Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Syvbloggen

Utbildning och utveckling hör i hop, men vem ska göra vad och när - och hur?

Utbildning och utveckling hör i hop, men vem ska göra vad och när och hur? Samhället utvecklas hela tiden, det är något som skolan både ska- och måste anpassa sig till. Men då måste de anställda ute i de olika verksamheterna få premisser och stöd för genomförande, då nya arbetsuppgifter kommer till.

SyvJenny

Bloggartikel av Jenny Ivarsson,

Lärarförbundets Referensorgan för syv och syv vid grundskolan i Kalix.


Då det kommer till skolans värld finns duktiga utredare och utvecklare, som på uppdrag kan utreda utvecklingsområden - och framförallt framtida behov angående de krav samhället ska ställa på utbildningssystemet, för att få mer optimala resultat.


Det är extra viktigt att regelbundet se över utvecklings- och förbättringsområden då det kommer till skolan, då ett av skolans viktigaste uppdrag är att förbereda morgondagens vuxna angående de krav som kommer att ställas på dem - samhällets både krav och behov.


Utifrån utredningar och rapporter är det sedan upp till de styrande att ta beslut om nya lagförslag som ska sjösättas - vilka då blir till uppdrag att genomföra för de som är ansvariga för de berörda verksamheterna och enheterna.

I skolans värld är det skolornas huvudmän som har det yttersta ansvaret för att se till att de lagar och förordningar som styr skolans uppdrag följs. Sedan tillhör det bl.a fackförbundens uppdrag att för sina medlemmar se över möjligheterna för hur nya uppdrag kan rymmas- och komma in i befintliga yrkesuppdrag i en tjänst - hur premisserna för det ser ut. Det är en nog så viktig del i olika yrkesrelaterade utvecklingsprocesser.


Hur ser möjligheterna ut för dem det berör, för att kunna genomföra nya lagförslag så att lagen följs? Ytterst handlar det om resurser och resursfördelning.


Det fackliga arbetet kring nya lagförslag, som kan medföra extra- och även ändrade arbetsuppgifter för de anställda som det berör, är oerhört viktigt.

I "bruset" i de diskussioner som florerar kring skolans olika professioners uppdrag, är det viktigt att alla tar på sig glasögonen för hur huvuduppdraget ser ut i sin helhet och sätter sig in i vad nya lagförslag innebär rent konkret ute på skolorna, för dem som ska se till att lagen kan genomföras- och fungera såsom det är tänkt.


En sak står klart - och det är att studie- och yrkesvägledningen i den svenska skolan måste utvecklas.


Vi lever i ett samhälle som inte har en lika spikrak väg ut i arbetslivet efter avslutad skolgång, såsom i gångna tider. Både nya yrkesområden och jobb (och även arbetsformer ) har kommit till. Yrken som fanns i går kanske inte finns kvar varken i dag eller i morgon - och om de gör det, så kan de se helt annorlunda ut, både i innehåll men även då det kommer till de kunskapskrav och egenskaper den som utför arbetet måste besitta.

I skolvärlden och i vägledarkretsar talar man nu också mer om vikten av att skoleleverna får utveckla en valkompetens, vilket är ett begreppsord för summan av de kunskaper en individ behöver inför- och i samband med olika viktiga val som ska göras.

Att individer besitter en valkompetens är viktig kunskap att bygga upp (utifrån mognad och ålder) genom hela skolsystemet. Det är viktigt för frihet och demokrati. Sedan kan en karriärkompetens byggas på inför viktiga val kopplat till utbildnings- och yrkesval. Karriärkompetens är ett begepp som används i en ny syvutredning av Statens Offentliga Utredningar som kom i slutet av januari 2019 och avhandlar Sveriges studie- och yrkesvägledning och dess behov av utveckling.


Studie- och yrkesvägledningen har varit ett problematiskt område att utveckla inom utbildningssystemet. Redan år 1997 visade Skolverkets Utvärdering av grundskolan, UG -95, på uppenbara brister. Samma resultat påvisades i Utbildningsutskottets uppföljning år 2018.

Ett av de största problemen inom det svenska utbildningssystemet har varit - och är - att kunna säkerställa en likvärdig studie- och yrkesvägledning för Sveriges skolelever. Det handlar inte bara om nationella och regionala skillnader som finns, vilket inte är acceptabelt: Allas rätt till likvärdig utbildning är ett viktigt incitament i ett demokratiskt samhällssystem. Oacceptabla skillnader både i tid och innehåll inom området studie- och yrkesvägledning förekommer även skolor emellan, t.om. inom samma kommun. Det i sin tur beror bl.a på luddigheter i de regelverk som styr verksamheten. Det är ett av de stora arbetsmiljöproblemen för alltför många av oss som arbetar som studie- och yrkesvägledare vid olika skolor runtom i landet:

Oklara och otydliga arbetsuppgifter kan leda till en dålig arbetsmiljö - men även alltför stora skillnader i kvalité och resultat, det är ett faktum. Det kan också leda till att det blir speciellt rörigt då nya arbetsuppgifter utifrån nya lagförslag kommer till. Det gäller för all skolpersonal.


Många av tankarna i detta blogginlägg fick jag i samband med stt jag deltog i en nätdiskussion i ett syvforum, angående den nya rapporten från Statens Offentliga Utredningar, som avhandlar Sveriges studie- och yrkesvägledning: "Framtidsval - karriärvägledning för individ och samhälle" /SOU 2019:4/ /Betänkande av Utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning, Stockholm 2019./

Aktuell utredning innehåller en rad skarpa och viktiga förslag:

  • /"Ett förtydligande av vad vägledning är, att den kan vara både individuell och generell och ska benämnas karriärvägledning.
  • Ett förtydligande av elevers tillgång till individuell karriärvägledning.
  • Tydligare krav på att individuell karriärvägledning ska erbjudas vid vissa tillfällen.
  • Förstärkning av det generella karriärvägledningsperspektivet i olika ämnen.

Ett nytt obligatoriskt inslag med tilldelad tid,. benämnt framtidsval, ska införas i grundskolan, grundsärskolan och specialskolan."/


Utredningen kommer även med av oss vägledare önskade förtydligande av elevers rätt till vägledning:


/"För säkerställa elevers tillgång till vägledning föreslår utredningen att det införs bestämmelser om att individuell karriärvägledning ska erbjudas vid vissa tillfällen och till följande elevgrupper:

– elever i grundskolan och motsvarande skolformer inför val till gymnasieskolan eller gymnasiesärskolan,

– nyanlända elever som börjar i högstadiet i grundskolan eller specialskolan samt på språkintroduktion i gymnasieskolan inför upprättandet av den individuella studieplanen,

– elever på språkintroduktion i gymnasieskolan som har fullföljt sin utbildning och som på grund av sin ålder enligt 15 kap. 5 § skollagen inte kan påbörja en annan utbildning i gymnasieskolan,

– elever som avser att avsluta sin gymnasieutbildning eller gymnasiesärskoleutbildning i förtid eller riskerar att inte erhålla en gymnasieexamen i gymnasieskolan.

Utpekandet av dessa tillfällen och elevgrupper ska dock inte medföra att andra elevgrupper förbises. Utredningens förslag innebär att alla elever ska, som ovan beskrivits, ha tillgång till karriärvägledning."/


Det är precis så de flesta av oss vägledare inom aktuella verksamheter redan ser det som självklart att jobba - men oj vad vi kan få kämpa och "fajtas" för att få in bara dessa punkter i vår tjänst: Förutsättningarna för att utföra uppdraget kan se oacceptabelt olika ut: Det finns nämligen inga tydliga riktlinjer för hur många elever en vägledare kan ansvara för i förhållande till tjänst.

De som ansvarar för- och styr vårt uppdrag måste nu sätta sig in i vårt yrkeduppdrags kärna - framförallt professionell vägledning som process, samt utrusta sig med en miniräknare: För att kunna följa lagförslagen i den nya syvutredningen från SOU, är det viktigt att se över det antal elever en vägledare kan ha ansvar för i sin tjänst - och därmed även hur många syv, om förslaget går igenom, man måste nyanställa.


Ett av de mest diskuterade förslagen i aktuell syvutredning är att en garanterad lektionsundervisning inom området karriärvägledning och arbetsliv ska införas. I förslaget handlar det om 80 timmar fördelat under åk. 7 - 9 på högstadiet. Där har man bl.a. tittat på grannländer som Finland som bedriver sådan undervisning.

Det finns helt klart fördelar med förslaget om en garanterad undervisningstid inom detta område - i utredningen benämd med namnet "Framtidsval" och som enligt förslaget ska ha egen undervisningstid i läroplanen. Men det finns en rad viktiga aspekter att ta ställning till- och noga överväga innan beslut: Man måste mer djupgående inventera vad förslaget kan komma att innebära.

Om beslut tas för en implementering av undervisning om yrkesval och arbetsliv läroplanen, då måste man noga analysera dess fördelar kontra dess nackdelar - och framförallt då även genomförandet och dess innehåll och utförande, där frågeställningen "hur, var, när och av vem" blir då högrelevant.


En övrig viktig del i ett utvecklingsarbete, det är att även den yrkesgrupp/de yrkesgrupper, i detta fall Sveriges studie- och yrkesvägledare som blir navet ute i de olika verksamheterna för hur utvecklingsarbetet ska fungera utifrån dess krav, mål och mening, de måste också stärkas i sin yrkesprofession: Gör man inte det (och det med en tydlighet hur), då missar man en viktig del för hur nya arbetssätt och arbetsmodeller ska komma att genomföras.


Det är allmänt känt att många studie- och yrkesvägledare som yrkesutövare känner sig förbigångna i denna nya syvutredning. Det saknas i dag karriärvägar för syv och till det råder det en brist på utbildade studie- och yrkesvägledare, vilket är allvarligt inför framtiden - inte minst utifrån möjligheterna för att kunna sjösätta de lagförslag utredningen presenterar. Det handlar om lönerna och chanserna till löneutveckling och vidareutbildningar: Det måste bli mer attraktivt att utbilda sig till- och att arbeta som studie- och yrkesvägledare. Och att det inte formellt och tydligt krävs en examen från motsvarande* studie- och yrkesvägledarprogrammet (*med valideringar och ev. "snabbspår" inkluderat), det är mycket märkligt, med tanke på att elevernas rätt till professionell vägledning nu mycket tydligare ska säkerställas.


Då nya lagförslag sätts in är det viktigt att lyssna på de yrkesverksamma. Där har representanter från Lärarförbundet blivit inbjuden till diskussioner under utredningsarbetet. Då det kommer till förslaget om det nya skolämnet framtidsval, som föreslås omfatta 80 timmar på högstadiet (med ett nationellt fastställt innehåll uppdelat på tre olika kunskapsområden: Val och framtidsplanering, arbetsliv och samhälle samt utbildningsvägar och yrkesområden), var Lärarförbundets representanter (varav jag var en av dem) avvaktande. Vi var inte emot förslaget (som har många fördelar), men avvaktande utifrån följande punkter:

- Undervisningstiden för ämnet Framtidsval föreslås att tas från Elevens Val-tiden, vilket jag som är yrkesverksam vid högstadiet tycker är synd, då det är lektionstid där eleverna själva har fått göra aktiva val utifrån ett intresse: För t.ex. elever som kanske har misslyckats i övriga skolämnen och även i sin skolsituation i övrigt, med skolk etc., kan de utifrån ett intresse få chansen att utvecklas i ett positivt sammanhang. Det i sig är en viktig del för att även utvecklas pedagogiskt: Vi vet att positiva sammanhang är något som är viktigt att bygga vidare på, då det kommer till en individs personliga utveckling, vilket ju står kan stå i ett nära förbund med en pedagogisk utveckling.

- Lärarförbundet ser en fara i om man fokuserar på att det är utbildningssystemets studie- och vägledare som kan uppfattas som de helhetsansvariga för området som rör kunskaper om samhällets arbetsliv och de viktiga val som ska göras som kan kopplas till yrkeslivet. De viktiga områdena handlar till stor del även om vårt samhällssystem kopplat till varför man ska gå i skolan och ska vara hela skolans ansvar genom hela skolsystemet. Däremot, vägledningnsbitarna, de ska ombesörjas av en utbildad studie- och yrkesvägledare och denna kan även fungera som en handledare för skolans övriga personal då valkompetens, arbets- och yrkesliv ska finnas med- och vara kopplade till skolans alla skolämnen och det genom alla stadier och årskurser.

- Det handlar också om bristen på utbildade syv då vi kommer in på diskussionen om lektionsundervisning om arbetsliv: Kanske det inte kräver att det just är en syv som gör det. Däremot krävs det ju en syv för vägledning. Diskussionen kommer då in på resursfördelning: Klassrumssituationer /lektioner kan inte ersätta de individuella vägledningsbehoven - lektioner under rubrken framtidsval handlar om ett komplement.

- Frågor som rör antal elever per syv är oerhört viktig: Var ska tiden tas från i befintlig arbetsplan kopplat till vårt uppdrag. Men det handlar även om undervisningens innehåll och former (undervisning kräver också sitt viktiga för- och efterarbete).

Lektionspass kan vara nödvändiga och ingår i syvs yrkesuppdrag, då de kommer in i sina naturliga sammanhang. Lagförslaget om 80 timmars undervisning per klass under högstadiet blir däremot någonting helt annat: Skolan jag arbetar vid som ensam syv i en heltidstjänst är en 10-parallellig skola med ca 500 elever. Utifrån förslaget om 80 timmars lektionsundervisning av syv för åk 7 - 9 för en 10-paralellig skola, så blir det 80 x 10 = 800 timmar. Syvkåren måste m.a.o. på många håll fördubblas för att den individuella vägledningen också ska kunna säkerställas.


Alltför många huvudmän lägger tyvärr nya lagförslag på enskild skolpersonal att bara "lösa". Det har en alltför stor del av studie- och yrkesvägledare och lärare vid olika högstadieskolor ute i landet fått erfara då det kommer till den nya lagen om obligatorisk prao för åk 8 och 9, som kom att gälla från den 1 juli 2018. Många lärare och syv har där mycket dåliga erfarenheter angående hur ett nytt lagförslag som gäller skolan kan sjösättas.


Det är skolor som står utan platsbanker och eleverna ordnar själva platser - och därmed blir lagen om obligatorisk prao på sina håll en högst odemokratisk skolverksamhet och sätter då en enorm press hos den skolpersonal som ska arbeta med dess genomförande. Där bör obligatorisk prao jämföras med kommunernas feriepraktikverksamhet (de kommunala "sommarjobben" för ungdomar): Den verksamheten har samma krav som prao angående säkerhet kopplat till ålder då det kommer till arbetsplatserna och de arbetsuppgifter ungdomar kan få utföra. Den verksamheten har också platsbanker, vilka har kommit till utifrån ett gediget samarbete med en feriepraktiksamordnare och olika arbetsplatser och dess praktikhandledare. Det handlar om ett urtymme i fråga om både tid och resurser att skapa sådana platsbanker, som många av Sveriges högstadieskolor i dag saknar.


SKL - Sveriges Kommuner och Landsting - har den 29 januari 2019 publicerat en artikel, utifrån den nya syvutredningen. Artikeln är skriven av Per-Arne Andersson, avdelningschef för SKL's avdelning för utbildning och arbetsmarknad. I artikelns rubrik lyfter han frågan hur de olika förslagen i den nya syvutredningen ska kunna genomföras: SKL bedömer att 450 nya tjänster behövs bara för att genomföra lagförslaget om framtidsval som ett eget skolämne i läroplanen. Artikeln lyfter också upp det faktum att det idag finns 1 040 verksamma studie- och yrkesvägledare i grundskolan, varav 686 har studie- och yrkesvägledarexamen och 354 är verksamma utan studie- och yrkesvägledarexamen. Det är alltså redan idag svårt att rekrytera till yrket, och det gäller även inom gymnasieskolan och vuxenutbildningen.


Det är så att vi måste skilja på allas våra olika ansvarsområden då det kommer till det viktiga utvecklingssarbetet för skolan: Utredare utreder och kartlägger behov - vilka de sedan preciserar tillsammans med förslag på förbättringar och "lösningar". Sedan går aktuell utredning till remiss till olika berörda instanser, för att så slutligen komma som en färdig utredning med konkreta förslag. Därefter ska de styrande ta ställning till eventuella lagändringar och tillägg i de lagar och styrdokument som styr skolans verksamhet. De berörda fackförbunden har sitt viktiga arbete med att se till sina medlemmars hela arbetssituation och vad de olika lagförslagen enskilt kan komma att innebära för dem - men även för medlemmarnas arbetsmiljö i stort, vilken kan påverkas av nya lagförslag.


Slutfrågan utifrån den nya statliga syvutredningen, som ändå innehåller många bra och relevanta förslag, men är alltför luddig då det gäller de både viktiga och nödvändiga satsningarna på studie- och yrkesvägledarna som en yrkeskår och för att säkerställa behovet av utbildade studie- och yrkesvägledare, både nu och i framtiden, är:


Vem ska göra vad och hur - och när? Det är något som nu tydligare måste framgå då det kommer till det svenska skolsystemets studie- och yrkesvägledning, både i det vida och snäva perspektivet.


Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här