Lärarförbundet

Detta är ett inlägg från Syvbloggen

Ropen skalla; praoplatser åt alla!

Det är bra att det uppkommit en diskussion om grundskolans prao, sedan utbildningsminister Gustav Fridolin den 12 juni gick ut med ett lagförslag om obligatorisk prao på minst 10 dagar för alla elever vid grundskolan. Det är nämligen en debatt som de syv som arbetar med den, har efterlyst länge.

Praon som ”idé” är nämligen bra – om den skulle fungera. Men såsom högstadiets prao har utvecklat sig i takt med samhällets strukturförändringar och ser ut i dag, har den tyvärr kommit att bli en oacceptabelt odemokratisk skolverksamhet, angående vilka elever som får vilka platser – och vilka elever som inte alls kommer ut. Detta utifrån det faktum att det i dag råder en brist på praoplatser för högstadieungdomar. Det i sin tur är orsaken till att många skolor runt om i Sverige med tiden har utvecklat alternativ till praoverksamheten.

Skolor har fått finna nya vägar för att ge eleverna kunskap om yrken och arbetsliv. Studiebesök t.ex., kan bli en ersättning för prao då en platsgaranti för praoplatser till alla elever inte kan upprättas. Studiebesök har också den fördelen att elever får se en mångfald av olika branscher och yrken – även utanför de egna ”referensramarna”, vilka många elever helst vill hålla sig inom, då det kommer till önskan om praoplats. Det handlar även om arbetsgivares och olika branschers önskan om att nå ut till alla elever: Att få informera elever som de annars inte skulle ”nå”.

Praktikplatser bokas upp

Jag jobbar vid en högstadieskola på en mindre ort som fortfarande ”kämpar på” med att ha kvar praon och jag har i ett tidigare inlägg här på Lärarförbundets syvblogg (2017-05-17, ”Hur ska individers rätt till kvalificerad vägledning se ut i framtiden?”) lyft upp olyckliga exempel från verkligheten angående skolans prao, såsom den kan se ut i dag. Oacceptabla scenarier kan uppstå då inte alla elever hittar någon plats – och det även med skolans hjälp.

Det beror oftast på att arbetsplatserna redan har bokat upp praktikplatser med andra elever. Vi ska veta att det är ett oerhört stort tryck på arbetsplatserna i dag att ta emot praktikanter från många olika enheter i samhället: APU-elever från gymnasiet, hela årskullar av högstadieelever som ska ha prao, individer som ska ut på arbetsprövning, elever från gymnasiets Introduktionsprogram där man varvar studier med praktik och även yrkesintrospår samt gymnasieskolans lärlingsspår o.s.v. Tyvärr kan det då bli så att det är de högstadieelever som av olika orsaker kan vara i störst behov av att få en praoplats (utifrån avsaknad av ett eget bra kontaktnät o.sv., de kanske är nyanlända e.t.c.) – det är ofta de som blir utan praoplats.

Kan nagga på självförtroendet

Inom olika falanger som förespråkar att praon ska bli obligatorisk som en ”lösning” för framtida rekryteringsbehov, kan det även finnas olika vaneföreställningar om att ungdomar i dag behöver prao, inte bara för kunskapen angående hur arbetslivet fungerar och kunskapen om olika yrken – de tänker också att praon kan bli ett tillfälle för ungdomar att också få lära sig att ”veta hut”. Nu uttrycker de ju sig inte så, men det kan komma upp i formuleringar om att praon också handlar om att ”ungdomar ska lära sig att passa tider”, etc. Vi ska komma ihåg att en majoritet av våra skolungdomar är duktiga på detta och de elever som inte är det, då kan det handla om att de känner en meningslöshet i tillvaron i allmänhet och det kan då bli en viktig fråga för bl.a. skolans elevhälsoteam. Då blir det extra olyckligt då dessa elever söker en praoplats, men får Nej överallt och skolan har inte heller någon plats att erbjuda – och så blir de utan plats: Det kan nagga på en ungdoms självförtroende och det är då inte en demokratisk verksamhet inom skolan, som har som uppdrag att motverka utanförskap och arbeta för en likvärdig skola och utbildning för alla – oavsett etnicitet, olika handikapp, t.ex. sociala handikapp, samt social bakgrund.

Praon är bra som idé – om den fungerar

Nu kanske en del tänker att ”men så är ju livet”: Att praon ska handla om hur det är att söka jobb och är man då "inte tillräckligt framåt” och kan ”tala för sig själv” osv. ja då är det orsaken till att dessa elever inte hittar någon arbetsplats som kan ta emot dem som praktikelever .

I de debatter som uppkommit kring lagförslaget om en obligatorisk prao, kan det tyvärr ibland uppkomma en missuppfattning om att vi syv:are som nu går ut och ifrågasätter de problematiska omständigheterna kring praon, såsom den fungerar i dag (läs "inte fungerar"), att det skulle handla om att vi är negativa till praon i sig – men det handlar inte om det: Jag upprepar igen att praon är bra som idé – om den fungerar!

Fel av Fridolin

Det är i diskussioner och utvecklingsarbete i samband med att praon inte fungerar, som många skolor har ändrat på arbetssätten kring skola och arbetsliv: Därför är det fel av Fridolin att gå ut med detta lagförslag om ett genomförande av obligatorisk prao, utan att ta reda på premisserna för ett genomförande av reformen.

I politiska diskussioner är det viktigt att ta reda på historiken ang. t.ex. varför många skolor helt har tagit bort praon. Jag tycker att man istället ska se på det som en ansvarsfull rättspatos från dessa skolors sida, då elever kan fara illa i hanteringen kring praon i samband med bristen på praoplatser (för det är ju faktiskt ”enklare” för skolpersonalen att ha elever ute på prao, än att de är kvar på skolan i en organiserad verksamhet): Det visar att man har man tänkt på elevernas bästa.

Det är viktigt att lyssna på de syv:are som i nuläget arbetar i grundskolan och lyssna in deras erfarenheter av prao. Detta för att kartlägga vilka resurser som kan behövas sättas till för att kunna sjösätta förslaget.

Syv lyfter viktiga punkter

Vi syv inom Lärarförbundet vill lyfta viktiga punkter att se över, innan vi ställer oss bakom ett sådant lagförslag om en obligatorisk prao. Dessa viktiga punkter är bl.a.:

  • För genomförandet av obligatorisk prao vid högstadiet måste platsbanker upprättas: Det måste finnas en praoplatsgaranti i varje kommun, som garanterar att alla elever ges chansen att gå ut på prao.
  • I fråga om sådana nationella lagförslag måste man se över eventuella nationella skillnader i tillgången- och i utbudet av praktikplatser: Det kan handla om strukturskillnader mellan landsbygd/glesbygd och städer.
  • Vi vägledare anser att om prao genomförs, måste den komma i ett sammanhang med planerat för- och efterarbete, för att bli meningsfull. Ska tio dagars undervisningstid användas måste det till ett lärande om arbetslivet, villkor, över- och underordning, samt frågor som rör arbetets sociala funktion. Syftet med prao måste ytterligare tydliggöras.
  • Innan nya regelverk för skolan kan sjösättas, måste det säkerställas att de nya uppdrag det handlar om, kan garantera en likvärdig skola och utbildning för ALLA elever. Ingen elev får bli exkluderad.

  • I diskussionerna om prao vid högstadiet måste man ha i åtanke att gymnasieskolans APU vid alla yrkesprogram och dess behov av praktikplatser måste garanteras i första hand, då det ingår i aktuell utbildningen. Samma gäller "yrkesintro" och lärlingsutbildningarna. Det är också spår inom gymnasieskolan som man talar om att utveckla.
  • Man måste hörsamma synpunkter från berörda arbetsgivare och arbetsplatser angående högstadieungdomar ute på prao och inte bara resonera med representanter för näringslivet på ett allmänt plan, samt med enskilda företrädare och lobbyister för olika branscher. Inom detta diskussionsområde florerar nämligen en hel del populism, där man inte håller sig till fakta. Man måste inventera arbetsgivares möjligheter till att ta emot högstadieungdomar för prao: Det kräver både arbetstid och engagemang och resurser att tillhandahålla handledare och även säkerställa Arbetsmiljöverkets regler och riktlinjer för ungdomar ute på prao. Det är en investering i framtiden, ja - men också ett viktigt åtagande och till det måste ALLA elever vara välkomna!
  • Man måste lyssna på berörd skolpersonal: Det är inte bra att sjösätta lagförslag utan att säkerställa möjligheterna för hur berörd personal kan fullfölja uppdraget.

Ja, det är bra att detta om praon vid högstadiet nu kommit upp till diskussion på ett mer allmänt plan - och att det inte bara är något som har diskuterats mer i tysthet i syvkretsar, främst bland de syv som fortfarande arbetar med praon.

Positiva sammanhang viktigast

Olika medier har uppmärksammat lagförslaget och t.ex. i P3’s radioprogram ”Tankesmedjan” som sändes den 13 juni, så t.o.m. raljeras det över Fridolins uttalande om att ”praon på en arbetsplats kan vara helt avgörande” (för en ungdoms framtid). En av programledarna replikerade med att ”men är det aldrig”, ”den har aldrig varit helt avgörande” – och lade sedan t.o.m. till att ”det är de sämsta sakerna på högstadiet efter gympa och mobbing”…(Tankesmedjan är ett satirironiskt radioprogram). Sedan fortsatte programledaren att raljera över att vägledningen vid högstadiet är undermålig i fråga om tid och innehåll. Och däri ligger ytterligare ett faktum att beakta: Ökad tid för praoplatsarbete kan leda till minskad tid för viktig vägledning, som det ju efterfrågas mer av från alla håll!

Mycket av diskussionerna kring värdet på prao handlar också om synen på vad som kan vara viktigt för en ungdoms utveckling mot en vuxen individ ute i samhället. Där vill jag summera att det som mest utvecklar en ungdom till en vuxen och ansvarsfull individ som hittar sin plats i samhället, det är positiva sammanhang – och naturligtvis en bra skola och en utbildning som är likvärdig för alla. Det är det som är mest avgörande!

Kommer att tänka på föreläsningar jag hört av individer som berättar om sina egna ”livsresor.” Skolan jag arbetar vid har bl.a. haft Dogge Doggelito som föreläsare för skolas högstadieelever i samband med en Framtidsmässa för någor år sedan. Han talade då om detta med att ”hitta sin grej” – att det är då man fungerar bäst i arbetslivet.

Kommer nu även att tänka på begreppet "karriärutveckling" och vad gör de "gamla 1990-talsbusarna” i dag? Jo de kan bl.a. skriva kokböcker (=Dogge, ”Kungen av förorten”, samt Pablo Roberto, ”Kungen av Kungsan”), samt barnböcker (Dogge). Jag tror dock inte att deras omgivning kunde förutspå det. Tyvärr får man väl säga, då vi ju faktiskt fortfarande lever i ett ganska trångsynt samhälle, där en del representanter för samhället kan ha svårt att hålla sig till att se möjligheterna. Tror t.ex. inte heller att det var deras högstadieprao, som ”var helt avgörande” angående deras yrkesbanor.


DoggeLärarnasHus

Foto privat. Dogge Doggelito /Lärarnas Hus Stockholm, 2014 med Jenny Ivarsson, Lärarförbundets referensorgan för Studie- och yrkesvägledare.


Många av oss vägledare råkade på Dogge Doggelito i samband med en av de årliga vägledarkonferenserna i Vägledarföreningens regi för något år sedan, där han var konferenciär. Dogge berättade då bl.a. att han aldrig fick någon plats vid den kommunala musikskolan – så tur då att han senare i livet fick en Grammis! I hans fall var det nog inte ”helt avgörande” om – eller inte – han kom ut på prao: Andra saker har påverkat hans karriärutveckling och då handlar det om positiva sammanhang.

Praon kan vara odemokratisk i dag

Högstadiets prao blir inte en positiv erfarenhet för det alltför stora antalet elever som söker en praoplats - även med skolans hjälp - men aldrig kommer ut på prao. Och skolorna har i sin tur blivit så benägna att "få ut" elever på prao, att privata resor till ett sportgymnasium för en vecka, för ungdomar som är i eltnivå i en sport, bl.a. det kan godkännas som prao av skolan. (Vilket är en bra erfarenhet och utvecklande i sig, men inte har det med kunskaper om yrken och arbetsliv att göra.)

De antal elever som blir kvar i skolan i samband med skolans praoperioder, de kan tyvärr alltför ofta vara de elever som inte har så mycket stöd hemifrån, saknar kontaktnät för att få praoplats samt saknar resurser för att resa bort och praoa i en annan kommun (vilket någon- eller några elever från i stort sett varje klass i en skola i mindre kommun gör, för att på så sätt "lösa" detta med praoplatsbrist i egna kommunen.)

Med denna artilkel vill vi studie- och yrkesvägledare i Lärarförbundet lyfta upp till diskussion vilken odemokratisk verksamhet praon vid högstadiet kan vara i dag - och det beror på bristen på praoplatser. Det skapar en pressande arbetssituation för den personal som ska arbeta med praon: Det "tär" att jobba med en skolverksamhet som i dagsläget kan fungera så otillfredställande!

Det handlar om eleverna som blir utan praoplats. Det är dags att de nu synliggörs och blir något som diskuteras- och belyses på ett högre plan!

/Jenny Ivarsson,

Referensorganet för Studie- och yrkesvägledare i Lärarförbundet och syv vid grundskolan i Kalix.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här