Lärarförbundet

Detta är ett inlägg från Syvbloggen

Om Sveriges behov av ökad studie- och yrkesvägledning

Representanter för Lärarförbundets syv var inbjudna till Regeringskansliet för ett möte angående den pågående statliga utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning. Många viktiga frågor som rör elevernas studie- och yrkesvägledning genom skolsystemet diskuterades.


Den sista februari 2018 var representanter från Lärarförbundet inbjudna till Regeringskansliet i Stockholm av de ansvariga för utredningen, Marie-Helélé Ahnborg, särskild utredare och utredningssekreterare Mikaela Zelmerlööv.

Lärarförbundets representanter för syv var Ann-Kristin Steen från referensorganet för syv (Ann-Kristin är även Lärarförbundets representant för tjänsten ”Min Kollega”, genom vilken hon svarar på yrkesrelaterade- och fackliga frågor för syv) och så var det jag, Jenny Ivarsson, även jag representant från Lärarförbundets referensorgan för syv. En representant för skolledarna inom Lärarförbundet, Lasse Svensson, besökte utredarna vid ett annat tillfälle – då utifrån ett skolledarperspektiv: Det handlade då om frågeställningar som berör hur man kan komma att organisera ett ökat behov av vägledning, vilket ju även det är en viktig fråga och där har vi från referensgruppen för syv haft en dialog med rep. för skolledarna.


Statens Offentliga Utredningar är inne i ett intensivt arbete av syvutredningen angående Sveriges ökade behov av studie- och yrkesvägledning. Alla är överens om att den måste utvecklas. Utredningen har stoppdatumet 30/11-18, men tiden för utredningen kommer eventuellt att förlängas då den innehåller många både svåra och så viktiga frågor att avhandla och belysa!

Det finns ett antal ”skarpa förslag” som utredarna arbetar med och nu fördjupar sig i. Det handlar om studie- och yrkesvägledning i både snäv och vid bemärkelse. Det handlar om (rätten till-) studie- och yrkesvägledning genom hela skolsystemet och där kommer även studie- och yrkesvägledning som hela skolans ansvar in. Där ser vi att det finns behov av tydligare direktiv angående innebörden och betydelsen, då det kommer till innehåll. (Läs mer om det i ett blogginlägg här på syvbloggen 2017-09-13.)


Bakgrunden till den pågående syvutredningen utgår från flera viktiga perspektiv. Från samhällets sida tittar man på om det går att:

  • Minska avhopp och felval (gymnasievalet och val till högre utbildningar).
  • Det handlar även om den nationella kompetensförsörjningen.
  • Ovanstående punkter kan även kopplas ihop med att för framtiden säkra välfärd, hållbarhet och demokrati.


I dessa frågor ser vi studie- och yrkesvägledare inom Lärarförbundet en fara i om man fokuserar på att det är utbildningssystemets vägledare som kan uppfattas som de helhetsansvariga för dessa viktiga frågor – medan de viktiga punkterna även handlar om vårt samhälls- och utbildningssystem i stort och om hela skolans ansvar genom hela skolsystemet. Det handlar även om innehållet i studie- och yrkesvägledarnas uppdrag. Dessa punkter kan även påverkas av barn- och ungdomars mående (med hänvisning till psykologin och bl.a. då Mashlows ”behovstrappa”). Där är skolornas Elevhälsoteam viktiga, men även skolans förutsättningar för en god och kvalitetssäkrad vägledning kommer in som en viktig del – och det en vägledning som dessutom bör vara likvärdig över hela landet och mellan olika skolor. I dagsläget är förutsättningarna för studie- och yrkesvägledarna att utföra sitt kärnuppdrag oerhört olika. Oacceptabelt olika. Det handlar om elevantal, om delade tjänster med arbete vid flera olika skolor, om innehållet i de olika yrkesuppgifterna etc.


Vi har det gamla talesättet om att ”det krävs ett helt samhälle för att fostra ett barn och en ungdom”. Där är skolans ansvar av högsta prioritet - skolan och utbildningssystemet som en helhet. Då kommer vi också osökt in på många studie- och yrkesvägledares kritik mot den obligatoriska praon, som nu sjösatts i en skollag: Praon är en odemokratisk skolverksamhet, utifrån att det i dagsläget finns för få praoplatser som kan bistå med handledare för elever från högstadiet. Nu är inte praon en syvfråga - det är en skolverksamhetsfråga. Däremot kommer diskussioner om praons betydelse ofta upp då man diskuterar frågor som rör skola - arbetsliv och då kan den dessutom tillskrivas en betydelse som ligger långt i från vad alla elever kan få ut av sin prao.

Då vi diskuterar obligatorisk prao vid högstadiet bör vi titta på vilka elever som får praoplatser – och vilka elever som blir utan, trots skolans hjälp med att försöka ordna plats. Men det handlar även om vilka elever som får vilka praoplatser - via egna kontakter - vilket skolorna som genomför prao i dag är helt beroende av.

Visst finns det riktiga ”solskenshistorier” angående praon, men då handlar det sällan om eleverna som får praoa vid skolans matsal eller bibliotek (i redan kända miljöer och så blir de kvar i sin skolmiljö) p.g.a. brist på andra platser. De mer tråkiga- och även sorgliga historierna som eleverna kan utsättas för i samband med skolans prao, kommer allför sällan i det fokus som de borde. Vi ska komma ihåg att det ute i samhället i dag finns ett oerhört stort behov av praktikplatser: Gymnasieskolans obligatoriska APU för yrkesprogrammen, behovet av praktikplatser inom IM och yrkesintrospåret och högskolornas och universitetens behov av praktikplatser för sina studenter inom aktuellt område. YH och AF är också beroende av praktikplatser: Hur ska samhällets "praktikbank" då fördelas på det mest samhällsnyttiga sättet?

Vi var ett antal syvare som var på en föreläsning med representanter för vägledare i Gävle, som har en fungerande praoverksamhet. De har med åren byggt upp en större organisation kring detta på både en kommunal- men även regional nivå. Därför bör man titta på skolornas resurser och förutsättningar för att sjösätta- och genomföra lagförslaget om obligatorisk prao vid högstadiet.

Lund har gått ut i debatten om obligatorisk prao bl.a. genom ett radioprogram som avhandlade prao vid högstadiet och de lyfte viktiga aspekter angående varför de en gång slopade högstadiets prao. Det handlade inte minst då om demokratifrågan och skolans viktiga uppdrag att ha en jämställd och likvärdig skola för alla, oavsett social- eller etnisk bakgrund men också utifrån kön. Men även innehållsmässigt är det viktigt att fråga sig vad elever allmänt sett kan få ut av praon, generellt sett.

Jag noterar att eleverna vid skolan jag arbetar vid, oftast väljer praoplats inom de egna referensramarna: Den egna sportklubben, ett sportgymnasium på annan ort (till vilken föräldrar betalar resor osv) och i hög grad väljer elever nära släktingars- eller bekantas arbetsplats för sin praovecka. Att praoa vid den gamla mellanstadieskolan är också anmärkningsvärt överrepresenterat i fråga om val av praoplats - även det då en känd miljö för eleven. Jag arbetar sedan 15 år vid ett högstadium som aldrig tagit bort praon och har personligen upplevt de sista årens svårigheter att hitta praoplatser till alla elever. Därför har vi skapat ett parallellspår till den traditionella praon ute på en arbetsplats, med ett skolspår som innefattar bl.a studiebesök och lektioner som handlar om arbetslivet. Nu tänker jag inte fördjupa mig i praodiskussionen mer i denna artikel, men läs gärna mitt blogginlägg om saken här på Lärarförbundets syvblogg 2017-06-20.


Utredaren och utredarsekreteraren för syvutredingen berättade om ett studiebesök de gjort till Norska Bergen, där de hade obligatoriska skolinslag av studiebesöksdagar för eleverna - och det av en hög kvalitet, även då det kom till elevernas för- och efterarbete och som en källa till kunskap om yrkes- och arbetslivet utanför elevernas egna referensramar, vilket ju är en av skolans största utmaningar.

Obligatoriska studiebesök säkerställer en mångfald av kunskap om olika yrkesområden i ett bredare perspektiv, vilket är en oerhört viktig del i diskussionenerna om skolelevers kunskap om yrkes- och arbetslivet. Det är viktigt att ge elevernas en mångfald av kunskap inom dessa områden - för hur ska de annars som en ung individ veta vad de kan vara intresserad av, om de inte har fått kunskap om de olika alternativen. Det är ett faktum att valet till gymnasiet är alldelens för könsbundet såsom det ser ut i dag, men det är även i en hög grad kopplat till social bakgrund.


För arbetsmarknaden handlar det om att

  • Ta tillvara begåvningsreserv
  • Matcha arbetsmarknadens behov.


En tanke som utredarna funderar över är om det är ett alternativ att införa ett nytt skolämne i skolan, i form av Arbetslivskunskap. Det skulle kunna säkerställa en "mininivå" angående elevernas kunskap om yrkes- och arbetslivet på ett nationellt plan, med tydliga mål och kritierier om vad som ska ingå i ämnet. Men man bör då överväga risken med att den "mininivån" då också kan bli ett "tak". Ytterligare viktiga funderingar finns.: Vem ska då i så fall undervisa i ämnet? Om det är studie- och yrkesvägledaren, vilken tid ska det då tas av för det, utifrån vägledarnas uppdrag, såsom det ser ut i dag?

Det finns många funderingar och aspekter kring detta att ta i beaktning. Bl.a om det ska vara en syv som ska gå ut i undervisning i ett eget ämne - och i så fall, ska syv då ockå vara betygssättande i ämnet? Det skulle vara olyckligt i vissa situationer: Ena stunden ska skolans vägledare sitta i personliga individuella vägledningssamtal, där syftet med det mer djupgående samtalet är att eleven ska öppna sig angående sina drömmar och mål inför framtiden - och i nästa stund måste vägledaren kanske sätta betyget F i ämnet Arbetslivskunskap för aktuell elev. Det är ett faktum att bland de bästa och mest konstruktiva vägledningssamtal jag har, det kan vara med elever med en stor skolproblematik, där jag som vägledare ändå kan nå dem i fråga om deras egena tankar om framtiden - och även utvecklandet av dem.

Reprenstanter från Lärarnas Riksförbund, som var med på samma möte, var positivt inställda till idén om att införa Arbetslivskunskap som ett eget ämne i skolan. Bl.a med förslaget att studie- och yrkesvägledarna då behöver fortbildning för att undervisa.

Men behöver verkligen skolan ytterligare ett skolämne? Lärarnas Riksförbunds representanter hade då förslaget om att tiden för ämnet Arbetstlivskunskap kunde tas från Elevens Val-tiden - men det motsatte vi oss från Lärarförbundet. Jag arbetar vid högstadiet och kan notera hur viktig Elevens Val-tiden kan vara för många elever. Och det för elever som kanske misslyckats i övriga skolämnen och även i sin skolsituation i övrigt, med skolk etc. Genom Elevens Val kan de utifrån ett intresse utveckla sig själva i ett positivt sammanhang - och det är en viktig hörnsten för att även utvecklas pedagogiskt: Vi vet att positiva sammanhang är något som är viktigt att bygga vidare på, då det kommer till en individs personliga utveckling, vilket ju står kan stå i ett nära förbund med en pedagogisk utveckling.

Vid skolan jag arbetar vid har lärarna utvecklat bra metoder för att integrera Elevens Val med övriga skolämnen. Vissa mål och betygskriterier i andra ämnen kan ibland kopplas i hop med elevarbeten i Elevens Val - och det är ju just det som måste utveckas i den svenska skolan: Att ta tillvara på elevers utvecklade kunskaper i ett mer vidgat perspektiv och att utveckla både sambanden- och samarbetet mellan de olika redan befintliga skolämnena - inte sätta till ytterligare ett.

Risken med att sätta in Arbetslivskunskap som ett eget ämne, kan bli att då kan frågorna inom området arbetslivet komma ännu längre i från den överiga skolverksamheten - samtidigt som våra strävansmål är det motsatta: Vi vet hur viktigt det är att få in dessa frågor i alla skolämnen. Varför ska man gå i skolan? När kan man behöva de olika kunskaperna i de olika skolämnena som en vuxen individ ute i samhället? Vilka yrken och branscher kan kopplas i hop med de olika skolämnena? Det är dit vi vill komma; att dessa frågeställningar utvecklas. så att tankarna på arbetsliv och yrken kommer i ett större fokus rent övergripande! Där kan jag som syv också komma ut på olika lektioner - och även titta på ämnesrelaterade studiebesök. I dessa frågor kan man titta på hur grannländerna har organiserat sin studie- och yrkesvägledning. Danmark har sin vägledningsmodell som är utvecklad genom hela skolsystemet, där lärarna är delaktiga och det från en tidig ålder. Finland har vägledare som har undervisningstid. Hur kan vi aplicera det bästa från deras arbetssätt i det svenska skolsystemet?


Att det behövs en ökad kunskap om arbetslivet i den svenska skolan står klart - men det är inte så lätt att få in det i en lagtext i fråga om uppdrag, innehåll och utförande. Det finns många bra arbetsmodeller man kan titta på ute i landet, men det handlar ofta om enskilda projekt och kan då även vara tidsbundna - men även personbundna, vilket kan vara ett problem: Hur utvecklar vi arbetet inom skolan angående dessa frågor mer långsiktigt och då även på en mer likvärdig nivå, skolor emellan? Det är där styrdokument och lagtexter måste "skruvas åt". Jag kan fundera över om det inte borde vara så att alla skolämnen under t.ex högstadietiden, kopplas till minst ett studiebesök, alternativt att skolan får besök av en extern person, som kan relateras till aktuellt skolämne. Vet att det förekommer på olika håll i dag - i olika grad - och det är de goda exemplen som måste lyftas upp.


Man bör också se över hur syv organiseras i skolan: Hur sker fortbildningen för de enskilda studie- och yrkesvägledarna ute på slolorna. Det är en viktig bit i utvecklandet av syv i skolan i det ständigt föränderliga samhället i fråga om arbetsliv, yrken och utbildning. Förr fanns t.ex Länsarbetsnämndena, vilka på ett regionalt plan arbetade med frågor som rörde arbetslivet. Det kanske är så att syv bör organiseras mer övergripande, än att de sitter ensamma ute vid skolorna och det blir då lite av ett tombolalotteri, angående de mer långsiktiga fokusfrågorna som rör skolans studie- och yrkesvägledning. Som skolans syv är organiserat i dag kan det finnas risk för en alltför stor personbundenhet angående verksamheten, då nationella direktiv kan uppfattas som luddiga.

En idé kan vara att det på ett nationellt plan utvecklas digitala plattformar för skolans olika stadium- och årskurser, som rör yrkes- och arbetslivet. I dag är detta lite av en "djungel". Det finns syvare ute på skolor som har egna bra youtube-kanaler som rör syvfrågor, egna syvbloggar, agerar som syv via Instagram, snap chat och facebook. Själv har jag provat på att ha egen syv-facebook, egen syvblogg för skolan en egen syv-youtube-kanal - men det tog alldelens för mycket tid av mina huvuduppdrag som skolans vägledare, bl.a den viktiga individuella vägledningen. Det finns till det en hel del privata aktörer som tillhandahåller websidor med bra information om yrkes- och arbetsliv. Men det vore bra med tydligare direktiv angående elevers rätt till kunskap inom detta område rent innehållsmässigt.


För individen handlar det om att

  • Öka förmågan att hantera olika valsituationer
  • Bredda referensramarna
  • Utöka möjligheterna att utvecklas utifrån sin fulla potential
  • Att som elev rustas för att kunna möta omvärlden och dess möjligheter i ett livslångt perspektiv.
  • Underlätta elevers etablering på arbetsmarknaden.


Ett problem då det kommer till utvecklandet av Sveriges studie- och yrkesvägledning är att det i dag råder brist på utbildade vägledare. Hur råder man bot på det? Ett välkänt grepp är att höja statusen för ett yrke då en brist på utbildade uppstår. Hur gör man det? Jo just genom att höja statusen - och då gäller det också att få de utbildade studie- och yrkesvägledarna att stanna som yrkesverksamma inom skolsytemet. Det är ett faktum att många studie- och yrkesvägledare som arbetar inom skolsystemet har en väldigt hög arbetsbelasting. Det finns t.ex. inga tydliga direktiv angående hur många elever en syv kan ha ansvar för - och då blir ju även innehållet i vad varje enskild elev får inom detta område väldigt olika.

Det handlar om elevantal och arbetstopparna inför de viktiga valen. Det är till det ett faktum att syvs löner har släpat efter de senaste åren. Syv har inte fått vara med i de statliga satsningarna på skolan - och inte heller då kommuner ensklit satsat med extrapengar på skolan och lärarlönerna och även elevhälsans personal.

Det måste också talas om vikten och betydelsen av studie- och yrkesvägledningen i skolan. Det måste komma upp till mer allmänna debatter. I dessa diskussioner glöms då tyvärr den individuella vägledningens värde ofta bort "i allt det andra". Det är en viktig sak att se över förutsättningarna för att ge alla elever den tid de behöver för de individuella vägledningssamtalen inför viktiga val. Det är också viktigt att hela skolan förstår skillnaden mellan vägledning och information - även om dessa två bitar ofta kan gå in i varandra. Det handlar om att eleverna ska få de rätta vertygen för att möta sin egen framtid ute i samhället på bästa sätt - och det i ett samhälle där olika yrkeskategorier och arbetsområden kan ändras över tid: Därför är den individuella vägledningen viktig, där man går igenom Hur man Gör då man väljer - och då behöver inte alltid Vad vara i fokus. De handlar om att få eleverna att förstå en valprocess och vad just de kan behöva - på ett individuellt plan - för att göra ett bra val just för dem.

Denna syvutredning viktig!


/Jenny Ivarsson, Lärarförbundets Referensorgan för Studie- och yrkesvägledare och syv vid grundskolan i Kalix Kommun.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här