Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Syvbloggen

När olika syvdebatter blir lika spretiga som syvs yrkesuppdrag!

Olika syvrelaterade debatter har florerat tätare än någonsin under 2019. Det är bra - och viktigt: Skolans studie- och yrkesvägledning är många gånger ett område inom skolan som både kan vara- och upplevas som diffust, både i fråga om innehåll och omfattning - men även som yrkesuppdrag.


Syv

Bloggartikel av Jenny Ivarsson, Lärarförbundets Referensorgan för syv och syv vid grundskolan i Kalix.


I januari 2019 kom Statens Offentliga Utredningar med sitt betänkande av utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning / SOU 2019:4.

Jag har tidigare skrivit artiklar kopplade till betänkandet här på Lärarförbundets Syvblogg:

Nya lagförslag kan kräva sina resurser (2019-02-25)

och

Kvalitén på sjösättningen av nya lagförslag för skolan, påverkar kvalitén på kärnuppdragen (2019-03-14).


I de flesta sakfrågor är vi många studie- och yrkesvägledare som tycker att det görs rätt analyser i utredningen - och att utredarna även har valt att analysera rätt saker och rätt områden. Dock är remissvaren som olika berörda instanser nu får göra (bl.a. vi i Lärarförbundet, de ska vara inlämnade nu i maj 2019) oerhört viktiga. Det är ju nu de viktiga- och de mer djupgående analyserna kring bl. a. premisserna för de olika utvecklingsområdena diskuteras inom de olika instanser och grupper som det närmare berör.


I diskussioner som berör utveckling inom olika verksamheter är det viktigt att kunna sortera utifrån vilken- och vems synvinkel man ser över saker och ting: Utredarna för SOU's syvutredning hade som uppdrag att se över viktiga utvecklingsområden inom området skolans studie- och yrkesvägledning - dock är det inte på deras bord att se över hur dessa utvecklingsområden och nya lagförslag ska kunna sjösättas, rent praktiskt. Det är i debatterna som gäller det praktiska kring förändringar i innehåll i yrkesuppdrag det blir viktigt vilka glasögon t.ex. berörda fackförbund måste ta på sig, för att säkerställa medlemmarnas arbetssituation. Det handlar då inte bara om hur snabbt man kan gå ut med om man är "för" eller "emot" vissa förslag: Diskussionerna och debatterna måste först rikta sitt ljus på vilka viktiga frågor det finns att ställa som rör området konsekvensanalys, innan man i all hast tar ställning till för- eller emot: Därför upplever jag alltför många syvartiklar jag läst som avhandlar SOU 2019:4's förslag, som "spretiga": Man hamnar alltför lätt i återkopplingar som "det är bra", "vi är för"...eller "vi /jag är tveksam till"... - istället för att först tydliggöra de viktiga frågeställningarna som rör det praktiska genomförandet som måste kopplas till förslagen.


Angående utredningens förslag som rör nya uppdragsområden, uppkommer viktiga både tankar och frågeställningar. Jag tänker på förslaget om "vägledning på schemat", i form av ett nytt skolämne (i utredningen benämnd som "Framtidsval"), vilket enligt förslaget ska vara på 80 timmar för alla elever under högstadiet, där skolans studie- och yrkesvägledare ska undervisa.

Förslaget innebär att det måste nyanställas en hel hop studie- och yrkesvägledare till Sveriges grundskolor - BRA , mycket bra - men kommer det att finnas tillräckligt många utbildade studie- och yrkesvägledare för det? (SKL har gjort beräkningar om ca 450 nyanställningar av syv om förslaget går igenom).

En oroande följdfråga är om lagförslaget med sitt stora behov av fler studievägledare, om det verkligen kommer att leda till denna omfattning av nya syvtjänster - om inte, då blir det en viktig diskussionen vilka omprioriteringar som kan göras, om det finns någon risk att förslaget ska genomföras även inom befintliga resurser.

I sammanhanget måste man vara vaksam på om förslaget med "syv på schemat", med fasta lektioner ute i klasser, kan riskera att tränga undan tid för de individuella vägledningssamtalen. Om den risken finns måste vi börja sortera i skillnaderna mellan individuell vägledning, gruppvägledning och informationsbitar på gruppnivå: Det är nämligen en väsentligt stor skillnad på de olika områdena vägledning och information inom begreppet studie- och yrkesvägledning.

En annan oroande tanke är om det kan vara så att framtidens brist på utbildade studie- och yrkesvägledare kan vara en av anledningarna till att det i dagsläget inte finns något förslag för krav på syvbehörighet för anställning? Där bör man tänka i mer vida perspektiv angående framtidens bristyrken, såsom syv (och det gäller även lärare): Yrken där det finns en brist på personal - nu och i framtiden - måste utvecklas till att bli mer attraktiva, så att fler vill utbilda sig till det.


I samband med nya lagförslag inom ett yrkesområde måste man mer noga se över de nuvarande förutsättningarna aktuella yrkeskårer har för sitt uppdrag - för att i nästa steg kunna utveckla dem.


Det är viktigt att skolans studie- och vägledning kan preciseras med en större tydlighet, för att kunna slå fast en garantinivå för vad Sveriges skolelever ska ha rätt till inom området vägledning - men även för att ge studie- och ykresvägledarnas en bättre arbetsmiljö. Tyvärr kan skolans vägledningsområde både uppfattas- och vara alltför både spretigt och brett, vilket kan ligga i sakens natur, då området kan innefatta så många olika delar, vilka även är kopplade till process i både ett längre och kortare tidsperspektiv.

Bl. a. kan man förundras över att det finns skolor som helt verkar sakna arbetsplaner för skolans studie- och yrkesvägledning, både i den snäva- och vida bemärkelsen. Det finns skolor som inte ens har koll på skillnaden däremellan. Området kan även ha legat på lärares fulla ansvar vid skolor som helt saknat en studie- och yrkesvägledare - ja de skolorna finns också. Varje nytt läsår är det nyanställda (och inte sällan då även nyexaminerade) studie- och yrkesvägledare som via slutna syvforum på nätet efterlyser arbetsplaner och årshjul för t.ex. ett högstadium, då de har blivit anställda vid skolor som saknar sådana. Visst kan man se det som en positiv och spännande utmaning att få "styra upp" en verksamhet utifrån egna tankar och idéer - samtidigt är det ett faktum att alltför otydliga arbetsuppgifter i ett yrke/en anställning, det kan riskera att bli lika med en dålig arbetsmiljö.

Ovanstående fakta har bl.a. bidragit till att den nya lagen om obligatorisk prao i åk 8 och åk 9 (den sjösattes i juli 2018), har blivit lite av en kaosartad skolverksamhet för personal vid alltför många högstadieskolor runt om i landet. Tar upp det i denna bloggartikel, då obligatorisk prao är en del av skolans allmänna yrkesvägledningsområde. Det har i alltför många kommuner inte funnits någon beredskap för det arbete som krävs i form av tid/resurser för den obligatoriska praon: Plötsligt ska skolpersonal parallellt med sina ordinarie arbetsuppgifter ordna fram en massa praoplatser, vilket ofta kan vara lättare sagt än gjort. Praoplatstillsättning och att upprätta praoplatsbanker tar sin arbetstid i anspråk och då skolan inte har tillgång praoplatsbanker eller kan "skaka fram praoplatser från rockärmarna" så att det räcker till alla elever, då blir det till ett faktum att sjösättningen av lagen om obligatorisk prao gick alldeles för fort. De kommuner och skolor som lyckas med praon, de har säkerställt resurser för den som en kvalitétssäkrad skolverksamhet och där måste man följa de mönsterkommuner som har en fungerande prao - och svaret är att då är det någon/några som har det som ett ansvarsområde i tid och i förutsättningar inom sin tjänst.


Ja det är ett faktum att yrkesuppdrag som saknar mer preciserade arbetsplaner kan leda till tråkiga oklarheter, som i nästa steg kan leda till ett missnöje hos de inblandade: I kollegiet, hos elever och vårdnadshavare och inte minst hos ambitiösa studie- och yrkesvägledare, som riskerar att inte få känna tillfredsställelse med sin arbetssituation p.g.a. otydliga- och kanske då även orimliga förväntningar - även från samhället i stort.

Skolpersonal kan känna frustration över att de som är satta att ta viktiga- och avgörande beslut om skolans verksamhet, de kan tyvärr ibland besitta en alltför bristfällig kunskap om skolans inre arbete och vardag i fråga om arbetsbelastning, förutsättningar osv. Att det då även kan saknas arbetsplaner och arbetsbeskrivningar för ett så viktigt område som skolans studie- och yrkesvägledning, det är inte hållbart i längden.


Hur kan en skola veta - och även då säkerställa - vad en elev minst får som ett minimum (alltså som en garantinivå) inom området studie- och yrkesvägledning, om det inte finns tydliggjort i en arbetsplanering för det, för hur och när det ska ske (och även av vem - målet är att vägledningsrelaterade bitar kommer in som en naturlig del i alla skolämnen). Det är viktigt att dagens skolans studie- och yrkesvägledning ytterligare kan tydliggöras och skolor och kommuner där den fungerar bra, bör få bli mönsterkommuner, det är ju något av en förutsättning för att kunna utveckla morgondagens studie- och yrkesvägledning.


Regelverket ser dock även fortsättningsvis ut att vara alltför luddigt i sina viktiga delar, där man skulle vilja "skruva åt". Där sägs det bl.a. att vägledning är något som "ska erbjudas" (bra att det dock nu har närmare preciserats för vid vilka tillfällen): Men vad betyder det, att "det ska erbjudas"? Det är ju något som i dag är alltför tolkningsbart! Det är tolkningsbart både utifrån vad begreppet "vägledning" kan stå för - men även utifrån vad begreppet "ska erbjudas" kan stå för. Där är det också synd att man i betänkandet SOU 2019:4 inte tog chansen att lyfta upp studie- och yrkesvägledarnas profession, med krav på behörighet för anställning (obehöriga kan anställas för 1 år i taget).


Olika syvdebatter kan utvecklas till att bli lika spretiga som syvs uppdrag, utifrån att det kan uppfattas som oklart vad som egentligen ska diskuteras:

De viktiga frågorna att diskutera angående lagförslaget om "syv på schemat" (men även då lagen om obligatorisk prao diskuteras), de måste även innehålla de viktiga delarna för hur det rent praktiskt ska kunna genomföras - och då måste man få in alla olika parametrar kring de olika frågeställningarna. Det kanske inte bara handlar om nyanställningar för ett genomförande av ett lagförslag av den kalibern: Det kanske även kan komma att handla om en omfördelning av befintliga resurser - eller, hujedanemej, om att befintlig personal nu ska jonglera med ännu fler bollar inom de befintliga resurserna och förutsättningarna?! Då blir de fackliga ståndstagandena och remissvaren viktiga, utifrån hur nya lagförslag kan komma att påverka yrkesutövarnas arbetsmiljö.


Att tacka Ja till ämnet Framtidsval (ja det är väl drömmen, vägledning på schemat med tid för utbildning, informationstillfällen och tid för eleverna att utveckla sina kunskaper inom området), men i de debatterna måste vi ju få i gång den viktiga kärndiskussionen angående hur det i så fall kan genomföras - och även då med frågan till priset av vad? Det är ju inte bara en innehållsfråga för ett utvecklingsområde, det kanske även handlar om resurser eller ett omfördelande av befintliga resurser och det är den debatten som är viktig, den får inte "glömmas bort".


Redan nu råder en brist på utbildade studie- och yrkesvägledare (och många av dagens studie - och yrkesvägledare känner dessutom att de inte har utbildning i att undervisa i den omfattningen som lagförslaget säger). Lagen om "syv på schemat" i form av ett nytt skolämne bör inte genomföras så länge som det finns för få utbildade studie- och yrkesvägledare. Förslaget skulle få negativa konsekvenser, både för de som i dagsläget arbetar som studie- och yrkesvägledare ute vid högstadieskolorna och då får en avsevärt högre arbetsbelastning - men även för eleverna som då skulle få karriärvägledning av obehöriga, eftersom att förslaget enligt SKL kräver ca 450 nyanställningar av syv - som inte finns - och då kommer ju anställningar av obehöriga i fråga. Lärarförbundet anser förövrigt att om man diskuterar eventuella "snabbspår" angående alternativa utbildningsvägar för att nå en behörighet för att arbeta som studie- och yrkesvägledare, då är det angeläget att det inte kommer att innebära lägre krav för syvexamen. Vid eventuella "snabbspårs-utbildningar" till syv är det viktigt med relevant grundutbildning för det, d.v.s. att man behåller de krav som finns i dag.

I övrigt välkomnar Lärarförbundet utredningen SOU 2019:4, som föreslår förtydligande av vad (karriär-)vägledning är, vilken betydelse och ansvar vägledaren har samt med ett förtydligande av den rätt elever har till individuell- och generell vägledning. Där är det viktigt att lägga till vikten av huvudmannens yttersta ansvar för detta.


Det är viktigt att studie- och yrkesvägledarnas yrkesuppdrag ytterligare kan klargöras på ett tydligare sätt: Det handlar om våra skolelevers rätt till studie- och yrkesvägledning och vad där inom som bör, alternativt ska, ingå inom skolsystemets olika delar. I den diskussionen är det också viktigt att komma i håg att elevernas rätt till vägledning och studie- och yrkesvägledarnas arbetssituation står i nära förbund med varandra, det är en faktadel som inte får förbises.


Ytterst handlar det om kunskaper om vägledningens innehåll och kärna - även i process. Och då är elevernas behov av (och rätt till) vägledning en viktig del i studie- och yrkesvägledarnas arbetsmiljö: Finns tiden? En annan viktig fråga att diskutera är hur man kan tolka t.ex. regelverksformuleringar som "ska erbjudas", då det kommer till vägledning? = Ja det är i dagsläget tyvärr alltför tolkningsbart, det kan noteras i jobbannonser för alldeles för många utannonserade syvtjänster ute i landet.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här