Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Syvbloggen

När gymnasievalet plötsligt poppar upp!

Tiden kring gymnasievalet, som ska vara klart i februari varje kalenderår, är en tid då studie- och yrkesvägledarnas arbete plötsligt kan komma i fokus i olika medier - men även i de mer allmänna skol- och samhällsdiskussionerna som då kan poppa upp på olika plan.


Dock är debatterna som rör gymnasievalet och skolans studie- och yrkesvägledning inte något som bara slumpvis dyker upp i tiden kring gymnasievalet varje år - de följer också ofta ungefär samma mönster. Det beror på att samhället i stort oftast – och det av förklarliga skäl – hanterar händelser och fenomen utifrån det som är pågående ”i detta nu” (för att använda ett mer modernt uttryck för begreppet ”just nu” och som under de senaste åren har blivit mer vanligt, inte minst via journalister som ska rapportera något direkt via etern eller tv).

Vi vet också att dessa diskussioner som poppar upp i tiden kring gymnasievalet ofta kan vara kritiska till skolsystemets studie- och yrkesvägledning, utifrån att man tycker att elever väljer ”fel” gymnasieprogram. Men i dessa upp-poppande diskussioner kommer man sällan till kärnan av studie- och yrkesvägledarnas och skolans uppdrag och alla de övriga olika parametrar som är avgörande för hur varje enskild elev som gör ett gymnasieval, väljer.


En utmaning hela samhället har, det är att upplösa de olika personligt och individuellt kopplade referensramar och ”marineringar” elever är ”utsatta för”, vid sidan av skolans syvrelaterade inslag. Där vet vi- och ser vi att insatser inom området studie- och yrkesvägledning måste få komma in i skolelevers utbildning på ett mer naturligt sätt och det från tidigare år.


Man kan också ställa sig frågan vilken position studie- och yrkesvägledningen har i utbildningssystemet, då det är ett område som kan se så olika ut mellan olika skolor och mellan olika kommuner - och därmed också för olika elever: Det finns ingen lagtext som direkt avhandlar varken omfattning eller innehåll i en elevs studie- och yrkesvägledning, för att på bästa sätt förbereda eleven inför de viktiga val som denne ska göra i framtiden och som påverkar dennes framtid.

Vad som sägs i lagtexten är att alla elever har rätt till studie- och yrkesvägledning och att den ska vara av god kvalité. Utöver det finns det inget krav på att eleven har rätt till någon utbildad studie- och yrkesvägledare och vad studie- och yrkesvägledningens olika delar ska innehålla mer konkret.


Ett problemområde för skolans studie- och yrkesvägledning – och det gäller vägledning i både i snäv och vid bemärkelse - det är att området på alltför många håll varken är så starkt förankrat eller prioriterat område i skolan: Hur- och när får vi in alla de olika delarna som bör finnas med? Där bör alla kommuner upprätta kommunövergripande syvplaner (och de kommuner som redan har en sådan, måste uppdatera- och revidera den kontinuerligt).


Kommunövergripande syvplaner ska innehålla studie- och yrkesrelaterade punkter och områden för alla olika årskurser: Det kan handla om studiebesök (och vad det gäller studiebesök så behöver det inte alltid handla om att elever besöker olika ställen med skolan – det kan även handla om att skolan får besök i form av t.ex. olika yrkesverksamma etc., som kommer och berättar om vad de gör på jobbet i sina olika yrken). Där är det också viktigt att dessa arbetsplaner kan fastställa när aktuella aktiviteter ska ske; att de sker och vem som är ansvarig. Det kan även handla om fasta punkter kopplade till elevernas ordinarie lektionstid och absolut även direkt kopplat till de olika skolämnena. I en sådan arbetsplan kan man då få en översikt över allt det som ska ingå- och som eleverna har rätt till inom området studie- och yrkesvägledning genom deras skolgångs olika år och stadier.


Ett stort och många gånger även ett akut problem för dagens svenska skola, är att det är många olika arbetsplaner som ska synkroniseras och det är många olika uppdrag som ska genomföras. Tyvärr är skolan i dag många gånger en stressig arbetsplats – både för oss som arbetar i skolan, likväl som för eleverna. Tyvärr är det också så att det är svårt att både sjösätta- och genomföra arbetsplaner, då förutsättningarna för skolans verksamhet hela tiden både påverkas och ändras: I min arbetsplan som studie- och yrkesvägledare vid en högstadieskola poppar nya premisser och områden upp, som snurrar kring den befintliga arbetsplanen för syv, som ändå revideras och uppdateras inför varje nytt läsår: Saker kommer till hela tiden, men det ligger också lite i sakens natur då vi arbetar med ungdomar och utbildning – där ingår utveckling som en naturlig del av vårt uppdrag, MEN där måste man hela tiden kunna prioritera på bästa sätt och det med elevernas bästa för ögonen och det framförallt i det långsiktiga perspektivet för eleven och samhället.


Många syvare jag kommunicerat med ute i landet har fått nya ansvarsansvarsbitar i sina tjänster. Det kan bl.a handla om de nyanländas studieplaner, som till huvuddelen är av pedagogisk karaktär, samt tillkomna arbetsuppgifter kring den nyinsatta lagen om obligatoriska prao vid högstadiet, med vars krav för att följa lagtexten inte ryms inom alltför många skolors befintliga resurser - och vad ska då "tas bort"? Andra arbetsuppgifter som kan ha kommit till kan handla om olika både pågående och kommande projekt- och fokusområden för skolan internt (det kan för syv handla om t. ex. framtidsmässor etc.), Det kan även handla om uppdrag inom eht utifrån syvs yrkesroll och som inte sällan kan ha en komplex karaktär. Men som allt som hör skolans olika yrkesprofessioner till, så måste man se till- och anpassa för hur huvudyrkesuppdraget ser ut och dess premisser i form av resurser och tid.


En överfylld arbetssituation med diverse olika spretande innehåll kan till slut bli som en popcornpanna, där inte alla korn poppas, samtidigt som andra poppar över och faller till golvet om man inte passar sig och så kan ju allt lätt brännas vid om man inte är vaksam – och det blir ju inte bra. Det är i sammanhanget viktigt att kunna ”sondera terräng” angående vad, när- och hur (och av vem) saker ska göras - och därmed också hur det ska prioriteras. Det gäller för all pedagogisk personal vid skolan, såväl lärare, rektorer och studie- och yrkesvägledare.


Under den senaste tiden har det i debatter och artiklar som rör unga människor, dessutom bekräftats det som vi som arbetar med skolelever redan sett och vet - och ser som ett allt större problem, framförallt då det handlar om det så viktiga abstrakta tänkandet, dit ju tankar om den egna framtiden hör: Det handlar om att då nuet är så fyllt av ”här och nu”, då hamnar individer på ett mer ytligt plan i sitt tänkande och tenderar då till att ”skjuta upp” viktiga tankegångar som kan vara nödvändiga för ett större och bredare helhetstänkande, vilket är nödvändigt för både en pedagogisk utveckling och utbildning mot bildning – samt angående viktiga tankar som rör framtiden. Och det blir olyckligt, då det ju är ett av skolans viktigaste huvuduppdrag: Att utveckla lärandet, det abstrakta tänkande och det för att i nästa steg kunna koppla ihop det egnat jaget mot tankar om framtiden.


Begreppet ”popcornhjärna” avhandlades på ett bra sätt på elevhälsan.se den. 2019-01.10 i en artikel skriven av pedagogen, utbildaren och föreläsaren Anna Nygren. Artikeln handlar om hur skärmens intåg i vårt samhälle och in i våra ungas hjärnor, påverkar hjärnans funktioner.

Vid en skärm kan man samtidigt och parallellt hoppa mellan olika aktiviteter och i ett snabbt tempo växla fokus. Nu är inte detta enbart av ondo – det är ju även en anpassning till det digitala samhället och många skolor i dag bedriver en s.k. en-till-en-undervisning, där alla elever har en egen skoldator och undervisningen sker med hjälp av digitala hjälpmedel. Men, forskning påvisar att via skärmen och digitala flöden så stimuleras hjärnan på ett sätt som belastar uppmärksamheten och koncentrationen.

Psykiatikern och barnterapeuten Hassan Jaghoory vid Åbo Akademi, är den som har myntat begreppet ”popcornhjärna”. Han beskriver fenomenet med att ”hjärnan poppar omkring i tusen tankar hit- och dit”: Det digitala flödet på en skärm kan då bli som en tsunami som drabbar unga människors hjärnor. Många klarar detta - medan andra "drunknar".

Vad som är ett faktum med klickandet på nätet, det är att det kan kopplas till utsöndringen av dopaminet i hjärnan, vilket tillhör hjärnans belöningssystem. Intryck via skärmen aktiverar belöningssystemet och precis som med droger och alkohol kan enkla snabba belöningar via skärmen skapa ett beroende: Hjärnan vill bara ha mer och mer, men då kickarna inte längre ger samma effekt ökar man ”dosen” för att få samma dopaminutsöndring - och onda cirklar skapas, vilka vi vet kan drabba en ung individs både utveckling och studier och det inte sällan med tråkiga konsekvenser både på individnivå, familjenivå och samhällsnivå. Det är fakta.


Varför jag tar upp detta fenomen med "popcornhjärnor" i en artikel där jag avhandlar gymnasievalet och studie- och yrkesvägledarnas arbetssituation och den allmänt höga arbetsbelastningen för alla som arbetar inom skolväsendet, det är för att vi som jobbar i skolan ser hur elever kan ha svårt att prioritera bland för dem viktiga saker då det kommer till det som är kopplat till deras skolgång, betyg och framtidstankar - såsom gymnasievalet osv. Det får naturligtvis i nästa steg tråkiga efterdyningar för samhället i stort: Det handlar om individer som inte nyttjar sitt fulla potential och inte heller utvecklar sin självkännedom på ett för dem gynnsamt sätt.


Vi har ett samhälle där många branscher är i ett skriande behov av arbetskraft - samtidigt som alltför många unga människors inträde på arbetsmarknaden har senarelagts av olika anledningar, där även kostsamma - både för individen och samhället - olika sorters omval kan ingå.

För oss som arbetar inom skolan läggs krav på att öka effektiviteten för att nå bättre resultat - men tänk om, nu skriver jag TÄNK OM , om det egentligen är tvärt om: Tänk om vi måste tänka om och det är så att vi behöver "sakta ned" för att nå ökade resultat. Inte bara hela tiden jaga på för att hinna alla steg framåt, i alla de olika görandena.

Vi måste även ta oss - och få - den viktiga tiden för att reflektera, utvärdera och revidera, för att kunna veta att vi är på väg mot rätt håll samt värdet av det vi gör - och det både långsiktigt och i prioriteringar. Det är inte bara barn och ungdomar som kan drabbas av "popcornhjärna" - en hel del vuxna kan även bli drabbade och där är det viktigt hur vi kan hantera vår arbetsmiljö - och framförallt Att vi kan hantera den.


Ett av skolans uppdrag är stt förbereda dagens unga inför deras inträde som vuxna medborgare i samhället och arbetslivet har krav på att individer ska ha ett utvecklat eget ansvar och en social kompetens, samt utbildning anpassad mot arbetsmarknaden. Det moderna samhället med dess olika val som ständigt ska göras (alltifrån hur man kan planera sina framtida studier för att matcha arbetsmarknaden, till hur man ska planera för sin pension osv.) kräver också att individer har utvecklat sin s.k. valkompetens, då vi lever både i en tid och i ett samhälle som kräver det i fler sammanhang, i jämförelse med gångna tider, då en ung människas väg mot framtiden kunde vara mer tydligt "uppstakad" - och det gäller fler bitar än arbetsmarknaden. I dag talar man t.ex. även om begrepp som "bostadskarriär" etc.


Samhällets krav på en individ innefattar en utvecklad prioriteringsförmåga och där ingår att kunna prioritera både av sin tid och sina resurser. I dag finns ett oerhört brett nöjesutbud som är tillgängligt dygnet runt via nätet - samtidigt som skola och arbetsmarknaden vill möta individer som är utvilade och sköter sin mat och sin sömn, för att klara av sina dagliga arbetsuppgifter. Hur arbetar skolan med dessa frågor i ett mer långsiktigt perspektiv? Gör vi rätt saker?


För varje årskull upplever jag att elever generellt sett blir mer vilsna. I tid kring gymnasievalet, efter mer än 8 1/2 år i grundskolan där de har läst en rad olika skolämnen och haft samtal med skolans studie- och yrkesvägledare samt haft en rad olika erbjudna aktiviteter inför gymnasievalet (öppet hus vid gymnasieskolan och dess program, mässor, koncept som "tekniknatta" etc.) plus spektrat av allsköns både yrkes- och utbildningsinformation som finns tillgängligt på nätet dygnet runt, så är det ändå alltför många elever som inte vet vad de ska välja då valwebben för gymnasievalet öppnar. Digital information har fladdrat dem förbi och många behöver mycket stöd och hjälp för att få sitt val gjort. Där skyller inte jag på eleverna. Jag ser det mer som ett symtom för någonting annat: Bl.a. handlar det om att eleverna är stressade, liksom många vuxna runtomkring dem. Det är svårt för dem att prioritera i "att göra"-listorna och de har inte fått utveckla sin valkompetens inför viktiga val.


I syvkretsar och i skolvärlden florerar allsköns tips och idéer för hur vi kan förbättra denna problematik kring en t.ex. en lågt utvecklad valkompetens, i förhållande till samhällets krav på att individer ska göra viktiga val - både för dem och för samhället i stort.

Vi studie- och yrkesvägledare runt om i landet ger varandra goda tips och deltar i debatter och tar del av artiklar - en del av oss skriver även syvrelaterade artiklar på olika plattformar. Lärosätena som ger Studie - och yrkedväglefarprogrammet ombesörjer för att landet ska få de bästa studie- och yrkesvägledarna, Vägledarföreningen bidrar med att delge bl.a. senaste forskningsrön inom vägledning. Skolverket stöttar upp inom området med både information och utbildning och både Lärarförbundet och LR arbetar aktivt med syvfrågor och har egna syvbloggar. Däremot - i flödet av tips och idéer angående förbättringsområden och olika metoder för att få till en bättre studie- och yrkesvägledning för Sveriges alla elever, så kommer vi sällan fram till hur det rent konkret kan komma att genomföras i form av resurser resursfördelning. Där är det viktigt att skolpolitiker som är de som ytterst kan påverka skolan med både lagar och resurser, att de är insatta i de viktiga frågor som rör skolan och har arenor för kontakt med oss som arbetar inom de olika verksamheterna.

- Hur möjliggör huvudmannen studie- och yrkesvägledning i det vida perspektivet genom hela skolsystemet för alla elever?

- Hur ser premisserna för studie- och yrkesvägledningen ut i det snäva perspektivet? Hur många elever kan en studie- och yrkesvägledare ansvara för och vad har eleverna för rätt till individuella samtal i både tid, innehåll och utförande?

- Hur ser premisserna ut för en bra samverkan arbetslivet och skolan, i de fall kommunen saknar SSA (förkortning samverkan skola- arbetsliv)-sekreterare eller motsvarande och skolans syv har en hög arbetsbelastning med skolans inre arbete med dess yrkesuppdrag, utifrån ett högt elevantal kontra omfattning av tjänst.

- Ett dåligt mående kan vara ett stort hinder för positiva och konstruktivt utvecklande tankar hos en elev angående den egna framtiden, det är ett faktum. Den ökade psykiska ohälsan hos våra barn och unga påverkar i högsta grad skolans resurser. Där behövs en tydligare ansvarsfördelning angående skolans ansvarsbitar och vad som kan göras för aktuell elevs hela livssituation.


Över lag så fungerar gymnasievalet och alla bitar kring gymnasievalet bra för de allra flesta av alla Sveriges åk 9-elever som nu ska välja till gymnasiet - men helt klart finns det utvecklingsområden inom området arbetsliv, yrken och framtid inom skolans alla år och stadier.

Jag vill passa på att tillägga att jag med lugn hand överlåter framtidens samhällsansvar på majoriteten av de skolelever jag har, som nu ska lämna grundskolan för olika program inom gymnasieskolan.

Däremot funderar jag en hel del över det samhälle vi skapat- och skapar åt dem, framtidens vuxna:
Vi måste tänka över vad det är för samhälle vi vill ha - och där måste vi prioritera de områden som kan motverka psykisk ohälsa, utanförskap och stress. Vi måste även se över samhällets utveckling med dess ökade komplexitet, där inte alla individer "är med". Och det börjar med skolan.

Skolan först!


Syv/Jenny Ivarsson, Lärarförbundets Referensorgan för studie- och yrkesvägledare och syv vid grundskolan i Kalix.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här