Lärarförbundet

Detta är ett inlägg från Syvbloggen

Hur ska individers rätt till kvalificerad vägledning se ut i framtiden?

Foto Jenny Ivarsson

Foto Jenny Ivarsson

”Var är jag och vart vill jag (vilka yrken och utbildningar finns det) – och hur når jag dit?”

Det är utgångspunkterna för vårt utbildningssystems studie- och yrkesvägledning. Det finns” bevingade ord” om det, såsom att ”om man inte kan se bakåt och inte kan se framåt – då måste man se upp!” (Jag tror det var Tage Danielsson som sa det, angående framtiden.)

Om en individ varken vet eller förstår var denne befinner sig i nuläget (och varför man t.ex. går i skolan) och inte heller har egna tankar om framtiden som går att utveckla (att med en stigande ålder få en ökad kunskap angående ”vägar vidare” i livet), det kan påverka en individs allmänna hälsotillstånd: Därför är kvalificerad studie- och yrkesvägledning en viktig faktor i vårt utbildningssystem och samhälle! Då är det olyckligt att studie- och yrkesvägledningen i dag är ett ganska ”luddigt område” i de regelverk som styr det svenska utbildningssystemet. Det kan bero på att finns svårigheter i att formulera lagtexter angående studie- och yrkesvägledning och vad som ska ingå i individers/elevers rätt till kvalificerad studie- och yrkesvägledning.

En alltför stor del av de som i dag är anställda som syv i Sverige saknar en formell examen för att arbeta som studie- och yrkesvägledare, det är fakta. För Lärarförbundet är det en viktig och högt prioriterad facklig fråga: Vi kräver att de som anställs som syv ska ha en examen* från syv-utbildningen, som ges vid lärosätena i Malmö, Stockholm och Umeå (*eller ha en likvärdig utländsk utbildning som kan valideras). Det handlar ytterst om individers rätt till likvärdig och kvalitetssäkrad studie- och yrkesvägledning.

Till det kan den allmänna synen på studie- och yrkesvägledning ha svårt att skilja på begreppen ”information” och ”vägledning”. Det är också där den största skillnaden mellan en examinerad syv och den som inte gått syv-utbildningen, kan finnas. Att notera är också att det inte finns så mycket svensk forskning om vägledning – och en följdfråga blir då vad det beror på?


Nu i maj månad var tre representanter från Lärarförbundet inbjudna till Riksdagens Utbildningsutskott i Stockholm och gavs då möjligheten att få ge synpunkter på förslag som rör syv, då kommande skolplaner ska utformas. Det var Lars Ullén, tjänsteman vid Lärarförbundet centralt och som bl.a. jobbar med syvfrågor inom förbundet, samt Ann-Kristin Steen, yrkesverksam och fackligt aktiv syv från Göteborg och Jenny Ivarsson, yrkesverksam och fackligt aktiv syv från Kalix.

Då det handlar om förslag för nya lagtexter angående syv, finns många olika parametrar att beakta och ta hänsyn till:

  • Det handlar om syvs uppdrag.
  • Det är ett faktum att lobbyverksamhet förekommer från branscher till politiker, då det kommer till missförståndet att det är syv som genom sin studie- och yrkesvägledning kan påverka och styra över individers val, för att på så sätt för framtiden ”fylla på” med arbetskraft i olika specifika branscher.
  • Det förekommer även ”villfarelser” om att vissa gymnasieprogram är ”sämre” eller ”bättre” än andra, men som studie- och yrkesvägledare värderar vi inte så, utifrån att ett gymnasieprogramutbud är något som är beslutat på politisk nivå.

Ytterst handlar det om en förståelse och en ökad kunskap för vad studie- och yrkesvägledning är, samt vårt uppdrag (utifrån hur det ser ut i dag i lagar, skolplaner och styrdokument).

Då det kommer till lagtexter är det viktigt att se över vad individer ska ha rätt till, då det kommer till studie- och yrkesvägledning, både i fråga om tid och innehåll.

Studie- och yrkesvägledning handlar till största delen om att utveckla en individs möjligheter till att kunna se- och utveckla förmågor, för att på ett bättre sätt i planering och tanke kunna applicera sig själv som individ i vårt samhälle. Där är ett enskilt val bara en del av en längre och större process. Skolgången och yrkeslivet är en stor del av en människas liv och då gäller det att få verktygen att utveckla sina tankebanor angående detta.


Då det handlar om lagförslag angående det som ska ingå i studie- och yrkesvägledning, är det viktigt att titta på förutsättningarna och skillnader som kan finnas, bl.a. mellan landsbyggd och städer. Ett exempel är att det nu finns förslag om att det ska införas obligatorisk prao vid gymnasiets yrkesprogram för högstadieelever som ska välja till gymnasiet. En mindre kommun som t.ex. Kalix, med ca 170 elever per årskurs och ca 16 500 invånare, har ett mindre utbud av gymnasieskolans yrkesprogram. I Kalix erbjuds i dagsläget inte Hotell- och turismprogrammet, Restaurang- och livsmedelsprogrammet, VVS- och fastighetsprogrammet, Handelsprogrammet, Hantverksprogrammet (de elever som önskar gå dessa program får t.ex. åka till Luleå, som ligger ca. 7,5 mil bort från centralorten)– och hur genomförs då en sådan ”Yrkesprogram-prao”, för att den ska få en rättvis mångfald?

Kalix har förut försökt få tillstånd ett genomförande av en fungerande gymnasieprogram-prao, men problem finns, inte minst utifrån arbetsmiljöregler angående hur många elever som får vistas i en yrkesprogramslokal mot aktuellt yrke, samt de ansvarskrav på handledare som då gymnasielärare får – som parallellt med handledarskap har ansvar för sina redan befintliga elever. Är en sådan yrkesprogram-prao genomförbar? (Samtidigt är sökbilden i Kalix gymnasieval så, att det är inte är svårt att fylla yrkesprogrammen: Det uppstår ofta en poängkonkurrens om dess platser och som ett exempel är Vård- och omsorgsprogrammet det populäraste gymnasieprogrammet att söka till för nyanlända pojkar i Kalix Kommun.)

Då det kommer till olika lagförslag kan tanken bakom var mycket god. Absolut. Men då det handlar om genomförandet av förslagen, då behöver de yrkesverksamma inom de olika enheterna få sin röst hörd: Är det något som kan genomföras – och i så fall kanske det behövs en organisation bakom, för att det ska kunna sjösättas som en lagförd verksamhet. Det är viktiga frågor i diskussionen. Där är Lärarförbundet är en viktig diskussionspartner!

Då det gäller grundskolans prao finns nu tankar om att den ska återinföras som en obligatorisk del av undervisningen. Här kommer också många funderingar och frågor upp hos oss som är yrkesverksamma: Det handlar om att skolan ska vara likvärdig och demokratisk, både utifrån kön, bakgrund och sociala skillnader i hemmiljön. Praon är bra - om den fungerar. Men som praon ser ut i dag så är den inte demokratisk, utifrån att de flesta kommuner saknar en platsbank för praoplatser. Det i sin tur beror på att arbetsplatser oftast vill att den som ska ha en praoplats hos dem själv ska komma och ansöka om detta, då arbetsplatserna – av förklarliga skäl - vill ha mer ”självgående” praoelever och elever som ”verkligen vill” komma just till den arbetsplatsen: Det är en av anledningarna till varför det är svårt med uppförandet av en fungerande platsbank.

Till det är det ett oerhört stort tryck på arbetsplatser i dag att ta emot praktikanter från olika enheter i samhället och då även ansvara för att bistå med handledare. Då kan en 14-årig elev från högstadiet komma längst ned i prioriteringslistan för en praktikplats: Gymnasieprogrammens APU-elever och lärlingselever går före (deras praktikveckor ingår i deras gymnasieutbildning) och praktikplatser behövs för nyanlända som ska komma ut i arbetslivet genom praktik. Gymnasiets IM-program jagar också praktikplatser till deras elever och de elever som går en yrkesintroduktion är beroende av att få en praktikplats för sin utbildning. Till det behöver även AF praktikplatser osv.

Om praon ska återinföras måste detta tas i beaktning och det betyder också att det måste finnas en organisation bakom, då det t.ex. kommer till anskaffandet av praktikplatser. Viktigt är också att komma ihåg att en 14-årig praoelev mest bara får titta på de olika arbetsuppgifterna då de är ute på prao. Detta utifrån de olika arbetsuppgifternas art, samt utifrån Arbetsmiljöverkets regelverk angående ungdom ute på en arbetsplats.

Det är ett problem då skolans prao blir odemokratisk; då det är de elever som har egna kontakter som kan ordna attraktiva praoplatser, som andra elever inte har en chans att få, just p.g.a. att det handlar om egna kontakter. Jag ska ge exempel: ”Kalle” som har egna kontakter är på en datafirma under sin praovecka – och veckan fungerar fantastiskt bra, just utifrån det faktum att platsen ordnats via egna kontakter. Men ”Anna” som är relativt nyanländ till Sverige och - vad det kan upplevas från vissa håll i samhället, tyvärr, - bär en avvikande klädsel, hon går runt i samhället och frågar efter praoplats och får även hjälp att etablera kontakter via skolans syv, men hon får Nej överallt. Till slut, om hon har ”tur”, får hon vika secondhand-kläder på Röda Korsets Second Hand-butik 4 timmar om dagen. Är det demokratiskt utifrån kön, etnicitet, social bakgrund o.s.v.? Då är det bättre med välorganiserade studiebesök för grundskoleelever, där alla elever får se ”allt”: Då minimeras också detta med luckor i information och i kunskaperna om olika yrkesbranscher utifrån elevers olika bakgrund, vilket är en stor risk med prao.

En viktig frågeställning är också vad praons syfte ytterst ska vara? Ett exempel att lyfta är eleven som inte fick tag i någon praoplats och till slut frågade sin skolbusschaufför, som han åkte med en timma varje dag till skolan och så en timme hem från skolan, varje dag under sin skolgång. Under sin praovecka satt han sedan och åkte samma sträcka, fram och tillbaka. Vad är det egentliga syftet med det? Där finns mycket luddiga svar om att ”elever ska lära sig passa tider” o.s.v. - men ska inte en elev som går i 9-årig grundskola ha fått chansen att lära sig det? En annan viktig fråga är, finns undervisningstiden för en sådan verksamhet? Det är en diskussionsfråga som går att utveckla i en tid då det arrangeras lovskolor av olika slag inom grundskolan – och även där ser vi tyvärr att de sociala skillnaderna är för stora, angående vilka elever som får lediga skollov och vilka elever som arbetar i skolan under sina skollov.


Detta var bara några av flera punkter som kom upp till diskussion i samband med att Lärarförbundets representanter besökte en av utredarna vid Riksdagens Utbildningsutskott, inför eventuellt kommande riksdagsförslag angående nya skolplaner.


/Jenny Ivarsson, Referensorganet för studie- och yrkesvägledare i Lärarförbundet.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här