Lärarförbundet
Bli medlem

I skolans upptagna värld - med sina viktiga och även nya tillagda arbetsuppgifter

Dagens skolelever ska vidare i livet från den plattform skolan ger. En bra och fungerande skola är viktigt för ett bra och fungerande samhälle: Därför är det viktigt att kompetensförsörjningen för framtidens lärare och syv säkerställs, vilket man bäst gör genom att erbjuda bra arbetsvillkor!

En översnöad cykel står lutad mot en skolvägg till högstadieskolan jag arbetar vid som studie- och yrkesvägledare. Plötsligt kom jag att fundera över detta på ett mer metaforiskt plan: Denna cykel är inte just användbar här i Norrbotten för tillfället - och inte heller den närmaste tiden framöver, då snön just nu vräker ned här och vintern den är lång. Samtidigt kommer en dag då ägaren av denna cykel kommer att ha stor glädje av att ha en fin cykel – men det ligger ju i framtiden…

Manhemsskolan Kalix. Foto Jenny Ivarsson.


Det är en av utbildningssystemets stora utmaningar: Att få våra skolelever att förstå varför- , var- och när de har nytta av de kunskaper de ska lära sig inom de olika ämnena i skolan. Däri ligger även en ganska så snurrande karusell med både nystarter och omstarter - och även ett påläggande av diverse nya arbetsuppgifter, som skolans olika professioner är inblandade i utifrån våra olika yrkesuppdrag.


För oss studie- och yrkesvägledare handlar det bl.a. om de viktiga samtalen vi har med alla elever vid skolan vi arbetar vid. Och de individer som inte är behöriga, eller riskerar att inte bli behöriga för en antagning till högre studier och/eller en etablering på arbetsmarknaden, de behöver extra stöd inför sina vägar vidare, vilket kräver sin extra planering på ett mer individuellt plan: Då är det viktigt att vi har den tid som krävs för detta.

För grundskolans syvare handlar det bl.a om ett extra fokus på de elever som riskerar att inte bli behöriga inför en gymnasieantagning till ett nationellt program - parallellt med att vi måste säkerställa att alla elever får sitt behov av vägledning tillfredställt, för att på så sätt få ned andelen felval, som har en stor både personlig kostnad samt en stor samhällskostnad. (Olika felval i sig kan dock aldrig helt undvikas, då olika sorters omval även utgår från andra faktorer än vägledning, det är viktigt att komma i håg. Olika regelverk kan i sig ge en sömsmån som bereder för olika sorters omval.)

För gymnasieskolans syvare handlar det om, vid sidan av det löpande arbetet med alla elever, att ha ett extra fokus på de elever som av olika anledningar inte följer sin studieplan och då riskerar att inte få ut ett fullvärdigt slutbetyg från ett nationellt program vid gymnasieskolan (de kanske t.o.m är på väg att hoppa av sina studier och andelen avhopp är en dyrbar historia för alla inblandade, på flera plan). Alltför många elever kan också komma att vilja byta program då de redan har påbörjat ett gymnasieprogram, vilket också är ett stort resursslöseri utifrån en rad olika aspekter.

Inom komvux, Folkhögskolorna och högre studier handlar det ofta om i individer som av olika anledningar, mer- eller mindre komplexa, inte har kunnat slutföra tidigare studier. I slutändan handlar det om frågor som rör både samhällets allmänna- och individers personliga resurser: Det handlar ofta om individer som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden, vilket kan leda till tråkiga personliga nederlag och även är ett stort resursslöseri för samhället.


Utbildningssystemet har som uppdrag att ge utbildning och föra motiverande samtal kopplat mot fortsatta studier och arbetsliv. Det ska vara en naturlig del av skolgången.


Där ingår också att skolans olika professioner ska ”hålla i-” och upprätta planeringar då eleverna kanske själva inte orkar, eller av olika anledningar inte klarar att själva ”hålla i”. För de undervisande lärarna kan det handla om ständigt snurrande karuseller med omprov och återläsningstider och individuella anpassningar, samt individuella planeringar och uppföljningar med dess tydliggörande av restuppgifter etc. Elevhälsans personal har sina ansvarsområden kopplat till hälsa och mående, samt övergripande frågor av psykosocial karaktär. Studie- och yrkesvägledarens ansvarsområde rör de viktiga delarna som handlar om vägarna vidare: "Var är jag, var ska jag - och hur gör jag". En del av dessa elevärenden kan ta en enorm tid av den totala arbetstiden i anspråk – och då krävs det att det kan säkerställas att tiden kan ges för detta.


Skolans verklighet kan innefatta många olika digra listor med "att göra", vilka kan variera kraftigt utifrån både elevantal och elevsammansättningar- och dess individuella behov. I kombination med begränsade resurser /brist på tid (ofta kan de två punkterna stå i nära förbund med varandra) kan det bli ett av skolans största problem som arbetsplats - både för personal och elever. Ytterst handlar det om elevernas rätt till utbildning, vilket i sin tur måste kopplas i hop med samhällets behov av framtida yrkesutövare.


Vi som arbetar i skolan arbetar med unga människor i en viktig del- och tid av deras liv och då vi arbetar med utbildning och utvecklandet av kunskap, så tenderar våra yrkesuppdrag att bli ett mer- eller mindre ständigt föränderliga, vilket i och för sig kan vara en av anledningarna till att vi en gång valt det yrke och den yrkesbana vi är verksamma inom: Förändringar kan ju vara utmanande på ett positivt sätt, samt vara en tillfredställelse i sig – men vi ska inte underskatta den både tid och energi det kan ta att få in nya områdesbitar i en tjänsteutövning, som redan är till fullo inplanerad av befintliga arbetsuppgifter.


Diskussionerna angående vad som ska rymmas i vår arbetstid är inte sällan en av de största fackliga frågorna och en grund för många fackliga diskussioner för skolans personal: Vad ska rymmas i arbetstiden och hur kan man säkerställa att tiden ges för det? Tyvärr glöms studie- och yrkesvägledarnas arbetssituation och arbetsförhållanden ofta bort i dessa viktiga diskussioner, då vi är en liten kår i större fackförbund.


Ett nytt kalenderår står nu för dörren. För många kan det innebära en hel del tankar om positiva livsförändringar av olika slag. Vi som arbetar inom utbildningssystemet finner ofta en trygghet i olika ”nystarter” av olika slag: För grundskolans syvare kan det vara ”efter gymnasievalet” och för gymnasieskolans syvare kan det vara ”efter den 15 april”, då val till universitet- och högskola ska vara klart. Sedan kommer betygstiderna som kan innehålla både kallduschar och solskenshistorier. Vad det gäller vår egen arbetssituation och vårt eget "årshjul" kan vi ha i tankarna vad som måste justeras till nästa läsår: Inte sällan kan det vara många av oss som tänker att ”inte ett till läsår ska jag ha det så här/att det får fungera så här (läs inte fungera!)

För oss studie- och yrkesvägledare handlar det om att hinna ge alla elever vägledningstider inför de viktiga valen, samt de viktiga uppföljningarna. Vårt yrkeduppdrag handlar mycket om viktiga processer. Det i sig är ett område som inte är så synligt i vårt yrke (och i vissa fall inte synligt alls - förän mer mot framtiden). I längre perioder i vårt "årshjul" kan vi sitta bakom en stängd dörr och ”mata” elevsamtal på pärlband - och det är viktiga och värdefulla samtal som avhandlar unga individers tankar om den egna framtiden, både den mer närliggande och den som ligger längre fram emot framtiden, men som kan påverkas i val de gör nu.


I yrkesuppdrag som redan är fulla av befintliga arbetsuppgifter, kan nya arbetsuppgifter som "läggs på" tendera till att bli som ett korthus som riskerar att falla i hop - och det kan leda till en enorm både press och stress hos yrkesutövaren. Det gäller alla yrken och alla yrkesbranscher - men kan hårdast drabba yrkesutövare med mer "otydliga" (läs; inte alltid så allmänt synliga) arbetsuppgifter: Då kan det vara mer oklart vad man kan "ta bort" och det kan skapa situationer där yrkesutövare försöker lösa situationer med att "trolla med knäna" - vilket inte alls är varken en hållbar eller långsiktig lösning. Ett aktuellt exempel på en pålagd arbetsuppgift för skolpersonal anställda vid högstadiet, är den obligatoriska praon som gäller från 2019.


Utifrån att jag var på den internationella vägledningskonferensen "A Need For Change" i Göteborg tidigare i höst, där jag träffade många studie- och yrkesvägledare ute i landet, så kan jag konstatera att den obligatoriska praon är en av de absolut största arbetsmiljöfrågorna just nu för alltför många studie- och yrkesvägledare anställda vid högstadieskolor runt om i Sverige.

Det har tyvärr visat sig att mer- eller mindre både orimliga och oklara förväntningar och krav har hamnat "i syvs knä" då det kommer till planerandet och utförandet och det adminsitrativa delarna kring alltför många skolors praoverksamhet. Det handlar om att skolor där syv ålagts att vara en både administratör och organisatör av skolans prao, samtidigt som de måste bolla med övriga ordinarie arbetsuppgifter.


Lagen om obligatorisk prao i grundskolan var inte- och är inte tänkt att vara en direkt syvfråga, det tydliggörs i lagtexten kring den. Det är en organisationsfråga för hela skolan och ytterst en lednings- och huvudmannafråga (ang. möjligheter och resurser för genomförandet). Men då ett stort antal av Sveriges studie- och yrkesvägledare vid högstadiet håller på att duka under angående oklara både arbetsfördelningar och oklara arbetsuppgifter kring införandet av obligatorisk prao som en tillagd arbetsuppgift, då måste problemen kring det komma upp till debatt: Så här kan lagen om obligatorisk prao inte få fungera. Eller snarare så bör jag formulera mig med orden att den riskerar att inte fungera alls, utifrån sin lagtext, på alltför många håll ute i landet.

Den obligatorisk praon innebär en skolverksamhet som ska säkerställa praoplatser för alla elever (endast i undantagsfall, utifrån särskilda skäl, kan vissa elever komma att stå utanför lagen om obligatorisk prao och skolan måste då titta på andra lösningar). Lagen säger även att platser ska fördelas på ett jämlikt- och demokratiskt sätt (utifrån kön, etnicitet och social bakgrund). Om vårdnadshavare bistår med praoplats, då ska dessa platser fördelas ut jämlikt mellan alla elever. För detta krävs det en fungerande organisation - det förstår alla, utom kanske de som är ytterst ansvariga för den, alltså kommunerna och huvudmännen. Till det säger lagen att de elever som inte kan få prao på en arbetsplats, ska tilldelas en praoplats vid ett yrkesprogram vid gymnasiet.

Det är lätt att misstänka att lagen obligatorisk prao, med 1 vecka i åk 8 samt 1 vecka i åk 9, kom till i en rush där olika lobbyister från olika branscher (som jag törs påstå inte alls var insatta i frågan i sin helhet - bara på ett ytligt plan, annars skulle denna lag aldrig ha sjösatts på detta vis). De trodde att obligatorisk prao skulle vara lösningen på det mesta angående de frågor som diskuteras kring skolelever och arbetslivet: Ja allt ifrån skolans "undermåliga vägledning" (syvare "som inte vägleder rätt"; "rätt" elever in på "rätt" branscher - ja de diskussionerna poppar ju upp varje år i samband med aktuellt års gymnasieval) - men även angående framtidens kompetensförsörjning, vilket ÄR en oerhört viktig fråga, det handlar ju om vår välfärdsstruktur. JUST DÄRFÖR bör man göra en översyn angående den obligatoriska praons värde för eleverna, kontra t.ex. obligatoriska studiebesök för ALLA elever mot OLIKA branscher: Ett av skolans viktigaste uppdrag är ju att krossa olika alltför snäva referensramar som kan komma att stå som grund inför viktiga val kopplat till arbetslivet. Det har även lyfts luddigheter om att prao skulle handla om att skolungdomar ska lära sig passa tider under en veckas prao efter 8 - 9 år i skolan.


Om det nu är så att skolan ska ha en praoverksamhet, så borde det ha börjat med införandet av SSA (samverkan skola arbetsliv)-sekreterare för varje kommun, det för en samordning i samarbetet mellan skola - arbetsliv, vilket behövs för ett upprättande av praoplatsbanker osv. Ett stort antal skolor jag varit i kontakt med - både inom mitt hemlän Norrbotten, men även nationellt - har i dag inte den kapaciteten i form av den tid och de resurser som krävs , då det kommer till skapande av platsbanker och att handha och organisera en välfungerande obligatorisk prao utifrån lagen - vilket eleverna har rätt till.


Det är stora problem för många högstadieskolor ute i landet ang. obligatoriska praon: Lagar kan ej efterföljas då skolorna är beroende av att elever kan skaffa egna praoplatser (talar generellt här) och skolans uppdrag om en demokratisk och likvärdig skolverksamhet för alla kan då ej följas. Utrymmet för t. ex. handledarutbildning för praohandledare för högstadieungdomar ute på prao och det skolansvar som där tillhör, kan alltför ofta inte heller anordnas, då det saknas utrymme i arbetstiden för berörd personal i den löpande skolverksamheten. En situation där skolor inte följer lagen riskerar att bli uppenbar!


Elevers referensramar som måste få vidgade perspektiv angående olika yrkesbranscher kan t.om. snarare försämras med prao, i jämförelse med organiserade studiebesök, vilket många skolor hade infört då de en gång i tiden tog bort praon, utifrån att demokratifrågan i den verksamheten ej kunde säkerställas. Det är ett faktum att de flesta elever oftast väljer en praoplats inom ett för dem redan känt område. Därför riskerar högstadiets prao att öka segregeringar av olika slag, bl.a. då det kommer till könsbundna val då det kommer till t.ex. gymnasievalet - samtidigt som skolans uppdrag är att motverka just det.


Det är viktigt med konstruktiva diskussioner med yrkesverksam personal inom de aktuella områden man från statligt håll vill utveckla och förändra - i all positiv välmening. Det handlar även om att de ansvariga för en verksamhet väljer rätt arbetsgång, då en ny lag med tillhörande nya arbetsuppgifter ska implementeras. Inom detta förekommer stora brister inom skolans värld: Det är ett stort utvecklingsområde och en viktig del i all skolpersonals arbetsmiljö.


Vad det gäller lagen om obligatorisk prao kommer det vid en närmare nulägesgranskning fram att det på många håll är så att:

- Lagen med dess innehåll är inte till fullo presenterad av ledningen för berörda skolors personal. Det är viktigt, för det i sin tur säkerställer även att ledningen känner till alla olika delar av lagen - och att de fått tiden för det: Där kommer även skolans ledningsfunktioners maskineri in, rektorernas arbetsbörda och storlek på ansvarsområden etc. Det handlar även om resurser. Det är svårt att fördela resurser då resurser är en bristvara som kanske inte finns i den befintliga verksamheten - och därför kan det ofta handla om en omstrukturering av redan befintliga resurser. Vid nya lagförslag måste resurserna för en sjösättning av dem säkerställas.

- Lagens innehåll har inte nått ut till all berörd personal, vilket är viktigt: På många håll är yrkeslärare vid gymnasieskolans yrkesprogram ovetande om delen i lagen som säger att i de fall en högstadieelev av olika anledningar inte får en praoplats, då ska prao erbjudas vid ett yrkesprogram som har yrkesrelaterade lektioner i lokaler anpassade efter ett visst antal elever, vilket ofta är samma antal elever som går vid aktuellt yrkesprogram. I dessa lokaler kan det dessutom ofta finns maskinell utrustning som kräver ett högt säkerhetsansvar och aktuella yrkeslärare ansvarar då för sina egna elever OCH högstadieelever ute på prao.

- Näringslivets lobbyister arbetar inte alltid så nära företagare, vilka många har blivit " tagna på sängen" angående de höga elevantal som ska ut på en hel veckas prao i både åk 8 och 9 och i flerparallelliga kommuner ligger det flera praoveckor efter varandra. Aktuella arbetsplatser kan även samtidigt "bolla" med andra individer ute på praktik - det kan handla om arbetsträning, arbetsintroduktioner och praktikanter från högre utbildningar etc.

- Man har inte sett över samhällsplaneringen då det kommer till att konkurrens uppstår mellan högstadiets praolatsbehov och gymnasie-yrkesprogrammens krav på en säkrad APU.

- Man har till för stor del fokuserat på prao som en "lösning" för vidgade kunskaper om arbetsliv och yrkesbranscher och då missat utvecklandet av redan befintliga bra koncept och arbetsmodeller som kan säkerställa kunskaper om olika- och för branscher på ett helt annat sätt än prao: Här har t.ex. teknikföretagen och konceptet Teknikcollege bra samarbetsområden med grundskolan, vilka borde spridas till fler branscher och fler yrkesområden ute i samhället (skolan jag arbetar vid deltog nyligen i konceptet "Industrinatten" som organiserades av IUC Norr). Nu ska istället undervisningstid ges till praon - vilket i sin tur då tar tiden från andra alternativ inom detta viktiga arbetsområde. Därför är det viktigt att praons syfte, värde, uppdrag och innehåll noga utvärderas.

- Många pedagoger upplever sin del i skolans praoveckor som oklar. Många SO- och Sv-lärare upplever att det kollegiala arbetet kring praons för- och efterarbete läggs på dem och endast inom deras ämnen, medan det är en skolverksamhet som kräver sitt ansvar från alla mentorer och alla undervisande lärare. Obligatorisk prao är sjösatt som en skolverksamhet under hela skolans ansvar.


Då oklarheter vid arbetsplatser dyker upp kan det per automatik leda till inre slitningar inom personalen internt. Av "tradition" var den gamla praoverksamheten mer fokuserad på arbetslivet rent allmänt och hur man söker jobb - och det var arbetsområden som ofta stod under de gamla syokonsulenternas ansvar.

Högstadiets prao har sin bakgrund i 1960-talets förändringar i utbildningssystemet och kom till för att ge elever vid sina sista år vid grundskolan en inblick i arbetslivet. På den tiden stod högstadiets elever närmare arbetslivet än i dag, utifrån att på den tiden kunde 16-åringar som gått ut grundskolan direkt göra sitt inträde på arbetsmarknaden.

Med nya decenniers intåg och en omstukturering av samhällets arbetsmarknad och utbildningssystem, med krav på minst gymnasieutbildning för de flesta av yrkesbranscherna, kom praon att bli ett mer "diffust" inslag i grundskolan. Det saknades ofta en pedagogisk både planering och ett mer tydligt syfte för verksamheten. Elever skickades ut till olika arbetsplatser utifrån intresseområden och inte minst utifrån egna kontakter - men även utifrån enskilda föräldrars egna pengapåsar för längre resor för deras barn att göra prao på annan ort. Skolpersonal höjde då röster om att detta var en alltför odemokratisk skolverksamhet, där elever utan egna kontakter inte fick tag i någon praoplats - inte ens med skolans hjälp - och arbetsgivare påpekade att elever kom alldeles för oförberedda ut till en arbetsplats, där de skulle ha ett elevansvar under en hel vecka.

I dag ser samhället annorlunda ut och andra krav angående praons syfte har kommit till (t.ex att arbeta tydligare mot könsbundna yrkesval etc.) men även andra behov har kommit till, utifrån hur morgondagens arbetsmarknad kan komma att se ut: Nu står kunskaper om olika arbetsområden och branscher mer i fokus och de områdena ska dessutom ingå som en naturlig del i all undervisning - det tillhör ett av skolans viktiga uppdrag: Därför måste dessa delar in i både lärarutbildningarna och rektorsutbildningarna!

Vad det gäller de gamla syokonsulenternas yrkesuppdrag, så såg de ganska annorlunda ut i den tid det inte fanns internet och elever inte kunde söka information själva, såsom de kan i dag. Ökade valmöjligheter kräver mer vägledning, men även utvecklandet av ett kritiskt tänkande angående det ständiga informationsflödet som kan vara av olika både karaktär och kvalité. Nu talar man mer om att ge eleverna en valkompetens och att frågor om arbetslivet och samhället utanför skolans väggar måste finnas med som en röd tråd genom hela utbildningssystemet reden från en tidig ålder.


Ja, vi har tagit del av olika bra modeller för hur prao kan fungera och visst har vi följt med i debatter där det inom syvkretsen och inom utbildnings- och näringslivets delar har förelästs och propagerats för praons värde - och jag håller med i sakfrågorna. Men där är det viktigt att titta på Sverige som ett helt land, med sin landsbygd och sina regioner med även större avstånd mellan de större samhällena och till staden. Jag arbetar själv vid en högstadieskola som aldrig har tagit bort praon, men trots stora insatser av ett helt skolkollegium i de olika årskurserna har vi haft svårt att få ut elever på prao. Det kan handla om några elever per klass som inte har kommit ut på någon prao - företrädelsevis de med ett begränsat eget kontaktnät, men även med kanske speciella behov. Vi har ett samhälle där internets intåg över t.ex handeln har fått ett helt pärlband av skyltfönster att gapa helt tomma utefter den stora centrumgatan. Till det har vår kommun inte alla gymnasieala yrkesprogram, så där kan man inte branschmässigt luta sig mot dem. Solskenshistorier om prao finns - och visst ska de föregå som goda exempel och inspiration. Har själv lyssnat på Gävleregionens fantastiska prao - men olika regioner har olika förutsättningar både rent geografiskt och kommunikationsmässigt, det får vi inte glömma.


Med denna artikel ville jag dock mer belysa skolans viktiga uppdrag med att vara följsam med- och i samhällets förändringar, den ständigt pågående samhällsutvecklingen, än att problematisera viktiga delar i den nya lagen om obligatorisk prao (även om det är mycket viktiga frågeställningar det med).

Men hur ser skolans premisser- och behov ut för att sjösätta viktiga lagförslag? Och hur organiseras viktiga syvrelaterade områden i skolan?

Och skolsystemets syvare, hur organiseras dom? Det är viktiga frågor.


Man blir mycket fundersam då vi som är med i syvforum varje läsårsstart t.ex. får läsa om nyexaminerade och nyanställda syvare som ber om hjälp med arbetsplaner och årshjul, då de anställts vid en skola som helt verkar sakna detta. Man kan också få ta del av märkliga jobbannonser för syv, vars innehåll i yrkesbeskrivningen är rent horribla, både utifrån elevperspektiv likväl som för den som ska utföra yrkesuppdraget (angående elevantal, omfattning av arbetsansvar och arbetsuppgifter i förhållande till tjänst). En orsak till det beror på att de regelverk och riktlinjer som rör det svenska utbildningssystemets studie- och yrkesvägledning är alltför luddiga, otydliga och fritt tolkningsbara. Konsekvensen utifrån det blir att årskullar av Sveriges elever riskerar en bristande studie- och yrkesvägledning inför deras vägar vidare. Och det i ett samhälle som har blivit alltmer komplext, där många olika parametrar spelar in.


För att återvända till min inledning av denna artikel, med bilden av den just nu i midvintern översnöade cykeln på skolgården vid skolan jag jobbar vid: Livets gång kan kräva sina olika val av fortskaftningsmedel, utifrån var olika individer står i livet, men även hur fort man vill komma fram och vad man är ute efter under livets gång. Det ska även vara anpassat efter ålder och omständigheter. Vissa mer avancerade fortskaftningsmedel kräver sina (mer avancerade) förkunskaper - och det även "på papper". Samma är det ju med vårt utbildningssystem. Men det viktigaste av allt kring detta är ju att individer känner att de tar sig framåt: Sedan hur- och var kan vara ganska valfritt - men även styrt utifrån olika omständigheter, där bl.a. "kapital"* och förmågor ingår. (*Med " kapital" här menar jag en persons hela spektra av positiva personliga egenskaper, men även betyg osv.).

Texten ovan är delvis från ett inlägg i ett syvforum jag skrev i våras, då jag i mitten av månaden april 2018 kunde notera de första cyklarna för våren ute på skolgården - bild nedan.



Det är viktigt att syvfrågor och syvs yrkesuppdrag kan organiseras på ett sätt som ger bra vägledning och kunskap om arbetslivet för alla Sveriges elever och som kan ge en bra arbetsmiljö i fråga om tid och innehåll för alla av Sveriges studie- och yrkesvägledare!


/Jenny Ivarsson, Referensorganet för syv i Lärarförbundet och Studie- och yrkesvägledare vid grundskolan i Kalix

Syv

De viktiga samtalen där vid och snäv vägledning kompletterar varandra

I diskussioner om studie- och yrkesvägledning på schemat, bör man vara medveten om att det inte på något sätt kan ersätta de individuella vägledningssamtalen. Däremot kan innehåll inom området gruppvägledning samt informationsbitar som kan kopplas ihop med val och en valprocess, då planas ut.


I tankar och förslag som florerar angående syv på schemat, med studie- och yrkesvägledning som egna schemalagda lektioner som finns med i läroplanen, är det viktigt att inte glömma att det blir ett komplement (och då ett viktigt komplement) till de individuella vägledningssamtalen innan bl.a gymnasievalet som görs i åk 9. Varför schemalagda lektioner måste kategoriseras som ett komplement till individuell vägledning är för att vägledning i det vida perspektivet i form av information, utbildning och lektioner inom området, på intet sätt kan ersätta vägledning i det snäva perspektivet - där det personliga individuella samtalet med en vägledare ingår.


Min upplevelse som syv vid ett högstadium, är att mina klassrumspass ÖKAR behovet av individuell vägledning - vilket är BRA: Men därför är det något som också måste planeras in i tid. Klassrumsinformation ger ofta "ringar på vattnet" ang. behovet av vägledning på ett individuellt plan.

Det är viktigt att elever får den vägledning de efterfrågar- och behöver på ett individuellt plan.

Klassrumsinfo./gruppvägledning hamnar ofta i- och kring informationsbitar och vissa elever har lättare att öppna upp än andra i ett klassrum - samtidigt som det ofta är de mer tysta eleverna, de som vid första anblick kan uppfattas som de "ointresserade" eleverna, som kan ha de största behoven av den individuella vägledningen i det personliga mötet.


I dessa tider diskuteras det inom skolvärlden mycket om vägledning i de vida perspektiven (BRA och NÖDVÄNDIGT!) Det är verkligen på tiden att det kommer upp till en högre nivå och in i skolornas inre arbete och där har Skolverket under senare tid gjort en rejäl satsning och ett fantastiskt jobb i form av informationsmaterial och utbildningar riktade direkt till skolorna ute i landet. Ytterst handlar det om att både säkerställa och öka elevernas valkompetens.
Men i dessa viktiga diskussioner hamnar lätt de individuella vägledningssamtalen alltför ofta i periferin, vilket är oroande. Det handlar om tiden och innehållet i vårt yrkesuppdrag: Jag vill aldrig hamna i situationer där jag i min yrkesroll blir tvungen att neka individuellt vägledningssamtal med en elev, p.g.a att övriga arbetsuppgifter tar över. Redan nu är bristen på tid i yrkesuppdraget kontra syvtjänsters utformning i fråga om tid och elevantal många studie- och yrkesvägledares största arbetsmiljöproblem.

Som studie- och yrkesvägledare kallar jag alla elever till obligatoriska individuella samtal angående gymnasievalet (och där kommer även tankar om arbets-och yrkesliv in på ett mer personligt plan, än då man är ute i klass och talar och undervisar kring det.) Jag ser de individuella vägledningssamtalen som en viktig del av elevernas utbildning och skolgång vid grundskolans sista år - och noterar väldigt tydligt hur alla elever både behöver- och även värdesätter det.

I flödet av allt det "övriga" kring vägledning i vägledningsdebatterna, det man kan kategorisera in under vägledning i det vida perspektivet (med alla skolämnen på ett för eleverna naturligt sätt kopplat till yrken och arbetsliv och undervisning mot utbildningsvägar och arbetslivet samt studiebesök både till skolan och utanför skolan e.t.c.) , så måste de individuella samtalen få ha sin givna plats och ställning inom det minst lika viktiga området syv i snäva perspektivet, där vägledning ges på det individuella planet, både i innehåll men även i omfattning och behov.


Att studie- och yrkesvägledning behöver få sin tydligare del- och koppling i skolsystemet och det från tidigare år, samt med koppling mot de olika skolämnena, det står klart. Och det handlar inte bara om att höja våra elevers kunskaper om arbers- och yrkeslivet och de krav som kommer att ställas på eleverna då de som vuxna individer ska etablera sig i samhället - det handlar även om motivation för skolan och skolarbete och att kunna koppla i hop det man får lära sig i skolan till var, när och hur man inför framtiden kommer att behöva dessa kunskaper - samt ett tänkande därom.


Deltog härförleden i en Twitterdebatt som bl.a handlade om syv från yngre år, men även angående syv i det viktiga vida perspektivet. Bl.a ett par lärare, men även rektorer, ifrågasatte där dessa tankegångar - och debatten hamnade även bitvis på en ironinivå, om det var så att studie- och yrkesvägledare nu skulle ut till förskolorna för att vägleda förskolebarn och även diskutera yrken som t.ex biomedicinskanalytiker med 6-åringar: Det är ett faktum att området studie- och yrkesvägledning från tidigare år, samt begreppet studie- och yrkesvägledning som hela skolans ansvar, kan vid första anblick upplevas som både "suspekt", anmärkningsvärt - men även t.o.m. befängt och även som en hotfull "tidstjuv" i det dagliga löpande skolarbete, vilket vi som är mer insatta i området både är varse om - men även måste ha en förståelse för, då dessa frågor diskuteras och även ska genomföras.


Vad det gäller t.ex yrket biomedicinskanalytiker som ett känt yrke i en 6-årings omvärldsanalys, så gäller det då främst de barn som har föräldrar som jobbar som det - och det är utifrån det och enkla förhållningssätt med ett pedagogiskt "tänk", man kan utveckla saker man i dag redan gör inom olika stadier och även skolämnen: Inom förskolan har barn lekar som berör vuxenliv, men även yrkesliv: Mindre barn kan leka Superwoman i cape, men även sina föräldrars yrken - och har ett barn en förälder som arbetar som biomedicinskanlytiker, så kan det barnet behöva få vidgade perspektiv angående andra yrken som hen inte känner till: Det ingår i hela skolans ansvar att vidga kunskaper inom detta och även då det viktiga med att vidga kunskaperna inom detta område utanför individens egna referensramar och det kopplat till både kön, etnicitet och social bakgrund. I förskolan gör man det oftast genom lek och det är något som förskolepersonal redan jobbar med - men det behöver tydliggöras för att säkerställa en tydligare likvärdighet olika skolor emellan.


Under denna vecka då eleverna har höstlov är en av mina arbetsuppgifter att upprätta en plan för hur skolan jag arbetar vid, hur vi med befintliga medel kan skapa- och sjösätta arbetssätt som kan uppfylla de riktlinjer och krav som finns i regelverken och styrdokumenten för området studie- och yrkesvägledning - även i det vidgade perspektivet som hela skolans ansvar.

Det handlar egentligen inte om ett påläggande av ytterligare arbetsområden utanför de befintliga, utan om ett förhållningssätt inom det som en stor del av den pedagogiska personal redan gör - men med förtydligande. Detta är punkter som jag kommer att ta med:


- Inför varje nytt läsår tar lärarna i varje ämne vid första lektionen upp de olika arbetsområdena för läsåret och varför- och när man behöver kunskaper inom detta, kopplat till yrkeslivet. Jag som syv åtar mig att upprätta ämneskopplade yrkesbanker: Exempelvis matematik är kopplat till bl.a. kock, snickare, svetsare, elektriker etc. - men även privatekonomin o.s.v. (privatekonomin är ju i sin tur ihopkopplad med yrkeslivet). Kemi kan kopplas till tillverkningsindustrin och tekniska yrken, men även kopplas till ex. frisöryrket och dess kemiska processer etc. (Det var bara exempel).

- Det ultimata är att varje skolämne kopplas till något studiebesök: I det ingår även att yrkesverksamma besöker skolan. Där kan jag som syv upprätta färdiga kontaktbanker till lärarna inom- och för varje ämnesområde och läraren kan fritt sätta in sådana besökstillfällen då det bäst passar under läsåret.

- Skolan måste få in den obligatoriska praon som en skolverksamhet i ett större- och mer betydelsefullt sammanhang för eleverna: Hur kan man planera- och förbereda inför praon i de olika skolämnena? Gäller även det viktiga efterarbetet. Det finns många bra idéer att utveckla inom området.

- Hur kan externa skolaktiviteter kopplas till elevers kunskaper om arbets- och yrkesliv, men även mot viktiga framtida val. Det ska tydliggöras i en fast satt årsplanering där även externa aktiviteter ingår (framtids- och yrkesmässor, men även gymnasieprograminformation), vilket i sin tur kan säkerställa en likvärdighet av information oavsett läsår /arbetslag / personbundna aktiviteter etc. Där behövs ett gott samarbete på kommunivå, angående skola - arbetsliv och huvudmannen har där ett viktigt ansvar.

- Övningar med mål att träna upp elevers egen valkompetens. Kan göras i alla ämnen under olika rubriker och "spår". Gärna med redovisning som arbetssätt: Varför valde eleven det arbetsområdet, samt med ytterligare tankar kring det, kopplat till själva redovisningen.


Det var exempel på punkter som for genom mitt huvud, samtidigt som varningsklockor ringde att om allt detta sätts som syvs ansvar, att på egen lektionsbasis genomföra - då stannar det lätt därinom, även om tanken bakom idén inte alls ser ut så - men verkligheten ute på en skola kan bli så...Och då riskerar det viktiga utvecklingsområdet och begreppet "syv, hela skolans ansvar", med bred vägledning även i det vida perspektivet, att få en helt motsatt effekt, än vad som var tänkt. Det riskerar att bli smalt och snävt, hänvisat till ett par lektionspass under syvs ledning. Därför bör man noga tänka igenom alla de olika alternativ man kan finna kring detta!


I övrigt vill jag tipsa om att kommunen jag jobbar i, Kalix Kommun, satte området "syv, hela skolans ansvar" som ett eget lönekriterium för hela pedagogkollegiet. Och vad det gäller lektionstid för mig som syv att få ute i klasser, så är det inget problem då skolan har på alla klassers veckoschema något som heter "Arbetspass", med lektionstid för det som det kan behövas extra lektionstid för under de olika veckorna: Den lektionstiden ger tid för aktuell information inför kommande aktiviteter och områden etc. utanför den ordinarie undervisningen samt mentorstiden, som också den är schemalagd.


/Jenny Ivarsson, Referensorgan för syv i Lärarförbundet och syv vid grundskolan i Kalix.

Syv

Tankar kring vägledning på Vägledningens Dag den 8 oktober

I dag den 8 oktober är det Vägledningens Dag, vilket får mig att stanna upp och tänka kring vägledningens betydelse och värde - både på individnivå, men även för samhället i stort. Studie- och yrkesvägledarna i alla de olika enheterna inom utbildningssektorn utför- och utgör ett viktigt arbete!

Plötsligt raderade jag ett utkast för ett blogginlägg som var redo att publiceras här på Lärarförbundets syvblogg i dag på Vägledningens Dag den 8 oktober. Det stod plötsligt klart för mig att det blir att jag ofta skriver om närliggande ”samma” punkter som rör vårt yrkesuppdrag, med mål om- och med hopp om att vi studie- och yrkesvägledares i en större utdträckning måste få våra röster hörda -- och det under parollen att våra viktiga yrkesfrågor måste tydliggöras om och om igen, där en förändring och utveckling behövs!


Nu tar jag spontant ett annat ”grepp”. Blev nämligen sittande med funderingar angående vägledningens innebörd och individers behov av att få vägledning - och det under olika delar av livet.


Vi har skolsystemets vägledning som måste utvecklas till att bli mer vid. Där ingår den viktiga frågan som rör elevernas medvetande att från en tidig ålder förstå varför man går igenom ett obligatoriskt skolsystem som ju grundskolan är – och vilka vägar det sen finns att gå, kopplat till egna individuella val. Från grundskolan är slutbetyget viktigt utifrån att det är det som är av betydelse i samband med gymnasieantagning - men framför allt "vart vill jag" och "hur gör jag"?!

Efter grundskolan kommer gymnasieskolan som är en frivillig skolform, vilket betyder att aktiva individuella val krävs. Vid gymnasieskolan förbereds gymnasieeleverna för sitt inträde i vuxenlivet, med allt vad därikring ingår i form av jobbsök och sökningar mot högre utbildningar o.s.v. Alla elever har individuella studieplaner och slutbetyget från gymnasieskolan är viktigt, inte bara utifrån antagningsprocesser till högre utbildningar, även privatekonomin för en ungdom kan påverkas utifrån om ungdomen har betyg som gett till en gymnasieexamen – eller inte. Ett slutbetyg från gymnasiet ska också innehålla rätt behörighet på ett individuellt plan för sökning mot högre studier och en gymnasial yrkesexamen kräver slutbetyg för att vara just en yrkesexamen.

Sedan har vi det kommunala aktivitetsansvaret, vilken är en viktig instans, inte minst utifrån att ”fånga upp” ungdomar som riskerar ett framtida utanförskap i samhället. Kommunerna har enligt skollagen ett aktivitetsansvar för ungdomar som är folkbokförda i kommunen och som har fullgjort sin skolplikt men som inte har fyllt 20 år. Som en röd tråd genom dessa verksamheter är studie- och yrkesvägledning en viktig del och något att bygga vidare på.

Även vuxna individer i vårt samhälle är beroende av studie- och yrkesvägledning. Vi har dem som av olika anledningar vill byta arbetsbana – det kan handla om flytt, individer som hamnat i arbetslöshet. eller vill uppnå en övergripande livsförändring. Det är även viktigt med studie- och yrkesvägledning för invandrade i individer, för deras etablering på den svenska arbetsmarknaden. Det kan också ha sina medicinska orsaker, men även komma utifrån en psykosocial historik då vuxna behöver studie- och yrkesvägledning: Det gemensamma är att det handlar om individer som vill förändra sina liv – och där kan utbildning göra en avsevärd skillnad för individers fortsatta liv. Vägledning är en viktig instans inom Komvux och Folkhögskolorna.

Vid universiteten och högskolorna har även där studie- och yrkesvägledarna en betydande roll, då det kommer till studenternas studier och tankarna kring studierna och vägarna vidare. Det kan handla om anpassningar i de löpande studierna med målet att nå upp till en examen, trots olika omständigheter som kan påverka studierna, där kan studenterna behöva stöd och hjälp i samband med studieavbrott och missade kurser o.s.v. – vilket är viktigt att kunna sortera i.


Sveriges studie- och yrkesvägledare gör ett viktigt och fantastiskt jobb ute i sina olika verksamheter. Syv som yrkesgrupp måste få bli mer synlig och vårt yrkes innehåll måste komma upp till en högre medvetandegrad hos dem som både styr- och ansvarar för vårt yrkesuppdrags innehåll. Och för dem som sätter våra löner.


I samband med den stora vägledarkonferensen i Göteborg i förra veckan, blev jag sittandes en stund inne på Göteborgs Centralstation. Där började jag att fundera över detta om hur viktigt det är med information, samt var man kan vända sig för att få information – och plötsligt poppade metaforer upp i mitt huvud angående ”livets resa”, rent allmänt – och det då kopplat till studie- och yrkesvägledning.


Olika individer har olika individuella både drömmar och planer som rör framtiden. De kan utgå utifrån ålder och vara oklara - och som individ behöver man få hjälp med att utveckla dessa tankebanor, speciellt inför livets olika övergångar, kopplade mot arbetslivet. Förutom individers utveckling handlar det om samhällets utveckling. Därför är studie-och yrkesvägledning viktigt!


Vad finns det att välja av (destinationer…), vilka vägar finns det att gå (hur ser sträckorna ut, med dess olika delar, vilka kan jämföras med mål och delmål) och vad är ”kostnaden” – det individuella kapital som behövs, för att ta sig vidare i- och mot den riktning man önskar, i form av behörigheter och jämförelsepoäng utifrån betyg. Det är viktiga fakta att få veta.

På t.ex. en större järnvägsstation. som Göteborgs C som jag nyligen besökte, kan dessa frågeställningar vara väl tydliggjorda i form av informationstavlor, upprop och informationsdiskar samt lättillgängliga- och ständigt uppdaterade websidor med tydliga kommunikationskartor, priser och valalternativ. Inom utbildningssystemet är det inte lika enkelt.

Lek med tanken angående en större järnvägsstation helt utan information eller med information om var man kan vända sig för information. Det skulle ju bli ganska märkligt, eller hur. Nu lever vi ju i ett informations- och IT-samhälle, så visst skulle det kunna ”fungera” ändå, om än lite mer omständligt och förmodligen med fler passagerare som missar tåg. Vid spårförändringar (läs ändrade förutstättningar - inom utbildningssystemet ändrade lagar och regler) så skulle kaos lätt uppstå - och det med ofta tråkiga konsekvenser.


Inom utbildningssystemet är IT-samhället med dess ständigt brusande och löpande informationsflöde ett av våra viktiga yrkeduppdrag: Det kan skapa frågor som våra elever och vuxna individer behöver hjälp med att kunna sortera ut, då det handar om alternativ som rör utbildning och arbetsliv


Det handlar även om vilka parallellspår indvider kan ta, samt det faktum att man kan ta olika vägar för att nå samma – eller liknande – mål. Och det kan då också ta olika tid: Det i sig utgår utifrån vad man har med sig i form av tidigare betyg och examen, även ev. valideringar kan även komma i fråga.

Nu kommer vi till den del av Sveriges studie- och yrkesvägledning där det florerar flest missförstånd – nämligen om att vägledning främst skulle handla om informationsbitar. Det i sin tur kan vara en av anledningarna till att syvtjänster kan vara utformade på ett så olyckligt vis att antalet elever och yrkesuppdragets innehåll gör att alla elever inte får den vägledning de har rätt till, det ryms helt enkelt i vägledarens arbetstid – och det är allvarligt!


För högt elevantal i förhållande till tjänst leder till en dålig arbetsmiljö för studie- och yrkesvägledaren. Det handlar även om området "övriga arbetsuppgifter". En stor stress uppstår hos vägledaren då elever inte får den syvtid de är i behov av, inte ens på en lägsta nivå – och det samtidigt som studie- och yrkesvägledning handlar mycket om processer som utvecklar individens tankar angående framtiden.


Ofta kan synen på vår yrkesutövning utgå från att våra uppdragsgivare/arbetsgivare inte har riktigt klart för sig vad som är skillnaden mellan vägledning och information.


Information är bara faktabitar, som ska finnas med i de olika ställningstaganden som kommer fram via professionell vägledning. Gissar att det är en bidragande orsak till att det är så svårt att diskutera vägledning med dem som inte är insatta i begreppet och yrkesområdet i sin helhet.


- Därför finns det alltför många syvtjänster med alltför stora elevantal samt med otydliga "övriga arbetsuppgifter".


- Därför florerar det jobbannonser som absolut inte kan garantera elevers rätt till studie- och yrkesvägledning av ”god kvalitét”, såsom det står i de ganska luddiga regelverken som rör elevers rätt till vägledning.


- Därför diskuteras studie- och yrkesvägledares löneutveckling inte i de sammanhang och i den omfattning som sig bör.


- Därför är det svårt att sjösätta tydligare regelverk som rör individers rätt till vägledning - de kan tyvärr bli alltför tolkningdbara.


I dag - och alla dagar - vill jag hylla alla ni studie- och yrkesvägledare/kollegor ute i landets olika enheter, ni gör ett fantastiskt jobb! En liten yrkeskår kan ha svårt att göra sig hörd och synlig i de mer allmänna debatterna - men tillsammans blir vi starkare! Vi jobbar mot framtiden - även för oss själva som yrkeskår!


/Jenny Ivarsson, Lärarförbundets Referensirgan för syv och syv för grundskolan i Kalix.

Denna bild togs i samband med den stora internationella vägledningskonferensen, "A Need For Change", i Vägledarföreningens regi i Göteborg i förra veckan. Jag var där som Lärarförbundets representant för syv. Det var fantastiskt att få träffa så många vägledare, på både nationell- och internationell nivå. Ett stort tack till Vägledarföreningen för en eminent konferens.

Vi studie- och yrkesvägledare kan inte vänta längre!

Skolavtal18 är klart och de lärarfacksanslutna studie- och yrkesvägledarna ute i landet känner sig exkluderade ifråga om att få något som helst fokus i avtalet som rör syv som yrkesgrupp, vilket lett till ett stort missnöje. Det är bakgrunden till denna bloggartikel.

Sudie- och yrkesvägledarna, allmänt förkortat syv, är den lilla yrkesgruppen i de stora fackförbunden. Jag skriver ”fackförbunden”, då syv är en yrkeskår som är splittrade inom flera olika fackförbund, varav Lärarförbundet är ett av dem. Vi är många syv i Lärarförbundet och många nya syv-medlemmar har kommit till under senare tid. Tillsammans är vi starkare och vi måste nu gå samman för att tydliggöra våra viktiga frågor!

Lärarförbundet har sin egen undergrupp av studie- och yrkesvägledare för- och riktat just mot studie- och yrkesvägledare i form av Lärarförbundets Referensorgan för syv, där jag själv är en av de aktiva. Vi har även i uppdrag att som yrkesgrupp både synas- och höras utåt.


Syvare spretar och svävar åt olika håll i fråga om facklig tillhörighet. Ja sådant som facktillhörighet (eller valet att inte vara fackligt ansluten – det är också ett val) SKA man fundera över och även ifrågasätta - det är viktigt! Graden av fackligt engagemang varierar också kraftigt fackanslutna yrkesutövare emellan, vilket även det är- och ska vara en självklarhet, eftersom att det fackliga arbetet till stor del bygger på ideellt arbete.

I sammanhanget är det viktigt utifrån en jämlikhetsprincip, att de fackliga frågorna i ett fackförbund behandlas med likvärdig både respekt och dignitet, oavsett om man är yrkesverksam i en stor- eller liten yrkeskår – och för alla fackförbund är alla medlemmar lika viktiga.


Jag har valt att vara fackligt aktiv studie- och yrkesvägledare inom Lärarförbundet, utifrån att jag delar Lärarförbundets tanke om att utbildningssystemet är en helhet - där studie- och yrkesvägledning ska ha sin självklara och naturliga position inom utbildningssektorn.


Det känns naturligt för mig i mitt yrke som studie- och yrkesvägledare inom skolan och det är även något det talas om i vidare begrepp: Studie- och yrkesvägledningen ska ha sin naturliga del genom hela skolsystemet: Inom vägledningskretsar talar man om att eleverna ska utveckla en individuell s.k. valkompetens. Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand har sammanfattat det med att ”framtiden börjar i förskolan” – och det är ju alldeles helt sant!


Vi studie- och yrkesvägledare i Lärarförbundets eget referensorgan för syv ser Lärarförbundets olika plattformar och kontakter som viktiga kanaler för att nå ut med studie- och yrkesvägledarnas viktiga frågor: Det handlar om arbetsmiljön, lönerna och yrkesuppdraget.



Det handlar om precis samma frågor som rör de olika grupperna av pedagoger inom skolan. Och därinom finns stora brister, oerhört stora brister, som nu måste få komma upp till en högre nivå i de allmänna diskussionerna, då det kommer till oss studie- och yrkesvägledare som yrkesgrupp och då det kommer till vår arbetssituation i skolan. Och det får inte stanna i "snack":


Vi måste nu nå fram till en påverkan mot en positiv förändring, för att i nästa steg både kunna utveckla och säkerställa i individers rätt till vägledning - det som är vår arbetsmiljö.


Studie- och yrkesvägledarna ute i landet är nu i uppror angående låga lönenivåer, en dålig löneutveckling och en arbetsbörda som varken är hälsosam eller hållbar. Att få se förbättringar och en positiv utveckling inom dessa områden, samt öka förståelsen för skolans Studie- och yrkesvägledning rent allmänt, kan inte vänta längre: Vi har väntat på det på övertid och det råder nu en stor brist på utbildade studie-och yrkesvägledare (vilket ni kan läsa mer om i förra inlägget här på Lärarförbundets syvblogg.)

En faktum som allmänheten men även våra arbetskamrater, pedagogerna ute vid skolorna, ofta inte känner till, det är att studie- och yrkesvägledarna har stått utanför de helt nödvändiga extra nationella satsningarna som har gjorts på skolan de senaste åren.

Vi studie- och yrkesvägledare undrar varför vi inte får det stöd vi behöver i fråga om löneutveckling och frågor som rör vår arbetsmiljö och vårt yrkesuppdrag.

”Glöms” vår yrkesgrupp bort i de viktiga förhandlingarna? Handlar det om en ren okunskap angående vårt yrkes innehåll- och uppdrag, hos dem som det verkligen berör: Våra arbetsgivare, huvudmän och ända upp till de som är med och styr i skolpolitiken, såväl på tjänstemannanivå som på politikernivå? Definitivt påverkar många olika faktorer, mer- eller mindre. Men det är skrämmande om vi glöms bort som yrkesgrupp i de stora skolavtalsförhandlingarna och om det kan handla om en okunskap angående vårt yrkesuppdrag hos dem som ytterst är våra uppdragsgivare.

Nationella Skolavtal18 gäller även för syv anställda i skolan. Därom har det uppstått olika missförstånd som är viktiga att tydligöra: Ja Skolavtal18 gäller även syv som arbetar under SKL, Sveriges kommuner och Landsting. Men vad som är viktigt, det vi studie- och yrkesvägledare nu kräver, det är att även vår yrkesgrupp syv kommer upp i enskilda- och särskilt riktade diskussioner angående löner och arbetsförhållandena, samt angående yrkesuppdraget och dess innehåll.


Löneskillnaderna som uppstått framförallt under de senaste åren mellan syv och övrig personalgrupper i skolan, samt andra yrkesgrupper ute i samhället med en likvärdig utbildning, beror inte på tidigare års skolavtal. Där har vi följt de procentuella påslagen.
Däremot har vi studie- och yrkesvägledare stått utanför de särskilt riktade extrapengarna som staten satsat på lärargrupperna och sådana särskilda satsningar har även i en viss utsträckning skett på en kommunal nivå på olika håll ute i landet under de senaste åren och har varit helt nödvändiga satsningar på skolan, vid sidan av de nationella.


Där finns det kommuner som har låtit sina studie- och yrkesvägledare ingå i dessa särskilda satsningar (vi är få i antalet, inte sällan en ensam profession ute vid skolorna, så det har inte varit så kostsamt att låta ett antal studie- och yrkesvägledare få samma lönespåslag i procent, som övrig skolpersonal). Det har då skett på en frivillig basis från arbetsgivare – och bara då gällt ett fåtal studie- och yrkesvägledare ute i landet och det i kommuner som inser hur viktig syv är i deras utbildningssystem.


Men då en positiv löneutveckling ska ske på frivillig basis, då är det studie- och yrkesvägledarnas löner som har hamnat helt i bakvattnet. Jag har själv sett dokument som rör extrasatsningar på skolan på en kommunal nivå, vilka gått igenom med förhandlingar med facken, där det tydligt och klart skrivits in i texttillägg att det då inte gäller – och endast inte – studie- och yrkesvägledarna, vilket upplevts som mycket både märkligt och kränkande av oss studie- och yrkesvägledare.
Samtidigt har man där utbildningsfrågor diskuteras på ett nationellt plan, under senare år lyft vikten av en god- och kvalitetssäkrad studie- och yrkesvägledning för Sveriges elever. De diskussionerna verkar dock helt ha stannat där, för det är ingenting alltför många studie- och yrkesvägledare varken ser- eller upplever ute på sina arbetsplatser.



Det råder brist på utbildade studie- och yrkesvägledare. Studie- och yrkesvägledarprogrammet tillhör gruppen Lärarutbildningar och ges vid lärosätena Malmö Universitet, Stockholms Universitet och Umeå Universitet. Utbildningen inriktar sig mot vägledning inom skolsystemet - men alltför många examinerade syvare väljer sedan att jobba inom andra yrkesområden än inom skolan - och det är ett slöseri på kunskapsresurser som den svenska skolan inte har råd med: Nu måste det satsas på utbildningssystemets studie- och yrkesvägledare!


/Jenny Ivarsson, Lärarförbundet Referensorgan för syv och syv vid grundskolan i Kalix.


Syv

PS. Hoppas vi syns på den stora vägkedarkonferensen i Vägledarföreningens regi i Göteborg nästa vecka. Jag kommer att finnas där.

Kompetensförsörjningen av framtidens syv måste säkerställas!

Kompetensförsörjningen av framtidens studie- och yrkesvägledare måste nu säkerställas, detta för att Sveriges utbildningssystem ska kunna säkerställa elevernas både behov av- och rätt till professionell vägledning, angående sina vägar vidare.

Bild som togs i samband med nya syvstudenters läsårs-uppstart vid Umeå Universitet. Vi från Lärarförbundet mötte upp.


Nu måste det satsas på skolan!

Skolan ska utbilda framtidens samhällsmedborgare, som också ska hitta sin plats ute i yrkeslivet: Det är ju ett av huvudmålen med vårt utbildningssystem. Därför måste det satsas på Sveriges studie- och yrkesvägledning.

Och då det kommer till de regelverk och riktlinjer som styr studie-och yrkesvägledarnas yrkesuppdrag och yrkesroll, så måste de ses över - och framförallt tydligöras. Det gäller även skolans övergripande områden inom studie- och yrkesvägledning i de mer vida begreppen. Det har det talats om- och debatterats om länge, men nu är läget är akut - det går inte att vänta längre!


Det råder en brist på utbildade studie-och yrkesvägledare. Av de som tar examen från Studie- och yrkesvägledarprogrammet är det en hel del som sedan väljer ett arbete inom andra områden än inom vårt utbildningssystem. Det är även många yrkesverksamma studie- och yrkesvägledare som väljer att hoppa av sin yrkesbana och väljer andra yrkesområden. Det är också alltför många studie- och yrkesvägledare ute vid skolorna som har tankar om att säga upp sig från sina tjänster för att arbeta inom något annat: Man kan konstatera att läget är allvarligt.

Vi vet att det att är alarmerande dystra prognoser angående den framtida kompetensförsörjningen då det kommer till alla olika professioner inom det svenska utbildningsväsendet. Men det är sällan syv som yrkesgrupp omnämns i dessa viktiga larmrapporter och diskussioner - och det är olyckligt. I vår svenska skola undervisas i dag alltför många elever av obehöriga lärare och vägleds av obehöriga studie- och yrkesvägledare. Det kan inte få fortgå!


Vi har uttrycket om att ”av kunskapens träd får man skörda” – men för det krävs det att man som elev i den svenska skolan redan tidigt får veta att det finns både mål- och mening och en tanke bakom vårt utbildningssystem: Eleverna går ju igenom skolsystemets olika delar, för att de en dag ska kunna ta del av- och hitta sin plats i samhället som en vuxen individ. Där är vi olika professioner i skolsystemet viktiga för varandra, vilket är en av de viktiga punkterna för varför jag har valt att vara aktiv syv inom Lärarförbundet, som har en egen grupp av fackligt aktiva studie- och yrkesvägledare i Lärarförbundets eget referensorgan för syv.


Studie- och yrkesvägledare är en liten yrkesgrupp i skolan, men finns i alla delar av utbildningssystemet. Jag delar Lärarförbundets syn på utbildningsväsendet som en helhet. Genom Lärarförbundet och dess plattformar får vi studie- och yrkesvägledare möjligheten att lyfta de viktiga frågorna som rör syv, dit de berör, vilket är oerhört viktigt.


Olika yrken och ett samhälles arbersliv finns hela tiden runt omkring oss alla. Dygnet runt pågår samhällets arbetsliv inom olika yrkesbranscher (och det i olika former) runt omkring oss. Ändå kan det vara så att kunskapen om olika yrken och dess innehåll, samt vad som krävs för att komma in på en viss yrkesbana, det kan upplevas som både luddigt och oklart högt upp i åldrarna hos våra elever - och det även av alltför många individer i vårt samhälle som har hunnit lämna grundskolan och även gymnasiet.


Elever väljer gärna en vidare utbildning (och sedemera även en yrkesbana) de redan har kunskap om genom de referensramar de redan har, vilket underminerar en sund arbetsmarknad. Det ger könsbundna val och val kopplade till både social- och etnisk bakgrund. Det tillhör skolans uppdrag att bryta dessa mönster. Det handlar om att elever ska kunna maximera sina möjligheter för att finna ett yrke/en yrkesbana som passar dem – likväl som att det handlar om framtidens kompetensförsörjning och hur strukturerna kring den kan komma att se ut i framtiden. Därför är det viktigt att kompetensförsörjningen av framtidens studie- och yrkesvägledare kan säkras!


Det är definitivt ett utvecklingsområde och en utmaning att ta tag i, för de som styr i innehållet och premisserna för skolans studie- och yrkesvägledning - och det i en både snäv och vid bemärkelse. I en snäv bemärkelse kan det bl.a handla om hur man som enskild individ kan gå tillväga ("verktyg" att använda) inför ett viktigt val, för att öka chanserna för ett bra val på ett individuellt plan. Där finns det strategier man som individ behöver få lära sig - och där är professionell studie- och yrkesvägledning viktig.

En annan pusselbit som är av stor betydelse inför viktiga val är kunskapen om vad det finns att välja av - likväl som att diskutera så abstrakta saker som morgondagens arbetsmarknad, som inte är lika tydlig i jämförelse med dagens arbetsmarknad. Vilka yrkesområden och yrkesbranscher finns det? Hur ser innehållet ut, mer konkret, inom de olika arbetsområdena? Vad krävs det för att utbilda sig mot de olika yrkena och yrkesbranscherna? Dessa frågebatterier måste få utvecklas i process, inte bara utifrån ålder och utvecklingsnivå, utan även i sina olika sammanhang.


För samhället är det viktigt med individer som kan utveckla en självkännedom kopplat mot arbetslivet: Därför måste frågor som rör utbildningssystemets övergripande studie- och yrkesvägledning få en högre prioritet, än vad de har nu. I detta ingår även att se över studie- och yrkesvägledarnas arbetssituation och löner, så att fler vill utbilda sig till syv - och även arbeta som syv.


Studie- och yrkesvägledaren är en av de få yrkeskategorier i skolan där det i dagsläget inte krävs behörighet för professionen, vilket är helt obegripligt med tanke på yrkets olika ansvarsbitar i form av tjänstemannautövning, uppdrag och innehåll, med bl.a individuella vägledningssamtal och kontakter med vårdnadshavare o.s.v. Det är tyvärr ett faktum att många elever inte får träffa en utbildad syv innan de t.ex. ska välja till gymnasiet.

Att det saknas behörighetskrav för studie- och yrkesvägledare, det kan vara en bidragande orsak till löneglappen mellan examinerade syv, i jämförelse med andra yrken med en akademisk examen. Många studie-och yrkesvägledare ligger nu på lönenivåer som varken är försvarsbara eller godtagbara.

Inom skolsystemet och då det kommer till de som är satta att handha skolfrågor på politikernivå och även tjänstenivå, är min erfarenhet att det finns de som inte ens har koll på att studie- och yrkesvägledarprogrammet tillhör gruppen lärarutbildningar, vilket vad jag vill påstå har lett till att studie- och yrkesvägledarna har blivit exkluderade i de extra lönesatsningarna som har gjorts på skolan, både på det nationella planet, likväl som på det kommunala planet.

Förutom att det i dag saknas behörighetdskrav för syv, så finns inte heller några tydliga riktlinjer för hur många elever en syv kan ha ansvar för inom sin tjänst. Därigenom finns det inte heller några fastställda krav kring elevers rätt till vägledningssamtal - inte ens att de genomförs. Och om de genomförs, att då premisserna finns för att de ska kunna ske i process, vilket krävs för ett utvecklat tänkande inför viktiga val som rör framtiden.


Sveriges elevråds ordförande Erik Nordund skrev i våras en debattartikel tillsammans med Lärarförbundets ordförande Johanna Jaaa Åstrsand, där de larmar om elevernas brist på studie- och yrkesvägledning. Eleverna önskar sig mer individuell tid med en studie- och yrkesvägledare innan viktiga val.

Sveriges studie- och yrkesvägledare har i dag en pressad arbetssituation: Det handlar om elevantal i kombination med övriga arbetsuppgifter. Många syvare upplever att de "ska vara överallt", men saknar hemvist i sitt kärnuppdrag, där vägledningen måste få ha sin plattform. Ytterst beror detta på ett alltför oklart uppdrag, nationellt sett, vilket drabbar eleverna och då även studie- och yrkesvägkedarnas arbetssituation och arbetsmiljö.

  • Det handlar om att elevernas tid för vägledning måste säkerställas då det kommer till studievägledarens elevantal kopplat till tid. Elevernas rätt till vägledning enligt skollagen måste kunna garanteras.
  • Det handlar om att det måste införas behörighetskrav för studie- och yrkesvägledare.
  • Lönen har en stor betydelse för ett yrkes attraktivtitet, vid sidan om en bra arbetsmiljö.
  • Det handlar om att skolsystemets övergripande studie- och yrkesvägledning (kopplat både till ålder och skolämnena) måste prioriteras och därmed även bevakas för att kunna garanteras - inte minst då det kommer till att nå en ökad likhet inom detta område, olika skolor emellan: Det måste till tydligare riktlinjer och regelverk då det kommer till syv även i den vida bemärkelsen.
  • Det handlar om att syv måste bli ett attraktivt yrke, så att framtidens kompetensförsörjning av syv kan säkerställas: Det för att kunna säkerställa skolelevers och individers rätt till vägledning!


Jag repeterar det jag redan skrivit om i denna bloggartikel:


I vår svenska skola undervisas i dag alltför många elever av obehöriga lärare och vägleds av obehöriga studie- och yrkesvägledare. Det kan inte få fortgå!


Elevernas rätt till professionell vägledning måste säkerställas - och det gör man endast genom att på olika aktiva sätt säkra framtidens kompetensförsörjning av syv, i kombination med tydligare direktiv angående yrkesuppdraget - för det står nära i förbund med studie- och yrkedvägledarnas arbetsförhållanden: Det är där premisserna för kvalitén på studie- och yrkesvägledningen läggs för eleverna i den svenska skolan!


/Jenny Ivsrsson. Referensorganet för Syv inom Lärarförbundet och syv för grundskolan i Kalix.


Kunskapensttäf_SU

"Av kunskapens träd går man skörda". Men då gäller det att man som individ har fått lära sig dels hur man skördar - men även det viktiga angående vad man kan göra av det man skördar! Bilden tog jag vid Stockholms Universitet /R. H i början av september, i samband med de nya syvstudenternas uppstart vid SU.

"Den ljusnande framtid är vår”. Det är viktigt att det även gäller syv!

"Den ljusnande framtid är vår" är ord som florerat runt om i Sverige de senaste veckorna. Då jag kommer i kontakt med studenter som tar examen av olika slag, kan jag fundera över vilka olika delar- och vilka faktaunderlag från tidigare i livet, som lett dem dit där de står som "nybakade" studenter.


Umeåmaj26

I slutet av maj besökte Lärarförbundet Umeå Universitet, i samband med att en ny kull utbildade studie- och yrkesvägledare tog sin examen. Ovan jag, Jenny Ivarsson, från Lärarförbundets Referensorgan för syv och Mia Gisslen från Lärarförbundet i Umeå.

Lärarförbundet mötte även upp examinerade syvstudenter från Stockholms Universitet i slutet av maj. Det var jag, Jenny Ivarsson (nedan) och David Våg, studerandeinformatör, Lärarförbundet Stockholm.




Ja, då jag är i sammanhang där jag kommer i kontakt med studenter som tar examen eller ser ett studenttåg med elever som gått ut gymnasiet, då kan jag som syv bl.a. fundera över den tid varje individ har haft med en studie- och yrkesvägledare (och även då angående innehållet i den tiden), på sin väg fram till aktuell examen – och vad som lett dem precis dit där de då står i dag /vid aktuellt examenstillfälle.

Det är intressanta tankar att fundera över. Vi vet också att olika val genom livet utgår utifrån en mängd olika faktorer - vilka även kan vara högst både personliga och individuella. Där är professionell vägledning en viktig grund att bygga vidare på, vid sidan av de nödvändiga informationsbitarna som även de är så viktiga inför viktiga val (och där ingår bl.a. det viktiga om var- och hur man hittar relevant information, det är viktigt i en snabbt föränderlig värld). I sammanhanget ska vi också komma i håg att studie- och yrkesvägledning bara är en - om än viktig - del av det som i övrigt sammantaget påverkar elevers val angående deras vägar vidare mot framtiden.

Sedan flera år talas det om vikten av studie-och yrkedvägledning som hela skolans ansvar och det som en röd tråd genom hela skolsystemet: Det handlar om att öka elevernas möjligheter att kunna se sin skolgång redan vid grundskolan och sedan genom hela utbildningssystemet, som en viktig del av deras vägar vidare i livet (mot vad…och så hur…). "Framtiden börjar redan i förskolan", som Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand så klokt uttryckt sig om saken.


En del av de elever som går ut gymnasieskolan kan ha felval av olika slag med sig i bagaget, vilka sedan ändå kan ha lett dem ”rätt” – och ja, det kan vara en tråkig historia. Men felval kan även utveckla individers självkännedom i en positiv riktning. Visst är det att föredra att elever inte ska behöva gå "från klarhet till klarhet" den "hårda vägen", då det bl.a. kommer till gymnasievalet, men även då det kommer till andra sorters felval. En viktig fråga vi alla bör ställa oss då vi diskuterar dessa frågor är, vad som kan ha varit avgörande för oss själva, då det kommer till var vi befinner oss i dag?!

Sedan vet vi att en del av de individer som tar examen, vad det nu än handlar om för examen, inte kommer att gå vidare just mot den inriktning och det område de studerat mot, vilken skolform och nivå det nu än må gälla. Det gäller även de grupper av syvstudenter jag träffade i Umeå och Stockholm i slutet av maj, i samband med deras syvexamen. För så kan det också vara: "Annat” kommer emellan, andra möjligheter dyker upp och/eller så ändrar individer sig helt angående de frågor som styr- som rör yrkeslivet; vad man vill jobba med och även var.

Det är ett faktum att en oroande stor del av de som utbildat sig till syv senare valt att arbeta i helt andra verksamheter än som vägledare i skolsystemet - och då har det uppstått något av en akut brist på utbildade studie- och yrkesvägledare ute i de svenska skolorna. Det är ett faktum Lärarförbundet har lyft i olika sammanhang: Det handlar ytterst om arbetssituationen för studie- och yrkesvägledarna ute på skolorna. Det måste bli mer attraktivt att utbilda sig till- och sedan arbeta som studie-och yrkesvägledare i skolan!


Lärarförbundet har ett par viktiga punkter som rör studie- och yrkesvägledarnas arbetssituation, som de som styr skolpolitiken nu måste prioritera:

  • Behörighetskrav för studie- och yrkesvägledare.
  • Syvs löner har släpat efter i alla lönesatsningar på skolan de sista åren. Nu måste det komma en allmän satsning även på Studie- och yrkesvägledarna som yrkeskategori.
  • Syvs uppdrag: Vad ska rymmas inom arbetstiden – både vad det gäller innehåll och omfattning, likväl som elevernas rätt till vägledning.
  • Säkerställ tiden för vägledning innan viktiga val och det i process, men även då det kommer till tidpunkterna och dess tillfällen: De individuella vägledningssamtalen är viktiga på högstadiet inför gymnasievalet. Vid gymnasieskolan är det viktigt inför val till universitet och högskola och även inför de individuella valen - men även rent allmänt innan eleverna lämnar gymnasieskolan. Både vid grundskolan och vid gymnasiet samt vid andra högre studier, är det dessutom viktigt med tid för motiverande vägledningssamtal ("vad vill jag, hur gör jag").
  • Angående ”Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar": Det måste satsas resurser på att kartlägga behoven hos all skolpersonal angående detta. Skolans alla olika professioner tillsammans är viktiga för barn- och ungdomars framtida livsval och utveckling.” Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar” får inte bli ett område i skolan där syv ska bli en projektledare, en sambandscentral, administratör, etc. Det är inte heller syftet med begreppet.

"Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar" ska inte handla om att syv i ökad grad ska ut till klassrummen, utöver de info- och lektionstillfällen som faller sig naturliga i sitt sammanhang. ”Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar” bör innebära att elever från en tidig ålder får verktygen för att lära sig hur de kan applicera sig själva som en individ som är en del av samhället i en större kontext och inför framtiden - och det måste börja småskaligt. Det handlar om att få in tankebanor kopplat till samhället och framtiden i det löpande skolarbetet för eleverna, likväl som för all pedagogisk skolpersonal. Det handlar om utmaningen och skolans uppdrag att eleverna ska "lära sig att lära sig" – och inom detta område om kommande yrkes- och arbetsliv. Det handlar om ett sätt att tänka: Fakta om yrken ändras ju i tid, både angående de yrkeskategorier som finns i dag, men som kanske inte finns i morgon - likväl utifrån det faktum hur olika yrkens innehåll kommer att ändras i tid.


Sveriges elevråd har nu i juni 2018 skrivit en debattartikel där de tar upp det viktiga med elevers rätt till god studie- och yrkesvägledning inför de viktiga val som ska göras som påverkar deras framtid. Dit hör gymnasievalet. (artikel, dagensarena 2018-06-13: "Allvarlig brist på studievägledare riskerar elevers framtid" /Erik Nordlund, ordförnde Sveriges Elevråd och Johanna Jaara Åstrand, ordförande Lärarförbundet).

/”Gymnasiet är en avgörande faktor för elevens förutsättningar till arbete och vidareutbildning. Ofta upplever elever att det är ett väldigt svårt val att göra, som kräver mycket kunskap om gymnasierna och gymnasiesystemet. För att det valet ska bli så likvärdigt som möjligt för alla landets elever behövs en kvalitativ studie- och yrkesvägledning”/, skriver Sveriges Elevråd.

De lyfter upp det faktum att många elever upplever att det är svårt, ja till och med omöjligt, att få tid med sin studie- och yrkesvägledare. Det leder till att eleverna inte får det stöd de behöver. Det i sin tur leder till pressade arbetsförhållanden för studie-och och yrkesvägledarna.


Det är tyvärr så att studie- och yrkesvägledarna är en lågt prioriterad yrkesgrupp och ett lågt prioriterat område inom den svenska skolan. Det handlar om att studie- och yrkesvägledarna ute i skolorna ofta är underbemannade. Många studievägledare kan ha mellan 400 – 500 elever som de ansvarar för på ”sin” skola och många kan arbeta vid flera olika skolor i sin tjänst. Det finns skrämmande exempel på studie- och yrkesvägledare som har upp till 1000 elever som de ansvarar för. Det finns även skolor som bara tar in studie- och yrkesvägledare mer kortsiktigt, t.ex. inför gymnasievalet. Det beror i sin tur på att studie- och yrkesvägledningen i skolan står under ett alltför luddigt regelverk. Till det saknas krav på studie- och yrkesvägledares behörighet, vilket är ett krav som Lärarförbundet driver.

Ofta kan studie- och yrkesvägledarnas arbetsuppgifter ute i skolorna vara oklara, utifrån att det saknas tydlighet i de styrdokument som finns angående skolans studie- och yrkesvägledning. Det gäller gäller bl.a. den tid varje elev borde ha rätt till vad det gäller studievägledning, framförallt då det kommer till de individuella vägledningssamtalen inför t.ex. gymnasievalet, vilket inte ens står inskrivet som en rättighet för eleverna i den svenska skolan (och inte heller då hur- och när de ska genomföras, varken i tid eller innehåll): Med andra ord kan det faktiskt hända att en elev går ut från den svenska grundskolan utan att ha fått professionell- och individuell studie- och yrkesvägledning! Förövrigt, då det handlar övergripande om en elevs skolgång kopplat till dennes vägar vidare, där är även skolans elevhälsoteam viktigt, b.la. då det kommer till elevers avhopp från gymnasieskolan. Det är ett helhetsansvar att se över från skolans sida, utifrån att det är ett faktum att gymnasieavhopp, hög frånvaro och psykiskt ohälsa och utanförskap, alla de sakerna hör till stor del samman - och där kommer individuell studie-och och yrkesvägledning in som en viktig del.


Det är en viktig fråga, elevernas rätt till god studie- och yrkesvägledning inför deras vägar vidare mot vuxenlivet. Det är av yttersta vikt att det kan säkerställas att eleverna får den studie- och yrkesvägledning de behöver för att kunna göra ett för dem bästa val som påverkar deras framtid. Precis som Sveriges Elevråd konstaterar i sin debattartikel, upplever många elever att de inte får det stöd de behöver då det kommer till detta viktiga område, studie- och yrkesvägledning. Området bör snarast få en högre- och tydligare prioritet i det svenska skolsystemet! För att kunna göra ett bra jobb måste studie- och yrkesvägledarna få den tid de behöver för det, samt förutsättningarna - och en skälig lön, för att säkra att det finns utbildade syv ute vid skolorna: Det måste satsas mer på studie- och yrkesvägledarna!

Ett första steg är att elevers rätt till vägledning bevakas och prioriteras genom tydligare lagtexter. Därutöver behöver arbetsmiljön även ses över, så att det kan säkerställas att studie- och yrkesvägledaren kan utöva sitt uppdrag på ett mer tillfredställande sätt än vad som sker i dag, rent allmänt.

Då det kommer till vägledning vid t.ex. grundskolan och gymnasieskolan, där ingår även s.k. kompensatoriska delar för elever som har svårigheter av olika slag. Det kan vara psyko-socialt, medicinskt eller inom området ”annat”. Där behöver studie- och yrkesvägledaren tiden för att sätta sig in i de bitar och de områden som lägger grunden för en god studie- och yrkesvägledning för dessa elever på ett individuellt plan. Där är det också viktigt att studie- och yrkesvägledaren har tiden för ett gott och kontinuerligt samarbete inom elevhälsan. Lika viktigt är det att elever som förövrigt fungerar bra i skolan, att de också får den tid de behöver för att förbereda sig inför viktiga val. Till det kommer många administrativa bitar som studie- och yrkesvägledarna handhar i dag. I fråga om individuella samtal är det också viktigt med tid både före- och efter de individuella samtalen, för att få kvalité på dem.


Det Sveriges Elevråd lyfter är viktigt. För oss studie- och yrkesvägledare i Lärarförbundet handlar det om de viktiga frågorna om innehållet i vårt arbete – de premisser som styr vårt arbete, både i tid, innehåll och ansvar. Det handlar om att Sveriges studie- och yrkesvägledare behöver få den tid och det utrymme som krävs för att göra rätt saker, för att utveckla elevernas viktiga s.k. valkompetens inför deras framtid.


Nu måste det satsas på skolans studie- och och yrkesvägledning och på studie- och yrkesvägledarna! Låt uttrycket om att "den ljusnande framtid är vår" gälla även oss studie- och yrkesvägledare - vi arbetar med det viktiga som handlar om framtiden!


/Jenny Ivarsson, Lärarförbundets Referensorgan för syv och syv vid grundskolan i Kalix.

Vad är vägledning och vad är syvs uppdrag?

Jenny Ivarsson, Referensorganet för studie- och yrkesvägledare i Lärarförbundet och syv vid grundskolan i Kalix.

Jenny Ivarsson, Referensorganet för studie- och yrkesvägledare i Lärarförbundet och syv vid grundskolan i Kalix.

Årets omvalsperiod för gymnasievalet går mot sitt slut och samhällsdebatter kan poppa upp angående vad en syv sagt/alternativt inte sagt till eleverna inför deras val. Det kan t.om. uppkomma rykten om syvares avrådan angående vissa gymnasieprogram, men även att någon syv "sagt" vad elever ska välja.


Vad är då vägledning och vad gör syv och hur ser en syvs yrkesuppdrag ut - i detta fall, då det kommer till gymnasievalet, i skolans värld?


Egentligen handlar professionell vägledning inte i huvudsak om vad en individ i slutändan väljer - det är en "slutprodukt" utifrån en viktig process. Vad professionell vägledning handlar om, det är Hur Man Gör då man väljer - och där ingår det vad en elev behöver individuellt, för att kunna göra ett för dem bästa val: Vad är det som är viktigt att få information om - och där är ju då innehållet i informationen viktigt, likväl som att elever lär sig att "sovra" i informationsflödet.

Då det kommer till informationsbitarna är syvarna ute vid grundskolorna beroende av relevant och bra extern information, såsom gymnasieprogramsbesök med tillhörande information och även branschinformation, samt bra utbildningskataloger och websidor etc.: Vad behöver eleverna få veta och hur kan vägledningsprocessen se ut för eleverna på ett individuellt plan, för att de ska kunna göra ett bra och välgrundat och relevant val?

Efter en vägledningsprocess ingår det då per automatik att aktuella individer även kan ta ansvar för sitt val - och då även veta- och även förstå premisserna som ligger till grund för de(t) val de gjort: Varför de valt som de gjort, det är ju en oerhört viktig slutfråga!

I vägledningskretsar kallar vi det för "valkompetens" och det är en viktig egenskap i dagens- och i framtidens samhälle. En bra valkometens kräver både kunskap och tid att utveckla för en ung individ inför framtidens olika val som ska göras, då det kommer till olika vägar att gå vidare i livet i fråga om utbildning och arbetsliv. Där ingår vägledning i både snäv och vid bemärkelse. I en snäv bemärkelse handlar det om att eleverna genom individuell vägledning får chansen att utveckla en självkännedom inom detta område och i en vid bemärkelse blir ju en av huvudfrågorna bl.a varför man måste gå i skolan och utbilda sig (och varför man behöver ha kunskap i de olika skolämnena). Där är ju också kunskap om arbetslivet och om olika branscher och yrkesområden oerhört viktigt!

Inom området valkompetens är en personlig självkännedom viktigt att få utveckla för eleverna. Begreppet självkännedom inom vägledning kan utgå utifrån punkterna

- var är jag (och vem är jag)

- var ska jag/vad vill jag (och varför)

- hur gör jag (och vad krävs)

Den individanpassade vägledningen ska vara anpassat till ålder och mognad och vara förutsättningslös då det kommer till kön, social bakgrund och etnicitet - det är studie- och yrkesvägledarens uppdrag. Den individuella och professionella vägledningen handlar mycket om att ifrågasätta, bekräfta, återkoppla och utmana!


Inom området professionell vägledning handlar det om att få individer att kunna inventera, utvärdera - och även reflektera, för att kunna "bredda" sitt tänkande i frågor som rör olika vägar vidare. Där ingår även den nuvarande studiesituationen för varje enskild elev - och inte minst den viktiga motivationen. Valkomeptens handlar om att kunna göra väl underbyggda val, utifrån fakta som gett kunskap. Valkompetens står nära i förbund med en personlig utveckling, där reflektioner både inifrån och utifrån kan påverka varandra.

Det är också viktigt att de områden som kan utveckla elevers valkompetens finns med genom hela utbildningssystemet och det i alla skolämnen* (=*när- och var och på vilket sätt kan man behöva kunna- och veta olika saker i olika skolämnen inför framtiden). Att utveckla en valkompetens hos våra elever handlar till stor del om viktiga pedagogiska utmaningar. Det är viktigt med kunskaper om arbetslivet och olika yrken.


Allt detta sammantaget är viktiga frågor att belysa och lyfta upp. Det handlar om studie- och yrkesvägledarnas premisser för att kunna utföra sitt uppdrag: Ytterst handlar det om elevernas rätt till den viktiga och professionella vägledning de behöver inför deras viktiga val. Det handlar även om framtidens kompetensförsörjning. Det handlar också om elevers motivation - att ge dem "verktygslådan" så att de på ett konstruktivt sätt bättre ska kunna applicera sig själva som vuxna individer ute i samhället.


Det handlar om den så viktiga processen som ska pågå genom hela utbildningssystemet - och där behöver all skolpersonal få de premisser som behövs för att utföra detta viktiga uppdrag. För oss studie- och yrkesvägledare handlar det om förutsättningarna för att utföra vårt uppdrag inom vårt område: Det handlar bl.a om elevantal - den tid vi har för vägledning för varje elev (och det med sömsmånen att individuellt kunna anpassa detta). Det handlar om de viktiga kunskaper våra skolelever behöver få angående olika yrken och arbetsliv - men även då det kommer till de olika krav som kan komma att ställas på dem från samhällets sida, under deras väg mot vuxna individer.

I dag och inför framtiden råder det en stor brist på utbildade studie- och yrkesvägledare. Det handlar om vårt samhälles framtid. Det handlar om morgondagens vuxna medborgare: De styrande bör genast se över arbetsmiljön för oss studie- och yrkesvägledare som arbetar inom skolan, att vi får den tid och de premisser vi behöver för att utföra våra uppdrag och att vi får en lön som gör att det blir attraktivt att utbilda sig till studie- och yrkesvägledare - och som gör att fler efter examen vill arbeta inom utbildningsväsendet och även stanna kvar där. Skolans studie- och yrkesvägledarnas löner har släpat efter de senaste åren och stått helt utanför de senaste årens lönesatsningar på skolan, vilket rimmar illa med det behov som finns av utbildade studie- och yrkesvägledare!

/ Jenny Ivarsson, Referensorganet för studie- och yrkesvägledare i Lärarförbundet

och syv vid grundskolan i Kalix.

Om Sveriges behov av ökad studie- och yrkesvägledning

Representanter för Lärarförbundets syv var inbjudna till Regeringskansliet för ett möte angående den pågående statliga utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning. Många viktiga frågor som rör elevernas studie- och yrkesvägledning genom skolsystemet diskuterades.


Den sista februari 2018 var representanter från Lärarförbundet inbjudna till Regeringskansliet i Stockholm av de ansvariga för utredningen, Marie-Helélé Ahnborg, särskild utredare och utredningssekreterare Mikaela Zelmerlööv.

Lärarförbundets representanter för syv var Ann-Kristin Steen från referensorganet för syv (Ann-Kristin är även Lärarförbundets representant för tjänsten ”Min Kollega”, genom vilken hon svarar på yrkesrelaterade- och fackliga frågor för syv) och så var det jag, Jenny Ivarsson, även jag representant från Lärarförbundets referensorgan för syv. En representant för skolledarna inom Lärarförbundet, Lasse Svensson, besökte utredarna vid ett annat tillfälle – då utifrån ett skolledarperspektiv: Det handlade då om frågeställningar som berör hur man kan komma att organisera ett ökat behov av vägledning, vilket ju även det är en viktig fråga och där har vi från referensgruppen för syv haft en dialog med rep. för skolledarna.


Statens Offentliga Utredningar är inne i ett intensivt arbete av syvutredningen angående Sveriges ökade behov av studie- och yrkesvägledning. Alla är överens om att den måste utvecklas. Utredningen har stoppdatumet 30/11-18, men tiden för utredningen kommer eventuellt att förlängas då den innehåller många både svåra och så viktiga frågor att avhandla och belysa!

Det finns ett antal ”skarpa förslag” som utredarna arbetar med och nu fördjupar sig i. Det handlar om studie- och yrkesvägledning i både snäv och vid bemärkelse. Det handlar om (rätten till-) studie- och yrkesvägledning genom hela skolsystemet och där kommer även studie- och yrkesvägledning som hela skolans ansvar in. Där ser vi att det finns behov av tydligare direktiv angående innebörden och betydelsen, då det kommer till innehåll. (Läs mer om det i ett blogginlägg här på syvbloggen 2017-09-13.)


Bakgrunden till den pågående syvutredningen utgår från flera viktiga perspektiv. Från samhällets sida tittar man på om det går att:

  • Minska avhopp och felval (gymnasievalet och val till högre utbildningar).
  • Det handlar även om den nationella kompetensförsörjningen.
  • Ovanstående punkter kan även kopplas ihop med att för framtiden säkra välfärd, hållbarhet och demokrati.


I dessa frågor ser vi studie- och yrkesvägledare inom Lärarförbundet en fara i om man fokuserar på att det är utbildningssystemets vägledare som kan uppfattas som de helhetsansvariga för dessa viktiga frågor – medan de viktiga punkterna även handlar om vårt samhälls- och utbildningssystem i stort och om hela skolans ansvar genom hela skolsystemet. Det handlar även om innehållet i studie- och yrkesvägledarnas uppdrag. Dessa punkter kan även påverkas av barn- och ungdomars mående (med hänvisning till psykologin och bl.a. då Mashlows ”behovstrappa”). Där är skolornas Elevhälsoteam viktiga, men även skolans förutsättningar för en god och kvalitetssäkrad vägledning kommer in som en viktig del – och det en vägledning som dessutom bör vara likvärdig över hela landet och mellan olika skolor. I dagsläget är förutsättningarna för studie- och yrkesvägledarna att utföra sitt kärnuppdrag oerhört olika. Oacceptabelt olika. Det handlar om elevantal, om delade tjänster med arbete vid flera olika skolor, om innehållet i de olika yrkesuppgifterna etc.


Vi har det gamla talesättet om att ”det krävs ett helt samhälle för att fostra ett barn och en ungdom”. Där är skolans ansvar av högsta prioritet - skolan och utbildningssystemet som en helhet. Då kommer vi också osökt in på många studie- och yrkesvägledares kritik mot den obligatoriska praon, som nu sjösatts i en skollag: Praon är en odemokratisk skolverksamhet, utifrån att det i dagsläget finns för få praoplatser som kan bistå med handledare för elever från högstadiet. Nu är inte praon en syvfråga - det är en skolverksamhetsfråga. Däremot kommer diskussioner om praons betydelse ofta upp då man diskuterar frågor som rör skola - arbetsliv och då kan den dessutom tillskrivas en betydelse som ligger långt i från vad alla elever kan få ut av sin prao.

Då vi diskuterar obligatorisk prao vid högstadiet bör vi titta på vilka elever som får praoplatser – och vilka elever som blir utan, trots skolans hjälp med att försöka ordna plats. Men det handlar även om vilka elever som får vilka praoplatser - via egna kontakter - vilket skolorna som genomför prao i dag är helt beroende av.

Visst finns det riktiga ”solskenshistorier” angående praon, men då handlar det sällan om eleverna som får praoa vid skolans matsal eller bibliotek (i redan kända miljöer och så blir de kvar i sin skolmiljö) p.g.a. brist på andra platser. De mer tråkiga- och även sorgliga historierna som eleverna kan utsättas för i samband med skolans prao, kommer allför sällan i det fokus som de borde. Vi ska komma ihåg att det ute i samhället i dag finns ett oerhört stort behov av praktikplatser: Gymnasieskolans obligatoriska APU för yrkesprogrammen, behovet av praktikplatser inom IM och yrkesintrospåret och högskolornas och universitetens behov av praktikplatser för sina studenter inom aktuellt område. YH och AF är också beroende av praktikplatser: Hur ska samhällets "praktikbank" då fördelas på det mest samhällsnyttiga sättet?

Vi var ett antal syvare som var på en föreläsning med representanter för vägledare i Gävle, som har en fungerande praoverksamhet. De har med åren byggt upp en större organisation kring detta på både en kommunal- men även regional nivå. Därför bör man titta på skolornas resurser och förutsättningar för att sjösätta- och genomföra lagförslaget om obligatorisk prao vid högstadiet.

Lund har gått ut i debatten om obligatorisk prao bl.a. genom ett radioprogram som avhandlade prao vid högstadiet och de lyfte viktiga aspekter angående varför de en gång slopade högstadiets prao. Det handlade inte minst då om demokratifrågan och skolans viktiga uppdrag att ha en jämställd och likvärdig skola för alla, oavsett social- eller etnisk bakgrund men också utifrån kön. Men även innehållsmässigt är det viktigt att fråga sig vad elever allmänt sett kan få ut av praon, generellt sett.

Jag noterar att eleverna vid skolan jag arbetar vid, oftast väljer praoplats inom de egna referensramarna: Den egna sportklubben, ett sportgymnasium på annan ort (till vilken föräldrar betalar resor osv) och i hög grad väljer elever nära släktingars- eller bekantas arbetsplats för sin praovecka. Att praoa vid den gamla mellanstadieskolan är också anmärkningsvärt överrepresenterat i fråga om val av praoplats - även det då en känd miljö för eleven. Jag arbetar sedan 15 år vid ett högstadium som aldrig tagit bort praon och har personligen upplevt de sista årens svårigheter att hitta praoplatser till alla elever. Därför har vi skapat ett parallellspår till den traditionella praon ute på en arbetsplats, med ett skolspår som innefattar bl.a studiebesök och lektioner som handlar om arbetslivet. Nu tänker jag inte fördjupa mig i praodiskussionen mer i denna artikel, men läs gärna mitt blogginlägg om saken här på Lärarförbundets syvblogg 2017-06-20.


Utredaren och utredarsekreteraren för syvutredingen berättade om ett studiebesök de gjort till Norska Bergen, där de hade obligatoriska skolinslag av studiebesöksdagar för eleverna - och det av en hög kvalitet, även då det kom till elevernas för- och efterarbete och som en källa till kunskap om yrkes- och arbetslivet utanför elevernas egna referensramar, vilket ju är en av skolans största utmaningar.

Obligatoriska studiebesök säkerställer en mångfald av kunskap om olika yrkesområden i ett bredare perspektiv, vilket är en oerhört viktig del i diskussionenerna om skolelevers kunskap om yrkes- och arbetslivet. Det är viktigt att ge elevernas en mångfald av kunskap inom dessa områden - för hur ska de annars som en ung individ veta vad de kan vara intresserad av, om de inte har fått kunskap om de olika alternativen. Det är ett faktum att valet till gymnasiet är alldelens för könsbundet såsom det ser ut i dag, men det är även i en hög grad kopplat till social bakgrund.


För arbetsmarknaden handlar det om att

  • Ta tillvara begåvningsreserv
  • Matcha arbetsmarknadens behov.


En tanke som utredarna funderar över är om det är ett alternativ att införa ett nytt skolämne i skolan, i form av Arbetslivskunskap. Det skulle kunna säkerställa en "mininivå" angående elevernas kunskap om yrkes- och arbetslivet på ett nationellt plan, med tydliga mål och kritierier om vad som ska ingå i ämnet. Men man bör då överväga risken med att den "mininivån" då också kan bli ett "tak". Ytterligare viktiga funderingar finns.: Vem ska då i så fall undervisa i ämnet? Om det är studie- och yrkesvägledaren, vilken tid ska det då tas av för det, utifrån vägledarnas uppdrag, såsom det ser ut i dag?

Det finns många funderingar och aspekter kring detta att ta i beaktning. Bl.a om det ska vara en syv som ska gå ut i undervisning i ett eget ämne - och i så fall, ska syv då ockå vara betygssättande i ämnet? Det skulle vara olyckligt i vissa situationer: Ena stunden ska skolans vägledare sitta i personliga individuella vägledningssamtal, där syftet med det mer djupgående samtalet är att eleven ska öppna sig angående sina drömmar och mål inför framtiden - och i nästa stund måste vägledaren kanske sätta betyget F i ämnet Arbetslivskunskap för aktuell elev. Det är ett faktum att bland de bästa och mest konstruktiva vägledningssamtal jag har, det kan vara med elever med en stor skolproblematik, där jag som vägledare ändå kan nå dem i fråga om deras egena tankar om framtiden - och även utvecklandet av dem.

Reprenstanter från Lärarnas Riksförbund, som var med på samma möte, var positivt inställda till idén om att införa Arbetslivskunskap som ett eget ämne i skolan. Bl.a med förslaget att studie- och yrkesvägledarna då behöver fortbildning för att undervisa.

Men behöver verkligen skolan ytterligare ett skolämne? Lärarnas Riksförbunds representanter hade då förslaget om att tiden för ämnet Arbetstlivskunskap kunde tas från Elevens Val-tiden - men det motsatte vi oss från Lärarförbundet. Jag arbetar vid högstadiet och kan notera hur viktig Elevens Val-tiden kan vara för många elever. Och det för elever som kanske misslyckats i övriga skolämnen och även i sin skolsituation i övrigt, med skolk etc. Genom Elevens Val kan de utifrån ett intresse utveckla sig själva i ett positivt sammanhang - och det är en viktig hörnsten för att även utvecklas pedagogiskt: Vi vet att positiva sammanhang är något som är viktigt att bygga vidare på, då det kommer till en individs personliga utveckling, vilket ju står kan stå i ett nära förbund med en pedagogisk utveckling.

Vid skolan jag arbetar vid har lärarna utvecklat bra metoder för att integrera Elevens Val med övriga skolämnen. Vissa mål och betygskriterier i andra ämnen kan ibland kopplas i hop med elevarbeten i Elevens Val - och det är ju just det som måste utveckas i den svenska skolan: Att ta tillvara på elevers utvecklade kunskaper i ett mer vidgat perspektiv och att utveckla både sambanden- och samarbetet mellan de olika redan befintliga skolämnena - inte sätta till ytterligare ett.

Risken med att sätta in Arbetslivskunskap som ett eget ämne, kan bli att då kan frågorna inom området arbetslivet komma ännu längre i från den överiga skolverksamheten - samtidigt som våra strävansmål är det motsatta: Vi vet hur viktigt det är att få in dessa frågor i alla skolämnen. Varför ska man gå i skolan? När kan man behöva de olika kunskaperna i de olika skolämnena som en vuxen individ ute i samhället? Vilka yrken och branscher kan kopplas i hop med de olika skolämnena? Det är dit vi vill komma; att dessa frågeställningar utvecklas. så att tankarna på arbetsliv och yrken kommer i ett större fokus rent övergripande! Där kan jag som syv också komma ut på olika lektioner - och även titta på ämnesrelaterade studiebesök. I dessa frågor kan man titta på hur grannländerna har organiserat sin studie- och yrkesvägledning. Danmark har sin vägledningsmodell som är utvecklad genom hela skolsystemet, där lärarna är delaktiga och det från en tidig ålder. Finland har vägledare som har undervisningstid. Hur kan vi aplicera det bästa från deras arbetssätt i det svenska skolsystemet?


Att det behövs en ökad kunskap om arbetslivet i den svenska skolan står klart - men det är inte så lätt att få in det i en lagtext i fråga om uppdrag, innehåll och utförande. Det finns många bra arbetsmodeller man kan titta på ute i landet, men det handlar ofta om enskilda projekt och kan då även vara tidsbundna - men även personbundna, vilket kan vara ett problem: Hur utvecklar vi arbetet inom skolan angående dessa frågor mer långsiktigt och då även på en mer likvärdig nivå, skolor emellan? Det är där styrdokument och lagtexter måste "skruvas åt". Jag kan fundera över om det inte borde vara så att alla skolämnen under t.ex högstadietiden, kopplas till minst ett studiebesök, alternativt att skolan får besök av en extern person, som kan relateras till aktuellt skolämne. Vet att det förekommer på olika håll i dag - i olika grad - och det är de goda exemplen som måste lyftas upp.


Man bör också se över hur syv organiseras i skolan: Hur sker fortbildningen för de enskilda studie- och yrkesvägledarna ute på slolorna. Det är en viktig bit i utvecklandet av syv i skolan i det ständigt föränderliga samhället i fråga om arbetsliv, yrken och utbildning. Förr fanns t.ex Länsarbetsnämndena, vilka på ett regionalt plan arbetade med frågor som rörde arbetslivet. Det kanske är så att syv bör organiseras mer övergripande, än att de sitter ensamma ute vid skolorna och det blir då lite av ett tombolalotteri, angående de mer långsiktiga fokusfrågorna som rör skolans studie- och yrkesvägledning. Som skolans syv är organiserat i dag kan det finnas risk för en alltför stor personbundenhet angående verksamheten, då nationella direktiv kan uppfattas som luddiga.

En idé kan vara att det på ett nationellt plan utvecklas digitala plattformar för skolans olika stadium- och årskurser, som rör yrkes- och arbetslivet. I dag är detta lite av en "djungel". Det finns syvare ute på skolor som har egna bra youtube-kanaler som rör syvfrågor, egna syvbloggar, agerar som syv via Instagram, snap chat och facebook. Själv har jag provat på att ha egen syv-facebook, egen syvblogg för skolan en egen syv-youtube-kanal - men det tog alldelens för mycket tid av mina huvuduppdrag som skolans vägledare, bl.a den viktiga individuella vägledningen. Det finns till det en hel del privata aktörer som tillhandahåller websidor med bra information om yrkes- och arbetsliv. Men det vore bra med tydligare direktiv angående elevers rätt till kunskap inom detta område rent innehållsmässigt.


För individen handlar det om att

  • Öka förmågan att hantera olika valsituationer
  • Bredda referensramarna
  • Utöka möjligheterna att utvecklas utifrån sin fulla potential
  • Att som elev rustas för att kunna möta omvärlden och dess möjligheter i ett livslångt perspektiv.
  • Underlätta elevers etablering på arbetsmarknaden.


Ett problem då det kommer till utvecklandet av Sveriges studie- och yrkesvägledning är att det i dag råder brist på utbildade vägledare. Hur råder man bot på det? Ett välkänt grepp är att höja statusen för ett yrke då en brist på utbildade uppstår. Hur gör man det? Jo just genom att höja statusen - och då gäller det också att få de utbildade studie- och yrkesvägledarna att stanna som yrkesverksamma inom skolsytemet. Det är ett faktum att många studie- och yrkesvägledare som arbetar inom skolsystemet har en väldigt hög arbetsbelasting. Det finns t.ex. inga tydliga direktiv angående hur många elever en syv kan ha ansvar för - och då blir ju även innehållet i vad varje enskild elev får inom detta område väldigt olika.

Det handlar om elevantal och arbetstopparna inför de viktiga valen. Det är till det ett faktum att syvs löner har släpat efter de senaste åren. Syv har inte fått vara med i de statliga satsningarna på skolan - och inte heller då kommuner ensklit satsat med extrapengar på skolan och lärarlönerna och även elevhälsans personal.

Det måste också talas om vikten och betydelsen av studie- och yrkesvägledningen i skolan. Det måste komma upp till mer allmänna debatter. I dessa diskussioner glöms då tyvärr den individuella vägledningens värde ofta bort "i allt det andra". Det är en viktig sak att se över förutsättningarna för att ge alla elever den tid de behöver för de individuella vägledningssamtalen inför viktiga val. Det är också viktigt att hela skolan förstår skillnaden mellan vägledning och information - även om dessa två bitar ofta kan gå in i varandra. Det handlar om att eleverna ska få de rätta vertygen för att möta sin egen framtid ute i samhället på bästa sätt - och det i ett samhälle där olika yrkeskategorier och arbetsområden kan ändras över tid: Därför är den individuella vägledningen viktig, där man går igenom Hur man Gör då man väljer - och då behöver inte alltid Vad vara i fokus. De handlar om att få eleverna att förstå en valprocess och vad just de kan behöva - på ett individuellt plan - för att göra ett bra val just för dem.

Denna syvutredning viktig!


/Jenny Ivarsson, Lärarförbundets Referensorgan för Studie- och yrkesvägledare och syv vid grundskolan i Kalix Kommun.

Till syvende och sist är tankarna om framtiden en av de viktigare hörnstenarna i utbildningssystemet

Jenny Ivarsson, Lärarförbundets Referensorgan för studie- och yrkesvägledare

Jenny Ivarsson, Lärarförbundets Referensorgan för studie- och yrkesvägledare

Hur kan jag drista mig till att uttrycka mig så? Det är väl ändå utbildning och kunskap i de olika skolämnena som är det viktiga i ett barns och en ungdoms utveckling mot en vuxen individ ute i vårt samhälle. Ja, absolut! Det är ju det som är skolans kärna, syfte och uppdrag!

Bildning och utbildning i olika skolämnen är oerhört viktigt för en människas personliga utveckling. Men de unga i vårt skolsystem måste redan tidigt även få lära sig att förstå- och få veta varför de behöver gå i skolan: Varför- och när de behöver all denna kunskap i de olika ämnena. Många anser väl det som självklart, att barn och unga vet att de går i skolan för att de en dag ska ta plats som en vuxen medborgare i vårt samhälle – men vi som arbetar med de unga angående dessa frågor, vi vet- och ser att det inte alltid är så enkelt.

Ofta kommer debatter kring dessa frågor upp i samband med t.ex. det nationella gymnasievalet eller i tiden för valen till universitet och högskola - och då handlar det ofta om inslag där lobbyister för olika branscher initierat larmrapporter om bristande kompetens inför framtiden inom olika yrkesområden. Inte sällan kan även skolans studie- och yrkesvägledning ifrågasättas, bl.a. angående utbildningar ”som inte leder någonstans” – och det blir ju då lite märkligt, då det är politiskt styrt vad det är för utbud av nationella gymnasieprogram som ska erbjudas som sökbara för eleverna.


Det handlar om de regelverk som styr skolan och dess verksamhet, där studie- och yrkesvägledningen ingår. Det är också en komplex fråga att olika yrken och olika yrkesområden värderas så olika. Jag önskar i samband med sådana ”diskussioner” att alla öppnar ögonen för sin omvärld och ser sig omkring: Hur många yrkeskategorier är vi alla beroende av i vår vardag och i vårt liv, i både det mer snäva och vida perspektivet? Det är ju någonstans där de nationella gymnasieprogrammens olika innehåll och olika inriktningar kommer in. Och då är alla yrkesområden och jobb viktiga, i ett välfungerande och bra samhälle att leva i. Och det är där ALLA skolämnen TILLSAMMANS är viktiga – liksom HELA skolsystemet! Det i sin tur är en av orsakerna till att jag är aktiv som förtroendevald inom Lärarförbundet, både på lokal och nationell nivå.


Då det kommer till utbildningssystemets studie- och yrkesvägledning, allmänt förkortat syv, finns det tyvärr alltför ofta för lite kunskap hos dem som kan vara med att både styra-, påverka- och utveckla den. Och det gäller olyckligtvis alltför många delar då det kommer till skolans verksamhet, generellt sett. Det handlar om skolpolitiken – men även då kommer till delar av utbildningssystemets egen syn på sina studie- och yrkesvägledare, vad de gör, hur uppdraget ser ut och hur de kan värderas rent lönemässigt.


Jag har arbetat som examinerad studie- och yrkesvägledare inom skolan i snart 15 år och min upplevelse är att det ”talas” mycket om studie- och yrkesvägledning i dag. Om värdet av den. Om hur viktigt det är att eleverna får välgrundad och kvalificerad vägledning. Om hur viktigt det är för eleverna att få veta om möjligheterna och alternativen inför viktiga val – men samtidigt noterar vi studie- och yrkesvägledare hur vår lön släpar efter i alla övriga satsningar på skolan.


Studie- och yrkesvägledarna tillhör nu, rent allmänt och statistiskt, många gånger nu låglönedelen i lönelistorna då det kommer till skolans stab av pedagogisk personal. Flera år i rad har skolans studie- och yrkesvägledare kategoriskt exkluderats i både de nationella- och i kommuners enskilda satsningar på skolan - och nu frågar vi oss varför?


Ja vi frågar oss varför, då lön ska motsvara ett värde av utfört arbete och värdet för dess innehåll, men även utifrån efterfrågan av behörig personal: Vi vet att det råder nu en stor brist på utbildade studie- och yrkesvägledare och att en alltför stor del av de som arbetar som studie- och yrkesvägledare inom utbildningssystemet i dag saknar behörighet för det. Där finns t.om diskussioner om att obehöriga kan fungera- och vara minst lika bra som behöriga syv – men vad är det för en diskussion, om vi samtidigt ska diskutera hur vi bättre kan kvalitetssäkra- och utveckla skolans studie- och yrkesvägledning, som är viktig för våra elever inför deras viktiga val som rör deras framtid och yrkesval. Då är vi ju inne på en diskussionsnivå som är bunden till enskilda personer inom ett område som lätt kan bli personbundet - och det är ett faktum att ett område som till en för stor del kan påverkas av personbundenhet, det är ofta områden som kan vara alltför luddiga i sitt innehåll och i sitt uppdrag saknar mer tydliga ramar för verksamheten – och det är där som Sveriges studie- och yrkesvägledning måste utvecklas och det är därför Lärarförbundet kräver behörighet för en tillsvidareanställning som studie- och yrkesvägledare inom skolan.


Det handlar ytterst om elevernas rätt till studie- och yrkesvägledning, både i tid och innehåll. Det handlar om elevernas rätt till att få utveckla de verktyg som behövs för förmågan att tänka på framtiden och dess möjligheter på ett individuellt plan - och att i nästa steg då även kunna applicera sig själv i ett sammanhang där de är ”på väg” någonstans – med dess olika delar av delmål och slutmål.


Studie- och yrkesvägledarna är en liten yrkesgrupp inom skolsystemet och vi är dessutom utspridda i olika fackförbund. Vad som kan vara ett problem då det kommer till de fackliga frågorna för syv, det är att det är för få syv som är fackligt aktiva. Det i sin tur beror på många olika orsaker. Bl.a. har vi ofta ensamjobb och får ingen vik. vid frånvaro – och sådant kan påverka engagemang utanför yrkesutövningens uppdrag.


Vi får inte glömma att de fackliga frågorna är viktiga även för utvecklingen av yrkesutövningen i stort. De två sakerna hör samman – det är något man noterar bl.a. i samband med införandet av lärarlegitimationen och även lönesatsningen på lärarna i samband med lärarlyftet och även inför införandet av förstelärare. Inför dessa reformer gjorde Lärarförbundet ett viktigt arbete.


Jag är aktiv syv i Lärarförbundet på ett både lokalt och nationellt plan, utifrån att jag anser att syv är en viktig instans i skolan och att studie- och yrkesvägledningen är en viktig del i elevernas utbildning parallellt med skolämnena. Det är viktigt att det kan ske en regelverksstyrd sjösättning av ”studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar” och det både för skolans- och samhällets-och elevernas- och utbildningssystemet skull. Och då handlar det inte om en ökad arbetsbelastning för lärarna, med ytterligare arbetsuppgifter som ”läggs på” – nej, det handlar om en ökad tydlighet i regelverken som rör studie- och yrkesvägledningen som en röd tråd genom hela utbildningssystemet. I skolans värld är vi alla olika personalgrupper viktiga för varandra – och det även i de olika stadierna vi verkar. Det är ytterligare en orsak till att jag valt just Lärarförbundet som mitt fackförbund.


Jag har valt Lärarförbundet då det är det största av facken för pedagogisk personal inom utbildningssystemet. Jag ser det som en väg att sprida kunskap om syv ut till alla lärarkategorier, då studie- och yrkesvägledning innefattar kunskap som bör integreras i undervisningen och finnas med genom hela utbildningssystemet.

Det kan bl.a. handla om att frågor som rör arbetslivet är något som även förskolelärare och fritidspedagoger arbetar med – och då även ska premieras för det inom ramen för lönekriterier. Det handlar alltså INTE om att pedagoger ska gå in i vägledningens- och vägledarens område. Vad det handlar om ytterst är också att syv och skolans studie- och yrkesvägledning måste få en tydligare roll i den övergripande skolverksamheten.


Mina elever vid skolan jag arbetar vid har rätt till god studie- och yrkesvägledning av bra kvalitet. Jag som yrkesutövare måste få premisserna för att utföra mitt uppdrag: Det kan handla om elevantal, innehållet i ”övriga arbetsuppgifter” – men även lönen kommer in som en viktig del, då jag genom den bör få känna att jag som syv också är en viktig och betydelsefull personalgrupp inom skolan. Lönerna för syv kan variera stort – det samtidigt som det ofta är ett mindre kollegium i en kommun eller stadsdel.


Då syv stått utanför de övriga lönesatsningarna för skolan de senaste åren kan en lönesättning då ofta utgå utifrån att man som enskild syv påvisar och visar för rektor/chef hur bra och välfungerande vårt arbete är – men då är det lätt att det stannar där och inte kommer ut i offentlighetens fokus, vilket är viktigt för studie- och yrkesvägledningens utveckling. Det är då även en stor risk att skolors syvverksamhet blir mycket personbundna. Därför är det viktigt att kunna flytta fokus från de personliga "lösningarna" i vårt eget arbete till ett helt annat plan och en helt annan nivå – så att frågor som rör skolans syv i en ökad omfattning kommer upp till en nationell nivå och en nationell debatt – där även syvs viktiga roll kan bli mer synlig i skolplaner och styrdokument som rör skolan.


Det som behöver utvecklas för syv, det är att allmänheten – men även vårt eget skolkollegium utanför den krets som vet om- och uppskattar vårt arbete - att även de får en större kännedom om vikten av bra studie- och yrkesvägledning. Jag talar här om nivåer i medier och debatter, då skolfrågor allmänt diskuteras, i politiken osv., men också ute i de olika skolenheterna utanför vår egen. Om skolan just vi arbetar vid utvecklat bra arbetsmetoder inom området för syv, då stannar det ofta där och däromkring och det kan i sin tur vara en orsak till att syvs löner (på ett allmänt plan) släpar efter och exkluderas i de olika allmänna extrasatsningarna på skolan.


Jag avslutar detta blogginlägg med min senaste tweet:

Det är viktigt att individer får överblick över utbildningssystemet för att utvecklas och för att lära sig till olika yrken. Det är viktigt för att samhällets motor ska snurra. Varför har då syvlönerna hamnat helt i bakvattnet de senaste åren?

/Jenny Ivarsson, Lärarförbundets referensorgan för studie- och yrkesvägledare och syv vid grundskolan i Kalix.

JennyIvarssonSyv

Kommentarer:

Inga-Lena
Inga-Lena Lagergren Eklund

Jättebra skriver håller med dig Jenny i allt du skrivit här ovan.

  • Skapad 2018-03-13 13:05
Inga-Lena

Om Inga-Lena Lagergren Eklund

Skriv en kort presentation om dig själv.

Syvs position och profession i det svenska skolsystemet

I en artikel på Dagens Nyheters ledarsida avhandlades delar av den svenska skolans studie- och yrkesvägledning. Artikeln saknade dock research angående dagens studie- och yrkesvägledning - och det inte bara då det kom till att den ålderdomliga yrkesbenämningen syokonsulent genomgående användes.


Av en engagerad syvkollega inom Lärarförbundet fick jag länken till Dagens Nyheters artikel där svenska skolans studie- och yrkesvägledning avhandlades i ett kortare debattinlägg. Artikeln hade rubriken "Syokonsulenterna är ett mystiskt släkte" (DN, Lisa Magnusson 2017-12-04). Första reaktionen var en bestörtning över att som syv med ett viktigt - och många gånger ett krävande -yrkesuppdrag, bli kallad för "ett mystiskt släkte".


I artikeln beskrivs journalistens egen "syo" (den gamla benämningen för studie- och yrkesvägledare), vilken mestadels inte alls fanns tillgänglig för eleverna: M. a. o. var elevernas studie- och yrkesvägledning obefintlig på högstadiet och innan det viktiga gymnasievalet. Citat från artikeln:


/"Han hette Benny, och man såg honom ibland hasta förbi i korridoren på min högstadieskola. Men anträffbar var han aldrig. På dörren till hans arbetsrum ackompanjerades skylten "SYOKONSULENT" ständigt av olika post it-lappar som förkunnade att han var i väg på än det ena, än det andra.

En gång försökte en klasskompis och jag anlägga ett bakhåll: Vi smög dit en kvart innan den senaste lappen förkunnat att han skulle komma tillbaka. Men då hade han redan hunnit ersätta den med en ny. Var han lat och förslagen, eller bara väldigt upptagen? Jag lär aldrig få veta."/


Vi vet inte i vilket årtionde artikelförfattaren gick på högstadiet och orsakerna till den då inte fungerande vägledningsverksamheten vid hennes skola. Var det en yrkesvalslärare som var "syokonsulent", parallellt med att denne undervisade i något skolämne? Arbetade personen i fråga som outbildad "syo" och kanske även då hade andra arbetsuppgifter "vid sidan om"? En minst lika viktig fråga är hur satsade aktuell skolas ledning och huvudman på skolans vägledning - kanske skolans "syo" bara hade en 10% tjänst vid skolan och även arbetade vid andra skolor?

Artikelförfattaren har dock en stor poäng i att ifrågasätta syvverksamheten i det svenska skolsystemet, utifrån att det på sina håll kan vara ett oklart yrkesuppdrag, både vad det gäller personbundenhet, där enskilda syvare kan arbeta så olika, samt då det kommer till skillnaderna mellan olika skolor. Det samtidigt som studie- och yrkesvägledning är en viktig del av ungdomars utbildning. Elevers rätt (och även samhällets rätt) till vägledning och syvares rätt till tydligare yrkesuppdrag kan endast säkerställas med ett tydligare regelverk för detta område.
Ett färskt exempel från verkligheten som kan ges, är då syvstuderande erbjudits tjänst på 10% som obehörig syv vid en skola, som innebar att denne skulle "sitta i skolans café och tala med elever" inför deras gymnasieval: Kan det då "checkas av" som vägledning? Ja så kan det "se ut" i Sverige i dag år 2017!

Artikeln är på sina ställen raljant och även t.om. lite arrogant till vissa delar (ja vad är vi vägledare för "ett släkte" - och till det verkar artikelförfattaren inte ha tagit del av vad dagens studie- och yrkesvägledning innebär och har för innehåll). Men hennes slutsummering är viktig, citat:


/"...Och så borde vi hyfsa till den mystiska syoverksamheten. Hur kan det fortfarande inte finnas en nationell plan för uppdraget och dess syfte? Hur kan eleverna fortfarande inte ha reell rätt till vägledning" / D.N. 2017-12-04.


Hur ser elevernas rätt till vägledning ut? Hur ser studie- och yrkesvägledarnas arbetssituation och arbetsbeskrivning ut? Det är viktiga frågor. Det finns t.ex enorma skillnader i elevantalet mellan olika syv vid olika skolor, men även då det kommer till olika syvtjänsters utformning i tid: Det finns syv med över 1000 elever och de som har mer än hälften färre. Samtidigt är det inte alltid antalet elever som styr väglednings- och informationskvalitén inom studie- och yrkesvägledningen, utifrån hur olika olika syvs arbetsplaner och dess uppdrag kan se ut. Det finns exempel på studie- och yrkesvägledare som i sin tjänst har parallelluppdrag som inte alls har med vägledning att göra, såsom ex. schemaläggning, digitala skoluppdrag, ledningsstöd, uppdrag inom elevhälsan samt andra adminstrativa uppdrag, vilka inte alls är kopplat till områden som berör skolans studie- och yrkesvägledning,


Den viktiga frågeställningen utifrån artikeln är, hur ser studie- och yrkesvägledningen ut i den svenska skolan i dag - och hur kan den utvecklas så att det säkerställs att den blir likvärdig (både i tid och innehåll) för alla elever? Ytterst handlar det även om studie- och yrkesvägledarnas arbetssituation och premisserna för att kunna ge eleverna den vägledning de behöver, för att kunna göra bra och relevanta val angående fortsatta studier och val av framtida yrke/yrkesbransch/yrkesbana. Det handlar om de viktiga frågorna som rör skolans studie- och yrkesvägledning och vars problematik bara kan åtgärdas genom ett tydligare regelverk.


/Jenny Ivarsson, Lärarförbundets Referensorgan för studie- och yrkesvägledare och syv vid grundskolan i Kalix.