Lärarförbundet

Vägledningens Dag den 8 oktober – en dag att uppmärksamma!

Vägledning pågår i många olika instanser i samhället och är betydelsefull för individers utveckling – och är därmed viktig för ett samhälle och ett samhälles utveckling i sin helhet.


Det handlar om våra barn och unga, som en dag ska ta plats som vuxna individer i vårt samhälle: Det handlar om eleverna som i samband med gymnasievalet ska välja sin egen väg vidare, efter sina år i grundskolan. Det handlar om gymnasieelevers planering för sitt inträde som myndiga personer i samhället och med dess olika val, vad det gäller vidareutbildning och- eller yrkesval. Det handlar också om vuxna individer som av en- eller flera anledningar är vid en punkt i livet, där nya val som är kopplade till yrkesliv och utbildning kan vara nödvändiga att göra. Det handlar om vuxna nyanlända som ska validera utbildningar och erfarenheter från yrkeslivet i ett annat land och välja utbildningsvägar för sitt inträde på den svenska arbetsmarknaden.

Det är viktigt för människor att kunna kartlägga "Var Är Jag", "Vart Vill Jag" ("var är jag på väg") - och "Hur Gör Jag".

Det handlar om skolsystemets vägledning inför val på både individnivå och gruppnivå, för olika årskullar på sin väg till vuxenlivet. Det handlar vidare om vuxna individers möjligheter till utveckling och därmed även chanser till förändring. Det handlar om att vägledning gör skillnad och skapar utveckling och möjligheter, där samhälle och individ möts.

Vägledning kartlägger inte bara Vad en individ kan välja att välja - fokus står också på Hur man gör då man väljer, vilket är en viktig kunskap i sig i ett samhälle fullt av viktiga val.

Sveriges studie- och vägledare har en viktig roll i utbildningssystemet - och därmed också för enskilda individer.


Studie- och yrkesvägledning är en viktig instans i samhället. Det handlar om att tydliggöra saker, för att i nästa steg kunna synliggöra "vägar vidare" mot framtiden. Det handlar om broar mot framtiden, vilka är viktiga för både individers egen personliga utveckling - och därmed även samhällets utveckling. Lärarförbundets studie- och yrkesvägledare finns i utbildningssystemets alla olika delar och på söndag den 8 oktober sätts fokus på Sveriges vägledare i samband med Vägledningens Dag.

BRO Foto Jenny Ivarsson /Gäddviksbron Luleå.

När skolans studie- och yrkesvägledning ska tydliggöras är det mycket som blir otydligt!

När skolans studie- och yrkesvägledning ska tydliggöras är det mycket som blir otydligt. Det kan bland annat handla om synen på ”Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar”, som har utvecklat debatter som kan uppfattas som invecklade, skriver Jenny Ivarsson, studie- och yrkesvägledare i Kalix.

Pelle


Tanken om "studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar" måste förenklas som begrepp - och därmed även tydliggöras. För det är ett viktigt inslag i barns- och ungdomars utbildning.

Det kan börja med att elever får en ökad kunskap om när, var och hur de i livet i sin helhet, behöver de olika ämneskunskaperna i de olika skolämnena: Varför går man i skolan? (För att lära sig saker - och varför behöver man få lära sig saker; följdfrågor som leder till fler följdfrågor, vilket leder till reflektion). Det är också där som en kännedom om olika yrken och arbetslivet rent allmänt kan komma in, parallellt med kunskap om det ständigt föränderliga samhället utanför skolans väggar:

Det handlar om processer. Därför ska duktiga fritidspedagoger, förskolelärare och pedagoger inom skolans alla stadier, som har utvecklat bra arbetssätt inom detta, premieras. Barnen ska få börja arbeta i tidigt ålder med dessa frågor - och det integrerat i den dagliga verksamheten. Det ska alltså inte handla om att en syv kommer med en portfölj och besöker t.ex. förskolan "nu och då". Däremot kan en syv vara ett ”bollplank” och en samarbetspartner för aktuell personal, när det gäller sakfrågor om arbetsliv och yrken. Men då det kommer till pedagogiken i det löpande arbetet med eleverna (och det är där som "studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar" ska komma in på ett naturligt sätt), då är det pedagogerna som i sin yrkesutövning styr det dagliga arbetet med sin kompetens.


Saltykråkan2Saltkråkan1 Bilder från 1960-talsstvserien "Vi på Saltkråkan" /Svt


"Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar" bör vara ett allmänt förhållningssätt, på alla plan - och det genom hela skolsystemet. Det är även viktigt inom gymnasieskolan. Och vi ska inte applicera begreppet på enskilda och detaljstyrda "projekt". Enskilda och personbundna projekt och arbetsmodeller (vilka kan vara mycket bra och innovativa) kan fortlöpa parallellt, men inte ensamma gå under rubriken för studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar.

Det har pågått en sjösättning av ”Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar” i den svenska skolan länge nu och de skolor som har lyckats med detta genom olika nytänkande arbetssätt – hur många har fått det ”i hamn” i ett mer långsiktigt- och hållbart perspektiv? (Alltså inte i projektform, där saker och ting även riskerar att bli personbundna.)

Det handlar om ett sätt att tänka: Fakta om yrken ändras ju i tid, både angående de yrkeskategorier som finns i dag men som kanske inte finns i morgon, likväl utifrån det faktum hur olika yrkens innehåll kommer att ändras i tid – och det kan gå snabbt.

Dagens unga vuxna kunde då de var yngre kanske titta på yrken där man satt i en i postkassa eller i en bankkassa. Det fanns t.o.m. leksaksutrustning där man kunde leka ”post” och ”bank” – men i dag kan yrkeskategorier inom dessa områden vara helt borta, eller så ser innehållet inom dessa yrkesområden nu helt annorlunda ut. Dagens unga vuxna kunde även ha leksaker där de "lekte bondgård", vilket är ett yrkesområde som i dag till vissa delar sköts via datorer och ”robotar”, men kan även styras via mobiltelefoner (t.ex. mjölkning): Vem visste det för 20 år sedan? Då fanns det också utklädningskläder för att leka ”stins”, som är ytterligare ett yrke som med tiden har försvunnit. Och vem visste för 10 år sedan vad en "youtuber" jobbar med?!

Fakta och kunskap om yrken och arbetsliv är mycket av en färskvara och fokus bör då parallellt läggas på barn- och ungdomars personliga utveckling - och hur vi lär dem att lära sig - och på så sätt då få "vidga sina vyer" och det steg för steg med en stigande ålder: Det ska handla mer om processer, än om faktainformation kopplat till "här och nu".

”Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar” bör innebära att elever från tidig ålder får verktyg att lära sig hur de kan applicera sig själva som en individ som är en del av samhället i en större kontext - och det måste börja småskaligt. Det handlar om att få in tankebanor kopplat till samhället och framtiden i det löpande skolarbetet för eleverna, likväl som för all skolpersonal. Det handlar också om utmaningen och skolans uppdrag att eleverna ska "lära sig att lära sig".

Det handlar det om samhällets- och framtidens kompetensförsörjning -- och med det även "rätt person på rätt plats", inte minst utifrån det personliga perspektivet.


För lärare kan uppdraget ”hela skolans ansvar” absolut uppfattas som ytterligare en mastodont arbetsuppgift som "ska läggas på allt det andra" och vad det beträffar oss syvare, så noterar vi de missförstånd som florerar angående vad begreppet kan handla om, såsom t.ex. att det skulle handla om att det är vi syv:are som ska ut och undervisa – men då blir det ju inte hela skolans ansvar: Då blir ju ”studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar” på syvs ansvar.

Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar" handlar inte heller om att pedagoger plötsligt ska börja att "syva": Nej, det kan "bara" vara så "enkla" saker som att elever får veta varför- och när det är bra att kunna olika saker inom de olika skolämnena i skolan och då också mer konkret i vilka olika sammanhang man behöver dessa kunskaper i livet, samt även mer specifikt inom vilka yrken/yrkesområden o.s.v. Och där kan ledningen gå in och låta dessa frågor vara med som ett lönekriterium för alla pedagoger - de som utvecklar bra arbetsmodeller för detta.

Jag läser i Skolverkets nya publikation om studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar (Skolverket Stockholm 2017) med förvåning då det kommer till några av de olika skolexemplen att arbeta med ”Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar”. Där beskrivs olika arbetsmodeller där det är studievägledaren som ska starta processer och gå ut och ha lektioner.

"Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar" ska inte ska handla om att syv i ökad grad ska ut till klassrummen, utöver de info- och lektionstillfällen som faller sig naturliga i sitt sammanhang. I så fall blir det ju syv som "är" och "blir" Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar. Och det var väl inte så det var tänkt!


Nedan faksimil från Skolverkets nyaste publikation om "Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar."

syv

Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar” får inte bli ett område i skolan där syvare ska bli en projektledare, en sambandscentral, administratör, etc. osv.: Det leder ju till minskad tid för den individuella vägledningen, som är en viktig del av våra elevers utbildning inom området självkännedom och utveckling och det i ett samhälle som består av många viktiga valsituationer. "Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar" måste på ett förenklat - och därmed också på ett tydligt sätt, in i läroplanen och i styrdokument. Och det ska vara kopplat till alla skolämnen och det i alla stadier, både på individnivå och gruppnivå. Det är också viktigt att ha en bra Elevhälsa ute vid skolorna, för det handlar om en helhet då det kommer till barn- och ungdomars tankar om framtiden. (Där har vi Maslows "behovstrappa", som inom psykologin på ett bra sätt beskriver de grundläggande behoven för självförverkligande för attt kunna utveckla tankarna om den egna framtiden.)


Ett problem då det kommer till att sjösätta nya arbetssätt, det är att vi som arbetar inom skolan ska vara "överallt" och det "hela tiden" - och det även i en ökad omfattning: Vi riskerar då att ta på oss saker i avsaknad av tid för djupare reflektetioner över om vi med det kan riskera både i kvalité och innehåll, angående vårt yrkesuppdrag i sin helhet: Detta gäller arbetssituationen för oss alla som jobbar inom skolan. Därför kan det vara svårt med genomförandet av arbetsområden som kan uppfattas som luddiga, både i tid och innehåll.

Ju längre tid jag jobbat som syv, så blir jag för varje år mer övertygad angående hur viktig den individuella vägledningen är för eleverna (och det är också det de vill ha mer av, det är något som noteras – flertalet elever kan behöva många vägledningssamtal, både individuellt och tillsammans med v-havare, innan t.ex ett gymnasieval.)

Kärnan i vägledning handlar mycket om reflektion i samband med de viktiga individuella samtalen inför vikitga val, såsom exempelvis gymnasievalet är för elever som är på väg att lämna grundskolan. Om "studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar" ska handla om att syv ska "springa runt" i olika stadier, fara ut och hålla i lektioner i en ökad omfattning, samt organisera- och administrera arbetssätt och projekt som går under det begreppet, då riskeras vägledningen, som är en viktig del i syvs huvuduppdrag. Då kommer inte heller "studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar" in som en naturlig del i det dagliga arbetet i skolan, vilket ju från början var syftet med detta begrepp. I denna fråga är det viktigt att de duktiga pedoagogerna lyfts upp!

Jag har valt att vara engagerad som studie- och yrkesvägledare i Lärarförbundet, då Lärarförbundet har en facklig helhetssyn som sträcker sig över hela utbildningssytemet. "Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar" är en skolfråga som berör all pedagogisk skolpersonal - i alla stadier och verksamheter. Det är viktigt för våra barn och ungdomar, samt för samhället i stort, att begreppet nu till fullo kan sjösättas och därmed även kvalitétssäkras - och inte stanna vid att bli personbundna "projekt" ute vid skolorna. Ytterst handlar det om att man kan säkerställa en likvärdig utbildning för alla - och där ingår att våra yrkesuppdrag kan tydliggöras och att alla våra olika arbetsuppgifter ryms inom ramen för vår arbetstid.


/Jenny Ivarsson, Referensorganet för studie- och yrkesvägledare i Lärarförbundet och syv vid grundskolan i Kalix.

Om "studie-och yrkesvägledning, hela skolans ansvar" - hur genomförs det?

LR/Skolvärlden har 2017-09-12 publicerat en bloggartikel angående varför studie- och yrkesvägledning ska finnas med redan från förskoleklass. Ja - det är ju ett uppdrag skolan har: Studie- och yrkesvägledning ska finnas som en röd tråd genom hela utbildningssystemet. Så långt är vi överens.


Men, det som lyfts är att det är ett uppdrag för en studie- och yrkesvägledare, vilket jag tycker är en populistisk* ståndpunkt. Det som beskrivs i arbetet som kan utföras är nämligen inom de områden som det på de flesta håll redan jobbas med inom förskolan i dag: Vi har en oerhört kompetent och duktig yrkeskår i förskolelärarna, fritidspedagogerna och lärarna för barnen i yngre år. Många jobbar i dag på ett fantastiskt sätt angående omvärlden, yrken och arbetsliv - och även angående genusperspektivet; det är ju ett uppdrag all skolpersonal har. Man gör detta genom att prata om olika sorters jobb och vad vårdnadshavare kanske arbetar med och genom att rita och prata om drömmar och göra studiebesök etc. (*Varför jag använder benämningen "populistisk", det är för att vid "felsökning" angående t.ex. felval i gymnasiet och vid arbetskraftsbrist inom vissa branscher, som under oilka perioder kan poppa upp i samhället, då kan detta med tidigare vägledning komma upp och i huvudfokus som en "lösning" - medan skolan samtidigt har så svårt att få en fungerande sjösättning av det så viktiga uppdraget "studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar".)


I artikeln presenteras idén om att syv måste börja arbeta med 6-åringar. Min följdfråga blir, då vi ser bristen på syvresurser för individer inför viktiga val i andra delar inom utbildningssystemet och då samtidigt tittar på studie- och yrkesvägledares allmänna arbetssituation - varför måste det vara en syv som tar över dessa arbetsuppgifter av förskolans pedagoger?

Vi har välutbildade förskolelärare och de kan på ett eminent pedagogiskt sätt tala med 6-åringar om omvärlden och om olika yrken och arbeten. Det är bl.a där "Studie- och yrkesvägledning hela skolans ansvar" kommer in - och kan fungera: Att lärare, som är en pedagogiskt välutbildad yrkeskår, har dialoger och arbetsuppgifter med förskolebarn och elever om arbets- och yrkesliv. Det ska ju finnas som en röd tråd genom hela skolsystemet:

  • Varför ska man lära sig olika saker?
  • När- och varför behöver man kunna olika saker (ämnen) /inom olika yrken?
= Det är bl.a det som är "Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar"!

Sen kan ju syv fungera som ett "bollplank" för pedagoger angående dessa arbetsområden och i samband med det besöka skolans olika stadier (och då måste tid finnas för det) - ja säkert mycket utvecklande, för alla parter. Jag har själv tidigare gjort det i samband med språkval i åk 6 (sedan tog språklärare över det uppdraget, vilket jag tycker var bra). Men är det resursmässigt försvarbart att även "ta sig an" dessa arbetsuppgifter vad det gäller t.ex. 6-åringar, utifrån att vägledare är till yrket utbildade i just vägledning och lärare är till yrket utbildade i pedagogik:
Var sak har sin tid och sin plats. Livet (barndomen, barnaåren, ungdomen och vuxenlivet) har sin egen utvecklingsprocess. Det har ett eget värde att många 6-åringar vill bli austronauter och sångare, eller en superwoman med cape, eller vad det nu kan vara. De lär sig genom lek och rollspel - kontinuerligt och i process och utveckling. Begreppet "vägledning" kommer in i senare faser.

Vad som behövs idag är mer av vägledning och det i god tid och det väl underbyggt innan viktiga val och det i process och även i rätt ålder och vid rätt tillfällen: Vi behöver fler av utbildade vägledare som ute vid högstadieskolorna, gymnasieskolorna, Komvux och vid Lärcentrumen, etc. har tid för det stora behovet av den vägledning som behövs inför individers större väg- och livsval, samt angående yrkeslivet i sin helhet. Det handlar också om behovet av vägledning och information om vårt skolsystem för de som är nyanlända från andra länder osv - men också, att inte förglömma, det viktiga - och det även också ofta så tidskrävande - arbetet med de individer som hamnat "utanför" på ett eller annat sätt och då har svårt att se vägar vidare och kunna kartlägga sina egna möjligheter. Det är där det måste sättas in mer resurser på vägledning.

Vi måste också en gång för alla hitta arbetsmodellerna för att till fullo kunna genomföra uppdraget "Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar"!


Skolans uppdrag "Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar" är något som har varit svårt att sjösätta, både då det kommer till utförande, likväl som i skolplaner, styrdokument och lagtexter. Där finns det en hel del att utveckla. Där måste de särskilt duktiga pedoagogerna inom detta premieras lönemässigt och ha rätt till fortbildning. Om det är en syv som ska komma in och ta över sådana bitar inom förskolan, då drar man ju bara undan utvecklandet mot att det ska vara hela skolans ansvar. Då blir det ju syvs huvudansvar genom hela skolsystemet.


Vi studie- och yrkesvägledare måste få en ökad förståelse för vårt arbete och yrkesutövning - samt vad professionell vägledning handlar om: Skillanden mellan professionell vägledning och information måste bli tydligare - och genom det måste syvs löner höjas! Jag vill påstå att de arbetsmetoder- och modeller man kan jobba med inom förskolan med 6-åringar angående yrken och arbetsliv, de går under området "information" - och ja, det är basen för all fortsatt vägledning. Därför ska vi inte tala i termen "vägledning" då det handlar om yrkes- och arbetslivskunskaper för 6-åringar.
= Det är ju så att hela livet för människan är mycket av en process och det finns även ett värde i det. Kunskap om yrkeslivet och om olika yrken ska finnas med som en naturlig del i all undervisning - och det genom hela utbildningssystemet.


Nej, satsa istället pengar och resurser på att kartlägga de riktiga behoven för all skolpersonal, för att vi ska kunna utföra våra arbetsuppgifter på tillfredställande sätt och kunna sjösätta studie och yrkesvägledning som ett ansvar för hela skolan: Det är viktigt att komma i håg att alla skolans olika professioner tillsammans är viktiga för barn- och ungdomars framtida livsval och utveckling.


/Jenny Ivarsson, Referensorganet för studie- och yrkesvägledare inom Lärarförbundet

och studie- och yrkesvägledare vid grundskolan i Kalix.


Barn och ungdomar behöver få se- och veta mer om yrken och arbetslivet: Bl.a där kan uppdraget "studie- och yrkesvägledning- hela skolans ansvar" komma in i skolans kontinuerliga skolarbete - och det i- och genom alla stadier. Där måste man också skilja på vägledning och information.

Foto Jenny Ivarsson

Studie- och yrkesvägledning handlar om att lära sig att tänka efter – före

Två rep. från Lärarförbundets studie- och yrkesvägledare, Ann-Kristin Steen (kontaktperson för ”Min Kollega”/syv i Lärarförbundet) och Jenny Ivarsson (”vid pennan”), var nu i slutet av augusti på plats vid Studie- och yrkesvägledarprogrammens uppstart vid lärosätena i Malmö, Umeå och Stockholm.

Det var inspirerande och roligt att få träffa- och se alla som valt att utbilda sig till Studie- och yrkesvägledare - och många har gått med som studentmedlemmar i Lärarförbundet!

Studie- och yrkesvägledning är ett viktigt incitament i vårt samhälle och en viktig del av våra ungdomars utbildning – men även genom hela livet: Det handlar om att som individ få utveckla tankebanorna om olika framtida vägar att gå: Vad finns det att välja – och hur gör man, samt vilka är verktygen att medvetandegöra möjligheterna om var man kan vara på väg.

”Vem är jag, vad vill jag, var är jag, var ska jag – och hur gör jag”, angående utbildning och yrkesliv. Det handlar om det viktiga inom området självkännedom och personlig utveckling.

Angående olika val i livet handlar mycket om Hur Man Gör då man väljer: Det handlar ju inte bara om vad man väljer, utan även hur man gör då man väljer. Det är där studie- och yrkesvägledning kommer in: Det är en viktig kunskap för individer i ett samhälle, där det ju förekommer viktiga livsval av olika slag.

Studie- och yrkesvägledarens arbete är en viktig del av vårt utbildningssystem och att utbilda sig till- och att arbeta som syv kräver ständigt egna reflektioner. Vi ska ha en vägledande funktion för andra människor och med det även ha en ”upplyftande” roll för individer: Alla individer har rätt till en känsla av att de har ”fått med sig något” efter samtal med studie- och yrkesvägledaren – och det oavsett var de för tillfället befinner sig - både utbildningsmässigt, socialt och yrkesmässigt.

Jag hade förmånen att höra då en av de undervisande vid Studie- och yrkesvägledarprogrammet vid Umeå Universitet välkomnade sina studenter med orden:

”Vad roligt att se er alla, som har valt att utbilda er till Studie- och yrkesvägledare. Ni som sitter här har alla olika orsaker till varför ni valt denna utbildning, men det är inte säkert att ni alla kommer att slutföra denna utbildning och det är inte heller säkert att ni som slutför denna utbildning kommer att arbeta som studie- och yrkesvägledare – för så kan livet vara”.

Det var ett otroligt bra välkomnande inledning för de studenter som valt Studie- och yrkesvägledarprogrammet: Vårt yrke handlar mycket om att reflektera (att ”tänka till”) och även att genom utmaning (utmanande frågor kan vara en del av det vägledande arbetet) få andra individer att tänka till. Därför var just den inledningen så bra.

I yrkesutövningen som Studie- och yrkesvägledare råkar man ut för olika utmaningar av olika slag, som i sin tur kan utveckla oss i vår yrkesutövning, då vi genom reflektion och eftertanke utifrån vår utbildning – och med tiden också utifrån vår yrkeserfarenhet - dyker ned i vad som är vårt huvuduppdrag, vilket är att vägleda individer efter gällande riktlinjer och regelverk (utifrån huvudman).

Det kan hända att vi i vår yrkesutövning kan utsättas för ”påtryckningar” av olika slag och då gäller det att vi är både trygga och starka i vår yrkesroll. Det kan handla om omgivningens övertro på att studie- och yrkesvägledning för en individ ska vara så tydlig, klar och ”enkel”, att efter exempelvis skolans vägledningsinsatser, då ska allt vara ”klappat och klart” för aktuella elever: Det ultimata för ett samhälle rent samhällsekonomiskt, det är ju att barn- och ungdomar redan tidigt har sina mål utstakade för sig, vad det gäller utbildning och yrkesliv och att de också då tar sig dit genom bästa skolresultat. Ja naturligtvis - men det är däremot inte alltid det bästa rent utvecklingsmässigt. (Nu kommer vi in på ämnen som sociologi, psykologi och filosofi, som alla är områden som står nära kunskapsområdet vägledning.)

Den bortgångne författaren och Nobelpristagaren Tomas Tranströmmer (1931 – 2015) sa orden: ”Två sanningar närmar sig varann, en kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man chans att få se sig själv”, vilket mycket väl skulle kunna vara en reflektion från en bra vägledningsprocess!

Tyvärr kan omgivningens önskan (vårdnadshavares och enskilda branschers och politikers önskan – ja samhällets ”förväntningar” rent övergripande), både uttalat och outtalat, ibland få en negativ effekt på elevers önskvärda positiva utveckling inom området utbildning och yrkesliv: Vägledning får aldrig tangera mot områden som skuld (att man som elev har egna inre önskningar angående den egna utvecklingen mot något visst yrke, som inte stämmer överens med omgivningens förväntningar) eller mot skam (för t.ex. dåliga skolresultat – det kan ju lätt ”hamna” där, men med en human människo- och elevsyn, så ska det ju vara klart det att vi alla vet att det är ingen som ”vill” misslyckas i skolan!)

Vilken studievägledare inom grundskolan har t.ex. inte varit med om att vi kan få som uppdrag att prata med en elev om att ”hon/han inte kommer att komma in på gymnasiet om hon/han inte förbättrar sina resultat”. ALLA elever ska ju vidare- och är välkomna till gymnasieskolan: Därför finns IM-spåren, vilket kan vara vad en del elever av olika orsaker faktiskt behöver innan de är redo för ett nationellt program. (Sedan är det ju viktig information angående vad som gäller och krävs i fråga om behörigheter o.s.v. inför en gymnasieantagning, likväl som att "peppning" och studieplanering och en bra elevhälsa kring en elev är viktigt för en bästa gymnasieövergång - och allt detta är ett "team work".)

En annan utmaning syv kan möta i sin yrkesroll, kan vara den missuppfattning som kan florera om att syv ska ”styra” elever genom vägledningen. Vi som arbetar som syv inom skolans värld jobbar inom ett utbildningssystem där vi varken får- eller ska ”styra” eller ”sortera” elever mot vissa av omgivningen och samhället önskvärda yrkesområden. Jag vill fråga de personer som kan utrycka sig i sådana termer om att ungdomar ”får vägledning mot fel utbildningar och fel yrken” (ja sådant kan man som vägledare både få höra- och läsa om), angående deras egna ”vägar” till var de befinner sig just nu rent yrkesmässigt: Många gånger är det ju så att det kan vara ”kringel-krokarna” som leder rätt!

Vi vet att det som får barn och ungdomar att utvecklas i de mest positiva riktningarna, det är ett tryggt och bra utbildningssystem: Det handlar om rätten till bra utbildning för alla, från det läge man befinner sig i, kunskapsmässigt, socialt e.t.c., parallellt med positiva sammanhang. Och där är professionell studie- och yrkesvägledning av utbildade vägledare en av flera viktiga pusselbitar som påverkar.

De som har valt att nu utbilda sig till Studie- och yrkesvägledare kan se fram emot en spännande utbildning inom ett spännande område. De kan också se fram emot chansen till ett spännande yrkesliv, där man arbetar med människor på ett sätt som kan göra skillnad, där man får förmånen att visa ”vägar vidare” (alla är på väg någonstans – ja vi alla – det är viktigt att komma ihåg; det handlar om ”livets gång”…) Syv kan dock vara ett ganska ensamt yrke, även om man arbetar vid en stor skola eller flera skolor, utifrån det faktum att man kan vara ensam eller bara några få i professionen, även om man har ett större kollegium.

Det är viktigt att vi som arbetar som studie- och yrkesvägledare har en dialog med varandra angående vår yrkesprofession och det även ute på arbetsplatserna och i samhället i övrigt: Det handlar om arbetsförhållandena, om premisserna för att utöva yrket och utvecklingen av studie- och yrkesvägledning i ett samhälle som hela tiden är föränderligt.

Det handlar om lönerna. De sista åren har olika satsningar gjorts på skolan och olika personalgrupper, men hittills har syv stått helt utanför dessa satsningar.

Det handlar om innehållet i vårt arbete: Vi är de första som noterar de samhällsförändringar som påverkar vårt arbete (nya reformer och regelverk - det ständigt föränderliga utbildningssystemet och den ständigt föränderliga arbetsmarknaden, med nya yrkesområden och arbetsformer osv.) Därför är det viktigt att de som arbetar med nya lagförslag som påverkar vårt arbete är i dialog med oss som yrkesgrupp.

Det handlar om Studie- och yrkesvägledning som hela skolans ansvar – vilket ska finnas som en ”röd tråd” genom hela utbildningssystemet.

Det handlar om individernas rätt till utbildade/behöriga vägledare: Professionell studie- och yrkesvägledning kräver kvalificerad och kvalitetssäkrad yrkeskunskap. Det är viktigt att göra skillnad på information och vägledning.

Det är några av de punkterna som gör att jag har valt att vara aktiv studie- och yrkesvägledare inom Lärarförbundet, som är det äldsta och största fackförbundet för pedagoger och studie- och yrkesvägledare och vars medlemmar finns genom hela utbildningssystemet.

Studie- och yrkesvägledarna i Lärarförbundet arbetar för att:

  1. Yrkesexamen ska krävas för att få utöva yrket som studie- och yrkesvägledare.
  2. Legitimation för studie- och yrkesvägledare ska införas.
  3. Utbildningen måste ständigt uppdateras och göras forskningsförberedande.
  4. Studie- och yrkesvägledare har rätt att utvecklas i jobbet. Kompetensutvecklingsmöjligheterna måste garanteras.
  5. Elevernas rätt till vägledning enligt skollagen måste bevakas och garanteras.


Lärarförbundet för Studie- och yrkesvägledare

Umeå Universitet - byggnader för kunskap och vetenskap.

UmeåUniversitet

Stockholms Universitet ligger i de vackra omgivningarna kring Frescati. Via en informationskarta med vägbeskrivning hittar man rätt!

SU


Text och foto Jenny Ivarsson, Lärarförbundets Referensgrupp för Studie- och yrkesvägledare.

Om skolans och syv:s uppdrag att arbeta mot långsiktiga mål

Att arbeta långsiktigt är en av de största utmaningarna för oss som arbetar inom utbildningsväsendet, då vi parallellt hela tiden också kämpar på med allt det som är ”här och nu” ute i skolorna: Det är ett faktum jag tror att alla som arbetar inom utbildningssystemet kan skriva under på.

Vi har alla våra arbetsplaner som ska följas, men de ska också hela tiden utvecklas utifrån utvärderingar och även i samband med förändringar i styrdokument och allmänna råd samt lagändringar - men även inom området för utvecklingsarbete. Speciellt läsårsavslut och läsårsstarter inom skolans värld handlar mycket om detta.

Det är en av anledningarna till att arbetet som studie- och yrkesvägledare är ett spännande och utvecklande yrke: Syv arbetar efter sina ”årshjul”, där varje nytt läsår ger chans till förbättringar utifrån eventuella brister som kan noteras från föregående läsår. I allt detta är det en stor utmaning att hela tiden tänka långsiktigt – vilket är just studie- och yrkesvägledares och pedagogers ”specialitet”: Att i det ständiga ”bruset” av de göromål vi har i vår yrkesutövning, hela tiden ha det långsiktiga tänkandet som en röd tråd i det dagliga arbetet.

Vi som arbetar inom skolan verkar inom ett område som till stor del handlar om utveckling – elevers personliga utveckling i förhållande till samhällets utveckling. Utveckling och utbildning går på många sätt ”hand i hand” med varandra och studie- och yrkesvägledning är en viktig del av elevernas utbildning – och det genom hela utbildningssystemet: Våra barn- och ungdomar går i skolan med målet att de i framtiden ska kunna ta plats i samhället som ansvarstagande individer, med både dess skyldigheter och rättigheter.

I det ständiga flödet av tankar, information och dialoger som florerar både i-, genom- och angående skolans värld, krävs det tid för eftertanke och reflektion, för att på ett klokt sätt kunna sortera vad som är viktigt i det långsiktiga perspektivet. Det långsiktiga perspektivet kan tyvärr nämligen ofta komma i andra hand, då de mer kortsiktiga målen lätt tar över, då det är de mer kortsiktiga målen som är mest synliga (och då även mer mätbara) – tyvärr!

Ofta handlar det om att kunna hålla sig till huvuduppdraget: Att på bästa sätt rusta ungdomarna för deras egen framtid. Den största risken för att tappa fokus på det långsiktiga, det är att vi i skolans värld vill så väl: Vi vill synliggöra vårt arbete på alla fronter och det i all välmening, men vi får se upp så att vi inte tappar det vi ska ha som huvudfokus: Det som är det långsiktiga arbetet med- och för eleven.

Jag ska här lyfta exemplet då det för snart 10 år sedan kom detta med egna datorer till alla elever ute på skolorna och den grundskola jag jobbar vid som syv var tidigt ute med att vara en s.k. ”en-till en-skola”, med egen dator till alla elever. Nu kunde jag som studie- och yrkesvägledare rusta mig för ett nytt sätt att arbeta - jag ville vara lättillgänglig på nätet: Parallellt med skolans egen digitala läroplattform för meddelanden, startade jag också upp en Facebook-sida i min roll som skolans syv och även en syvblogg: Nu skulle allt rulla på och mitt vägledningsarbete vid skolan skulle äntligen bli mer synligt!

Det rullade på och jag hade full sjå med att vara tillgänglig på alla sätt: Jag hade, förutom en öppen dörr till kontoret de tider jag inte var bokad i annat, plötsligt 6 olika plattformar där man kunde nå mig – som därmed också ständigt måste följas upp och uppdateras av mig under min arbetstid: 1) Skolans egen digitala plattform för meddelanden och information. 2) Min email. 3) En av mig uppstartad Facebooksida med meddelanden och inlägg – där jag också alltid svarade och var tillgänglig. 4) En blogg att uppdatera. 5) Kontorstelefonen (med tillhörande telefonsvar). 6) Mobiltelefonen (med tillhörande sms och telefonsvar).

Efter en tid frågade jag mig dock om detta var rimligt? Rymdes allt detta i min arbetstid? Jag blev så fast i digital kommunikation att mitt huvuduppdrag blev mer av en parallellverksamhet: Syvs huvuduppdrag är att vägleda elever mot framtiden och det även med en förankring angående hur samhället och arbetsmarknaden fungerar ute i samhället – och där finns inte alltid alla dessa parallella digitala plattformar som är tillgängliga dygnet runt. I samhället förekommer ”öppettider” och ”information om kontakt” att förhålla sig till. Till det är det viktigt att skilja på information och vägledning -- och i ett mer långsiktigt arbete angående information och fakta, så handlar det inte alltid om att skolan i en direktkontakt ska tillhandahålla information om saker och ting – det är bara en del i vårt uppdrag och i vägledningen i sin helhet:

Vårt huvuduppdrag handlar om att vi ska lära eleverna var- och hur man söker efter information och inom pedagogiken handlar det om att ”lära sig att lära sig”.

Var ska elever och vårdnadshavare söka efter information om t.ex. aktiviteter i samband med ett gymnasieval, samt få kallelser till möten och samtal, etc.? Jo, på skolans egen digitala läroplattform. Det är där skolans all information ska finnas. Sedan är det ju upp till var- och en om man som t.ex. syv vill ha en egen Facebooksida - eller inte. Men en tanke är att det finns ett värde i att lära elever var man kommunicerar sina skolfrågor: Vid vidare eftertanke har nu fler skolor lyft detta med att alla ”digitala sidospår” inte alltid har en enbart positiv förankring i utbildningsuppdraget, bl.a. då det kommer till vårt ansvar för dokumentation. Skolor ute i landet har med åren nu byggt upp policydokument för anställd personals ”digitala sidospår”: Det kan bl.a. handla om att alla tjänstemannasidor (bloggar etc.) ska ha skolans- eller aktuell kommuns logga.

Varför jag lyfter detta som exempel, det är för att visa att man i sin positiva iver att hjälpa sina elever, så lätt – och det även kollektivt – kan ”rusa i väg”.

Jag har nu lagt ned både min syvsida på Facebook samt syvbloggen: Jag fann med tiden att man inte ska underskatta värdet i att eleverna kommer personligen med sina frågor till mig som syv (om det nu inte handlar om en kort faktafråga som bara kräver ett kortare faktasvar). Och då de skriver frågor på skolans plattform, kan jag passa på att ge dem en tid att komma till mig: Ofta kan en fundering av enklare karaktär leda vidare till bra samtal, där en individ plötsligt får både återkoppling och ges chans att reflektera – och även kartlägga sina tankegångar


Reflektion och eftertanke angående vår yrkesroll och yrkesuppdrag är viktigt för vår yrkesutövning. Som studie- och yrkesvägledare har man många saker att ta ställning till - och även att förhålla sig till: Det handlar om det allmänna informationsflödet som går ut till våra elever angående gymnasieval osv. (att lära eleverna att ”sålla” i information och även tänka kritiskt). Det handlar om enskilda branscher som har en önskan om att vi ska styra våra vägledningssamtal med eleverna i en viss riktning. Det handlar om ”kring-vetare” som lyfter skolans olika ”fel och brister” på ett okonstruktivt sätt, utifrån att de saknar kunskap om vårt uppdrag och verksamhet.

Det kan röra sig om externa ”driver” som kommer och går. Det kan exempelvis handla om att vi som skolans syv får i uppdrag att ge viss information bara till ”skolans tjejer” eller bara ”skolans killar” (vad gäller för ”Hen” då, vill jag fråga som ett inlägg i debatten...) Samhället delar så lätt in individer i kön – däremot vet vi att det finns alltför stora skillnader i viktiga livsval även utifrån de sociala skillnader som finns mellan olika individer – men ingen skulle väl ens drömma om att vi ska dela upp elever i olika grupperingar utifrån social bakgrund, då det kommer till aktiviteter som har med exempelvis gymnasievalet att göra.

Alla individer ska ha rätt till likvärdig – och därmed även en mångfald av– information inför ett viktigt val, för att kunna göra ett bästa val för just dem. Det är viktiga yrkesfrågor att förhålla sig till och reflektera över som studie- och yrkesvägledare. Visst kan vissa ”riktade informationskampanjer” vara av värde, men som studie- och yrlesvägledare måste man hela tiden tänka i olika tankebaner och kunna ”vrida” på saker- och ting: Att kunna se på saker utifrån olika perspektiv och vinklar tillhör vår profession.

Vi Studie- och yrkesvägledare inom Lärarförbundet vill lyfta de fackligt viktiga yrkesfrågorna för syv. Det handlar om uppdraget. Vad som ska rymmas inom vår arbetstid – både vad det gäller innehåll och omfattning. Det handlar om lönerna och utvecklingsmöjligheterna. Det handlar om den allmänna förståelsen- och kunskapen angående vår yrkesutövning. Det handlar också om att det är viktigt att studie- och yrkesvägledarna hörs- och syns i den offentliga debatten som rör vårt yrkesområde.

Det är nu läsårsstart och vi i Lärarförbundet vill välkomna nya studenter till Studie- och yrkesvägledarprogrammen vid Umeå- och Stockholms Universitet samt Malmö Högskola: Grattis till valet av en utbildning till ett spännande och viktigt yrke!

Representanter från Lärarförbundets Referensgrupp för Studie- och yrkesvägledare kommer att finnas på plats vid lärosätena i Umeå, Stockholm och Malmö i samband med programuppstarten, enligt följande:

I Malmö Högskola var vi igår och tog emot de nya syv-studenterna tillsammans med avdelningen där.

Till Umeå Universitet kommer vi på Måndag den 28 augusti.

Stockholms Universitet: Tisdag den den 29 augusti samt onsdag den 30 augusti.

Vi kommer att finnas i anslutning till lokaler vi blivit tilldelade av programansvariga, för att få träffa de nya syvstudenterna - och vi hoppas att just Du går med som studentmedlem i Lärarförbundet, som har de viktiga syvfrågorna i fokus!

/Jenny Ivarsson

Lärförbundets Referensgrupp för Studie- och yrkesvägledare

Ropen skalla; praoplatser åt alla!

Det är bra att det uppkommit en diskussion om grundskolans prao, sedan utbildningsminister Gustav Fridolin den 12 juni gick ut med ett lagförslag om obligatorisk prao på minst 10 dagar för alla elever vid grundskolan. Det är nämligen en debatt som de syv som arbetar med den, har efterlyst länge.

Praon som ”idé” är nämligen bra – om den skulle fungera. Men såsom högstadiets prao har utvecklat sig i takt med samhällets strukturförändringar och ser ut i dag, har den tyvärr kommit att bli en oacceptabelt odemokratisk skolverksamhet, angående vilka elever som får vilka platser – och vilka elever som inte alls kommer ut. Detta utifrån det faktum att det i dag råder en brist på praoplatser för högstadieungdomar. Det i sin tur är orsaken till att många skolor runt om i Sverige med tiden har utvecklat alternativ till praoverksamheten.

Skolor har fått finna nya vägar för att ge eleverna kunskap om yrken och arbetsliv. Studiebesök t.ex., kan bli en ersättning för prao då en platsgaranti för praoplatser till alla elever inte kan upprättas. Studiebesök har också den fördelen att elever får se en mångfald av olika branscher och yrken – även utanför de egna ”referensramarna”, vilka många elever helst vill hålla sig inom, då det kommer till önskan om praoplats. Det handlar även om arbetsgivares och olika branschers önskan om att nå ut till alla elever: Att få informera elever som de annars inte skulle ”nå”.

Praktikplatser bokas upp

Jag jobbar vid en högstadieskola på en mindre ort som fortfarande ”kämpar på” med att ha kvar praon och jag har i ett tidigare inlägg här på Lärarförbundets syvblogg (2017-05-17, ”Hur ska individers rätt till kvalificerad vägledning se ut i framtiden?”) lyft upp olyckliga exempel från verkligheten angående skolans prao, såsom den kan se ut i dag. Oacceptabla scenarier kan uppstå då inte alla elever hittar någon plats – och det även med skolans hjälp.

Det beror oftast på att arbetsplatserna redan har bokat upp praktikplatser med andra elever. Vi ska veta att det är ett oerhört stort tryck på arbetsplatserna i dag att ta emot praktikanter från många olika enheter i samhället: APU-elever från gymnasiet, hela årskullar av högstadieelever som ska ha prao, individer som ska ut på arbetsprövning, elever från gymnasiets Introduktionsprogram där man varvar studier med praktik och även yrkesintrospår samt gymnasieskolans lärlingsspår o.s.v. Tyvärr kan det då bli så att det är de högstadieelever som av olika orsaker kan vara i störst behov av att få en praoplats (utifrån avsaknad av ett eget bra kontaktnät o.sv., de kanske är nyanlända e.t.c.) – det är ofta de som blir utan praoplats.

Kan nagga på självförtroendet

Inom olika falanger som förespråkar att praon ska bli obligatorisk som en ”lösning” för framtida rekryteringsbehov, kan det även finnas olika vaneföreställningar om att ungdomar i dag behöver prao, inte bara för kunskapen angående hur arbetslivet fungerar och kunskapen om olika yrken – de tänker också att praon kan bli ett tillfälle för ungdomar att också få lära sig att ”veta hut”. Nu uttrycker de ju sig inte så, men det kan komma upp i formuleringar om att praon också handlar om att ”ungdomar ska lära sig att passa tider”, etc. Vi ska komma ihåg att en majoritet av våra skolungdomar är duktiga på detta och de elever som inte är det, då kan det handla om att de känner en meningslöshet i tillvaron i allmänhet och det kan då bli en viktig fråga för bl.a. skolans elevhälsoteam. Då blir det extra olyckligt då dessa elever söker en praoplats, men får Nej överallt och skolan har inte heller någon plats att erbjuda – och så blir de utan plats: Det kan nagga på en ungdoms självförtroende och det är då inte en demokratisk verksamhet inom skolan, som har som uppdrag att motverka utanförskap och arbeta för en likvärdig skola och utbildning för alla – oavsett etnicitet, olika handikapp, t.ex. sociala handikapp, samt social bakgrund.

Praon är bra som idé – om den fungerar

Nu kanske en del tänker att ”men så är ju livet”: Att praon ska handla om hur det är att söka jobb och är man då "inte tillräckligt framåt” och kan ”tala för sig själv” osv. ja då är det orsaken till att dessa elever inte hittar någon arbetsplats som kan ta emot dem som praktikelever .

I de debatter som uppkommit kring lagförslaget om en obligatorisk prao, kan det tyvärr ibland uppkomma en missuppfattning om att vi syv:are som nu går ut och ifrågasätter de problematiska omständigheterna kring praon, såsom den fungerar i dag (läs "inte fungerar"), att det skulle handla om att vi är negativa till praon i sig – men det handlar inte om det: Jag upprepar igen att praon är bra som idé – om den fungerar!

Fel av Fridolin

Det är i diskussioner och utvecklingsarbete i samband med att praon inte fungerar, som många skolor har ändrat på arbetssätten kring skola och arbetsliv: Därför är det fel av Fridolin att gå ut med detta lagförslag om ett genomförande av obligatorisk prao, utan att ta reda på premisserna för ett genomförande av reformen.

I politiska diskussioner är det viktigt att ta reda på historiken ang. t.ex. varför många skolor helt har tagit bort praon. Jag tycker att man istället ska se på det som en ansvarsfull rättspatos från dessa skolors sida, då elever kan fara illa i hanteringen kring praon i samband med bristen på praoplatser (för det är ju faktiskt ”enklare” för skolpersonalen att ha elever ute på prao, än att de är kvar på skolan i en organiserad verksamhet): Det visar att man har man tänkt på elevernas bästa.

Det är viktigt att lyssna på de syv:are som i nuläget arbetar i grundskolan och lyssna in deras erfarenheter av prao. Detta för att kartlägga vilka resurser som kan behövas sättas till för att kunna sjösätta förslaget.

Syv lyfter viktiga punkter

Vi syv inom Lärarförbundet vill lyfta viktiga punkter att se över, innan vi ställer oss bakom ett sådant lagförslag om en obligatorisk prao. Dessa viktiga punkter är bl.a.:

  • För genomförandet av obligatorisk prao vid högstadiet måste platsbanker upprättas: Det måste finnas en praoplatsgaranti i varje kommun, som garanterar att alla elever ges chansen att gå ut på prao.
  • I fråga om sådana nationella lagförslag måste man se över eventuella nationella skillnader i tillgången- och i utbudet av praktikplatser: Det kan handla om strukturskillnader mellan landsbygd/glesbygd och städer.
  • Vi vägledare anser att om prao genomförs, måste den komma i ett sammanhang med planerat för- och efterarbete, för att bli meningsfull. Ska tio dagars undervisningstid användas måste det till ett lärande om arbetslivet, villkor, över- och underordning, samt frågor som rör arbetets sociala funktion. Syftet med prao måste ytterligare tydliggöras.
  • Innan nya regelverk för skolan kan sjösättas, måste det säkerställas att de nya uppdrag det handlar om, kan garantera en likvärdig skola och utbildning för ALLA elever. Ingen elev får bli exkluderad.

  • I diskussionerna om prao vid högstadiet måste man ha i åtanke att gymnasieskolans APU vid alla yrkesprogram och dess behov av praktikplatser måste garanteras i första hand, då det ingår i aktuell utbildningen. Samma gäller "yrkesintro" och lärlingsutbildningarna. Det är också spår inom gymnasieskolan som man talar om att utveckla.
  • Man måste hörsamma synpunkter från berörda arbetsgivare och arbetsplatser angående högstadieungdomar ute på prao och inte bara resonera med representanter för näringslivet på ett allmänt plan, samt med enskilda företrädare och lobbyister för olika branscher. Inom detta diskussionsområde florerar nämligen en hel del populism, där man inte håller sig till fakta. Man måste inventera arbetsgivares möjligheter till att ta emot högstadieungdomar för prao: Det kräver både arbetstid och engagemang och resurser att tillhandahålla handledare och även säkerställa Arbetsmiljöverkets regler och riktlinjer för ungdomar ute på prao. Det är en investering i framtiden, ja - men också ett viktigt åtagande och till det måste ALLA elever vara välkomna!
  • Man måste lyssna på berörd skolpersonal: Det är inte bra att sjösätta lagförslag utan att säkerställa möjligheterna för hur berörd personal kan fullfölja uppdraget.

Ja, det är bra att detta om praon vid högstadiet nu kommit upp till diskussion på ett mer allmänt plan - och att det inte bara är något som har diskuterats mer i tysthet i syvkretsar, främst bland de syv som fortfarande arbetar med praon.

Positiva sammanhang viktigast

Olika medier har uppmärksammat lagförslaget och t.ex. i P3’s radioprogram ”Tankesmedjan” som sändes den 13 juni, så t.o.m. raljeras det över Fridolins uttalande om att ”praon på en arbetsplats kan vara helt avgörande” (för en ungdoms framtid). En av programledarna replikerade med att ”men är det aldrig”, ”den har aldrig varit helt avgörande” – och lade sedan t.o.m. till att ”det är de sämsta sakerna på högstadiet efter gympa och mobbing”…(Tankesmedjan är ett satirironiskt radioprogram). Sedan fortsatte programledaren att raljera över att vägledningen vid högstadiet är undermålig i fråga om tid och innehåll. Och däri ligger ytterligare ett faktum att beakta: Ökad tid för praoplatsarbete kan leda till minskad tid för viktig vägledning, som det ju efterfrågas mer av från alla håll!

Mycket av diskussionerna kring värdet på prao handlar också om synen på vad som kan vara viktigt för en ungdoms utveckling mot en vuxen individ ute i samhället. Där vill jag summera att det som mest utvecklar en ungdom till en vuxen och ansvarsfull individ som hittar sin plats i samhället, det är positiva sammanhang – och naturligtvis en bra skola och en utbildning som är likvärdig för alla. Det är det som är mest avgörande!

Kommer att tänka på föreläsningar jag hört av individer som berättar om sina egna ”livsresor.” Skolan jag arbetar vid har bl.a. haft Dogge Doggelito som föreläsare för skolas högstadieelever i samband med en Framtidsmässa för någor år sedan. Han talade då om detta med att ”hitta sin grej” – att det är då man fungerar bäst i arbetslivet.

Kommer nu även att tänka på begreppet "karriärutveckling" och vad gör de "gamla 1990-talsbusarna” i dag? Jo de kan bl.a. skriva kokböcker (=Dogge, ”Kungen av förorten”, samt Pablo Roberto, ”Kungen av Kungsan”), samt barnböcker (Dogge). Jag tror dock inte att deras omgivning kunde förutspå det. Tyvärr får man väl säga, då vi ju faktiskt fortfarande lever i ett ganska trångsynt samhälle, där en del representanter för samhället kan ha svårt att hålla sig till att se möjligheterna. Tror t.ex. inte heller att det var deras högstadieprao, som ”var helt avgörande” angående deras yrkesbanor.


DoggeLärarnasHus

Foto privat. Dogge Doggelito /Lärarnas Hus Stockholm, 2014 med Jenny Ivarsson, Lärarförbundets referensorgan för Studie- och yrkesvägledare.


Många av oss vägledare råkade på Dogge Doggelito i samband med en av de årliga vägledarkonferenserna i Vägledarföreningens regi för något år sedan, där han var konferenciär. Dogge berättade då bl.a. att han aldrig fick någon plats vid den kommunala musikskolan – så tur då att han senare i livet fick en Grammis! I hans fall var det nog inte ”helt avgörande” om – eller inte – han kom ut på prao: Andra saker har påverkat hans karriärutveckling och då handlar det om positiva sammanhang.

Praon kan vara odemokratisk i dag

Högstadiets prao blir inte en positiv erfarenhet för det alltför stora antalet elever som söker en praoplats - även med skolans hjälp - men aldrig kommer ut på prao. Och skolorna har i sin tur blivit så benägna att "få ut" elever på prao, att privata resor till ett sportgymnasium för en vecka, för ungdomar som är i eltnivå i en sport, bl.a. det kan godkännas som prao av skolan. (Vilket är en bra erfarenhet och utvecklande i sig, men inte har det med kunskaper om yrken och arbetsliv att göra.)

De antal elever som blir kvar i skolan i samband med skolans praoperioder, de kan tyvärr alltför ofta vara de elever som inte har så mycket stöd hemifrån, saknar kontaktnät för att få praoplats samt saknar resurser för att resa bort och praoa i en annan kommun (vilket någon- eller några elever från i stort sett varje klass i en skola i mindre kommun gör, för att på så sätt "lösa" detta med praoplatsbrist i egna kommunen.)

Med denna artilkel vill vi studie- och yrkesvägledare i Lärarförbundet lyfta upp till diskussion vilken odemokratisk verksamhet praon vid högstadiet kan vara i dag - och det beror på bristen på praoplatser. Det skapar en pressande arbetssituation för den personal som ska arbeta med praon: Det "tär" att jobba med en skolverksamhet som i dagsläget kan fungera så otillfredställande!

Det handlar om eleverna som blir utan praoplats. Det är dags att de nu synliggörs och blir något som diskuteras- och belyses på ett högre plan!

/Jenny Ivarsson,

Referensorganet för Studie- och yrkesvägledare i Lärarförbundet och syv vid grundskolan i Kalix.

Vi lever i en föränderlig tid - och just det faktumet tillhör syvs yrkesutövning.

Inför viktiga val har ALLA individer rätt till LIKVÄRDIG INFORMATION - oavsett kön. Och tänker vi inte så, ja hur ska vi då även få bukt med de alltför stora skillnaderna i elevernas olika val, utifrån social bakgrund, etnicitet e.t.c.?

Foto Jenny Ivarsson. Teckning som hängde uppe på en vägg en fritidsgård i Berlin, våren 2016.


Studie- och yrkesvägledaren arbetar med frågor som rör framtiden genom professionella vägledningssamtal utifrån evidensbaserade vägledningsmodeller och vetenskapligt grundad samtalsmetodik. Till det arbetar vi individanpassat, med respekt för individens integritet och person.

Syv arbetar till det med många frågor som hela tiden är föränderliga. B.l.a. vägledningen och informationen inför val till olika utbildningar, som är knutna till antagningsregler och även utbud. Dessa ändras ständigt över tid och till det så är arbetsmarknaden och dess olika yrken något som också är föränderligt över tid.

Vi arbetar också under olika lagar och förordningar, regler och mål utifrån i vilken verksamhet vi utövar vår profession.


Som syv kan man dock ifrågasättas, just för att man arbetar utifrån gällande regelverk och uppdrag. Inte sällan handlar det om missförstånd angående att syv ska gå in och ”påverka” individers val i olika (av olika intressenters önskvärda) riktningar. Det kan i bland även handla om ren ”felsökning” från vissa håll, varför skolan (i sin helhet, med dess syv, osv.) inte levererar ”duglig arbetskraft” – medan en ungdoms skolsituation, studieresultat, allmänna sociala kompetens, olika livsval etc. ju står i stark korrelans med en ungdoms hela livssituation.

Då man har ett pedagogiskt yrke och vägleder, är det viktigt att man hela tiden kan ifrågasätta sig själv. Det gäller yrkesuppdraget, mötena med eleverna samt den omvärld vi lever i: Jag tror, rent allmänt, att det tillhör många vägledares starkare sidor, att kunna ”se” saker från olika håll – för att sedan fånga upp de tankar som däri uppstår och utifrån det sedan få fram ännu fler aspekter och frågeställningar att ta ställning till. Och det handlar inte bara om de individer vi vägleder – det handlar även om oss själva. (Vi har det gamla ordspråket om att ”en av de värsta förutfattade meningarna om förutfattade meningar, det är att vi inte själva har några”).

Under den senaste tiden har jag i ökad grad kommit att ifrågasatta att jag i mitt arbete som syv ganska regelbundet kommer in i detta med att på uppdrag dela in elever i könoch att det känns fel. Uttrycket ”hen” har stött på kritik och många tycker att det är ”fånigt”. Jag tycker begreppet kan vara bra, då det kommer till tankesätt där man bör avidentifiera kön - och att då även lämna mönster av traditionellt könstänkande: Ibland kan nämligen vår- och samhällets vilja att vara ”könsmedvetna” få en helt motsatt effekt!

Jag ska ge exemplet om då jag fick i uppdrag att sprida ”tjejinformation” från en mansdominerad bransch. BRA! MEN… då jag öppnade länken med aktuell information, så var det ändå en bild av en tjej där med rosa hatt och lila nagellack…(ja det här ska vara ”tjejinformation” kanske de tänkte, de som sammanställt materialet). Missvisande blir också uttryck i könsinriktad gymnasieinformation om att ”tjejer kan också”, ”vi vill ha tjejer” – eller ännu värre; ”tjejer är också välkomna”…(?!)

Det kan också bli problematiskt då jag i egenskap av syv får material tillsänt till mig, som jag ”ska sprida vidare till skolans alla tjejer”:

  • Kring gymnasievalet kommer mycket extrainformation som ska gå ut till tjejerna – killar får då inte motsvarande mängd och mångfald i information. Det gäller även inbjudningar till studiebesök etc. Själva tanken är god - absolut - men för mångfald bör ALLA elever som ska göra t.ex. ett gymnasieval få se ALLT, utifrån att snedfördelningar i olika val inte bara handlar om snedfördelningar utifrån kön, det är också ett faktum att även social bakgrund påverkar de olika val som unga individer gör, vilket skolan har som uppdrag att motverka!
  • En annan sak att reflektera över, är då man som syv ska göra könsbedömningar utifrån namn, då man har fått i uppdrag att sprida vidare inbjudningar som "ska gå till skolans tjejer”: Plötsligt kan jag" i all hast” tveka angående de könsneutrala namnen i klasslistorna på den digitala plattformen för personliga meddelanden: Vilka elever är ”pojkar” och vilka är ”flickor”? Frågan kan finnas fånig och även onödig för en del. Men för det första så finns det en hel del namn som är könsneutrala . Det finns också många förnamn i dag som jag inte närmare känner till sedan tidigare och jag kanske inte vet om det är ett ”flick”- eller ”pojk”-namn (”Anna” och ”Pelle”-tiderna är förbi vad det gäller förnamn.)
  • Sedan slår det mig också att det finns elever som jag vet identifierar sig som ”det andra könet” - eller som ”mittemellan”. Ja, hur gör jag med dem, då de själva markerat att de tillhör ett annat kön än vad som står på klasslistan i dagsläget? Nu kanske en del kan tycka att det är ”särfall”, men vid t.ex. ett högstadium år 2017 är min upplevelse att de flesta av ungdomarna är långt före oss vuxna vid skolan, angående könstänkandet. Angående könsrelaterade inbjudningar till våra elever kanske det är befogat att fråga om "hen" också får komma? Frågan kan tas för kanske både onödig och ”obstinat” – men vid vidare eftertanke ändå befogad.

Ja könsindelning finns ändå i skolan, b.l.a. angående omklädningsrum e.t.c. för idrotten, ja det är ju självklart – men det är en helt annan sak, det är inte det mitt resonemang handlar om. (Däremot tycker jag att skolidrottens omklädningsrum med duschar ska ge mer möjlighet för elever att vara privata, men det är en helt annan diskussion och en helt annan debatt.)
Könsanpassad vägledning, med mål för ”vidgade vyer”, är också något som både skolan och vägledare redan arbetar med. Det jag har funderingar om är den allmänna informationen, med b.l.a. externa inbjudningar och aktiviteter inför t.ex. ett gymnasieval, att den bör vara så könsneutral som möjligt:

Inför viktiga val har ALLA individer rätt till LIKVÄRDIG INFORMATION - oavsett kön. Och tänker vi inte så, ja hur ska vi då även få bukt med de alltför stora skillnaderna i elevernas olika val, utifrån social bakgrund? Det handlar om att alla elever har rätt till samma information och en mångfald av information, oavsett kön!


För att säkerställa riktlinjerna för vårt arbetes innehåll och yrkesutövning bör syvfrågor komma mer i fokus, både vad det gäller de fackliga diskussionerna rent övergripande, samt på ett mer allmänt plan i skolans värld och i samhället i övrigt, rent generellt. Och de som kan jobba för detta, det är vi yrkesverksamma Studie- och yrkesvägledare: Därför är vi många Studie- och yrkesvägledare som har valt att vara med i Lärarförbundet – och därigenom ha möjligheten till utvecklande diskussioner med tillfällen att både synas och höras i olika forum.

Vi lever i en föränderlig tid - och just det faktumet tillhör ju syvs yrkesutövning!

Just i dessa tider är en ny årskull av åk 9-elever på väg att lämna grundskolan, vilka sedan ska tas emot av gymnasieskolan i augusti och en ny årskull tar studenten osv. – och samtidigt får vi nya ”kullar” av nyexaminerade Studie- och yrkesvägledare från de olika lärosätena för Studie- och yrkesvägledarprogrammet vid Umeå- och Stockholms Universitet, samt Malmö Högskola: Jag vill välkomna er till ett mycket spännande yrke, där man hela tiden utvecklas! Ett yrke där tankar och funderingar, nutid och framtid ständigt möts!


/Jenny Ivarsson,

Studievägledare vid Grundskolan i Kalix och aktiv i Lärarförbundets Referensorgan för Studie- och yrkesvägledare.


Hur ska individers rätt till kvalificerad vägledning se ut i framtiden?

Foto Jenny Ivarsson

Foto Jenny Ivarsson

”Var är jag och vart vill jag (vilka yrken och utbildningar finns det) – och hur når jag dit?”

Det är utgångspunkterna för vårt utbildningssystems studie- och yrkesvägledning. Det finns” bevingade ord” om det, såsom att ”om man inte kan se bakåt och inte kan se framåt – då måste man se upp!” (Jag tror det var Tage Danielsson som sa det, angående framtiden.)

Om en individ varken vet eller förstår var denne befinner sig i nuläget (och varför man t.ex. går i skolan) och inte heller har egna tankar om framtiden som går att utveckla (att med en stigande ålder få en ökad kunskap angående ”vägar vidare” i livet), det kan påverka en individs allmänna hälsotillstånd: Därför är kvalificerad studie- och yrkesvägledning en viktig faktor i vårt utbildningssystem och samhälle! Då är det olyckligt att studie- och yrkesvägledningen i dag är ett ganska ”luddigt område” i de regelverk som styr det svenska utbildningssystemet. Det kan bero på att finns svårigheter i att formulera lagtexter angående studie- och yrkesvägledning och vad som ska ingå i individers/elevers rätt till kvalificerad studie- och yrkesvägledning.

En alltför stor del av de som i dag är anställda som syv i Sverige saknar en formell examen för att arbeta som studie- och yrkesvägledare, det är fakta. För Lärarförbundet är det en viktig och högt prioriterad facklig fråga: Vi kräver att de som anställs som syv ska ha en examen* från syv-utbildningen, som ges vid lärosätena i Malmö, Stockholm och Umeå (*eller ha en likvärdig utländsk utbildning som kan valideras). Det handlar ytterst om individers rätt till likvärdig och kvalitetssäkrad studie- och yrkesvägledning.

Till det kan den allmänna synen på studie- och yrkesvägledning ha svårt att skilja på begreppen ”information” och ”vägledning”. Det är också där den största skillnaden mellan en examinerad syv och den som inte gått syv-utbildningen, kan finnas. Att notera är också att det inte finns så mycket svensk forskning om vägledning – och en följdfråga blir då vad det beror på?


Nu i maj månad var tre representanter från Lärarförbundet inbjudna till Riksdagens Utbildningsutskott i Stockholm och gavs då möjligheten att få ge synpunkter på förslag som rör syv, då kommande skolplaner ska utformas. Det var Lars Ullén, tjänsteman vid Lärarförbundet centralt och som bl.a. jobbar med syvfrågor inom förbundet, samt Ann-Kristin Steen, yrkesverksam och fackligt aktiv syv från Göteborg och Jenny Ivarsson, yrkesverksam och fackligt aktiv syv från Kalix.

Då det handlar om förslag för nya lagtexter angående syv, finns många olika parametrar att beakta och ta hänsyn till:

  • Det handlar om syvs uppdrag.
  • Det är ett faktum att lobbyverksamhet förekommer från branscher till politiker, då det kommer till missförståndet att det är syv som genom sin studie- och yrkesvägledning kan påverka och styra över individers val, för att på så sätt för framtiden ”fylla på” med arbetskraft i olika specifika branscher.
  • Det förekommer även ”villfarelser” om att vissa gymnasieprogram är ”sämre” eller ”bättre” än andra, men som studie- och yrkesvägledare värderar vi inte så, utifrån att ett gymnasieprogramutbud är något som är beslutat på politisk nivå.

Ytterst handlar det om en förståelse och en ökad kunskap för vad studie- och yrkesvägledning är, samt vårt uppdrag (utifrån hur det ser ut i dag i lagar, skolplaner och styrdokument).

Då det kommer till lagtexter är det viktigt att se över vad individer ska ha rätt till, då det kommer till studie- och yrkesvägledning, både i fråga om tid och innehåll.

Studie- och yrkesvägledning handlar till största delen om att utveckla en individs möjligheter till att kunna se- och utveckla förmågor, för att på ett bättre sätt i planering och tanke kunna applicera sig själv som individ i vårt samhälle. Där är ett enskilt val bara en del av en längre och större process. Skolgången och yrkeslivet är en stor del av en människas liv och då gäller det att få verktygen att utveckla sina tankebanor angående detta.


Då det handlar om lagförslag angående det som ska ingå i studie- och yrkesvägledning, är det viktigt att titta på förutsättningarna och skillnader som kan finnas, bl.a. mellan landsbyggd och städer. Ett exempel är att det nu finns förslag om att det ska införas obligatorisk prao vid gymnasiets yrkesprogram för högstadieelever som ska välja till gymnasiet. En mindre kommun som t.ex. Kalix, med ca 170 elever per årskurs och ca 16 500 invånare, har ett mindre utbud av gymnasieskolans yrkesprogram. I Kalix erbjuds i dagsläget inte Hotell- och turismprogrammet, Restaurang- och livsmedelsprogrammet, VVS- och fastighetsprogrammet, Handelsprogrammet, Hantverksprogrammet (de elever som önskar gå dessa program får t.ex. åka till Luleå, som ligger ca. 7,5 mil bort från centralorten)– och hur genomförs då en sådan ”Yrkesprogram-prao”, för att den ska få en rättvis mångfald?

Kalix har förut försökt få tillstånd ett genomförande av en fungerande gymnasieprogram-prao, men problem finns, inte minst utifrån arbetsmiljöregler angående hur många elever som får vistas i en yrkesprogramslokal mot aktuellt yrke, samt de ansvarskrav på handledare som då gymnasielärare får – som parallellt med handledarskap har ansvar för sina redan befintliga elever. Är en sådan yrkesprogram-prao genomförbar? (Samtidigt är sökbilden i Kalix gymnasieval så, att det är inte är svårt att fylla yrkesprogrammen: Det uppstår ofta en poängkonkurrens om dess platser och som ett exempel är Vård- och omsorgsprogrammet det populäraste gymnasieprogrammet att söka till för nyanlända pojkar i Kalix Kommun.)

Då det kommer till olika lagförslag kan tanken bakom var mycket god. Absolut. Men då det handlar om genomförandet av förslagen, då behöver de yrkesverksamma inom de olika enheterna få sin röst hörd: Är det något som kan genomföras – och i så fall kanske det behövs en organisation bakom, för att det ska kunna sjösättas som en lagförd verksamhet. Det är viktiga frågor i diskussionen. Där är Lärarförbundet är en viktig diskussionspartner!

Då det gäller grundskolans prao finns nu tankar om att den ska återinföras som en obligatorisk del av undervisningen. Här kommer också många funderingar och frågor upp hos oss som är yrkesverksamma: Det handlar om att skolan ska vara likvärdig och demokratisk, både utifrån kön, bakgrund och sociala skillnader i hemmiljön. Praon är bra - om den fungerar. Men som praon ser ut i dag så är den inte demokratisk, utifrån att de flesta kommuner saknar en platsbank för praoplatser. Det i sin tur beror på att arbetsplatser oftast vill att den som ska ha en praoplats hos dem själv ska komma och ansöka om detta, då arbetsplatserna – av förklarliga skäl - vill ha mer ”självgående” praoelever och elever som ”verkligen vill” komma just till den arbetsplatsen: Det är en av anledningarna till varför det är svårt med uppförandet av en fungerande platsbank.

Till det är det ett oerhört stort tryck på arbetsplatser i dag att ta emot praktikanter från olika enheter i samhället och då även ansvara för att bistå med handledare. Då kan en 14-årig elev från högstadiet komma längst ned i prioriteringslistan för en praktikplats: Gymnasieprogrammens APU-elever och lärlingselever går före (deras praktikveckor ingår i deras gymnasieutbildning) och praktikplatser behövs för nyanlända som ska komma ut i arbetslivet genom praktik. Gymnasiets IM-program jagar också praktikplatser till deras elever och de elever som går en yrkesintroduktion är beroende av att få en praktikplats för sin utbildning. Till det behöver även AF praktikplatser osv.

Om praon ska återinföras måste detta tas i beaktning och det betyder också att det måste finnas en organisation bakom, då det t.ex. kommer till anskaffandet av praktikplatser. Viktigt är också att komma ihåg att en 14-årig praoelev mest bara får titta på de olika arbetsuppgifterna då de är ute på prao. Detta utifrån de olika arbetsuppgifternas art, samt utifrån Arbetsmiljöverkets regelverk angående ungdom ute på en arbetsplats.

Det är ett problem då skolans prao blir odemokratisk; då det är de elever som har egna kontakter som kan ordna attraktiva praoplatser, som andra elever inte har en chans att få, just p.g.a. att det handlar om egna kontakter. Jag ska ge exempel: ”Kalle” som har egna kontakter är på en datafirma under sin praovecka – och veckan fungerar fantastiskt bra, just utifrån det faktum att platsen ordnats via egna kontakter. Men ”Anna” som är relativt nyanländ till Sverige och - vad det kan upplevas från vissa håll i samhället, tyvärr, - bär en avvikande klädsel, hon går runt i samhället och frågar efter praoplats och får även hjälp att etablera kontakter via skolans syv, men hon får Nej överallt. Till slut, om hon har ”tur”, får hon vika secondhand-kläder på Röda Korsets Second Hand-butik 4 timmar om dagen. Är det demokratiskt utifrån kön, etnicitet, social bakgrund o.s.v.? Då är det bättre med välorganiserade studiebesök för grundskoleelever, där alla elever får se ”allt”: Då minimeras också detta med luckor i information och i kunskaperna om olika yrkesbranscher utifrån elevers olika bakgrund, vilket är en stor risk med prao.

En viktig frågeställning är också vad praons syfte ytterst ska vara? Ett exempel att lyfta är eleven som inte fick tag i någon praoplats och till slut frågade sin skolbusschaufför, som han åkte med en timma varje dag till skolan och så en timme hem från skolan, varje dag under sin skolgång. Under sin praovecka satt han sedan och åkte samma sträcka, fram och tillbaka. Vad är det egentliga syftet med det? Där finns mycket luddiga svar om att ”elever ska lära sig passa tider” o.s.v. - men ska inte en elev som går i 9-årig grundskola ha fått chansen att lära sig det? En annan viktig fråga är, finns undervisningstiden för en sådan verksamhet? Det är en diskussionsfråga som går att utveckla i en tid då det arrangeras lovskolor av olika slag inom grundskolan – och även där ser vi tyvärr att de sociala skillnaderna är för stora, angående vilka elever som får lediga skollov och vilka elever som arbetar i skolan under sina skollov.


Detta var bara några av flera punkter som kom upp till diskussion i samband med att Lärarförbundets representanter besökte en av utredarna vid Riksdagens Utbildningsutskott, inför eventuellt kommande riksdagsförslag angående nya skolplaner.


/Jenny Ivarsson, Referensorganet för studie- och yrkesvägledare i Lärarförbundet.

Obehörig personal i skolan skapar gungfly i utbildningssystemet.

Det har nyligen kommit larmrapporter angående den ökande andelen av obehöriga lärare inom Sveriges utbildningssystem. Minst lika alarmerande är det för yrkesgruppen studie- och yrkesvägledare. Statistik angående detta presenteras av Skolverket.


Medier rapporterade dessutom nyligen att var femte yrkesverksam lärare lämnar sin tjänst vid skolan, för att jobba inom andra yrkesbranscher. Vad det gäller Studie- och yrkesvägledare, som har en bred utbildning både inom samtalsmetodik och ”coachning” samt inom informationsområdet, så vet vi att många som tar examen från Studie- och yrkesvägledarprogrammet, som är en lärarutbildning, väljer att inte söka jobb inom skolan. Det är oroande. Det är också alarmerande att det har kommit fram att det är en klassfråga om eleverna har examinerade pedagoger under sin skoldag: Hur länge ska detta få fortgå?


I dag saknar ca ¼ av Sveriges yrkesverksamma Studie- och yrkesvägledare behörighet. Ödets ironi är att det är de som vägleder individer om vägar vidare och mot högre utbildning och rätt examina för olika yrken. Nu kanske många funderar om det måste krävas ”rätt” examen och en examen från Studie- och yrkesvägledarprogrammet för detta - och behövs verkligen lärarlegitimation för att garantera en bra och likvärdig utbildning för alla, oavsett bakgrund och social klass?

Svaret på frågan borde ses som självklar – JA: Ytterst handlar det om synen på utbildning och synen på alla individers rätt till likvärdig utbildning.

Demokratin ska vara en grundbult i vårt samhällssystem

Andelen av obehörig personal inom vårt utbildningssystem är en fara för demokratin: Demokratin ska vara en grundbult i vårt samhällssystem, vilket vi inte får ge vika för och utbildning blir inte likvärdig i jämförelsen mellan de som får behöriga lärare och Studie- och yrkesvägledare och de som inte får det. En yrkesexamen och en lärarlegitimation är ju en garant för en kvalitetsnivå som nu sätts ur spel, då våra skolor har en allt större andel av obehörig personal.


Skolan och Sveriges utbildningssystem är viktigt: Utbildning är en grund för demokrati - och demokrati och utbildning hör nära samman. Utbildning och frihet hör också nära samman. Utbildning leder till större frihet för individer i ett nästa steg, på samma sätt som frihet också innebär att ha rätt till bra och likvärdig och en kvalitetssäkrad utbildning.


Synen på vad som eftersöks då en kommun nu söker lärare till sin skolverksamhet blir tydlig i ett nyligen publicerat YouTube-klipp, där man försöker få personer som vill jobba som lärare att söka sig till aktuell kommun och lärarjobb: Inte ett ord nämns i klippet om behörighet eller examen. Däremot lyfter man upp de personliga egenskaper som man anser är viktiga för att jobba som lärare. Det är ord som ”Yes!” , ”Cool!”, ”Snäll”, ”Rolig”, ”Glad”.


Faksimil/print screen från ett YouTube-klipp, där en kommun söker personer som vill söka som lärare till kommunen. Inte ett ord nämns dock i klippet om examen och behörighet. Däremot tar man upp dessa önskade egenskaper.

rektrytering

Jag som har varit yrkesverksam i många år i min yrkesprofession som Studie- och yrkesvägledare inom skolan, blir mycket fundersam: Vad är en lärares uppdrag? (Syv ingår i yrkesområdet lärare - syv är en lärarutbildning). Ja visst ska man som anställd personal inom skolan besitta ovanstående personliga egenskaper – men huvuduppdraget för all pedagogisk personal vid våra skolor är ju utbildning och kvalitén för utbildningen måste kvalitetssäkras. Bl.a. därför infördes ju lärarlegitimationen.


Vi lever i ett samhälle vars strukturer snabbt förändras och skolan är en viktig del av vårt samhälle. Vi har t.ex. fått en markant ökad andel av elever som kommer från andra länder och det tillhör Studie- och yrkesvägledarens arbetsområde att informera dem om vårt utbildningssystem, bl.a. alla de yrken som kräver examina från universitet- och högskola o.s.v. Däremot får en alltför stor del av dessa nyanlända träffa på obehöriga pedagoger under sin skoldag, då många bor i områden och kommuner där klasskillnader kan vara påtagliga. Detta med elevers rätt till behöriga lärare och en likvärdig utbildning för alla, måste nu bli en högt prioriterad fråga!


För oss Studie- och yrkesvägledare inom Lärarförbundet är behörigheten en av våra viktiga fackliga frågor!

God Jul & Gott Nytt År önskar vi syv:are i referensgruppen för Lärarförbundet!

​År 2016 går nu till sin ände och vi i Referensgruppen för Studie- och yrkesvägledarna inom Lärarförbundet vill passa på att önska en God Jul och ett Gott Nytt År!

Ett nytt år – och än så länge, utanför planeringarna, okänt år står framför oss. Framtiden är ju lite av en huvudarbetsuppgift för oss som arbetar som studie- och yrkesvägledare. I det ingår det ju även att summera: För om man inte kan se bakåt, då kan man ju oftast inte heller se framåt på ett konstruktivt sätt. Detta gäller även det fackliga arbetet.

Arbetet som studie- och yrkesvägledare är ofta ett ganska ensamt yrke. Inte sällan kan man arbeta ensam inom sin profession vid en skola. Vi måste då komma ihåg att tillsammans är vi starka och för att förbättra vår arbetssituation måste vi både höras och synas: Det handlar om att synliggöra vårt arbete i sin helhet. Det handlar om lönerna. Det handlar om arbetsbelastningen. Det handlar om vårt krav på studie- och yrkesvägledarexamen för tillsvidareanställning. Det handlar om arbetets innehåll och uppdrag.

Då vi studie- och yrkesvägledare träffas, brukar vi nickande bekräfta för varandra att det som kan upplevas som de tyngre bitarna av vårt arbete, där har vi ofta likartade referensramar. Det kan röra skolans prao, som ska genomföras trots avsaknad av en fungerande platsbank. Det kan handla om då externa intressenter vill att vi ska ”vägleda åt ett viss håll”. (Läs: Mot en viss bransch och att vissa utbildningar skulle vara ”bättre” än andra o.s.v.).

Mest uppmärksamhet får vår yrkeskår i samband med viktiga nationella val, såsom i samband med valen till högskola och universitet, samt i samband med gymnasievalet. Tyvärr är delar av denna uppmärksamhet inte alltid så positiv, då det kommer till synen på oss Studie- och yrkesvägledare: Det kan vara yrkesbranscher som tycker att ungdomar väljer ”fel” och till det vill ju alla branscher ha ”de bästa eleverna”. Ja det är ju självklart. Men från vår sida handlar det också om hur samhället i sin helhet presenterar sig för våra unga. Det handlar om skolan i sin helhet. Det handlar också om kunskap om vägledningens innehåll och etik, utifrån de regelverk som styr vårt uppdrag. Ytterst handlar det också om att vårt uppdrag egentligen inte handlar om VAD en elev i slutändan själv väljer (även om vi följer det med stort intresse) - utan HUR denne GÖR och går till väga, då de gör ett viktigt val. Det är där vi studie- och yrkesvägledare kommer in. Det är vi som ska ge dem de rätta verktygen för det, genom vår profession och det mer långsiktiga arbete som står bakom ett viktigt val. Det handlar om processer, vilka kan vara högst individuella för varje individ.

Lärarförbundet har samlat fem av oss studievägledare som är aktiva inom Lärarförbundet i en Referensgrupp, där vi representerar studie- och yrkesvägledarna inom förbundet. Vi kan vara referenser i frågor som rör vägledningen i skolutredningar och inför nya lagförslag. Ett mål är också att vi ska synas mer "utåt" och att syv-relaterade frågor hamnar mer i fokus, på alla plan. Det kan handla om forskningen inom vägledningsområdet och att även göra jämförelser internationellt. Lärarförbundet är ett fackförbund som på ett unikt sätt även arbetar globalt och med internationella frågor.

I mitt aktiva arbete inom Lärarförbundet har jag bl.a. varit på två fackliga utbytesresor till Tyskland, tillsammans med vår lokala styrelse, Tyskland har ett annat vägledningssystem än vårt svenska, vilket var intressant att få ta del av. Själva ansåg de att de inte har kommit lika långt som oss vad det gäller utvecklingen av studie- och yrkesvägledning inom deras skolsystem. I det tyska skolsystemet är det en lärare som har aktuell skolas vägledningsbitar som en del i sin tjänst och denne står oftast ensam som huvudansvarig för detta på skolan. De lärare jag talade med i både Lübeck och i Berlin, ansåg att avsaknaden av utbildade studie- och yrkesvägledare var en stor brist i deras skolsystem och för deras elever. Däremot kunde jag då notera att de hade ett mycket mer utvecklat arbete angående ”studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar”, vilket är en viktig pusselbit för elevers kontinuerliga process angående sina framtida val kopplat till utbildningsvägar och yrken: Varför ska man gå i skolan? Varför- och när behöver man i framtiden de olika kunskaperna inom de olika ämnena? Vad har jag som elev för styrkor i mina inlärningsprocesser?

Jag har valt att vara aktiv i Lärarförbundet då jag arbetar inom skolan och är intresserad av skol- och utbildningsfrågor. Lärarförbundet arbetar för- och har medlemmar från utbildningssystemets alla pedagogiska yrkesprofessioner, från förskolan och vidare - och vägledning ska vara en process som finns med genom hela utbildningssystemet, som hela skolans ansvar.

Syv är ett pedagogiskt yrke och Studie- och yrkesvägledarprogrammet, med sina lärosäten i Umeå, Stockholm och Malmö, är en lärarutbildning. Som syv är jag en viktig del av utbildningssystemet och syv's roll måste stärkas! Vi är viktiga för individers fortsatta utveckling - och det ska även synas i lönekuvertet. Det är ett faktum att det råder brist på examinerade studie-och yrkesvägledare!


Publicerar ett par bilder från ett tyskt studiebesök Lärarförbundets lokala styrelse från Kalix gjorde i mars 2016. Nedan på skolbesök vid en högstadieskola i centrala Berlin.

1Berlin_mars2016

2Berlin_mars2016

Jag fick vara med på en lektion i tyska för nyanlända elever. Vi besökte även det tyska lärarfackets huvudkontor i Berlin.

3Berlin_mars20164Berlin_mars2016


Nu till "syvende och sist" (kan inte låta bli att vara ordvitsig...), vill jag passa på att önska alla en God Jul och ett Gott Nytt År! Låt oss nu se fram emot att år 2017 kommer att ge många spännande- och utvecklande diskussioner angående det viktiga vägledningsarbetet - och det på alla nivåer i vårt utbildningssystem samt vid alla de externa instanser där viktig vägledning pågår!