Lärarförbundet
Bli medlem

Grattis alla nyexaminerade syvare, ni är viktiga: Ni ska arbeta med framtidens framtid!

En ny årskull av syvare har tagit sin examen vid Malmö-, Stockholms- och Umeå Universitet. Ni är varmt välkomna till ett yrke inom ett viktigt område: Ni är framtidens studie- och yrkesvägledare, som bl.a. ska arbeta med de viktiga områdena som rör framtidens framtid och individers tankar kring den!


Syv

Bloggartikel av Jenny Ivarsson, aktiv syv i Lärarförbundet och syv vid grundskolan i Kalix.


Att arbeta som studie- och yrkesvägledare utgår mycket från att få individer att tänka efter - och det då att tänka efter före (inför viktiga val kopplade till studier och yrkesliv). För det kräver det att man i sin yrkesprofession - ja rent allmänt - har tiden att vara en reflekterande person. För reflektion krävs det att man får tiden för de olika arbetsuppgifter som ingår i yrkesuppdraget - det är också en av grunderna för förmågan att reflektera; att man får tiden för det.


Det är en av flera viktiga fackliga frågor för oss studie- och yrkesvägledare och vår arbetssituation just nu: Vad ska rymmas i arbetstiden och hur ser de yrkesmässiga premisserna ut för att utföra vårt yrkesuppdrag? Andra viktiga fackliga frågor för syv är hur anställningarna (anställningsformerna) ser ut, samt lönerna och löneutvecklingen. Tyvärr kan det se väldigt olika ut mellan olika arbetsplatser, t.o.m. inom samma kommun. Inte sällan kan dessutom studie- och yrkesvägledaren vara ensam i sin profession, eller i alla fall vara inom en avsevärd minoritet, vid aktuell arbetsplats /skola. Det i sin tur skapar situationer där vi behöver stöd av varandra inom kåren. Det gäller på såväl arbetsplats-, kommunal-, regional- och nationell nivå, utifrån olika mer- eller mindre svåra saker som kan dyka upp kring arbetssituationen.


En del av er "nybakade" syvare har kanske i all ruljans kring er syvexamen och i livet i övrigt (och speciellt nu då det är sommar), inte hunnit ta ställning kring de frågor som rör de mer konkreta arbetsrelaterade områdena.

Vilka fackförbund finns det för syv - det finns ju flera - och vilket ska man välja? Då kommer ju även frågan upp HUR ska man välja det? Och där kommer ju faktiskt lite av vår egen yrkesprofession upp: Hur gör man då man väljer? Ja, det kan ju vara högst individuella faktorer och orsaker som gör att man väljer att vara medlem i ett visst fackförbund - eller inte (och det är ju också ett val att inte vara med i något fackförbund alls - detta är ju ett område som handlar om individuella ställningstaganden och val).

Man kanske går med i det fackförbund som är störst vid den arbetsplats man jobbar vid. Man väljer att gå med i det förbund som man finner är mest attraktivt utifrån ens egna tankar kring vad man vill ha ut av sitt fackförbund - och det ligger ju på ett individuellt plan; vad man eftersöker, vad man är "ute efter": Hur arbetar de oliks fackförbunden med de fackliga frågorna? Det kan även handla om vilka ideologiska tankar kring skolsystemet man har, samt synen på vägledning som ett viktigt incitament genom hela skolsystemet.

Sedan kan olika fackförbund ha olika förmåner: Det kan handla om olika medlemstidningar och informationsbrev, men även om olika fackliga utbildningar som kan erbjudas. Många tycker också att det är viktigt med tillgängligheten då fackrelaterade frågor dyker upp och man behöver fackligt stöd i olika frågor av olika karaktär - både stora som små.

En annan viktig del kan vara hur- och via vilka plattformar och nivåer de viktiga fackliga frågorna drivs. Inom olika fack finns också olika förmånliga försäkringar att välja till, vilket många tycker är attraktivt och kan även det både vara- och bli en av flera anledningar till att man väljer att vara medlem i ett visst fackförbund. Anledningarna för hur individer väljer facktillhörighet kan alltså se olika ut, beroende på olika omständigheter. Och som framförallt vi vägledare vet, så är olika val oftast grundade utifrån olika personliga preferenser, vilka kan skifta från person till person - men även över tid.

För många kan det vara mer- eller mindre en slump vilket fackförbund de väljer att ansluta sig till - och sedan kan det vara en del som byter "under resans gång", utifrån olika (ovan nämnda) orsaker, vilket faller sig helt naturligt utifrån att då man är medlem i en förening, en organisation eller en klubb av något slag, då är ju det vanliga att man under tid kontinuerligt utvärderar sitt medlemskap.

Som sagt kan orsakerna till att en individ väljer ett visst fackförbund utgå från en mängd olika orsaker och faktorer - vilka både kan vara personliga, men också kopplade till vad man kan benämna som omständigheter - men även slump.


Nu vill jag berätta lite om hur det både kom sig - och kommer sig - att jag har valt att vara aktiv inom Lärarförbundet, som är ett av de största fackförbunden för studie- och yrkesvägledare:

Jag fick jobb som studie- och yrkesvägledare ganska direkt efter min syvexamen för 16 år sedan. Det skolkollegium jag då kom till var rutinerade lärare med lång yrkeserfarenhet. Och det bästa av allt var att de var "syvvänliga", d.v.s. jag kände redan från början att jag hade en viktig roll i skolan och i kollegiet. Det hade yrkesskickliga och rutinerade studie- och yrkesvägledare före mig banat väg för. Jag valde då medlemsskap i det fackförbund där de dåvarande (numera pensionerade) syvkollegorna i kommunen var medlemmar - och det var Lärarförbundet. Det var också det största fackförbundet i mitt skolkollegium vid de två högstadieskolorna där jag då jobbade (jag delade på den tiden tjänst mellan två olika skolor.)

Ganska snart blev jag utan tidigare erfarenhet av fackligt arbete invald i den lokala styrelsen för Lärarförbundet (dock hade jag erfarenhet av ideellt föreningsarbete inom kulturområden, bl.a. för Riksteatern). Med tiden stod det klart för mig hur positivt detta med att vara med i Lärarförbundets lokala styrelse även var för min yrkesutövning, parallellt med det viktiga fackliga arbetet: Jag fick ett ovärderligt kontaktnät med personer kopplade till alla olika skolformer. Jag fick också en tydligare bild av skolans värld rent organisatoriskt och jag fick en ovärdeligt tydligare bild av skolsystemet i sin helhet, då vi var - och fortfarande är - en lokal styrelse med en yrkesmässig spännvidd: Vi i vår lokala styrelse arbetar inom utbildningssystemets olika stadier och nivåer, från förskolan och upp till gymnasiet och komvux. Styrelsen är representerad av syv, ämneslärare vid gymnasiet, grundskolelärare, förskollärare, lärare från komvux, ämneslärare vid högstadiet och även yrkeslärare vid gymnasiet. Det finner jag oerhört gynnsamt och konstruktivt i de fackliga diskussionerna - men även i den viktiga dynamik det ger angående förståelsen och insynen i skolans olika enheter och arbete, utifrån våra specifika yrkesroller - och framförallt i gemenskspen i att vi vill skapa den bästa skolan och jobba för att skolan ska bli- och vara - en attraktiv arbetsplats.


Ofta då det kommer till mina tankar till vårt yrke som studie- och yrkesvägledare, så relaterar jag till författaren och Nobelpristagaren Tomas Tranströmmers bevingade ord:

"Två sanningar närmar sig varann.
En kommer inifrån,
en kommer utifrån
och där de möts har man en
chans att få se sig själv"


Att arbeta i skolan och inom utbildnigssystemet är att vara del av någonting större. Vi är alla olika, men vi jobbar för samma sak.


Syv är, förutom ett yrke med professionella samtal, ett eget kunskapsområde inom utbildning. Det handlar om kunskaper som är viktiga för framtiden: Vi vet att framtiden kräver olika kunskaper av framtidens vuxna och skolan blir mer meningsfull om dagens skolelever har detta klart för sig - och det med det viktiga individuella perspektivet. Utbildning och utveckling hör i hop.

Vår utbildning ger behörighet att arbeta inom skolans alla enheter: Vi kan handleda vägledningsrelaterade arbetssätt för förskolans-, lågstadiets- och mellanstadiets personal (vägledning handlar mycket om ett förhållningssätt i dessa verksamheters övriga arbete). Vi är utbildade i att vägleda högstadieelever inför deras mer viktiga val inför deras framtid. Vi är utbildade i att vägleda gymnasieelever genom deras viktiga gymnasieår och inför deras framtid därefter. Vi är utbildade att vägleda vuxna individer inom universitet, högskola, folkhögskola och komvux. Till det är studie- och yrkesvägledarnas kunskaper attraktiva inom andra områden ute i samhället där vägledning kan efterfrågas, samt utifrån vad utbildningen vid studie- och yrkesvägledarprogrammet innehåller.


Jag delar Lärarförbundets kunskapssyn för hur utbildningssystemets alla olika delar är lika viktiga. Pedagogik och utveckling hör i hop och är något som byggs på hos våra skolbarn och skolungdomar år för år, från förskolan upp till gymnasieskolan och sedan vidare mot- och inom högre studier och mot yrkeslivet: Vi är alla beroende av varandra, samt av att skolan har en bra kvalité - och där ingår att skolsystemets personal har rätt utbildning för sitt uppdrag.

Detta faktum känns speciellt viktigt nu då det i studie- och yrkesvägledningskretsar och från samhället i övrigt nu talas mycket om vägledning från yngre år.


Lärarförbundet är ett stort fackförbund med bredd, vilket är en tillgång i de fackliga diskussionerna. Då det gäller syv är det viktigt att både de som är satta att styra skolans verksamhet samt lärarkollegiet är kunniga om syvs uppdrag och arbetssituation - men även angående de regelverk som övergripande styr skolans studie- och yrkesvägledning inom begreppet "syv hela skolans ansvar". Där har kommunen jag arbetar vid bl.a. haft det som ett lönekriterium för lärare (hur de jobbar med området "syv, hela skolans ansvar"), vilket borde spridas till fler kommuner! Arbetslag med lärare från kommunens grundskolor och gymnasieskola har även gått Skolverkets utbildning om skola och arbetsliv och det på skolchefens uppmaning. Det är viktigt att vi syvares röster kan tränga in i alla de rum och nivåer där skolutveckling diskuteras. Lärarförbundet är det största fackförbundet (och det äldsta) som är kopplat till utbildningssystemets olika yrkeskategorier. Det gör Lärarförbundet till en stark organisation med gott om resurser och hög kompetens i både yrkes- och villkorsfrågor - och det till en låg medlemsavgift, utan att det ger vika på kvalitén (utifrån att vi är många medlemmar).


När vi diskuterar frågor kring de olika fackförbundens innehåll, då är det även viktigt att veta vad för kritik det kan finnas angående olika fackförbunds sätt att arbeta (jag är däremot till min personlighet inte så intresserad av att ägna tid och kraft åt att kritisera andra individers val av facktillhörighet) - däremot är ju jämförelser intressanta i alla ställningstaganden. En fråga som jag kan få är detta med varför rektorer finns med som en egen grupp inom Lärarförbundet. Även där kommer min syn på skolans uppdrag och övergripande tankesätt in. Jag tror inte att man kommer lika långt i konstruktiva och utvecklande samtal med ett tänk som man kan sätta under rubriken "vi-och-dom". Dessutom, många lärare, bl.a. i vår kommun - även syv - har gått vidare till rektorstjänster och de som har den bakgrunden har ju ofta den både största och bredaste och djupaste kunskapen om skolans verksamhet och uppdrag. Vilken bakgrund har oftast förbundskaptenerna för våra landslag inom olika sporter? Jo, de har alltsom oftast tidigare själv varit framgångsrika utövare inom sporten: Det handlar ytterst om en förståelse och respekt för varandras uppdrag. Jag har haft bra dialoger med representanten för skolledarna inom Lärarförbundet, då de har önskat att få mer information om studie- och yrkesvägledarnas arbetssituation - däremot har jag inte tagit del av om någon representant för Sveriges Skolledarförbund arbetat på samma vis?

Vi ska vara medvetna om att i vårt yrke kan olika fallanger av "vi-och-dom" dyka upp. Från skolans håll kan det handla om varför näringslivet med dess företagare inte organiserar ett bättre samarbete med skolan och med det även erbjuder praoplatser etc: De är ju i behov av sin framtida arbetskraft. Näringslivet kan å sin sida tycka att skolan är svår att samarbeta med, då det lätt blir till en stor apparat, både utifrån att det handlar om ungdomar - men även för att arbetsgivare parallellt har sin verksamhet att sköta som hela tiden också måste löpa på. Vi vet även att samhället rent övergripande kan tycka att elever gör "fel" gymnasieval... = d.v.s. att utfallet inte blir såsom just en viss grupp som är kopplade mot ett visst område vill.

Då det kommer till att det finns en viss kritik från samhällets sida att elever gör "fel" gymnasieval, då måste det tydliggöras hur syvs uppdrag ser ut och att även gällande regelverk kan styra både individers omval, avhopp och det faktum att folk faktiskt kan ändra sig under "resans gång", då det kommer till utbildnings- och yrkesval. Ytterst handlar det om vilket samhälle vi vill ha - om fria val, men även om "rätt hen på rätt plats". Ett samhälle är ju som en myrstack i miniatyr, där alla drar sitt strå till stacken - och alla är där beroende av varandra: Ett samhälle som är välfungerande kräver en mängd olika yrkeskategorier. Då det kommer till olika exempel på vi-och-dom-tänkande, som jag tidigare exemplifierade, då är dialoger, debatter och att man samtalar konstruktivt med varandra av yttersta vikt:


Samarbete inom området studie- och yrkesvägledning inom både skolkollegiet, men även externt med representanter från arbetslivet, är ett område som tar tid i anspråk från båda hållen - och därför måste tid (=resurser) avsättas för detta. Samarbeten kommer inte av sig själv. Kunskaper om yrken och arbetsliv kommer inte av sig själv!



När jag läser om exempel med rektorer som sätter studie- och yrkesvägledare på en allsköns olika helt icke syv-relaterade arbetsuppgifter av adminstrativa slag, då tänker jag att 1) aktuell rektor inte har kollen på studie- och yrkesvägledarens yrkesuppdrag och då även skolans skyldighet och uppdrag inom området och 2) är det i dessa fall då säkerställt att yrkesuppdraget som syv kan utföras med alla dessa pålagda områden? En annan viktig fråga är 3) är fackliga representanter inkopplade i de fall aktuell studie- och yrkesvägledare lyft att denne inte hinner med sitt yrkesuppdrag, p.g.a. dessa övriga arbetsuppgifter? Där är det är av största vikt att berörda fackförbund också går in och diskuterar de helt makalösa anställningar och jobbannonser som florerar då det kommer vår yrkesgrupp: Kan det vara så att det inte finns någon facklig representant som är facklig kontaktperson för syv, då sådana anställningar kan ske? Därför är det viktigt att syv "tränger sig in" i de stora lärarfackens diskussioner och rum!


En annan anledning till att jag valt Lärarförbundet är för att jag vurmar för Lärarförbundets internationella arbete, vilket är unikt. Utbildning och individers rätt till utbildning är en globalt viktig fråga - utbildning och demokrati står ju i nära förbund med varandra: Utbildning gör skillnad!

(Läs mer om Lärarförbundets internationella arbete på internationella lärarbloggen.)

Många lokala Lärarförbundsstyrelser ute i landet har etablerat kontakt med skolpersonal i andra länder och sedan besökt landet för att etablera en djupare kontakt: Ett mycket värdefullt och viktigt arbete. Lärarförbundets uppgift är att göra skillnad i Sverige och i världen. Därför samarbetar Lärarförbundet med andra fackliga organisationer och aktörer - såväl lokalt, nationellt som internationellt.

Som syv i Lärarförbundet har jag varit på två olika studieresor till Tyskland, till Lübeck och Berlin, tillsammans med vår lokala styrelse. Det genom TCO-stipendium. Det har varit ett samarbete med Tyska skolor, då även ett tyskt lärarkollegium besökt oss i Sverige. Det var ett givande utbyte för min profession som syv, utifrån att skolan i Tyskland inte har samma system med studie- och yrkesvägledare, såsom vi har i Sverige. I Tyskland är det lärare som har detta yrkesuppdrag i sin tjänst. Jag samtalade med en av dessa lärare och de tydliggjorde det faktum att studie- och yrkesvägledare är en yrkesprofession som saknas i det tyska skolsystemet. Vad vi från Sverige har att lära av dem, det är hur kunskap om arbetsliv och yrkesval på ett naturligare sätt då integreras i den löpande undervisningen. Vid våra besök i Tyska skolor besökte vi också motsvarande FBG-grupper (förberedelsegrupper) för nyanlända elever från andra länder: De betonade vikten av att så snabbt som möjligt lära sig det tyska språket och det är ju även något som vi vet är viktigt: Att så fort som möjligt lära sig språket för det land man kommit till.


Vad som har känts tråkigast i det fackliga arbetet som gäller våra syvfrågor, det är att en del diskussioner kan ha en tendens till att lätt hamna fel - få fel fokus: Det gäller bl.a. införandet av lagen om obligatorisk prao vid högstadiet, där jag som facklig representant, men även som yrkesverksam syv vid ett högstadium, även innan lagens införande lyfte upp att prao kan lätt tillskrivas ett alltför stort värde i förhållande till hur verkligheten ser ut med praoplatsbrist och då enskilda syvare ska bolla med praoplatsbanker på en arbetstid som inte finns, samt att det finns elever som blir utan plats (och då har vi inte en demokratisk skola, vilket är ett uppdrag som skolan har, att vara demokratisk). Dessa viktiga diskussioner kan tyvärr då ha uppfattats som att vi som lyfter dessa frågor - som ytterst även handlar om vår arbetsmiljö; att hinna våra yrkesuppdrag inom vår befintliga arbetstid - att vi skulle vara emot praon som idé, vilket inte alls är fallet: Prao är en ypperlig skolverksamhet för att ge elever inblick om arbetslivet - om den fungerar. Och där har vi mönsterkommuner som banar väg för hur det ska fungera; kommuner som satt till resurser i form av praoplatssamordnare. (Se mer om hur en fungerande prao kan organiseras på Gävle Kommuns hemsida om prao.)

Ett annat område där missförstånd har poppat upp är olika fackliga diskussioner kring "syv på schemat", utifrån lagförslag i rapporten "Framtidsval -- karriärvägledning för individ och samhälle" från Statens Offentliga Utredningar / SOU 2019:4. Ett annat fackförbund gick snabbt ut med att de var för förslaget: Ja vem som är mer insatt inom området vill inte få in mer av studie- och yrkesvägledning för våra elever? Men vi får i sammanhanget inte glömma att till ett fackförbunds viktigaste huvuduppgifter hör att se över hur olika lagförslag kan komma att påverka sina medlemmars arbetssituation: Finns arbetstiden inom befintliga resurser? Och om inte, kan behörighetsfrågan för att utföra nya lagförslag då säkerställas? Om inte, då blir det en resursfråga som måste lösas innan man sjösätter dylika större lagförslag - för inte kan det väl vara så att våra elever ska undervisas och vägledas av obehöriga?!


En orsak till att yrkesrelaterade diskussioner och inte minst då fackliga diskussioner, kan hamna snett (man hamnar i "för- eller emot"-debatter istället för att fokusera på de viktiga resursfrågorna som avgör premisserna för utförandet) tror jag kan bero på det enorma informationsflöde vi hela tiden "utsätts" för, inte minst digitalt. Jag noterar att många vill få ut uttalanden och artiklar snabbt, snabbt - så snabbt att alla hinner inte alltid tänka klart. Man ska snabbt ta ställning, snabbt ut och debattera - och fokuserar då främst på "för- eller emot", men missar det viktiga analystänkandet, vilket är viktigt i det fackliga tänkandet.



I övrigt vill jag lyfta Lärarförbundets medlemsmagasin Pedagogiska Magasinet. Jag vet medlemmar som t.om kan säga att det är därför de är medlemmar, för att få det magasinet hemsänt till sig, för att det är så bra. Parallellt med Lärarförbundets Lärarnas Tidning, som mer har en nyhetsrapportering av aktuella skolfrågor, är Pedagogiska Magasinet ett fullmatat tidningsmagasin med mycket intressanta och djupgående och analyserande repotage om aktuell forskning, skolutveckling och pedagogik i vid bemärkelse e.t.c. och det presenterat i högkvalitativa artiklar. Professionell studie- och yrkesvägledning är, förutom att det är en yrkesutövning baserad på samtalsmetodik och olika evidensbaserade vägledningsmodeller, även kopplat till pedagogik, då pedagogik är kopplat till utveckling - och det utveckling i tid.

Pedagogiska Magasinet


Jag vill med denna artikel tacka för mina 3 år som ordförande för Lärarförbundets Referensorgan för syv. Det har varit oerhört givande och roliga år för mig - inte minst då det kommer till nätverkande med andra studie- och yrkesvägledare ute i landet, samt andra fackliga representanter - ingen nämnd ingen glömd! Sedan får vi inför framtiden se var- och när och hur vi ses igen.

Vill avsluta med att önska alla en riktigt skön och trevlig sommar!

/Jenny Ivarsson

När olika syvdebatter blir lika spretiga som syvs yrkesuppdrag!

Olika syvrelaterade debatter har florerat tätare än någonsin under 2019. Det är bra - och viktigt: Skolans studie- och yrkesvägledning är många gånger ett område inom skolan som både kan vara- och upplevas som diffust, både i fråga om innehåll och omfattning - men även som yrkesuppdrag.


Syv

Bloggartikel av Jenny Ivarsson, Lärarförbundets Referensorgan för syv och syv vid grundskolan i Kalix.


I januari 2019 kom Statens Offentliga Utredningar med sitt betänkande av utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning / SOU 2019:4.

Jag har tidigare skrivit artiklar kopplade till betänkandet här på Lärarförbundets Syvblogg:

Nya lagförslag kan kräva sina resurser (2019-02-25)

och

Kvalitén på sjösättningen av nya lagförslag för skolan, påverkar kvalitén på kärnuppdragen (2019-03-14).


I de flesta sakfrågor är vi många studie- och yrkesvägledare som tycker att det görs rätt analyser i utredningen - och att utredarna även har valt att analysera rätt saker och rätt områden. Dock är remissvaren som olika berörda instanser nu får göra (bl.a. vi i Lärarförbundet, de ska vara inlämnade nu i maj 2019) oerhört viktiga. Det är ju nu de viktiga- och de mer djupgående analyserna kring bl. a. premisserna för de olika utvecklingsområdena diskuteras inom de olika instanser och grupper som det närmare berör.


I diskussioner som berör utveckling inom olika verksamheter är det viktigt att kunna sortera utifrån vilken- och vems synvinkel man ser över saker och ting: Utredarna för SOU's syvutredning hade som uppdrag att se över viktiga utvecklingsområden inom området skolans studie- och yrkesvägledning - dock är det inte på deras bord att se över hur dessa utvecklingsområden och nya lagförslag ska kunna sjösättas, rent praktiskt. Det är i debatterna som gäller det praktiska kring förändringar i innehåll i yrkesuppdrag det blir viktigt vilka glasögon t.ex. berörda fackförbund måste ta på sig, för att säkerställa medlemmarnas arbetssituation. Det handlar då inte bara om hur snabbt man kan gå ut med om man är "för" eller "emot" vissa förslag: Diskussionerna och debatterna måste först rikta sitt ljus på vilka viktiga frågor det finns att ställa som rör området konsekvensanalys, innan man i all hast tar ställning till för- eller emot: Därför upplever jag alltför många syvartiklar jag läst som avhandlar SOU 2019:4's förslag, som "spretiga": Man hamnar alltför lätt i återkopplingar som "det är bra", "vi är för"...eller "vi /jag är tveksam till"... - istället för att först tydliggöra de viktiga frågeställningarna som rör det praktiska genomförandet som måste kopplas till förslagen.


Angående utredningens förslag som rör nya uppdragsområden, uppkommer viktiga både tankar och frågeställningar. Jag tänker på förslaget om "vägledning på schemat", i form av ett nytt skolämne (i utredningen benämnd som "Framtidsval"), vilket enligt förslaget ska vara på 80 timmar för alla elever under högstadiet, där skolans studie- och yrkesvägledare ska undervisa.

Förslaget innebär att det måste nyanställas en hel hop studie- och yrkesvägledare till Sveriges grundskolor - BRA , mycket bra - men kommer det att finnas tillräckligt många utbildade studie- och yrkesvägledare för det? (SKL har gjort beräkningar om ca 450 nyanställningar av syv om förslaget går igenom).

En oroande följdfråga är om lagförslaget med sitt stora behov av fler studievägledare, om det verkligen kommer att leda till denna omfattning av nya syvtjänster - om inte, då blir det en viktig diskussionen vilka omprioriteringar som kan göras, om det finns någon risk att förslaget ska genomföras även inom befintliga resurser.

I sammanhanget måste man vara vaksam på om förslaget med "syv på schemat", med fasta lektioner ute i klasser, kan riskera att tränga undan tid för de individuella vägledningssamtalen. Om den risken finns måste vi börja sortera i skillnaderna mellan individuell vägledning, gruppvägledning och informationsbitar på gruppnivå: Det är nämligen en väsentligt stor skillnad på de olika områdena vägledning och information inom begreppet studie- och yrkesvägledning.

En annan oroande tanke är om det kan vara så att framtidens brist på utbildade studie- och yrkesvägledare kan vara en av anledningarna till att det i dagsläget inte finns något förslag för krav på syvbehörighet för anställning? Där bör man tänka i mer vida perspektiv angående framtidens bristyrken, såsom syv (och det gäller även lärare): Yrken där det finns en brist på personal - nu och i framtiden - måste utvecklas till att bli mer attraktiva, så att fler vill utbilda sig till det.


I samband med nya lagförslag inom ett yrkesområde måste man mer noga se över de nuvarande förutsättningarna aktuella yrkeskårer har för sitt uppdrag - för att i nästa steg kunna utveckla dem.


Det är viktigt att skolans studie- och vägledning kan preciseras med en större tydlighet, för att kunna slå fast en garantinivå för vad Sveriges skolelever ska ha rätt till inom området vägledning - men även för att ge studie- och ykresvägledarnas en bättre arbetsmiljö. Tyvärr kan skolans vägledningsområde både uppfattas- och vara alltför både spretigt och brett, vilket kan ligga i sakens natur, då området kan innefatta så många olika delar, vilka även är kopplade till process i både ett längre och kortare tidsperspektiv.

Bl. a. kan man förundras över att det finns skolor som helt verkar sakna arbetsplaner för skolans studie- och yrkesvägledning, både i den snäva- och vida bemärkelsen. Det finns skolor som inte ens har koll på skillnaden däremellan. Området kan även ha legat på lärares fulla ansvar vid skolor som helt saknat en studie- och yrkesvägledare - ja de skolorna finns också. Varje nytt läsår är det nyanställda (och inte sällan då även nyexaminerade) studie- och yrkesvägledare som via slutna syvforum på nätet efterlyser arbetsplaner och årshjul för t.ex. ett högstadium, då de har blivit anställda vid skolor som saknar sådana. Visst kan man se det som en positiv och spännande utmaning att få "styra upp" en verksamhet utifrån egna tankar och idéer - samtidigt är det ett faktum att alltför otydliga arbetsuppgifter i ett yrke/en anställning, det kan riskera att bli lika med en dålig arbetsmiljö.

Ovanstående fakta har bl.a. bidragit till att den nya lagen om obligatorisk prao i åk 8 och åk 9 (den sjösattes i juli 2018), har blivit lite av en kaosartad skolverksamhet för personal vid alltför många högstadieskolor runt om i landet. Tar upp det i denna bloggartikel, då obligatorisk prao är en del av skolans allmänna yrkesvägledningsområde. Det har i alltför många kommuner inte funnits någon beredskap för det arbete som krävs i form av tid/resurser för den obligatoriska praon: Plötsligt ska skolpersonal parallellt med sina ordinarie arbetsuppgifter ordna fram en massa praoplatser, vilket ofta kan vara lättare sagt än gjort. Praoplatstillsättning och att upprätta praoplatsbanker tar sin arbetstid i anspråk och då skolan inte har tillgång praoplatsbanker eller kan "skaka fram praoplatser från rockärmarna" så att det räcker till alla elever, då blir det till ett faktum att sjösättningen av lagen om obligatorisk prao gick alldeles för fort. De kommuner och skolor som lyckas med praon, de har säkerställt resurser för den som en kvalitétssäkrad skolverksamhet och där måste man följa de mönsterkommuner som har en fungerande prao - och svaret är att då är det någon/några som har det som ett ansvarsområde i tid och i förutsättningar inom sin tjänst.


Ja det är ett faktum att yrkesuppdrag som saknar mer preciserade arbetsplaner kan leda till tråkiga oklarheter, som i nästa steg kan leda till ett missnöje hos de inblandade: I kollegiet, hos elever och vårdnadshavare och inte minst hos ambitiösa studie- och yrkesvägledare, som riskerar att inte få känna tillfredsställelse med sin arbetssituation p.g.a. otydliga- och kanske då även orimliga förväntningar - även från samhället i stort.

Skolpersonal kan känna frustration över att de som är satta att ta viktiga- och avgörande beslut om skolans verksamhet, de kan tyvärr ibland besitta en alltför bristfällig kunskap om skolans inre arbete och vardag i fråga om arbetsbelastning, förutsättningar osv. Att det då även kan saknas arbetsplaner och arbetsbeskrivningar för ett så viktigt område som skolans studie- och yrkesvägledning, det är inte hållbart i längden.


Hur kan en skola veta - och även då säkerställa - vad en elev minst får som ett minimum (alltså som en garantinivå) inom området studie- och yrkesvägledning, om det inte finns tydliggjort i en arbetsplanering för det, för hur och när det ska ske (och även av vem - målet är att vägledningsrelaterade bitar kommer in som en naturlig del i alla skolämnen). Det är viktigt att dagens skolans studie- och yrkesvägledning ytterligare kan tydliggöras och skolor och kommuner där den fungerar bra, bör få bli mönsterkommuner, det är ju något av en förutsättning för att kunna utveckla morgondagens studie- och yrkesvägledning.


Regelverket ser dock även fortsättningsvis ut att vara alltför luddigt i sina viktiga delar, där man skulle vilja "skruva åt". Där sägs det bl.a. att vägledning är något som "ska erbjudas" (bra att det dock nu har närmare preciserats för vid vilka tillfällen): Men vad betyder det, att "det ska erbjudas"? Det är ju något som i dag är alltför tolkningsbart! Det är tolkningsbart både utifrån vad begreppet "vägledning" kan stå för - men även utifrån vad begreppet "ska erbjudas" kan stå för. Där är det också synd att man i betänkandet SOU 2019:4 inte tog chansen att lyfta upp studie- och yrkesvägledarnas profession, med krav på behörighet för anställning (obehöriga kan anställas för 1 år i taget).


Olika syvdebatter kan utvecklas till att bli lika spretiga som syvs uppdrag, utifrån att det kan uppfattas som oklart vad som egentligen ska diskuteras:

De viktiga frågorna att diskutera angående lagförslaget om "syv på schemat" (men även då lagen om obligatorisk prao diskuteras), de måste även innehålla de viktiga delarna för hur det rent praktiskt ska kunna genomföras - och då måste man få in alla olika parametrar kring de olika frågeställningarna. Det kanske inte bara handlar om nyanställningar för ett genomförande av ett lagförslag av den kalibern: Det kanske även kan komma att handla om en omfördelning av befintliga resurser - eller, hujedanemej, om att befintlig personal nu ska jonglera med ännu fler bollar inom de befintliga resurserna och förutsättningarna?! Då blir de fackliga ståndstagandena och remissvaren viktiga, utifrån hur nya lagförslag kan komma att påverka yrkesutövarnas arbetsmiljö.


Att tacka Ja till ämnet Framtidsval (ja det är väl drömmen, vägledning på schemat med tid för utbildning, informationstillfällen och tid för eleverna att utveckla sina kunskaper inom området), men i de debatterna måste vi ju få i gång den viktiga kärndiskussionen angående hur det i så fall kan genomföras - och även då med frågan till priset av vad? Det är ju inte bara en innehållsfråga för ett utvecklingsområde, det kanske även handlar om resurser eller ett omfördelande av befintliga resurser och det är den debatten som är viktig, den får inte "glömmas bort".


Redan nu råder en brist på utbildade studie- och yrkesvägledare (och många av dagens studie - och yrkesvägledare känner dessutom att de inte har utbildning i att undervisa i den omfattningen som lagförslaget säger). Lagen om "syv på schemat" i form av ett nytt skolämne bör inte genomföras så länge som det finns för få utbildade studie- och yrkesvägledare. Förslaget skulle få negativa konsekvenser, både för de som i dagsläget arbetar som studie- och yrkesvägledare ute vid högstadieskolorna och då får en avsevärt högre arbetsbelastning - men även för eleverna som då skulle få karriärvägledning av obehöriga, eftersom att förslaget enligt SKL kräver ca 450 nyanställningar av syv - som inte finns - och då kommer ju anställningar av obehöriga i fråga. Lärarförbundet anser förövrigt att om man diskuterar eventuella "snabbspår" angående alternativa utbildningsvägar för att nå en behörighet för att arbeta som studie- och yrkesvägledare, då är det angeläget att det inte kommer att innebära lägre krav för syvexamen. Vid eventuella "snabbspårs-utbildningar" till syv är det viktigt med relevant grundutbildning för det, d.v.s. att man behåller de krav som finns i dag.

I övrigt välkomnar Lärarförbundet utredningen SOU 2019:4, som föreslår förtydligande av vad (karriär-)vägledning är, vilken betydelse och ansvar vägledaren har samt med ett förtydligande av den rätt elever har till individuell- och generell vägledning. Där är det viktigt att lägga till vikten av huvudmannens yttersta ansvar för detta.


Det är viktigt att studie- och yrkesvägledarnas yrkesuppdrag ytterligare kan klargöras på ett tydligare sätt: Det handlar om våra skolelevers rätt till studie- och yrkesvägledning och vad där inom som bör, alternativt ska, ingå inom skolsystemets olika delar. I den diskussionen är det också viktigt att komma i håg att elevernas rätt till vägledning och studie- och yrkesvägledarnas arbetssituation står i nära förbund med varandra, det är en faktadel som inte får förbises.


Ytterst handlar det om kunskaper om vägledningens innehåll och kärna - även i process. Och då är elevernas behov av (och rätt till) vägledning en viktig del i studie- och yrkesvägledarnas arbetsmiljö: Finns tiden? En annan viktig fråga att diskutera är hur man kan tolka t.ex. regelverksformuleringar som "ska erbjudas", då det kommer till vägledning? = Ja det är i dagsläget tyvärr alltför tolkningsbart, det kan noteras i jobbannonser för alldeles för många utannonserade syvtjänster ute i landet.

Kvalién på sjösättningen av nya lagförslag för skolan, påverkar kvalitén inom kärnuppdragen.

Till skolans uppdrag hör att utveckla kunskaper och förmågor hos elever, för att förbereda dem för framtidens både fortsatta skolgång och vuxenliv - och det även kopplat till området yrkeslivet. Huvudfrågan till det blir då: Hur gör man det på bästa sätt?


Kring den frågan finns många svar och många diskussioner - och just nu även nya lagförslag och idéer.


Parallellt är det ett faktum att för Sveriges skolpersonal har det under de senaste åren kommit till en rad nya arbetsuppgifter (exempelvis utvecklingsarbetet kring nyanlända elever, arbete med olika digitala plattformar för dokumentation, en ökad psykisk ohälsa hos en andel av våra skolelever som skapar konsekvenser kopplat till skolgången, samt det komplexa arbetet med elever med social problematik etc.). Olika tillagda arbetsuppgifter måste alltsomoftast ske inom befintlig organisation, alltså utan att det tillsätts resurser: Då är det en viktig fråga, vad som kan tas bort bland de befintliga arbetsuppgifterna /alternativt vad kan göras annorlunda (vad kan det minskas ned på, inom övriga områden i yrkesuppdraget)?


Att ta ta sig an nya arbetsområden och då kunna utföra ytterligare yrkesuppdrag inom sin tjänst, samtidigt som man försöker bibehålla kvalitén på redan befintliga arbetsuppgifter, har blivit en av de största arbetsmiljöfrågorna för skolpersonal i dagens skola.


Samtidigt kommer larmrapporter om lärarbristen och bristen på utbildade studie- och yrkesvägledare, både nu och i framtiden. Jag arbetar som syv vid grundskolan och det är flera år sedan jag hade någon elev som hade lärare eller syv som något drömyrke - och vad säger det om den allmänna bilden av dagens skola? Det är något som alla berörda bör titta närmare på!

I Sverige löser man lärarbristen provisoriskt med att ta in obehöriga och vad det gäller syv så är det en yrkeskategori som inte kräver behörighet för anställning (obehöriga kan anställas ett år i taget). Samtidigt ska självklart kvalitén på utbildningen och studie- och yrkesvägledningen höjas i den svenska skolan - ja, det är viktigt att skolan hela tiden utvecklas och det utifrån samhällets och individernas behov.

Ska Sveriges skolelever undervisas och vägledas av obehöriga? Det är en fråga att fundera på, då man parallellt med det viktiga utvecklingsarbetet för skolan, saknar behörig personal.


Då det kommer till skolans vägledning, florerar nu en mängd förslag och modeller för olika utvecklingsområden: Det är viktigt att området syv utvecklas inom skolan, då vi har ett samhälle som har utvecklats mot att det är många olika viktiga val eleverna ska göra inför deras framtid. För det behöver de få utveckla en valkompetens. En valkompetens innefattar kunskaper inom olika områden (och där ingår jämförelser mellan olika alternativ), men även en träning inom processen för hur man gör då man väljer och där ingår även de viktiga informationsområdena: Vilka val är det som ska göras (och när och varför) och vad finns det då att välja av: Hur ser valalternativen ut? Där ingår även konsekvensutfall, men även analyser av utvecklingsalternativ kopplat till möjligheter. Det krävs alltså en hel del olika kunskaper för att en individ ska kunna göra, ett för dem på ett individuellt plan, bra val.


I diskussioner som rör området syv i skolan, med dess nya lagförslag som presenteras i den nya syvrapporten SOU 2019:4, får man inte glömma att se över hur de aktuella lagförslagen och utvecklingsbitarna kan genomföras rent praktiskt.


Sveriges studie- och yrkesvägledare kan arbeta under helt olika premisser vad det gäller t.ex. elevantal. Att studie- och yrkesvägledare som har färre elever i sin tjänst hinner arbeta med- och inom fler områdesbitar per elev, det är ju självklart - samtidigt som andra studie- och yrkesvägledare som har ett alltför högt elevantal i förhållande till tjänst, kan ha full sjå med att få det att gå i hop med "bara" vägledningen och gymnasievalet och allt det som där inom kan tillhöra.


Sveriges skolelever kan ha väldigt olika tillgång till studie- och yrkesvägledning under deras skoltid. Oacceptabelt olika. Det är t.o.m. så att det finns alltför många elever som inte får den studie- och yrkesvägledning de behöver - och har rätt till, då lagtexter och regelverk kring det som rör skolans studie- och yrkesvägledning är luddiga och dessutom alltför tolkningsbara.


Inom skolan och utbildningssektorn är utvecklingsarbetet en viktig del i att matcha samhällets krav på kunskaper och förmågor som både ställs - och kommer att ställas - på dagens skolelever. Därför är det ett viktigt område inom hela vårt utbildningssystem:

Skolan är viktig för samhället - och för samhällets utveckling: Därför måste det satsas på skolan!


Inom skolan finns pionjärer som jobbar för- och med skolutveckling på många olika plan. Det finns lärare och studievägledare i framkant som provar på - och även utvecklar - nya arbetssätt. Det handlar oftast då om ett enormt personligt engagemang, som man förstår även tar av deras privata tid. Jag följer t.ex. en del Instagramkonton av både syare och lärare, som på egna initiativ provar på olika modeller som rör pedagogisk utveckling, vilket då gagnar eleverna och skolan- och då i nästa steg samhället.

Sedan finns tjänstemän inom olika sektorer och på olika nivåer som arbetar med skolutvecklingsfrågor inom olika områden. De arbetar med att analysera nuläge, omvärlds- och utvecklingsbehov och ringar in utvecklingsområden. Det tillhör dock inte deras huvuduppgift att säkerställa för hur förslagen kan sjösättas som en fungerande skolverksamhet. - mer att analysera det. Det ligger ytterst på huvudmännen som, om förslagen går igenom, får det som uppdrag utifrån politiska beslut.

Sedan har vi de berörda fackliga organisationerna som får chansen att skriva remissvar i ärendegången kring nya lagförslag: Hur kan nya lagförslag komma att realiseras i praktiken - och av vem? Och där är det en rad viktiga faktorer som spelar in, där området resurser tillhör en av de viktigaste punkterna att titta närmare på.


Tyvärr kan lagförslag som teoretiskt kan påvisa en stor nytta och ett stort värde, i praktiken fallera på att resurser saknas. Det är också vad som kan hända om nya lagförslag sjösätts, utan att någon djupare konsekvensananalys görs för hur det nya lagförslaget kan komma att påverka de berörda om inte resurser säkerställs. Nu förstår nog de som är mer insatta, att jag bl.a. tänker på den nya lagen om obligatoriska prao för åk 8 och 9.


Ja, ett konkret exempel på dålig organisation på alltför många håll, är den nya lagen om obligatorisk prao för åk 8 och 9, som kom att gälla från juli 2018. Den sjösattes alldeles för fort, då det kommer till alltför många skolors möjligheter att följa lagen - och det är ju det skolan ska göra: Följa lagen.

I lagen finns krav om att huvudmannen/skolan ansvarar för upprättande praoplatsbank, så det finns praoplatser till alla elever: Men vem ska upprätta den - och när och hur? Det har nu i alltför många kommuner helt lagts på den enskilda skolpersonalen. Nu jobbar jag vid en högstadieskola som aldrig hade tagit bort högstadiets prao, vilket många högstadieskolor ute i landet hade gjort, då praoplatser inte räckte till alla elever och det blev då en högst odemokratisk skolverksamhet utifrån det. Skolan jag arbetar vid löste det med att elever själva ordnade praoplats och så ordnade skolan alternativa spår för de elever som inte fick någon praoplats - ej heller med skolpersonalens hjälp. Där kunde studiebesök ingå. Men det får inte ingå i en obligatorisk prao (undantag "synnerliga skäl" kopplat till elever på ett individuellt plan). För en skola av den storlek jag jobbar vid som ensam syv, som har ca 500 elever, ska ca 340 praoplatser om en vecka var ordnas per läsår för åk 8's och 9's elever. (Alternativt ska yrkeslärare vid yrkesprogram vid gymnasieskolan ta ansvar för högstadieelever ute på yrkesprogramprao, i de fall en arbetsplatsbaserad praoplats inte kan ordnas - och det var ju inte en så välgenomtänkt tanke, då det kommer till aktuella yrkeslärares ansvar för sina egna elevers undervisning och det kanske i säkerhetsklassade lokaler med avancerad maskinutrustning).

Att skolan har sin dagliga verksamhet med sina kärnuppdrag och elevärenden, det är ett faktum - och de skolor där det har pålagts skolans ordinarie personal att utan extra resurser i form av tid, vaska fram ett stort antal praoplatser "från rockärmen" till en fungerande praoplatsbank , de kan ha problem med att ordna det. Jag har talat med feriepraktiksamordnare som administrerar och ansvarar för s.k. "kommunsommarjobb" , de arbetar ju utifrån färdiga platsbanker med ansökningsförfarande i dataprogram- och det är ganska mycket "pyssel" kring det: Där bör man titta på den tid det tar en tjänst i anspråk att administrera den verksamheten, som på många sätt kan likna den obligatoriska praon i fråga om regelverk med krav på handledare och ungdomar ute på arbetsplats.

Gävle har en lättöverskådlig sida (klicka för mer information) om deras obligatoriska prao för grundskolan. Sidan innefattar det som behövs för att den obligatoriska praon ska fungera.

Jag har ägnat mig åt en liten rundringning till olika syvkollegor i olika kommuner, för att få veta mer om hur lagen om obligatorisk prao nu fungerar, sedan lagen trädde i kraft - och svaret blir tyvärr oftast det samma: Praon fungerar utifrån lagens regelverk, främst i de än så länge alltför få kommuner som har upprättat en praoplatsbank (såsom Gävle) genom en praoplatssamordnare - alltså någon som har det yrkesuppdraget i sin tjänst och då har tiden för det. Nu gör de flesta skolor så att elever själva/deras v-havare ordnar plats inför deras prao - och det sker ju då ofta utifrån egna kontakter och tyvärr då ofta även inom redan kända miljöer: Den gamla låg- och mellanstadieskolan är populär som praoplats, men även att göra prao med- och hos en nära släkting: Och det blir ju inte någon demokratisk skolverksamhet, då det hänger på att eleverna själva ska ordna plats. Inte blir det då heller någon vidare bredd angående elevernas kunskaper om yrken och branscher utanför befintliga referensramar, som ju var ett av syftena med att införa obligatorisk prao, vid sidan av att få en inblick i arbetslivet.

Det är ett konstaterande att nya lagen om obligatorisk prao vid alltför många skolor inte fungerar såsom det är tänkt utifrån lagtexten. Varför uppmärksammar- och lyssnar inte de styrande på de signaler som ges, där dessa missförhållanden förekommer?


Det talas nu även mycket av värdet av de vägledningskopplade inslagen från tidigare ålder - och ja, det är ett viktigt skoluppdrag, inte minst då det kommer till de normkritiska bitarna och ett utvecklande av omvärldstankar i förhållande till det egna jaget under grundskolans alla år. Men hur implementeras nya arbetssätt, med vägledning från tidigare år, där syv kan ha handledarrroller? Som läget ser ut i dag för många syvare, så är de p.g.a. ett högt antal elever i sin tjänst, fast vid sin/sina hemskolor (alla skolor är inte F-9-skolor) med dess elever och dess behov och de löpande arbetsuppgifterna. Åter igen måste alla ha klart för sig att även det är ett utvecklingsområde där tiden, eller en omdrigering av befintlig arbetstid, blir avgörande för kvalitén inom området. Och ska lärare involveras behöver de få utbildning inom området - och då även tiden för det.


Vi har också det nya lagförslaget om "syv på schemat" i syvrapporten SOU 2019:4 (i rapporten benämnd som "Framtidsval" och vars schematid ska tas från Elevens Val-tiden om 80 timmar under högstadiet). I förslaget är det syv som ska undervisa i ämnet och då kommer viktiga följdfrågor som inte kan förbises. SKL bedömer att ca 450 nyanställningar av studie- och yrkesvägledare måste göras - BRA - men var finns de? Det är ett lagförslag kräver sina resurser, inte minst vid studie- och yrkesvägledareprogrammet och dess ansvariga lärosäten (och som kanske måste bli fler).

Ja, det råder en stor brist på utbildade syvare och där har då diskussioner om "snabbspår" för att utbilda nya syvare kommit upp. Då uppkommer ju den viktiga följdfrågan om vad som kan menas med "snabbspår"? De enda "snabbspår" som bör antas som relevanta, är att de är kopplade till de aktuella lärosätena som är ansvariga för studie- och yrkesvägledarprogrammet, såsom de utbildningsspår Umeå Universitet har gett: De har erbjudit påbyggnadsutbildningar för att nå syvbehörighet för lärare och socionomer. Till det kommer valideringar av utländsk examina - och de bedöms av UHR. Sedan kan man även gå den vägen som med "Lärarlyftet"; att de som innehar en syv-anställning men är obehörig, erbjuds utbildning för att nå behörighet. Något annat kan ju inte accepteras - för vem vill i så fall söka till studie- och yrkesvägledarprogrammet på 180 högskolepoäng? Sedan är det en viktig del i dessa diskussioner, vem som ska göra vad: Som exempel behövs ju inte en högskoleexamen för att organisera och administrera och samordna praktikplatser. Däremot blir det märkligt att tumma på regeln om behörighet då det kommer till elevernas undervisning och vägledning.

Som en summering kan vi konstatera att i flödet av utvecklingsområden för skolan, där är det lätt att tappa huvudet angående de olika professionernas kärnuppdrag:

Man måste titta på lärarnas premisser för deras undervisning, utbildning som ska leda till bildning inom olika områden - kontra "det övriga" i form av det svällande administrativa arbetet, men även praktiskt förekommande arbetsuppgifter vid en skola, i form av matvakt, städansvar - och ja, på vissa håll även praoplatsanskaftning etc.: Det gäller att man kan sovra i allt detta "övriga" - DÅ skulle förutsättningarna för utvecklandet av ett större samarbete olika skolprofessioner emellan kunna utvecklas på ett mer gynnsamt sätt: Drömmen om hur området syv skulle kunna integreras in i alla olika skolämnen i lärarnas undervisning skulle kunna utveckla sig till någonting riktigt bra, istället för, som det nya lagförslaget säger, att syv, som inte har utbildning med fokus just mot att undervisa, ska bli undervisande lärare i ett eget ämne.


Då det kommer till skolans studie- och yrkesvägledare så talas det alltför lite om styrkan i de professionella individuella vägledningssamtalen, vad de betyder för eleverna på ett individuellt plan (och det som eleverna vill ha mer av i utvärderingar jag har varit med att göra). Det verkar helt ha tappat sin status i de mer allmänna diskussionerna. Det kan bero på att det sker bakom lykta dörrar - och det som sker bakom lykta dörrar har i dag inte samma status som det som sker på mer synliga nivåer.


Skolan är nu i behov av att återinföra de sedan förr förekommande SSA-sekreterarna (de finns kvar i vissa kommuner). Kanske vi behöver en ny yrkeskategori som är kopplad till skolan: Yrket kunde få yrkestiteln Arbetsmarknadskordinator eller något liknande (kanske ett utvecklingsområde för t.ex. personer som arbetat vid AF och nu blivit varslade, då AF läggs ned - det blir ju för samhället då en omstrukturering av resurser). Till deras yrkesuppdrag skulle administration av prao och upprättandet av praoplatsbanker ingå, samt det viktiga arbetet för samverkan mellan skola och arbetsliv, vilket krävs för att bl.a den obligatorisk praon ska fungera som en bra och givande skolverksamhet; för eleverna, skolpersonalen och de arbetsplatser som vill- och har möjlighet - att erbjuda praoplatser till grundskoleelever. Om obligatorisk prao ska fungera måste den vara en organiserad skolverksamhet som ger våra elever inblick i arbetslivet och dess olika yrkesområden - och det på ett demokratiskt plan, med tillgång till fungerande platsbanker för alla, oavsett egna kontakter. Handledare ute på arbetsplatser som tar emot unga högstadieungdomar på prao behöver också garanteras ett stöd för det och även utbildning och förberedelse.


I alltför många viktiga diskussioner som rör just skolan, så blandas lätt viktiga saker i hop: Om någon lyfter frågor som rör hur något ytterligare ska rymmas inom befintlig arbetstid i samband med sjösättningar av nya skollagar och uppdrag (eller vad som då kan göras annorlunda, tas bort) - då kan det tyvärr missuppfattas som att dessa personer inte är utvecklingsbenägna. Och det blir ju mycket märkligt, för det är ju egentligen precis tvärt om: Det är ju just dessa viktiga frågor som blir avgörande för hur nya arbetsmodeller och verksamheter i ett yrkesuppdrag kan komma att fungera i praktiken! Och all forskning, allt utvecklingsarbete och alla de goda idéerna som har ringats in som områden som är viktiga att utveckla, kan då lätt omvandlas till "elefanten i rummet": Det blir till något stort som finns runt omkring oss som arbetar i skolan - men som man inte talar om på ett konstruktivt sätt: Vi bara konstaterar att vissa lagförslag kan kräva ytterligare resurser för att de ska kunna genomföras. Det för att bibehålla kvalitén i de redan befintliga arbetsuppgifterna som vi är ålagda att ansvara för och utföra. Det är dessa diskussioner jag efterlyser mer av i debatterna!


Syv

/Jenny Ivarsson, Studie- och yrkesvägledare vid grundskolan i Kalix och rep. för Lärarförbundets Refernesorgan för syv.

Nya lagförslag för skolan kan kräva sina resurser

En rad nya förslag angående skolans studie- och yrkesvägledning har lagts i en ny rapport från SOU. På samma sätt som att dagens undervisning måste anpassas för att matcha framtidens behov av utbildade medborgare, måste skolans studie- och yrkesvägledning matcha individers behov av vägledning.

SyvJenny

Bloggartikel av Jenny Ivarsson,

Lärarförbundets Referensorgan för syv och syv vid grundskolan i Kalix.


Skolans studie- och yrkesvägledning står för en liten- och många gånger alltför snäv verksamhet inom vårt utbildningssystem. Till det kan kunskaperna om vad studie- och yrkesvägledning kan bestå av rent innehållsmässigt, även ha ett alltför snävt synsätt. Det kan tyvärr också gälla för en del av dem som är satta att styra över verksamheten på ett nationellt plan, men även för en del av dem som är satta att ansvara för verksamheten på såväl en arbetsplatsnivå, kommunivå och regional nivå.

Syvtjänster kan se oacceptabelt olika ut mellan olika skolor, bl.a. då det kommer till elevantal per syv: Hur många elever kan en studie- och yrkesvägkedare ansvara för, då det kommer till ett säkerställande av att alla elever får den vägledning de är i behov av? Och varför har Sveriges elever inte rätt till behöriga studie-och yrkesvägledare?


Det var några av utgångspunkterna till varför den nya rapporten "Framtidsval - karriärvägledning för individ och samhälle" /SOU 2019:4 var både efterlängtad och viktig.

Tyvärr kvarstår många viktiga frågor, efter det att man har läst igenom den, det är de flesta inom syvkåren överens om och det är en genomgående reflektion i artiklar och debatter kring denna rapport.


Sedan rapporten blev offentlig i januari 2019 har en rad olika debatter - främst inom syvkåren och i sammanhang där skolfrågor rent allmänt florerar - diskuterat dess innehåll och förslag. En av de största diskussionsfrågorna har varit punkten med förslaget om "syv på schemat", i form av schemalagd undervisning som ska ingå i läroplanen - och förslaget säger att den som undervisar då ska vara studie- och yrkesvägledaren.

Samtidigt saknas helt förslag om att det ska krävas behörighet för att arbeta som studie- och yrkesvägledare. Då man läser utredningen misstänker man tyvärr att orsaken till att skippa kravet på behörighet för studie- och yrkesvägledare, kommer sig från att det råder en brist på studie- och yrkesvägledare, både nu- och i den närmaste framtiden. Där bör man snarast se över den gamla- och den bäst fungerande metoden för att göra ett yrke mer attraktivt, så att fler vill utbilda sig mot aktuellt yrke - och det är genom att höja statusen för yrket: Det handlar om behörighetskrav och löneutveckling - men även om yrkets allmänna arbetssituation och karriärmöjligheter.

Jag har tidigare berört den nya syvrapporten i en bloggartikel här på Lärarförbundets syvblogg 2019-02-05.


Vilka nya lagförslag kommer man nu att välja, för att individer bäst ska få veta hur de ska göra då de väljer - men även: Vem kommer att välja att bli studie- och yrkesvägledare, om inte behörighetskrav finns för yrket?


Inom professionell vägledning arbetar man med evidensbaserade metoder och vägledningsmodeller, samt genom beprövad samtalsmetodik. Där vet vi att många som inte är insatta inom området tyvärr lätt kan blanda i hop vägledning med information. Information ingår bl.a. inom området vad det finns att välja av, men även då det kommer till frågor som berör "var" och "när" och "hur", samt olika inför- och kring valet andra faktabaserade påverkansbara faktorer som rör viktiga val av olika slag. Vägledning däremot, är via samtal en djupdykning i individers både personliga egenskaper och egen verktygslåda, att både fylla på, men även att inventera och göra synlig - och det med målet att både "fånga upp" och utveckla nya tankebanor.

I Sverige är det Studie- och yrkesvägledarprogrammet (180 p), som ges av lärosätena Malmö Universitet, Stockholms Universitet och Umeå Universitet, som examinerar studie- och yrkesvägledare. Till det kan även valideringar göras utifrån examina från annat land, men även nås genom olika skräddasydda "snabbspår", som både både har förekommit- och kan förekomma, utifrån tidigare examina.


Förslaget om att syv ska ut och undervisa om 80 timmar i åk 7 - 9 kommer att bli resurskrävande. Men det råder brist på utbildade studie- och yrkesvägledare - och då det inte krävs behörighet för att anställas som syv, kan även outbildade anställas för detta.


De befintliga studie- och yrkesvägledarna ute vid Sveriges skolor är alltför många av oss redan överhopade av arbetsuppgifter, vilket har lett till en arbetsmiljö som varken är- eller blir hållbar i längden. Det saknas riktlinjer för hur många elever en syv kan ansvara för per %-tjänst. Utifrån förslaget om undervisning om 80 timmar i åk 7 - 8 handlar det, som ett exempel, om 800 timmar vid en 10-parallellig skola. Är det så att man väljer att lösa det med att inte kräva behörighet för att vägleda och undervisa Sveriges skolelever?


I dagsläget har de allra flesta av skolans studie- och yrkesvägledare redan lektioner ute i klasser: De sker då i de sammanhang som faller sig naturliga i sitt sammanhang, såsom inför gymnasievalet i årskurs 9, men även genom förberedande lektioner i åk 8. Det kan även handla om samarbeten inom området med olika lärare i olika ämnen. Kunskaper om yrken- och arbetsliv ingår som en del ämnet samhällskunskap men även i ämnet svenska, där elever bl.a. kan få träna sig i att skriva ett CV etc.

Sedan många år har det även pågått ett viktigt utvecklingsarbete i den svenska skolan under rubriken "studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar". Det arbetet har pågått i en massa herrans år, men har under den senaste tiden intensifierats genom både utbildningspaket och skrifter från Skolverket. Skolverket har också skapat en digital plattform kallad "Syvspindeln", som är en metodbank med idéer och arbetssätt att förankra ute på skolorna, genom olika förtydligade arbetsmodeller inom området.

Det viktiga begreppet "studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar" handlar om att skolan hittar arbetssätt där all personal vid skolan har elevernas framtida vägar med dess olika val, samt det kommande arbetslivet, med sig i ett tankesätt som genomsyrar all undervisning vid skolan. En viktig fråga kring införandet av "syv på schemat"med egen undervisningstid, är hur man då bäst säkerställer att inte "golvet blir tak"; d.v.s. att det i huvudsak bara blir där och då de syvrelaterade frågorna ska avhandlas.

Den nya syvutredningen lägger förslag om att föra in ”karriärperspektiv” i alla ämnen i grundskolan och även i lärarutbildningen - de förslagen måste verkligen lyftas upp.

Kunskapen- och vetskapen om de olika skolämnenas nytta i olika former ute arbetslivet (hur det tydligare kan kopplas i hop), kan påverka den generella synen på utbildning i en positiv riktning hos individen - vilket i sin tur är positivt för motivationen för skolarbetet. Motivation är en viktig faktor då det kommer till inlärning, som i sin tur även är kopplat i hop med en personlig utveckling. Det är fakta. Därför är studie- och yrkesvägledning i vid bemärkelse lika viktig som i en snäv bemärkelse - vilket betyder att allmän information och utbildning om arbetslivet, samt kunskaper om olika yrken, de är viktiga komplement till studie- och yrkesvägledarens professionella- och även individuella vägledningssamtal.

syv_val

Hur man gör då man väljer är någonting man kan lära sig. Olika val är kopplat till både självkännedom och en utveckling av det abstrakta tänkandet. Det är bitar och områden man bl.a. inventerar och kartlägger i professionella vägledningsamtal. Information är en annan viktig del inför viktigare val. Information kan man få via olika kanaler: Genom undervisning, information via nätet, via besök på utbildningsmässor etc. Vägledning och information kompletterar varandra - men kan inte ersätta varandra. Foto Jenny Ivarsson, Sundbybergs T-station.


Röster från de som i dag arbetar som studie- och yrkesvägledare ute vid olika skolor i Sverige är mycket frågande angående det faktum att behörighet inte krävs för att anställas som syv och att det inte heller finns med som förslag i den nya syvrapporten SOU 2019:4. Ovanpå det finns förslaget om fast lektionstid - och förslaget säger att det är syv som ska undervisa: Det kommer i så fall kräva både mass-nyanställningar, vilket ju är bra i och för sig - men det kommer att krävas resurser, ekonomiska resurser, men även omorganiseringar av olika slag:. Tiden för det nya ämnet, som i rapporten benämns som "Framtidskunskap", ska enligt förslaget tas från skolans Elevens val-tid.

Det handlar även om anställningsformer, då många studie- och yrkesvägledare ute vid skolorna har semestertjänst och undervisande lärare har ferietjänst. Det i sin tur kan bero på anställningens art och yrkesuppdragets innehåll: Många syvare hinner inte införskaffa information, vare sig för eget bruk eller för att upprätta länksamlingar som rör utbildningsvägar etc. för spridning till elever och vårdnadshavare. Det kan gälla uppdateringar angående utbildningar men även nya eventuella regelverksändringar, som det ingår i vårt uppdrag att vi vidare kan förmedla ut till dem det berör. Tiden för det får oftast ske under skolans lovdagar, då inga elevsamtal eller möten är inbokade. Sedan kommer lite av en arbetstopp efter varje läsårsslut, då många behöver få tala med sin studie- och yrkesvägledare utifrån att olika frågor av olika karaktär dyker upp i samband med antagningsförfarandet - det handlar även om individuella överlämningar och övergångar till gymnasieskolans IM-program. Jag arbetar själv vid en grundskola med ca 500 elever och får ofta en arbetstopp kring detta i månadsskiftet juni /juli.


Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har haft en av de viktigaste reflektionerna kring det nya förslaget om undervisning i ett nytt skolämne med namnet ”Framtidsval”. I en artikel på SKL's hemsida frågar Per-Arne Andersson, avdelningschef med ansvar för bland annat skola och förskola på SKL, om förslaget om att syv ska ut och undervisa på fastställd lektionstid, verkligen går att genomföra? Enligt beräkningar skriver han att närmare 450 personer måste anställas för ämnet Framtidsval. Och det inom ett yrke som redan är ett bristyrke.

Ja, en utveckling behövs inom området studie- och yrkesvägledning i den svenska skolan. Det är viktigt för att säkerställa att alla elever får den information och den kunskap om olika yrken och arbetsliv, som de behöver på sin väg mot framtiden och de olika val som då ska göras. Men man löser inte det med att inte kräva behörighet för att anställas som studie- och yrkesvägledare.


Sveriges elever har rätt till utbildade studie- och yrkesvägledare. Det är de som ska vägleda - och även, om förslaget om fast undervisningstid går igenom - undervisa. Att inte kräva behörighet för studie- och yrkesvägledare utvecklar inte området syv i skolan – det underminerar det. Om man vill utveckla studie- och yrkesvägledningn i den svenska skolan, då måste man säkerställa att fler utbildar sig till det. Då kan man sjösätta nya lagförslag som kräver ett högt antal nyanställningar.


Utbildning och utveckling hör i hop, men vem ska göra vad och när - och hur?

Utbildning och utveckling hör i hop, men vem ska göra vad och när och hur? Samhället utvecklas hela tiden, det är något som skolan både ska- och måste anpassa sig till. Men då måste de anställda ute i de olika verksamheterna få premisser och stöd för genomförande, då nya arbetsuppgifter kommer till.

SyvJenny

Bloggartikel av Jenny Ivarsson,

Lärarförbundets Referensorgan för syv och syv vid grundskolan i Kalix.


Då det kommer till skolans värld finns duktiga utredare och utvecklare, som på uppdrag kan utreda utvecklingsområden - och framförallt framtida behov angående de krav samhället ska ställa på utbildningssystemet, för att få mer optimala resultat.


Det är extra viktigt att regelbundet se över utvecklings- och förbättringsområden då det kommer till skolan, då ett av skolans viktigaste uppdrag är att förbereda morgondagens vuxna angående de krav som kommer att ställas på dem - samhällets både krav och behov.


Utifrån utredningar och rapporter är det sedan upp till de styrande att ta beslut om nya lagförslag som ska sjösättas - vilka då blir till uppdrag att genomföra för de som är ansvariga för de berörda verksamheterna och enheterna.

I skolans värld är det skolornas huvudmän som har det yttersta ansvaret för att se till att de lagar och förordningar som styr skolans uppdrag följs. Sedan tillhör det bl.a fackförbundens uppdrag att för sina medlemmar se över möjligheterna för hur nya uppdrag kan rymmas- och komma in i befintliga yrkesuppdrag i en tjänst - hur premisserna för det ser ut. Det är en nog så viktig del i olika yrkesrelaterade utvecklingsprocesser.


Hur ser möjligheterna ut för dem det berör, för att kunna genomföra nya lagförslag så att lagen följs? Ytterst handlar det om resurser och resursfördelning.


Det fackliga arbetet kring nya lagförslag, som kan medföra extra- och även ändrade arbetsuppgifter för de anställda som det berör, är oerhört viktigt.

I "bruset" i de diskussioner som florerar kring skolans olika professioners uppdrag, är det viktigt att alla tar på sig glasögonen för hur huvuduppdraget ser ut i sin helhet och sätter sig in i vad nya lagförslag innebär rent konkret ute på skolorna, för dem som ska se till att lagen kan genomföras- och fungera såsom det är tänkt.


En sak står klart - och det är att studie- och yrkesvägledningen i den svenska skolan måste utvecklas.


Vi lever i ett samhälle som inte har en lika spikrak väg ut i arbetslivet efter avslutad skolgång, såsom i gångna tider. Både nya yrkesområden och jobb (och även arbetsformer ) har kommit till. Yrken som fanns i går kanske inte finns kvar varken i dag eller i morgon - och om de gör det, så kan de se helt annorlunda ut, både i innehåll men även då det kommer till de kunskapskrav och egenskaper den som utför arbetet måste besitta.

I skolvärlden och i vägledarkretsar talar man nu också mer om vikten av att skoleleverna får utveckla en valkompetens, vilket är ett begreppsord för summan av de kunskaper en individ behöver inför- och i samband med olika viktiga val som ska göras.

Att individer besitter en valkompetens är viktig kunskap att bygga upp (utifrån mognad och ålder) genom hela skolsystemet. Det är viktigt för frihet och demokrati. Sedan kan en karriärkompetens byggas på inför viktiga val kopplat till utbildnings- och yrkesval. Karriärkompetens är ett begepp som används i en ny syvutredning av Statens Offentliga Utredningar som kom i slutet av januari 2019 och avhandlar Sveriges studie- och yrkesvägledning och dess behov av utveckling.


Studie- och yrkesvägledningen har varit ett problematiskt område att utveckla inom utbildningssystemet. Redan år 1997 visade Skolverkets Utvärdering av grundskolan, UG -95, på uppenbara brister. Samma resultat påvisades i Utbildningsutskottets uppföljning år 2018.

Ett av de största problemen inom det svenska utbildningssystemet har varit - och är - att kunna säkerställa en likvärdig studie- och yrkesvägledning för Sveriges skolelever. Det handlar inte bara om nationella och regionala skillnader som finns, vilket inte är acceptabelt: Allas rätt till likvärdig utbildning är ett viktigt incitament i ett demokratiskt samhällssystem. Oacceptabla skillnader både i tid och innehåll inom området studie- och yrkesvägledning förekommer även skolor emellan, t.om. inom samma kommun. Det i sin tur beror bl.a på luddigheter i de regelverk som styr verksamheten. Det är ett av de stora arbetsmiljöproblemen för alltför många av oss som arbetar som studie- och yrkesvägledare vid olika skolor runtom i landet:

Oklara och otydliga arbetsuppgifter kan leda till en dålig arbetsmiljö - men även alltför stora skillnader i kvalité och resultat, det är ett faktum. Det kan också leda till att det blir speciellt rörigt då nya arbetsuppgifter utifrån nya lagförslag kommer till. Det gäller för all skolpersonal.


Många av tankarna i detta blogginlägg fick jag i samband med stt jag deltog i en nätdiskussion i ett syvforum, angående den nya rapporten från Statens Offentliga Utredningar, som avhandlar Sveriges studie- och yrkesvägledning: "Framtidsval - karriärvägledning för individ och samhälle" /SOU 2019:4/ /Betänkande av Utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning, Stockholm 2019./

Aktuell utredning innehåller en rad skarpa och viktiga förslag:

  • /"Ett förtydligande av vad vägledning är, att den kan vara både individuell och generell och ska benämnas karriärvägledning.
  • Ett förtydligande av elevers tillgång till individuell karriärvägledning.
  • Tydligare krav på att individuell karriärvägledning ska erbjudas vid vissa tillfällen.
  • Förstärkning av det generella karriärvägledningsperspektivet i olika ämnen.

Ett nytt obligatoriskt inslag med tilldelad tid,. benämnt framtidsval, ska införas i grundskolan, grundsärskolan och specialskolan."/


Utredningen kommer även med av oss vägledare önskade förtydligande av elevers rätt till vägledning:


/"För säkerställa elevers tillgång till vägledning föreslår utredningen att det införs bestämmelser om att individuell karriärvägledning ska erbjudas vid vissa tillfällen och till följande elevgrupper:

– elever i grundskolan och motsvarande skolformer inför val till gymnasieskolan eller gymnasiesärskolan,

– nyanlända elever som börjar i högstadiet i grundskolan eller specialskolan samt på språkintroduktion i gymnasieskolan inför upprättandet av den individuella studieplanen,

– elever på språkintroduktion i gymnasieskolan som har fullföljt sin utbildning och som på grund av sin ålder enligt 15 kap. 5 § skollagen inte kan påbörja en annan utbildning i gymnasieskolan,

– elever som avser att avsluta sin gymnasieutbildning eller gymnasiesärskoleutbildning i förtid eller riskerar att inte erhålla en gymnasieexamen i gymnasieskolan.

Utpekandet av dessa tillfällen och elevgrupper ska dock inte medföra att andra elevgrupper förbises. Utredningens förslag innebär att alla elever ska, som ovan beskrivits, ha tillgång till karriärvägledning."/


Det är precis så de flesta av oss vägledare inom aktuella verksamheter redan ser det som självklart att jobba - men oj vad vi kan få kämpa och "fajtas" för att få in bara dessa punkter i vår tjänst: Förutsättningarna för att utföra uppdraget kan se oacceptabelt olika ut: Det finns nämligen inga tydliga riktlinjer för hur många elever en vägledare kan ansvara för i förhållande till tjänst.

De som ansvarar för- och styr vårt uppdrag måste nu sätta sig in i vårt yrkeduppdrags kärna - framförallt professionell vägledning som process, samt utrusta sig med en miniräknare: För att kunna följa lagförslagen i den nya syvutredningen från SOU, är det viktigt att se över det antal elever en vägledare kan ha ansvar för i sin tjänst - och därmed även hur många syv, om förslaget går igenom, man måste nyanställa.


Ett av de mest diskuterade förslagen i aktuell syvutredning är att en garanterad lektionsundervisning inom området karriärvägledning och arbetsliv ska införas. I förslaget handlar det om 80 timmar fördelat under åk. 7 - 9 på högstadiet. Där har man bl.a. tittat på grannländer som Finland som bedriver sådan undervisning.

Det finns helt klart fördelar med förslaget om en garanterad undervisningstid inom detta område - i utredningen benämd med namnet "Framtidsval" och som enligt förslaget ska ha egen undervisningstid i läroplanen. Men det finns en rad viktiga aspekter att ta ställning till- och noga överväga innan beslut: Man måste mer djupgående inventera vad förslaget kan komma att innebära.

Om beslut tas för en implementering av undervisning om yrkesval och arbetsliv läroplanen, då måste man noga analysera dess fördelar kontra dess nackdelar - och framförallt då även genomförandet och dess innehåll och utförande, där frågeställningen "hur, var, när och av vem" blir då högrelevant.


En övrig viktig del i ett utvecklingsarbete, det är att även den yrkesgrupp/de yrkesgrupper, i detta fall Sveriges studie- och yrkesvägledare som blir navet ute i de olika verksamheterna för hur utvecklingsarbetet ska fungera utifrån dess krav, mål och mening, de måste också stärkas i sin yrkesprofession: Gör man inte det (och det med en tydlighet hur), då missar man en viktig del för hur nya arbetssätt och arbetsmodeller ska komma att genomföras.


Det är allmänt känt att många studie- och yrkesvägledare som yrkesutövare känner sig förbigångna i denna nya syvutredning. Det saknas i dag karriärvägar för syv och till det råder det en brist på utbildade studie- och yrkesvägledare, vilket är allvarligt inför framtiden - inte minst utifrån möjligheterna för att kunna sjösätta de lagförslag utredningen presenterar. Det handlar om lönerna och chanserna till löneutveckling och vidareutbildningar: Det måste bli mer attraktivt att utbilda sig till- och att arbeta som studie- och yrkesvägledare. Och att det inte formellt och tydligt krävs en examen från motsvarande* studie- och yrkesvägledarprogrammet (*med valideringar och ev. "snabbspår" inkluderat), det är mycket märkligt, med tanke på att elevernas rätt till professionell vägledning nu mycket tydligare ska säkerställas.


Då nya lagförslag sätts in är det viktigt att lyssna på de yrkesverksamma. Där har representanter från Lärarförbundet blivit inbjuden till diskussioner under utredningsarbetet. Då det kommer till förslaget om det nya skolämnet framtidsval, som föreslås omfatta 80 timmar på högstadiet (med ett nationellt fastställt innehåll uppdelat på tre olika kunskapsområden: Val och framtidsplanering, arbetsliv och samhälle samt utbildningsvägar och yrkesområden), var Lärarförbundets representanter (varav jag var en av dem) avvaktande. Vi var inte emot förslaget (som har många fördelar), men avvaktande utifrån följande punkter:

- Undervisningstiden för ämnet Framtidsval föreslås att tas från Elevens Val-tiden, vilket jag som är yrkesverksam vid högstadiet tycker är synd, då det är lektionstid där eleverna själva har fått göra aktiva val utifrån ett intresse: För t.ex. elever som kanske har misslyckats i övriga skolämnen och även i sin skolsituation i övrigt, med skolk etc., kan de utifrån ett intresse få chansen att utvecklas i ett positivt sammanhang. Det i sig är en viktig del för att även utvecklas pedagogiskt: Vi vet att positiva sammanhang är något som är viktigt att bygga vidare på, då det kommer till en individs personliga utveckling, vilket ju står kan stå i ett nära förbund med en pedagogisk utveckling.

- Lärarförbundet ser en fara i om man fokuserar på att det är utbildningssystemets studie- och vägledare som kan uppfattas som de helhetsansvariga för området som rör kunskaper om samhällets arbetsliv och de viktiga val som ska göras som kan kopplas till yrkeslivet. De viktiga områdena handlar till stor del även om vårt samhällssystem kopplat till varför man ska gå i skolan och ska vara hela skolans ansvar genom hela skolsystemet. Däremot, vägledningnsbitarna, de ska ombesörjas av en utbildad studie- och yrkesvägledare och denna kan även fungera som en handledare för skolans övriga personal då valkompetens, arbets- och yrkesliv ska finnas med- och vara kopplade till skolans alla skolämnen och det genom alla stadier och årskurser.

- Det handlar också om bristen på utbildade syv då vi kommer in på diskussionen om lektionsundervisning om arbetsliv: Kanske det inte kräver att det just är en syv som gör det. Däremot krävs det ju en syv för vägledning. Diskussionen kommer då in på resursfördelning: Klassrumssituationer /lektioner kan inte ersätta de individuella vägledningsbehoven - lektioner under rubrken framtidsval handlar om ett komplement.

- Frågor som rör antal elever per syv är oerhört viktig: Var ska tiden tas från i befintlig arbetsplan kopplat till vårt uppdrag. Men det handlar även om undervisningens innehåll och former (undervisning kräver också sitt viktiga för- och efterarbete).

Lektionspass kan vara nödvändiga och ingår i syvs yrkesuppdrag, då de kommer in i sina naturliga sammanhang. Lagförslaget om 80 timmars undervisning per klass under högstadiet blir däremot någonting helt annat: Skolan jag arbetar vid som ensam syv i en heltidstjänst är en 10-parallellig skola med ca 500 elever. Utifrån förslaget om 80 timmars lektionsundervisning av syv för åk 7 - 9 för en 10-paralellig skola, så blir det 80 x 10 = 800 timmar. Syvkåren måste m.a.o. på många håll fördubblas för att den individuella vägledningen också ska kunna säkerställas.


Alltför många huvudmän lägger tyvärr nya lagförslag på enskild skolpersonal att bara "lösa". Det har en alltför stor del av studie- och yrkesvägledare och lärare vid olika högstadieskolor ute i landet fått erfara då det kommer till den nya lagen om obligatorisk prao för åk 8 och 9, som kom att gälla från den 1 juli 2018. Många lärare och syv har där mycket dåliga erfarenheter angående hur ett nytt lagförslag som gäller skolan kan sjösättas.


Det är skolor som står utan platsbanker och eleverna ordnar själva platser - och därmed blir lagen om obligatorisk prao på sina håll en högst odemokratisk skolverksamhet och sätter då en enorm press hos den skolpersonal som ska arbeta med dess genomförande. Där bör obligatorisk prao jämföras med kommunernas feriepraktikverksamhet (de kommunala "sommarjobben" för ungdomar): Den verksamheten har samma krav som prao angående säkerhet kopplat till ålder då det kommer till arbetsplatserna och de arbetsuppgifter ungdomar kan få utföra. Den verksamheten har också platsbanker, vilka har kommit till utifrån ett gediget samarbete med en feriepraktiksamordnare och olika arbetsplatser och dess praktikhandledare. Det handlar om ett urtymme i fråga om både tid och resurser att skapa sådana platsbanker, som många av Sveriges högstadieskolor i dag saknar.


SKL - Sveriges Kommuner och Landsting - har den 29 januari 2019 publicerat en artikel, utifrån den nya syvutredningen. Artikeln är skriven av Per-Arne Andersson, avdelningschef för SKL's avdelning för utbildning och arbetsmarknad. I artikelns rubrik lyfter han frågan hur de olika förslagen i den nya syvutredningen ska kunna genomföras: SKL bedömer att 450 nya tjänster behövs bara för att genomföra lagförslaget om framtidsval som ett eget skolämne i läroplanen. Artikeln lyfter också upp det faktum att det idag finns 1 040 verksamma studie- och yrkesvägledare i grundskolan, varav 686 har studie- och yrkesvägledarexamen och 354 är verksamma utan studie- och yrkesvägledarexamen. Det är alltså redan idag svårt att rekrytera till yrket, och det gäller även inom gymnasieskolan och vuxenutbildningen.


Det är så att vi måste skilja på allas våra olika ansvarsområden då det kommer till det viktiga utvecklingssarbetet för skolan: Utredare utreder och kartlägger behov - vilka de sedan preciserar tillsammans med förslag på förbättringar och "lösningar". Sedan går aktuell utredning till remiss till olika berörda instanser, för att så slutligen komma som en färdig utredning med konkreta förslag. Därefter ska de styrande ta ställning till eventuella lagändringar och tillägg i de lagar och styrdokument som styr skolans verksamhet. De berörda fackförbunden har sitt viktiga arbete med att se till sina medlemmars hela arbetssituation och vad de olika lagförslagen enskilt kan komma att innebära för dem - men även för medlemmarnas arbetsmiljö i stort, vilken kan påverkas av nya lagförslag.


Slutfrågan utifrån den nya statliga syvutredningen, som ändå innehåller många bra och relevanta förslag, men är alltför luddig då det gäller de både viktiga och nödvändiga satsningarna på studie- och yrkesvägledarna som en yrkeskår och för att säkerställa behovet av utbildade studie- och yrkesvägledare, både nu och i framtiden, är:


Vem ska göra vad och hur - och när? Det är något som nu tydligare måste framgå då det kommer till det svenska skolsystemets studie- och yrkesvägledning, både i det vida och snäva perspektivet.


När gymnasievalet plötsligt poppar upp!

Tiden kring gymnasievalet, som ska vara klart i februari varje kalenderår, är en tid då studie- och yrkesvägledarnas arbete plötsligt kan komma i fokus i olika medier - men även i de mer allmänna skol- och samhällsdiskussionerna som då kan poppa upp på olika plan.


Dock är debatterna som rör gymnasievalet och skolans studie- och yrkesvägledning inte något som bara slumpvis dyker upp i tiden kring gymnasievalet varje år - de följer också ofta ungefär samma mönster. Det beror på att samhället i stort oftast – och det av förklarliga skäl – hanterar händelser och fenomen utifrån det som är pågående ”i detta nu” (för att använda ett mer modernt uttryck för begreppet ”just nu” och som under de senaste åren har blivit mer vanligt, inte minst via journalister som ska rapportera något direkt via etern eller tv).

Vi vet också att dessa diskussioner som poppar upp i tiden kring gymnasievalet ofta kan vara kritiska till skolsystemets studie- och yrkesvägledning, utifrån att man tycker att elever väljer ”fel” gymnasieprogram. Men i dessa upp-poppande diskussioner kommer man sällan till kärnan av studie- och yrkesvägledarnas och skolans uppdrag och alla de övriga olika parametrar som är avgörande för hur varje enskild elev som gör ett gymnasieval, väljer.


En utmaning hela samhället har, det är att upplösa de olika personligt och individuellt kopplade referensramar och ”marineringar” elever är ”utsatta för”, vid sidan av skolans syvrelaterade inslag. Där vet vi- och ser vi att insatser inom området studie- och yrkesvägledning måste få komma in i skolelevers utbildning på ett mer naturligt sätt och det från tidigare år.


Man kan också ställa sig frågan vilken position studie- och yrkesvägledningen har i utbildningssystemet, då det är ett område som kan se så olika ut mellan olika skolor och mellan olika kommuner - och därmed också för olika elever: Det finns ingen lagtext som direkt avhandlar varken omfattning eller innehåll i en elevs studie- och yrkesvägledning, för att på bästa sätt förbereda eleven inför de viktiga val som denne ska göra i framtiden och som påverkar dennes framtid.

Vad som sägs i lagtexten är att alla elever har rätt till studie- och yrkesvägledning och att den ska vara av god kvalité. Utöver det finns det inget krav på att eleven har rätt till någon utbildad studie- och yrkesvägledare och vad studie- och yrkesvägledningens olika delar ska innehålla mer konkret.


Ett problemområde för skolans studie- och yrkesvägledning – och det gäller vägledning i både i snäv och vid bemärkelse - det är att området på alltför många håll varken är så starkt förankrat eller prioriterat område i skolan: Hur- och när får vi in alla de olika delarna som bör finnas med? Där bör alla kommuner upprätta kommunövergripande syvplaner (och de kommuner som redan har en sådan, måste uppdatera- och revidera den kontinuerligt).


Kommunövergripande syvplaner ska innehålla studie- och yrkesrelaterade punkter och områden för alla olika årskurser: Det kan handla om studiebesök (och vad det gäller studiebesök så behöver det inte alltid handla om att elever besöker olika ställen med skolan – det kan även handla om att skolan får besök i form av t.ex. olika yrkesverksamma etc., som kommer och berättar om vad de gör på jobbet i sina olika yrken). Där är det också viktigt att dessa arbetsplaner kan fastställa när aktuella aktiviteter ska ske; att de sker och vem som är ansvarig. Det kan även handla om fasta punkter kopplade till elevernas ordinarie lektionstid och absolut även direkt kopplat till de olika skolämnena. I en sådan arbetsplan kan man då få en översikt över allt det som ska ingå- och som eleverna har rätt till inom området studie- och yrkesvägledning genom deras skolgångs olika år och stadier.


Ett stort och många gånger även ett akut problem för dagens svenska skola, är att det är många olika arbetsplaner som ska synkroniseras och det är många olika uppdrag som ska genomföras. Tyvärr är skolan i dag många gånger en stressig arbetsplats – både för oss som arbetar i skolan, likväl som för eleverna. Tyvärr är det också så att det är svårt att både sjösätta- och genomföra arbetsplaner, då förutsättningarna för skolans verksamhet hela tiden både påverkas och ändras: I min arbetsplan som studie- och yrkesvägledare vid en högstadieskola poppar nya premisser och områden upp, som snurrar kring den befintliga arbetsplanen för syv, som ändå revideras och uppdateras inför varje nytt läsår: Saker kommer till hela tiden, men det ligger också lite i sakens natur då vi arbetar med ungdomar och utbildning – där ingår utveckling som en naturlig del av vårt uppdrag, MEN där måste man hela tiden kunna prioritera på bästa sätt och det med elevernas bästa för ögonen och det framförallt i det långsiktiga perspektivet för eleven och samhället.


Många syvare jag kommunicerat med ute i landet har fått nya ansvarsansvarsbitar i sina tjänster. Det kan bl.a handla om de nyanländas studieplaner, som till huvuddelen är av pedagogisk karaktär, samt tillkomna arbetsuppgifter kring den nyinsatta lagen om obligatoriska prao vid högstadiet, med vars krav för att följa lagtexten inte ryms inom alltför många skolors befintliga resurser - och vad ska då "tas bort"? Andra arbetsuppgifter som kan ha kommit till kan handla om olika både pågående och kommande projekt- och fokusområden för skolan internt (det kan för syv handla om t. ex. framtidsmässor etc.), Det kan även handla om uppdrag inom eht utifrån syvs yrkesroll och som inte sällan kan ha en komplex karaktär. Men som allt som hör skolans olika yrkesprofessioner till, så måste man se till- och anpassa för hur huvudyrkesuppdraget ser ut och dess premisser i form av resurser och tid.


En överfylld arbetssituation med diverse olika spretande innehåll kan till slut bli som en popcornpanna, där inte alla korn poppas, samtidigt som andra poppar över och faller till golvet om man inte passar sig och så kan ju allt lätt brännas vid om man inte är vaksam – och det blir ju inte bra. Det är i sammanhanget viktigt att kunna ”sondera terräng” angående vad, när- och hur (och av vem) saker ska göras - och därmed också hur det ska prioriteras. Det gäller för all pedagogisk personal vid skolan, såväl lärare, rektorer och studie- och yrkesvägledare.


Under den senaste tiden har det i debatter och artiklar som rör unga människor, dessutom bekräftats det som vi som arbetar med skolelever redan sett och vet - och ser som ett allt större problem, framförallt då det handlar om det så viktiga abstrakta tänkandet, dit ju tankar om den egna framtiden hör: Det handlar om att då nuet är så fyllt av ”här och nu”, då hamnar individer på ett mer ytligt plan i sitt tänkande och tenderar då till att ”skjuta upp” viktiga tankegångar som kan vara nödvändiga för ett större och bredare helhetstänkande, vilket är nödvändigt för både en pedagogisk utveckling och utbildning mot bildning – samt angående viktiga tankar som rör framtiden. Och det blir olyckligt, då det ju är ett av skolans viktigaste huvuduppdrag: Att utveckla lärandet, det abstrakta tänkande och det för att i nästa steg kunna koppla ihop det egnat jaget mot tankar om framtiden.


Begreppet ”popcornhjärna” avhandlades på ett bra sätt på elevhälsan.se den. 2019-01.10 i en artikel skriven av pedagogen, utbildaren och föreläsaren Anna Nygren. Artikeln handlar om hur skärmens intåg i vårt samhälle och in i våra ungas hjärnor, påverkar hjärnans funktioner.

Vid en skärm kan man samtidigt och parallellt hoppa mellan olika aktiviteter och i ett snabbt tempo växla fokus. Nu är inte detta enbart av ondo – det är ju även en anpassning till det digitala samhället och många skolor i dag bedriver en s.k. en-till-en-undervisning, där alla elever har en egen skoldator och undervisningen sker med hjälp av digitala hjälpmedel. Men, forskning påvisar att via skärmen och digitala flöden så stimuleras hjärnan på ett sätt som belastar uppmärksamheten och koncentrationen.

Psykiatikern och barnterapeuten Hassan Jaghoory vid Åbo Akademi, är den som har myntat begreppet ”popcornhjärna”. Han beskriver fenomenet med att ”hjärnan poppar omkring i tusen tankar hit- och dit”: Det digitala flödet på en skärm kan då bli som en tsunami som drabbar unga människors hjärnor. Många klarar detta - medan andra "drunknar".

Vad som är ett faktum med klickandet på nätet, det är att det kan kopplas till utsöndringen av dopaminet i hjärnan, vilket tillhör hjärnans belöningssystem. Intryck via skärmen aktiverar belöningssystemet och precis som med droger och alkohol kan enkla snabba belöningar via skärmen skapa ett beroende: Hjärnan vill bara ha mer och mer, men då kickarna inte längre ger samma effekt ökar man ”dosen” för att få samma dopaminutsöndring - och onda cirklar skapas, vilka vi vet kan drabba en ung individs både utveckling och studier och det inte sällan med tråkiga konsekvenser både på individnivå, familjenivå och samhällsnivå. Det är fakta.


Varför jag tar upp detta fenomen med "popcornhjärnor" i en artikel där jag avhandlar gymnasievalet och studie- och yrkesvägledarnas arbetssituation och den allmänt höga arbetsbelastningen för alla som arbetar inom skolväsendet, det är för att vi som jobbar i skolan ser hur elever kan ha svårt att prioritera bland för dem viktiga saker då det kommer till det som är kopplat till deras skolgång, betyg och framtidstankar - såsom gymnasievalet osv. Det får naturligtvis i nästa steg tråkiga efterdyningar för samhället i stort: Det handlar om individer som inte nyttjar sitt fulla potential och inte heller utvecklar sin självkännedom på ett för dem gynnsamt sätt.


Vi har ett samhälle där många branscher är i ett skriande behov av arbetskraft - samtidigt som alltför många unga människors inträde på arbetsmarknaden har senarelagts av olika anledningar, där även kostsamma - både för individen och samhället - olika sorters omval kan ingå.

För oss som arbetar inom skolan läggs krav på att öka effektiviteten för att nå bättre resultat - men tänk om, nu skriver jag TÄNK OM , om det egentligen är tvärt om: Tänk om vi måste tänka om och det är så att vi behöver "sakta ned" för att nå ökade resultat. Inte bara hela tiden jaga på för att hinna alla steg framåt, i alla de olika görandena.

Vi måste även ta oss - och få - den viktiga tiden för att reflektera, utvärdera och revidera, för att kunna veta att vi är på väg mot rätt håll samt värdet av det vi gör - och det både långsiktigt och i prioriteringar. Det är inte bara barn och ungdomar som kan drabbas av "popcornhjärna" - en hel del vuxna kan även bli drabbade och där är det viktigt hur vi kan hantera vår arbetsmiljö - och framförallt Att vi kan hantera den.


Ett av skolans uppdrag är stt förbereda dagens unga inför deras inträde som vuxna medborgare i samhället och arbetslivet har krav på att individer ska ha ett utvecklat eget ansvar och en social kompetens, samt utbildning anpassad mot arbetsmarknaden. Det moderna samhället med dess olika val som ständigt ska göras (alltifrån hur man kan planera sina framtida studier för att matcha arbetsmarknaden, till hur man ska planera för sin pension osv.) kräver också att individer har utvecklat sin s.k. valkompetens, då vi lever både i en tid och i ett samhälle som kräver det i fler sammanhang, i jämförelse med gångna tider, då en ung människas väg mot framtiden kunde vara mer tydligt "uppstakad" - och det gäller fler bitar än arbetsmarknaden. I dag talar man t.ex. även om begrepp som "bostadskarriär" etc.


Samhällets krav på en individ innefattar en utvecklad prioriteringsförmåga och där ingår att kunna prioritera både av sin tid och sina resurser. I dag finns ett oerhört brett nöjesutbud som är tillgängligt dygnet runt via nätet - samtidigt som skola och arbetsmarknaden vill möta individer som är utvilade och sköter sin mat och sin sömn, för att klara av sina dagliga arbetsuppgifter. Hur arbetar skolan med dessa frågor i ett mer långsiktigt perspektiv? Gör vi rätt saker?


För varje årskull upplever jag att elever generellt sett blir mer vilsna. I tid kring gymnasievalet, efter mer än 8 1/2 år i grundskolan där de har läst en rad olika skolämnen och haft samtal med skolans studie- och yrkesvägledare samt haft en rad olika erbjudna aktiviteter inför gymnasievalet (öppet hus vid gymnasieskolan och dess program, mässor, koncept som "tekniknatta" etc.) plus spektrat av allsköns både yrkes- och utbildningsinformation som finns tillgängligt på nätet dygnet runt, så är det ändå alltför många elever som inte vet vad de ska välja då valwebben för gymnasievalet öppnar. Digital information har fladdrat dem förbi och många behöver mycket stöd och hjälp för att få sitt val gjort. Där skyller inte jag på eleverna. Jag ser det mer som ett symtom för någonting annat: Bl.a. handlar det om att eleverna är stressade, liksom många vuxna runtomkring dem. Det är svårt för dem att prioritera i "att göra"-listorna och de har inte fått utveckla sin valkompetens inför viktiga val.


I syvkretsar och i skolvärlden florerar allsköns tips och idéer för hur vi kan förbättra denna problematik kring en t.ex. en lågt utvecklad valkompetens, i förhållande till samhällets krav på att individer ska göra viktiga val - både för dem och för samhället i stort.

Vi studie- och yrkesvägledare runt om i landet ger varandra goda tips och deltar i debatter och tar del av artiklar - en del av oss skriver även syvrelaterade artiklar på olika plattformar. Lärosätena som ger Studie - och yrkedväglefarprogrammet ombesörjer för att landet ska få de bästa studie- och yrkesvägledarna, Vägledarföreningen bidrar med att delge bl.a. senaste forskningsrön inom vägledning. Skolverket stöttar upp inom området med både information och utbildning och både Lärarförbundet och LR arbetar aktivt med syvfrågor och har egna syvbloggar. Däremot - i flödet av tips och idéer angående förbättringsområden och olika metoder för att få till en bättre studie- och yrkesvägledning för Sveriges alla elever, så kommer vi sällan fram till hur det rent konkret kan komma att genomföras i form av resurser resursfördelning. Där är det viktigt att skolpolitiker som är de som ytterst kan påverka skolan med både lagar och resurser, att de är insatta i de viktiga frågor som rör skolan och har arenor för kontakt med oss som arbetar inom de olika verksamheterna.

- Hur möjliggör huvudmannen studie- och yrkesvägledning i det vida perspektivet genom hela skolsystemet för alla elever?

- Hur ser premisserna för studie- och yrkesvägledningen ut i det snäva perspektivet? Hur många elever kan en studie- och yrkesvägledare ansvara för och vad har eleverna för rätt till individuella samtal i både tid, innehåll och utförande?

- Hur ser premisserna ut för en bra samverkan arbetslivet och skolan, i de fall kommunen saknar SSA (förkortning samverkan skola- arbetsliv)-sekreterare eller motsvarande och skolans syv har en hög arbetsbelastning med skolans inre arbete med dess yrkesuppdrag, utifrån ett högt elevantal kontra omfattning av tjänst.

- Ett dåligt mående kan vara ett stort hinder för positiva och konstruktivt utvecklande tankar hos en elev angående den egna framtiden, det är ett faktum. Den ökade psykiska ohälsan hos våra barn och unga påverkar i högsta grad skolans resurser. Där behövs en tydligare ansvarsfördelning angående skolans ansvarsbitar och vad som kan göras för aktuell elevs hela livssituation.


Över lag så fungerar gymnasievalet och alla bitar kring gymnasievalet bra för de allra flesta av alla Sveriges åk 9-elever som nu ska välja till gymnasiet - men helt klart finns det utvecklingsområden inom området arbetsliv, yrken och framtid inom skolans alla år och stadier.

Jag vill passa på att tillägga att jag med lugn hand överlåter framtidens samhällsansvar på majoriteten av de skolelever jag har, som nu ska lämna grundskolan för olika program inom gymnasieskolan.

Däremot funderar jag en hel del över det samhälle vi skapat- och skapar åt dem, framtidens vuxna:
Vi måste tänka över vad det är för samhälle vi vill ha - och där måste vi prioritera de områden som kan motverka psykisk ohälsa, utanförskap och stress. Vi måste även se över samhällets utveckling med dess ökade komplexitet, där inte alla individer "är med". Och det börjar med skolan.

Skolan först!


Syv/Jenny Ivarsson, Lärarförbundets Referensorgan för studie- och yrkesvägledare och syv vid grundskolan i Kalix.

I skolans upptagna värld - med sina viktiga och även nya tillagda arbetsuppgifter

Dagens skolelever ska vidare i livet från den plattform skolan ger. En bra och fungerande skola är viktigt för ett bra och fungerande samhälle: Därför är det viktigt att kompetensförsörjningen för framtidens lärare och syv säkerställs, vilket man bäst gör genom att erbjuda bra arbetsvillkor!

En översnöad cykel står lutad mot en skolvägg till högstadieskolan jag arbetar vid som studie- och yrkesvägledare. Plötsligt kom jag att fundera över detta på ett mer metaforiskt plan: Denna cykel är inte just användbar här i Norrbotten för tillfället - och inte heller den närmaste tiden framöver, då snön just nu vräker ned här och vintern den är lång. Samtidigt kommer en dag då ägaren av denna cykel kommer att ha stor glädje av att ha en fin cykel – men det ligger ju i framtiden…

Manhemsskolan Kalix. Foto Jenny Ivarsson.


Det är en av utbildningssystemets stora utmaningar: Att få våra skolelever att förstå varför- , var- och när de har nytta av de kunskaper de ska lära sig inom de olika ämnena i skolan. Däri ligger även en ganska så snurrande karusell med både nystarter och omstarter - och även ett påläggande av diverse nya arbetsuppgifter, som skolans olika professioner är inblandade i utifrån våra olika yrkesuppdrag.


För oss studie- och yrkesvägledare handlar det bl.a. om de viktiga samtalen vi har med alla elever vid skolan vi arbetar vid. Och de individer som inte är behöriga, eller riskerar att inte bli behöriga för en antagning till högre studier och/eller en etablering på arbetsmarknaden, de behöver extra stöd inför sina vägar vidare, vilket kräver sin extra planering på ett mer individuellt plan: Då är det viktigt att vi har den tid som krävs för detta.

För grundskolans syvare handlar det bl.a om ett extra fokus på de elever som riskerar att inte bli behöriga inför en gymnasieantagning till ett nationellt program - parallellt med att vi måste säkerställa att alla elever får sitt behov av vägledning tillfredställt, för att på så sätt få ned andelen felval, som har en stor både personlig kostnad samt en stor samhällskostnad. (Olika felval i sig kan dock aldrig helt undvikas, då olika sorters omval även utgår från andra faktorer än vägledning, det är viktigt att komma i håg. Olika regelverk kan i sig ge en sömsmån som bereder för olika sorters omval.)

För gymnasieskolans syvare handlar det om, vid sidan av det löpande arbetet med alla elever, att ha ett extra fokus på de elever som av olika anledningar inte följer sin studieplan och då riskerar att inte få ut ett fullvärdigt slutbetyg från ett nationellt program vid gymnasieskolan (de kanske t.o.m är på väg att hoppa av sina studier och andelen avhopp är en dyrbar historia för alla inblandade, på flera plan). Alltför många elever kan också komma att vilja byta program då de redan har påbörjat ett gymnasieprogram, vilket också är ett stort resursslöseri utifrån en rad olika aspekter.

Inom komvux, Folkhögskolorna och högre studier handlar det ofta om i individer som av olika anledningar, mer- eller mindre komplexa, inte har kunnat slutföra tidigare studier. I slutändan handlar det om frågor som rör både samhällets allmänna- och individers personliga resurser: Det handlar ofta om individer som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden, vilket kan leda till tråkiga personliga nederlag och även är ett stort resursslöseri för samhället.


Utbildningssystemet har som uppdrag att ge utbildning och föra motiverande samtal kopplat mot fortsatta studier och arbetsliv. Det ska vara en naturlig del av skolgången.


Där ingår också att skolans olika professioner ska ”hålla i-” och upprätta planeringar då eleverna kanske själva inte orkar, eller av olika anledningar inte klarar att själva ”hålla i”. För de undervisande lärarna kan det handla om ständigt snurrande karuseller med omprov och återläsningstider och individuella anpassningar, samt individuella planeringar och uppföljningar med dess tydliggörande av restuppgifter etc. Elevhälsans personal har sina ansvarsområden kopplat till hälsa och mående, samt övergripande frågor av psykosocial karaktär. Studie- och yrkesvägledarens ansvarsområde rör de viktiga delarna som handlar om vägarna vidare: "Var är jag, var ska jag - och hur gör jag". En del av dessa elevärenden kan ta en enorm tid av den totala arbetstiden i anspråk – och då krävs det att det kan säkerställas att tiden kan ges för detta.


Skolans verklighet kan innefatta många olika digra listor med "att göra", vilka kan variera kraftigt utifrån både elevantal och elevsammansättningar- och dess individuella behov. I kombination med begränsade resurser /brist på tid (ofta kan de två punkterna stå i nära förbund med varandra) kan det bli ett av skolans största problem som arbetsplats - både för personal och elever. Ytterst handlar det om elevernas rätt till utbildning, vilket i sin tur måste kopplas i hop med samhällets behov av framtida yrkesutövare.


Vi som arbetar i skolan arbetar med unga människor i en viktig del- och tid av deras liv och då vi arbetar med utbildning och utvecklandet av kunskap, så tenderar våra yrkesuppdrag att bli ett mer- eller mindre ständigt föränderliga, vilket i och för sig kan vara en av anledningarna till att vi en gång valt det yrke och den yrkesbana vi är verksamma inom: Förändringar kan ju vara utmanande på ett positivt sätt, samt vara en tillfredställelse i sig – men vi ska inte underskatta den både tid och energi det kan ta att få in nya områdesbitar i en tjänsteutövning, som redan är till fullo inplanerad av befintliga arbetsuppgifter.


Diskussionerna angående vad som ska rymmas i vår arbetstid är inte sällan en av de största fackliga frågorna och en grund för många fackliga diskussioner för skolans personal: Vad ska rymmas i arbetstiden och hur kan man säkerställa att tiden ges för det? Tyvärr glöms studie- och yrkesvägledarnas arbetssituation och arbetsförhållanden ofta bort i dessa viktiga diskussioner, då vi är en liten kår i större fackförbund.


Ett nytt kalenderår står nu för dörren. För många kan det innebära en hel del tankar om positiva livsförändringar av olika slag. Vi som arbetar inom utbildningssystemet finner ofta en trygghet i olika ”nystarter” av olika slag: För grundskolans syvare kan det vara ”efter gymnasievalet” och för gymnasieskolans syvare kan det vara ”efter den 15 april”, då val till universitet- och högskola ska vara klart. Sedan kommer betygstiderna som kan innehålla både kallduschar och solskenshistorier. Vad det gäller vår egen arbetssituation och vårt eget "årshjul" kan vi ha i tankarna vad som måste justeras till nästa läsår: Inte sällan kan det vara många av oss som tänker att ”inte ett till läsår ska jag ha det så här/att det får fungera så här (läs inte fungera!)

För oss studie- och yrkesvägledare handlar det om att hinna ge alla elever vägledningstider inför de viktiga valen, samt de viktiga uppföljningarna. Vårt yrkeduppdrag handlar mycket om viktiga processer. Det i sig är ett område som inte är så synligt i vårt yrke (och i vissa fall inte synligt alls - förän mer mot framtiden). I längre perioder i vårt "årshjul" kan vi sitta bakom en stängd dörr och ”mata” elevsamtal på pärlband - och det är viktiga och värdefulla samtal som avhandlar unga individers tankar om den egna framtiden, både den mer närliggande och den som ligger längre fram emot framtiden, men som kan påverkas i val de gör nu.


I yrkesuppdrag som redan är fulla av befintliga arbetsuppgifter, kan nya arbetsuppgifter som "läggs på" tendera till att bli som ett korthus som riskerar att falla i hop - och det kan leda till en enorm både press och stress hos yrkesutövaren. Det gäller alla yrken och alla yrkesbranscher - men kan hårdast drabba yrkesutövare med mer "otydliga" (läs; inte alltid så allmänt synliga) arbetsuppgifter: Då kan det vara mer oklart vad man kan "ta bort" och det kan skapa situationer där yrkesutövare försöker lösa situationer med att "trolla med knäna" - vilket inte alls är varken en hållbar eller långsiktig lösning. Ett aktuellt exempel på en pålagd arbetsuppgift för skolpersonal anställda vid högstadiet, är den obligatoriska praon som gäller från 2019.


Utifrån att jag var på den internationella vägledningskonferensen "A Need For Change" i Göteborg tidigare i höst, där jag träffade många studie- och yrkesvägledare ute i landet, så kan jag konstatera att den obligatoriska praon är en av de absolut största arbetsmiljöfrågorna just nu för alltför många studie- och yrkesvägledare anställda vid högstadieskolor runt om i Sverige.

Det har tyvärr visat sig att mer- eller mindre både orimliga och oklara förväntningar och krav har hamnat "i syvs knä" då det kommer till planerandet och utförandet och det adminsitrativa delarna kring alltför många skolors praoverksamhet. Det handlar om att skolor där syv ålagts att vara en både administratör och organisatör av skolans prao, samtidigt som de måste bolla med övriga ordinarie arbetsuppgifter.


Lagen om obligatorisk prao i grundskolan var inte- och är inte tänkt att vara en direkt syvfråga, det tydliggörs i lagtexten kring den. Det är en organisationsfråga för hela skolan och ytterst en lednings- och huvudmannafråga (ang. möjligheter och resurser för genomförandet). Men då ett stort antal av Sveriges studie- och yrkesvägledare vid högstadiet håller på att duka under angående oklara både arbetsfördelningar och oklara arbetsuppgifter kring införandet av obligatorisk prao som en tillagd arbetsuppgift, då måste problemen kring det komma upp till debatt: Så här kan lagen om obligatorisk prao inte få fungera. Eller snarare så bör jag formulera mig med orden att den riskerar att inte fungera alls, utifrån sin lagtext, på alltför många håll ute i landet.

Den obligatorisk praon innebär en skolverksamhet som ska säkerställa praoplatser för alla elever (endast i undantagsfall, utifrån särskilda skäl, kan vissa elever komma att stå utanför lagen om obligatorisk prao och skolan måste då titta på andra lösningar). Lagen säger även att platser ska fördelas på ett jämlikt- och demokratiskt sätt (utifrån kön, etnicitet och social bakgrund). Om vårdnadshavare bistår med praoplats, då ska dessa platser fördelas ut jämlikt mellan alla elever. För detta krävs det en fungerande organisation - det förstår alla, utom kanske de som är ytterst ansvariga för den, alltså kommunerna och huvudmännen. Till det säger lagen att de elever som inte kan få prao på en arbetsplats, ska tilldelas en praoplats vid ett yrkesprogram vid gymnasiet.

Det är lätt att misstänka att lagen obligatorisk prao, med 1 vecka i åk 8 samt 1 vecka i åk 9, kom till i en rush där olika lobbyister från olika branscher (som jag törs påstå inte alls var insatta i frågan i sin helhet - bara på ett ytligt plan, annars skulle denna lag aldrig ha sjösatts på detta vis). De trodde att obligatorisk prao skulle vara lösningen på det mesta angående de frågor som diskuteras kring skolelever och arbetslivet: Ja allt ifrån skolans "undermåliga vägledning" (syvare "som inte vägleder rätt"; "rätt" elever in på "rätt" branscher - ja de diskussionerna poppar ju upp varje år i samband med aktuellt års gymnasieval) - men även angående framtidens kompetensförsörjning, vilket ÄR en oerhört viktig fråga, det handlar ju om vår välfärdsstruktur. JUST DÄRFÖR bör man göra en översyn angående den obligatoriska praons värde för eleverna, kontra t.ex. obligatoriska studiebesök för ALLA elever mot OLIKA branscher: Ett av skolans viktigaste uppdrag är ju att krossa olika alltför snäva referensramar som kan komma att stå som grund inför viktiga val kopplat till arbetslivet. Det har även lyfts luddigheter om att prao skulle handla om att skolungdomar ska lära sig passa tider under en veckas prao efter 8 - 9 år i skolan.


Om det nu är så att skolan ska ha en praoverksamhet, så borde det ha börjat med införandet av SSA (samverkan skola arbetsliv)-sekreterare för varje kommun, det för en samordning i samarbetet mellan skola - arbetsliv, vilket behövs för ett upprättande av praoplatsbanker osv. Ett stort antal skolor jag varit i kontakt med - både inom mitt hemlän Norrbotten, men även nationellt - har i dag inte den kapaciteten i form av den tid och de resurser som krävs , då det kommer till skapande av platsbanker och att handha och organisera en välfungerande obligatorisk prao utifrån lagen - vilket eleverna har rätt till.


Det är stora problem för många högstadieskolor ute i landet ang. obligatoriska praon: Lagar kan ej efterföljas då skolorna är beroende av att elever kan skaffa egna praoplatser (talar generellt här) och skolans uppdrag om en demokratisk och likvärdig skolverksamhet för alla kan då ej följas. Utrymmet för t. ex. handledarutbildning för praohandledare för högstadieungdomar ute på prao och det skolansvar som där tillhör, kan alltför ofta inte heller anordnas, då det saknas utrymme i arbetstiden för berörd personal i den löpande skolverksamheten. En situation där skolor inte följer lagen riskerar att bli uppenbar!


Elevers referensramar som måste få vidgade perspektiv angående olika yrkesbranscher kan t.om. snarare försämras med prao, i jämförelse med organiserade studiebesök, vilket många skolor hade infört då de en gång i tiden tog bort praon, utifrån att demokratifrågan i den verksamheten ej kunde säkerställas. Det är ett faktum att de flesta elever oftast väljer en praoplats inom ett för dem redan känt område. Därför riskerar högstadiets prao att öka segregeringar av olika slag, bl.a. då det kommer till könsbundna val då det kommer till t.ex. gymnasievalet - samtidigt som skolans uppdrag är att motverka just det.


Det är viktigt med konstruktiva diskussioner med yrkesverksam personal inom de aktuella områden man från statligt håll vill utveckla och förändra - i all positiv välmening. Det handlar även om att de ansvariga för en verksamhet väljer rätt arbetsgång, då en ny lag med tillhörande nya arbetsuppgifter ska implementeras. Inom detta förekommer stora brister inom skolans värld: Det är ett stort utvecklingsområde och en viktig del i all skolpersonals arbetsmiljö.


Vad det gäller lagen om obligatorisk prao kommer det vid en närmare nulägesgranskning fram att det på många håll är så att:

- Lagen med dess innehåll är inte till fullo presenterad av ledningen för berörda skolors personal. Det är viktigt, för det i sin tur säkerställer även att ledningen känner till alla olika delar av lagen - och att de fått tiden för det: Där kommer även skolans ledningsfunktioners maskineri in, rektorernas arbetsbörda och storlek på ansvarsområden etc. Det handlar även om resurser. Det är svårt att fördela resurser då resurser är en bristvara som kanske inte finns i den befintliga verksamheten - och därför kan det ofta handla om en omstrukturering av redan befintliga resurser. Vid nya lagförslag måste resurserna för en sjösättning av dem säkerställas.

- Lagens innehåll har inte nått ut till all berörd personal, vilket är viktigt: På många håll är yrkeslärare vid gymnasieskolans yrkesprogram ovetande om delen i lagen som säger att i de fall en högstadieelev av olika anledningar inte får en praoplats, då ska prao erbjudas vid ett yrkesprogram som har yrkesrelaterade lektioner i lokaler anpassade efter ett visst antal elever, vilket ofta är samma antal elever som går vid aktuellt yrkesprogram. I dessa lokaler kan det dessutom ofta finns maskinell utrustning som kräver ett högt säkerhetsansvar och aktuella yrkeslärare ansvarar då för sina egna elever OCH högstadieelever ute på prao.

- Näringslivets lobbyister arbetar inte alltid så nära företagare, vilka många har blivit " tagna på sängen" angående de höga elevantal som ska ut på en hel veckas prao i både åk 8 och 9 och i flerparallelliga kommuner ligger det flera praoveckor efter varandra. Aktuella arbetsplatser kan även samtidigt "bolla" med andra individer ute på praktik - det kan handla om arbetsträning, arbetsintroduktioner och praktikanter från högre utbildningar etc.

- Man har inte sett över samhällsplaneringen då det kommer till att konkurrens uppstår mellan högstadiets praolatsbehov och gymnasie-yrkesprogrammens krav på en säkrad APU.

- Man har till för stor del fokuserat på prao som en "lösning" för vidgade kunskaper om arbetsliv och yrkesbranscher och då missat utvecklandet av redan befintliga bra koncept och arbetsmodeller som kan säkerställa kunskaper om olika- och för branscher på ett helt annat sätt än prao: Här har t.ex. teknikföretagen och konceptet Teknikcollege bra samarbetsområden med grundskolan, vilka borde spridas till fler branscher och fler yrkesområden ute i samhället (skolan jag arbetar vid deltog nyligen i konceptet "Industrinatten" som organiserades av IUC Norr). Nu ska istället undervisningstid ges till praon - vilket i sin tur då tar tiden från andra alternativ inom detta viktiga arbetsområde. Därför är det viktigt att praons syfte, värde, uppdrag och innehåll noga utvärderas.

- Många pedagoger upplever sin del i skolans praoveckor som oklar. Många SO- och Sv-lärare upplever att det kollegiala arbetet kring praons för- och efterarbete läggs på dem och endast inom deras ämnen, medan det är en skolverksamhet som kräver sitt ansvar från alla mentorer och alla undervisande lärare. Obligatorisk prao är sjösatt som en skolverksamhet under hela skolans ansvar.


Då oklarheter vid arbetsplatser dyker upp kan det per automatik leda till inre slitningar inom personalen internt. Av "tradition" var den gamla praoverksamheten mer fokuserad på arbetslivet rent allmänt och hur man söker jobb - och det var arbetsområden som ofta stod under de gamla syokonsulenternas ansvar.

Högstadiets prao har sin bakgrund i 1960-talets förändringar i utbildningssystemet och kom till för att ge elever vid sina sista år vid grundskolan en inblick i arbetslivet. På den tiden stod högstadiets elever närmare arbetslivet än i dag, utifrån att på den tiden kunde 16-åringar som gått ut grundskolan direkt göra sitt inträde på arbetsmarknaden.

Med nya decenniers intåg och en omstukturering av samhällets arbetsmarknad och utbildningssystem, med krav på minst gymnasieutbildning för de flesta av yrkesbranscherna, kom praon att bli ett mer "diffust" inslag i grundskolan. Det saknades ofta en pedagogisk både planering och ett mer tydligt syfte för verksamheten. Elever skickades ut till olika arbetsplatser utifrån intresseområden och inte minst utifrån egna kontakter - men även utifrån enskilda föräldrars egna pengapåsar för längre resor för deras barn att göra prao på annan ort. Skolpersonal höjde då röster om att detta var en alltför odemokratisk skolverksamhet, där elever utan egna kontakter inte fick tag i någon praoplats - inte ens med skolans hjälp - och arbetsgivare påpekade att elever kom alldeles för oförberedda ut till en arbetsplats, där de skulle ha ett elevansvar under en hel vecka.

I dag ser samhället annorlunda ut och andra krav angående praons syfte har kommit till (t.ex att arbeta tydligare mot könsbundna yrkesval etc.) men även andra behov har kommit till, utifrån hur morgondagens arbetsmarknad kan komma att se ut: Nu står kunskaper om olika arbetsområden och branscher mer i fokus och de områdena ska dessutom ingå som en naturlig del i all undervisning - det tillhör ett av skolans viktiga uppdrag: Därför måste dessa delar in i både lärarutbildningarna och rektorsutbildningarna!

Vad det gäller de gamla syokonsulenternas yrkesuppdrag, så såg de ganska annorlunda ut i den tid det inte fanns internet och elever inte kunde söka information själva, såsom de kan i dag. Ökade valmöjligheter kräver mer vägledning, men även utvecklandet av ett kritiskt tänkande angående det ständiga informationsflödet som kan vara av olika både karaktär och kvalité. Nu talar man mer om att ge eleverna en valkompetens och att frågor om arbetslivet och samhället utanför skolans väggar måste finnas med som en röd tråd genom hela utbildningssystemet reden från en tidig ålder.


Ja, vi har tagit del av olika bra modeller för hur prao kan fungera och visst har vi följt med i debatter där det inom syvkretsen och inom utbildnings- och näringslivets delar har förelästs och propagerats för praons värde - och jag håller med i sakfrågorna. Men där är det viktigt att titta på Sverige som ett helt land, med sin landsbygd och sina regioner med även större avstånd mellan de större samhällena och till staden. Jag arbetar själv vid en högstadieskola som aldrig har tagit bort praon, men trots stora insatser av ett helt skolkollegium i de olika årskurserna har vi haft svårt att få ut elever på prao. Det kan handla om några elever per klass som inte har kommit ut på någon prao - företrädelsevis de med ett begränsat eget kontaktnät, men även med kanske speciella behov. Vi har ett samhälle där internets intåg över t.ex handeln har fått ett helt pärlband av skyltfönster att gapa helt tomma utefter den stora centrumgatan. Till det har vår kommun inte alla gymnasieala yrkesprogram, så där kan man inte branschmässigt luta sig mot dem. Solskenshistorier om prao finns - och visst ska de föregå som goda exempel och inspiration. Har själv lyssnat på Gävleregionens fantastiska prao - men olika regioner har olika förutsättningar både rent geografiskt och kommunikationsmässigt, det får vi inte glömma.


Med denna artikel ville jag dock mer belysa skolans viktiga uppdrag med att vara följsam med- och i samhällets förändringar, den ständigt pågående samhällsutvecklingen, än att problematisera viktiga delar i den nya lagen om obligatorisk prao (även om det är mycket viktiga frågeställningar det med).

Men hur ser skolans premisser- och behov ut för att sjösätta viktiga lagförslag? Och hur organiseras viktiga syvrelaterade områden i skolan?

Och skolsystemets syvare, hur organiseras dom? Det är viktiga frågor.


Man blir mycket fundersam då vi som är med i syvforum varje läsårsstart t.ex. får läsa om nyexaminerade och nyanställda syvare som ber om hjälp med arbetsplaner och årshjul, då de anställts vid en skola som helt verkar sakna detta. Man kan också få ta del av märkliga jobbannonser för syv, vars innehåll i yrkesbeskrivningen är rent horribla, både utifrån elevperspektiv likväl som för den som ska utföra yrkesuppdraget (angående elevantal, omfattning av arbetsansvar och arbetsuppgifter i förhållande till tjänst). En orsak till det beror på att de regelverk och riktlinjer som rör det svenska utbildningssystemets studie- och yrkesvägledning är alltför luddiga, otydliga och fritt tolkningsbara. Konsekvensen utifrån det blir att årskullar av Sveriges elever riskerar en bristande studie- och yrkesvägledning inför deras vägar vidare. Och det i ett samhälle som har blivit alltmer komplext, där många olika parametrar spelar in.


För att återvända till min inledning av denna artikel, med bilden av den just nu i midvintern översnöade cykeln på skolgården vid skolan jag jobbar vid: Livets gång kan kräva sina olika val av fortskaftningsmedel, utifrån var olika individer står i livet, men även hur fort man vill komma fram och vad man är ute efter under livets gång. Det ska även vara anpassat efter ålder och omständigheter. Vissa mer avancerade fortskaftningsmedel kräver sina (mer avancerade) förkunskaper - och det även "på papper". Samma är det ju med vårt utbildningssystem. Men det viktigaste av allt kring detta är ju att individer känner att de tar sig framåt: Sedan hur- och var kan vara ganska valfritt - men även styrt utifrån olika omständigheter, där bl.a. "kapital"* och förmågor ingår. (*Med " kapital" här menar jag en persons hela spektra av positiva personliga egenskaper, men även betyg osv.).

Texten ovan är delvis från ett inlägg i ett syvforum jag skrev i våras, då jag i mitten av månaden april 2018 kunde notera de första cyklarna för våren ute på skolgården - bild nedan.



Det är viktigt att syvfrågor och syvs yrkesuppdrag kan organiseras på ett sätt som ger bra vägledning och kunskap om arbetslivet för alla Sveriges elever och som kan ge en bra arbetsmiljö i fråga om tid och innehåll för alla av Sveriges studie- och yrkesvägledare!


/Jenny Ivarsson, Referensorganet för syv i Lärarförbundet och Studie- och yrkesvägledare vid grundskolan i Kalix

Syv

De viktiga samtalen där vid och snäv vägledning kompletterar varandra

I diskussioner om studie- och yrkesvägledning på schemat, bör man vara medveten om att det inte på något sätt kan ersätta de individuella vägledningssamtalen. Däremot kan innehåll inom området gruppvägledning samt informationsbitar som kan kopplas ihop med val och en valprocess, då planas ut.


I tankar och förslag som florerar angående syv på schemat, med studie- och yrkesvägledning som egna schemalagda lektioner som finns med i läroplanen, är det viktigt att inte glömma att det blir ett komplement (och då ett viktigt komplement) till de individuella vägledningssamtalen innan bl.a gymnasievalet som görs i åk 9. Varför schemalagda lektioner måste kategoriseras som ett komplement till individuell vägledning är för att vägledning i det vida perspektivet i form av information, utbildning och lektioner inom området, på intet sätt kan ersätta vägledning i det snäva perspektivet - där det personliga individuella samtalet med en vägledare ingår.


Min upplevelse som syv vid ett högstadium, är att mina klassrumspass ÖKAR behovet av individuell vägledning - vilket är BRA: Men därför är det något som också måste planeras in i tid. Klassrumsinformation ger ofta "ringar på vattnet" ang. behovet av vägledning på ett individuellt plan.

Det är viktigt att elever får den vägledning de efterfrågar- och behöver på ett individuellt plan.

Klassrumsinfo./gruppvägledning hamnar ofta i- och kring informationsbitar och vissa elever har lättare att öppna upp än andra i ett klassrum - samtidigt som det ofta är de mer tysta eleverna, de som vid första anblick kan uppfattas som de "ointresserade" eleverna, som kan ha de största behoven av den individuella vägledningen i det personliga mötet.


I dessa tider diskuteras det inom skolvärlden mycket om vägledning i de vida perspektiven (BRA och NÖDVÄNDIGT!) Det är verkligen på tiden att det kommer upp till en högre nivå och in i skolornas inre arbete och där har Skolverket under senare tid gjort en rejäl satsning och ett fantastiskt jobb i form av informationsmaterial och utbildningar riktade direkt till skolorna ute i landet. Ytterst handlar det om att både säkerställa och öka elevernas valkompetens.
Men i dessa viktiga diskussioner hamnar lätt de individuella vägledningssamtalen alltför ofta i periferin, vilket är oroande. Det handlar om tiden och innehållet i vårt yrkesuppdrag: Jag vill aldrig hamna i situationer där jag i min yrkesroll blir tvungen att neka individuellt vägledningssamtal med en elev, p.g.a att övriga arbetsuppgifter tar över. Redan nu är bristen på tid i yrkesuppdraget kontra syvtjänsters utformning i fråga om tid och elevantal många studie- och yrkesvägledares största arbetsmiljöproblem.

Som studie- och yrkesvägledare kallar jag alla elever till obligatoriska individuella samtal angående gymnasievalet (och där kommer även tankar om arbets-och yrkesliv in på ett mer personligt plan, än då man är ute i klass och talar och undervisar kring det.) Jag ser de individuella vägledningssamtalen som en viktig del av elevernas utbildning och skolgång vid grundskolans sista år - och noterar väldigt tydligt hur alla elever både behöver- och även värdesätter det.

I flödet av allt det "övriga" kring vägledning i vägledningsdebatterna, det man kan kategorisera in under vägledning i det vida perspektivet (med alla skolämnen på ett för eleverna naturligt sätt kopplat till yrken och arbetsliv och undervisning mot utbildningsvägar och arbetslivet samt studiebesök både till skolan och utanför skolan e.t.c.) , så måste de individuella samtalen få ha sin givna plats och ställning inom det minst lika viktiga området syv i snäva perspektivet, där vägledning ges på det individuella planet, både i innehåll men även i omfattning och behov.


Att studie- och yrkesvägledning behöver få sin tydligare del- och koppling i skolsystemet och det från tidigare år, samt med koppling mot de olika skolämnena, det står klart. Och det handlar inte bara om att höja våra elevers kunskaper om arbers- och yrkeslivet och de krav som kommer att ställas på eleverna då de som vuxna individer ska etablera sig i samhället - det handlar även om motivation för skolan och skolarbete och att kunna koppla i hop det man får lära sig i skolan till var, när och hur man inför framtiden kommer att behöva dessa kunskaper - samt ett tänkande därom.


Deltog härförleden i en Twitterdebatt som bl.a handlade om syv från yngre år, men även angående syv i det viktiga vida perspektivet. Bl.a ett par lärare, men även rektorer, ifrågasatte där dessa tankegångar - och debatten hamnade även bitvis på en ironinivå, om det var så att studie- och yrkesvägledare nu skulle ut till förskolorna för att vägleda förskolebarn och även diskutera yrken som t.ex biomedicinskanalytiker med 6-åringar: Det är ett faktum att området studie- och yrkesvägledning från tidigare år, samt begreppet studie- och yrkesvägledning som hela skolans ansvar, kan vid första anblick upplevas som både "suspekt", anmärkningsvärt - men även t.o.m. befängt och även som en hotfull "tidstjuv" i det dagliga löpande skolarbete, vilket vi som är mer insatta i området både är varse om - men även måste ha en förståelse för, då dessa frågor diskuteras och även ska genomföras.


Vad det gäller t.ex yrket biomedicinskanalytiker som ett känt yrke i en 6-årings omvärldsanalys, så gäller det då främst de barn som har föräldrar som jobbar som det - och det är utifrån det och enkla förhållningssätt med ett pedagogiskt "tänk", man kan utveckla saker man i dag redan gör inom olika stadier och även skolämnen: Inom förskolan har barn lekar som berör vuxenliv, men även yrkesliv: Mindre barn kan leka Superwoman i cape, men även sina föräldrars yrken - och har ett barn en förälder som arbetar som biomedicinskanlytiker, så kan det barnet behöva få vidgade perspektiv angående andra yrken som hen inte känner till: Det ingår i hela skolans ansvar att vidga kunskaper inom detta och även då det viktiga med att vidga kunskaperna inom detta område utanför individens egna referensramar och det kopplat till både kön, etnicitet och social bakgrund. I förskolan gör man det oftast genom lek och det är något som förskolepersonal redan jobbar med - men det behöver tydliggöras för att säkerställa en tydligare likvärdighet olika skolor emellan.


Under denna vecka då eleverna har höstlov är en av mina arbetsuppgifter att upprätta en plan för hur skolan jag arbetar vid, hur vi med befintliga medel kan skapa- och sjösätta arbetssätt som kan uppfylla de riktlinjer och krav som finns i regelverken och styrdokumenten för området studie- och yrkesvägledning - även i det vidgade perspektivet som hela skolans ansvar.

Det handlar egentligen inte om ett påläggande av ytterligare arbetsområden utanför de befintliga, utan om ett förhållningssätt inom det som en stor del av den pedagogiska personal redan gör - men med förtydligande. Detta är punkter som jag kommer att ta med:


- Inför varje nytt läsår tar lärarna i varje ämne vid första lektionen upp de olika arbetsområdena för läsåret och varför- och när man behöver kunskaper inom detta, kopplat till yrkeslivet. Jag som syv åtar mig att upprätta ämneskopplade yrkesbanker: Exempelvis matematik är kopplat till bl.a. kock, snickare, svetsare, elektriker etc. - men även privatekonomin o.s.v. (privatekonomin är ju i sin tur ihopkopplad med yrkeslivet). Kemi kan kopplas till tillverkningsindustrin och tekniska yrken, men även kopplas till ex. frisöryrket och dess kemiska processer etc. (Det var bara exempel).

- Det ultimata är att varje skolämne kopplas till något studiebesök: I det ingår även att yrkesverksamma besöker skolan. Där kan jag som syv upprätta färdiga kontaktbanker till lärarna inom- och för varje ämnesområde och läraren kan fritt sätta in sådana besökstillfällen då det bäst passar under läsåret.

- Skolan måste få in den obligatoriska praon som en skolverksamhet i ett större- och mer betydelsefullt sammanhang för eleverna: Hur kan man planera- och förbereda inför praon i de olika skolämnena? Gäller även det viktiga efterarbetet. Det finns många bra idéer att utveckla inom området.

- Hur kan externa skolaktiviteter kopplas till elevers kunskaper om arbets- och yrkesliv, men även mot viktiga framtida val. Det ska tydliggöras i en fast satt årsplanering där även externa aktiviteter ingår (framtids- och yrkesmässor, men även gymnasieprograminformation), vilket i sin tur kan säkerställa en likvärdighet av information oavsett läsår /arbetslag / personbundna aktiviteter etc. Där behövs ett gott samarbete på kommunivå, angående skola - arbetsliv och huvudmannen har där ett viktigt ansvar.

- Övningar med mål att träna upp elevers egen valkompetens. Kan göras i alla ämnen under olika rubriker och "spår". Gärna med redovisning som arbetssätt: Varför valde eleven det arbetsområdet, samt med ytterligare tankar kring det, kopplat till själva redovisningen.


Det var exempel på punkter som for genom mitt huvud, samtidigt som varningsklockor ringde att om allt detta sätts som syvs ansvar, att på egen lektionsbasis genomföra - då stannar det lätt därinom, även om tanken bakom idén inte alls ser ut så - men verkligheten ute på en skola kan bli så...Och då riskerar det viktiga utvecklingsområdet och begreppet "syv, hela skolans ansvar", med bred vägledning även i det vida perspektivet, att få en helt motsatt effekt, än vad som var tänkt. Det riskerar att bli smalt och snävt, hänvisat till ett par lektionspass under syvs ledning. Därför bör man noga tänka igenom alla de olika alternativ man kan finna kring detta!


I övrigt vill jag tipsa om att kommunen jag jobbar i, Kalix Kommun, satte området "syv, hela skolans ansvar" som ett eget lönekriterium för hela pedagogkollegiet. Och vad det gäller lektionstid för mig som syv att få ute i klasser, så är det inget problem då skolan har på alla klassers veckoschema något som heter "Arbetspass", med lektionstid för det som det kan behövas extra lektionstid för under de olika veckorna: Den lektionstiden ger tid för aktuell information inför kommande aktiviteter och områden etc. utanför den ordinarie undervisningen samt mentorstiden, som också den är schemalagd.


/Jenny Ivarsson, Referensorgan för syv i Lärarförbundet och syv vid grundskolan i Kalix.

Syv

Tankar kring vägledning på Vägledningens Dag den 8 oktober

I dag den 8 oktober är det Vägledningens Dag, vilket får mig att stanna upp och tänka kring vägledningens betydelse och värde - både på individnivå, men även för samhället i stort. Studie- och yrkesvägledarna i alla de olika enheterna inom utbildningssektorn utför- och utgör ett viktigt arbete!

Plötsligt raderade jag ett utkast för ett blogginlägg som var redo att publiceras här på Lärarförbundets syvblogg i dag på Vägledningens Dag den 8 oktober. Det stod plötsligt klart för mig att det blir att jag ofta skriver om närliggande ”samma” punkter som rör vårt yrkesuppdrag, med mål om- och med hopp om att vi studie- och yrkesvägledares i en större utdträckning måste få våra röster hörda -- och det under parollen att våra viktiga yrkesfrågor måste tydliggöras om och om igen, där en förändring och utveckling behövs!


Nu tar jag spontant ett annat ”grepp”. Blev nämligen sittande med funderingar angående vägledningens innebörd och individers behov av att få vägledning - och det under olika delar av livet.


Vi har skolsystemets vägledning som måste utvecklas till att bli mer vid. Där ingår den viktiga frågan som rör elevernas medvetande att från en tidig ålder förstå varför man går igenom ett obligatoriskt skolsystem som ju grundskolan är – och vilka vägar det sen finns att gå, kopplat till egna individuella val. Från grundskolan är slutbetyget viktigt utifrån att det är det som är av betydelse i samband med gymnasieantagning - men framför allt "vart vill jag" och "hur gör jag"?!

Efter grundskolan kommer gymnasieskolan som är en frivillig skolform, vilket betyder att aktiva individuella val krävs. Vid gymnasieskolan förbereds gymnasieeleverna för sitt inträde i vuxenlivet, med allt vad därikring ingår i form av jobbsök och sökningar mot högre utbildningar o.s.v. Alla elever har individuella studieplaner och slutbetyget från gymnasieskolan är viktigt, inte bara utifrån antagningsprocesser till högre utbildningar, även privatekonomin för en ungdom kan påverkas utifrån om ungdomen har betyg som gett till en gymnasieexamen – eller inte. Ett slutbetyg från gymnasiet ska också innehålla rätt behörighet på ett individuellt plan för sökning mot högre studier och en gymnasial yrkesexamen kräver slutbetyg för att vara just en yrkesexamen.

Sedan har vi det kommunala aktivitetsansvaret, vilken är en viktig instans, inte minst utifrån att ”fånga upp” ungdomar som riskerar ett framtida utanförskap i samhället. Kommunerna har enligt skollagen ett aktivitetsansvar för ungdomar som är folkbokförda i kommunen och som har fullgjort sin skolplikt men som inte har fyllt 20 år. Som en röd tråd genom dessa verksamheter är studie- och yrkesvägledning en viktig del och något att bygga vidare på.

Även vuxna individer i vårt samhälle är beroende av studie- och yrkesvägledning. Vi har dem som av olika anledningar vill byta arbetsbana – det kan handla om flytt, individer som hamnat i arbetslöshet. eller vill uppnå en övergripande livsförändring. Det är även viktigt med studie- och yrkesvägledning för invandrade i individer, för deras etablering på den svenska arbetsmarknaden. Det kan också ha sina medicinska orsaker, men även komma utifrån en psykosocial historik då vuxna behöver studie- och yrkesvägledning: Det gemensamma är att det handlar om individer som vill förändra sina liv – och där kan utbildning göra en avsevärd skillnad för individers fortsatta liv. Vägledning är en viktig instans inom Komvux och Folkhögskolorna.

Vid universiteten och högskolorna har även där studie- och yrkesvägledarna en betydande roll, då det kommer till studenternas studier och tankarna kring studierna och vägarna vidare. Det kan handla om anpassningar i de löpande studierna med målet att nå upp till en examen, trots olika omständigheter som kan påverka studierna, där kan studenterna behöva stöd och hjälp i samband med studieavbrott och missade kurser o.s.v. – vilket är viktigt att kunna sortera i.


Sveriges studie- och yrkesvägledare gör ett viktigt och fantastiskt jobb ute i sina olika verksamheter. Syv som yrkesgrupp måste få bli mer synlig och vårt yrkes innehåll måste komma upp till en högre medvetandegrad hos dem som både styr- och ansvarar för vårt yrkesuppdrags innehåll. Och för dem som sätter våra löner.


I samband med den stora vägledarkonferensen i Göteborg i förra veckan, blev jag sittandes en stund inne på Göteborgs Centralstation. Där började jag att fundera över detta om hur viktigt det är med information, samt var man kan vända sig för att få information – och plötsligt poppade metaforer upp i mitt huvud angående ”livets resa”, rent allmänt – och det då kopplat till studie- och yrkesvägledning.


Olika individer har olika individuella både drömmar och planer som rör framtiden. De kan utgå utifrån ålder och vara oklara - och som individ behöver man få hjälp med att utveckla dessa tankebanor, speciellt inför livets olika övergångar, kopplade mot arbetslivet. Förutom individers utveckling handlar det om samhällets utveckling. Därför är studie-och yrkesvägledning viktigt!


Vad finns det att välja av (destinationer…), vilka vägar finns det att gå (hur ser sträckorna ut, med dess olika delar, vilka kan jämföras med mål och delmål) och vad är ”kostnaden” – det individuella kapital som behövs, för att ta sig vidare i- och mot den riktning man önskar, i form av behörigheter och jämförelsepoäng utifrån betyg. Det är viktiga fakta att få veta.

På t.ex. en större järnvägsstation. som Göteborgs C som jag nyligen besökte, kan dessa frågeställningar vara väl tydliggjorda i form av informationstavlor, upprop och informationsdiskar samt lättillgängliga- och ständigt uppdaterade websidor med tydliga kommunikationskartor, priser och valalternativ. Inom utbildningssystemet är det inte lika enkelt.

Lek med tanken angående en större järnvägsstation helt utan information eller med information om var man kan vända sig för information. Det skulle ju bli ganska märkligt, eller hur. Nu lever vi ju i ett informations- och IT-samhälle, så visst skulle det kunna ”fungera” ändå, om än lite mer omständligt och förmodligen med fler passagerare som missar tåg. Vid spårförändringar (läs ändrade förutstättningar - inom utbildningssystemet ändrade lagar och regler) så skulle kaos lätt uppstå - och det med ofta tråkiga konsekvenser.


Inom utbildningssystemet är IT-samhället med dess ständigt brusande och löpande informationsflöde ett av våra viktiga yrkeduppdrag: Det kan skapa frågor som våra elever och vuxna individer behöver hjälp med att kunna sortera ut, då det handar om alternativ som rör utbildning och arbetsliv


Det handlar även om vilka parallellspår indvider kan ta, samt det faktum att man kan ta olika vägar för att nå samma – eller liknande – mål. Och det kan då också ta olika tid: Det i sig utgår utifrån vad man har med sig i form av tidigare betyg och examen, även ev. valideringar kan även komma i fråga.

Nu kommer vi till den del av Sveriges studie- och yrkesvägledning där det florerar flest missförstånd – nämligen om att vägledning främst skulle handla om informationsbitar. Det i sin tur kan vara en av anledningarna till att syvtjänster kan vara utformade på ett så olyckligt vis att antalet elever och yrkesuppdragets innehåll gör att alla elever inte får den vägledning de har rätt till, det ryms helt enkelt i vägledarens arbetstid – och det är allvarligt!


För högt elevantal i förhållande till tjänst leder till en dålig arbetsmiljö för studie- och yrkesvägledaren. Det handlar även om området "övriga arbetsuppgifter". En stor stress uppstår hos vägledaren då elever inte får den syvtid de är i behov av, inte ens på en lägsta nivå – och det samtidigt som studie- och yrkesvägledning handlar mycket om processer som utvecklar individens tankar angående framtiden.


Ofta kan synen på vår yrkesutövning utgå från att våra uppdragsgivare/arbetsgivare inte har riktigt klart för sig vad som är skillnaden mellan vägledning och information.


Information är bara faktabitar, som ska finnas med i de olika ställningstaganden som kommer fram via professionell vägledning. Gissar att det är en bidragande orsak till att det är så svårt att diskutera vägledning med dem som inte är insatta i begreppet och yrkesområdet i sin helhet.


- Därför finns det alltför många syvtjänster med alltför stora elevantal samt med otydliga "övriga arbetsuppgifter".


- Därför florerar det jobbannonser som absolut inte kan garantera elevers rätt till studie- och yrkesvägledning av ”god kvalitét”, såsom det står i de ganska luddiga regelverken som rör elevers rätt till vägledning.


- Därför diskuteras studie- och yrkesvägledares löneutveckling inte i de sammanhang och i den omfattning som sig bör.


- Därför är det svårt att sjösätta tydligare regelverk som rör individers rätt till vägledning - de kan tyvärr bli alltför tolkningdbara.


I dag - och alla dagar - vill jag hylla alla ni studie- och yrkesvägledare/kollegor ute i landets olika enheter, ni gör ett fantastiskt jobb! En liten yrkeskår kan ha svårt att göra sig hörd och synlig i de mer allmänna debatterna - men tillsammans blir vi starkare! Vi jobbar mot framtiden - även för oss själva som yrkeskår!


/Jenny Ivarsson, Lärarförbundets Referensirgan för syv och syv för grundskolan i Kalix.

Denna bild togs i samband med den stora internationella vägledningskonferensen, "A Need For Change", i Vägledarföreningens regi i Göteborg i förra veckan. Jag var där som Lärarförbundets representant för syv. Det var fantastiskt att få träffa så många vägledare, på både nationell- och internationell nivå. Ett stort tack till Vägledarföreningen för en eminent konferens.

Vi studie- och yrkesvägledare kan inte vänta längre!

Skolavtal18 är klart och de lärarfacksanslutna studie- och yrkesvägledarna ute i landet känner sig exkluderade ifråga om att få något som helst fokus i avtalet som rör syv som yrkesgrupp, vilket lett till ett stort missnöje. Det är bakgrunden till denna bloggartikel.

Sudie- och yrkesvägledarna, allmänt förkortat syv, är den lilla yrkesgruppen i de stora fackförbunden. Jag skriver ”fackförbunden”, då syv är en yrkeskår som är splittrade inom flera olika fackförbund, varav Lärarförbundet är ett av dem. Vi är många syv i Lärarförbundet och många nya syv-medlemmar har kommit till under senare tid. Tillsammans är vi starkare och vi måste nu gå samman för att tydliggöra våra viktiga frågor!

Lärarförbundet har sin egen undergrupp av studie- och yrkesvägledare för- och riktat just mot studie- och yrkesvägledare i form av Lärarförbundets Referensorgan för syv, där jag själv är en av de aktiva. Vi har även i uppdrag att som yrkesgrupp både synas- och höras utåt.


Syvare spretar och svävar åt olika håll i fråga om facklig tillhörighet. Ja sådant som facktillhörighet (eller valet att inte vara fackligt ansluten – det är också ett val) SKA man fundera över och även ifrågasätta - det är viktigt! Graden av fackligt engagemang varierar också kraftigt fackanslutna yrkesutövare emellan, vilket även det är- och ska vara en självklarhet, eftersom att det fackliga arbetet till stor del bygger på ideellt arbete.

I sammanhanget är det viktigt utifrån en jämlikhetsprincip, att de fackliga frågorna i ett fackförbund behandlas med likvärdig både respekt och dignitet, oavsett om man är yrkesverksam i en stor- eller liten yrkeskår – och för alla fackförbund är alla medlemmar lika viktiga.


Jag har valt att vara fackligt aktiv studie- och yrkesvägledare inom Lärarförbundet, utifrån att jag delar Lärarförbundets tanke om att utbildningssystemet är en helhet - där studie- och yrkesvägledning ska ha sin självklara och naturliga position inom utbildningssektorn.


Det känns naturligt för mig i mitt yrke som studie- och yrkesvägledare inom skolan och det är även något det talas om i vidare begrepp: Studie- och yrkesvägledningen ska ha sin naturliga del genom hela skolsystemet: Inom vägledningskretsar talar man om att eleverna ska utveckla en individuell s.k. valkompetens. Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand har sammanfattat det med att ”framtiden börjar i förskolan” – och det är ju alldeles helt sant!


Vi studie- och yrkesvägledare i Lärarförbundets eget referensorgan för syv ser Lärarförbundets olika plattformar och kontakter som viktiga kanaler för att nå ut med studie- och yrkesvägledarnas viktiga frågor: Det handlar om arbetsmiljön, lönerna och yrkesuppdraget.



Det handlar om precis samma frågor som rör de olika grupperna av pedagoger inom skolan. Och därinom finns stora brister, oerhört stora brister, som nu måste få komma upp till en högre nivå i de allmänna diskussionerna, då det kommer till oss studie- och yrkesvägledare som yrkesgrupp och då det kommer till vår arbetssituation i skolan. Och det får inte stanna i "snack":


Vi måste nu nå fram till en påverkan mot en positiv förändring, för att i nästa steg både kunna utveckla och säkerställa i individers rätt till vägledning - det som är vår arbetsmiljö.


Studie- och yrkesvägledarna ute i landet är nu i uppror angående låga lönenivåer, en dålig löneutveckling och en arbetsbörda som varken är hälsosam eller hållbar. Att få se förbättringar och en positiv utveckling inom dessa områden, samt öka förståelsen för skolans Studie- och yrkesvägledning rent allmänt, kan inte vänta längre: Vi har väntat på det på övertid och det råder nu en stor brist på utbildade studie-och yrkesvägledare (vilket ni kan läsa mer om i förra inlägget här på Lärarförbundets syvblogg.)

En faktum som allmänheten men även våra arbetskamrater, pedagogerna ute vid skolorna, ofta inte känner till, det är att studie- och yrkesvägledarna har stått utanför de helt nödvändiga extra nationella satsningarna som har gjorts på skolan de senaste åren.

Vi studie- och yrkesvägledare undrar varför vi inte får det stöd vi behöver i fråga om löneutveckling och frågor som rör vår arbetsmiljö och vårt yrkesuppdrag.

”Glöms” vår yrkesgrupp bort i de viktiga förhandlingarna? Handlar det om en ren okunskap angående vårt yrkes innehåll- och uppdrag, hos dem som det verkligen berör: Våra arbetsgivare, huvudmän och ända upp till de som är med och styr i skolpolitiken, såväl på tjänstemannanivå som på politikernivå? Definitivt påverkar många olika faktorer, mer- eller mindre. Men det är skrämmande om vi glöms bort som yrkesgrupp i de stora skolavtalsförhandlingarna och om det kan handla om en okunskap angående vårt yrkesuppdrag hos dem som ytterst är våra uppdragsgivare.

Nationella Skolavtal18 gäller även för syv anställda i skolan. Därom har det uppstått olika missförstånd som är viktiga att tydligöra: Ja Skolavtal18 gäller även syv som arbetar under SKL, Sveriges kommuner och Landsting. Men vad som är viktigt, det vi studie- och yrkesvägledare nu kräver, det är att även vår yrkesgrupp syv kommer upp i enskilda- och särskilt riktade diskussioner angående löner och arbetsförhållandena, samt angående yrkesuppdraget och dess innehåll.


Löneskillnaderna som uppstått framförallt under de senaste åren mellan syv och övrig personalgrupper i skolan, samt andra yrkesgrupper ute i samhället med en likvärdig utbildning, beror inte på tidigare års skolavtal. Där har vi följt de procentuella påslagen.
Däremot har vi studie- och yrkesvägledare stått utanför de särskilt riktade extrapengarna som staten satsat på lärargrupperna och sådana särskilda satsningar har även i en viss utsträckning skett på en kommunal nivå på olika håll ute i landet under de senaste åren och har varit helt nödvändiga satsningar på skolan, vid sidan av de nationella.


Där finns det kommuner som har låtit sina studie- och yrkesvägledare ingå i dessa särskilda satsningar (vi är få i antalet, inte sällan en ensam profession ute vid skolorna, så det har inte varit så kostsamt att låta ett antal studie- och yrkesvägledare få samma lönespåslag i procent, som övrig skolpersonal). Det har då skett på en frivillig basis från arbetsgivare – och bara då gällt ett fåtal studie- och yrkesvägledare ute i landet och det i kommuner som inser hur viktig syv är i deras utbildningssystem.


Men då en positiv löneutveckling ska ske på frivillig basis, då är det studie- och yrkesvägledarnas löner som har hamnat helt i bakvattnet. Jag har själv sett dokument som rör extrasatsningar på skolan på en kommunal nivå, vilka gått igenom med förhandlingar med facken, där det tydligt och klart skrivits in i texttillägg att det då inte gäller – och endast inte – studie- och yrkesvägledarna, vilket upplevts som mycket både märkligt och kränkande av oss studie- och yrkesvägledare.
Samtidigt har man där utbildningsfrågor diskuteras på ett nationellt plan, under senare år lyft vikten av en god- och kvalitetssäkrad studie- och yrkesvägledning för Sveriges elever. De diskussionerna verkar dock helt ha stannat där, för det är ingenting alltför många studie- och yrkesvägledare varken ser- eller upplever ute på sina arbetsplatser.



Det råder brist på utbildade studie- och yrkesvägledare. Studie- och yrkesvägledarprogrammet tillhör gruppen Lärarutbildningar och ges vid lärosätena Malmö Universitet, Stockholms Universitet och Umeå Universitet. Utbildningen inriktar sig mot vägledning inom skolsystemet - men alltför många examinerade syvare väljer sedan att jobba inom andra yrkesområden än inom skolan - och det är ett slöseri på kunskapsresurser som den svenska skolan inte har råd med: Nu måste det satsas på utbildningssystemets studie- och yrkesvägledare!


/Jenny Ivarsson, Lärarförbundet Referensorgan för syv och syv vid grundskolan i Kalix.


Syv

PS. Hoppas vi syns på den stora vägkedarkonferensen i Vägledarföreningens regi i Göteborg nästa vecka. Jag kommer att finnas där.