Lärarförbundet

Vad är vägledning och vad är syvs uppdrag?

Jenny Ivarsson, Referensorganet för studie- och yrkesvägledare i Lärarförbundet och syv vid grundskolan i Kalix.

Jenny Ivarsson, Referensorganet för studie- och yrkesvägledare i Lärarförbundet och syv vid grundskolan i Kalix.

Årets omvalsperiod för gymnasievalet går mot sitt slut och samhällsdebatter kan poppa upp angående vad en syv sagt/alternativt inte sagt till eleverna inför deras val. Det kan t.om. uppkomma rykten om syvares avrådan angående vissa gymnasieprogram, men även att någon syv "sagt" vad elever ska välja.


Vad är då vägledning och vad gör syv och hur ser en syvs yrkesuppdrag ut - i detta fall, då det kommer till gymnasievalet, i skolans värld?


Egentligen handlar professionell vägledning inte i huvudsak om vad en individ i slutändan väljer - det är en "slutprodukt" utifrån en viktig process. Vad professionell vägledning handlar om, det är Hur Man Gör då man väljer - och där ingår det vad en elev behöver individuellt, för att kunna göra ett för dem bästa val: Vad är det som är viktigt att få information om - och där är ju då innehållet i informationen viktigt, likväl som att elever lär sig att "sovra" i informationsflödet.

Då det kommer till informationsbitarna är syvarna ute vid grundskolorna beroende av relevant och bra extern information, såsom gymnasieprogramsbesök med tillhörande information och även branschinformation, samt bra utbildningskataloger och websidor etc.: Vad behöver eleverna få veta och hur kan vägledningsprocessen se ut för eleverna på ett individuellt plan, för att de ska kunna göra ett bra och välgrundat och relevant val?

Efter en vägledningsprocess ingår det då per automatik att aktuella individer även kan ta ansvar för sitt val - och då även veta- och även förstå premisserna som ligger till grund för de(t) val de gjort: Varför de valt som de gjort, det är ju en oerhört viktig slutfråga!

I vägledningskretsar kallar vi det för "valkompetens" och det är en viktig egenskap i dagens- och i framtidens samhälle. En bra valkometens kräver både kunskap och tid att utveckla för en ung individ inför framtidens olika val som ska göras, då det kommer till olika vägar att gå vidare i livet i fråga om utbildning och arbetsliv. Där ingår vägledning i både snäv och vid bemärkelse. I en snäv bemärkelse handlar det om att eleverna genom individuell vägledning får chansen att utveckla en självkännedom inom detta område och i en vid bemärkelse blir ju en av huvudfrågorna bl.a varför man måste gå i skolan och utbilda sig (och varför man behöver ha kunskap i de olika skolämnena). Där är ju också kunskap om arbetslivet och om olika branscher och yrkesområden oerhört viktigt!

Inom området valkompetens är en personlig självkännedom viktigt att få utveckla för eleverna. Begreppet självkännedom inom vägledning kan utgå utifrån punkterna

- var är jag (och vem är jag)

- var ska jag/vad vill jag (och varför)

- hur gör jag (och vad krävs)

Den individanpassade vägledningen ska vara anpassat till ålder och mognad och vara förutsättningslös då det kommer till kön, social bakgrund och etnicitet - det är studie- och yrkesvägledarens uppdrag. Den individuella och professionella vägledningen handlar mycket om att ifrågasätta, bekräfta, återkoppla och utmana!


Inom området professionell vägledning handlar det om att få individer att kunna inventera, utvärdera - och även reflektera, för att kunna "bredda" sitt tänkande i frågor som rör olika vägar vidare. Där ingår även den nuvarande studiesituationen för varje enskild elev - och inte minst den viktiga motivationen. Valkomeptens handlar om att kunna göra väl underbyggda val, utifrån fakta som gett kunskap. Valkompetens står nära i förbund med en personlig utveckling, där reflektioner både inifrån och utifrån kan påverka varandra.

Det är också viktigt att de områden som kan utveckla elevers valkompetens finns med genom hela utbildningssystemet och det i alla skolämnen* (=*när- och var och på vilket sätt kan man behöva kunna- och veta olika saker i olika skolämnen inför framtiden). Att utveckla en valkompetens hos våra elever handlar till stor del om viktiga pedagogiska utmaningar. Det är viktigt med kunskaper om arbetslivet och olika yrken.


Allt detta sammantaget är viktiga frågor att belysa och lyfta upp. Det handlar om studie- och yrkesvägledarnas premisser för att kunna utföra sitt uppdrag: Ytterst handlar det om elevernas rätt till den viktiga och professionella vägledning de behöver inför deras viktiga val. Det handlar även om framtidens kompetensförsörjning. Det handlar också om elevers motivation - att ge dem "verktygslådan" så att de på ett konstruktivt sätt bättre ska kunna applicera sig själva som vuxna individer ute i samhället.


Det handlar om den så viktiga processen som ska pågå genom hela utbildningssystemet - och där behöver all skolpersonal få de premisser som behövs för att utföra detta viktiga uppdrag. För oss studie- och yrkesvägledare handlar det om förutsättningarna för att utföra vårt uppdrag inom vårt område: Det handlar bl.a om elevantal - den tid vi har för vägledning för varje elev (och det med sömsmånen att individuellt kunna anpassa detta). Det handlar om de viktiga kunskaper våra skolelever behöver få angående olika yrken och arbetsliv - men även då det kommer till de olika krav som kan komma att ställas på dem från samhällets sida, under deras väg mot vuxna individer.

I dag och inför framtiden råder det en stor brist på utbildade studie- och yrkesvägledare. Det handlar om vårt samhälles framtid. Det handlar om morgondagens vuxna medborgare: De styrande bör genast se över arbetsmiljön för oss studie- och yrkesvägledare som arbetar inom skolan, att vi får den tid och de premisser vi behöver för att utföra våra uppdrag och att vi får en lön som gör att det blir attraktivt att utbilda sig till studie- och yrkesvägledare - och som gör att fler efter examen vill arbeta inom utbildningsväsendet och även stanna kvar där. Skolans studie- och yrkesvägledarnas löner har släpat efter de senaste åren och stått helt utanför de senaste årens lönesatsningar på skolan, vilket rimmar illa med det behov som finns av utbildade studie- och yrkesvägledare!

/ Jenny Ivarsson, Referensorganet för studie- och yrkesvägledare i Lärarförbundet

och syv vid grundskolan i Kalix.

Om Sveriges behov av ökad studie- och yrkesvägledning

Representanter för Lärarförbundets syv var inbjudna till Regeringskansliet för ett möte angående den pågående statliga utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning. Många viktiga frågor som rör elevernas studie- och yrkesvägledning genom skolsystemet diskuterades.


Den sista februari 2018 var representanter från Lärarförbundet inbjudna till Regeringskansliet i Stockholm av de ansvariga för utredningen, Marie-Helélé Ahnborg, särskild utredare och utredningssekreterare Mikaela Zelmerlööv.

Lärarförbundets representanter för syv var Ann-Kristin Steen från referensorganet för syv (Ann-Kristin är även Lärarförbundets representant för tjänsten ”Min Kollega”, genom vilken hon svarar på yrkesrelaterade- och fackliga frågor för syv) och så var det jag, Jenny Ivarsson, även jag representant från Lärarförbundets referensorgan för syv. En representant för skolledarna inom Lärarförbundet, Lasse Svensson, besökte utredarna vid ett annat tillfälle – då utifrån ett skolledarperspektiv: Det handlade då om frågeställningar som berör hur man kan komma att organisera ett ökat behov av vägledning, vilket ju även det är en viktig fråga och där har vi från referensgruppen för syv haft en dialog med rep. för skolledarna.


Statens Offentliga Utredningar är inne i ett intensivt arbete av syvutredningen angående Sveriges ökade behov av studie- och yrkesvägledning. Alla är överens om att den måste utvecklas. Utredningen har stoppdatumet 30/11-18, men tiden för utredningen kommer eventuellt att förlängas då den innehåller många både svåra och så viktiga frågor att avhandla och belysa!

Det finns ett antal ”skarpa förslag” som utredarna arbetar med och nu fördjupar sig i. Det handlar om studie- och yrkesvägledning i både snäv och vid bemärkelse. Det handlar om (rätten till-) studie- och yrkesvägledning genom hela skolsystemet och där kommer även studie- och yrkesvägledning som hela skolans ansvar in. Där ser vi att det finns behov av tydligare direktiv angående innebörden och betydelsen, då det kommer till innehåll. (Läs mer om det i ett blogginlägg här på syvbloggen 2017-09-13.)


Bakgrunden till den pågående syvutredningen utgår från flera viktiga perspektiv. Från samhällets sida tittar man på om det går att:

  • Minska avhopp och felval (gymnasievalet och val till högre utbildningar).
  • Det handlar även om den nationella kompetensförsörjningen.
  • Ovanstående punkter kan även kopplas ihop med att för framtiden säkra välfärd, hållbarhet och demokrati.


I dessa frågor ser vi studie- och yrkesvägledare inom Lärarförbundet en fara i om man fokuserar på att det är utbildningssystemets vägledare som kan uppfattas som de helhetsansvariga för dessa viktiga frågor – medan de viktiga punkterna även handlar om vårt samhälls- och utbildningssystem i stort och om hela skolans ansvar genom hela skolsystemet. Det handlar även om innehållet i studie- och yrkesvägledarnas uppdrag. Dessa punkter kan även påverkas av barn- och ungdomars mående (med hänvisning till psykologin och bl.a. då Mashlows ”behovstrappa”). Där är skolornas Elevhälsoteam viktiga, men även skolans förutsättningar för en god och kvalitetssäkrad vägledning kommer in som en viktig del – och det en vägledning som dessutom bör vara likvärdig över hela landet och mellan olika skolor. I dagsläget är förutsättningarna för studie- och yrkesvägledarna att utföra sitt kärnuppdrag oerhört olika. Oacceptabelt olika. Det handlar om elevantal, om delade tjänster med arbete vid flera olika skolor, om innehållet i de olika yrkesuppgifterna etc.


Vi har det gamla talesättet om att ”det krävs ett helt samhälle för att fostra ett barn och en ungdom”. Där är skolans ansvar av högsta prioritet - skolan och utbildningssystemet som en helhet. Då kommer vi också osökt in på många studie- och yrkesvägledares kritik mot den obligatoriska praon, som nu sjösatts i en skollag: Praon är en odemokratisk skolverksamhet, utifrån att det i dagsläget finns för få praoplatser som kan bistå med handledare för elever från högstadiet. Nu är inte praon en syvfråga - det är en skolverksamhetsfråga. Däremot kommer diskussioner om praons betydelse ofta upp då man diskuterar frågor som rör skola - arbetsliv och då kan den dessutom tillskrivas en betydelse som ligger långt i från vad alla elever kan få ut av sin prao.

Då vi diskuterar obligatorisk prao vid högstadiet bör vi titta på vilka elever som får praoplatser – och vilka elever som blir utan, trots skolans hjälp med att försöka ordna plats. Men det handlar även om vilka elever som får vilka praoplatser - via egna kontakter - vilket skolorna som genomför prao i dag är helt beroende av.

Visst finns det riktiga ”solskenshistorier” angående praon, men då handlar det sällan om eleverna som får praoa vid skolans matsal eller bibliotek (i redan kända miljöer och så blir de kvar i sin skolmiljö) p.g.a. brist på andra platser. De mer tråkiga- och även sorgliga historierna som eleverna kan utsättas för i samband med skolans prao, kommer allför sällan i det fokus som de borde. Vi ska komma ihåg att det ute i samhället i dag finns ett oerhört stort behov av praktikplatser: Gymnasieskolans obligatoriska APU för yrkesprogrammen, behovet av praktikplatser inom IM och yrkesintrospåret och högskolornas och universitetens behov av praktikplatser för sina studenter inom aktuellt område. YH och AF är också beroende av praktikplatser: Hur ska samhällets "praktikbank" då fördelas på det mest samhällsnyttiga sättet?

Vi var ett antal syvare som var på en föreläsning med representanter för vägledare i Gävle, som har en fungerande praoverksamhet. De har med åren byggt upp en större organisation kring detta på både en kommunal- men även regional nivå. Därför bör man titta på skolornas resurser och förutsättningar för att sjösätta- och genomföra lagförslaget om obligatorisk prao vid högstadiet.

Lund har gått ut i debatten om obligatorisk prao bl.a. genom ett radioprogram som avhandlade prao vid högstadiet och de lyfte viktiga aspekter angående varför de en gång slopade högstadiets prao. Det handlade inte minst då om demokratifrågan och skolans viktiga uppdrag att ha en jämställd och likvärdig skola för alla, oavsett social- eller etnisk bakgrund men också utifrån kön. Men även innehållsmässigt är det viktigt att fråga sig vad elever allmänt sett kan få ut av praon, generellt sett.

Jag noterar att eleverna vid skolan jag arbetar vid, oftast väljer praoplats inom de egna referensramarna: Den egna sportklubben, ett sportgymnasium på annan ort (till vilken föräldrar betalar resor osv) och i hög grad väljer elever nära släktingars- eller bekantas arbetsplats för sin praovecka. Att praoa vid den gamla mellanstadieskolan är också anmärkningsvärt överrepresenterat i fråga om val av praoplats - även det då en känd miljö för eleven. Jag arbetar sedan 15 år vid ett högstadium som aldrig tagit bort praon och har personligen upplevt de sista årens svårigheter att hitta praoplatser till alla elever. Därför har vi skapat ett parallellspår till den traditionella praon ute på en arbetsplats, med ett skolspår som innefattar bl.a studiebesök och lektioner som handlar om arbetslivet. Nu tänker jag inte fördjupa mig i praodiskussionen mer i denna artikel, men läs gärna mitt blogginlägg om saken här på Lärarförbundets syvblogg 2017-06-20.


Utredaren och utredarsekreteraren för syvutredingen berättade om ett studiebesök de gjort till Norska Bergen, där de hade obligatoriska skolinslag av studiebesöksdagar för eleverna - och det av en hög kvalitet, även då det kom till elevernas för- och efterarbete och som en källa till kunskap om yrkes- och arbetslivet utanför elevernas egna referensramar, vilket ju är en av skolans största utmaningar.

Obligatoriska studiebesök säkerställer en mångfald av kunskap om olika yrkesområden i ett bredare perspektiv, vilket är en oerhört viktig del i diskussionenerna om skolelevers kunskap om yrkes- och arbetslivet. Det är viktigt att ge elevernas en mångfald av kunskap inom dessa områden - för hur ska de annars som en ung individ veta vad de kan vara intresserad av, om de inte har fått kunskap om de olika alternativen. Det är ett faktum att valet till gymnasiet är alldelens för könsbundet såsom det ser ut i dag, men det är även i en hög grad kopplat till social bakgrund.


För arbetsmarknaden handlar det om att

  • Ta tillvara begåvningsreserv
  • Matcha arbetsmarknadens behov.


En tanke som utredarna funderar över är om det är ett alternativ att införa ett nytt skolämne i skolan, i form av Arbetslivskunskap. Det skulle kunna säkerställa en "mininivå" angående elevernas kunskap om yrkes- och arbetslivet på ett nationellt plan, med tydliga mål och kritierier om vad som ska ingå i ämnet. Men man bör då överväga risken med att den "mininivån" då också kan bli ett "tak". Ytterligare viktiga funderingar finns.: Vem ska då i så fall undervisa i ämnet? Om det är studie- och yrkesvägledaren, vilken tid ska det då tas av för det, utifrån vägledarnas uppdrag, såsom det ser ut i dag?

Det finns många funderingar och aspekter kring detta att ta i beaktning. Bl.a om det ska vara en syv som ska gå ut i undervisning i ett eget ämne - och i så fall, ska syv då ockå vara betygssättande i ämnet? Det skulle vara olyckligt i vissa situationer: Ena stunden ska skolans vägledare sitta i personliga individuella vägledningssamtal, där syftet med det mer djupgående samtalet är att eleven ska öppna sig angående sina drömmar och mål inför framtiden - och i nästa stund måste vägledaren kanske sätta betyget F i ämnet Arbetslivskunskap för aktuell elev. Det är ett faktum att bland de bästa och mest konstruktiva vägledningssamtal jag har, det kan vara med elever med en stor skolproblematik, där jag som vägledare ändå kan nå dem i fråga om deras egena tankar om framtiden - och även utvecklandet av dem.

Reprenstanter från Lärarnas Riksförbund, som var med på samma möte, var positivt inställda till idén om att införa Arbetslivskunskap som ett eget ämne i skolan. Bl.a med förslaget att studie- och yrkesvägledarna då behöver fortbildning för att undervisa.

Men behöver verkligen skolan ytterligare ett skolämne? Lärarnas Riksförbunds representanter hade då förslaget om att tiden för ämnet Arbetstlivskunskap kunde tas från Elevens Val-tiden - men det motsatte vi oss från Lärarförbundet. Jag arbetar vid högstadiet och kan notera hur viktig Elevens Val-tiden kan vara för många elever. Och det för elever som kanske misslyckats i övriga skolämnen och även i sin skolsituation i övrigt, med skolk etc. Genom Elevens Val kan de utifrån ett intresse utveckla sig själva i ett positivt sammanhang - och det är en viktig hörnsten för att även utvecklas pedagogiskt: Vi vet att positiva sammanhang är något som är viktigt att bygga vidare på, då det kommer till en individs personliga utveckling, vilket ju står kan stå i ett nära förbund med en pedagogisk utveckling.

Vid skolan jag arbetar vid har lärarna utvecklat bra metoder för att integrera Elevens Val med övriga skolämnen. Vissa mål och betygskriterier i andra ämnen kan ibland kopplas i hop med elevarbeten i Elevens Val - och det är ju just det som måste utveckas i den svenska skolan: Att ta tillvara på elevers utvecklade kunskaper i ett mer vidgat perspektiv och att utveckla både sambanden- och samarbetet mellan de olika redan befintliga skolämnena - inte sätta till ytterligare ett.

Risken med att sätta in Arbetslivskunskap som ett eget ämne, kan bli att då kan frågorna inom området arbetslivet komma ännu längre i från den överiga skolverksamheten - samtidigt som våra strävansmål är det motsatta: Vi vet hur viktigt det är att få in dessa frågor i alla skolämnen. Varför ska man gå i skolan? När kan man behöva de olika kunskaperna i de olika skolämnena som en vuxen individ ute i samhället? Vilka yrken och branscher kan kopplas i hop med de olika skolämnena? Det är dit vi vill komma; att dessa frågeställningar utvecklas. så att tankarna på arbetsliv och yrken kommer i ett större fokus rent övergripande! Där kan jag som syv också komma ut på olika lektioner - och även titta på ämnesrelaterade studiebesök. I dessa frågor kan man titta på hur grannländerna har organiserat sin studie- och yrkesvägledning. Danmark har sin vägledningsmodell som är utvecklad genom hela skolsystemet, där lärarna är delaktiga och det från en tidig ålder. Finland har vägledare som har undervisingstid. Hur kan vi aplicera det bästa från deras arbetssätt i det svenska skolsystemet?


Att det behövs en ökad kunskap om arbetslivet i den svenska skolan står klart - men det är inte så lätt att få in det i en lagtext i fråga om uppdrag, innehåll och utförande. Det finns många bra arbetsmodeller man kan titta på ute i landet, men det handlar ofta om enskilda projekt och kan då även vara tidsbundna - men även personbundna, vilket kan vara ett problem: Hur utvecklar vi arbetet inom skolan angående dessa frågor mer långsiktigt och då även på en mer likvärdig nivå, skolor emellan? Det är där styrdokument och lagtexter måste "skruvas åt". Jag kan fundera över om det inte borde vara så att alla skolämnen under t.ex högstadietiden, kopplas till minst ett studiebesök, alternativt att skolan får besök av en extern person, som kan relateras till aktuellt skolämne. Vet att det förekommer på olika håll i dag - i olika grad - och det är de goda exemplen som måste lyftas upp.


Man bör också se över hur syv organiseras i skolan: Hur sker fortbildningen för de enskilda studie- och yrkesvägledarna ute på slolorna. Det är en viktig bit i utvecklandet av syv i skolan i det ständigt föränderliga samhället i fråga om arbetsliv, yrken och utbildning. Förr fanns t.ex Länsarbetsnämndena, vilka på ett regionalt plan arbetade med frågor som rörde arbetslivet. Det kanske är så att syv bör organiseras mer övergripande, än att de sitter ensamma ute vid skolorna och det blir då lite av ett tombolalotteri, angående de mer långsiktiga fokusfrågorna som rör skolans studie- och yrkesvägledning. Som skolans syv är organiserat i dag kan det finnas risk för en alltför stor personbundenhet angående verksamheten, då nationella direktiv kan uppfattas som luddiga.

En idé kan vara att det på ett nationellt plan utvecklas digitala plattformar för skolans olika stadium- och årskurser, som rör yrkes- och arbetslivet. I dag är detta lite av en "djungel". Det finns syvare ute på skolor som har egna bra youtube-kanaler som rör syvfrågor, egna syvbloggar, agerar som syv via Instagram, snap chat och facebook. Själv har jag provat på att ha egen syv-facebook, egen syvblogg för skolan en egen syv-youtube-kanal - men det tog alldelens för mycket tid av mina huvuduppdrag som skolans vägledare, bl.a den viktiga individuella vägledningen. Det finns till det en hel del privata aktörer som tillhandahåller websidor med bra information om yrkes- och arbetsliv. Men det vore bra med tydligare direktiv angående elevers rätt till kunskap inom detta område rent innehållsmässigt.


För individen handlar det om att

  • Öka förmågan att hantera olika valsituationer
  • Bredda referensramarna
  • Utöka möjligheterna att utvecklas utifrån sin fulla potential
  • Att som elev rustas för att kunna möta omvärlden och dess möjligheter i ett livslångt perspektiv.
  • Underlätta elevers etablering på arbetsmarknaden.


Ett problem då det kommer till utvecklandet av Sveriges studie- och yrkesvägledning är att det i dag råder brist på utbildade vägledare. Hur råder man bot på det? Ett välkänt grepp är att höja statusen för ett yrke då en brist på utbildade uppstår. Hur gör man det? Jo just genom att höja statusen - och då gäller det också att få de utbildade studie- och yrkesvägledarna att stanna som yrkesverksamma inom skolsytemet. Det är ett faktum att många studie- och yrkesvägledare som arbetar inom skolsystemet har en väldigt hög arbetsbelasting. Det finns t.ex. inga tydliga direktiv angående hur många elever en syv kan ha ansvar för - och då blir ju även innehållet i vad varje enskild elev får inom detta område väldigt olika.

Det handlar om elevantal och arbetstopparna inför de viktiga valen. Det är till det ett faktum att syvs löner har släpat efter de senaste åren. Syv har inte fått vara med i de statliga satsningarna på skolan - och inte heller då kommuner ensklit satsat med extrapengar på skolan och lärarlönerna och även elevhälsans personal.

Det måste också talas om vikten och betydelsen av studie- och yrkesvägledningen i skolan. Det måste komma upp till mer allmänna debatter. I dessa diskussioner glöms då tyvärr den individuella vägledningens värde ofta bort "i allt det andra". Det är en viktig sak att se över förutsättningarna för att ge alla elever den tid de behöver för de individuella vägledningssamtalen inför viktiga val. Det är också viktigt att hela skolan förstår skillnaden mellan vägledning och information - även om dessa två bitar ofta kan gå in i varandra. Det handlar om att eleverna ska få de rätta vertygen för att möta sin egen framtid ute i samhället på bästa sätt - och det i ett samhälle där olika yrkeskategorier och arbetsområden kan ändras över tid: Därför är den individuella vägledningen viktig, där man går igenom Hur man Gör då man väljer - och då behöver inte alltid Vad vara i fokus. De handlar om att få eleverna att förstå en valprocess och vad just de kan behöva - på ett individuellt plan - för att göra ett bra val just för dem.

Denna syvutredning viktig!


/Jenny Ivarsson, Lärarförbundets Referensorgan för Studie- och yrkesvägledare och syv vid grundskolan i Kalix Kommun.

Till syvende och sist är tankarna om framtiden en av de viktigare hörnstenarna i utbildningssystemet

Jenny Ivarsson, Lärarförbundets Referensorgan för studie- och yrkesvägledare

Jenny Ivarsson, Lärarförbundets Referensorgan för studie- och yrkesvägledare

Hur kan jag drista mig till att uttrycka mig så? Det är väl ändå utbildning och kunskap i de olika skolämnena som är det viktiga i ett barns och en ungdoms utveckling mot en vuxen individ ute i vårt samhälle. Ja, absolut! Det är ju det som är skolans kärna, syfte och uppdrag!

Bildning och utbildning i olika skolämnen är oerhört viktigt för en människas personliga utveckling. Men de unga i vårt skolsystem måste redan tidigt även få lära sig att förstå- och få veta varför de behöver gå i skolan: Varför- och när de behöver all denna kunskap i de olika ämnena. Många anser väl det som självklart, att barn och unga vet att de går i skolan för att de en dag ska ta plats som en vuxen medborgare i vårt samhälle – men vi som arbetar med de unga angående dessa frågor, vi vet- och ser att det inte alltid är så enkelt.

Ofta kommer debatter kring dessa frågor upp i samband med t.ex. det nationella gymnasievalet eller i tiden för valen till universitet och högskola - och då handlar det ofta om inslag där lobbyister för olika branscher initierat larmrapporter om bristande kompetens inför framtiden inom olika yrkesområden. Inte sällan kan även skolans studie- och yrkesvägledning ifrågasättas, bl.a. angående utbildningar ”som inte leder någonstans” – och det blir ju då lite märkligt, då det är politiskt styrt vad det är för utbud av nationella gymnasieprogram som ska erbjudas som sökbara för eleverna.


Det handlar om de regelverk som styr skolan och dess verksamhet, där studie- och yrkesvägledningen ingår. Det är också en komplex fråga att olika yrken och olika yrkesområden värderas så olika. Jag önskar i samband med sådana ”diskussioner” att alla öppnar ögonen för sin omvärld och ser sig omkring: Hur många yrkeskategorier är vi alla beroende av i vår vardag och i vårt liv, i både det mer snäva och vida perspektivet? Det är ju någonstans där de nationella gymnasieprogrammens olika innehåll och olika inriktningar kommer in. Och då är alla yrkesområden och jobb viktiga, i ett välfungerande och bra samhälle att leva i. Och det är där ALLA skolämnen TILLSAMMANS är viktiga – liksom HELA skolsystemet! Det i sin tur är en av orsakerna till att jag är aktiv som förtroendevald inom Lärarförbundet, både på lokal och nationell nivå.


Då det kommer till utbildningssystemets studie- och yrkesvägledning, allmänt förkortat syv, finns det tyvärr alltför ofta för lite kunskap hos dem som kan vara med att både styra-, påverka- och utveckla den. Och det gäller olyckligtvis alltför många delar då det kommer till skolans verksamhet, generellt sett. Det handlar om skolpolitiken – men även då kommer till delar av utbildningssystemets egen syn på sina studie- och yrkesvägledare, vad de gör, hur uppdraget ser ut och hur de kan värderas rent lönemässigt.


Jag har arbetat som examinerad studie- och yrkesvägledare inom skolan i snart 15 år och min upplevelse är att det ”talas” mycket om studie- och yrkesvägledning i dag. Om värdet av den. Om hur viktigt det är att eleverna får välgrundad och kvalificerad vägledning. Om hur viktigt det är för eleverna att få veta om möjligheterna och alternativen inför viktiga val – men samtidigt noterar vi studie- och yrkesvägledare hur vår lön släpar efter i alla övriga satsningar på skolan.


Studie- och yrkesvägledarna tillhör nu, rent allmänt och statistiskt, många gånger nu låglönedelen i lönelistorna då det kommer till skolans stab av pedagogisk personal. Flera år i rad har skolans studie- och yrkesvägledare kategoriskt exkluderats i både de nationella- och i kommuners enskilda satsningar på skolan - och nu frågar vi oss varför?


Ja vi frågar oss varför, då lön ska motsvara ett värde av utfört arbete och värdet för dess innehåll, men även utifrån efterfrågan av behörig personal: Vi vet att det råder nu en stor brist på utbildade studie- och yrkesvägledare och att en alltför stor del av de som arbetar som studie- och yrkesvägledare inom utbildningssystemet i dag saknar behörighet för det. Där finns t.om diskussioner om att obehöriga kan fungera- och vara minst lika bra som behöriga syv – men vad är det för en diskussion, om vi samtidigt ska diskutera hur vi bättre kan kvalitetssäkra- och utveckla skolans studie- och yrkesvägledning, som är viktig för våra elever inför deras viktiga val som rör deras framtid och yrkesval. Då är vi ju inne på en diskussionsnivå som är bunden till enskilda personer inom ett område som lätt kan bli personbundet - och det är ett faktum att ett område som till en för stor del kan påverkas av personbundenhet, det är ofta områden som kan vara alltför luddiga i sitt innehåll och i sitt uppdrag saknar mer tydliga ramar för verksamheten – och det är där som Sveriges studie- och yrkesvägledning måste utvecklas och det är därför Lärarförbundet kräver behörighet för en tillsvidareanställning som studie- och yrkesvägledare inom skolan.


Det handlar ytterst om elevernas rätt till studie- och yrkesvägledning, både i tid och innehåll. Det handlar om elevernas rätt till att få utveckla de verktyg som behövs för förmågan att tänka på framtiden och dess möjligheter på ett individuellt plan - och att i nästa steg då även kunna applicera sig själv i ett sammanhang där de är ”på väg” någonstans – med dess olika delar av delmål och slutmål.


Studie- och yrkesvägledarna är en liten yrkesgrupp inom skolsystemet och vi är dessutom utspridda i olika fackförbund. Vad som kan vara ett problem då det kommer till de fackliga frågorna för syv, det är att det är för få syv som är fackligt aktiva. Det i sin tur beror på många olika orsaker. Bl.a. har vi ofta ensamjobb och får ingen vik. vid frånvaro – och sådant kan påverka engagemang utanför yrkesutövningens uppdrag.


Vi får inte glömma att de fackliga frågorna är viktiga även för utvecklingen av yrkesutövningen i stort. De två sakerna hör samman – det är något man noterar bl.a. i samband med införandet av lärarlegitimationen och även lönesatsningen på lärarna i samband med lärarlyftet och även inför införandet av förstelärare. Inför dessa reformer gjorde Lärarförbundet ett viktigt arbete.


Jag är aktiv syv i Lärarförbundet på ett både lokalt och nationellt plan, utifrån att jag anser att syv är en viktig instans i skolan och att studie- och yrkesvägledningen är en viktig del i elevernas utbildning parallellt med skolämnena. Det är viktigt att det kan ske en regelverksstyrd sjösättning av ”studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar” och det både för skolans- och samhällets-och elevernas- och utbildningssystemet skull. Och då handlar det inte om en ökad arbetsbelastning för lärarna, med ytterligare arbetsuppgifter som ”läggs på” – nej, det handlar om en ökad tydlighet i regelverken som rör studie- och yrkesvägledningen som en röd tråd genom hela utbildningssystemet. I skolans värld är vi alla olika personalgrupper viktiga för varandra – och det även i de olika stadierna vi verkar. Det är ytterligare en orsak till att jag valt just Lärarförbundet som mitt fackförbund.


Jag har valt Lärarförbundet då det är det största av facken för pedagogisk personal inom utbildningssystemet. Jag ser det som en väg att sprida kunskap om syv ut till alla lärarkategorier, då studie- och yrkesvägledning innefattar kunskap som bör integreras i undervisningen och finnas med genom hela utbildningssystemet.

Det kan bl.a. handla om att frågor som rör arbetslivet är något som även förskolelärare och fritidspedagoger arbetar med – och då även ska premieras för det inom ramen för lönekriterier. Det handlar alltså INTE om att pedagoger ska gå in i vägledningens- och vägledarens område. Vad det handlar om ytterst är också att syv och skolans studie- och yrkesvägledning måste få en tydligare roll i den övergripande skolverksamheten.


Mina elever vid skolan jag arbetar vid har rätt till god studie- och yrkesvägledning av bra kvalitet. Jag som yrkesutövare måste få premisserna för att utföra mitt uppdrag: Det kan handla om elevantal, innehållet i ”övriga arbetsuppgifter” – men även lönen kommer in som en viktig del, då jag genom den bör få känna att jag som syv också är en viktig och betydelsefull personalgrupp inom skolan. Lönerna för syv kan variera stort – det samtidigt som det ofta är ett mindre kollegium i en kommun eller stadsdel.


Då syv stått utanför de övriga lönesatsningarna för skolan de senaste åren kan en lönesättning då ofta utgå utifrån att man som enskild syv påvisar och visar för rektor/chef hur bra och välfungerande vårt arbete är – men då är det lätt att det stannar där och inte kommer ut i offentlighetens fokus, vilket är viktigt för studie- och yrkesvägledningens utveckling. Det är då även en stor risk att skolors syvverksamhet blir mycket personbundna. Därför är det viktigt att kunna flytta fokus från de personliga "lösningarna" i vårt eget arbete till ett helt annat plan och en helt annan nivå – så att frågor som rör skolans syv i en ökad omfattning kommer upp till en nationell nivå och en nationell debatt – där även syvs viktiga roll kan bli mer synlig i skolplaner och styrdokument som rör skolan.


Det som behöver utvecklas för syv, det är att allmänheten – men även vårt eget skolkollegium utanför den krets som vet om- och uppskattar vårt arbete - att även de får en större kännedom om vikten av bra studie- och yrkesvägledning. Jag talar här om nivåer i medier och debatter, då skolfrågor allmänt diskuteras, i politiken osv., men också ute i de olika skolenheterna utanför vår egen. Om skolan just vi arbetar vid utvecklat bra arbetsmetoder inom området för syv, då stannar det ofta där och däromkring och det kan i sin tur vara en orsak till att syvs löner (på ett allmänt plan) släpar efter och exkluderas i de olika allmänna extrasatsningarna på skolan.


Jag avslutar detta blogginlägg med min senaste tweet:

Det är viktigt att individer får överblick över utbildningssystemet för att utvecklas och för att lära sig till olika yrken. Det är viktigt för att samhällets motor ska snurra. Varför har då syvlönerna hamnat helt i bakvattnet de senaste åren?

/Jenny Ivarsson, Lärarförbundets referensorgan för studie- och yrkesvägledare och syv vid grundskolan i Kalix.

JennyIvarssonSyv

Kommentarer:

Inga-Lena
Inga-Lena Lagergren Eklund

Jättebra skriver håller med dig Jenny i allt du skrivit här ovan.

  • Skapad 2018-03-13 13:05
Inga-Lena

Om Inga-Lena Lagergren Eklund

Skriv en kort presentation om dig själv.

Syvs position och profession i det svenska skolsystemet

I en artikel på Dagens Nyheters ledarsida avhandlades delar av den svenska skolans studie- och yrkesvägledning. Artikeln saknade dock research angående dagens studie- och yrkesvägledning - och det inte bara då det kom till att den ålderdomliga yrkesbenämningen syokonsulent genomgående användes.


Av en engagerad syvkollega inom Lärarförbundet fick jag länken till Dagens Nyheters artikel där svenska skolans studie- och yrkesvägledning avhandlades i ett kortare debattinlägg. Artikeln hade rubriken "Syokonsulenterna är ett mystiskt släkte" (DN, Lisa Magnusson 2017-12-04). Första reaktionen var en bestörtning över att som syv med ett viktigt - och många gånger ett krävande -yrkesuppdrag, bli kallad för "ett mystiskt släkte".


I artikeln beskrivs journalistens egen "syo" (den gamla benämningen för studie- och yrkesvägledare), vilken mestadels inte alls fanns tillgänglig för eleverna: M. a. o. var elevernas studie- och yrkesvägledning obefintlig på högstadiet och innan det viktiga gymnasievalet. Citat från artikeln:


/"Han hette Benny, och man såg honom ibland hasta förbi i korridoren på min högstadieskola. Men anträffbar var han aldrig. På dörren till hans arbetsrum ackompanjerades skylten "SYOKONSULENT" ständigt av olika post it-lappar som förkunnade att han var i väg på än det ena, än det andra.

En gång försökte en klasskompis och jag anlägga ett bakhåll: Vi smög dit en kvart innan den senaste lappen förkunnat att han skulle komma tillbaka. Men då hade han redan hunnit ersätta den med en ny. Var han lat och förslagen, eller bara väldigt upptagen? Jag lär aldrig få veta."/


Vi vet inte i vilket årtionde artikelförfattaren gick på högstadiet och orsakerna till den då inte fungerande vägledningsverksamheten vid hennes skola. Var det en yrkesvalslärare som var "syokonsulent", parallellt med att denne undervisade i något skolämne? Arbetade personen i fråga som outbildad "syo" och kanske även då hade andra arbetsuppgifter "vid sidan om"? En minst lika viktig fråga är hur satsade aktuell skolas ledning och huvudman på skolans vägledning - kanske skolans "syo" bara hade en 10% tjänst vid skolan och även arbetade vid andra skolor?

Artikelförfattaren har dock en stor poäng i att ifrågasätta syvverksamheten i det svenska skolsystemet, utifrån att det på sina håll kan vara ett oklart yrkesuppdrag, både vad det gäller personbundenhet, där enskilda syvare kan arbeta så olika, samt då det kommer till skillnaderna mellan olika skolor. Det samtidigt som studie- och yrkesvägledning är en viktig del av ungdomars utbildning. Elevers rätt (och även samhällets rätt) till vägledning och syvares rätt till tydligare yrkesuppdrag kan endast säkerställas med ett tydligare regelverk för detta område.
Ett färskt exempel från verkligheten som kan ges, är då syvstuderande erbjudits tjänst på 10% som obehörig syv vid en skola, som innebar att denne skulle "sitta i skolans café och tala med elever" inför deras gymnasieval: Kan det då "checkas av" som vägledning? Ja så kan det "se ut" i Sverige i dag år 2017!

Artikeln är på sina ställen raljant och även t.om. lite arrogant till vissa delar (ja vad är vi vägledare för "ett släkte" - och till det verkar artikelförfattaren inte ha tagit del av vad dagens studie- och yrkesvägledning innebär och har för innehåll). Men hennes slutsummering är viktig, citat:


/"...Och så borde vi hyfsa till den mystiska syoverksamheten. Hur kan det fortfarande inte finnas en nationell plan för uppdraget och dess syfte? Hur kan eleverna fortfarande inte ha reell rätt till vägledning" / D.N. 2017-12-04.


Hur ser elevernas rätt till vägledning ut? Hur ser studie- och yrkesvägledarnas arbetssituation och arbetsbeskrivning ut? Det är viktiga frågor. Det finns t.ex enorma skillnader i elevantalet mellan olika syv vid olika skolor, men även då det kommer till olika syvtjänsters utformning i tid: Det finns syv med över 1000 elever och de som har mer än hälften färre. Samtidigt är det inte alltid antalet elever som styr väglednings- och informationskvalitén inom studie- och yrkesvägledningen, utifrån hur olika olika syvs arbetsplaner och dess uppdrag kan se ut. Det finns exempel på studie- och yrkesvägledare som i sin tjänst har parallelluppdrag som inte alls har med vägledning att göra, såsom ex. schemaläggning, digitala skoluppdrag, ledningsstöd, uppdrag inom elevhälsan samt andra adminstrativa uppdrag, vilka inte alls är kopplat till områden som berör skolans studie- och yrkesvägledning,


Den viktiga frågeställningen utifrån artikeln är, hur ser studie- och yrkesvägledningen ut i den svenska skolan i dag - och hur kan den utvecklas så att det säkerställs att den blir likvärdig (både i tid och innehåll) för alla elever? Ytterst handlar det även om studie- och yrkesvägledarnas arbetssituation och premisserna för att kunna ge eleverna den vägledning de behöver, för att kunna göra bra och relevanta val angående fortsatta studier och val av framtida yrke/yrkesbransch/yrkesbana. Det handlar om de viktiga frågorna som rör skolans studie- och yrkesvägledning och vars problematik bara kan åtgärdas genom ett tydligare regelverk.


/Jenny Ivarsson, Lärarförbundets Referensorgan för studie- och yrkesvägledare och syv vid grundskolan i Kalix.

Den viktiga vägledningen och vägledarnas viktiga frågor

Vi studie- och yrkesvägledare utför ett viktigt arbete: Det handlar om individers vägar vidare. Det handlar om att alla individer ska ha rätten till- och även verktygen - att kunna välja mellan olika vägar att gå, kopplat till yrke- och arbetsliv – och för det krävs det kunskap.

Studie och yrkesvägledning är viktigt för individers personliga utveckling och livsväg, likväl som för samhälles utveckling. Det är också en viktig del i det allmänna måendet för en individ, att få veta vilka möjligheter som finns angående framtiden – och det oavsett var de i dagsläget befinner sig på livets väg.


Genom professionell vägledning kopplas individers nuläge ihop med framtiden, därför är vägledningen en viktig del i vårt utbildningssystem.Tyvärr förekommer det en del oklarheter kring skolans studie- och yrkesvägledning, som måste komma upp till en mer allmän debatt. Det är viktigt att se över studie- och yrkesvägledarenas premisser för att kunna utföra yrkesuppdraget. Det är bl.a. där de fackliga frågorna för syv är viktiga!


Har den svenska skolans elever rätt till obligatoriska vägledningssamtal? Det spontana svaret på frågan är väl Ja – men hur ser det ut i verkligheten? Man borde inte behöva ställa frågan, men den är ändå befogad och relevant, då själva vägledningssamtalet för våra elever inte är instiftat i någon lagtext i de regelverk som styr skolan. I dagsläget är inte vägledningssamtalet obligatoriskt, varken att det sker eller hur det sker, då det kommer till frågor angående formen för samtalet (om det t.ex. ska vara fysiskt - eller inte), men även då det kommer till innehåll. För många av eleverna handlar det om att de behöver flera samtal, spritt över tid - och då är det viktigt att säkerställa att det finns tid för det.

Borde inte vägledningssamtalet ingå i elevernas utbildning och då lyftas upp till en helt annan nivå, så att det blir obligatoriskt, precis som skolsköterskans hälsosamtal och de övriga skolämnena som ingår i utbildningen man har skolplikt i? Hur säkerställer man annars elevernas rätt till det? Precis som skolsköterskans vaccineringar, där det ingår att elever kommer till sköterskemottagningen på skolan för att få det, så borde det vara självklart att alla elever kommer till skolans studie- och yrkesvägledare för vägledningssamtal. Det för att bli ”vaccinerade” mot att de inför de val som rör deras framtid, inte ska sakna den kunskap de behöver för att göra relevanta val och sakna de verktyg- och den valkompetens som kan krävas, för att kunna välja mellan olika individuella alternativ, då det kommer till vidare utbildningsmöjligheter samt yrkes- och arbetsliv.


Det florerar allmänt sett tyvärr en hel del missförstånd angående vad vägledning är, rent innehållsmässigt. Det händer ofta att vägledning blandas ihop med information, men det är viktigt att man skiljer på vägledning och information: Information är den ”bas” man kan bygga vidare på, då det kommer till den vägledningen – som i vidare steg handlar om hur man väljer, men inte nödvändigtvis vad: ”Vad” är det som kommer fram mer synligt i vidare processer.

Det är olyckligt då många olika utomstående ”intressenter” vill gå in och peta i vägledarens uppdrag, utan att ha den kunskap som krävs för att se helheten i vägledningen som process, vilket tyvärr kan vara en ganska vanlig företeelse då det gäller skolans alla olika yrkesprofessioner och något som skolans pedagoger brukar lyfta som en viktig yrkesfråga att belysa i olika sammanhang.


Vägledning och information går hand i hand - men det är vitt skilda saker. Information innefattar vad det finns att välja, med kunskaper om dess innehåll. Hur man tar sig i vidare i olika riktningar ingår också till informationsbitarna. Vägledning däremot, handlar om hur man gör då man väljer och dyker ned i de individuella faktorer som kan påverka valet: Hur man gör då man väljer - och det med frågeställningar som innefattar Varför. Individuell vägledning är också viktigt då det kommer till det "personliga kapitalet", för att nå de olika vägarna att ta mot framtiden. Dit tillhör bl.a betygen och den allmänna studiesituationen, såsom den ser ut i dagsläget. Därför är studie- och yrkesvägledning även viktigt för elevers motivation för skolarbetet "här och nu".syvaa

I vägledning ingår också att man kartlägger olika sätt att ta sig vidare på. Det finns "snabbspår" och så har vi "kringelkrokarna" som leder rätt. Vägledning handlar bl.a om att tydliggöra att det tillhör det valbara, hur man tar sig vidare - de olika "sätten" som i slutändan kan ta eleverna vidare mot ett delmål och/eller ett slutmål (och även vad som kan finnas mellan nutidsläget och de uppsatta målet/målen).syvbb

Foton Jenny Ivarsson


I vår profession som vägledare tänker vi både bakåt och framåt och åt sidorna – och även då det gäller det som inte är synligt. Därför är helheten kring studie- och yrkesvägledningen viktig och det är därför det individuella vägledningssamtalet är viktigt. Men i olika frågor som rör studie- och yrkesvägledning diskuteras det tyvärr allt mindre om dessa samtal - och där måste vi studie- och yrkesvägledare vara vaksamma: Det handlar om kärnan i vårt yrkesuppdrag, den individuella vägledningen, som vi ser- och vet är det som mest kan påverka och synliggöra individers tänkande om den egna framtiden, mer än någonting annat. Samtidigt är det just de individuella vägledningssamtalen som i vårt yrkesuppdrag kan kräva mest av oss som vägledare i fråga om kunskap, erfarenhet, rutin, fokus och energi: Därför är det viktigt att tiden och resurserna säkerställs för den individuella vägledningen.


I tider då det i de viktiga diskussionerna som handlar om ökad vägledning för eleverna, då fokuseras det oftast på fel saker. Dit hör t.ex tendenserna om fler "syvlektioner" ute i klass. Jag tror dock inte att det finns någon syv som arbetar inom skolans värld, som inte är ute på lektionstillfällen angående viktig information och kunskap som rör skolans studie- och yrkesvägledning – men det är fel att ställa de bitarna mot den individuella vägledningen och det blir fel om det ska ske utanför relevansen för varför- och när vi ska ut i klass.


Det är viktigt att komma i håg att den individuella vägledningen sker på det individuella planet och man varken ska- eller kan "bunta ihop" flera elevers både tankar, förutsättningar, utvecklingsnivå, drömmar om framtiden och nuvarande studiesituation: Därför är det fel att tro att sådana lektionstillfällen skulle handla om en "ökad vägledning": Lektionstillfällen på klassnivå står mer under informationsområdet inför olika val, än under rubriken vägledning.

Däremot är det viktigt att införa begreppet "Studie - och yrkesvägledning, hela skolans ansvar" till lektionstid. Men det är inte syv som till priset av tiden för de individuella vägledningssamtalen ska ut och hålla lektioner, likväl som det ju är självklart att inte lärare ska gå in och studie- och yrkesvägleda på det personliga elevplanet. Vad det ska fokuseras på är utvecklingen mot att viktig kunskap om arbets- och yrkesliv ska vara en naturlig del i läroplanen för de olika skolämnena.

Det är viktigt att skolans studie- och yrkesvägledning - alla de olika bitarna - kommer in i läroplanen och det med mer tydliga direktiv i form av lagstadgade delar. Det behövs en ökad tydlighet i läroplanen och i regelverken då det kommer till innehållet av ”Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar”. Och det kan inte vara i texter som i sin utformning är för luddiga och kan upplevas som oklara och komplicerade - det är bl.a. därför begreppet har varit svårt att sjösätta i den svenska skolan. ”Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar” kan handla om så ”enkla saker” som att skolan i den dagliga undervisningen, kopplar olika moment i de olika ämnena till olika yrken och till arbetslivet.

Ett annat ”parallellspår” kopplat till skolans studie- och yrkesvägledning är diskussionerna angående förslaget om den obligatoriska praon. Det är lätt hänt att skolans prao belyses som en syvfråga, även bland oss syvare - medan det i själva verket är en allmän utbildningsfråga och hela skolans ansvar, utifrån vad skolans huvudman och ledning kan ge skolan för premisser för att genomföra förslaget. Ska en obligatorisk prao genomföras för högstadiet så är det viktigt att tydliggöra resurser, syfte, planering, genomförande, samt för- och efterarbetet med eleverna.

Jag har själv fastnat i ”tänk” som utgått från att jag känner en oro över att frågor kring att skolans obligatoriska prao ska ”hamna i studievägledarens knä”, till det att en klok och erfaren syvkollega påminde mig att frågor som rör obligatorisk prao, det är en allmän skolfråga som ska vara kopplat till undervisning om arbetslivet. Man bör också tänka i mer vidgade perspektiv än på ”bara” prao, då det kommer till omvärldskunskap och fakta angående innehåll i olika yrken och yrkesbranscher. Det är ett faktum att elever ofta väljer en praoplats inom de egna referensramarna, samtidigt som det är viktigt att elever inför sina olika val som har med framtiden att göra och som är kopplade till utbildnings- och yrkesval, får en mångfald i kunskaperna angående olika yrkesområden: Det är det som är den stora utmaningen. Därför kan bl.a. studiebesök vara viktigt.


I det allmänna flödet som handlar om studie- och yrkesvägledning måste själva vägledningen nu få komma mer i fokus. Den hamnar alltför lätt i skuggan av andra syvrelaterade frågor och allmänna skolfrågor i övrigt. Det talas allt mindre om den viktiga vägledningen i det allmänna rummet: Det handlar ytterst om vilka förutsättningar vi studie- och yrkesvägledare får för att utföra vårt uppdrag, samt vad som ryms i vår arbetstid. Som aktiv studie- och yrkesvägledare i Lärarförbundet har jag tillsammans med andra fackligt aktiva studie- och yrkesvägledare nu lyft upp olika syvfrågor som är viktiga i förbundets grundskolepolitik. Och det finns många viktiga punkter att lyfta.

Ett problem då syvfrågor diskuteras på ett allmänt plan inom- eller om skolan (eller ute i samhället i övrigt), det är att det saknas grundläggande kunskap om vad vägledning egentligen handlar om (innehållet), samt dess position och vägledningen som process. Studie- och yrkesvägledning är i dagsläget ett alltför oreglerat område i vårt utbildningsystem.


Lärarförbundets fackliga frågor som rör studie- och yrkesvägledare är bl.a dessa:

  • Behörighetskrav för anställning av studie- och yrkesvägledare.
  • Syvs löner har släpat efter i alla lönesatsningar i skolan de sista åren. Nu måste det komma en satsning på Studie- och yrkesvägledarna som yrkeskategori.
  • Syvs uppdrag: Vad ska rymmas inom vår arbetstid – både vad det gäller innehåll och omfattning.
  • Säkerställ tiden för vägledning innan viktiga val och det i process.
  • Mer tydlighet i regelverk angående elevers rätt till vägledning och vägledning som en naturlig del av elevernas utbildning.

Hoppas vi ses på årets Vägkedarkonferens i Lärarnas Hus den 26 - 27 oktober!

/Jenny Ivarsson, Referensorganet för studie- och yrkesvägledare och syv för grundskolan i Kalix.

Vägledningens Dag den 8 oktober – en dag att uppmärksamma!

Vägledning pågår i många olika instanser i samhället och är betydelsefull för individers utveckling – och är därmed viktig för ett samhälle och ett samhälles utveckling i sin helhet.


Det handlar om våra barn och unga, som en dag ska ta plats som vuxna individer i vårt samhälle: Det handlar om eleverna som i samband med gymnasievalet ska välja sin egen väg vidare, efter sina år i grundskolan. Det handlar om gymnasieelevers planering för sitt inträde som myndiga personer i samhället och med dess olika val, vad det gäller vidareutbildning och- eller yrkesval. Det handlar också om vuxna individer som av en- eller flera anledningar är vid en punkt i livet, där nya val som är kopplade till yrkesliv och utbildning kan vara nödvändiga att göra. Det handlar om vuxna nyanlända som ska validera utbildningar och erfarenheter från yrkeslivet i ett annat land och välja utbildningsvägar för sitt inträde på den svenska arbetsmarknaden.

Det är viktigt för människor att kunna kartlägga "Var Är Jag", "Vart Vill Jag" ("var är jag på väg") - och "Hur Gör Jag".

Det handlar om skolsystemets vägledning inför val på både individnivå och gruppnivå, för olika årskullar på sin väg till vuxenlivet. Det handlar vidare om vuxna individers möjligheter till utveckling och därmed även chanser till förändring. Det handlar om att vägledning gör skillnad och skapar utveckling och möjligheter, där samhälle och individ möts.

Vägledning kartlägger inte bara Vad en individ kan välja att välja - fokus står också på Hur man gör då man väljer, vilket är en viktig kunskap i sig i ett samhälle fullt av viktiga val.

Sveriges studie- och vägledare har en viktig roll i utbildningssystemet - och därmed också för enskilda individer.


Studie- och yrkesvägledning är en viktig instans i samhället. Det handlar om att tydliggöra saker, för att i nästa steg kunna synliggöra "vägar vidare" mot framtiden. Det handlar om broar mot framtiden, vilka är viktiga för både individers egen personliga utveckling - och därmed även samhällets utveckling. Lärarförbundets studie- och yrkesvägledare finns i utbildningssystemets alla olika delar och på söndag den 8 oktober sätts fokus på Sveriges vägledare i samband med Vägledningens Dag.

BRO Foto Jenny Ivarsson /Gäddviksbron Luleå.

När skolans studie- och yrkesvägledning ska tydliggöras är det mycket som blir otydligt!

När skolans studie- och yrkesvägledning ska tydliggöras är det mycket som blir otydligt. Det kan bland annat handla om synen på ”Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar”, som har utvecklat debatter som kan uppfattas som invecklade, skriver Jenny Ivarsson, studie- och yrkesvägledare i Kalix.

Pelle


Tanken om "studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar" måste förenklas som begrepp - och därmed även tydliggöras. För det är ett viktigt inslag i barns- och ungdomars utbildning.

Det kan börja med att elever får en ökad kunskap om när, var och hur de i livet i sin helhet, behöver de olika ämneskunskaperna i de olika skolämnena: Varför går man i skolan? (För att lära sig saker - och varför behöver man få lära sig saker; följdfrågor som leder till fler följdfrågor, vilket leder till reflektion). Det är också där som en kännedom om olika yrken och arbetslivet rent allmänt kan komma in, parallellt med kunskap om det ständigt föränderliga samhället utanför skolans väggar:

Det handlar om processer. Därför ska duktiga fritidspedagoger, förskolelärare och pedagoger inom skolans alla stadier, som har utvecklat bra arbetssätt inom detta, premieras. Barnen ska få börja arbeta i tidigt ålder med dessa frågor - och det integrerat i den dagliga verksamheten. Det ska alltså inte handla om att en syv kommer med en portfölj och besöker t.ex. förskolan "nu och då". Däremot kan en syv vara ett ”bollplank” och en samarbetspartner för aktuell personal, när det gäller sakfrågor om arbetsliv och yrken. Men då det kommer till pedagogiken i det löpande arbetet med eleverna (och det är där som "studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar" ska komma in på ett naturligt sätt), då är det pedagogerna som i sin yrkesutövning styr det dagliga arbetet med sin kompetens.


Saltykråkan2Saltkråkan1 Bilder från 1960-talsstvserien "Vi på Saltkråkan" /Svt


"Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar" bör vara ett allmänt förhållningssätt, på alla plan - och det genom hela skolsystemet. Det är även viktigt inom gymnasieskolan. Och vi ska inte applicera begreppet på enskilda och detaljstyrda "projekt". Enskilda och personbundna projekt och arbetsmodeller (vilka kan vara mycket bra och innovativa) kan fortlöpa parallellt, men inte ensamma gå under rubriken för studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar.

Det har pågått en sjösättning av ”Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar” i den svenska skolan länge nu och de skolor som har lyckats med detta genom olika nytänkande arbetssätt – hur många har fått det ”i hamn” i ett mer långsiktigt- och hållbart perspektiv? (Alltså inte i projektform, där saker och ting även riskerar att bli personbundna.)

Det handlar om ett sätt att tänka: Fakta om yrken ändras ju i tid, både angående de yrkeskategorier som finns i dag men som kanske inte finns i morgon, likväl utifrån det faktum hur olika yrkens innehåll kommer att ändras i tid – och det kan gå snabbt.

Dagens unga vuxna kunde då de var yngre kanske titta på yrken där man satt i en i postkassa eller i en bankkassa. Det fanns t.o.m. leksaksutrustning där man kunde leka ”post” och ”bank” – men i dag kan yrkeskategorier inom dessa områden vara helt borta, eller så ser innehållet inom dessa yrkesområden nu helt annorlunda ut. Dagens unga vuxna kunde även ha leksaker där de "lekte bondgård", vilket är ett yrkesområde som i dag till vissa delar sköts via datorer och ”robotar”, men kan även styras via mobiltelefoner (t.ex. mjölkning): Vem visste det för 20 år sedan? Då fanns det också utklädningskläder för att leka ”stins”, som är ytterligare ett yrke som med tiden har försvunnit. Och vem visste för 10 år sedan vad en "youtuber" jobbar med?!

Fakta och kunskap om yrken och arbetsliv är mycket av en färskvara och fokus bör då parallellt läggas på barn- och ungdomars personliga utveckling - och hur vi lär dem att lära sig - och på så sätt då få "vidga sina vyer" och det steg för steg med en stigande ålder: Det ska handla mer om processer, än om faktainformation kopplat till "här och nu".

”Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar” bör innebära att elever från tidig ålder får verktyg att lära sig hur de kan applicera sig själva som en individ som är en del av samhället i en större kontext - och det måste börja småskaligt. Det handlar om att få in tankebanor kopplat till samhället och framtiden i det löpande skolarbetet för eleverna, likväl som för all skolpersonal. Det handlar också om utmaningen och skolans uppdrag att eleverna ska "lära sig att lära sig".

Det handlar det om samhällets- och framtidens kompetensförsörjning -- och med det även "rätt person på rätt plats", inte minst utifrån det personliga perspektivet.


För lärare kan uppdraget ”hela skolans ansvar” absolut uppfattas som ytterligare en mastodont arbetsuppgift som "ska läggas på allt det andra" och vad det beträffar oss syvare, så noterar vi de missförstånd som florerar angående vad begreppet kan handla om, såsom t.ex. att det skulle handla om att det är vi syv:are som ska ut och undervisa – men då blir det ju inte hela skolans ansvar: Då blir ju ”studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar” på syvs ansvar.

Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar" handlar inte heller om att pedagoger plötsligt ska börja att "syva": Nej, det kan "bara" vara så "enkla" saker som att elever får veta varför- och när det är bra att kunna olika saker inom de olika skolämnena i skolan och då också mer konkret i vilka olika sammanhang man behöver dessa kunskaper i livet, samt även mer specifikt inom vilka yrken/yrkesområden o.s.v. Och där kan ledningen gå in och låta dessa frågor vara med som ett lönekriterium för alla pedagoger - de som utvecklar bra arbetsmodeller för detta.

Jag läser i Skolverkets nya publikation om studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar (Skolverket Stockholm 2017) med förvåning då det kommer till några av de olika skolexemplen att arbeta med ”Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar”. Där beskrivs olika arbetsmodeller där det är studievägledaren som ska starta processer och gå ut och ha lektioner.

"Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar" ska inte ska handla om att syv i ökad grad ska ut till klassrummen, utöver de info- och lektionstillfällen som faller sig naturliga i sitt sammanhang. I så fall blir det ju syv som "är" och "blir" Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar. Och det var väl inte så det var tänkt!


Nedan faksimil från Skolverkets nyaste publikation om "Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar."

syv

Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar” får inte bli ett område i skolan där syvare ska bli en projektledare, en sambandscentral, administratör, etc. osv.: Det leder ju till minskad tid för den individuella vägledningen, som är en viktig del av våra elevers utbildning inom området självkännedom och utveckling och det i ett samhälle som består av många viktiga valsituationer. "Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar" måste på ett förenklat - och därmed också på ett tydligt sätt, in i läroplanen och i styrdokument. Och det ska vara kopplat till alla skolämnen och det i alla stadier, både på individnivå och gruppnivå. Det är också viktigt att ha en bra Elevhälsa ute vid skolorna, för det handlar om en helhet då det kommer till barn- och ungdomars tankar om framtiden. (Där har vi Maslows "behovstrappa", som inom psykologin på ett bra sätt beskriver de grundläggande behoven för självförverkligande för attt kunna utveckla tankarna om den egna framtiden.)


Ett problem då det kommer till att sjösätta nya arbetssätt, det är att vi som arbetar inom skolan ska vara "överallt" och det "hela tiden" - och det även i en ökad omfattning: Vi riskerar då att ta på oss saker i avsaknad av tid för djupare reflektetioner över om vi med det kan riskera både i kvalité och innehåll, angående vårt yrkesuppdrag i sin helhet: Detta gäller arbetssituationen för oss alla som jobbar inom skolan. Därför kan det vara svårt med genomförandet av arbetsområden som kan uppfattas som luddiga, både i tid och innehåll.

Ju längre tid jag jobbat som syv, så blir jag för varje år mer övertygad angående hur viktig den individuella vägledningen är för eleverna (och det är också det de vill ha mer av, det är något som noteras – flertalet elever kan behöva många vägledningssamtal, både individuellt och tillsammans med v-havare, innan t.ex ett gymnasieval.)

Kärnan i vägledning handlar mycket om reflektion i samband med de viktiga individuella samtalen inför vikitga val, såsom exempelvis gymnasievalet är för elever som är på väg att lämna grundskolan. Om "studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar" ska handla om att syv ska "springa runt" i olika stadier, fara ut och hålla i lektioner i en ökad omfattning, samt organisera- och administrera arbetssätt och projekt som går under det begreppet, då riskeras vägledningen, som är en viktig del i syvs huvuduppdrag. Då kommer inte heller "studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar" in som en naturlig del i det dagliga arbetet i skolan, vilket ju från början var syftet med detta begrepp. I denna fråga är det viktigt att de duktiga pedoagogerna lyfts upp!

Jag har valt att vara engagerad som studie- och yrkesvägledare i Lärarförbundet, då Lärarförbundet har en facklig helhetssyn som sträcker sig över hela utbildningssytemet. "Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar" är en skolfråga som berör all pedagogisk skolpersonal - i alla stadier och verksamheter. Det är viktigt för våra barn och ungdomar, samt för samhället i stort, att begreppet nu till fullo kan sjösättas och därmed även kvalitétssäkras - och inte stanna vid att bli personbundna "projekt" ute vid skolorna. Ytterst handlar det om att man kan säkerställa en likvärdig utbildning för alla - och där ingår att våra yrkesuppdrag kan tydliggöras och att alla våra olika arbetsuppgifter ryms inom ramen för vår arbetstid.


/Jenny Ivarsson, Referensorganet för studie- och yrkesvägledare i Lärarförbundet och syv vid grundskolan i Kalix.

Om "studie-och yrkesvägledning, hela skolans ansvar" - hur genomförs det?

LR/Skolvärlden har 2017-09-12 publicerat en bloggartikel angående varför studie- och yrkesvägledning ska finnas med redan från förskoleklass. Ja - det är ju ett uppdrag skolan har: Studie- och yrkesvägledning ska finnas som en röd tråd genom hela utbildningssystemet. Så långt är vi överens.


Men, det som lyfts är att det är ett uppdrag för en studie- och yrkesvägledare, vilket jag tycker är en populistisk* ståndpunkt. Det som beskrivs i arbetet som kan utföras är nämligen inom de områden som det på de flesta håll redan jobbas med inom förskolan i dag: Vi har en oerhört kompetent och duktig yrkeskår i förskolelärarna, fritidspedagogerna och lärarna för barnen i yngre år. Många jobbar i dag på ett fantastiskt sätt angående omvärlden, yrken och arbetsliv - och även angående genusperspektivet; det är ju ett uppdrag all skolpersonal har. Man gör detta genom att prata om olika sorters jobb och vad vårdnadshavare kanske arbetar med och genom att rita och prata om drömmar och göra studiebesök etc. (*Varför jag använder benämningen "populistisk", det är för att vid "felsökning" angående t.ex. felval i gymnasiet och vid arbetskraftsbrist inom vissa branscher, som under oilka perioder kan poppa upp i samhället, då kan detta med tidigare vägledning komma upp och i huvudfokus som en "lösning" - medan skolan samtidigt har så svårt att få en fungerande sjösättning av det så viktiga uppdraget "studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar".)


I artikeln presenteras idén om att syv måste börja arbeta med 6-åringar. Min följdfråga blir, då vi ser bristen på syvresurser för individer inför viktiga val i andra delar inom utbildningssystemet och då samtidigt tittar på studie- och yrkesvägledares allmänna arbetssituation - varför måste det vara en syv som tar över dessa arbetsuppgifter av förskolans pedagoger?

Vi har välutbildade förskolelärare och de kan på ett eminent pedagogiskt sätt tala med 6-åringar om omvärlden och om olika yrken och arbeten. Det är bl.a där "Studie- och yrkesvägledning hela skolans ansvar" kommer in - och kan fungera: Att lärare, som är en pedagogiskt välutbildad yrkeskår, har dialoger och arbetsuppgifter med förskolebarn och elever om arbets- och yrkesliv. Det ska ju finnas som en röd tråd genom hela skolsystemet:

  • Varför ska man lära sig olika saker?
  • När- och varför behöver man kunna olika saker (ämnen) /inom olika yrken?
= Det är bl.a det som är "Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar"!

Sen kan ju syv fungera som ett "bollplank" för pedagoger angående dessa arbetsområden och i samband med det besöka skolans olika stadier (och då måste tid finnas för det) - ja säkert mycket utvecklande, för alla parter. Jag har själv tidigare gjort det i samband med språkval i åk 6 (sedan tog språklärare över det uppdraget, vilket jag tycker var bra). Men är det resursmässigt försvarbart att även "ta sig an" dessa arbetsuppgifter vad det gäller t.ex. 6-åringar, utifrån att vägledare är till yrket utbildade i just vägledning och lärare är till yrket utbildade i pedagogik:
Var sak har sin tid och sin plats. Livet (barndomen, barnaåren, ungdomen och vuxenlivet) har sin egen utvecklingsprocess. Det har ett eget värde att många 6-åringar vill bli austronauter och sångare, eller en superwoman med cape, eller vad det nu kan vara. De lär sig genom lek och rollspel - kontinuerligt och i process och utveckling. Begreppet "vägledning" kommer in i senare faser.

Vad som behövs idag är mer av vägledning och det i god tid och det väl underbyggt innan viktiga val och det i process och även i rätt ålder och vid rätt tillfällen: Vi behöver fler av utbildade vägledare som ute vid högstadieskolorna, gymnasieskolorna, Komvux och vid Lärcentrumen, etc. har tid för det stora behovet av den vägledning som behövs inför individers större väg- och livsval, samt angående yrkeslivet i sin helhet. Det handlar också om behovet av vägledning och information om vårt skolsystem för de som är nyanlända från andra länder osv - men också, att inte förglömma, det viktiga - och det även också ofta så tidskrävande - arbetet med de individer som hamnat "utanför" på ett eller annat sätt och då har svårt att se vägar vidare och kunna kartlägga sina egna möjligheter. Det är där det måste sättas in mer resurser på vägledning.

Vi måste också en gång för alla hitta arbetsmodellerna för att till fullo kunna genomföra uppdraget "Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar"!


Skolans uppdrag "Studie- och yrkesvägledning, hela skolans ansvar" är något som har varit svårt att sjösätta, både då det kommer till utförande, likväl som i skolplaner, styrdokument och lagtexter. Där finns det en hel del att utveckla. Där måste de särskilt duktiga pedoagogerna inom detta premieras lönemässigt och ha rätt till fortbildning. Om det är en syv som ska komma in och ta över sådana bitar inom förskolan, då drar man ju bara undan utvecklandet mot att det ska vara hela skolans ansvar. Då blir det ju syvs huvudansvar genom hela skolsystemet.


Vi studie- och yrkesvägledare måste få en ökad förståelse för vårt arbete och yrkesutövning - samt vad professionell vägledning handlar om: Skillanden mellan professionell vägledning och information måste bli tydligare - och genom det måste syvs löner höjas! Jag vill påstå att de arbetsmetoder- och modeller man kan jobba med inom förskolan med 6-åringar angående yrken och arbetsliv, de går under området "information" - och ja, det är basen för all fortsatt vägledning. Därför ska vi inte tala i termen "vägledning" då det handlar om yrkes- och arbetslivskunskaper för 6-åringar.
= Det är ju så att hela livet för människan är mycket av en process och det finns även ett värde i det. Kunskap om yrkeslivet och om olika yrken ska finnas med som en naturlig del i all undervisning - och det genom hela utbildningssystemet.


Nej, satsa istället pengar och resurser på att kartlägga de riktiga behoven för all skolpersonal, för att vi ska kunna utföra våra arbetsuppgifter på tillfredställande sätt och kunna sjösätta studie och yrkesvägledning som ett ansvar för hela skolan: Det är viktigt att komma i håg att alla skolans olika professioner tillsammans är viktiga för barn- och ungdomars framtida livsval och utveckling.


/Jenny Ivarsson, Referensorganet för studie- och yrkesvägledare inom Lärarförbundet

och studie- och yrkesvägledare vid grundskolan i Kalix.


Barn och ungdomar behöver få se- och veta mer om yrken och arbetslivet: Bl.a där kan uppdraget "studie- och yrkesvägledning- hela skolans ansvar" komma in i skolans kontinuerliga skolarbete - och det i- och genom alla stadier. Där måste man också skilja på vägledning och information.

Foto Jenny Ivarsson

Studie- och yrkesvägledning handlar om att lära sig att tänka efter – före

Två rep. från Lärarförbundets studie- och yrkesvägledare, Ann-Kristin Steen (kontaktperson för ”Min Kollega”/syv i Lärarförbundet) och Jenny Ivarsson (”vid pennan”), var nu i slutet av augusti på plats vid Studie- och yrkesvägledarprogrammens uppstart vid lärosätena i Malmö, Umeå och Stockholm.

Det var inspirerande och roligt att få träffa- och se alla som valt att utbilda sig till Studie- och yrkesvägledare - och många har gått med som studentmedlemmar i Lärarförbundet!

Studie- och yrkesvägledning är ett viktigt incitament i vårt samhälle och en viktig del av våra ungdomars utbildning – men även genom hela livet: Det handlar om att som individ få utveckla tankebanorna om olika framtida vägar att gå: Vad finns det att välja – och hur gör man, samt vilka är verktygen att medvetandegöra möjligheterna om var man kan vara på väg.

”Vem är jag, vad vill jag, var är jag, var ska jag – och hur gör jag”, angående utbildning och yrkesliv. Det handlar om det viktiga inom området självkännedom och personlig utveckling.

Angående olika val i livet handlar mycket om Hur Man Gör då man väljer: Det handlar ju inte bara om vad man väljer, utan även hur man gör då man väljer. Det är där studie- och yrkesvägledning kommer in: Det är en viktig kunskap för individer i ett samhälle, där det ju förekommer viktiga livsval av olika slag.

Studie- och yrkesvägledarens arbete är en viktig del av vårt utbildningssystem och att utbilda sig till- och att arbeta som syv kräver ständigt egna reflektioner. Vi ska ha en vägledande funktion för andra människor och med det även ha en ”upplyftande” roll för individer: Alla individer har rätt till en känsla av att de har ”fått med sig något” efter samtal med studie- och yrkesvägledaren – och det oavsett var de för tillfället befinner sig - både utbildningsmässigt, socialt och yrkesmässigt.

Jag hade förmånen att höra då en av de undervisande vid Studie- och yrkesvägledarprogrammet vid Umeå Universitet välkomnade sina studenter med orden:

”Vad roligt att se er alla, som har valt att utbilda er till Studie- och yrkesvägledare. Ni som sitter här har alla olika orsaker till varför ni valt denna utbildning, men det är inte säkert att ni alla kommer att slutföra denna utbildning och det är inte heller säkert att ni som slutför denna utbildning kommer att arbeta som studie- och yrkesvägledare – för så kan livet vara”.

Det var ett otroligt bra välkomnande inledning för de studenter som valt Studie- och yrkesvägledarprogrammet: Vårt yrke handlar mycket om att reflektera (att ”tänka till”) och även att genom utmaning (utmanande frågor kan vara en del av det vägledande arbetet) få andra individer att tänka till. Därför var just den inledningen så bra.

I yrkesutövningen som Studie- och yrkesvägledare råkar man ut för olika utmaningar av olika slag, som i sin tur kan utveckla oss i vår yrkesutövning, då vi genom reflektion och eftertanke utifrån vår utbildning – och med tiden också utifrån vår yrkeserfarenhet - dyker ned i vad som är vårt huvuduppdrag, vilket är att vägleda individer efter gällande riktlinjer och regelverk (utifrån huvudman).

Det kan hända att vi i vår yrkesutövning kan utsättas för ”påtryckningar” av olika slag och då gäller det att vi är både trygga och starka i vår yrkesroll. Det kan handla om omgivningens övertro på att studie- och yrkesvägledning för en individ ska vara så tydlig, klar och ”enkel”, att efter exempelvis skolans vägledningsinsatser, då ska allt vara ”klappat och klart” för aktuella elever: Det ultimata för ett samhälle rent samhällsekonomiskt, det är ju att barn- och ungdomar redan tidigt har sina mål utstakade för sig, vad det gäller utbildning och yrkesliv och att de också då tar sig dit genom bästa skolresultat. Ja naturligtvis - men det är däremot inte alltid det bästa rent utvecklingsmässigt. (Nu kommer vi in på ämnen som sociologi, psykologi och filosofi, som alla är områden som står nära kunskapsområdet vägledning.)

Den bortgångne författaren och Nobelpristagaren Tomas Tranströmmer (1931 – 2015) sa orden: ”Två sanningar närmar sig varann, en kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man chans att få se sig själv”, vilket mycket väl skulle kunna vara en reflektion från en bra vägledningsprocess!

Tyvärr kan omgivningens önskan (vårdnadshavares och enskilda branschers och politikers önskan – ja samhällets ”förväntningar” rent övergripande), både uttalat och outtalat, ibland få en negativ effekt på elevers önskvärda positiva utveckling inom området utbildning och yrkesliv: Vägledning får aldrig tangera mot områden som skuld (att man som elev har egna inre önskningar angående den egna utvecklingen mot något visst yrke, som inte stämmer överens med omgivningens förväntningar) eller mot skam (för t.ex. dåliga skolresultat – det kan ju lätt ”hamna” där, men med en human människo- och elevsyn, så ska det ju vara klart det att vi alla vet att det är ingen som ”vill” misslyckas i skolan!)

Vilken studievägledare inom grundskolan har t.ex. inte varit med om att vi kan få som uppdrag att prata med en elev om att ”hon/han inte kommer att komma in på gymnasiet om hon/han inte förbättrar sina resultat”. ALLA elever ska ju vidare- och är välkomna till gymnasieskolan: Därför finns IM-spåren, vilket kan vara vad en del elever av olika orsaker faktiskt behöver innan de är redo för ett nationellt program. (Sedan är det ju viktig information angående vad som gäller och krävs i fråga om behörigheter o.s.v. inför en gymnasieantagning, likväl som att "peppning" och studieplanering och en bra elevhälsa kring en elev är viktigt för en bästa gymnasieövergång - och allt detta är ett "team work".)

En annan utmaning syv kan möta i sin yrkesroll, kan vara den missuppfattning som kan florera om att syv ska ”styra” elever genom vägledningen. Vi som arbetar som syv inom skolans värld jobbar inom ett utbildningssystem där vi varken får- eller ska ”styra” eller ”sortera” elever mot vissa av omgivningen och samhället önskvärda yrkesområden. Jag vill fråga de personer som kan utrycka sig i sådana termer om att ungdomar ”får vägledning mot fel utbildningar och fel yrken” (ja sådant kan man som vägledare både få höra- och läsa om), angående deras egna ”vägar” till var de befinner sig just nu rent yrkesmässigt: Många gånger är det ju så att det kan vara ”kringel-krokarna” som leder rätt!

Vi vet att det som får barn och ungdomar att utvecklas i de mest positiva riktningarna, det är ett tryggt och bra utbildningssystem: Det handlar om rätten till bra utbildning för alla, från det läge man befinner sig i, kunskapsmässigt, socialt e.t.c., parallellt med positiva sammanhang. Och där är professionell studie- och yrkesvägledning av utbildade vägledare en av flera viktiga pusselbitar som påverkar.

De som har valt att nu utbilda sig till Studie- och yrkesvägledare kan se fram emot en spännande utbildning inom ett spännande område. De kan också se fram emot chansen till ett spännande yrkesliv, där man arbetar med människor på ett sätt som kan göra skillnad, där man får förmånen att visa ”vägar vidare” (alla är på väg någonstans – ja vi alla – det är viktigt att komma ihåg; det handlar om ”livets gång”…) Syv kan dock vara ett ganska ensamt yrke, även om man arbetar vid en stor skola eller flera skolor, utifrån det faktum att man kan vara ensam eller bara några få i professionen, även om man har ett större kollegium.

Det är viktigt att vi som arbetar som studie- och yrkesvägledare har en dialog med varandra angående vår yrkesprofession och det även ute på arbetsplatserna och i samhället i övrigt: Det handlar om arbetsförhållandena, om premisserna för att utöva yrket och utvecklingen av studie- och yrkesvägledning i ett samhälle som hela tiden är föränderligt.

Det handlar om lönerna. De sista åren har olika satsningar gjorts på skolan och olika personalgrupper, men hittills har syv stått helt utanför dessa satsningar.

Det handlar om innehållet i vårt arbete: Vi är de första som noterar de samhällsförändringar som påverkar vårt arbete (nya reformer och regelverk - det ständigt föränderliga utbildningssystemet och den ständigt föränderliga arbetsmarknaden, med nya yrkesområden och arbetsformer osv.) Därför är det viktigt att de som arbetar med nya lagförslag som påverkar vårt arbete är i dialog med oss som yrkesgrupp.

Det handlar om Studie- och yrkesvägledning som hela skolans ansvar – vilket ska finnas som en ”röd tråd” genom hela utbildningssystemet.

Det handlar om individernas rätt till utbildade/behöriga vägledare: Professionell studie- och yrkesvägledning kräver kvalificerad och kvalitetssäkrad yrkeskunskap. Det är viktigt att göra skillnad på information och vägledning.

Det är några av de punkterna som gör att jag har valt att vara aktiv studie- och yrkesvägledare inom Lärarförbundet, som är det äldsta och största fackförbundet för pedagoger och studie- och yrkesvägledare och vars medlemmar finns genom hela utbildningssystemet.

Studie- och yrkesvägledarna i Lärarförbundet arbetar för att:

  1. Yrkesexamen ska krävas för att få utöva yrket som studie- och yrkesvägledare.
  2. Legitimation för studie- och yrkesvägledare ska införas.
  3. Utbildningen måste ständigt uppdateras och göras forskningsförberedande.
  4. Studie- och yrkesvägledare har rätt att utvecklas i jobbet. Kompetensutvecklingsmöjligheterna måste garanteras.
  5. Elevernas rätt till vägledning enligt skollagen måste bevakas och garanteras.


Lärarförbundet för Studie- och yrkesvägledare

Umeå Universitet - byggnader för kunskap och vetenskap.

UmeåUniversitet

Stockholms Universitet ligger i de vackra omgivningarna kring Frescati. Via en informationskarta med vägbeskrivning hittar man rätt!

SU


Text och foto Jenny Ivarsson, Lärarförbundets Referensgrupp för Studie- och yrkesvägledare.

Om skolans och syv:s uppdrag att arbeta mot långsiktiga mål

Att arbeta långsiktigt är en av de största utmaningarna för oss som arbetar inom utbildningsväsendet, då vi parallellt hela tiden också kämpar på med allt det som är ”här och nu” ute i skolorna: Det är ett faktum jag tror att alla som arbetar inom utbildningssystemet kan skriva under på.

Vi har alla våra arbetsplaner som ska följas, men de ska också hela tiden utvecklas utifrån utvärderingar och även i samband med förändringar i styrdokument och allmänna råd samt lagändringar - men även inom området för utvecklingsarbete. Speciellt läsårsavslut och läsårsstarter inom skolans värld handlar mycket om detta.

Det är en av anledningarna till att arbetet som studie- och yrkesvägledare är ett spännande och utvecklande yrke: Syv arbetar efter sina ”årshjul”, där varje nytt läsår ger chans till förbättringar utifrån eventuella brister som kan noteras från föregående läsår. I allt detta är det en stor utmaning att hela tiden tänka långsiktigt – vilket är just studie- och yrkesvägledares och pedagogers ”specialitet”: Att i det ständiga ”bruset” av de göromål vi har i vår yrkesutövning, hela tiden ha det långsiktiga tänkandet som en röd tråd i det dagliga arbetet.

Vi som arbetar inom skolan verkar inom ett område som till stor del handlar om utveckling – elevers personliga utveckling i förhållande till samhällets utveckling. Utveckling och utbildning går på många sätt ”hand i hand” med varandra och studie- och yrkesvägledning är en viktig del av elevernas utbildning – och det genom hela utbildningssystemet: Våra barn- och ungdomar går i skolan med målet att de i framtiden ska kunna ta plats i samhället som ansvarstagande individer, med både dess skyldigheter och rättigheter.

I det ständiga flödet av tankar, information och dialoger som florerar både i-, genom- och angående skolans värld, krävs det tid för eftertanke och reflektion, för att på ett klokt sätt kunna sortera vad som är viktigt i det långsiktiga perspektivet. Det långsiktiga perspektivet kan tyvärr nämligen ofta komma i andra hand, då de mer kortsiktiga målen lätt tar över, då det är de mer kortsiktiga målen som är mest synliga (och då även mer mätbara) – tyvärr!

Ofta handlar det om att kunna hålla sig till huvuduppdraget: Att på bästa sätt rusta ungdomarna för deras egen framtid. Den största risken för att tappa fokus på det långsiktiga, det är att vi i skolans värld vill så väl: Vi vill synliggöra vårt arbete på alla fronter och det i all välmening, men vi får se upp så att vi inte tappar det vi ska ha som huvudfokus: Det som är det långsiktiga arbetet med- och för eleven.

Jag ska här lyfta exemplet då det för snart 10 år sedan kom detta med egna datorer till alla elever ute på skolorna och den grundskola jag jobbar vid som syv var tidigt ute med att vara en s.k. ”en-till en-skola”, med egen dator till alla elever. Nu kunde jag som studie- och yrkesvägledare rusta mig för ett nytt sätt att arbeta - jag ville vara lättillgänglig på nätet: Parallellt med skolans egen digitala läroplattform för meddelanden, startade jag också upp en Facebook-sida i min roll som skolans syv och även en syvblogg: Nu skulle allt rulla på och mitt vägledningsarbete vid skolan skulle äntligen bli mer synligt!

Det rullade på och jag hade full sjå med att vara tillgänglig på alla sätt: Jag hade, förutom en öppen dörr till kontoret de tider jag inte var bokad i annat, plötsligt 6 olika plattformar där man kunde nå mig – som därmed också ständigt måste följas upp och uppdateras av mig under min arbetstid: 1) Skolans egen digitala plattform för meddelanden och information. 2) Min email. 3) En av mig uppstartad Facebooksida med meddelanden och inlägg – där jag också alltid svarade och var tillgänglig. 4) En blogg att uppdatera. 5) Kontorstelefonen (med tillhörande telefonsvar). 6) Mobiltelefonen (med tillhörande sms och telefonsvar).

Efter en tid frågade jag mig dock om detta var rimligt? Rymdes allt detta i min arbetstid? Jag blev så fast i digital kommunikation att mitt huvuduppdrag blev mer av en parallellverksamhet: Syvs huvuduppdrag är att vägleda elever mot framtiden och det även med en förankring angående hur samhället och arbetsmarknaden fungerar ute i samhället – och där finns inte alltid alla dessa parallella digitala plattformar som är tillgängliga dygnet runt. I samhället förekommer ”öppettider” och ”information om kontakt” att förhålla sig till. Till det är det viktigt att skilja på information och vägledning -- och i ett mer långsiktigt arbete angående information och fakta, så handlar det inte alltid om att skolan i en direktkontakt ska tillhandahålla information om saker och ting – det är bara en del i vårt uppdrag och i vägledningen i sin helhet:

Vårt huvuduppdrag handlar om att vi ska lära eleverna var- och hur man söker efter information och inom pedagogiken handlar det om att ”lära sig att lära sig”.

Var ska elever och vårdnadshavare söka efter information om t.ex. aktiviteter i samband med ett gymnasieval, samt få kallelser till möten och samtal, etc.? Jo, på skolans egen digitala läroplattform. Det är där skolans all information ska finnas. Sedan är det ju upp till var- och en om man som t.ex. syv vill ha en egen Facebooksida - eller inte. Men en tanke är att det finns ett värde i att lära elever var man kommunicerar sina skolfrågor: Vid vidare eftertanke har nu fler skolor lyft detta med att alla ”digitala sidospår” inte alltid har en enbart positiv förankring i utbildningsuppdraget, bl.a. då det kommer till vårt ansvar för dokumentation. Skolor ute i landet har med åren nu byggt upp policydokument för anställd personals ”digitala sidospår”: Det kan bl.a. handla om att alla tjänstemannasidor (bloggar etc.) ska ha skolans- eller aktuell kommuns logga.

Varför jag lyfter detta som exempel, det är för att visa att man i sin positiva iver att hjälpa sina elever, så lätt – och det även kollektivt – kan ”rusa i väg”.

Jag har nu lagt ned både min syvsida på Facebook samt syvbloggen: Jag fann med tiden att man inte ska underskatta värdet i att eleverna kommer personligen med sina frågor till mig som syv (om det nu inte handlar om en kort faktafråga som bara kräver ett kortare faktasvar). Och då de skriver frågor på skolans plattform, kan jag passa på att ge dem en tid att komma till mig: Ofta kan en fundering av enklare karaktär leda vidare till bra samtal, där en individ plötsligt får både återkoppling och ges chans att reflektera – och även kartlägga sina tankegångar


Reflektion och eftertanke angående vår yrkesroll och yrkesuppdrag är viktigt för vår yrkesutövning. Som studie- och yrkesvägledare har man många saker att ta ställning till - och även att förhålla sig till: Det handlar om det allmänna informationsflödet som går ut till våra elever angående gymnasieval osv. (att lära eleverna att ”sålla” i information och även tänka kritiskt). Det handlar om enskilda branscher som har en önskan om att vi ska styra våra vägledningssamtal med eleverna i en viss riktning. Det handlar om ”kring-vetare” som lyfter skolans olika ”fel och brister” på ett okonstruktivt sätt, utifrån att de saknar kunskap om vårt uppdrag och verksamhet.

Det kan röra sig om externa ”driver” som kommer och går. Det kan exempelvis handla om att vi som skolans syv får i uppdrag att ge viss information bara till ”skolans tjejer” eller bara ”skolans killar” (vad gäller för ”Hen” då, vill jag fråga som ett inlägg i debatten...) Samhället delar så lätt in individer i kön – däremot vet vi att det finns alltför stora skillnader i viktiga livsval även utifrån de sociala skillnader som finns mellan olika individer – men ingen skulle väl ens drömma om att vi ska dela upp elever i olika grupperingar utifrån social bakgrund, då det kommer till aktiviteter som har med exempelvis gymnasievalet att göra.

Alla individer ska ha rätt till likvärdig – och därmed även en mångfald av– information inför ett viktigt val, för att kunna göra ett bästa val för just dem. Det är viktiga yrkesfrågor att förhålla sig till och reflektera över som studie- och yrkesvägledare. Visst kan vissa ”riktade informationskampanjer” vara av värde, men som studie- och yrlesvägledare måste man hela tiden tänka i olika tankebaner och kunna ”vrida” på saker- och ting: Att kunna se på saker utifrån olika perspektiv och vinklar tillhör vår profession.

Vi Studie- och yrkesvägledare inom Lärarförbundet vill lyfta de fackligt viktiga yrkesfrågorna för syv. Det handlar om uppdraget. Vad som ska rymmas inom vår arbetstid – både vad det gäller innehåll och omfattning. Det handlar om lönerna och utvecklingsmöjligheterna. Det handlar om den allmänna förståelsen- och kunskapen angående vår yrkesutövning. Det handlar också om att det är viktigt att studie- och yrkesvägledarna hörs- och syns i den offentliga debatten som rör vårt yrkesområde.

Det är nu läsårsstart och vi i Lärarförbundet vill välkomna nya studenter till Studie- och yrkesvägledarprogrammen vid Umeå- och Stockholms Universitet samt Malmö Högskola: Grattis till valet av en utbildning till ett spännande och viktigt yrke!

Representanter från Lärarförbundets Referensgrupp för Studie- och yrkesvägledare kommer att finnas på plats vid lärosätena i Umeå, Stockholm och Malmö i samband med programuppstarten, enligt följande:

I Malmö Högskola var vi igår och tog emot de nya syv-studenterna tillsammans med avdelningen där.

Till Umeå Universitet kommer vi på Måndag den 28 augusti.

Stockholms Universitet: Tisdag den den 29 augusti samt onsdag den 30 augusti.

Vi kommer att finnas i anslutning till lokaler vi blivit tilldelade av programansvariga, för att få träffa de nya syvstudenterna - och vi hoppas att just Du går med som studentmedlem i Lärarförbundet, som har de viktiga syvfrågorna i fokus!

/Jenny Ivarsson

Lärförbundets Referensgrupp för Studie- och yrkesvägledare