Lärarförbundet
Bli medlem

Rapport från Norge

Vi är tre från styrelsen i Lärarförbundet Skara som under några dagar i maj besökte Utdanningsforbundet (Norges fackliga lärarorganisation) i Oppdal Norge. Syftet med resan var att utbyta erfarenheter med annan nordisk lärarkår/lärarorganisation med fokus på arbetsmiljö i förskola och skola.

För ett år sedan började vi fundera på att ansöka om stipendium för en resa. Att det blev just Norge beror på att vi vet att där jobbar sedan länge förskollärare ensamma i arbetslag tillsammans med barnskötare. Det är en situation vi här i Skara har hamnat ofrivilligt i då det är brist på förskollärare. Vi är intresserade av att veta hur förskollärare i Norge organiserar det arbetet. Vi vill också utbyta erfarenheter om arbetsmiljön i skolan/förskola och lära oss om hur deras elevhälsa ser ut.

Norgerapport2

Att det blev just Oppdal beror på att en av oss hade en kontakt där sedan tidigare efter ett möte på en e-Twinningkonferens i norden. Marit Sofie Ishoel arbetar som förskolechef i en privat förskola men också som koordinator i regionen där hon har ansvar för fortbildning inom förskolan. Det visade sig att hon även är aktiv i styrelsen för Utdanningsforbundet i Oppdal vilket passade oss bra. Innan resan hade vi skickat frågor till deras lokalavdelning så att de kunde förbereda sig.

Information om Oppdal

Oppdal Kommun har 6 975 invånare och ligger Trondelag fylke Norge. Kommunens centralort är skidorten Oppdal. 52% av kommunen utgörs av nationalpark och naturområde. Huvudsaklig sysselsättning är jordbruk, får, industri, skiffer och sten och offentlig tjänst. I Vang som ligger nära Oppdal finns det ett stort gravfält från Vikingatiden.

Det finns 4 kommunala grundskolor och en privat. Samt 4 kommunala förskolor, barnehager, och 6 privata.

Norgerapport3

Första dagen besökte vi tillsammans med Håkon Fagerhaug Gustavsen, ordförande i deras lokalavdelning, kommunhuset och samtalade med oppvekstsjef Dordi Aalbu. Hon berättade om kommunen och dess arbete med förskolor och skolor. Några av dessa är nybyggda eller nyligen renoverade. Vi upplevde att det är hög standard på skolornas och förskolornas lokaler. Av befolkningen var endast 8 % nyanlända. I Norge har alla 37,5 timmars arbetsvecka. Kommunchefen är chef för skola, barnomsorg, omsorg och familj. Oppvekstsjef (verksamhetschef) har endast rollen som rådgivare.

Norgerapport4

Förskola/Barnehage

Vi besökte tre olika förskolor. En kommunal som låg på ett ”Uppväxtcenter” tillsammans med en skola, en privat förskola som Pingstkyrkan drev samt en stor kommersiell förskola som drevs av ett företag som hette Gnist. Förskolläraren har huvudansvaret, mandat från arbetsgivaren att planera verksamheten, dokumentation, utvecklingssamtal och medverkan i ledningsgrupp. Förskolläraren har all eller det mesta av planeringstiden, 4tim/vecka. Vid en av förskolorna hade barnskötare 1,5 timmar planering i veckan. Förskolläraren kan även ha personalansvar vilket t. ex ibland innebär medarbetarsamtal. Det finns inga problem med att rekrytera förskollärare. De har en fördelning på 50% förskollärare och 50% barnskötare/outbildade. I Norge finns bestämmelser om att var 7 barn genererar 1 förskollärare. Det kom en ny norm under 2018 som ska minska antalet barn per grupp. Den normen innebär max 3 barn per anställd i en småbarnsavdelning och max 6 barn i en storbarnsavdelning. Detta gör att Norge nu får upp sin andel av behöriga förskollärare. Vid våra besök upplevde vi att det var små grupper med undantag för den kommersiella förskolan som verkade vara mer likt vår egen organisation i Skara.

Norgerapport5

Öppettider är ca 07.30-16.30. Skillnader i öppettider finns och troligen har de större städerna längre öppettider. Föräldrarna bestämmer hur mycket tid de önskar. Det är inte kopplat till vårdnadshavares arbetstid eller studietid på det sättet som det är här i Sverige.

Förskolläraren är den som är kontaktperson och har alla utvecklingssamtal.

Vi var intresserade av hur de arbetade med barn i behov av särskilt stöd och vi fann att de hade en väl utarbetad plan för hur de ska gå till väga.

De lyfter barnets behov i arbetslaget först. Sedan gör förskolläraren observationer och skickar materialet vidare till PPT ”Pedagogisk psykologisk tjenste”. Därifrån får de råd hur de går vidare eller om det behövs en särskild resurs med mera. Vi upplevde att förskollärarna kände att de fick det stöd de behövde.

Elevhälsa, PPT, ”Pedagogisk psykologisk tjenste”, bistår barnomsorg och skola.

När det gäller fortbildning av personal samarbetar fler kommuner kring det och har en nära kontakt med högskolorna. I regionen runt Oppdal där 6 kommuner ingår är det vår värd Marit Sofie som arbetar som koordinator. Hon samman-kallar till föreläsningar en gång per år efter att hon lyssnat in vad förskolorna vill ha för vidareutbildning. Högskolan hjälper henne med att hitta lämpliga föreläsare och bistår även ekonomiskt. Marit Sofie har själv en master-utbildning vilket verkade vara vanligt bland lärarna när de arbetat några år.

När det gäller ekonomi och kompetensförsörjning kan det nog vara bra även för oss i Sverige att samarbeta mer mellan kommunerna när det gäller fortbildning för lärare. Något att ta lärdom av.

I Norge är det inte självklart att förskolor och skolor står för måltiderna under dagen. Vi förstod att det kan se lite olika ut mellan de olika förskolorna och skolorna. På de skolor vi besökte hade barnen med sig egen matlåda till lunchrasten. Vi såg kylskåp där det fanns mjölk och frukt som var till för de barn vars föräldrar betalat extra för det. På ett av fritidshemmen (SFO) vi besökte serverades det varm mat tre dagar i veckan.

Barnen på förskolan som behövde sova under dagen sov utomhus i sina egna vagnar. Var det kallare än 10 minusgrader sov de inomhus i egna vagnar i ett svalt rum.

Vi mötte oftare manliga förskollärare och barnskötare än vad vi gör här hemma.

Arbetsmiljön för förskolechefer verkade vara mer rimlig. De har ansvar för en förskola i undantagsfall två och färre samtal med sina medarbetare då de i Norge inte har individuella löner för lärare och förskollärare.

Vi såg inte så mycket av pedagogisk dokumentation på de förskolor vi besökte. Kanske kan det hänga ihop med att de inte har någon kvalitetsredovisning som de behöver redovisa vidare till chefer och politiker. De hade en verksamhetsplan för året som de har för egen del.

Norgerapport6

SKOLA

Vi besökte två grundskolor. Ett uppväxtcenter (en enhet med både förskola och skola) och en skola med årskurs 1–7. I Norge kallar de förskoleklass för årskurs 1 och högstadiet är årskurs 8–10.

Vi ville ta reda på hur de arbetar med elever som är i behov av särskilt stöd.

På skolorna finns skolhelsetjenst (skolsköterska) specialpedagog och även ibland speciallärare.

När de har en elev i behov av särskilt stöd görs först en utredning på skolan. Sedan tar man kontakt med Ppt (Pedagogisk psykologisk tjenste) som gör en utredning och säger vad som ska göras. De bestämmer hur många timmar stöd som eleven behöver och en intensiv träning inleds. Vid behov bygger de en liten grupp.

Norgerapport7

De år skolan får överskott i sin budgetram sparas dessa pengar i en fond för skolan. Pengarna kan användas till stödinsatser för elever när budgetramen inte räcker till. Skolan får då ansöka om medel ur fonden.

Inga vikarier finns utan man löser det i arbetslaget.

De jobbar hårt med att få bort mycket av dokumentationen, de hade t. ex ingen kvalitetsredovisning eller verksamhetsplan att lämna till förvaltningen. Även IUP drog de ner när det gäller hur mycket som behöver skrivas. Vid skolor med årskurs 1–7 (vår F-6) var det i genomsnitt 15 elever per grupp.

Lärare har ferietjänst. Förskollärare och outbildade har semestertjänst. När det gäller kompetensutveckling har den norska staten satt nya krav. Nu ska alla lärare vidareutbilda sig.


Norgerapport8

FRITIDS/SFO

Vid en skola vi besökte som var ganska så nybyggd hade fritidshemmet egna lokaler vilket ju inte är så vanligt i Sverige. Vi fick till oss att de flesta barn i Oppdal åker hem efter skolan då de ofta har någon av föräldrarna som jobbar hemma på gården eller att de har någon annan anhörig i närheten. De flesta jobbar också i Oppdal så det är inga långa resvägar. Föräldrarna anpassar ofta sina arbetstider efter skolans tider. Men de sa också att det ser annorlunda ut i städerna.

Fritidshem är under utveckling. Det finns inga fritidspedagoger där utan bara barnskötare eller lärare med annan utbildning (tex. Förskollärare).

I Norge utvecklar de uteverksamheten. De bygger fotbollsplaner, cykelbanor, hinderbanor med mera. Stor valfrihet med mycket uteverksamhet. De ville absolut inte det skulle bli som Sverige när vi pratade om läroplan. De ville att det skulle vara kravlöst för eleverna då de har så många aktiviteter ändå på sin fritid.SFO kostade 3000 kr i månaden vilket gjorde att många elever går hem på en skola. Mellanmål var tre varma i veckan.

Norgerapport9

Utdanningsforbundets organisation

En person är anställd av Utdanningsforbundet i Norge som förhandlar centralt i Oppdal. De har även en ledare för Utdanningsforbundet i Oppdal som företräder alla medlemmar i Oppdal. Ledaren har också betalt centralt från förbundet i Norge.

Utbildningar sker centralt och betalas även så.

Det finns inga individuella löner i Norge utan de har lönetariffer som utgår efter utbildning och antal år i tjänst samt om man har visst utökat ansvar.

Vi blev väldigt varmt emottagna av Utdanningsforbundet i Oppdal. De gav mycket av sin tid till oss både under dagen då vi besökte förskolor och skolor och under kvällen när de guidade oss runt i deras vackra bygd bland fjäll och dalar. Även på de förskolor och skolor vi besökte blev vi väl mottagna. Alla hade fått våra frågor och visade ett stort engagemang.

Tankar vi fick:

  • För plats på Förskolan/Barnehage i Norge betalar familjen 6% av sin intäkt. I Sverige är det 3% så kanske är det dags att höja.
  • I Norge samarbetar fler kommuner när det gäller kompetensutbildning för lärare och förskollärare. Det är något att ta efter då det gynnar vår ekonomi och ger ett utökat kollegialt lärande.
  • I Norge kommer de flesta elever närmare naturen och får respekt för den då det ingår fjällturer, jaktturer med mera i läroplanen. De verkar ha ett rikt friluftsliv och satsar mycket på barns möjlighet till idrott, hälsa och rörelse. Skolorna och förskolorna satsade mycket pengar på sina utemiljöer. Hos oss finns kanske inte alltid de pengarna.
  • I Norge verkade de ha ett annat säkerhetstänk än vi. Utemiljön var mycket mer utmanande än den vi har.
  • På skolorna och även en del förskolor har barnen med egen lunch. De äter middag hemma på eftermiddagen/kvällen. Om föräldrarna betalade för frukt och mjölk fick barnen det från skolan. Vår tanke blev om de olika ekonomiska förutsättningar familjer har och vad som gäller vid allergier.

Norgerapport10

REDOVISNING

Vi kommer att lämna en skriftlig rapport till Lärarförbundet och berätta om varför vi ville genomföra resa, vad vi fick ut av resan, vad vi vill göra med de kunskaper vi fått och hur vi kan använda dem.

Det vi fick ut av besöket var att de i sina förskolor och skolor har väldigt tydliga mandat i alla verksamheter. Vem som har ansvar för vad. Det är även en tydlighet i arbetet med Elevhälsan. Alla funktioner i Elevhälsan fanns i Oppdal och drev ett tydligt arbete för att stötta barn och elever. Vi förstår ju att vi inte kan få den goda ekonomin som de har i norska kommuner men att vi som en facklig organisation ändå ska sträva efter mindre grupper i såväl förskola som skola samt att satsa på barns utemiljö. Vi måste fortsätta arbeta för en utbyggd Elevhälsa i Skara.

De kunskaper och erfarenheter vi nu fått vill vi använda genom samverkan samt informera vår förvaltning och prata med våra medlemmar i Lärarförbundet i Skara. Redan tre dagar efter vår hemkomst hade vi ”Afterwork” för vår lokalavdelnings medlemmar där vi passade på att berätta om erfarenheterna från vår resa. Vi vill också uppmuntra alla medlemmar att tachansen att besöka lärarorganisationer runt om i världen. Erfarenheter med andra lärare i olika delar av världen ger oss ett perspektiv på det arbetet vi gör hemma i vår egen kommun. Nu åkte vi inte så långt bort och vi fick stöd av vår arbetsgivare att åka på facklig tid.

Vi har varit aktiva i vår lokalavdelnings sociala medier under resans gång och vi ska lämna information på förvaltningssamverkan.

Rapport från Slovenien: "De fackliga frågorna är de samma"

Styrelsen för Lärarförbundet i Kristinehamn var på studieresa i Ljubljana Slovenien, mellan den 11-15 september 2018. Där träffade de Lärarförbundets slovenska motsvarighet. Det här vad de upplevde.

Styrelsen för Lärarförbundet i Kristinehamn har varit på studieresa i Ljubljana Slovenien, 11-15 september 2018. I våras skapade vi en kontakt med Sandi Modrijan som jobbar på Lärarnas fackliga organisationshuvudkontor i Ljubljana, Slovenien. Sandi hjälpte oss att boka skolbesök och besök på deras Lärarförbund.


Besök på Lärarförbundets motsvarighet i Ljubljana

Bemanningen på expeditionen är:

Sekreterare, jurist och administratör på vardera 50 % tjänst och 1 heltidsanställd som är på kontoret/expeditionen. Styrelsen har ansvar för att:

  • implementera avtal/överenskommelser
  • informera och hjälpa medlemmarna.
  • organisera gemensamma träffar med representanter från alla grupper för att utvärdera/utveckla verksamheten.

Fackförbundet förbereder för strejk (för alla lärarkategorier) och kräver högre anslag till verksamheten. De berättar att pre-school (förskolan) har haft samma budgetanslag i 20 år och pengapåsen ser olika ut trots att man gör samma saker/har samma typ av verksamhet. 2010-2015 var det kris i landet och det resulterade i låga löner och finanskris i landet. Lönen är relativt låg och lägsta lön är 690 euro efter skatt. Mer pengar behövs för att behålla lärare och samt hög kvalité på utbildningen.


Högre löner eller strejk?

Det saknas strejkkassa eller andra medel att betala lönebortfall till medlemmar vid strejk. Polis och lärare är yrkesgrupper som anses ha goda möjligheter till hög påverkansfaktor vid strejk.


Foto från förra strejken då medlemmar hade blivit bussade till huvudstaden.

Sloveniens skolorganisation

Vi lyssnade också på en tjänsteman ifrån Sloveniens skoldepartement som redogjorde för landets skola/skolorganisation.

Utbildningen är kostnadsfri för eleverna och de går i skolan 190 dagar/år, antalet lektioner ökar med elevernas ålder, vilket påminner om vårt system.

Ålder 1-6pre primary antal lektioner i år 1 (22), år2 (26) år 3(30)

Ålder 6-15primary school lower och higher

Läsåret 2014/2015 var snittet per klass 20 elever men elevantalet ökar och klasserna är nu större. Maxantalet är 28 elever/klass.

Man anser det viktigt att eleverna blir bekanta med landets historia och geografi samt att de får god utbildning inom teknik/natur/utveckling.

Fördelat över skolåren (pre primary och primary school lower och higher) har man ”bestämda utbildningsdagar” där eleverna får arbeta intensivt men olika områden.

4 dgrkultur

4 dgrnaturvetenskap

4 dgrteknologi

4-5 dgrsportaktiviteter (började med simundervisning 1970)

1-2 dgrkulturdagar om Slovenien/exkursions dagar

Dessa dagar förlägger skolan verksamheten till ställen där man bäst utvecklar och tränar aktuellt område, det kan innebära att man t.ex. åker En vecka med år 5 på camp och tränar simning och friluftsliv.

I förskolan har man liknande upplägg men man är borta ca 1 vecka/ tillfälle mot tidigare tio dagar. De åker iväg till lämpliga platser för att träna, simma, åka skridskor och åka skidor. När lärarna är borta på camp-veckor utgår ersättning med 20 euro eller mindre per dag i ersättning.

Utöver de planerade aktiviteterna har man cykelträning i grupper på skolan och till alla aktiviteter kan eleverna låna nödvändig utrustning.

Barnen får 5 mål mat per dag kl. 9, 10.30, 12-13, mellanmål och något extra. Det finns också snacks tillgängligt under dagen kostnadsfritt för föräldrar. En förskolegrupp om fjorton st 1-3 åringar bemannas av två förskolelärare, och i grupperna med äldre barn har varje förskolelärare åtta barn. 92% av alla barn går i förskola. Verksamheten pågår mellan 5.30 och 17.00, en förskola erbjuder öppet till kl 21.00.


Arbetssökande har möjlighet att lämna sina barn till förskolan och maxtiden är 8-9 timmar/dag. Kostnaden för en förskoleplats är 400-500 euro/månad, i Ljubljana betalar man tillbaka ca halva summan 200-250 euro/månad till förälder.

Bemanningen är ungefär som i Sverige. Ambitionen är att alla som anställs ska vara utbildade men det lyckas inte fullt ut och behovet av visstidsanställda och vikarier finns, men ersätts av behörig så snart som möjligt.

Många lärare är sjukskrivna med utmattning/utbrändhet som orsak. Det är svårt att avgränsa arbetstiden.

Alla är överens om att inkludering av elever är bra men man saknar resurser för att det ska bli bra verksamhet. De flesta ”jobbiga elever” benämndes som hyperaktiva.

Skolan vi besökte låstes ytterdörren kl. 8.20 (då ska alla vara på plats och skoldagen börjar) till kl 12 (då slutar de yngsta eleverna)

Det är alltid lärare ute i korridorerna under raster för att vakta och se till att rastaktiviteterna är bra.

I Slovenien är lärarutbildningen 4 år oavsett i vilken årskurs man skall undervisa. Utifrån det har alla lärarkategorier samma grundlön.

Besök på Grundskola, Majde Vrhovnik, som låg centralt i Ljubljana


Den första skolan vi besöker är en grundskola med elever från åk 1 – 9. De flesta eleverna bor i närområdet men man kan välja att gå på en skola utanför sitt eget närområde om den skolan har plats. Detta är dock inte vanligt. På denna grundskola är det inte speciellt vanligt med elever från andra länder än Slovenien.

Skolan får extra pengar från utbildningsdepartementet för elever med extra behov. Det finns 45 anställda lärare på skolan och många av de anställda är över 50 år. Enligt Bitr. Rektor är det inte svårt att rekrytera utbildad personal och hon upplever ingen lärarbrist i Slovenien. Det kan ibland vara svårt att hitta lärare för datakunskap. Av skolans 45 lärare är det 4st som saknar aktuell universitetsutbildning då dessa började arbeta som lärare innan krav på utbildning fanns i samma utsträckning som idag.

Vi samtalar med och visas runt av Bitr. Rektor på skolan och vi tittade in i klass 2, 3 och 7.


Skolan börjar 8.20 varje dag (191 dagar/år) och eleverna har lektioner till 13 varje dag. De äldre eleverna (åk 7-9) kan vara kvar på skolan efter 13.00 för att få undervisning i egenvalda ämnen såsom språkval, bild och slöjd. Om någon elev behöver arbeta extra med något ämne har de möjlighet att komma till skolans bibliotek och arbeta innan skolan börjar, från 7.30.

Lärarna i åk 1 – 5 har alla ämnen i sin egen klass (ibland kommer någon annan in och har idrott och musik) medan lärarna i åk 6 – 9 arbetar inriktade mot specifika ämnen.

Varje lärare har mellan 19 – 26 lektioner (á 45 minuter) var per vecka.

Före och efter undervisningstiden har föräldrarna möjlighet att komma och prata med läraren en dag i veckan. Om föräldrarna vill ha ett möte på förmiddagen behöver de boka tid innan medan de på eftermiddagen kan komma oanmälda med sina frågor och funderingar.


Enligt rektorn stod nu lärarna inför en stor förändring av arbetstidslagen. Deras arbetstid har tidigare baserats på tillit där de har kunnat gå från arbetsplatsen direkt efter sina lektioner. De har alltså kunnat göra allt övrigt arbete hemma. Nu kommer förändringen innebära att 30h/vecka måste göras på arbetsplatsen. Några lärare var oroliga över hur denna förändring skulle påverka deras arbetssituation.

Yrkesgymnasiet, Srednja Gradbena, Geodetska in Okoljevartsena sola Ljubljana


Vi besökte ett yrkesgymnasium där vi träffade en lärare som också var skolans fackliga arbetsplatsombud, samt rektor.Rektorn hade haft sitt uppdrag i 4 år och var en tidigare lärare på skolan. Den förra rektorn var inte bra och där hade lärarförbundet en aktiv roll i processen at byta ut honom, den förre rektorn jobbar fortfarande kvar på skolan, som lärare.

Skolan har funnits i över 100 år, 50 år på nuvarande plats

Utbildningar i hantverk och teknik, 2-4 år, två-årig utbildning till assistent åt tex stenhuggare, treårig hantverkarutbildning samt en fyraårig ingenjörsutbildning med olika inriktningar, bla arkitektinriktning. I övrigt kan man bli kakelsättare, murare, maskinoperatör och snickare.


På denna skola kunde man alltså utbilda sig till bl.a stenhuggare. Det är den enda skolan i Slovenien som har denna utbildning. I år var det 5 elever som gick sista året. Åren innan var det 7 och 4 elever. Det är garanterat att eleverna får jobb efter utbildningen eftersom det finns ett stort behov av stenhuggare i Slovenien. När vi besökte deras verkstad reagerade vi, ur arbetsmiljösynpunkt, på att eleverna varken hade hörselskydd eller skyddsglasögon när de arbetade. Vi frågade om det, men läraren bedömde att det ej behövdes.

Eleverna läser cirka 70% yrkesämnen och 30% allmänna ämnen.

Just nu är ungdomarna inte så intresserade av varken hantverks- eller ingenjörsutbildningar, skolan har minskat sitt elevantal från 1200 till 500, vilket naturligtvis påverkade ekonomin. Något som liknar situationen i Sverige.

När det gäller undervisningstid så undervisar lärarna cirka 17-24 klocktimmar per vecka.

På den aktuella skolan arbetar 40 st lärare, av dessa är cirka 75% medlemmar i lärarfacket.

Skolan finansieras av skolpeng på 3000 euro, pegarna kommer från både stat och kommun, 50/ 50.

Officiellt är skolgången gratis men man böcker köper man med hjälp av fonder etc. De aktiviteter som är obligatoriska t.ex. utflykter och studiebesök etc betalas av familjen.


Skolan hade en nyrenoverad Cafeteria. Eleverna hade varit delaktiga i arbetet och rektorn hade en tanke på att man är mera rädd om inredningen när man varit med och hjälpt till. Generellt var det inget klotter eller skadegörelse på skolan. Det var rent och fint. Skolan hade investerat i nya elevskåp för två år sedan och det blev ett lyft för korridorerna/rasthallarna. Frågan om mobiltelefoner kom upp, det är ett problem som man har olika lösningar på ingen gemensam vettig lösning finns, men allt ifrån inlämning i ”hotell” till att de får ha dem och att läraren tar den om det behövs.


Sammanfattning

Vi har haft en givande resa där vi har tagit del av lärarfackets arbete och kan jämföra med vårt eget system och slutsatsen vi kan dra är att de fackliga frågorna är delvis de samma, t.ex. frågan om arbetstid och arbetsbelastning.

Vi upplever att man inte har kommit lika långt som oss i arbetet med en god arbetsmiljö framförallt utifrån ljud. I rasthall där alla elever uppehöll sig samtidigt under rast, saknades ljudabsorbenter helt. I personalrummet, som var ovanligt stort, saknades också ljudabsorbenter. Det blev en hög ljudnivå då vi alla samtalade med våra slovenska lärarkollegor. Ett exempel är också stenhuggareleverna som varken hade skyddsglasögon eller hörselskydd.

Lekutrymmet utomhus för de yngre eleverna var mycket begränsat och de ”låstes in” också under skoldagen. På skolan för äldre elever fanns bevakning. Inget av detta är något vi har erfarenhet av.

I jämförelse med vår kommun där vi har en-till-endatorer från år 4 så var det stor skillnad i Slovenien. De hade, enligt vår bedömning, mycket sämre teknisk standard på datorer och annan teknisk utrustning.

Slutligen vill vi upprepa att även denna resa var mycket givande och vi fick ett fantastiskt bemötande från alla representanter på fackförbundet och skolorna vi besökt. Vi kan därför varmt rekommendera andra att besöka Slovenien.

Rapport från Nya Zeeland: "Lärarnas arbetsmiljö och elevernas kunskapsnivå på topp?"

Dirk Fischer från Lärarförbundet Kalix åkte till Nya Zeeland våren 2018. Det här är hans upplevelser.

Inledning

Nya Zeeland – landet på andra sidan jordklotet – ligger långt ifrån Sverige och Europa och är ett land som har visat upp mycket goda resultat i skolundersökningar under de senaste decennierna.
Eleverna från Nya Zeeland har, om och om igen, bevisat att deras kunskapsnivå ligger över både den svenska och den europeiska nivån. Endast Finland ligger nästan lika högt som Nya Zeeland,

Flera studier visar exempelvis hur hög elevernas nivå ligger i bland annat matematiskt- och naturvetenskapligt tänkande, i läskunnighet och i självständighet. Bland annat visade PISA-studien 2015 att Nya Zeelands resultat, med ett värde på 509, ligger mycket över OECD-genomsnittsvärdet 497 och därmed även högre i placering än Sverige.

Samtidigt visar flera internationella hälsostudier på människor i arbetslivet, att Nya Zeeland även där uppvisar ett mycket högt resultat. Bland annat i OECD:s studier: "BETTER-LIFE-INDEX", som belyser olika livskvalitetsfaktorer; som “arbetssituation“, "hälsa", och "work-life-
balance" (m.m.), visar att Nya Zeeland ligger mycket högt i rankingen på flera livskvalitetsfaktorer. I kategorin "hälsa" ligger Nya Zeeland i topp i senaste OECD-statistiken (2017).

Detta är fascinerande och leder till två centrala frågor som jag undersökte under min studieresa i Nya Zeeland, februari till maj 2018.

FRÅGA ETT:

Vad gör lärarna i Nya Zeeland annorlunda i skolvardagen, jämfört med de svenska, med tanke på den högre kunskapsnivån hos eleverna, och hur ser deras arbetssituation, (arbetsbelastning, arbetstid, arbetsmiljö) ut, i relation till den högre kunskapsnivån?

FRÅGA TVÅ:

Vilka är de faktorer och arbetssätt som de använder sig av och som verkar leda till bättre arbets- och livskvalitet hos lärarna, och samtidigt till högre kunskap hos eleverna?

Min studieresa gick till New Plymouth för att undersöka de nya zeeländska lärarnas skolvardag, som verkar vara mycket framgångsrik ur både pedagogisk- och arbetsmiljösynvinkel. New Plymouth är en stad med ungefär 70.00 invånare och som ligger på Nya Zeelands norra ö.

För att undersöka hur lärarna undervisar, och för att ta reda på hur deras arbetssituation ser ut, fick jag möjlighet att besöka två olika skolor för mina observationer och intervjuer, mellan februari och maj 2018. Under den här tiden fick jag vara med vid olika undervisningstillfällen, några skolaktiviteter samt att ha flera samtal och diskussionsmöten med rektorer, lärare och lärarnas fackförbundsmedlemmar. För att knyta ihop intrycken hade jag dessutom flera samtal med olika föräldrar och elever.

Utöver detta besökte jag det nya zeeländska lärarfackförbundet, NZEI, i anslutning till mina skolbesök, med sikte på informationsutbyte, diskussion och utvärdering av de intryck och upplevelser som jag hade fått i skolorna.

I följande rapport beskriver jag resultaten utifrån mina studiebesök i Nya Zeeland – utifrån alla mina samtal, möten och upplevelser.
Jag inleder rapporten med några allmänna fakta om skolan i Nya Zeeland (punkt 2). Därefter beskriver jag vilka arbetsätt jag stötte på i de två skolor jag besökte (punkt 3), samt lärarnas arbetssituation där (punkt 4).

Jag avrundar slutdelen med att dra några slutsatser (punkt 5), samt att delge mina egna tankar om mina studiebesök (punkt 6).

Allmänt om skolor i Nya Zeeland


För att kunna beskriva lärarnas arbetsätt och för att få förståelse för lärarnas agerande i undervisningen och arbetssituationen, kan det vara bra att få mera baskunskap om hur det nya zeeländska skolsystemet är uppbyggt och hur skolans vardag ser ut.

Skolsystemet

Skolsystemet i Nya Zeeland är inte så olikt det svenska systemet, eftersom det organisatoriskt är indelat efter elevernas ålder. Uppdelningen sker i:

Primary school – (klass 1-6, för elever i åldrarna 6-11, som en låg- och mellanstadieskola i Sverige)
Intermediate school – (klass 7 och 8, för elever i åldern 12-13, motsvarar ungefär högstadiet)

och
High school – (klass 9-13, för elever i åldern 14–18, som motsvarar gymnasieskolan)

På Primary och Intermediate är de flesta av lärarna utbildade klasslärare, som undervisar i nästan alla ämnen, medan på High school sker undervisningen av en ämneslärare i maximalt två ämnen.

Det råder skolplikt i New Zeeland. Elever ska totalt gå 13 år i skola. I fall att någon slutar tidigare, ska varje elev åtminstone ha gått minst 9 år i skola. Det finns kommunala/statliga skolor, kyrkliga och privata skolor för alla åldersgrupper. Innan elever börjar i en Primary school finns möjligheten att gå i en " Kindergarten" eller "Early childhood center" – en slags förskola.

Det finns en statligt utbildningsministerium som råder över skollagen och utarbetar läro- samt kursplaner till skolor. Dessutom ansvarar de, liksom det svenska Skolverket, för kontroll av skolornas arbetssätt. Vart tredje till femte år sker kontroller på varje skola, avseende måluppfyllelse, arbetssätt, elevresultat, föräldrasamarbete osv.

Nationella prov finns bara på High school-nivå, i de stora ämnesområdena, bl.a. matte, läsning och skrivning.

Varje skola få en viss budget av staten som beräknas utifrån antalet elever, men som även tar hänsyn till socio-ekonomiska faktorer, områden och regioner. Samtidigt blir skolor sponsrade av företag och får in pengar via privata donationer.

Skoltider

Den årliga skolundervisning i Nya Zeeland sker under fyra terminer. Mellan terminerna har eleverna två veckor, respektive 6 veckor, skollov. Konkret betyder det:

Termin 1: 30:e januari – 13:e april (sedan 2 veckor lov)

Termin 2: 30:e april – 6:e juni (sedan 2 veckor lov)

Termin 3 : 23:e juni – 28:e september (sedan 2 veckor lov) Termin 4: 16:e oktober – 14:e december (sedan 6 veckor lov)

En skolvecka består av 5 skoldagar. En vanlig skoldag i Nya Zeeland är 6 timmar och börjar omkring kl. 9.00 och slutar ungefär kl. 15.00.

Mat

Under dagen har eleverna några raster. Bland annat "morning-tea-paus" och en lunchrast. Lunchrasten sker oftast i klassrummet. Till skillnad från Sverige får eleverna ingen skolmat serverad. Alla elever måste ha med en egen matlåda, samt dricksflaska. Bara på Primary skolor får alla elever ett glas mjölk på lunchrasten.

Utrustning/Material

Inför skolstarten i Nya Zeeland, ska alla elever ha med sig ett paket med inköpt förbrukningsmaterial, som bl. a. ska innehålla skrivhäften, olika pennor, lim, linjal, samt flera paket kopieringspapper. Kostnaden ligger på omkring 500 SEK.

Dessutom har alla Intermediate/High-skolor, samt några Primary-skolor skoluniformer. Även dessa uniformer köps in av föräldrarna innan skolstarten. Kostnaden för en uppsättning skoluniform med skolans logo, ligger på omkring 1000 SEK. En uppsättning består bl. a. av shorts / kjol, t-shirts, tröja, två par skor, idrottsshorts, idrottströja, strumpor och solhatt.

De skolor jag besökte under min vistelse har varit välskötta och i bra skick. Med tanken på det varma klimatet hade de stor yta för utomhusaktiviteter och utomhusidrott, såväl gräsplaner, asfaltplaner, lekplatser och ute- sittområden. Dessutom hade nästan alla skolor sina egna pooler för simundervisning och för rastaktiviteter.

Klassrummen var delvis trånga, men i hyfsat bra skick och utrustade med det nödvändigaste för en bra skolvardag. Digitalisering/IKT fanns däremot bara i liten utsträckning. Klassrummen var utrustade med en projektor i taket, där läraren kunde visa någonting via sin egen dator. För eleverna fanns tillgång till datorer i en datasal. (Datasalen på Devon Intermediate School var till fullo sponsrad av ett New Plymouth företag.) Där hade de datautbildning en gång i veckan.

Kommunikationen mellan skolan/lärare och eleverna/hemmet sker i pappersform, med hjälp av en särskild "dagbok" och är därmed inte digitaliserad. Det fanns t.ex: ingen internetbaserad kommunikations software/ lärplattform, liknande Schoolsoft eller Fronter, som många skolor i Sverige använder sig av. Dagboken ambulerar varje dag mellan skolan och hemmet och både lärare, elever och föräldrar ska läsa, skriva och anteckna i den dagligen. Även denna bok ska eleverna köpa in till skolstarten. Kostnaden för denna bok ligger omkring 100 kr.

Alla skolor var försedda med en expedition, ett bibliotek och minst ett personalrum för lärarna.


Föräldraroll / Föräldraansvar

På båda skolorna upplevde jag att föräldrarna var mycket involverade och delaktiga i sina barns skolgång. Vid skolstarten efter sommarlovet talade till exempel rektorn och en föräldrarepresentant mycket länge med föräldrarna om deras föräldraroll i skolvardagen.

Dessutom upptäckte jag att lärarna ofta tog kontakt med föräldrarna för att informera hur barnens skolgång fungerar. Det fanns exempelvis: "teacher- meet-evenings", telefonkontakt och särskilda utvecklingssamtal förutom, som jag nämnde ovan, en daglig ambulerande dagbok.

Därutöver blir föräldrar automatiskt mer inblandade i barnens skolgång genom betalningen av bl.a. skoluniform och material till skolan.
Dessutom brukar några Primary-skolor skicka föräldrastödmaterial i pappersform hem för att hjälpa föräldrarna i sin föräldraroll och göra dem delaktiga i sina barns utveckling.

Läxor

På båda skolorna som jag besökte fick eleverna läxor varje vecka. Det fanns olika sorter av läxor såväl "undervisningsförberedande läxor", "göra- klartläxor", "läsläxor" eller "ta-med-material-läxor“.

Elever med behov av särskild stöd

På båda skolorna jag besökte fanns en del elever med behov av särskilt stöd bl.a. pga neuropsykiatriska besvär (ADHD, autism). Dessa elever fick undervisningshjälp av en speciallärare som var med i klassrummet, eller blev undervisade i en liten grupp i en extrasal, utanför klassrummet.

Hemmasittare

På Devon Intermediate School fanns några elever som hade svårt att komma sig till skolan varje dag. Orsaken var oftast en problem på hemmaplan, t.ex: avsaknad av rutiner hemma, föräldrar som inte tog ansvar osv. Dessa elever blev hämtade till skolan och, enligt uppfattningen av flera lärare, blev de oftast mycket nöjda när de väl kom till skolan, eftersom det finns tydliga regler och beteendesätt genom skolans MANA:s (se mer om detta längre fram).

Mina besökta skolor i Nya Zeeland

Under min vistelse i Nya Zeeland fick jag besöka två olika skolor för att se hur eleverna, i olika åldrar, blir undervisade och hur lärarnas arbetsmiljö ser ut i förhållande till olika skolformer. Jag fick chansen att vara med flera dagar vid olika undervisningstillfällen och fick därför se eleverna och lärarna i många olika ämnen och undervisningssituationer, samt att jag fick inblick i skolans vardag.


Devon Intermediate School

Det är en skola för elever i åk 7 och åk 8 – jämförbar med en svensk högstadieskola. På Devon Intermediate school fanns 11 klasser. 5 klasser i åk 7 och 6 klasser i åk 8.
I varje klass fanns kring 30 elever, så det totala elevantalet på skolan ligger på omkring 300 elever. Dessa elever får undervisning av cirka 25 lärare som jobbar på Devon-skolan. Dessutom finns ungefär 10 personer som extraresurser på Devon-skolan (bl.a. specialpedagoger, administrativ personal, vaktmästare). Alla elever hade skoluniformer.


Westtown School
Den andra skolan som jag besökte var Westtown school - en Primary school för elever i åk 1 till åk 6. Det fanns 6 klasser på Westtown School. Klassindelningar var lite mera flytande dvs. det fanns en klass åk 0-1, en klass 1-2; samt 2-3 och 3-4....osv. Här var det omkring 25 elever i varje klass, så det totala elevantalet på skolan var omkring 150 elever.
Dessa elever får undervisning av 20 lärare som jobbar på Westtown School. På denna Primary school användes ingen skoluniform.

Båda skolorna som jag besökte jobbade enligt behavioristiska undervisningmetoder. Fokus i undervisningen fanns på skolans "motto" , sk. "mana".

WESTTOWN-skolans motto var C.A.R.E. Focus låg på de fyra områdena: Confidence (att vara och tro på sig själv). Achievement (att sätta sig egna mål och sträva efter att nå dem). Respekt (att visa respekt mot varandra). Enthusiasm (att vara positivt inställd och optimistisk).

I skolans logo och på skolans väggar fanns dessutom skrivet: "Seek truth and do right" (Sök sanningen och gör rätt).

DEVON-skolan har också fyra områden, så kallade MANA:s (motton): Respekt (att visa respekt och att bl.a. använda vårdat språk). Diligence (att alltid göra det bästa man kan och att bl.a. har korrekt uniform på). Integrity (dvs: integritet, att står upp för sina värderingar). Service (att bl.a. hjälpa andra och själv ta initiativ).

Dessa motton/manas som fokuserar på elevernas beteende, har sin grund i behavioristiska inlärningsmetoder. På initiativ av Nya Zeeländska "ministerium för utbildning" (motsvarar svenska Skolverket) satsar man på dessa mål. Därför är skolorna stolta över att kvalificera sig och att kunna vara en skola som undervisar enligt detta program. Det blir även synligt i bl.a skolbroschyrer, på väggarna i byggnaden och på deras skoluniformer. (Redan vid min första träff med de rektorer jag träffade, pratade vi mycket om dessa beteendemål och nästan inte alls om kunskapsmålen.)


Skolmiljön eleverna befinner sig i består av en mängd "regelbundheter" och alla elever ska anpassa sig efter dessa. Behaviorister fokuserar just på hur individer formas av omgivningen. Man kan säga att inlärning är en process där individen anpassar sig efter omständigheterna i miljön.

Den behavioristiska inlärningsmetoden i skolans värld utgår från att elever presterar, har det beteende, som är fastställda i de motton eller MANA:s, flera gånger, om och om, tills dessa beteende blir automatiserade. Metoden används på de skolor jag besökte, mest för att lära in sociala beteenden, men även för att plugga in kunskaper. För att stimulera processen finns förstärkning t.ex. i form av bekräftelse, och beröm.

Grunden i behavioristiska inlärningsmetoder är återkopplingen. En positiv återkoppling i form av belöning eller en negativ återkoppling som bestraffning. Dessa belöningar kan se olika ut i relation till åldern. Det finns återkopplingsbelöningar som kan komma direkt under skolveckan och några som kan kommer under skolåret.

När eleverna på WESTTOWN (Primary school) School jobbar bra, visar ett beteende enligt skolans motto och gör allt rätt enligt skolans förväntningar, får de en så kallad CARE-fredag, det vill säga att då får de delta i fredagens roliga stationsundervisning med pyssel, bakning eller idrott, utifrån egen önskan. Dessutom kan eleverna få några poäng i slutet av veckan för jobbet och gott beteende. Dessa poäng kan mynna ut i ett brons-, silver- eller guldcertifikat och ett speciellt pris. Det kan vara en bok, en glass, en poster m.m.

På DEVON-skolan får eleverna också MANA-belöningspoäng, dagligen och veckovis. Vid 50 poäng få de en "brons-sticker" (100 poäng blir en "silver- sticker" och 150 poäng en "guld-sticker"). Dessa "stickers" kan eleverna sy på uniformen så att alla kan se hur duktig de är. "Extra-stickers" i svart finns som belöning för extra insatser som en elev gjort för klassen, årskursen eller skolan. Det kan vara t.ex: när en elev deltar i en skolövergripande idrotts- eller mattetävling, när de leder en arbetsgrupp, när man hjälper till regelbundet i biblioteket m.m.

Därutöver kan eleverna få "MANA-kuponger" för ett skrovmål i en snabbmatsrestaurang. Varje månad finns en "MANA REWARD DAY" där alla elever firar tillsammans, när de alla har uppfyllt beteende-, och inlärningskriterier på minst 80% under de senaste veckorna.

Högsta äran för eleverna är att deras namn hamnar på en speciellt "Honest- tavla" som hänger i aulan. Det är bara några få namn på elever som har visat upp ett beteende, ett skolarbete eller en insats för skolan utöver det vanliga. Deras namn skrivs dit i slutet av skolåret.

Jag upplevde flera positiva effekter av den behavioristiska inlärningsmetoden i skolorna som jag besökte. Det fanns t.ex. en otroligt bra arbetsro i klassrummen. När läraren kom in till klassrummet, satt redan alla elever på sina stolar. Ingen kommer sent, alla har med sitt material. Eleverna hjälper och motiverar varandra, samt arbetar som team. Det var ordning och reda, samt att alla elever var väl förberedda för undervisningen.

Eleverna var stolta över sina MANA/Motto-insatser och kämpade för att få en till belöning/sticker osv. De tyckte att det var coolt att vara bra och göra rätt.

Negativa effekter som jag upplevde var att en del elever visade det positiva beteendet bara pga. utlåtande-belöningen och inte enligt deras egen vilja. Med det menar jag att de inte agerade enligt en djupare/inre motivation, utan mer för att få belöningen. Det fanns till exempel en elev som hjälpte en klasskompis med matte under lektionen (för att få en MANA-sticker av läraren), men vid busshållsplatsen, utanför skolgränsen var han mycket elak, flera dagar i rad, mot samma person som han tidigare hade hjälpt.

Belöningssystemet är den viktigaste faktorn i den behavioristiska inlärningsmetoden, men jag upplevde tyvärr att systemet inte riktigt var fullt ut genomtänkt. Delvis var det inte tydligt uttalat "när och hur" eleverna kunde få en MANA-poäng. Det ledde till att utdelningen av MANA-poäng inte var transparent, dvs. att det var för eleverna inte uppenbart och förutsägbart när de skulle kunna få en MANA-poäng. Vissa dagar fick de elever som jobbade bra under dagen en poäng – andra dagar fick man inga poäng alls. Utdelningen av MANA-poäng var dessutom inte likvärdiga och därmed inte alltid rättvis. Det vill säga att några som hjälpte en kompis med matte en hel lektion fick ingen MANA-poäng, eftersom läraren inte hade sett beteendet, medan en elev som bara tipsade kompisen i matte med en siffra fick en MANA-poäng.

Utdelning av MANA-poäng hängde vid några tillfällen inte alls ihop med elevernas egen prestation eller insats. Elever, vars föräldrar hade kommit till "teachers-meet-evening", fick en MANA-poäng, medan andra, vars förälder inte hade varit där, inte fick någon.

Kommentar till en del av fråga ETT:

"Vad gör lärarna i Nya Zeeland annorlunda i skolvardagen, jämfört med de svenska, med tanke på den högre kunskapsnivån hos eleverna? "

Den behavioristiska inlärningsmetoden är säkert ett av lärarnas arbetssätt som är annorlunda, jämfört med det svenska systemet.

Metoden fokuserar, å ena sidan mycket på elevernas beteende, och å andra sidan mycket på att plugga in kunskaper om och om igen, tills de är implementerade. Denna Inlärningsmodell leder till att elever kommer i tid och är bra förberedda till lektionerna. De är motiverade, vill lära sig någonting och gör det de ska göra under lektionen. Dessutom gör de sina läxor, visar ett bra socialt beteende och är stolta över de belöningar de får. Det är ordning och reda, samt lugn och ro i klassrummet. Grunden till denna beteendesätt är att kunna få en belöning eller slippa en bestraffning. Eleverna känner till regler, belöningar, konsekvenser samt möjliga bestraffningar. Men oavsett av vilken anledning som ligger till grunden för elevernas beteende, så är det en utmärkt arbetsmiljö för att lära sig nytt och kan höja elevernas kunskapsnivå. Det finns ett samband mellan den behavioristiska inlärningsmetoden, den fantastiskt lugna arbetsmiljön och den högre kunskapsnivån hos eleverna.

"Man måste ju vara tyst och kan inte göra något annat, annars får man ju inga MANA-poäng och en bestraffning. Så när man sitter här och lyssnar, då lär man sig automatiskt", sa en pojke till mig när vi pratade om lärmiljön i klassrummet och kunskapsinlärning.

Lärarnas arbetssituation

Arbetstid

Lärarnas arbetsdag börja kl. 8.00 och slutar (tidigast) kl. 16.30. Det är en åtta timmars dag, fem dagar per vecka (dvs: 40 timmar per vecka). Eftersom den mesta undervisningen på Primary Schools och Intermediate Schools sker genom klassläraren, så är den läraren tillsammans med sina elever 6 timmar per dag, från kl. 9.00–15.00. Därmed har en lärare i Nya Zeeland elevkontakt/ undervisning omkring 30 timmar per vecka. (6 timmar på 5 dagar). Planering, för- , och efterarbete, samt administration ska ske innan skolstarten (kl. 9.00) eller efter eleverna har gått hem dvs. efter kl.15.00.

Lärarnas arbetstid är reglerad i avtalet och ska "normalt" inte överstiga 40 timmar per vecka (måndag–fredag), men kan enligt avtal vara högre för att uppfylla alla uppgifter och krav som lärarjobbet innebär.
Oftast jobbar lärarna omkring 50 timmar per vecka. Vanligtvis är det 40 timmar i skolan, dessutom jobbar de med för- och efterarbete, samt planering och administration, minst 10 timmar hemma. Det konstaterade alla lärare jag pratade med, och även Karen Jackson från nya zeeländska lärarfacket NZEI.

Enligt skolagen har lärarna rätt till en timme per vecka för administration. På Devon Intermediate School fick lärarna tre timmar per vecka för administrativt arbete av rektorn, eftersom lärarna samkörde en del undervisning och hade "klokt" schemalagda lektioner. (Men det var en skolintern lösning.)

På High School har lärare minst fem timmar för planering, efterarbete och administrativt arbete under skoltiden, med tanken på att de är ämneslärare och undervisar djupare ämneskunskaper.
De lärare som jag pratade med tyckte ändå att det var absolut för lite tid för planering, för- , och efterarbete och det administrativa arbetet. De flesta konstaterade att de jobbade även på kvällar och helger för att göra ett bra jobb och därmed kommer de lätt upp i arbetstiden till 50-60 timmar per vecka. Men alla trivdes jättebra med situationen och tyckte att det viktigaste var denna tiden med eleverna. Den ville de inte minska.


På Devon Intermediate School jobbade alla lärarna till kl. 17.00 på tisdagarna, eftersom de hade gemensamma möten med arbetslaget, ämneslagen och hela lärarkollegiet. Här fanns tid för sambedömning, samplanering, ämnesövergripande arbete osv. Att avlöna övertid är inte reglerat i avtalen.

Rast

Lärare hade rätt till en halvtimme lunchrast, som inte räknades som arbetstid. Dessutom hade de en kort kafferast (15 min) på förmiddagen som räknades som arbetstid.

Kompetensutbildning

Utöver kompetensutbildning på mötestiden, har lärarna flera dagar (2-5) under skolåret för att fortbilda sig. Det finns dagar innan och efter skollovet där lärarnas kompetensutbildning sker, samt på klämdagar, när eleverna är lediga. Dessutom ska lärarna visa upp att de har fortbildat sig på egen hand t.ex. genom att kompetensutveckla sig eller vidare kvalificera sig under skolåret.

Lov

Medan eleverna har 12 veckor lov per år, kommer lärarna maximalt upp till 10 veckor. Det hänger ihop med deras planerings-, kompetensdagar i slutet av varje termin ( term) och med dagar i slutet av skolåret och uppstarten. Enligt avtalet får rektorn kalla lärarna upp till 10 dagar till jobbet under de elevfria tiderna, dvs. mellan terminer / term. Dessutom ska nya zeeländska lärare vidarekvalificera sig på egen hand och även detta ska ske på "elev-fri- tid". Dock det finns alltid en "non-contact-time" under lärarnas lovveckorna där de är inte kontaktbar för skolans ärenden.

Lön

I allmänheten är lönerna i Nya Zeeland låga och ligger under OECD-snittet* angående netto-inkomst per person/år och det återspeglas även i lärarlönerna. De nya zeeländska lärarfackförbunden (NZEI, PPTA, PSA, osv .) förhandlar lönen centralt för 2-3 år åt gången. Det finns en lönetrappa med progression.

*OECD snittet ligger kring 30.000 US Dollar (det motsvara ungefär 270.000 SEK) netto-inkomst per person per år.

Lärarnas lön beräknas enligt en schablon/tabell och lönen står i relation hur länge man har jobbat som lärare. I relation till skolformen lärarna jobbar i finns det olika ställen i lönetabellen där de kan starta med sin ingångslön (se. tabellen nedan). Det vill säga att ett arbete hos en högre skolform (som t.ex: High school), som kräver en högre och längre universitetsutbildning, ger en högre ingångslön.

Tabellen gäller för lärare inom alla kategorier, dvs. för förskola (kindergarten), låg-, och mellanstadiet ( primary school), högstadiet (intermediet school) och gymnasiet ( high school). Rektorer har sina egna tabeller.

Alla statliga skolor i Nya Zeeland har likadana lönetabeller. De kyrkliga skolor och de flesta privata orienterar sig på tabellen också, även om deras löneutfall kan ligga lite lägre. Lägre, eftersom de vill göra mera vinst!

Till lönerna enligt tabellen kan tillkomma några individuella tillägg för extra uppgifter, som teamledare eller arbetslagsledare.

Innan barnen börjar skolan vid 5-års ålder, finns chans för dem att vara i Kindergarten eller Early childhood center. Personalen på Kindergarten har universitetsutbildning och även deras lön beräknas enligt tabellen. Däremot blir personalen på Kindergarten, som inte har utbildat sig på universitetet, inte avlönad enligt tabellen.

Specialpedagoger och speciallärare har en betydligt lägre lön, som ligger vid 15.000 SEK per månad, och de startar med en stegring enligt tabellen först efter 7 år i yrket. Men rektorn kan använda pengar ur skolans budget för att höja deras lön som en skolintern lösning.

Rektorns lön beräknas också schablonmässigt i relation till skolans storlek/ elevantal. En rektor på en skola med 50-100 elever blir avlönad med kring 42.401 SEK i månad, medan en rektor på en skola med 300-500 elever få kring 53.000 SEK per månad.

LÖNETABELL - skola

NZ Dollar per år

SEK per år

SEK per månad

Ingångslön för

i första året

36692

220364

18.363

Kindergarten

i andra året

39513

237306

19.800

Primary
åk 1-6
(för de första två år)

i tredje året

43745

262723

21.893

i fjärde året

47980

288157

24.013

Intermediate* åk 7-8
(för fyra år)

i femte året

49558

297815

24.817

i sätte året

51508

309346

25.778

High school åk 9-13
(för sex år)

i sjunde året

54330

326294

27.191

i åttonde året

59621

356323

29.693

i nioånde året

63929

383944

31.995

i tionde året

68446

411072

34.256

i elfte året

71891

431762

35.980

i tolfte året

75949

456133

38.011

*(Stegringen från ingångslönen till lönen efter tio år är ca. 50%)

Kommentarer till andra delen av fråga ETT:

"...hur ser deras arbetssituation, (arbetsbelastning, arbetstid, arbetsmiljö) ut?"

Lärarna arbetssituation utifrån arbetstiden är jämförbar med den svenska. Lärarna jobbar mycket tid i skolan. Omkring 30 timmar med eleverna och 10 timmar med för- och efterarbete, samt planeringen och administration. Det som blir inte gjort måste de göra klart på extratid (fritid), på kvällar och på helger.

Ingångslönerna är inte heller särskilt höga, medan progressionen genom lönetabellen garanterar en positiv, förutsägbar löneutveckling.
Omkring 10 veckors ledighet är reglerad, men kan blir reducerade genom att rektorn kallar in till gemensamt arbete eller genom egna fortbildningar.

Den stora skillnaden med det svenska skolsystemet är den dagliga arbetsbelastning i skolorna. Arbetsbelastning verkar vara mindre, genom att lärarna kan fokusera på sitt pedagogiska uppdrag. Den behavioristiska inlärningsmetoden med fokus på beteende är så implementerad och eleverna är medvetna och jobbar efter MANA-modellen så att lärarna kan fokusera på sina ämneskunskaper i klassrummet. Det underlättar både undervisningen och arbetsbelastningen mycket.

Dessutom finns en starkare föräldraroll och föräldrasamverkan i Nya Zeeland. Föräldrarna är delaktiga i elevernas skolundervisning, de blir t.ex. inbjudna till skolans simtävlingar / musikuppvisningar, de kör sina barn till skolövergripande tävlingar och till friluftsdagar, de hjälpa till vid olika skolevenemang och inte desto mindre betalar de mycket pengar för sina barns utbildning. På detta sätt får lärarna stöd av föräldrarna. Föräldrar ifrågasätter INTE heller lärarnas agerande eller deras pedagogiska metoder. Om läraren utesluter en elev från en friluftsdag, kortar ner lunchrasten, eller anordnar kvarsittning, så blir detta okommenterat och helt accepterat av föräldrarna.

Lärarna har dessutom en högre status i samhället. Under samtalet med Karen Jackson från NZEI fick jag veta att det finns många kommuner där föräldrarna strider för högre löner till lärarna, eftersom de tycker att lärarna får för lite.

I stort sett kan man säga: att arbetstiden och arbetsbelastningen är också hög i Nya Zeeland, men statusen som lärare, föräldrarnas delaktighet och det dagliga arbete i klassrummet, kan ge en bra och positiv arbetsmiljö för lärare, som jag upplevde det.

Sammanfattning

Innan jag drar mitt slutfacit vill jag tacka Karen Jackson från NZEI. NZEI är Nya Zealand Education Institut som är det äldsta och största fackförbundet för lärare i Nya Zeeland, med 49.000 medlemmar, och samtidigt det näst största fackförbundet i Nya Zeeland över huvudtaget. Karen berättade att NZEI har kring 860 medlemmar i New Plymouth. Hon gav mig så mycket spännande information om det nya zeeländska skolsystemet, deras fackförbund samt det fackliga arbete. Det fanns flera paralleller till det svenska Lärarförbundet. Till exempel att även NZEI inkluderar alla lärare, från förskola (kindergarten), låg-, och mellanstadielärare ( primary), högstadielärare (intermediet), gymnasielärare (high school)*, samt rektorer ( principals). Dessutom kan skolans administrativa anställda, samt skolans "hjälppersonal" ( school staff) också vara medlem i NZEI.

Informationen om NZEIs organisation, om deras struktur centralt-, på läns- och på skolnivå, om rekryteringen och om deras arbetssätt var mycket intressant att lyssna till och våra diskussioner var mycket givande. Eftersom jag såg många paralleller med Lärarförbundets organisation/struktur och arbetssättet gå det att använda några tips och idéer, samt att tänka över det dagliga fackliga arbete. Särskilt i samband med lärarbristen, som i framtiden kommer att bli liknande för Sverige och för Nya Zeeland.

*även om en stor antal av high school teachers väljer PPTT som lärarfackförbund.

Prognosen ser lika dyster ut i båda länderna. Enligt Karen Jackson kommer det saknas kring 3000 lärare i Nya Zeeland de kommande åren. Yrket är fortfarande populärt, det finns lärarkandidater, men tyvärr inte tillräcklig många. Störst kommer behovet vara i större städer som Auckland, Wellington, Hamilton, m.m, eftersom lönen, som räknas enligt tabellen, inte räcker till för livet i de stora städerna, med de avsevärt högre levnadskostnader som finns där.

På frågan "vilka fackliga huvudproblem" Karen från NZEI brukar jobba mest med, så konstaterade hon att de nya zeeländska lärarna i stort sett är nöjda med sitt jobb. Generellt så trivs de bra, men delvis känner de sig undervärderade, särskild pga. den låga ingångslönen, i relation med arbetet som ska göras för den, under en (minst) 50 timmars vecka. Några lärare har en mycket högt arbetsbelastning under vissa perioder, andra har stora problem med eleverna, som kräver mera resurser.

"Administrativa uppgifter" som ett problemområde för den höga arbetsbelastningen nämnde hon inte särskilt. Karen berättade dessutom att det är färre och färre lärare som vill engagera sig i det fackliga arbetet, eftersom allt är reglerat genom t ex lönetabellen. Därför blir rekryteringen också en viktig utmaning för NZEI.

Slutfacit med möjliga svar till fråga TVÅ:

"Vilka är de faktorer och arbetssätt som verkar leda till bättre arbets- , och livskvalitet hos lärarna och samtidig till högre kunskap hos eleverna?"


Genom mina samtal med lärarna, NZEI-fackförbundsmedlemmar, föräldrarna, eleverna samt genom min vistelse i klassrummen och skolorna upplevde jag att det är ett flertal faktorer som påverkar lärarnas arbets-, och livskvalitet, samt till att ge en högre kunskapsnivå hos eleverna.

Den behavioristiska undervisningsmetoden som fokuserar på inlärning av social kompetens, men även på inlärning av faktakunskap i form av att lära in om och om igen, är säkert en av dessa faktorer. Eftersom resultat av detta „belönings-/bestraffningskoncept“ kan bli en motiverad, kunskaps- inhämtningsvillig elev som är alltid förberedd. En sådan klassrumsmiljö ger mycket bra förutsättningar till kunskapsinlärning för elever och samtidigt en lugn arbetsmiljö för läraren. Här kan det nästan vara omöjligt att inte lära sig någonting.

Vikten av studiero i klassrummet har även nya zeeländska forskaren John Hattie beskrivit i sina metastudier:
"... satsningar på uppförande i klassrummet/studiero (påverkansfaktor med e ffektstorlek 0.80) ger enligt metaanalyserna mycket goda resultat på studieprestationerna. De mest kraftfulla skolfaktorerna finns, enligt Hattie, inom skolor och kan relateras till klimatet i klassrummet.“ *

Lärarnas lugna arbetsmiljö i klassrummet, samt den höga elevmotivationen ger lärarna, enligt min uppfattning, en måttlig arbetsbelastning under den dagliga lektionstiden. Lärarna verkar vara mindre stressade. Dessutom känner lärarna trygghet genom de, för eleverna kända belönings-och bestraffningsreglerna och de har även förtroende från både skolledningens och från föräldrarnas sida.

Föräldrarnas delaktighet och deras positiva syn till skolan, till inlärning, till lärarnas agerande, samt lärarnas status i samhället är också en faktor till att känna sig trygg och till ett bättre arbetsliv för lärarna.

Nya zeeländska lärare arbetar ungefär lika mycket som europeiska lärare. Ingångslönen i Nya Zeeland är låg, men genom progressionen i lönetabellen är en stegring inbyggd i systemet. Det fackliga stödet när det gäller löner, arbetstider ger dessutom en stabilitet och trygghet i lärarnas yrkesliv och är säkert också en bidragande faktor till ett bättre arbetsliv.

Ytterligare en faktor som leder till ett nöjdare och bättre arbetsliv, med högre livskvalitet, ligger i den nya zeeländska inställning till livet. Det är en livsinställning som genomsyrar hela befolkningen och som finns i alla yrken. I OCED-rapporten syns att vikten av att vara en del i samhället i Nya Zeeland är stort. Nya Zeeland ligger på plats tre i världen avseende synen på social gemenskap. Det är nästan som "ett program": att människor kan arbeta mycket under en viss period, men sedan tar de en paus och gör någonting roligt, oftast tillsammans med andra, eller någonting avslappnande för sig själva, med familjen eller vänner gemensamt.

*Citat från: „Synligt lärande - presentation av en studie om vad som påverkar elevers studieresultat“ ; SKL 2011 - sida 22-

Jag upplevde att inom flera yrkesbranscher som jag kom i kontakt med, bland annat inom sjukvården, i IT-branchen och inom kommunen, så arbetar de flesta 8-9 timmar per dag och 40 - 50 timmar per vecka. Vanligtvis slutar människor att jobba kring kl. 17.00 och då stänger även många affärer i stan.

På kvällarna gör människor någonting roligt med familjen eller vänner. Att träffas för att idrotta, vara på stranden, att göra någonting kulturellt eller bara umgås med varandra är högt värderat. Samma gäller för helger och lovtider. Det verkar som att nya zeeländare alltid har tid för en kort vandring, en kort segeltur eller en tennismatch, m.m. Deras motto är: att jobba för att leva - och INTE - att leva för att jobba.

Med denna inställning, som bekräftades av flera nya zeeländare jag mött, är det oftast mycket enklare att ta sig igenom tuffa arbetsperioder, eftersom de vet att det därefter kommer en avslappnande tid igen. Här ligger troligtvis grunden till den höga placeringen i OECD-studier angående "work-life- balance"-faktorn.

Det blir tydligt att det är flera faktorer som leder till ett bättre arbets-, och livskvalitet hos lärarna, och till en högre kunskapsnivå hos eleverna. Dessa faktorer finns, dels i skolans undervisning, men även i det sociala livet och samhällets inställning till balans mellan arbete och lfritiden. Säkerligen spelar traditionella aspekter i samband med "livsinställningen" också en stor roll, i ett land där många människor har flyttat in och därmed är invandrade, men analysen i vilken utsträckning denna traditionella aspekt kan vara relevant, sträcker sig långt utanför denna rapport.

Avslutning

Med tanke på hur många nya tankar jag har fått, så måste jag säga att det var en otroligt intressant och givande internationell studieresa till Nya Zeeland.

Alla möten, kontakter, mina informationsutbyten och upplevelser i skolorna har varit mycket lärorika. Det finns många idéer och nya arbetssätt som jag och min lokalavdelning skulle kunna implementera i det dagliga fackliga arbete.

Det var mycket intressant att diskutera med lärarna och fackförbunds- medlemmarna där, om hur de löser utmaningarna med bland annat arbetsbelastningen, arbetsmiljön och kraven från utbildningsministeriet (Skolverket), samt om rekryteringen till lärarfacket.

Genom denna studieresa har jag verkligen breddat och fördjupat mitt internationella perspektiv och ser fram emot att få delge mina lärarekollegor och fackförbundskollegor i avdelningen mer ingående, mina upplevelser.
Det finns så mycket nytt jag har upplevt och som behöver diskuteras och tänkas över. Det blir spännande att se i vilken utsträckning vi kan implementera eventuellt nya arbetssätt i det dagliga fackliga arbetet.

Tack för att jag fick stödet och förtroendet av LÄRARFÖRBUNDET centralt, och genom min lokalavdelning, för att kunna genomföra denna givande studieresa.


Rapport från Färöarna: "Vi pedagoger har mycket att lära av varandra över gränserna"

Höstlovet 2016 åkte två fritidspedagoger och en kulturpedagog från Sätoftaskolan i Höör, alla representanter för Lärarförbundet, på en studieresa till Färöarna. Det här är deras upplevelser.

Under höstlovet åkte vi två fritidspedagoger och en kulturpedagog från Sätoftaskolan i Höör på en veckolång studieresa till Färöarna. Resan finansierades till stor del av sökta medel från lärarförbundet centralt och lokalt samt från Föreningen Norden.

Resan var noggrant planerad tillsammans med vår kontakt Nikkil Heinesen från Färöarnas pedagogfelag vilket gjorde att vi fick väldigt mycket ut av vår vistelse. Dagarna började tidigt och fylldes med både planerade studiebesök och egna upptäcktsfärder.

Vi hyrde en bil redan på flygplatsen vilket sparade både tid och bekymmer. Busstrafiken i huvudstaden Torshavn är visserligen gratis, men vi ville ju se mer av öarna och det gör man helt klart bäst och snabbast om man är bilburen. Höstvädret var dessutom väldigt växlade med allt från sol till regn, snö och blåst, och då var det skönt att ta skydd i bilen även om vi var väl förberedda med kläder för alla väder.

Studiebesöken gick omväxlande till skolor, fritidshem och fritidsgårdar. Även öns universitet välkomnade oss med en hel grupp lärare från pedagogprogrammet. Vart vi än kom blev vi mötta av engagerade rektorer, lärare och pedagoger som stolt visade upp sina verksamheter och såg till att vi fick svar på så många av våra frågor som möjligt. Dessutom hade vi vår ciceron, Nikkil nästan ständigt vid vår sida.

Vi var särskilt intresserade av att ta reda på hur fritidshemmen fungerade och blev en aning förvånade när vi förstod att skola och fritids hade skilda huvudmän, och att pedagog var ett yrke skilt från läraryrket. Färöarnas pedagoger arbetar vanligtvis på förskolor, fritidshem och fritidsgårdar men kan också ha jobb på barnhem eller i äldrevården. Detta verkade man i stort sätt vara nöjd med medan man liksom vi kämpade för högre lön och bättre arbetsvillkor. En del pedagoger hade två jobb t.ex först på fritidshem efter skolan och sedan på fritidsgård på kvällstid. Detta innebar ju ibland ganska konstiga schematider. Vissa pedagoger arbetade under skoltid i förskoleklass och i specialklasser. Om de sedan även hade timmar på fritids så hade de två anställningar och två chefer trots att de i stort sätt använde samma lokaler. Detta tyckte vi så klart var lite konstigt men vad vi förstod så hade dessa chefer ett visst samarbete, och eftersom pedagogerna var vana att arbeta på detta vis så var det inte något som man aktivt arbetade för att förändra. Vi deltog i ett möte som pedagogförbundet anordnat där representanter för olika partier svarade på frågor inför kommunalvalet. Efter mötet fick vi möjlighet att samtala med flera pedagoger.


En hel eftermiddag tillbringade vi tillsammans med Nikkil och hans barngrupp som bestod av elever från år ett och två. Efter upprop och en liten lekstund tog vi gratisbussen till Torshamns enda park. Där fick barnen springa fritt och många passade på att klättra i träd. På Färöarna finns inga vilt växande träd.


Efter ett enkelt mellanmål promenerade vi sedan till en gigantisk inomhushall byggd för gymnastikträning på elitnivå. Där blev det en stunds gemensam lek ledd av Nikkil innan barnen fritt kunde använda alla de gymnastikredskap som fanns. Vi förundrades över deras välutvecklade motorik, och hur de orädda balanserade på höga höjder. Tillbaka på fritids efter turen fick barnen yoghurt i muggar och lekte sedan fritt i lokalerna som hade flera rum och specialbyggda hyllor. Dessa kunde på kvällstid fungera som rumsavdelare förhängda med tyger och även förvandlas bland annat till kiosk då verksamheten skulle bytas till fritidsgård. Detta fick vi själva uppleva när vi några dagar senare återkom på kvällstid.

Just den kvällen var ungdomar från andra orter inbjudna till en Fifatävling, och de hade personal med sig så det fanns gott om vuxna på plats. Enkel men varm mat fanns att köpa till ett billigt pris för den som blev hungrig. I kiosken kunde man köpa godis, läsk och snacks. Det var intressant för oss som bara arbetar på dagtid och med yngre barn att se hur Nikkil helt fick byta inriktning under kvällsarbetet. Vi märkte att han hade väldigt god hand med ungdomarna, och att både han och de andra vuxna trivdes. De upplevde att deras verksamhet var ett alternativ till den småkriminella verksamhet som annars kunde locka en del unga.


Fantastiskt nog var språket sällan något bekymmer. Vi blev förstådda på vår skånsk-svenska nästan överallt och annars gick det bra med engelska. På Färöarna talar nästan alla, förutom färöiska, en nordisk dialekt som är ganska lätt att förstå. Språket är formellt danska i ord och grammatik men uttalet tyckte vi ofta klingade mer åt svenska eller norska. Eleverna har lektioner i danska från år 3. Bäst på att tala ”nordiska” var dock den äldre generationen medan yngre personer gärna tog till engelska när de talade med oss. Tyvärr förstod vi bara enstaka ord av färöiskan som i våra öron påminner om isländska.

Även om vi själva var en aning stressade emellanåt för att vi ville hinna uppleva så mycket som möjligt, uppfattade vi livet på öarna som betydligt lugnare och mer familjärt och omhändertagande än vad vi annars är vana vid. Liksom på många andra öar är många släkt med varandra och den sociala kontrollen är väl utvecklad. Detta kan naturligtvis vara en stor tillgång och källa till gemenskap. Kyrkan och den kristna religionen är en sammanhållande faktor sedan lång tid tillbaka. Så gott som varje liten by har en egen kyrkobyggnad. Många används dock inte längre till andakter utan som museum och minne över en svunnen tid.


Referenser till Gotland gav oss en uppfattning om landets storlek. Befolkningen är ungefär lika dvs. ca 50 000 medan ytan av alla 17 öarna bara är hälften av Gotlands yta.

Naturupplevelserna blev en stor behållning av resan förutom de intressanta studiebesöken. Vi körde på vindlande serpentinvägar och i tunnlar både genom berg och under vatten. Spektakulära bergsformationer i möte med vatten fick oss ofta att utbrista: ” Oh vad vackert!” Vi passerade och stannade då och då till i små byar där det bara fanns några få hus men nästan alltid en fotbollsplan. Några lite större samhällen hade affärer och ett även bibliotek och turistbyrå.


Fotbollen är en omtyckt sport bland både stora och små på Färöarna, men det är inte så lätt att spela när marken alltid lutar kraftigt åt antingen ena eller andra hållet. Därför är anlagda fotbollsplaner viktiga för att kunna hålla intresset vid liv. Vi såg dock entusiastiska barn och unga med fotbollar som sparkades upp och ner för kraftigt lutande gräskullar i anslutning till skolorna. Deras skicklighet var imponerande.

Huvudnäringen på Färöarna är fisk och man äter så klart också mycket av den. Inhemskt kött kommer mest från får som kan gå ute året runt. Det var inte ovanligt att man såg får beta inne i samhällena på små gräskullar mellan hus och trädgårdar. På fritidshemmen lärde man ut allt som hade med slakt att göra. Barnen fick vara med om hela processen där man tar tillvara på allt som kan användas av djuret. I det ingick naturligtvis garvning, men också att man använde hornen för att göra smycken och annat hantverk. Detta kändes helt klart lite främmande för oss men vi förstår ju att det är en viktig del av den färöiska kulturen som man vill förmedla till nya generationer.



I Torshamn finns Nordens Hus. Detta är en mycket fin byggnad med samlingsrum för olika kulturella aktiviteter, café och utställningslokaler. I Nordens Hus fick vi möjlighet att delta när man hade en familjekväll med dans. Denna så kallade kvad, som fortfarande lever kvar på Färöarna, har sitt ursprung i medeltida Europa. Man dansar till gemensam sång utan ackompanjemang. En försångare leder sång och dans och övriga stämmer in i omkväde kvaddansen rör sig oftast medsols i rummet med två steg åt vänster och ett åt höger men har inte formen av ringdans utan danskedjan slingrar sig och fyller upp hela golvytan. Män och kvinnor blandas fritt i kedjan. De dansande håller varandra i händerna eller i armkrok. Det mysiga var att alla åldrar kunde vara med. Tvååringar, tonåringar föräldrar och mor och farföräldrar klarade av att sjunga med och dansa de enkla stegen. Att delta var en unik upplevelse för oss.

Vi besökte två större skolor och båda hade skolbibliotek centralt placerade i huvudbyggnaden. Verksamheten liknade den man finner på många svenska skolor. Det fanns deltidsanställda skolbibliotekarier men övrig tid fick elever och lärare klara sig på egen hand. Vi besökte även två folkbiblioteks barnavdelningar, och det som var gemensamt för alla fyra biblioteken var att det fanns mycket böcker i hyllorna. Vi hittade många barnböcker översatta från svenska och andra språk men också en hel del skrivet direkt på färöiska av inhemska författare. Förutom medier på färöiska fanns mycket böcker på både danska och engelska.


Vår upplevelse var att kulturlivet omfamnar det nordiska släktskapet, är öppet för nya influenser och på samma gång försöker bevara det genuint färöiska. Under sommarsäsongen har man flera musikfestivaler bland annat en jazzfestival. Det finns ambitioner att öka turismen på öarna och kulturevenemangen är ett sätt att locka folk dit. Än så länge finns det inga internationella mat- och modekedjor vilket kändes väldigt befriande.

När vi efter en veckas intensiva upplevelser satte oss i hyrbilen för att köra tillbaka till den lilla flygplatsen var vi mycket nöjda med allt. Trots att det sällan blir särskilt kallt, ens på vintern fick vi se snöklädda toppar och var tvungna att ta det väldigt försiktigt på isiga vägar. Därmed hade vi hunnit med de flesta väder. Vi valde att resa på höstlovet av praktiska skäl men skulle gärna vilja återvända som turister i den mildaste månaden som sägs vara augusti.


Nu arbetar vi vidare med att sprida kunskap om Färöarna till kolleger och elever. Vi har visat bilder och berättat om resan på ett av Lärarförbundets så kallade ”Café Världen” möten som vi brukar ha lokalt. Vi bjöd då även in medlemmar från våra grannkommuner. Nu siktar vi på att försöka utöka våra kunskaper genom liknande besök i fler av våra nordiska grannländer. Vi har fått upp ögonen för att vi pedagoger har mycket att lära av varandra över gränserna. Bästa sättet att göra det på tycker vi är att helt enkelt hälsa på hos varandra. Därför tar vi också gärna emot besök om någon skulle vilja hälsa på hos oss.

Om någon vill kontakta oss så finns vi i Höörs kommun och i Lärarförbundet Höör, Skåne

Medelene Jehpsson

Gunilla Torell

Camilla Jönsson

Rapport från Estland: "Det är svårt att hitta utbildade lärare"

Mellan 6-9 september 2017 besökte Lärarförbundet Kristinehamns styrelse Estlands huvudstad Tallinn för en studieresa. Det här är deras upplevelser.

På onsdagen den 6:e september anlände vi till Tallinn. Under torsdagen den 7:e var det dags för skolbesök. Då besökte vi Tallinna Ehituskool, ett yrkesgymnasium där vi mottogs av Lissi, skolans kommunikationschef, som visade oss till ett konferensrum.


Skolans direktör ansåg att vårt besök var viktigt så han kom och hälsade oss välkomna och berättade kort om skolan. Skolan är ett nyrenoverat utbildningscentrum som har funnits sedan 1947 och erbjuder gymnasiala utbildningar inom tre områden: konstruktion, elektricitet och träutbildning med bland annat. renovering av möbler. En skola som är öppen för alla åldrar. Antalet elever är 587, de flesta i yngre åldrar.


De berättade att det har blivit allt vanligare att personer som har en annan utbildning/jobb skaffar sig en yrkesutbildning. Många högutbildade personer mellan 40-50 år studerar på skolan. Detta är möjligt tack vare att det inte fanns någon åldersgräns om man ville studera här.

Skolans renovering möjliggjordes med EU-medel.

Skolan har 85 anställda som var uppdelade på 26 traineers, vilka kan jämföras med yrkeslärare i Sverige, 16 lärare i matematik, NO och språk, 9 personer på administrationsavdelning och 34 övrig personal.

Det är svårt att hitta utbildade lärare. På skolan är alla lärare utbildade förutom 2 st. som studerar till lärare samtidigt som de arbetar i skolan.

De flesta utbildningar är gratis för alla. Det finns utbildningar som kostar pengar t.ex. utbildning av sotare som kostar 1900 euro.

Denna skola är även kopplad till fängelseundervisning vilket är unikt i Estland.

Yrkesskolorna i Estland har minskat från 80 till 30 skolor i och med att Estland gick med i EU 2004.

Efter en stund av ren information fick vi en rundtur på skolan. Den var nyrenoverad och mycket fin.


På dörrarna till klassrummen finns denna bild som påvisar att mobiler inte är tillåtna och att klassrumsdörren låses 15 minuter in på lektionen. Var eleven då försenad fick den gå till annat rum och läsa enskilt.

På denna skola sker undervisningen på estniska och ryska. Andelen ryskspråkiga minskar.

Ljudnivån var hög i de klassrum där praktisk undervisning ägde rum. På vår fråga om skyddsutrustning berättade läraren att den finns att tillgå, till exempel i form av hörselskydd. Men den används inte. Kanske kan det bero på att läraren själv inte använde några?

På skolan undervisas bland annat kakelsättning och renovering av möbler. Den typen av undervisning äger rum i en stor sal med maskinpark som var modernare än vad företag runtomkring kan tillhandahålla. Alltså mycket attraktiv i sig.

Det fanns även ett stort gym för alla på skolan, både för elever och personal. Personalen fick träna på arbetstid eftersom ledningen ansåg att det gav bra resultat och gynnade lärare och skolans elever. Det fanns också övernattnings-möjligheter, med enskilt rum i närheten av biblioteket, för lärare och tillresande. Båda dessa förmåner ses som mycket positiva för skolans lärare.


Vi upplevde att vi blev mycket väl mottagna och det kändes att det var viktigt för dem att få visa sin nyrenoverade skola. Det var en skola som såg EU som en språngbräda ut i världen för sina elever.



Vårt nästa besök var Lärarförbundets motsvarighet i Estland. Vi blev mottagna i lärarnas hus av ordföranden och deras förra ordförande (nyligen pensionerad).

Det gula huset på torget i gamla stan är Lärarnas hus, där facket hade två små mottagningsrum.

Vi fick höra att endast en 1/3 av alla lärare i Estland är anslutna till lärarfacket.

Ordförande gav en tillbakablick om hur det var att arbeta som lärare i Estland.

Lön?

Tidigare var lönen för en lärare 888:88 euro

Fackförbundet krävde högre lön och i strejken fick de stöd av allmänheten eftersom lärare är viktiga för barns utbildning.

1/9 2017 bestämde utbildningsministeriet att alla skulle ha lika lön. Lönen är idag 1050 euro och ska uppräknas varje år. Lärare tjänar lika mycket oavsett ålder och erfarenhet.

Hur kan man klara sig på den lönen?

Man kan öka lönen genom att:

  • ta på sig fler uppgifter i form av fler lektioner men det är rektor på varje skola som beslutar om utökningen av undervisningstiden
  • 100 euro extra ges till de som arbetar som klasslärare i 1-9 och 130 euro till de som arbetar med äldre elever

Vad tjänar då andra yrkesgrupper?

Sjuksköterska 700 euro

Affärsbiträde 600 euro

Minimilön 400 euro

Landets skatt är 21 %

En lärares arbetstid?

En lärare som arbetar 100 % har normalt 21 lektioner á 45 min i veckan med en arbetsplatsförlagd tid på 35 tim i veckan.

Ett problem är att en del lärare inte fick mer än 50 % tjänst då skolan inte behöver mer av deras kompetens. De lärarna överlever på att ge privatlektioner.

I den estniska skolan får inte läraren lämna sin arbetsplats under rast.

Varför har ni fått så bra resultat?

De hänvisade till en artikel i svenska tidningen Skolvärden

http://skolvarlden.se/artiklar/estland

Den före detta ordföranden menade att de har disciplin i klassrummen, att barn vill lära sig, ”be clever” - vara smarta , men de har också lärare som vill undervisa.

Som avslutning fick vi en rundtur i det gamla huset.


På fredagen besökte vi Nömme Gymnasium. En skola som låg lite utanför centrum

Till den skolan hör också en låg-, mellan- och högstadieskola. Totalt går där 863 elever varav 277 på gymnasiet. På denna skola är 100% lärare anslutna i facket vilket rektorn poängterade som positivt. Orsakerna till den höga fackliga tillhörigheten på denna skola var att den förra Lärarorganisationens ordförande varit lärare där och att rektorn var så positiv till ett samarbete.

Unikt för denna skola är att den har ett eget planetarium, något som rektor var mycket stolt över.

Enligt skolans hemsida:

Planetariet på Tallinn Nõmme Gymnasium. Inom ramen för MÕK finns det ett planetarium i gymnasietornet, vilket gör att en 360 graders rörlig bild kan projiceras på kupolen. Det är känt att detta är den enda skolan i Estland med sitt eget planetarium. Syftet är att ge studenter i grundskolorna olika vetenskapliga filmer för att komplettera läroplanen. Inom ramen för projektet bör en 15-minuters studiefilm från solsystemet vara klar under hösten. Enligt preliminärplanen erbjuds studenterna på Nõmme skolor möjligheten att titta på filmer. Vid intresse kan utflykter också erbjudas till andra intresserade skolor.

Elever ger skolan en gåva varje år, exempel på gåvor, en stjärnkikare, klocka och kaffemaskin till lärarna.


Eleverna har fri skollunch vilket är nytt för detta läsår.

Lärarna och rektor berättade att eleverna var stolta över sin skola. De allra flesta gick vidare till universitetet. Blev man media kändis berättade man gärna att man gått på just denna skola och skolan berättade att just han eller hon var en gammal elev därifrån

Vi avslutade vår studieresa med att delta i ”The yellow free walking tour”, ett ungdomsprojekt i de baltiska staterna. Det är en guidad tur där lokala unga studenter berättar om sin hemstad.


Vi blev guidade av en ung student genom Tallinns gamla stad, som gav oss en blandning av fakta, legender och sanna historier.

Detta tog vi med oss:

  • Stora skillnader mellan svenska och estländska skolan
  • Vi har mycket bättre löner i Sverige, i Estland tjänar en lärare ca 10 500 kr/månad. Rektor ca 20 000 kr/månad.
  • Arbetsbelastningen är hög eftersom lärare ofta undervisade mer än sina 100 % då de vill utöka sin inkomst.
  • Stoltheten över sitt arbete och sin skola var stor.
  • Deras digitalisering var lite i jämförelse med oss men de själva upplevde den som mycket hög.
  • Allmänhetens stöd och förståelse är av stor vikt när en yrkeskår arbetar för att få en högre lön som i Sverige när vi fick mer än andra.
  • Det skulle vara en häftig grej om fler skolor hade planetarium.
  • Estländarna är stolta över sitt land och dess historia.
  • Tilldelningen av EU medel verkar vara större än den till Sverige, t.ex. renoveringen av flera skolor bekostas av EU.
  • Skolmaten som vi bjöds på skulle knappast serveras i svenska skolmatsalar. Maten var kokt potatis, gröna ärtor, grönsaker i en röra.

Som efter alla våra resor så kommer vi hem med många intressanta intryck men även med frågor och funderingar. De erfarenheterna tar vi med oss i vårt eget fackliga arbete på hemmaplan.