Lärarförbundet
Bli medlem

Johanna Jaara Åstrand har ordet: Maxgräns behövs i förskolan

Det pratas ofta om personaltäthet i för­skolan och det är förstås bra, men man måste också prata om lärartäthet. Lärar­tätheten måste öka och lärarnas kompetens ska ­användas på rätt sätt — det vill säga till ­barnens lärande och utveckling, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Det pratas ofta om personaltäthet i för­skolan och det är förstås bra, men man måste också prata om lärartäthet. Lärar­tätheten måste öka och lärarnas kompetens ska ­användas på rätt sätt — det vill säga till ­barnens lärande och utveckling, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Riktlinjer om mindre barngrupper i förskolan är viktiga för god kvalitet och arbets­miljö. Men fritidshemmen får inte glömmas bort.

Äntligen kommer riktmärken om gruppstorlekar i förskolan att återinföras. Rekommendationen om max 15 barn i genomsnitt har varit en viktig signal till huvudmännen och riktmärken behövs.

Det var ett märkligt resonemang som låg bakom att Skolverket för drygt ett år sedan tog bort riktmärket för barngruppsstorlekar i förskolan: Det följdes ändå inte. Tänk om det argumentet hade använts även i andra sammanhang? Då skulle vi ha vägar utan hastighetsbegränsningar eftersom folk ändå kör för fort.

Det blev ett herrans liv — med rätta. Vi i Lärar­förbundet fick understöd av föräldrar och allmänhet. Nästan 23 000 personer skrev på vår namninsamling för förskolan och nu ser vi resultatet av det.

Det ­behövs fler välutbildade förskollärare

Mindre grupper är viktigt men det behövs också satsningar på högre kvalitet. För det ­behövs fler välutbildade förskollärare som har tid att planera och utveckla undervisningen.

Det pratas ofta om personaltäthet i för­skolan och det är förstås bra, men man måste också prata om lärartäthet. Lärar­tätheten måste öka och lärarnas kompetens ska ­användas på rätt sätt — det vill säga till ­barnens lärande och utveckling.

Trots att grupperna på många håll är för stora och lärarna för få är förskolan ett flaggskepp i det svenska utbildningssystemet. Andra länder tittar på vår förskola och tar efter. Pisa-undersökningen visar att elever som har gått i förskola presterar bättre under sin fortsatta skolgång och föräldrar med barn i förskolan är nöjda.

Grupperna är för stora

Men vi vet vad som hände med den svenska grundskolan. Vi var världsbäst på likvärdighet och tappade det. Något liknande får inte hända med förskolan. När lärare varnar för att grupperna är för stora, tiden till planering och utveckling för liten och lärarna för få — då måste politikerna lyssna och agera.

De närmaste åren har Sverige ett stort behov av förskollärare. SCB:s prognos visar att 14 500 förskollärare saknas om tio år. Det räcker inte att förskollärarutbildningen gått från en bottennivå till att vara en av de utbildningar som faktiskt lockar studenter. Studenter måste fortsätta söka sig till utbildningen och de som kommer ut i yrket måste också vilja stanna kvar. Högre löner och lägre arbetsbelastning är en investering som kommer att löna sig.

Återkommande larmrapporter

Mindre grupper i förskolan är ett viktigt steg för högre kvalitet och bättre arbetsmiljö. Det är ett steg som också måste tas för fritidshemmen. Trots att barnen tillbringar halva skoldagen i fritidshemmen är det en bortglömd och nedprioriterad del av skolan.

Grupperna har vuxit explosionsartat och lärarbristen är stor. Skolverkets återkommande larmrapporter har inte hjälpt. Politikers och huvudmäns handfallenhet är rent ut sagt obegriplig.

Fritidshemmen har enorm betydelse för elevernas utveckling, inte minst för dem som inte har så starkt stöd hemifrån. Att satsa på fritidshemmen är att satsa på likvärdigheten. Och det säger alla att de vill.

Skolan måste ses som ett sammanhållet system. Förskolan och fritidshemmen är viktiga byggstenar för elevernas lärande. Vill vi vända kunskapsutvecklingen krävs fokus på kvalitet i varje steg som bygger barnens kunskaper.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 5/15

Johanna Jaara Åstrand har ordet: Alarmerande stor lärarbrist

Lärarbristen är inget att rycka på axlarna åt. Finns det inte lärare som undervisar våra barn och elever drabbar det hela samhälletskriver, Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Lärarbristen är inget att rycka på axlarna åt. Finns det inte lärare som undervisar våra barn och elever drabbar det hela samhälletskriver, Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Om tio år beräknas 65 000 lärare saknas. Nu måste lärarbristen tas på större allvar av alla aktörer.

Lärarförbundet har under många år arbetat systematiskt för att synlig­göra den enorma utmaning som lärarbristen innebär för Sverige. När SCB 2012 presenterade sin rapport »Trender och prognoser« kunde vi läsa ut att 43 000 ­lärare beräknades saknas år 2020. Den ­siffran fick fäste i samhällsdebatten och blev oerhört viktig för att få politiker och huvudmän på tårna.

Vi har nu fått löften om högre löner, lägre arbetsbelastning och satsningar på lärar­yrket. Det finns en insikt om lärarnas be­tydelse för högre kunskapsresultat.

Oroande prognoser

När vi har talat om lärarbristen har vi många gånger blivit ifrågasatta. Det måste vara för mycket, 43 000 kan väl inte stämma? På ett sätt har kritikerna fått rätt. 43 000 stämmer inte. Men tyvärr är förändringen till det sämre, bristen blir betydligt större än så. SCB:s nya prognos tyder på att lärarbristen inte stannar vid 43 000 om fem år, utan kan uppskattas till hela 55 000. Om tio år beräknas 65 000 lärare saknas.

Det är en prognos att oroas över. Det hade varit bra om Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) tagit de nya beräkningarna på allvar och uppmanat kommunerna att anstränga sig mer. Men tyvärr valde man att tona ner prognosen. Det är synd, inte minst eftersom en undersökning som vi gjort bland landets kommuner visar att fyra av tio saknar strategi för att rekrytera lärare. Lärarbristen måste tas på större allvar.

Otillräckliga satsningar

SCB:s prognos visar på en lärarbrist som slår över hela skolan. Om tio år saknar vi 14 500 lärare i förskolan, 5 200 lärare i fritidshemmen, 16 700 lärare i grundskolans tidiga år, 19 100 lärare i grundskolans senare år och gymnasiet, 5 900 speciallärare/specialpedagoger och 4 200 yrkeslärare.

Om det var någon som tvivlade på lärarbristen borde de ha fått sig ytterligare en tankeställare när Skolinspektionen förra veckan gick ut med en varning om otillräckliga satsningar på lärarförsörjningen. Såväl storstadsområden som pendlings- och glesbygdskommuner har svårt att hitta lärare med rätt kvalifikationer. Särskilt inom NO, teknik och moderna språk. Skolinspektionen­ menar att det görs för få strategiska och långsiktiga insatser för att klara lärarför­sörjningen.

Alla aktörer på alla nivåer måste ta ansvar

Lärarbristen är inget att rycka på axlarna åt. Finns det inte lärare som undervisar våra barn och elever drabbar det hela samhället. Den start barnen får följer dem hela vägen ­genom skolsystemet ut i arbetslivet. Det på­verkar kompetensförsörjning, företagens möjligheter att rekrytera och kvaliteten i vården.

Lärarförsörjningen kan bara klaras om alla aktörer på alla nivåer tar ansvar. Regeringen måste få den utlovade lönesatsningen på plats, rensa i arbetsbördan och styra upp möjligheterna till karriär och kompetens­utveckling. SKL och andra arbetsgivar­organisationer måste ta ansvar genom avtal som gör yrket mer attraktivt. SKL har dess­utom en viktig roll i att stötta och coacha kommunerna att ta ett gemensamt ansvar, så att inte många av dem blir sittande med Svarte Petter om några år.

I slutändan är det kommuner och fri­stående skolor som ska se till att eleverna får mötas av skickliga, behöriga lärare. De måste bli bättre arbetsgivare, betala högre löner och se till att lärare får bättre förutsättningar att lyckas i jobbet.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 4/15

Kunskap kommer inte av sig själv!

Förbundsordförande Johanna Jaara Åstrands krönika handlar om att nu när lärarbristen befaras bli ännu större än vad man tidigare trott måste det satsas på det som gör skillnad: Att fler vill bli och vara lärare.

Alla är överens om att kunskaperna i vårt land måste öka. Då gäller det att fokusera på det som gör skillnad: Att fler vill bli och vara lärare. Det är utan tvekan den största politiska utmaningen för skolan – inte betyg på tioåringar, vilket man skulle kunna tro av den senaste tidens debatt.

Nya uppgifter från SCB visar att lärarbristen väntas bli större än vad man tidigare trott. Om 10 år saknar Sverige 65 600 lärare. Det är flera tusen mer än den förra prognosen visade. På kort tid har alltså läget förvärrats.

Om kunskap kom av sig själv vore lärarbristen inte ett problem. Men nu är det inte så. Det är lärare som utbildar morgondagens läkare, sjuksköterskor och företagsledare.

Vi vet hur lärarbristen kan lösas:

  • Satsa på det som kan få fler att vilja bli lärare. Platserna behöver fyllas på lärarutbildningarna.
  • Var rädd om de lärare vi har. 38 000 har lämnat yrket och 6 av 10 funderar på att göra det.

Lönen tillsammans med yrkesvillkoren är avgörande. Och det är bra! Det hade varit betydligt värre om folk tyckte att läraryrket var ointressant. Lönen kan höjas och villkoren kan förbättras.

Lärarnas löneutveckling de senaste åren har varit bra jämfört med andra yrkesgrupper, men det räcker inte. Det tar tid att kompensera för decennier av eftersläpning. 2015 får inte bli ett mellanår och regeringens utlovade 3-miljarderssatsning måste på plats. Nu krävs handlingskraft, uthållighet och långsiktighet av politiker på alla nivåer.

En del tycker nog att vi i Lärarförbundet bara pratar om lön. Men om vi inte vi gjorde det, vem skulle då göra det? Tillsammans sätter vi press på politiker och gör skillnad för lärarna. Och det tjänar alla på, för vet ni; kunskap kommer inte av sig själv.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande
Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand

Johanna Jaara Åstrand har ordet: Betyg på försök minst dåligt

Vi har länge efterfrågat samarbete och långsiktiga överenskommelser om skolan. Det här är en sådan, även om vi inte gillar alla delar i den, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Vi har länge efterfrågat samarbete och långsiktiga överenskommelser om skolan. Det här är en sådan, även om vi inte gillar alla delar i den, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Överenskommelsen om betyg på prov i årskurs 4 är inget att glädjas åt. Men värre hade varit om Alliansen och SD drivit igenom tidigare betyg.

Vi i Lärarförbundet har protesterat högljutt mot förslaget om tidigare betyg. Det finns inga goda argument för att flytta ner betygen till årskurs 4. Lärarna vill det inte, forskningen visar att det har negativ påverkan på resultaten och den senaste betygsreformen har inte utvärderats ännu. Det rimliga hade varit att helt och hållet kasta förslaget i papperskorgen. I stället enades regeringen och Alliansen om en försöksverksamhet i max 100 skolor.

Att helt släppa tidigare betyg var för­modligen aldrig ett alternativ för Alliansen.

Förödande kritik

Trots förödande kritik från ett så gott som enat Skol-Sverige höll Alliansen fast vid sin linje. Den backade inte ens när Vetenskapsrådets stora forskningssammanställning presenterades.

Några partiföreträdare mjuknade i retoriken, men politiken var som huggen i sten. De hade av allt att döma en majoritet i riksdagen tillsammans med Sverigedemokraterna som skrev partimotioner om betyg i årskurs 4 redan 2010. Det fanns ett förberett lagförslag. Det enda som återstod var att klubba igenom beslutet.

Om regeringen och Alliansen inte hade gjort en överenskommelse om försöks­verksamhet hade vi sannolikt stått inför att betyg från årskurs 4 införts i hela skol­systemet på ett hastigt och olustigt sätt. Då är försöksverksamhet ett mindre dåligt alternativ, även om det inte är något att glädjas åt.

Hopp om ett bättre samtalsklimat

Vi har länge efterfrågat samarbete och långsiktiga överenskommelser om skolan. Det här är en sådan, även om vi inte gillar alla delar i den. Men det är positivt att vi nu har fått besked om vad som gäller för betygen de närmaste åren. Eleverna får fortsatt sitt första betyg i årskurs 6. Att delta i försöken med betyg från årskurs 4 förutsätter intresse från lärare och rektorer. Föräldrarna måste också tillfrågas.

Om det över huvud taget blir något av försöksverksamheten återstår att se. Flera kommuner har redan avfärdat idén och en förkrossande majoritet av lärare och rektorer är negativa till tidigare betyg, liksom de flesta föräldrar. Försöksverksamheten har dessutom redan fått kritik från forskare. Det går inte att jämföra resultaten i skolor som är motiverade att medverka i ett försök, med dem som inte vill medverka.

Lyssna mer till lärarkåren

Trots allt fanns det anledning att glädjas över den del av överenskommelsen som handlar om de nationella proven. Regeringen och Alliansen har enats om att de nationella proven ska ses över och proven i SO och NO i årskurs 6 ska bli frivilliga. Det har vi jobbat hårt för i Lärarförbundet!

En annan del av överenskommelsen är att de sex partierna ska föra samtal om förslaget om tioårig grundskola. Det väcker hopp om ett bättre samtalsklimat i skolpolitiken.

Det är en vinst för skolan och lärarna att flera stora konfliktfrågor nu har desarmerats. Det är garanterat inte sista gången vi debatterar betyg och prov, men nu finns det åtminstone utrymme att fokusera på det som gör verklig skillnad.

Jag hoppas att debatten framöver får handla mycket mer om de verkligt stora utmaningarna: Hur vi löser lärarbristen, hur vi åstadkommer en attraktiv, kreativ och utvecklande arbetsmiljö i skolan och hur vi ser till att varje elev får det stöd hen behöver.

Svaren på dessa utmaningar kan man få ­genom att lyssna mer till lärarkåren.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 3/15


Johanna Jaara Åstrand har ordet: Skarpt läge för leggreformen

Regeringen måste se till att Skolverket har resurser för att klara upp­draget. Ingen ny lärare ska behöva vänta mer än åtta veckor på sin legitimation, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Regeringen måste se till att Skolverket har resurser för att klara upp­draget. Ingen ny lärare ska behöva vänta mer än åtta veckor på sin legitimation, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Långa handläggningstider för legitimationer och brist på lärare är ingen bra kombination. Skolverket måste få resurser att genomföra sitt uppdrag.

2015 är ett viktigt år för skolan och lärarna. I år ska lärarlegitimationen träda i kraft fullt ut och den som inte är legitimerad ska inte få ansvara för undervisningen eller sätta betyg.

Lärarbrist, Skolverkets handläggnings­tider och brist­fälliga kunskaper hos arbetsgivarna innebär stora utmaningar. Nu krävs fullt fokus så att legitimationen kan bli den kvalitetsreform som den var tänkt att bli.

Eleverna de största förlorarna

På senare tid har det rapporterats flitigt om att nyexaminerade lärare har fått vänta upp till ett år på att få sin legitimation. Ytterligare en regeländring har tvingat ner Skolverket på knäna. Det är förstås bra att legitimationen justeras så att fler lärare som ska ha legitimation också får det. Men det hade varit mycket bättre om politikerna lyssnat och gjort rätt från början.

De långa handläggningstiderna drabbar nya lärare som inte kan få en tillsvidare­anställning och inte får använda sin fulla kompetens. Det drabbar också lärare som har legitimation och tvingas till ett omfattande arbete med att betygsätta elever som de inte har undervisat. Men de allra största förlorarna är givetvis eleverna.

Arbetsgivarnas okunskap

Långsam byråkrati och lärarbrist är ingen bra kombination. Det skapar en ohållbar situation för alla. Regeringen måste se till att Skolverket har resurser för att klara upp­draget. Ingen ny lärare ska behöva vänta mer än åtta veckor på sin legitimation.

De nya lärarna tvingas inte bara vänta på legitimation, de möts också av arbetsgivarnas okunskap om reglerna.

Många lärare som väntar på legitimation har fått signaler om uppsägning, trots att det inte är nödvändigt enligt regelverket. Andra har erbjudits en lägre lön, fast det inte ska spela någon roll om du har legitimation eller om du väntar på den. Så här förvirrat får det förstås inte vara.

Ett stort frågetecken finns också om den utvidgning av legitimationen som riksdagen beslutade om för drygt ett år sedan.

Den dåvarande oppositionen gav regeringen i uppdrag att ta fram en plan för hur legitimationen ska kunna omfatta bland annat lärare i fritidspedagogik, modersmålslärare och yrkeslärare. När de som drev igenom förslaget nu sitter i regeringen hade man kunnat förvänta sig att arbetet skulle vara i gång.

Legitimationsreformen en kvalitets­reform

Att ansvara för barns och elevers undervisning är ett avancerat och krävande arbete som fordrar lång utbildning.

Legitimationen är en viktig påminnelse till omvärlden: Vi lärare är specialister på barns och elevers lärande.

Legitimationsreformen är en kvalitets­reform som ska säkra elevens rätt till behöriga lärare. Därför är det oerhört viktigt att lärarnas legitimationer inte fastnar i Skol­verkets pappershögar.

Lärarbristen är en försvårande faktor för legitimationsreformen men också en viktig anledning till att den behövs. Undervisningen måste kvalitetssäkras och lärarna stärkas i sin profession. Om vi ska kunna vända resultaten och om fler ska välja yrket måste det vara möjligt att lyckas som lärare.

Skolverket behöver inte sitta sysslo­lös. Nu måste legitimationen komma på plats.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 2/15

Därför säger vi nej till betyg i fyran

- Lyssna på lärarna och ägna inte tid och kraft åt det som saknar betydelse, skriver förbundsordförande Johanna Jaara Åstrand om debatten om att införa tidigare betyg.

- Lyssna på lärarna och ägna inte tid och kraft åt det som saknar betydelse, skriver förbundsordförande Johanna Jaara Åstrand om debatten om att införa tidigare betyg.

Förbundsordförande Johanna Jaara Åstrands krönika handlar om varför såväl svenska folket som lärarna säger nej tack till betyg i fyran.

Skolverket. Barnombudsmannen. Landets högskolor och universitet. Kungliga vetenskapsakademien. Såväl svenska folket som lärarna säger nej tack. Trots det är risken stor att Allianspartierna tillsammans med Sverigedemokraterna driver igenom betyg från fyran senare i vår.

Skälen till Lärarförbundets kraftfulla nej är många och det vill jag illustrera med röster från vår Facebooksida:

Yvonne skriver: ”Det är resurser till riktat stöd som behövs!”

Tidigare betyg ska upptäcka elever som behöver stöd. Men lärare vet redan vilka elever som behöver extra stöd. Problemet är att det saknas resurser att sätta in.
Ida skriver: ”Lita på lärares professionalitet, vi behöver inte mer kontrollsystem!”
Det är inte nya krav och mer detaljstyrning som behövs. Det är bättre förutsättningar för lärarna, till exempel mer tid för eleverna och fler speciallärare och specialpedagoger. Då kan vi få en bättre skolgång för ännu fler elever.

Björn skriver: ”Det räcker med betygsreformer nu på ett bra tag”.
I Sverige har vi haft fyra stora betygsreformer på lika många decennier.
I Finland har man gjort ytterst få justeringar i sitt. Behöver jag säga mer? Stabila spelregler är viktigt för en framgångsrik skola. Man bör därför hålla fast vid den blocköverskridande överenskommelse om betyg från åk 6, som bara är några år gammal.

Fredrik skriver. ”Hur var det med en skola på vetenskaplig grund?”
Uppföljning och bedömning är otroligt viktigt. Men det finns inget vetenskapligt stöd för att tidigare betyg ger bättre studieresultat. Varför ska då redan tungt belastade lärare fokusera på det? En sund politik vore att utvärdera betygen i sexan, innan man lägger fram förslag om ännu tidigare betyg!

Amanda skriver: ”Undrar när politikerna ska börja lyssna på lärarna?”
Det undrar jag med. Politiken har misslyckats när kunskapsresultaten sjunker, lärare toppar stresslistor och för få är, eller vill bli, lärare. Lyssna på lärarna och ägna inte tid och kraft åt det som saknar betydelse.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande
Följ mig på Twitter @JohannaJAstrand

Johanna Jaara Åstrand har ordet: Det borde gå att enas

Lärarförbundet har länge krävt sam­arbete, långsiktighet och stabilitet för skolan. Sverige kan inte ha en total omläggning av skolpolitiken varje gång vi har ett val, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Lärarförbundet har länge krävt sam­arbete, långsiktighet och stabilitet för skolan. Sverige kan inte ha en total omläggning av skolpolitiken varje gång vi har ett val, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Både regeringen och Alliansen säger sig vilja komma överens om skolan. Men då måste båda sidor överge några av sina käpphästar.

Supervalåret 2014 avslutades med decemberöverenskommelsen och ­regeringskrisen fick sin lösning. Extra­valet avblåstes och regeringen och Alliansen kom överens om formerna för den ekonomiska politiken.

Det är förstås bra för skolan att den akuta krisen fick en lösning. Satsningar som fryser inne gör ingen nytta. Men det är orimligt att skolan inte blev en del av uppgörelsen.

Lärarförbundet har länge krävt sam­arbete, långsiktighet och stabilitet för skolan. Sverige kan inte ha en total omläggning av skolpolitiken varje gång vi har ett val. Men tyvärr har skolan blivit ett område där konfliktnivån upprätthålls. Det visar inte minst bråket om tidigare betyg.

Betygen tycks ha blivit en symbolfråga

Alliansen tycks stå fast vid sitt beslut att driva igenom betyg från åk 4, trots en förkrossande opposition. Emot sig har de lärarfacken, Skolverket, Skolinspektionen, landets högskolor och universitet, Kungliga vetenskapsakademien, elevorganisationerna och många fler. Inte ens bland Alliansens egna ledamöter är stödet särskilt stort.

I en undersökning från Lärarförbundet svarade bara 9 av 141 alliansledamöter att tidigare betyg är en av de tre viktigaste skolfrågorna. Betygen tycks ha blivit en symbolfråga.

Men trots bråket har såväl utbildningsministrarna som Alliansens skolpolitiker deklarerat sin vilja att samarbeta om skolan. Lärarförbundet räknar med att samarbets­viljan är ärligt menad.

I ett samarbete måste man ge och ta och det gäller självklart bägge parter. Regeringen och Alliansen måste släppa de käpphästar som varken har stöd hos professionen, forskningen eller över blockgränsen. Det gäller förstås Alliansens krav på tidigare betyg och katederundervisning i förskoleklass. Det gäller också regeringens förslag om obligatoriskt gymnasium och kommunalt veto mot fristående skolor.

Andra frågor är helt avgörande

Dessa förslag har rest många frågor och mött hårt politiskt motstånd. Avhoppen på gymnasiet kan tyvärr inte lagstiftas bort och ett kommunalt veto riskerar att förstärka skillnaderna mellan kommunerna.

Dessa frågor kan strykas från agendan, medan andra frågor är helt avgörande för om lärarkrisen ska kunna hejdas och skolresultaten vändas. En överenskommelse om skolan måste i alla lägen innehålla följande:

  1. Höjda lärarlöner. Inom fem år kommer vi att sakna minst 43 000 lärare. För att locka och behålla lärare måste politikerna enas i en nationell samling för läraryrket.
  2. Stärkt likvärdighet. Det fria skolvalet har bidragit till att skolan blivit mer segregerad, vilket måste motverkas. Resurser måste ­styras bättre så att de gör största möjliga nytta. Ingen elev som behöver särskilt stöd ska mötas av ett nej.
  3. Kompetenssatsning för lärarna. Lärares kompetensutveckling är eftersatt. Ett kompetensutvecklingscentrum bör inrättas och lärare måste ges bättre möjligheter till både behörighetskomplettering och kontinuerlig kompetensutveckling.

Alla partier utom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna säger sig vara villiga att mötas. Det finns en bred samsyn om att lärarna är helt centrala för elevernas lärande. Alla ser behovet av att satsa mer på skolan och ge lärare och elever bättre förutsättningar att lyckas. En januariöverenskommelse borde inte vara omöjlig.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 1/15

Valet måste handla om det som verkligen är viktigt

Förbundsordförande Johanna Jaara Åstrands krönika handlar om att politikerna bör ta ansvar och låta extravalet handla om rätt saker.

Skolan och eleverna är för viktiga för att sättas i väntrummet. Ändå är det precis det som händer just nu. Politikerna sviker barnen i stället för att ta ansvar, göra upp med varandra och skapa stabila spelregler för skolan. Medan partierna skyller på varandra går dagarna för lärare och elever.

Låt inte barnen betala den politiska krisen. Nu måste extravalet handla om rätt saker och viktiga åtgärder måste komma på plats. Lärarbristen är tillsammans med sjunkande resultat tunga skäl till att partierna måste ta ansvar och samarbeta.

Vi som jobbar i skolans olika delar vet vilka åtgärder som är mest efterlängtade för att fler elever ska få möjligheter att nå målen. Det handlar om mer resurser till särskilt stöd, att ha tid att för- och efterarbeta undervisningen och tid för mer samarbete med kollegor. Och vi måste bli fler kollegor!

Vi vet vad som kan få fler att vilja bli lärare och stanna kvar i yrket. Det handlar om lönen. Den mycket efterlängtade tremiljarderssatsningen på löner har nu hamnat i frysboxen. Den måste genast upp därifrån! Vi ska fortsätta jobba för att en stor lönereform ska bli verklighet.

Nu är det snart dags för jul- och nyårshelg. Jag vill önska dig en riktigt god jul och ett gott nytt år. Jag hoppas att du kan få vara ledig och hämta kraft.

Nästa år ska vi tillsammans se till att valet handlar om det som är viktigt för barnen och Sveriges framtid, vi ska fortsätta att göra lärares vardag till politik.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande
Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand

Johanna Jaara Åstrand har ordet: Samarbetet som försvann

Den nationella samlingen måste bli av, oavsett vad som händer efter nyvalet. Det behövs mer än fler karriärtjänster för att öka läraryrkets attraktivitet. Det behövs breda löneökningar och en plan för hur lönegapet till andra yrken ska minska, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Den nationella samlingen måste bli av, oavsett vad som händer efter nyvalet. Det behövs mer än fler karriärtjänster för att öka läraryrkets attraktivitet. Det behövs breda löneökningar och en plan för hur lönegapet till andra yrken ska minska, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Regeringskrisen gav ett abrupt slut på förhoppningarna om långsiktighet i skolpolitiken. Den nationella samlingen behövs, oavsett valresultat.

På dagen ett år efter Pisa-chocken drabbades Sverige av en ny chock. En regeringskris. Regeringens budgetramar röstades ner och stats­minister Stefan Löfven gav besked om extraval. Kaoset i politiken är fullkomligt och vi får med andra ord spana i stjärnorna efter stabilitet och långsiktighet i skolpolitiken.

Jag brukar ofta poängtera vikten av att alla aktörer dansar samma dans. Men nu har kavaljererna satt sig i var sitt hörn. Det ansvars­tagande och samarbete som Lärarförbundet så länge har efterlyst är långt borta. Det är djupt sorgligt. Utmaningarna i skolan är stora och vid det här laget borde partierna ha samlat ihop sig. Barnens och elevernas lärande tar inte paus bara för att politiken brakar samman.

Det borde gå att samarbeta

Den uppkomna situationen skapar osäkerhet och ryckighet i skolpolitiken. Riksdagen har nu röstat ja till Alliansens budget för 2015, men ingen vet vilka satsningar som finns kvar och vilka som blåses av efter nyvalet den 22 mars.

Lärarförbundet tar inte ställning till något politiskt parti. Det enda parti vi tar är lärarnas. Vi brukar säga att vi inte kan ha en ny skolpolitik varje gång vi har ett val. Det är ett budskap som är mer aktuellt än någonsin. Det finns skillnader i regeringens och Alliansens politik, men inga avgrundsskillnader. Problembeskrivningarna är gemensamma även om lösningarna ser något olika ut. Både regeringen och Alliansen vill ha mindre klasser, tidiga insatser och satsningar på lärar­yrket. Det borde gå att samarbeta.

Det finns dock en mycket väsentlig skillnad mellan de olika blocken. Den handlar om pengar till höjda lärarlöner. Regeringen har satsat tre miljarder kronor på en nationell samling för läraryrket med höjda löner från och med 2016. Alliansen har inte gått emot den satsningen, men de har heller inte anslutit sig till den — än. I stället vill de bygga ut karriärreformen med 5 000 fler förstelärare. Alla lönepengar är förstås välkomna, men det är en betydligt mindre satsning än den vi hade glatt oss så mycket över.

Läraryrkets attraktivitet är en fråga för hela samhället

Den nationella samlingen måste bli av, oavsett vad som händer efter nyvalet. Det behövs mer än fler karriärtjänster för att öka läraryrkets attraktivitet. Det behövs breda löneökningar och en plan för hur lönegapet till andra yrken ska minska.

Läraryrket måste också bli starkare som profession. Lärare och skolledare måste få mer inflytande över vilka resurser som sätts in, över sin tid och sitt arbete. Arbetsbelastningen måste vara rimlig och det måste finnas möjligheter att samarbeta med kolleger och utvecklas.

Läraryrkets attraktivitet är en fråga för hela samhället. Att unga vill bli lärare och att lärare vill stanna i yrket är avgörande för att varje elev ska möta behöriga, skickliga lärare. Det i sin tur är avgörande för att vi ska kunna vända kunskapsresultaten.

Skolan blev den viktigaste frågan i valet i september och lärarlönerna den viktigaste enskilda frågan. Med ett exceptionellt högt valdeltagande har svenska folket tydligt visat sitt stöd för lärarna och skolan. De politiker som vill leva upp till väljarnas förväntningar bör med andra ord fortsätta att sätta skolan först.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 20/14


Johanna Jaara Åstrand har ordet: Lita på att lärarna vet bäst

Vi i Lärarför­bundet måste ha mycket tålamod, fokus och uthållighet. Vi ska inte nöja oss förrän vi ser konkreta resultat — i plånboken och i ansökningarna till lärarutbildningen, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Vi i Lärarför­bundet måste ha mycket tålamod, fokus och uthållighet. Vi ska inte nöja oss förrän vi ser konkreta resultat — i plånboken och i ansökningarna till lärarutbildningen, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Det är lärarna som vet vad varje elev behöver. Att stärka professionen handlar om tillit.

Under mina år som lärare har jag sett vad utbildning betyder för de allra fattigaste i världen. Utbildning gör det möjligt för människor att göra klassresor och öppnar dörren till arbete och demokratisk delaktighet. Detta skapar välstånd för hela nationer. Därför är det allvarligt att vi rasar i Pisa-undersökningen eftersom det påverkar vårt lands utveckling och livschanserna för varje barn och elev.

Utbildningens betydelse kan inte över­skattas och det är därför lärarkrisen är så oroande. Man skämtar inte om en brist på 43 000 lärare, kanske uppemot 50 000. Detta är allvar!

En ekvation som inte går ihop

Skickliga lärare med tillräckligt med tid och resurser är nummer ett för en kunskaps­nation. För att Sverige åter ska stå starkt krävs ett högre värderat yrke som attraherar unga och får erfarna lärare att vilja stanna kvar och fortsätta utvecklas. För låg lön, för hög arbetsbelastning och för lite tid till kärn­uppdraget är en ekvation som inte går ihop.

Att lärare i grundskolan bara har en kvart till för- och efterarbete av en lektion förklarar varför så många lärare vittnar om samvetsstress. Arbetsbelastningen är också en orsak till att många väljer bort yrket. Men för de allra flesta är det lönen som avgör. Lärare som slutat, lärare som funderar på att sluta, studenter som kunnat tänka sig att bli lärare men valt en annan utbildning — alla uppger lönen som den främsta förklaringen.

Hur ska Sverige lösa lärarkrisen?

Lönefrågan handlar inte bara om vad var och en förtjänar att ha i plånboken. Den handlar om värderingen av yrket. Vad är det värt att utbilda dem som ska bära sam­hället? Vad är det värt att förse samhället med sjuksköterskor, läkare, civilingenjörer och konstnärer? Den som tar på sig ett av de allra tuffaste och viktigaste samhällsupp­dragen måste självklart få uppskattning för det. ­Lönen är den yttersta symbolen.

Regeringens satsning »Nationell samling» handlar om hur Sverige ska lösa lärarkrisen. De tre miljarder kronor som är avsatta till höjda löner måste sätta fart på de reguljära löneökningarna framöver. Staten, kommunerna och de fristående skolorna har ett delat ansvar och de måste vara beredda att ta det under många år. Lärare i hela skolsystemet måste få del av miljarderna och parterna ska förhandla om fördelningen.

Regeringens satsning är väldigt efter­längtad, men vi har mycket framför oss innan läraryrket är rätt värderat. Vi i Lärarför­bundet måste ha mycket tålamod, fokus och uthållighet. Vi ska inte nöja oss förrän vi ser konkreta resultat — i plånboken och i ansökningarna till lärarutbildningen.

Autonomi och professionens makt

Ser man sig om i världen finns det en sak som förenar framstående kunskapsnationer, förutom att de har lärare förstås. Det handlar om autonomi. Lärarna driver själva utvecklingen av professionen och de står fria från påtryckningar och detaljstyrning. De har helt enkelt makt över vad som händer i de ­pedagogiska rummen.

Den makten måste svenska lärare också ha. Vi ska inte vara utförare, styrda av politiker och självutnämnda förståsigpåare. Vi är experter på undervisning och barns lärande. Vi löser skolans utmaningar — från elevens första år i förskolan, hela skoldagen och ­genom hela utbildningssystemet.

Professionens makt är ingen enkel sak att förändra. Maktförhållandet mellan lärare—politiker och lärare—föräldrar är inte och ska inte vara skarpt reglerad någonstans. Därför går det heller inte att med ett enkelt beslut ändra på det. I grund och botten handlar det om förtroende och tillit.

Förtroende måste vara en utgångspunkt för politiken. Varje gång ett beslut fattas som rör utbildningspolitik måste politikerna fråga sig: Minskar det här förtroendet för lärarna? Innebär det här förslaget detaljstyrning? Tidigare betyg, fler nationella prov, obligatoriska bedömningsstöd, mer dokumentation och administration — försämrar det lärarnas möjlighet att vara självständiga i sitt yrke? Undergräver vi läraryrket om det bara går att göra karriär i vissa delar av skolan och inte i förskolan och fritidshemmen?

Om svaren på dessa frågor är ja, då måste politikerna tänka ett varv till.

Det finns en växande insikt om att det är en stark lärarkår med bra förutsättningar som kan lösa kunskapsutmaningarna. Men att inse är bara första steget. Nu gäller fullt fokus på att lösa lärarkrisen och ge oss lärare tid för eleverna och makt över under­visningen.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 19/14

Frågor & Svar