Lärarförbundet
Bli medlem

Fler lärare måste få forska

Lärare ska inte vara några som andra forskar på - lärare ska själva vara drivande i utvecklingen av vår kunskapsbas, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Lärare ska inte vara några som andra forskar på - lärare ska själva vara drivande i utvecklingen av vår kunskapsbas, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Forskning utförd av lärarna själva höjer undervisningens ­kvalitet och utvecklar yrket.

De senaste åren har attityderna till skola och utbildning ändrats. Om lösningarna tidigare mest handlade om ordning och reda, handlar de i dag mycket mer om vad forskningen ­säger. Det är en välkommen attitydförändring. Numera har vi såväl Skolforsknings­institut som lektorstjänster och forskar­skolor. Det är bra, men potentialen är oerhört mycket större. Fler lärare och skolledare måste få möjlighet att forska.

Vi i lärarprofessionen har ett ansvar för både undervisningens kvalitet och yrkets utveckling. För att kunna ta det ansvaret behövs en tydlig infrastruktur som gör det möjligt att utvecklas i yrkesrollen. Det är vi inom professionen som vet vad som behöver utvecklas och det är forskande lärare som kan öka hela lärarkårens kunnande. Vi måste få bygga ­gemensam kunskap.

Mer praktiknära forskning

Det utbildningsvetenskapliga området behöver en ordentlig resursförstärkning och forskningen måste vridas till att bli mer praktiknära. Forskning som utgår ifrån professionens frågor och behov och ger stöd att utveckla undervisning, metoder och arbetssätt måste prioriteras högre. Det är hög tid att det fattas beslut som på riktigt gör det möjligt för lärare att vara producenter av forskning — inte bara konsumenter.

Sedan ett par år tillbaka genomförs en försöksverksamhet med övningsskolor runt om i landet. Lärarstudenter på sin verksamhets­förlagda utbildning (VFU) kommer till särskilda övningsskolor som har vässats i sitt arbete med att handleda studenter. Dessa skolor har potential att utvecklas mot Forsknings- och Utvecklingsskolor (FoU) eller akademiska skolor — som skulle kunna gå i bräschen när det gäller utbyte mellan skola och universitetet. Det skulle ge goda möjligheter att skapa former för praktiknära forskningsansatser, kombinationstjänster och lärares deltagande i forskningsprojekt.

Regional samverkan

Lärares möjligheter till kompetensutveckling och deltagande i forskning skulle också kunna förbättras betydligt om det skapades en regional modell för samverkan mellan lärosäten och skolverksamhet. Inom vårdens område är det självklart att landstingen är med och finansierar forskning och utveckling genom så kallade ALF-avtal. En liknande modell behövs definitivt för skolan.

Forskningsminister Helene Hellmark Knutsson har ett viktigt uppdrag framför sig när forskningspolitiken ska förnyas nästa år. Hon kan göra det möjligt för lärarprofessionen att växa sig starkare, genom att rikta betydligt större forskningsresurser mot utbildnings­vetenskap och skapa en infrastruktur för lärares utveckling. Det är rimligt att ge högre prioritet till det område som bygger förutsättningar för alla andra områden.

Låt professionen leda skolan

Det finns enormt mycket att vinna på att stärka kopplingen mellan utbildning och forskning. Inte minst handlar det förstås om att låta professionen leda skolan i rätt riktning mot en bättre måluppfyllelse. Det är så vi bäst förbättrar kunskapsresultaten och tar hand om skolans demokrati- och värdegrunds­uppdrag.

Det skulle också innebära fler karriärvägar för lärare, högre lön och bättre möjligheter att specialisera sig i sitt läraruppdrag. Ett mer lockande yrkesval helt enkelt. Lärare ska inte vara några som andra forskar på — lärare ska själva vara drivande i utvecklingen av vår kunskapsbas.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 20/15

Fortsatt färd på lönsamt spår

Vår bedömning är att det avtal vi nu har tecknat, med starka skrivningar om behovet av att förstärka attraktiviteten och förutsättningarna i yrket, är en bra utgångspunkt för en fortsatt positiv löneutveckling, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Vår bedömning är att det avtal vi nu har tecknat, med starka skrivningar om behovet av att förstärka attraktiviteten och förutsättningarna i yrket, är en bra utgångspunkt för en fortsatt positiv löneutveckling, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Lärarna blev först ut i höstens stora avtalsrörelse. Vi är överens med SKL om att den helt nödvändiga uppvärderingen av läraryrket måste fortsätta. Som Sveriges största lärararbets­givare har SKL ett avgörande ansvar för att öka lärar­yrkets attraktivitet. Jag har höga förväntningar på kommunerna de kommande åren.

Vi lärare har aldrig varit viktigare. Vi är avgörande för att den negativa resultatutveck­lingen ska kunna vändas och vi spelar en avgörande roll för hur det kommer att gå för de flyktingar som Sverige tar emot som en del i den största humanitära insatsen hittills. Sam­tidigt är lärarbristen akut och eskalerande. Det är en ekvation som inte går ihop och det vet politiker, huvudmän och allmänhet. Lärarförbundets nya undersökning visar att sju av tio svenskar stödjer höjda lärarlöner.

HÖK12 har inneburit vändpunkten

Det nuvarande kommunala avtalet, HÖK 12, har inneburit vändpunkten efter decennier av eftersläpande löner för lärarna. Lönerna ökar nu mer än andras. Därför förlänger vi nu väsentliga delar i avtalet och förstärker arbetet för högre lön, minskad arbetsbelastning och behovet av kontinuerlig kompetensutveckling. Det är nödvändiga åtgärder för att få fler att vilja bli och vara lärare. I och med avtalet har SKL förbundit sig att verka för att fler steg tas i rätt riktning.

Avtalet innebär också att parterna tar ansvar för att statliga satsningar tas om hand ­lokalt. Det handlar bland annat om regeringens lärarlönesatsning och satsningen på förskola, fritidshem, utsatta områden, fler ­lärare och mindre klasser. Om satsningarna ska få ­effekt måste kommunerna vara helhjärtat engagerade och komplettera med egna satsningar. Den »nationella samlingen« kommer behöva följas av »lokala samlingar« över hela Sverige.

Lärarna har fått mer än andra

Erfarenheterna från de senaste två åren, som saknat centralt garanterad nivå, visar att det har gynnat lärarna som grupp. Därför fortsätter vi med den modellen. Vi har fått mer än andra akademiska yrkesgrupper, även om vi fortfarande har en bra bit kvar till konkurrenskraftiga löner.

I ett läge med svag inflation och därmed en låg industrinorm hade en centralt garanterad nivå kunnat begränsa löneökningarna snarare än förstärka dem. Vår bedömning är att det avtal vi nu har tecknat, med starka skrivningar om behovet av att förstärka attraktiviteten och förutsättningarna i yrket, är en bra utgångspunkt för en fortsatt positiv löneutveckling.

För den enskilde läraren innebär avtalet att lönen även i fortsättningen kommer att vara individuell utifrån lärarens uppdrag och insatser. Så hade det varit även om avtalet innehållit en centralt garanterad nivå för lärarna som grupp.

Vi har ett bra förhandlingsläge

Vi lärare är eftertraktade på arbetsmarknaden och har ett bra förhandlingsläge. Det finns dessvärre arbetsgivare som ännu inte satsar, men lärarbristen kommer att ställa det hela på sin spets. Den som inte värderar sina lärare får svårt att klara sitt rekryterings­behov.

Avtalet är tecknat, men arbetet med lönerna är ständigt pågående. Ska vi uppvärdera läraryrket räcker det inte med att förhandla bara i avtalsrörelse. Vårt arbete fortsätter — och vi kommer inte att slappna av förrän vi ser resultat hos varenda arbetsgivare.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 19/15


​Vi förlängde ett framgångsrikt avtal

Johanna Jaara Åstrand om att bygga vidare på HÖK12.

Johanna Jaara Åstrand om att bygga vidare på HÖK12.

Lärarförbundet bygger vidare på det kommunala kollektivavtalet HÖK12. Johanna Jaara Åstrand berättar varför. Vi förlänger avtalet, just för att vi inte vill förlänga problemen vi dragits med.

När jag skriver dessa rader har vi precis förlängt vårt nuvarande avtal HÖK 12 med en rad viktiga förstärkningar. Det finns många anledningar till varför vi valt att gå den vägen, men den viktigaste är att vi bedömer att det skapar bäst förutsättningar för en fortsatt uppvärdering av läraryrket. SKL tycker precis som vi att ytterligare steg måste tas för att öka läraryrkets attraktivitet.

Under de fyra år vi levt med HÖK 12 har tonläget i samhällsdebatten förändrats. Igår var lärarna problemet, idag är samma lärare lösningen. Nu är det många som delar vår bild av att en karriär som lärare ska kännas både lockande och tilltalande. Lärarbristen är redan akut och behovet av skickliga lärare som kan leda våra barn in i framtiden ökar för varje dag som passerar. Det är en tungt vägande anledning till att våra medlemmars löneökning med råge överträffat övriga jämförbara yrkesgrupper. Det är också därför det förlängda avtalet innehåller tydliga skrivningar om fortsatt löneutveckling, minskad arbetsbelastning och satsningar på att skapa ett samlat kompetens- och karriärutvecklingssystem.

Men sanningen är att ett avtal inte löser alla problem. Men det ger oss, alla medlemmar och ombud, väldigt bra förutsättningar att fortsätta arbeta för högre löner och förbättrade arbetsvillkor. Vi vet precis hur viktiga vi är. Vi vet att vår gemensamma arbetsinsats varje dag gör en jätteskillnad för hundratusentals barn och elever runtom i Sverige. Självklart ska det också synas i lönekuvertet, och just därför kan vi ägna vårt lönesamtal åt att berätta om hur vi utför det arbetet.

Vi förlänger avtalet, just för att vi inte vill förlänga problemen vi dragits med. Arbetet med att höja lönerna fortsätter oförtrutet. Sverige har helt enkelt inte råd att inte satsa på lärarna. Med avtalet på plats kan vi göra just det. Rikta vårt fokus på det dagliga arbetet för ett bättre lärarliv. Det ser jag fram emot, hoppas du också gör det.

Johanna Jaara Åstrand
Följ mig på Twitter eller på Instagram

Långt till mål i löneloppet

Uppvärderingen av läraryrket är långt ifrån klar. Vi förväntar oss fortsatt leverans, inte minst av huvudmännen i kommande löneöversyner, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Uppvärderingen av läraryrket är långt ifrån klar. Vi förväntar oss fortsatt leverans, inte minst av huvudmännen i kommande löneöversyner, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Det opinionsbildande arbetet för att få upp lärarnas löner är som ett ultramaraton. Det krävs uthållighet och målmedvetenhet.

Nu har förordningen för regeringens lärarlönesatsning gått på remiss. Mellan 51 000 och 72 000 lärare kommer i en extra lönerevision att kunna få en löneökning på 2 500—3 500 kronor per månad. I december fattas budgetbeslutet och därmed är vi framme vid en avgörande tidpunkt. Men — vi har bara sprungit den första sträckan av ett ultramaraton.

För drygt sju år sedan började vi i Lärarförbundet systematiskt opinionsbilda om lärarlönerna. Vi tog fram rapporter och ­visade det orimliga lönegapet till andra yrken. Vi visade att Sverige stod inför en enorm lärarbrist och att huvudorsaken är lönen.

2012 tecknade vi ett kommunalt avtal som vände tidigare års kräftgång och hittills har gett oss väsentligt högre utfall än arbets­marknadens genomsnitt. I samma veva införde alliansregeringen karriärtjänster för lärare. Inför valrörelsen 2014 visade vi hur en statlig lärarlönesatsning kunde genomföras. Senare gick Socialdemokraterna och Miljöpartiet till val på just höjda lärarlöner.

Vi ville lära av karriärreformen

De flesta jag möter instämmer i att lönesatsningen är en viktig del av ett större arbete för att uppvärdera yrket, men alla jublar inte. En del är skeptiska efter erfarenheterna från karriärreformen. Bristfälliga rekryteringsprocesser, otydligt innehåll och tidsbegränsade uppdrag på alltför många håll bidrar till skepticismen.

I samtalen om lönesatsningen ville vi lära av karriärreformen. Vi ville inte ha nya »nivåer«. Vi ville uppvärdera det arbete som redan görs och stimulera kollegialt samarbete och utvecklingen av undervisningen. Det lyckades vi med och vi fick med oss regeringen på en modell som inte utesluter några lärar­kategorier från förskolan till gymnasiet.

Det var en stor framgång jämfört med regeringens första tanke som var en »karriärreform 2.0« för grund- och gym­nasieskolan.

Läraruppdrag är olika komplicerade

En del reagerar på att »skickliga« lärare ska få en löneökning. Läraryrket är ett lagarbete där vi är varandras förutsättningar, däremot är läraruppdrag olika komplicerade och erfarenheter och arbetssätt skiljer sig åt. Det spelar roll för hela professionens utveckling när lärare är drivande i det kollegiala sam­arbetet, i forskning eller tar ett större ansvar för elevers och kollegers lärande i socioekonomiskt utmanande sammanhang. Att utveckla sig i sitt yrke och påtagligt bidra till resultat- och verksamhetsutveckling måste löna sig bättre.

Uppvärderingen är långt ifrån klar

En del menar att alla borde få en del av de tre miljarderna, även om summan för var och en blir mindre. Ett starkt skäl för en större summa är att det påverkar den platta lönespridningen bättre. Löneutveckling under hela yrkeslivet är viktig för den enskilde och för attraktiviteten i yrket.

Det hade förstås varit bra om regeringen hade satsat de omkring 40 miljarder som det skulle kosta att täppa igen gapet för hela lärarkåren. Men statskassan dignar inte av överblivna miljarder. Tvärtom.

Uppvärderingen av läraryrket är långt ifrån klar. Vi förväntar oss fortsatt leverans, inte minst av huvudmännen i kommande löneöversyner. Ett ultramaraton kräver ut­hållighet och målmedvetenhet och vi är inställda på att springa hela loppet.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 18/15

Johanna Jaara Åstrand har ordet: Håll ihop - och håll ut

I skolan är vi välkomnande, lyssnande och pålitliga. Vi står upp för alla människors lika värde, demokrati och frihet, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

I skolan är vi välkomnande, lyssnande och pålitliga. Vi står upp för alla människors lika värde, demokrati och frihet, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Många frågor väcks efter attentatet i Trollhättan. Nu är det viktigare än någonsin att skolan bemöter kränkningar och främlingsfientlighet.

Skolan ska vara en trygg plats för alla som vistas där. I skolan ska barn och elever i lugn och ro få utvecklas och upptäcka sig själva och världen. Det ska vara en plats fri från våld, hot och kränkningar. Ingen ska behöva känna oro för sin ­säkerhet. Attentatet i Trollhättan är en ­tragedi för de drabbade och för hela Sverige.

Torsdagen den 22 oktober tog en ung man på sig en mask, gick in i en skola och högg ihjäl en elev och en elevassistent. Ytterligare en elev och en lärare skadades allvarligt. Ahmed och Lavin har förlorat sina liv och den svenska skolan en del av sin trygghet.

Säkerheten får aldrig tas för given

Dagen efter attentatet tvingades flera skolor hålla stängt på grund av hot. Andra patrullerades av polis. En del skolledare och lärare låste dörrarna om sig och eleverna. Många barn och elever hade frågor. Rädslan och otryggheten som attentatet väckte kommer troligen att sätta spår en lång tid framöver.

Även om det som skedde i Trollhättan är extremt ovanligt får säkerheten för elever och lärare aldrig negligeras eller tas för given. Skolan är en plats för lärande, inte en allmän plats där vem som helst kan uppehålla sig i största allmänhet. Om utomstående ska ­vistas där ska det ske under kontrollerade former. Rektorn avgör vilka som har rätt att befinna sig i skolan, men det är huvudmannen som har det yttersta ansvaret i frågor som handlar om hot och våld. Ansvarsfördelningen och regelverket är kristallklart.

Gör vi rätt saker?

Attentatet i Trollhättan väcker många ­frågor. Hur kunde det hända? Hade det kunnat undvikas? Hur ska tryggheten i skolan återupprättas? Det är frågor vi behöver ställa oss. Men samtidigt som vi gör det måste vi stanna upp, tänka efter och försäkra oss om att vi gör rätt saker. Om vi rusar i väg är risken stor att tryggheten raseras ännu mer.

Det är beklagligt att det i efterdyningarna av attentatet på en del håll framförs krav på metalldetektorer och patrullerande vakter. Det är att leta enkla lösningar på ett komplext problem som sträcker sig långt utanför ­skolans värld. Ingen metalldetektor i världen kan stoppa hat och rasism.

Skolan står upp för människors lika värde

Efterlevnaden av regler kan absolut bli bättre, men det finns ingen generell quick fix som ger en hundraprocentigt skyddad skolmiljö i hela skolsystemet. Om hot före­kommer måste en bedömning och hantering göras utifrån det enskilda fallet. Det kan till exempel vara helt nödvändigt att en huvudman stänger en skola. Oavsett andra åtgärder.

För att förebygga hatet och öka tryggheten måste motsättningarna i samhället minska och toleransen öka. Hat och rasism måste ­bemötas av alla delar av samhället. Skolan kan inte göra allt men vi kan göra viktig skillnad — och det måste vi självklart få göra under trygga och säkra former.

I skolan är vi välkomnande, lyssnande och pålitliga. Vi står upp för alla människors lika värde, demokrati och frihet. Vi tvekar aldrig att bemöta kränkningar, främlingsfientlighet och intolerans. Nu är det viktigare än någonsin att vi i lärarprofessionen håller ihop, och håller ut. Vi måste stötta varandra och fortsätta jobba med värdegrundsfrågorna. Det som hände i Trollhättan får absolut inte hända igen.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 17/15


Tragedin i Trollhättan: Möt hatet med trygghet, närhet och öppenhet

Johanna Jaara Åstrand tror att svaren ligger i att skapa ett samhälle med minskade motsättningar, ökad förståelse för varandra.

Johanna Jaara Åstrand tror att svaren ligger i att skapa ett samhälle med minskade motsättningar, ökad förståelse för varandra.

Skolan ska vara en trygg och säker plats. En miljö som ska kännetecknas av glädje, närhet, nyfikenhet och allas lika värde. Dit våra barn och kollegor varje dag går för att utföra världens viktigaste jobb. Vi måste möta hatet med trygghet, närhet och öppenhet.

Idag är en tung dag. En dag för sorg och eftertanke. En dag då vi tar hand om varandra. Stöttar och reflekterar. Vad var det egentligen som hände, och hur kunde det hända?

En plats för världens viktigaste jobb

Skolan ska vara en trygg och säker plats. En miljö som ska kännetecknas av glädje, närhet, nyfikenhet och allas lika värde. Dit våra barn och kollegor varje dag går för att utföra världens viktigaste jobb. När den tryggheten plötsligt rycks undan och en fruktansvärd tragedi utspelar sig är det helt naturligt att reagera med rädsla och oro. Kanske blir vi också arga eller frustrerade och vet inte vart vi ska vända oss med de känslorna. Då är det viktigt att vi stannar upp och mobiliserar oss. Att vi finns till för lärare, elever, familj och vänner. Vi måste lägga vårt fokus på att vara närvarande medmänniskor som orkar svara på frågor och härbärgera oro. Allt annat får vänta.

Skolan är ingen allmän lokal

I svallvågorna av gårdagens tragedi i Trollhällan har en debatt om säkerheten i skolan tagit fart. Det är en debatt som givetvis måste föras. Skolan är ingen allmän lokal. Besök måste ske under kontrollerade former. Ett sådant lagstöd finns redan. Men jag hör också alarmistiska önskemål om att skolornas portar ska förses med metalldetektorer och att säkerhetsvakter ska patrullera korridorerna. Detta är enkla lösningar på ett komplext problem. För egen del tror jag svaren ligger i att skapa ett samhälle med minskade motsättningar, ökad förståelse för varandra och en gemensam vision om vad samhället kan vara. För det är vad vi gör i skolan. Och vi måste orka fortsätta göra det.

Oron ska inte bli en grogrund

Idag tar vi hand om varandra. Imorgon fortsätter arbetet med att förebygga att något liknande någonsin händer igen. Vi måste möta hatet med trygghet, närhet och öppenhet. Annars kan oron bli grogrunden till ett samhälle som skapar mer osäkerhet. När elever och lärare möts i skolan sker det viktigaste arbetet för att stävja just osäkerhet. För det är i skolan framtiden får näring.

Johanna Jaara Åstrand

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand





Johanna Jaara Åstrand har ordet: En lärarorganisation räcker

Vi lärare är varandras förutsättningar, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Vi lärare är varandras förutsättningar, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Bara en enad lärarkår kan ta makten över professionen och förhindra politikerna från detaljstyrning.

Varför finns det egentligen mer än ett lärarfack? Vore det inte bättre om alla lärare och skolledare var med i samma organisation? Det är frågor som jag ofta möter när jag träffar lärare och skolledare runtom i landet. Svaret är att det finns historiska orsaker, men inte rationella.

Sedan 1800-talet har det funnits ett otal små lärarorganisationer i Sverige. Lärarförbundet är ett resultat av att de flesta av dessa genom åren successivt har gått samman. I Lärarförbundet är vår vision att ena Sveriges lärarprofession i en organisation.

Om alla lärare och skolledare talade med en röst skulle vi bli starkare i förhandlingar, i kontakter med politiker och i samhällsdebatten. Det är viktiga argument, men det allra viktigaste är att det ökar möjligheterna för oss lärare och skolledare att ta makten över vår profession. När vi har en enad lärarkår kan vi freda yrket och skolan från politiska nycker och kappvändningar.

Vi som är experterna

Forskning visar att en autonom lärarprofession är en nyckelfaktor för en framgångsrik kunskapsnation. Lärare och skolledare ska gemensamt driva yrkets utveckling; förfina undervisningsmetoder, fördjupa ämnen, hitta nya sätt att intressera, engagera, motivera, bedriva forskning. Det är vi som är experterna och därför måste vi ha och ta ansvaret för att styra utvecklingen av undervisningen och våra arbetsliv.

Det faktum att vi i Lärarförbundet organiserar lärare och skolledare i hela skolsystemet är en förutsättning för vårt arbete med professionsutvecklingsfrågor. Man jobbar inte med professionsutveckling om man anser att det bara är delar av professionen som ska utvecklas.

Vi lärare är varandras förutsättningar. Den lärare som inte bryr sig om vad som har hänt tidigare i utbildningskedjan finns inte. Inte heller den som inte bryr sig om vad som händer senare.

Vi är olika

Självklart skiljer sig våra uppdrag. Vissa jobbar med yngre barn, andra med äldre elever eller vuxna. Vissa är experter på ett ämne, andra på flera ämnesområden. Somliga är särskilt inriktade på barn med särskilda behov, andra på personer med ett annat modersmål än svenska. Några har ett ledningsansvar, andra ett uttalat utvecklingsansvar. Uppdragen ser olika ut men kärnan är alltid elevernas utveckling och lärande. Det är det som förenar oss i en profession.

»Lärare ska få vara lärare« är en fras som politiker numera ofta använder sig av. Att vara lärare är att själv och tillsammans med kollegor göra bedömningar och välja och utveckla metoder för att få eleverna att nå målen. Att jobba under hård styrning och stark yttre kontroll är något annat: Att vara utförare.

Vi är specialister

Det borde vara lika otänkbart för politikerna att detaljstyra lärarnas och skolledarnas vardag som läkarnas. Vår profession har specialistkunskap om barns och elevers lärande. Det är vi som bäst kan avgöra hur varje elev kan nå toppen av sin förmåga.

Vi behöver ta rejäla kliv mot mer professionell frihet. För att lyckas behöver vi politikens och samhällets tillit. Men vi lärare behöver också själva ta fajten för vilken skola vi vill ha — och vilka lärare vi vill vara.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 16/15

Johanna Jaara Åstrand har ordet: Höj lärarnas IT-kompetens

Digitaliseringen ställer stora krav på lärarens förmåga att sätta kunskap i ett sammanhang och skapa förståelse för den, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Digitaliseringen ställer stora krav på lärarens förmåga att sätta kunskap i ett sammanhang och skapa förståelse för den, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Tack vare eldsjälar bland lärarna har skolans digitala utveckling gått framåt. Men nu behövs samordning för att fortbilda alla lärare.

En ny OECD-studie visar att de elever som använder datorer och internet mest presterar sämst på Pisa-provet. Studien visar också att Sverige ligger i topp när det gäller dator- och internetanvändning. Ska vi lärare tolka det som att vi använder för mycket IT i undervisningen? Nej, vi ska se det som ett argument för varför vi behöver bättre förutsättningar att utveckla vårt arbete med digitala verktyg.

Elevernas datoranvändning hemma kan vi inte råda över. Självklart är det vad datorerna används till som spelar roll. Vi har däremot en stor utmaning i att utnyttja digitaliseringens fulla potential i vår undervisning.

Digitaliseringen innebär kanske den största revolutionen i skolan sedan läroböckernas intåg. Datorernas och internets betydelse för undervisningen är enorm — och kommer att öka. Digitaliseringen innebär nya sätt att lära och en ny lärarroll.

Digitaliseringen ställer stora krav på lärare

Läraren blir inte mindre viktig bara för att fakta finns några musklick bort eller i en lekfull app. Digitaliseringen ställer stora krav på lärarens förmåga att sätta kunskap i ett sammanhang och skapa förståelse för den. För att inte tala om skicklighet att väcka lusten att lära, hitta olika kunskapsnycklar och vägleda och strukturera arbetet så att eleven når målen.

Skolan ska rusta eleverna med de kunskaper de behöver i livet och på arbets­marknaden. Tyvärr har politiker och huvudmän i alltför hög utsträckning stått kvar på perrongen när resten av samhället åkt med på tåget. Skolan har halkat efter i den digitala utvecklingen och när vi i Lärarförbundet har efterlyst strategier, datorer, läromedel och kompetensutveckling tycks politikerna inte ha förstått varför. Först nu finns det en vilja att ta ett nationellt grepp om skolans digitalisering.

Någon nationell strategi har vi inte sett röken av

Det är lätt att känna sig frustrerad över att det går långsamt, men mycket har trots allt hänt de senaste åren. Det är bara tre år sedan dåvarande utbildningsminister Jan Björklund och Sollentuna kommun bråkade om läs­plattornas vara eller icke vara. Nu finns de i så gott som varenda skola och förskola, fulla med innehåll som används i undervisningen. Och — det är vi lärare och skolledare som har drivit utvecklingen. Någon nationell strategi har vi inte sett röken av och inte heller något »digilyft«. Vi är där vi är i dag tack vare eld­själar och kollegialt lärande.

Men det finns förstås enormt mycket att göra. Skillnaderna är stora över landet och lärare efterfrågar både tekniska förut­sättningar, kompetensutveckling och tid för samarbete med kolleger. Konstigt nog ­betraktas lärares vilja och behov av att bygga på sin kompetens ofta som ett problem fast det borde ses som en möjlighet.

Nationella skolutvecklingsprogram för IT

Att lärare får chans att utveckla sig själva, sin undervisning och varandra är en förutsättning för digitaliseringen. Det är bra att Skolverket tar fram nationella skolutvecklingsprogram för IT i skolan. Men det vore ännu bättre om det också fanns ett nationellt kompetensutvecklingscenter som sam­ordnade all kompetensutveckling för lärare, även inom digitala lärmetoder.

Professionen måste själv få vara drivande i sin kompetensutveckling. Först då kan vi få en utveckling som går i takt med sam­hället och grundar sig i verksamhetens faktiska behov.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 15/15

Johanna Jaara Åstrand har ordet: Ge nyanlända språkhjälp

Jag är otroligt stolt över att tillhöra den yrkesgrupp som är en del av lösningen på integrationsutmaningen, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Jag är otroligt stolt över att tillhöra den yrkesgrupp som är en del av lösningen på integrationsutmaningen, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Flyktingströmmen sätter fokus på brister i skolan. Nu är det viktigt att modersmålslärarna blir fler och får rätt förutsättningar.

Bilderna av människor på flykt från bomber och förödelse har etsat sig fast på näthinnan. Det är svårt att förstå vad dessa barn, kvinnor och män tvingas gå igenom. Men mitt i all tragik har det hänt något bra: Engagemanget har vaknat. Svenskar och européer skänker pengar och saker de kan avvara, ger av sin tid och hälsar »refugees welcome«.

Som lärare känner vi igen oss i viljan att få göra skillnad för andra människor. Det är en av de allra starkaste drivkrafterna för många av oss. Att nu se att så många människor genomsyras av precis samma drivkraft ger en stor tillfredsställelse. Vi lärare vet vad engagemang betyder. Det kan vara skillnaden mellan en ljus och en mörk framtid, och för flyktingar mellan liv och död.

De nyanlända har den farliga resan till Sverige gjord men kunskapsresan i Sverige återstår. Vi lärare kommer att möta dem i våra förskolor och skolor och vår gärning kommer att vara avgörande för det liv de har framför sig. För att vi ska ha de allra bästa förutsättningarna att lyckas i vårt uppdrag behöver vi samhällets fulla uppbackning.

Höjt schablonbelopp för nyanlända barns skolgång

Regeringen meddelade härom veckan att man höjer schablonbeloppet för nyanlända barns skolgång med 50 procent. Det är bra. Mer resurser behövs sannerligen, men resurser löser inte allt.

En avgörande faktor som ofta glöms bort är ledarskap. Det krävs ett politiskt ledarskap som visar vägen och fördelar ansvar mellan kommuner, inom kommuner och mellan förvaltningar och skolor. Ett ledarskap som ser till att resurserna kommer fram och att professionen kan fokusera på barnens och elevernas lärande. I Södertälje där man har gedigen erfarenhet av flyktingmottagande framhåller man just ett starkt ledarskap som en framgångsfaktor.

För få lärare

Det behövs också fler människor med rätt utbildning och kunskaper. Tyvärr är modersmålslärarna för få, möjligheterna att utbilda sig till modersmålslärare för dåliga och studiehandledningen på modersmålet för slump­artad. Det finns för få lärare i svenska som andraspråk. Dessutom behövs förstärkningar i elevhälsan och betydligt bättre möjligheter till samverkan mellan olika funktioner. För de vuxna nyanlända är ­bristen på sfi-lärare ett allvarligt hinder.

Språket är nyckeln till att tillgodogöra sig kunskap och förstå världen. En lägsta ambition för Sverige måste vara att ha modersmålslärarutbildningar i alla större språk och enkla vägar att tillgodoräkna sig utländska språkstudier. Dessutom behöver alla lärare ha grundläggande kunskaper om språk­utvecklande arbetssätt och andraspråks­inlärning. Detta behöver finnas med i samtliga lärarutbildningar. Och för dem som redan har sin lärarexamen och känner behov av att öka sina kunskaper behövs möjligheter till kompetensutveckling.

Vi behöver bli bättre

Det finns en enorm förbättringspotential i nyanländas mottagande. Och det är bra. Det vore värre om alla idéer var slut.

Skolans förutsättningar kan utan tvekan bli bättre, men vi lärare kommer inte att sitta och vänta. Vi kommer att ta fajten för varje barns och elevs rätt till en likvärdig utbildning — oavsett bakgrund.

Jag är otroligt stolt över att tillhöra den yrkesgrupp som är en del av lösningen på integrationsutmaningen.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 14/15


Johanna Jaara Åstrand har ordet: Låt oss lösa skolans problem

Politiker och huvudmän som oroar sig för skolans situation bör inrikta sig på en sak – att ge lärare och skolledare de resurser som krävs.

Det har blivit alltmer uppenbart att lärarbristen inte bara är en siffra på ett papper eller en rubrik i en tidning. Det handlar om verkliga elever som saknar verkliga lärare, inte hypotetiska barn i teoretiska sammanhang. SCB:s prognoser om lärarbrist är inte bara statistik — var femte lärare saknar behörighet och rektorer förväntas trolla fram lärare med knäna.

Tar inte saken på allvar

Det finns ett starkt stöd för höjda lärarlöner och bättre arbetsvillkor och det finns goda ­exempel på huvudmän som tagit ut­maningarna på allvar. Men tyvärr tycks många kommuner och fristående skolor vilja sopa lärarbristen under mattan. Vi hör lärare och rektorer från olika delar av landet berätta att deras lokalpolitiker inte tar saken på allvar. Problemen hamnar i skolledarnas knän och många av dem har fått avbryta sina semestrar för att hantera vakanser.

Men när några sticker sina huvuden i sanden passar andra på att ta ton i debatten. Härom­veckan krävde näringslivets tankesmedja Timbro att lärarlegitimationen skulle rivas upp. Ungefär så här: Det där med lärarutbildning och behörighet är väl onödigt. En annan idé som nyligen har förts fram av professorn i företagsekonomi, Jan Löwstedt, är att rektorerna ska vara organisatoriska och inte pedagogiska ledare. Typ: Några vd:ar kan ju chefa över skolan.

Professionen utmanas

Lärarbristen innebär att professionen utmanas. De allra flesta förstår att skickliga och välutbildade lärare och skolledare med goda förutsättningar är nyckeln till en bättre kunskapsutveckling. Folk inser att läraryrket är ett komplicerat och avancerat yrke som kräver ett pedagogiskt ledarskap och ett kontinuerligt kollegialt lärande. Men när de politiska ­åtgärdsförslagen upplevs som otillräckliga drar några slutsatsen att det inte är någon idé.

Men självklart är det idé! Det är värt att kämpa för en starkare lärarkår och en bättre skola. Det är våra barn och elever det handlar om. Vi löser inte lärarbristen genom att av­skaffa legitimationen. Det skulle tvärtom vara en tydlig signal till alla som funderar på att bli lärare att utbildningen inte spelar någon roll.

Det som behövs är långsiktiga satsningar på läraryrket och rejäla insatser här och nu för behörighetskomplettering och breddning.

Strutsbeteende

Tyvärr har kommunerna med SKL i spetsen tillämpat strutsbeteende när det ­gäller behörighetsutmaningen. När jag mötte SKL:s Per-Arne Andersson i tv-soffan nyligen ­menade han att orsaken till att Lärarlyftet har underutnyttjats är att lärarna behövs i klassrummen. Självklart kan inte alla lärare på en och samma gång lämna de pedagogiska rummen och åka på utbildning. Men det är ingenting politiker och huvudmän behöver oroa sig för. De ska se till att utbildningsmöjligheterna finns, att villkoren är goda och att resurserna räcker till. Den organisatoriska delen ska de lämna till skolledare och lärare.

Vi lärare och skolledare har specialkompetens för vårt samhällsuppdrag. Låt oss använda den kompetensen och ta ansvar för varje barn och elevs lärande. Att underminera professionens betydelse är att underskatta läraryrkets komplexitet. Säkra rätt förutsättningar, så löser vi resten.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 13/15

Frågor & Svar