Lärarförbundet
Bli medlem

Bra skolledare avgörande

Att vara skolledare är just nu kanske svårare — och viktigare — än någonsin, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Att vara skolledare är just nu kanske svårare — och viktigare — än någonsin, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Kommuner och fristående skolor måste se till att skolledarna har goda villkor. Hård press och förhållandevis låg lön är inget lockbete.

För två veckor sedan besökte jag en förberedelseklass i Berlin. Förutom lärarnas stora engagemang och elevernas vilja och ambitioner var det en sak som gjorde särskilt intryck på mig: Läraren Peters berättelse om hur han hade lämnat yrket på grund av lönen, och kommit tillbaka tack vare en driven rektor.

Peter startade ett eget företag där han tjänade dubbelt så mycket på att jobba två dagar i veckan som han gjorde som lärare på heltid. När jag frågade honom vad som fick honom att komma tillbaka svarade han direkt: rektorn Vera. Och förstås att få jobba med just de här eleverna.

Gott ledarskap har avgörande betydelse

Det här är ingen unik historia. Jag har mött åtskilliga lärare som har berättat vilken avgörande betydelse deras chef har haft. Erfarenheterna bekräftas av både svensk och internationell forskning. Enligt OECD karaktäriseras effektiva skolor ofta av ett starkt och stabilt ledarskap.

Ett gott ledarskap är av­görande för ett framgångsrikt lärarskap och det är förstås i sin tur avgörande för en positiv kunskaps­utveckling — hos alla elever.

Stora och svåra utmaningar

Att vara skolledare är just nu kanske svårare — och viktigare — än någonsin. Skolledarna ska vända kunskapsutvecklingen, hantera lärarbristen och lyckas med nyanländas inte­grering i skolan. En del skolledare får en ny elevgrupp med flyktingar varje vecka. Elever som ska ha lärare, lokaler, elevhälsa och allt annat som skolan har ansvar att leverera. Det ligger i allas intresse att skolledare har riktigt goda förutsättningar att lyckas i jobbet.

Tyvärr visar Lärarförbundets nya rapport på betydande utmaningar i skolledarnas arbets­situation.

  • För det första: Rektorer och förskole­chefer har ett omfattande arbetsgivaransvar. Ofta för fler än 40 medarbetare, ibland över 100. Det är fler än många andra chefsgrupper har.
  • För det andra: Rektorer och förskolechefer tjänar betydligt mindre än andra chefsgrupper med motsvarande ansvar. Skillnaden är mellan 10 000 och 20 000 kronor per ­månad, eller flera miljoner under ett yrkesliv.
  • För det tredje: Tre av fem lärare har bytt rektor/förskolechef de senaste tre åren. Nio av tio lärare menar att det är negativt med stor omsättning av skolledare.
  • För det fjärde: Drygt fyra av tio skolledare når pensionsåldern de kommande tio åren. Det finns alltså ett stort behov av att behålla kompetens och locka till sig ny.

Dessa utmaningar hänger förstås ihop. Hög arbetsbelastning och låg lön i förhållande till ansvar leder i sig till en stor omsättning på skolledare. Det drabbar verksamheten och försvårar det långsiktiga arbetet med att utveckla undervisningen, det kollegiala samarbetet och organisationen.

Högre lön och en rimlig arbetssituation

Det måste vara lockande att ta på sig ett skolledarskap och det måste premieras att utvecklas i sitt ledarskap. Vi vet att högre löner tillsammans med en rimlig arbetssituation är avgörande för hur attraktivt yrket är, nu och i framtiden. Varje kommun och fristående skola måste ställa sig frågan: Hur kan vi vara en attraktiv arbetsgivare för Sveriges mest betydelsefulla ledare?

Varje skolledare borde få förutsättningar att vara den där chefen som får lärare att komma tillbaka till yrket.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 5/16

Gör er hörda i kommunerna

Den nationella samlingen kommer aldrig kunna få betydelse om den inte också efterföljs av lokala samlingar som gör skillnad på varje skola och förskola, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Den nationella samlingen kommer aldrig kunna få betydelse om den inte också efterföljs av lokala samlingar som gör skillnad på varje skola och förskola, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Vid sidan av den nationella samlingen för läraryrket behövs lokala ­satsningar. Varje medlem kan spela en viktig roll.

Det är högsäsong för lärarlönerna. Med ett färskt avtal i ryggen är de lokala löneöversynerna i full gång. Samtidigt rätas de sista frågetecknen ut kring regeringens lärarlönesatsning. Vi har nu ett gyllene tillfälle att använda löne­processerna både till att minska lönegapet och till satsningar för en bättre undervisning, minskad arbetsbelastning, fler utvecklingsmöjligheter och ökad professionalisering.

Dubbla möjligheter till uppvärdering

Runt om i landet blir det i år dubbla lönerevisioner: Först en ordinarie revision och sedan en extra för regeringens lönelyft på tre miljarder kronor. Det innebär dubbla möjligheter att ta kliv mot uppvärdering och ett mer attraktivt läraryrke.

För den enskilde är lönen givetvis avgörande för konkreta saker såsom val av bostad, barnens fritidsaktiviteter, förverkligandet av semesterplaner och hur pensionen blir. Men det är inte lönens enda funktion. På ett övergripande plan kan lönen pusha hela skolans och läraryrkets utveckling i en positiv riktning. Inte minst när lönesatsningar görs tillsammans med andra medvetna satsningar.

Natio­nell samlingen för läraryrket

Det är precis vad som sker nu i den natio­nella samlingen för läraryrket som regeringen genomför. Samtidigt som tre miljarder satsas på höjda löner pågår diskussioner om bland annat utvecklingsmöjligheter i yrket, minskad arbetsbelastning och pedagogiskt ledarskap. Signalen är att det ska löna sig att öka sin kompetens, ta större ansvar och mer komplicerade arbetsuppgifter och ­därigenom bidra till ökad kunskapsutveckling — och att förutsättningarna att göra detta givetvis ska finnas — för varje lärare.

Men den nationella samlingen kommer aldrig kunna få betydelse om den inte också efterföljs av lokala samlingar som gör skillnad på varje skola och förskola. Det är också ett skäl till varför vi förstärkte det kommunala avtalet med skrivningar om att SKL och vi i lärarfacken ska ta hand om och komplettera de nationella satsningarna lokalt.

Minskade barngrupper och fler anställda

Ett exempel på varför de lokala överenskommelserna spelar roll är alla de riktade statsbidrag som huvudmännen måste söka, till exempel till minskade barngrupper och fler anställda i lågstadiet. Den som inte söker får heller inte del av pengarna och viktiga resurser kommer inte fram dit de är avsedda för att kunna göra nytta.

Faktum är att varje krona är viktig. Det finns inte en huvudman som inte kan göra mer för att förbättra förutsättningarna för lärare och elever: minska grupperna/ klasserna, avlasta lärarna, satsa på elev­hälsan, erbjuda kompetensutveckling och givetvis — höja lönerna.

Gör er hörda! Era röster spelar roll

Men en lokal samling är förstås så mycket mer än att söka statsbidrag. Det kan handla om att diskutera villkoren för att delta i kompetensutveckling, möjligheterna att anställa till exempel lärarassistenter eller vilket centralt stöd lärare och skolledare vill ha för att kunna fokusera på kärnuppdraget. Vad som är viktigt på just er skola eller i er kommun vet bara ni, och ingen annan kan ta itu med dessa frågor bättre än ni.

Varenda lärare jag möter har tankar och idéer om vad som behöver hända på arbetsplatsen. Min uppmaning är: gör er hörda! Era röster spelar roll och nu är rätt tillfälle att samlas för att få en förändring. Ni kan göra skillnad både för er själva, kollegorna, eleverna och för hela läraryrket.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 4/16


På besök hos en förberedelseklass i Berlin

Inför årliga internationella forumet The International Summit i Berlin besökte jag en förberedelseklass med elever från Syrien, Afghanistan, Libyen, Somalia, Gambia, Nigeria, Albanien och Kosovo. Jag gick därifrån stärkt i uppfattningen om vilken skillnad vi lärare gör, var vi än är.

I varje människa finns det en historia och vissa historier är mer hjärtgripande än andra. I ett klassrum ett femtontal elever och lika många berättelser är det omöjligt att inte omfamna elevernas livshistorier och drömmar.

På Osz Lotis i Berlin går 60 elever i förberedelseklass. De kommer från Syrien, Afghanistan, Libyen, Somalia, Gambia, Nigeria, Albanien och Kosovo och är mellan 16 och 19 år. Några anar att de inte kommer att få stanna, men hoppas ändå på en framtid i Tyskland.

Språket är i fokus och eleverna studerar tyska 20 timmar i veckan. Resterande 10 timmar läser de matematik, samhällsorientering, idrott, bild och drama. Till skillnad från i Sverige finns här inga modersmålslärare och ingen elevhälsa. I stället har de en ”socialworker” som stöttar eleverna i deras vardag och på just den här skolan har de turen att ha en extra socialworker på halvtid, som också talar arabiska.

Jag och de som är med i besöksgruppen får en lektion i idrott. Idrottsläraren Peter Schäfer har egentligen lämnat läraryrket (på grund av lönen) men kommit tillbaka för att jobba med just de här eleverna. Några av killarna kastar jongleringsbollar till varandra och räknar på tyska. Sedan får vi en lektion i jonglering.

JJÅ Berlin2

Wassim pratar nu bättre tyska än engelska. Han och hans syster Nagham är födda i Palestina och uppväxta i Syrien. De kom först till Sverige, men fick efter 7-8 månader besked att de skulle skickas till Italien, där de blivit registrerade när de kom över Medelhavet. Nu vill de stanna i Tyskland och Wassim vill läsa vidare på universitetet för att kunna återgälda det tyska samhället.

Tysklärare Gerhard Platt visar oss en tungvrickingsövning som eleverna klarar mycket bättre än oss i besöksgruppen. Alla har på kort tid lärt sig ta sig fram på tyska och de är överens om att det allra viktigaste för att komma in i samhället är att prata med tyskarna – på tyska.

Najwa är 17 år och kommer från Syrien. Hon vill bli journalist, men det tar sex år och därför planerar hon att bli läkarassistent som kan hjälpa till vid operationer. Många elever kommer först lära sig ett yrke för att kunna få en försörjning och sedan kunna studera vidare.

Eleverna berättar med stolthet hur duktiga de har blivit på tyska – och hur tacksamma de är över deras skickliga lärare som med höga förväntningar pushar och ställer krav. Lika stolta är lärarna – över eleverna och det arbete de lägger ner på studierna och på att komma in i det tyska samhället.

Jag går därifrån stärkt i uppfattningen om vilken skillnad vi lärare gör, var vi än är, och ser en tidningsrubrik:” Ist Deutschland verrückt?” Det känns rimligare att fråga sig hur det står till med resten av världens sinnestillstånd.

Läs mer: Lärarnas utveckling i fokus på internationellt toppmöte

​Tack alla som påverkat för mindre barngrupper!

"Jag är otroligt stolt över att kunna säga: Tack alla medlemmar i Lärarförbundet!"

"Jag är otroligt stolt över att kunna säga: Tack alla medlemmar i Lärarförbundet!"

Jag är otroligt stolt över att kunna säga: Tack alla medlemmar i Lärarförbundet! Tack vare vårt gemensamma arbete kommer nu gruppstorlekarna i förskolan att minska. Som vi har kämpat!

Vi protesterade högljutt när Skolverkets riktlinjer togs bort, vi lämnade en skrivelse till regeringen, samlade in 23 000 namn i ett upprop, hade många och långa samtal med politiker och har upprepade gånger lyft frågan i vårt opinionsarbete.

Det har gett resultat.

Nu återinförs riktmärket och det blir skarpare än tidigare. Förut var riktmärket i genomsnitt 15 barn per grupp. Nu rekommenderar Skolverket 6-12 barn per grupp i åldrarna 1-3 år och 9-15 barn per grupp i åldrarna 4-5 år. Det är en tydlig signal till huvudmännen som kommer att behöva göra rejäla omprioriteringar.

Vi vet att förskolan har en enorm betydelse för barnens utveckling och gruppstorlekarna spelar roll – för både barnen och lärarna. Att satsa på att alla barn får rätt förutsättningar från början, redan i förskolan, är väl investerade pengar. Eller som James Heckman, Nobelpristagare i ekonomi sagt:

james heckman





Alla ska ha samma chans

Skolan ska vara likvärdig och kompensatorisk på riktigt — inte bara på pappret, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Skolan ska vara likvärdig och kompensatorisk på riktigt — inte bara på pappret, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Dagens fria skolval förvärrar segregationen och måste därför förändras – annars kan skolan inte bli bättre.

Är den ökade skolsegregationen ett problem? Är det ett problem att elever med högutbildade föräldrar samlas på vissa skolor, medan elever med lågutbildade föräldrar samlas på andra? Är det skillnad att undervisa i en skola i Danderyd och i Rosengård?

Elevsammansättningen spelar roll för lärandet

Svaret är så självklart att jag egentligen inte ens behöver säga det. Ja, självklart är elevsortering och den medföljande skol­segregationen ett problem. Jag har aldrig mött en lärare som hävdat att elevsammansättningen inte spelar någon roll för lärandet och i förlängningen för elevernas resultat. Ändå är det kontroversiellt att diskutera förslag som kan minska skolsegregationen. Genast höjs röster som menar att det är slutet för det fria skolvalet.

Jag tror tvärtom. Genom att jämna ut skillnader och åstadkomma ett mer varierat elevunderlag kan vi värna föräldrarnas och elevernas rätt att välja, bland både kommunala och fristående skolor.

Det fria skolvalet klarar inte av att minska segregationen

Förra veckan presenterade Lärarförbundet tillsammans med Lärarnas Riksförbund och LO en rapport som visar att friskolornas kösystem spär på den skolsegregation som i huvudsak beror på boendesegregationen. Eleverna i fristående skolor har föräldrar med längre utbildningsbakgrund och ju längre utbildning, desto vanligare är det att det är kö och desto längre är kötiden.

Det innebär att populära friskolor i praktiken inte är tillgängliga för alla elever. Tidiga och aktiva val krävs av föräldrarna — val som alla inte gör, som alla inte gör tillräckligt tidigt, och som ibland inte kan göras om det till exempel handlar om en nyanländ eller nyinflyttad ­familj.

I praktiken klarar det fria skolvalet inte av att minska segregationen, även om det borde vara möjligt i teorin.

Lärarna är elevernas viktigaste resurs

OECD pekar på att en hög koncentration av lågpresterande elever, avsaknad av kvalificerade lärare och (o)tillgängliga resurser är faktorer som ökar risken för en elev att bli lågpresterande. Allt detta hänger förstås ihop. Är det lättare att rekrytera lärare till Danderyd eller Rosengård? Vilken är elevernas viktigaste resurs? (Lärarna så klart.) Att skolsegregationen minskar är en av flera saker som behöver hända för att kunskaps­utvecklingen ska kunna vändas.

Hur detta ska gå till finns det inget enkelt svar på. Hela urvalssystemet måste utredas ur ett segregationsperspektiv. Vi behöver ett skolval som alla elever kan delta i och ett regel­verk som ger alla samma chans.

Andra principer för antagning

»Då är det ju inte ett fritt skolval!« kanske någon invänder. Men det är det i så fall inte i dag heller. Ingen elev har ovillkorlig rätt att komma in på en viss skola. Redan i dag finns urvalskriterier på skolor som har kö: kötid, syskonförtur eller som i kommunala skolor, avstånd till skolan.

Ett annat antagnings­system gör inte det fria skolvalet mindre fritt, det innebär bara andra principer för vilka elever som kan antas. Principer som skulle kunna ge Rayan som flytt från Aleppo och Maja som flyttat från Umeå en verklig chans att gå i den skola de anser passar bäst.

Skolan ska vara likvärdig och kompensatorisk på riktigt — inte bara på pappret. Elevernas nutid och framtid måste sättas före ideologiska käpphästar.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 3/16


Så kan lärarna avlastas

Det är vi inom professionen som måste äga diskussionen och ha kommando över utvecklingen. Bedömningarna om vad som ska ingå i läraruppdraget och vad som kan plockas bort måste göras av oss, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Det är vi inom professionen som måste äga diskussionen och ha kommando över utvecklingen. Bedömningarna om vad som ska ingå i läraruppdraget och vad som kan plockas bort måste göras av oss, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Professionen måste ha kommandot över skolans utveckling. Vad som ska ingå i läraruppdraget ska bestämmas av lärarna själva.

Vad vill du helst ha avlastning med i din lärarroll? Den frågan ställde vi på Lärarförbundets Facebooksida förra veckan. Responsen var enorm. Det saknas inte arbetsuppgifter som andra än lärare skulle kunna utföra.

Fler yrkesgrupper krävs i skolan

I min förra ledare skrev jag att fler yrkesgrupper i skolan krävs för att klara lärarbristen och lärarnas höga arbetsbelastning. Senare presenterade jag på DN Debatt fyra förslag som skulle kunna frigöra tid för lärare och skolledare: bättre centralt stöd, lärarassistenter, socialpedagoger och centralt anställda elevhälsoteam. Vilket gensvar ni har gett!

Stort tack för kommentarerna på Facebook, diskussionerna på Twitter och den återkoppling ni ger mig direkt och digitalt. Diskussionen om vad som kan lyftas från lärarna och vad lärarrollen egentligen ska handla om är helt avgörande, både för situationen här och nu och för läraryrkets attraktivitet i framtiden.

Arbetsbelastningen måste minska

Vi lärare är rörande överens om att lärar­uppdraget måste fokusera på elevernas lärande. Vi är eniga om att vår kompetens måste värderas högre och komma till bättre nytta. Vi är överens om att arbetsbelastningen måste minska och möjligheterna att få göra ett bra jobb öka.

Vad vill vi då ha avlastning med? Några återkommande svar av de hundratals ni har gett är: frånvarorapportering, CSN, administration kring utvecklingssamtal, beställa material, städa, ordna vikarier, konflikthantering, mathantering, tillsyn i korridorer … allt går förstås inte att räkna upp här, men det är tydligt att det finns en hel del som tar lärartid från eleverna och undervisningens kvalitet.

Olika behov kräver olika lösningar

Men även om det finns gott om svar, finns det svar som inte passar alla. På Kryddgårdskolan i Malmö vittnar lärarna om att föräldrakontakten är A och O för vad de kan åstadkomma i undervisningssituationen och att hembesök kan vara av pedagogisk vikt. Jag vet lärare som besöker fotbollsmatcher och träningar för att etablera en relation med eleverna utanför skoltid för att lärandet i skolan över huvud taget ska bli möjligt.

På andra skolor finns det tvärtom ett behov av att dra en skarp gräns för vad som är lärarskap och föräldraskap. Ibland krävs det en rektor som sätter tydliga gränser för att hålla föräldrarnas engagemang på rimliga nivåer.

Skolledarna och lärarna måste få avgöra

Exakt vad som är rätt på varje arbetsplats måste förstås vara upp till skolledaren tillsammans med lärarna att avgöra. Vad behövs för att höja kvaliteten i arbetet på just vår förskola? Hur kan vi minska tiden som går åt till IT-krångel och småuppgifter i den här grundskolan? Hur kan vi skapa mer tid att jobba med gruppens utveckling i detta fritidshem? Vad behövs för en bättre social miljö på vår gymnasieskola? Tidstjuvarna finns i hela skolsystemet, men är inte samma överallt.

De här frågorna väcker intresse inte bara hos oss lärare, utan också hos politiker. Jag vet att detta kommer att tas upp på allra högsta nivå, i regeringen. Det är bra, för politiker och huvudmän är våra förutsättningsgivare och de kan göra alternativa organisatoriska lösningar möjliga.

Men det är vi inom professionen som måste äga diskussionen och ha kommando över utvecklingen. Bedömningarna om vad som ska ingå i läraruppdraget och vad som kan plockas bort — hos just oss — måste göras — av just oss.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 2/16

​Vad behövs för en bra integration?

"För att lärandet ska bli framgångsrikt måste mötet mellan lärare och elev bli det allra bästa."

"För att lärandet ska bli framgångsrikt måste mötet mellan lärare och elev bli det allra bästa."

Nya situationer kräver nya åtgärder och satsningar. Vi måste jobba för bra lösningar på alla arbetsplatser.

Så mycket rikare vi blivit som land. Under året som gått har 71 000 nya barn och ungdomar kommit till Sverige. Det är berikande att så många vill bygga en framtid här och vi lärare har en viktig roll att spela. Den känslan vet jag att många av er delar med mig.

Nu när vårterminen har dragit igång är det fler rektorer och lärare som möter nyanlända. Kanske gör ni det på din arbetsplats? Fler elever med olika språkbakgrund ställer högre krav på oss. Vilka förutsättningar behöver vi för att lyckas? Den frågan kan bara vi inom professionen svara på.

För att lärandet ska bli framgångsrikt måste mötet mellan lärare och elev bli det allra bästa. Nyckeln är samarbete. Och då menar jag inte bara på riks- och kommunnivå utan också på arbetsplatsnivå. Det måste finnas bra möjligheter att jobba tillsammans inom förskola och mellan skola, fritidshem och elevhälsa.

Långt ifrån alla skolor har tagit emot nyanlända elever. Många lärare vill bidra, det vet jag. Lärarförbundet driver att mottagandet ska spridas bättre mellan kommuner och skolor. Mycket talar för att det kommer att bli verklighet under året.

Ingen kan förneka att stora satsningar behövs. 71 000 nya barn och ungdomar betyder att 17 000 fler lärare behöver rekryteras, vilket är minst sagt en utmaning med den lärarbrist som redan råder.

Vi lärare är viktigare än någonsin, men även andra yrkesgrupper behövs i skolan för att varje elev ska få just det hen behöver. Med satsningar på elevhälsan, skolvärdar och socialpedagoger kan lärare få nödvändig uppbackning och tid för vårt kärnuppdrag.

Nya situationer kräver nya åtgärder och satsningar. Vi måste jobba för bra lösningar på alla arbetsplatser. Ni kan tillsammans beskriva vad som behövs just hos er – och då måste politiker och huvudmän lyssna. Det kommer göra skillnad för såväl lärare som elever. Oavsett om de är födda i Damaskus eller Dorotea.

Johanna Jaara Åstrand, förbundsordförande
Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand eller på instagram @johannajastrand



Lösningar i fokus på Kryddgårdsskolan i Malmö

Jag besökte Malmö och Kryddgårdsskolan, där man var stolta över sin verksamhet och vad man kan åstadkomma. Fokus var på lösningar i stället för problem.

Jag landar i ett Malmö med svarta rubriker. Inom några år behövs 3000 fler lärare. Lärare som inte finns. Anledningen till mitt besök är att träffa lärare och ledare för att få höra hur det fungerar i verksamheten. Jag är även i Malmö för att ta reda på mer om vad kommunen gör och diskutera viktiga beslut med politikerna.

På Kryddgårdsskolan i Rosengård (F-9, och 25 olika språk) jobbar man målmedvetet, engagerat och långsiktigt med att utveckla elevernas lärande och sin verksamhet. Skolan har tio förstelärare. Som förstelärare har du en tydlig roll, tid för ditt uppdrag och en organisation som möjliggör för både observationer, filmning, ämnesdidaktiska möten och kollegialt samarbete. Dessutom har de ett utvecklat samarbete med en annan skola och jobbar medvetet med sambedömning av nationella prov och utveckling av undervisningen.

Det slår mig att lärare och rektor precis som på så många andra skolor fokuserar på lösningar i stället för problem. "Ja, visst kan man alltid önska sig mer resurser och ja, lärarassistenter vill vi gärna ha", säger rektor Claes Jeppsson. Men fokus är på att stolt berätta om verksamheten och vad man kan åstadkomma tillsammans i kollegiet och med eleverna.

I förberedelseklassen fylls det på med nyanlända elever varje vecka. Mika Lundblad som är lärare där vittnar om hur mycket vilja det finns i gruppen – vilja att gå i skolan och lära sig svenska.

Sydsvenskan är med på besöket och får ta del av Ylva Dalsenius engagerade beskrivning av arbetet på skolan och den gemensamma vision alla sluter upp kring. De ställer många frågor om skolan, lärarsituationen och våra förslag för att ge lärare avlastning.

Läs mer i Sydsvenskan: Samvetet stressar lärare från skola till sjukbädd

Malmöbesök 27/1 2016 Ylva Dalsenius Mika Lundblad JJ Åstrand

Jag träffade bland andra Ylva Dalsenius, Mika Lundblad på Kryddgårdsskolan i Malmö.

Utbildningsdirektörerna och Kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh har fullt fokus på att klara kommunens utmaningar med kompetensförsörjning och alla nyanlända. De medger att det är tufft och att situationen kräver särskilda åtgärder, inte minst när det gäller behovet av att bygga nya skolor och vara en attraktiv lärararbetsgivare.

”Ekvationen gick inte ihop innan, och definitivt inte nu”, som Anders Malmqvist, grundskoledirektör uttrycker det.

Precis som Lärarförbundet föreslog på Dagens nyheters debattsida häromdagen, kommer kommunen att satsa på lärarassistenter och andra kompetenser för att hantera situationen och avlasta lärarna. Samtidigt snabbar de på arbetet att rekrytera och behålla lärare. Som förskoledirektören säger ”Vi måste vara attraktiva i vår verksamhet så att lärarna stannar kvar hos oss.”

Jag lämnar ett Malmö med ny energi. Stärkt över vilken kraft och engagemang det finns i lärarkåren och vilken skillnad vi kan göra även i tuffa situationer.

Malmöbesök 27/1 2016 Åstrand press

Lärare, våga välja bort

Det är vi inom professionen som själva måste definiera vad läraruppdraget ska handla om. Om inte vi gör det, kommer andra att göra det åt oss, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Det är vi inom professionen som själva måste definiera vad läraruppdraget ska handla om. Om inte vi gör det, kommer andra att göra det åt oss, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

I flyktingströmmens spår har behovet av lärare ökat dramatiskt. Nu behövs andra yrkesgrupper i skolan för att avlasta lärarna.

Förra veckan presenterade rege­ringen nya siffror över lärarbehovet. Flyktingsituationen innebär att 17 000 fler lärare kommer att be­hövas — utöver det vi tidigare känt till. Bristen kommer alltså snabbare och blir större än de 65 000 år 2025 som vi i Lärarförbundet har varnat för. Det går inte ihop. Extraordinära åtgärder behövs nu för att garantera kvaliteten i undervisningen och säkra lärares och skolledares arbetsmiljö.

Flyktingsituationen gav oss 71 000 fler elever förra året. Det är ungefär lika många som två tredjedels årskull. Det är sorgligt att Sverige inte är bättre rustat för det vi nu står inför. Skolans utmaningar är inte nya och det är inte de nyanlända elevernas fel att lärar­yrket har varit alltför lågt värderat under alltför lång tid. Men flyktingsituationen gör det än mer angeläget att hitta lösningar — för både elevers och lärares skull.

Nyanlända elever slussas ut snabbare

Den 1 januari infördes nya regler om ny­anländas skolgång. Tiden i förberedelseklass begränsas och eleverna slussas ut snabbare i vanliga klasser. Att tidigt få en ordinarie klasstillhörighet är i grund och botten bra, men faktum är att det på många håll saknas ­ordentlig beredskap. Lärare och skolledare ska nu räcka till åt fler elever och många möter dessutom elever med ett annat moders­mål för första gången. Politiker och huvudmän har nu ett stort ansvar för att ge professionen och eleverna så bra förutsättningar som möjligt.

Jag tror att de flesta lärare och skolledare är överens om att det som står som nummer ett på önskelistan är fler legitimerade och behöriga lärare — nu. Men eftersom det nu inte är en önskan som går att uppfylla måste vi fråga oss vilka andra lösningar som är möjliga.

Som jag ser det finns det två alternativ. Det ena är att ta in fler obehöriga för att under­visa i skolorna. Det innebär antingen att legitimerade och behöriga lärare får dra ett tyngre lass med coachning och betygsättning, eller att obehöriga får klara sig själva och att värdet av en lärarutbildning därmed minskar. Det andra alternativet är att ta en ­rejäl funderare över vad vi lärare i dag gör som andra kan göra i stället.

Andra yrkesgrupper kan spela en större roll

Jag är övertygad om att det är den senare vägen vi måste välja. Och det är vi inom professionen som själva måste definiera vad läraruppdraget ska handla om. Om inte vi gör det, kommer andra att göra det åt oss. Jag är medveten om att det är svårt att välja och välja bort. Vi känner ansvar för våra barn och elever. Men det är barnen och eleverna som drabbas om vi inte vågar prioritera. Vi måste värdera vår kompetens och använda den klokt — det vill säga till det som hör undervisningen till.

Det finns en stor potential att renodla och rensa bort. Andra yrkesgrupper kan spela en större roll i skolan, i exempelvis sociala, administrativa och praktiska frågor. På arbetsplatsen är detta givetvis en fråga för skolledaren, tillsammans med lärarna, men det förutsätter att huvudmännen gör nya ­organisationsformer möjliga. Det skulle ­betyda mycket för arbetsbelastningen.

Samtidigt måste självklart uppvärderingen av läraryrket fortsätta. Andra yrkes­grupper kan avlasta och stötta, men de kan inte ersätta oss i vårt kärnuppdrag: elevernas lärande.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 1/16


Nyårskrönika

Johanna Jaara Åstrand sammanfattar det händelserika året 2015 med många milstolpar och flera framgångar för Lärarförbundet och hela lärarkåren.

Det är nästan omöjligt att sammanfatta ett år utan att det låter klyschigt.

”Vad snabbt det gick!”
”Vad mycket som har hänt!”

Men det är ju sant. 2015 har inte bara varit mitt första hela år som förbundsordförande för Lärarförbundet. Det har också varit ett år av många politiskt viktiga segrar, spännande möten, framåtsyftande diskussioner och stora utmaningar.

Årets bild

Årets bild visar tydligt vad läraryrket handlar om. Den berättar hur viktiga vi lärare är för den enskilda eleven, men även för samhället i stort. Jag ser framför mig hur 2016 kan bli året då lärare äntligen får mer tid till både eleverna och det kollegiala samarbetet.

årets instagrambild

Vi lärare är viktiga för den enskilda eleven, men även för samhället i stort.

Årets podd

Därför är årets podd från Skolsverige verkligen ett utmärkt tips för alla lärare som vill få inspiration i arbetsvardagen. Jag fick chansen att vara med och framtidsspana kring hur skolan kommer se ut 2016.

Lyssna på poddcasten Skolsveriges avsnitt "Framåtblickar"

Flera sammanhang

Under året har Lärarförbundet deltagit i många olika sammanhang. På SETT presenterade vi tillsammans med Årstaskolan årets livesändning. Så imponerande och energigivande med nya grepp och tillvägagångssätt! På Skolans dag anordnade vi årets PR-kupp när vi flyttade ut ett klassrum på Sergels Torg i Stockholm och lät lärare och elever ha lektioner inför öppen ridå. Många nyfikna människor stannade och följde undervisningen. På bokmässan i Göteborg skapade Lärarförbundet årets lärarrum där det var liv och rörelse hela dagarna.

Årets PR-kupp skolans dag

Årets PR-kupp under Skolans dag, där klassrummet flyttade ut på Sergels Torg. Både gymnasie och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic och utbildningsminister Gustav Fridolin var där.

bokmässan 2015

Medlemmen Ebtisam kom förbi Lärarförbundets mötesplats på Bokmässan och berättade att hon nyss fått sin lärarlegitimation.

Årets lyft

På tal om liv och rörelse, det har verkligen börjat hända saker i politiken kopplat till lärarnas status. Årets lyft är såklart det statliga lönelyftet på 3 miljarder till lärarna. Det kommer inte räcka hela vägen, men det är ett första steg. För utan ökad status riskerar årets hårda siffra att bli ännu större: 65000 – så många lärare som kommer saknas om 10 år.

2015 bjöd på motgång men också framgång

Tidningarnas Telegrambyrå, TT, väljer att sammanfatta året med orden: ”2015 går inte till historien som något muntert år”. Visst är det sant att 2015 har bjudit på en hel del utmaningar, men jag tycker också att 2015 är året då många väldigt positiva processer tagit fart. Nationell samling för läraryrket och skolkommissionen, som bägge tar sikte på ett attraktivt yrke med högre löner och lägre arbetsbelastning.

En annan positiv kraft är den vilja som Sveriges lärare har visat att välkomna alla elever i samband med flyktingkrisen. På samma sätt som skolan och vi lärare alltför ofta figurerar i nyheter som handlar om lärarbrist, kunskapstapp och resursbrist så får man inte för en sekund glömma bort allt positivt som finns att hämta, både i läraryrket och i det år som gått. Att vara lärare är fortfarande världens bästa yrke, skolan och lärarna är en nyckel till integration och om vi arbetar gemensamt och får rätt förutsättningar kan vi nå hur långt som helst.

Nytt år, nya utmaningar

Det är naturligt att blicka bakåt på året som varit men för mig är det minst lika självklart att se framåt. Ett nytt år betyder nya utmaningar, nya möten och nya framsteg. Jag ser fram emot 2016, att få fortsätta driva på för att läraryrket ska få den status det förtjänar, för att fler ska vilja bli och vara lärare och för att varje elev ska få en likvärdig, kvalitativ utbildning.

Men först vill jag önska er alla ett riktigt gott nytt år!

Johanna Jaara Åstrand, förbundsordförande
Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand eller på instagram @johannajastrand


Frågor & Svar