Lärarförbundet
Bli medlem

Heja skolan och alla lärare!

Nu i avslutningstider smälter lärarhjärtat lite extra när alla elever som kämpat under skolåret kommer i mål. Men samtidigt så måste vi lärare få möjlighet att göra vårt jobb och få den tid som behövs för vårt uppdrag, skriver Johanna Jaara Åstrand.

”Elisabet – du är världens bästa lärare!” Så står det på en av bilderna under taggen #hejaskolan på Instagram.

Många lärare får nu välförtjänta hyllningar och tack från elever och föräldrar. Allt börjar med en bra lärare, som vi brukar säga.

Och visst är det i dessa tider som våra lärarhjärtan smälter lite extra? När eleven som kämpat under hela skolåret kommer i mål. När rätt stöttning och utmaning lyfter en elev till nivåer som för ett tag sedan kändes omöjliga. När eleven med enorm stolthet konstaterar att det var rätt att inte ge upp.

Vi i Lärarförbundet ger inte upp förrän den upplevelsen får gälla för varje elev. Förrän varje lärare får vara den skickliga lärare man vill vara. Tillsammans uträttar vi underverk varje dag, och tänk vad mycket mer vi skulle kunna uträtta med rätt förutsättningar. Med fler kollegor, resurser för varje elev och tid till själva läraruppdraget.

Att få bidra till och se elevers utveckling och att själv få utvecklas är enligt många lärare det bästa med yrket.

Eller som en lärare i årskurs 7-9 uttrycker det i vår senaste rapport:

Mötet med eleverna, se och bidra till deras utveckling. Det kollegiala samarbete, att utveckla verksamheten för elevernas bästa.

Tyvärr finns inte alltid den tiden fullt ut. Vi kunde visa i samma rapport att 8 av 10 inte hinner planera och efterarbeta sin undervisning på det sätt de skulle vilja. Många åtgärder måste till. Avlastning med mer personal i skolan och att minska arbetet med de nationella proven är två exempel på vad vi driver.

Glädjen, entusiasmen och kreativiteten måste få växa. Lärarna ska finnas till för eleverna och yrkets utveckling och då måste tiden finnas till för lärarna. När det väl är dags för semester hoppas jag att den innebär återhämtning, rekreation och avkoppling – så att vi kan längta tillbaka till jobbet igen i höst.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand

Tänk om lärare fick tid att vara just lärare

Vi i Lärarförbundet har visat det gång på gång och vår nya undersökning bekräftar återigen bilden. Arbetsbelastningen är för hög, tiden till planering för liten och många arbetsuppgifter skulle kunna utföras av andra än lärare.

Ett högt tempo i arbetet behöver inte vara ett problem. Det kan vara både stimulerande och roligt. Men när tiden inte räcker till för att göra jobbet så bra som man skulle vilja, när arbetsuppgifterna blir fler utan att något tas bort och när ens kompetens används till fel saker, blir arbetsbelastningen ett problem. Så är det för många grundskollärare.

Efter att vi släppte vår senaste arbetsbelastningsrapport 2013 började staten rensa på lärarnas bord. Det blev färre individuella utvecklingsplaner, minskade krav på åtgärdsprogram och frivilliga nationella prov för NO och SO i år 6. Mycket av det vi i Lärarförbundet hade krävt blev därmed också genomfört.

Fyra minuter extra räcker inte

För tre år sedan visade vi att lärare hade i snitt en kvart per lektion till för- och efterarbete. Nu har tiden ökat med fyra minuter. Det är ett steg i rätt riktning och ett kvitto på att de åtgärder vi har jobbat för har spelat roll. Men 19 minuter är givetvis fortfarande på tok för lite för att lärare ska ha rimliga förutsättningar att jobba med sin undervisning.

Den slutsatsen bekräftas av att 8 av 10 lärare i vår undersökning fortfarande inte hinner planera och utveckla sin undervisning på det sätt de skulle vilja.

Politikerna har goda skäl att vilja göra mer. För tänk om lärare skulle få tid för det självklara – sitt läraruppdrag – och vad det skulle kunna göra för kunskapsresultaten!

Grundskolan står inför stora utmaningar

Arbetsbelastningen är hög i ett läge när grundskolan är mitt i stora utmaningar, som dessutom växer framöver. Bara det senaste året har 70 000 barn och ungdomar kommit till Sverige. Lärarna är för få samtidigt som eleverna blir fler. Flera politiska reformer såsom mindre klasser, sommarskola och fler undervisningstimmar i matematik ökar behovet av lärare och när reformer genomförs trots att lärare saknas finns i stället risken att arbetsbelastningen ökar.

Administrationen måste minska

Lärarna i vår undersökning är tydliga med vad som mest av allt behövs: administrationen måste minska. Lärare används som administratörer, vaktmästare och mycket mer – trots att lärarkompetensen är mer eftersökt än någonsin. Förutom att det är slöseri har det skapat en ohållbar arbetssituation på många håll.

Lärarassistenter grundskola i rapporten Låt lärare vara lärare del 2

Avlasta lärarna - satsa på lärarassistenter

Mycket mer måste hända här och nu för att lärare ska få vara just lärare. Sverige behöver snegla på andra länder. Satsa på att avlasta lärarna med lärarassistenter, socialpedagoger och en väl utbyggd elevhälsa. Kommuner och fristående skolor måste ta ansvar för att inte lägga på arbetsuppgifter utan att också ta bort, och skapa tid för lärare att hinna med sin undervisning.

Sverige behöver en stark lärarkår med förtroendet och förutsättningarna att lösa kunskapsutmaningarna.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand

Fokus på rätt förutsättningar

Det jag är mest stolt över i Skolkommissionens delbetänkande är att det genomsyras av ett tydligt fokus på professionens utveckling och förutsättningar, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Det jag är mest stolt över i Skolkommissionens delbetänkande är att det genomsyras av ett tydligt fokus på professionens utveckling och förutsättningar, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Skolkommissionen fokuserar på utveckling och en dialog där ­professionen är experter – inte utförare. Det är bra.

Skolkommissionens delbetänkande som presenterades förra veckan inger hopp. För professionen, för lärandet, för eleverna och för Sverige. Äntligen kan vi prata om konkreta förslag som stärker utbildningssystemet — med undervisningen i fokus.

Ingen kan tvivla på att det hos politiker och huvudmän finns en ärlig vilja att förbättra skolan. Det har vi sett genom ett myller av löften, åtgärder och satsningar. Problemet är bara att alla dessa, både bra och mindre bra förslag, inte hänger ihop.

Inget enkelt uppdrag

Sverige behöver strukturer och system som ger skolan chansen att stärkas inifrån. Som låter professionen driva utvecklingen av undervisningen och sätter elevernas behov i centrum. Det är detta Skolkommissionens uppdrag handlar om.

Det är inget enkelt uppdrag. Vi som sitter med i Skolkommissionen ska göra det som ingen annan har lyckats med, nämligen föreslå systemförändringar som gör det möjligt att vända kunskapsutvecklingen och stärka likvärdigheten.

Har vi lyckats då? Ja, jag är förstås part i målet eftersom jag själv är en av ledamöterna. Men jag tycker faktiskt att vi är något på spåren. Och kan vi i kommissionen, som är en så brokig skara av allt ifrån professionsrepresentanter till forskare och näringslivsrepresentanter, enas om den här typen av förslag borde även politikerna kunna göra det.

Tydligt fokus på professionens utveckling

Det jag är mest stolt över i Skolkommissionens delbetänkande är att det genomsyras av ett tydligt fokus på professionens utveckling och förutsättningar. Kommissionen konstaterar att det behövs en infrastruktur för lärares och skolledares utveckling i yrket och föreslår ett professionsprogram med tydliga karriärsteg och stärkt forskningsanknytning. Att lärare och skolledare ska kunna bli ännu bättre, specialisera sig, bredda sig — ja utvecklas hela yrkeslivet — är givetvis en oerhört viktig beståndsdel i ett välfungerande utbildningssystem.

Starkare statlig styrning

Skolkommissionen vill dessutom ha en starkare statlig styrning av skolans resurser — något Lärarförbundet länge har drivit. När skillnaderna mellan skolor ökar måste förutsättningar att klara det kompensatoriska uppdraget stärkas. Och då måste resurserna fördelas så att de bättre når dit behoven är störst.

Skolkommissionen föreslår också en ny myndighetsstruktur för bättre dialog mellan stat, huvudmän och lärosäten, vilket är viktigt för ett gemensamt ansvarstagande och fokus på förbättring. Det är dags att sätta punkt för kontroll- och felsökningsstyrningen och i stället börja jobba med dialog och utveckling, där professionen är experter, inte bara utförare.

Skolan behöver samsyn och långsiktiga lösningar

Förutom detta är kommissionen skarp i sitt budskap om att skolan behöver samsyn och långsiktiga lösningar. En uppmaning som även vi i Lärarförbundet har upprepat åtskilliga gånger: Samlas, hitta gemensamma lösningar tillsammans med profession och forskning och se till att det blir lite lugn och ro och ordning och reda i skolpolitiken.

I januari 2017 ska Skolkommissionen presentera sitt slutbetänkande. Jag har höga förväntningar, både på kommissionen och mig själv. Och jag har höga förväntningar på politiken, som ska göra verklighet av de förslag som ger svensk skola rätt förutsättningar.


Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 9/16

Våra förslag i Skolkommissionen inger hopp

Idag var jag med och presenterade de första förslagen från Skolkommissionen, där jag är en av ledamöterna. Särskilt stolt är jag över det tydliga professionsperspektiv som genomsyrar alla delar av betänkandet.

När jag fick förfrågan om en plats i Skolkommissionen för drygt ett år sedan visste jag att det var ett mycket svårt uppdrag. Jag kan utan tvekan säga att det är ett av de svåraste jag har haft – och viktigaste. Vi ska göra det som ingen annan har lyckats med, nämligen komma med konkreta förslag på systemförändringar som stärker skolan och förbättrar kunskapsresultaten. Men det gjorde inte att jag tvekade på att ingå i kommissionen - snarare tvärtom.

När politiker i olika läger knappt har kunnat prata med varandra om systemförändringar har vi, som är en oerhört brokig grupp, fått i uppdrag att leverera lösningar. Och faktum är att med det delbetänkande som nu har presenterats är vi på god väg.

Kommissionen föreslår tre övergripande nationella mål för att förbättra kunskapsresultaten. Den föreslår också en starkare statlig styrning av skolans resurser och en ny myndighetsstruktur för en bättre dialog och gemensamt ansvarstagande mellan stat, huvudmän och lärosäten. Dessutom föreslås ett professionsprogram med tydliga utvecklings- och karriärsteg och stark forskningsanknytning. Det kan bli den viktiga infrastruktur som krävs för att lärare och skolledare ska få rätt förutsättningar att både utvecklas i yrket och få inflytandet över skolutvecklingen.

För mig inger betänkandet hopp. Förslagen bygger på en helhetssyn med elevernas lärande i fokus. Vi försöker ta hand som de brister som finns på systemnivå idag och som leder till att resurser saknas eller missriktas, lärare får gå på knäna, och elevernas kunskapsutveckling får ta stryk.

Särskilt stolt är jag över det tydliga professionsperspektiv som genomsyrar alla delar av betänkandet. Systemen måste utformas så att de stödjer lärares och skolledares kärnuppdrag, elevens lärande. För det behövs ett starkare kapacitetsbygge som säkrar förutsättningar för samarbete och gemensamt ansvarstagande samt stöd och tillit till professionen. En grundförutsättning är tillgången till välutbildade och behöriga lärare. Lärare måste tillskapas bättre förutsättningar att kvalitetssäkra och utveckla undervisningen, få en god löneutveckling och garanteras möjligheter att utvecklas i yrket. Vi vet alla att dessa saker är avgörande för elevernas kunskapsutveckling.

De allra flesta av de första kommentarerna uppfattar jag som konstruktiva och inriktade på att bidra till att hitta lösningar. Jan Björklund var dock snabbt ute och sågade betänkandet som ”en obegriplig halvmesyr” eftersom vi inte föreslår ett byte av huvudman. Vi är överens i skolkommissionen om att ett ökat statligt ansvarstagande är viktigt inte minst för att säkerställa att resurserna riktas dit de mest behövs. Men det skolan framför allt behöver är ett politiskt konstruktivt ansvarstagande, långsiktighet och stabilitet.

Jag hoppas att regering och riksdag kan se vårt betänkande för vad det är – ett försök att hitta verkliga och genomförbara lösningar som kan ta hand om skolans utmaningar. Inte ett inlägg i en polariserad skoldebatt.

Om vi i kommissionen som är lärare, skolledare, elev, huvudmän, näringsliv, debattörer, kan enas, borde även politikerna kunna göra det.

Stärk forskningen i skolan

Få saker skulle få så stor betydelse för skolutvecklingen som om utbildningsvetenskapen blev ett eget utbildningsområde, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Få saker skulle få så stor betydelse för skolutvecklingen som om utbildningsvetenskapen blev ett eget utbildningsområde, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Utbildningsvetenskapen måste prioriteras. I höst har regeringen chansen när den lägger fram sin nya forskningsproposition.

Hur skulle hälso- och sjukvården fungera om inte medicin och hälsa var ett eget forskningsområde? Om läkare var hänvisade till till­fälliga »läkarlyft« för sin specialisering? Om nya behandlingsmetoder aldrig fick ingå i någon klinisk vetenskaplig studie? Om inte läkare forskade själva, utan var forsknings­objekt för statsvetare och ekonomer? Det är en bisarr tanke. Men ändå är det den verklighet lärare och skolledare är hänvisade till.

Lärarutbildningen - "en angelägenhet för alla"

Tanken med lärarutbildningen är att den ska vara "en angelägenhet för alla" på Sveriges lärosäten. Tyvärr har det inneburit att fort- och specialistutbildning inte kan säkerställas och att det saknas strukturer och medel för egen forskarutbildning och forskning.

Vi lärare märker av det genom små och spretiga utvecklingsmöjligheter och frånvaro av praktiknära forskning. Samhället märker av det genom att skolan utvecklas utifrån politiska idéer, konflikter och mediala dag­sländor i stället för genom den forskning som professionen kan visa gynnar barns och elevers lärande.

Läraryrket - en egen profession

Detta är ett av de stora strukturfelen i det svenska utbildningssystemet. Det grundar sig i uppfattningen att läraryrket inte ska vara en egen profession. Som om vårt gemensamma uppdrag, vårt professionella objekt — lärandet — inte fanns.

Få saker skulle få så stor betydelse för skolutvecklingen som om utbildningsvetenskapen blev ett eget utbildningsområde. Om detta skrev jag på DN debatt för en tid sedan tillsammans med Skolforskningsinstitutets generaldirektör Lena Adamson och flera andra betydelsefulla aktörer. Vårt gemensamma budskap var att det behövs en professionsfakultet för lärar- och skolledarutbildning med tillhörande forskarutbildning och forskningsresurser.

Bristfälliga resurser och strukturfel

Sveriges samlade kostnader för utbildning var förra året cirka 7 procent av BNP. Motsvarande siffra för hälso- och sjukvården var 8 procent. Det är alltså kostnadsmässigt två fullt jämförbara sektorer. Men när man tittar på hur mycket staten satsar på forskning för dessa två sektorer är det slut på likheterna. Vetenskapsrådet finansierar årligen forskning inom medicin och hälsa för cirka 900 miljoner kronor medan utbildnings­vetenskap får cirka 150 miljoner.

Ser vi till den forskning som är finansierad via lärosätenas basanslag är siffran för medicin och hälsa cirka 10,5 miljarder kronor medan utbildningsvetenskapens anslag inte ens går att beräkna eftersom vetenskaps­området inte kan definieras. Dessutom får den medicinska kliniska forskningen ett par miljarder årligen inom ramen för ALF-­avtalen, som det inte finns någon motsvarighet till inom utbildningsvetenskapen.

Regeringen måste ta tillfället i akt

Problemet är givetvis inte satsningarna på hälso- och sjukvård. Problemet är bristfälliga resurser och strukturfel inom utbildningsvetenskapen. Nu har regeringen chansen att göra något åt detta när den nya forskningspropositionen kommer i höst. Regeringen måste ta tillfället i akt och lägga fram förslag som både stärker kunskapsutvecklingen och reprofessionaliseringen av läraryrket.

Vi i Lärarförbundet har fått starkt gehör för vår paroll att allt börjar med en bra ­lärare. Hur bra vi lärare blir handlar om vilka ­möjligheter vi får att utvecklas och utveckla vår kunskapsbas. Ge oss chansen att bli ännu bättre!

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 8/16

Rätten till kvalitativ utbildning måste gälla alla

"Jag är stolt över Lärarförbundets internationella engagemang, som gör alla oss till en del av en stor global lärarrörelse" säger Johanna Jaara Åstrand.

"Jag är stolt över Lärarförbundets internationella engagemang, som gör alla oss till en del av en stor global lärarrörelse" säger Johanna Jaara Åstrand.

Sverige har goda chanser enligt OECD att uppnå de globala målen, men det betyder inte att vi kan ta lätt på arbetet. Ambitiösa huvudmän och engagerade lärare är avgörande. Om detta skriver Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand i samband med Global Action Week.

Komplexa problem kräver komplexa lösningar. Efter år av förhandlingar har världens ledare nu beslutat om 17 globala mål för hållbar utveckling eller Agenda 2030 som det också kallas. Målen syftar till att utrota fattigdom och hunger, förverkliga de mänskliga rättigheterna för alla, uppnå jämställdhet och egenmakt för alla kvinnor och flickor, och att säkerställa ett varaktigt skydd för planeten och dess naturresurser. Det är höga ambitioner, men med de utmaningar världen har måste ambitionerna vara höga!

Ett mål för utbildning

Ett av målen handlar om utbildning, vilket naturligtvis får mitt lärarhjärta att slå extra starkt. Att utbildning blev ett eget ambitiöst mål var inte självklart. Det har vi arbetat hårt för i Lärarförbundet, tillsammans med många andra lärarorganisationer inom världslärarfacket Education International. Utbildning är avgörande för varje människas möjlighet att påverka sitt eget liv och en mänsklig rättighet. Dessutom är det en viktig förutsättning för att lyckas nå alla de andra målen i Agenda 2030.

I dessa tider när miljoner människor tvingas bryta upp från sina rötter och söka sig ett nytt liv är utbildning ofta det som ger hopp och framtidstro. Vi som är lärare i Sverige gör skillnad för dem som kommer hit, men vi är också en del av ett globalt arbete, som gör skillnad i världen.

Vi har rätt förutsättningar

Sverige är det land som av OECD bedöms ha störst chans att uppnå målen i Agenda 2030. Vi har en gynnsam utgångspunkt, men det innebär inte att vi kan ta lätt på detta arbete. Ambitiösa kommuner och fristående skolor är nödvändigt – tillsammans med engagerade lärare med rätt förutsättningar.

Och självklart ska utbildning av god kvalitet inte bara vara en självklarhet i Sverige, det ska det vara i hela världen. Rätten till kvalitativ utbildning måste gälla alla, oavsett var du är född eller vilken bakgrund du har.

Jag är stolt över Lärarförbundets internationella engagemang, som gör alla oss till en del av en stor global lärarrörelse – som är så viktig för så många människors livschanser, och nationernas utveckling.

Världens chans rusta skolan

Det är inte alltid lätt med ­förändring, men jag är övertygad om det krävs för att skolan ska bli den arbetsplats för lärare och elever som vi vill ha, och för att lärar­yrket ska bli det attraktiva yrke det behöver bli, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Det är inte alltid lätt med ­förändring, men jag är övertygad om det krävs för att skolan ska bli den arbetsplats för lärare och elever som vi vill ha, och för att lärar­yrket ska bli det attraktiva yrke det behöver bli, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Kommunerna kommer att tvingas satsa stort på skolan. Mycket förändras — och det är vi lärare som ska leda utvecklingen.

Svensk skola är mitt i en strukturförändring. Fler ska lockas till läraryrket, kunskapsresultaten och likvärdig­heten ska öka och nyanlända elever ska ges plats. Nu diskuteras nya orga­nisationer, fler yrkesgrupper och lärares yrkesutveckling. På många håll är det ett komplicerat pussel — men mitt i allt detta kan den upp­värdering som läraryrket så väl behöver snabbas på.

Kommunerna behöver storsatsa

När Aftonbladet förra veckan frågade 133 kommuner vilken som var den största skol­utmaningen i samband med flyktingsituationen blev svaret: lärarbristen. Så gott som alla hade rekryterat fler medarbetare och åtta av tio behövde rekrytera ännu fler. Samtidigt uppgav kommunerna att de hade brist på lokaler. Min analys av detta är: kommunerna kommer behöva storsatsa på sina skolor och lärare. Utan att förminska svårigheten i den situation många står inför — vi har just nu ­världens chans att utveckla strukturer som rustar skolan på både kort och lång sikt.

Lärar­yrket behöver bli attraktivt

Nya strukturer kommer givetvis att innebära förändring. Det är inte alltid lätt med ­förändring, men jag är övertygad om det krävs för att skolan ska bli den arbetsplats för lärare och elever som vi vill ha, och för att lärar­yrket ska bli det attraktiva yrke det behöver bli.

När 71 000 nyanlända elever ska gå i skolan blir det förändring. Nya eller upprustade lokaler innebär förändring. Statens lärarlönesatsning kommer att medföra förändring. Riktade satsningar till utanförskapsområden innebär förändring. Det blir förändring när lärare avlastas av exempelvis lärarassistenter eller socialpedagoger.

Det finns förstås mycket mer att räkna upp: Digitalisering, fördjupade eller breddade ämneskunskaper, nya arbetssätt kring bedömning, forskande lärare, utvecklat kollegialt samarbete, och så vidare. Tillsammans kan alla dessa samtida förändringar bilda en ny skola och ett nytt, utvecklat läraryrke.

Differentieringen inom yrket behöver öka

Strukturerna inom professionen kommer att ta nya former. Kärnan i läraruppdraget, elevernas lärande, är gemensam, men i övrigt kan och måste våra lärargärningar få skilja sig åt och komplettera varandra bättre. Differentieringen inom yrket behöver öka, både när det gäller uppdrag, ansvar och lön. Det är nödvändigt för att vi ska kunna locka toppstudenter till yrket och få fler skickliga och erfarna att stanna kvar. Förändrade strukturer behövs för bästa möjliga utveckling av undervisningen — så att elevernas kunskaper kan stå sig i en global värld. Och givetvis, förändrade strukturer behövs för att vi ska nå tillräckligt höga lönenivåer för läraryrket.

Vi lärare ska ta kommandot

Flyktingsituationen kommer att tvinga fram satsningar och nya strukturer. Och det är vi lärare som ska förvalta de förändringarna till att utveckla yrket. Det är vi som ska växa i våra roller när vi får avlastning av lärarassistenter. Det är vi som ska dela med oss av våra kunskaper när möjligheten till kollegialt samarbete ökar. De som ska söka karriärtjänster och delta i praktiknära forskning är vi. Det är vi som ska stötta och uppmuntra kollegor som vill och vågar gå i bräschen. Vi ska göra det för allas skull — inte på varandras bekostnad. Då blir förändring även förbättring. Skolan behöver utveckling. Vi ska ta klivet in i förändringen — och ta kommandot över den.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 7/16

Mer tillit och mindre administration, tack!

Vi som är lärare vet vad som händer när barn och ungdomar visas förtroende: kunskaperna växer. När regeringen lovar en tillitsreform väcker det förväntningar hos mig. Professionens röst ska vara avgörande när de verksamhetsnära besluten fattas – så att vi kan få elevernas kunskaper att växa.

Motsatsordet till tillit är misstro. Och det är precis vad vi ofta möter – när resurser inte sätts in trots att vi påtalat behoven, när vi inte får använda vår kompetens till rätt saker, när nya arbetsuppgifter läggs på utan att något tas bort och när detaljstyrning hindrar läraren från att vara expert på barnens och elevernas lärande.

Lärarna har blivit färre, eleverna fler och läraruppdraget har svällt över alla bräddar. Lärare får vara administratörer, vaktmästare och mycket mer – trots att lärarkompetensen är mer eftersökt än någonsin. Förutom att det är ett slöseri har det också skapat en ohållbar arbetssituation på många håll.

De framgångar vi nått på sista tiden är viktiga. Ett statligt stöd införs inom kort för att anställa exempelvis lärarassistenter som kan avlasta lärare administrativt. Dessutom vill regeringens utredare att de nationella proven ska bli färre och digitala och att lärares inflytande över kunskapsuppföljningen ska öka.

Läraruppdraget måste värnas. Sverige behöver en stark lärarkår med förtroendet och förutsättningarna att lösa kunskapsutmaningarna.

Tillit i kombination med mindre byråkrati och detaljstyrning måste vara en utgångspunkt för skolpolitiken framöver. Vi i Lärarförbundet fortsätter att berätta om hur våra professionella bedömningar ser ut. På arbetsplatsen, i medierna och i samtalen med politikerna.

För tillit uppstår inte när politikerna talar om det – utan när de visar det.

Jättekliv i rätt riktning

Den höga arbetsbelastningen är näst efter lönen den viktigaste orsaken till att unga väljer bort yrket och att lärare slutar, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Den höga arbetsbelastningen är näst efter lönen den viktigaste orsaken till att unga väljer bort yrket och att lärare slutar, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Utredningen om de nationella proven ger oss rätt på punkt efter punkt. Nu gäller det bara att politikerna gör som lärarna vill.

Vi i Lärarförbundet har jobbat hårt och länge för att få till en förändring av de nationella proven. Vi har pekat på den arbetsbelastning som proven har inneburit, hur proven har ­tagit fokus från den övriga undervisningen och att provsystemet inte har fungerat särskilt bra vare sig som bedömningsstöd eller som nationell kunskapsuppföljning. När regeringens utredare förra veckan presenterade sitt betänkande var det till största delen bra förslag som Lärarförbundet har efterlyst, även om vi hade velat gå längre på flera punkter.

Arbetsuppgift som stjäl tid från elevernas lärande

Dokumentation är, har alltid varit och ­kommer alltid att vara en viktig del av läraruppdraget. Men dokumentationen måste stödja undervisningen, inte sinka den. De nationella proven är ett tydligt exempel på en arbetsuppgift som har kommit att stjäla alltför mycket tid från arbetet med elevernas lärande.

Självklart behövs det verktyg för att följa elevernas kunskapsutveckling. Bedömningsstöd som lärare själva kan använda i den kollegiala utvecklingen av elevernas kunskap och undervisningens kvalitet är en utmärkt lösning, som utredaren också föreslår. ­Tillsammans med nationella prov som genomförs genom stickprov kan vi bygga ett bra system för att stödja och följa både elevernas och nationens kunskapsutveckling. Det räcker.

Bedömningsstöd - stor framgång för oss

Tyvärr vill regeringens utredare att en del nationella prov även fortsättningsvis ska genomföras i hela årskurs 6 och 9. Men proven blir i alla fall färre och så småningom mindre arbetskrävande i och med att de blir digitala. I årskurs tre försvinner de nationella proven helt och ersätts med bedömningsstöd — en stor framgång för oss.

Det är dock anmärkningsvärt att digitaliseringen i skolan ska få ta så fruktansvärt lång tid när övriga samhället rusar på. Först 2022 ska digitaliseringen av de nationella proven vara fullt utbyggt. Det innebär att den höga arbetsbelastning som proven i svenska och engelska medför kommer att bestå till dess, vilket är både orimligt och onödigt. Andra länder ligger åratal före oss!

Vi har fått gehör för de flesta av våra krav

Men även om vi i Lärarförbundet vill mer och bättre är de förändringar som nu föreslås ett jättekliv i rätt riktning. Vi har fått gehör för de flesta av våra krav; färre prov, digitalisering, bedömningsstöd och ett system för nationell kunskapsuppföljning.

Det är också bra att utredaren inte har lyssnat på de idéer om central rättning som har framförts av bland annat Moderaterna och Socialdemokraterna. Central rättning av lärare anställda på en myndighet hade bara inneburit dubbelarbete och slöseri med lärarresurser, eftersom den undervisande läraren ändå måste och vill sätta sig in i sina elevers provresultat.

Lönen och arbetsbelastningen viktigast

Vad som i slutändan blir verklighet är förstås upp till riksdag och regering att komma överens om. Min förhoppning är att detta inte blir en bricka i ett politiskt spel om väljarnas uppmärksamhet. Jag hoppas att alla partier tar sitt ansvar och fattar beslut som svarar upp mot de förändringar som lärarkåren efterfrågar.

Den höga arbetsbelastningen är näst efter lönen den viktigaste orsaken till att unga väljer bort yrket och att lärare slutar. Det måste bli en ändring på det. Nu.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 6/16

Efter attentaten i Bryssel – vi lärare har en viktig roll

​Terrorattacken i Bryssel var en attack mot det öppna och demokratiska samhället. Just demokrati och mänskliga rättigheter är viktiga frågor som vi lärare måste fortsätta stå upp för.

Dagarna efter den hemska terrorattacken mot flygplatsen och tunnelbanan i Bryssel går mina tankar åter igen till de drabbade och deras anhöriga. Attentatet får mig samtidigt att påminnas om den viktiga roll vi lärare har för att alla människor ska få en demokratiskt inkluderande utbildning.

I tider av terrorattentat och förskräckelse känns det än mer viktigt att stå upp för det demokratiska samtalet och för mänskliga rättigheter. Lärares roll är att stå upp för demokratiska värden och det kommer vi fortsätta med i oförminskad styrka.

Education Internationals (EI) kontor ligger nära tunnelbanestationen som sprängdes. Våra kollegor där har alla tack och lov klarat sig från fysiska skador, men kontoret håller stängt åtminstone till och med onsdag, enligt uppgift från min kollega Fred van Leeuwen, generalsekreterare för EI.

Frågor & Svar