Lärarförbundet
Bli medlem

Utbildning ska vara en rättighet och självklarhet - för alla

Våra unga ska ha med sig vetskap om att deras röster räknas. Då behövs bra utbildning och satsningar för att möta likvärdighetsutmaningarna i svensk skola. Om det pratade jag om när jag träffade Utbildningsutskottet igår.

Vi lever i en tid av stora förändringar. Länder som tidigare blomstrade befinner sig i krig. Det globala politiska samtalet är under snabb förändring. Och världens kanske mäktigaste land har nu fått en president som på bara ett par veckor har genomdrivit politik som ger känslan av att man kastas tillbaka flera decennier i tiden. Med allt detta som händer oroar jag mig för vad det är för värld mina barn, och alla de barn jag möter i mitt arbete, ska växa upp i. Den värld jag vill efterlämna till den yngre generationen känns allt mer avlägsen.

Det är lätt att stoppa huvudet i sanden och blunda för det som sker. Men istället måste vi jobba ännu hårdare för att också de barn som växer upp idag ska kunna vara kritiska, granska fakta, och fatta goda beslut. För att också de ska få med sig vetskapen om att deras röster räknas i denna vår gemensamma värld. Och då behövs bra utbildning.

PISA-resultaten visade att den generella kunskapsnivån bland Sveriges femtonåringar har ökat. Tyvärr visade de också att likvärdigheten i svensk skola har sjunkit. Det måste vi ta på allvar. Igår mötte jag, tillsammans med mina styrelsekollegor, utbildningsutskottet och passade på att lyfta fyra viktiga likvärdighetsutmaningar för svensk skola: elevsammansättningen, digitaliseringen, finansieringen och lärarbristen.

Camilla och Helena Utbildningsmiddag

Igår mötte jag bland annat Ulrika Carlsson (C), Camilla Waltersson Grönwall (M) och Lena Hallengren (S).

Nylander

Liberalernas Christer Nylander och Annica Eklund från Kristdemokraterna satt också med när utbildningsutskottet träffade mig och styrelsen i Lärarnas hus.

Alla barn har rätt till god utbildning och faktorer som bostadsort eller föräldrarnas utbildningsnivå ska inte behöva vara avgörande för barnets möjligheter att lyckas i skolan.

1. Elevsammansättningen. Idag är skolan segregerad, eftersom samhället är segregerat. I kommunala skolor fördelas platserna efter den så kallade närhetsprincipen, där de som bor i samma område hamnar i samma skola. För fristående skolor fördelas platserna oftast efter kötid, vilket i praktiken gör att barn med mer aktiva föräldrar har större chans att komma in på vissa skolor. Lärarförbundet efterfrågar en mer blandad elevsammansättning. Upptagningsområdena bör ritas om, fler faktorer än närhet måste spela in och kötiderna bör slopas som urvalssystem. Svensk skola har mycket att vinna på att elever med olika erfarenheter och kunskaper möts. Det leder till ökad samhörighet och förståelse för varandra, samtidigt som betydelsen av exempelvis socioekonomisk bakgrund minskar för kunskapsresultaten.

2. Digitaliseringen. Tidigare var det självklart att alla elever skulle ha tillgång till papper och penna. I dagens samhälle är redskapen istället i allt högre grad digitala. Det innebär stora möjligheter för utbildningen, men är också en stor likvärdighetsutmaning. Digitaliseringen har kommit olika långt i olika skolor. I vissa skolor erbjuds en dator till varje elev, medan andra skolor har stor brist på relevanta digitala verktyg. Här får inte skolan halka efter. För finns inte relevanta redskap – då påverkas undervisningen. Och finns relevanta redskap bara i vissa skolor, medan andra halkar efter – då påverkas likvärdigheten.

3. Finansieringen. Idag kommer varje elev med en klumpsumma pengar, oavsett vilka behov just den eleven har eller vilka resurser som redan finns på skolan. Vi behöver reformera systemet, så att även faktorer som särskilda behov, lärartätheten och storleken på klasserna påverkar hur resurserna fördelas mellan olika skolor.

4. Lärarbristen. Alla elever har rätt att undervisas av utbildade, legitimerade lärare. Men idag råder en lärarbrist i Sverige. Så ska det inte behöva vara. Lärare behöver goda förutsättningar för att utföra sitt arbete och elever behöver goda förutsättningar för att lära sig. Alla elever, inte bara de som råkat ha turen att hamna på en viss skola med utbildade lärare, ska ha denna möjlighet. För god utbildning ska inte handla om tur. Det ska vara en självklarhet och en rättighet. För alla.

johanna i talarstolen utbildningsutskottet 2

Jag påminde utbildningsutskottet om att vi måste ta likvärdigheten på allvar och att alla barn har rätt till god utbildning oavsett bakgrund.

Arbetet för en bra och likvärdig svensk skola måste fortsätta. När jag ser vad som händer i världen sporras jag att fortsätta kämpa för alla barns rätt till bra utbildning och möjlighet att förverkliga sina drömmar. I slutet av januari såg vi hur människor världen över protesterade mot President Trump och för kvinnors och minoriteters rättigheter i det som kallades för ”Women’s march”.

Det i sig ger hopp om framtiden. Dagens barn växer upp i en värld präglad av hat och rädsla, men också i en värld där människor tillsammans står upp för demokratiska grundvärderingar och försvarar de mänskliga rättigheterna. Jag ska göra allt i min makt för att alla barn i Sverige ska ha tillgång till likvärdig utbildning. Där de får lära sig att granska fakta, arbeta efter demokratiska ideal, och får med sig den självkänsla och insikt som är så viktig - att du och vad du gör spelar roll för dig själv och andra.

Förskolan inkluderas äntligen i skolsatsning

Regeringen beslutar nu att inkludera förskolan i satsningar på kollegialt lärande och verksamhetsutveckling. Det är efterlängtat och glädjande att regeringen nu uppmärksammar vikten av tidigt lärande. Nu vill vi se satsningar på Sveriges övriga skolformer.

Igår kom regeringen med ett besked om nya satsningar på förskola och förskoleklass, något vi i Lärarförbundet länge har efterfrågat. Regeringen meddelade att satsningen Samverkan för bästa skola - en satsning på kollegialt lärande och verksamhetsutveckling som hittills endast omfattat grundskolan och gymnasieskolan - ska utökas till att även gälla förskolan och förskoleklassen. Det var ett glädjande besked för landets förskolechefer och förskollärare, som länge bortprioriterats i de nationella lärarsatsningarna.

Det var också ett glädjande besked för alla de barn som går i förskolan. Lärandet börjar inte i första klass. Det börjar tidigare. Förskolläraren lägger grunden” säger vi i Lärarförbundet vilket bekräftas i all möjlig forskning. Nobelpristagaren i ekonomi James Heckman har visat att de insatser som görs under förskoleåren ger bäst avkastning av alla utbildningsinsatser. Att satsa på förskolan är smart utbildningspolitik- det är en viktig insikt som regeringen nu visar. Lärarförbundet har däremot länge arbetat för fler satsningar på förskolan och därför var gårdagens besked efterlängtat.

I mitt arbete träffar jag många förskollärare och får ta del av allt fantastiskt jobb de gör för våra barn. Den som pratar med förskollärare och följer deras verksamhet, kan inte undgå att märka vilken viktig roll de spelar i barnens utveckling. Det är en bild som också delas av OECD, som visat att en bra förskoleverksamhet avspeglas i de PISA-resultat som eleverna får nio år efter de lämnat förskolan. Att investera i förskolan och dess pedagoger är därför att investera i framtiden.

JJÅ citatbild


Men vi nöjer oss inte där! Lärarförbundet har länge drivit frågan om vikten av att hela skolväsendetr ta del av de nationella skolutvecklingsprogrammen. Lärande är en livslång process och därför måste även andra skolformer, exempelvis vuxenskolan, omfattas av satsningarna. Det är glädjande att regeringen nu uppmärksammar vikten av tidigt lärande. Jag hoppas att de också inser vikten av satsningar på Sveriges övriga skolformer.

Förskollärarna har alldeles för länge behandlats styvmoderligt i de nationella utbildningssatsningarna, trots prat och vetskap om vikten av tidiga insatser. Gårdagens besked är därför ett steg i rätt riktning för svensk utbildningspolitik.

Och trots att det finns mycket kvar att göra, så är det helt klart värt att fira. Idag firar vi. Imorgon fortsätter vi att kämpa för att alla skolformer ska få ta del av nödvändiga och efterfrågade kompetens- och utvecklingssatsningar och för att förskolan i framtiden ska få mer utrymme i den svenska utbildningspolitiken.

​Alla elever ska ges samma chanser att lyckas i skolan

Hur skicklig och engagerad lärarkår vi än har, så kommer inte klyftorna i den svenska skolan att minska förrän vi lärare har fått rätt förutsättningar från politiskt håll. Därför presenterades idag en facköverskridande Likvärdighetsagenda.

Alla elever ska ges samma chanser att lyckas i skolan. Det tror jag att de allra flesta, inte bara vi lärare, skriver under på. Faktorer som socioekonomisk bakgrund eller boendeort ska aldrig vara avgörande för en elevs skolresultat. Jag bär en stark grundläggande övertygelse om alla barns förmåga att tillgodogöra sig kunskap. Jag vet också att vi har en driven och skicklig lärarkår i vårt land, som varje dag arbetar för att ge sina elever bästa möjliga förutsättningar för lärande. Ändå ökar klyftorna i det svenska skolsystemet.

Därför måste vi höja ambitionerna för svensk utbildningspolitik. För hur skicklig och engagerad lärarkår vi än har, så kommer inte klyftorna i den svenska skolan att minska förrän vi lärare har fått rätt förutsättningar från politiskt håll. Därför presenterade jag idag, tillsammans med Therese Guovelin från LO och Åsa Fahlén från Lärarnas Riksförbund, Likvärdighetsagendan som innehåller 25 förslag för en mer likvärdig skola.

Jag är stolt över att vi skapat denna unika överenskommelse i vilken vi formulerat 25 konkreta förslag inom tre områden för en skola som geralla elever samma chans att nå sin fulla potential.

Det första området handlar om skolvalsystemet.

Dagens system behöver justeras. Så som urvalssystemet för såväl kommunala skolor som friskolor idag är utformat, bidrar det till att elever med olika bakgrund allt mer sällan möter varandra. Dagens system har fått konsekvensen att när du är född, var du är född och av vilka föräldrar du är född av, har betydelse för var du går i skolan. Det får aldrig vara föräldrarnas bakgrund som avgör hur bra du som elev klarar dig i skolan. Alla elever måste få samma chans.

Vi föreslår därför att en ny portalparagraf införs i skollagen med krav på blandade elevgrupper, som ska gälla oavsett huvudman. Exempelvis bör kommunala skolors upptagningsområden ritas om och såväl närhetsprincipen som kötidssystemet som urvalsbaser bör breddas så att fler faktorer spelar in.

Rapportens andra område berör skolans finansiering och styrning.

Idag kommer varje elev med en fast klumpsumma pengar, utan att det tas hänsyn till hur mycket resurser barnet i fråga kommer att behöva för att lyckas i sin skolgång. Det är ett allt för stelbent system. Vi behöver ett nytt resursfördelningssystem som istället bygger på de faktiska kostnaderna. En likvärdig resursfördelning handlar inte om ”lika mycket till alla”. Det handlar om att alla skolor och kommuner ska få lika goda förutsättningar för att bedriva braundervisning, oavsett vilka grundförutsättningar just deras elever har.

Det sista - men nog så viktiga - området gäller insatser till skolor med särskilda utmaningar.

Skolor i områden med låg utbildningsnivå, med socioekonomiska problem, eller skolor som tar emot många nyanlända elever har ofta större utmaningar än många andra skolor. Dessa skolor bör ges extra stöd. Samtidigt måste alla skolor och alla kommuner dela på ansvaret och förmånen att ta emot nyanlända elever. Alla lärare bör dessutom få kunskap om hur vi tar emot dessa elever på bästa sätt.

I skollagen slås det fast att svensk skola ska erbjuda en likvärdig utbildning med hög kvalitet för alla elever.

Vi som är lärare eller skolledare kan bidra till att öka likvärdigheten utifrån våra uppdrag och mandat. Men för att kunna göra det krävs det att man från politiken ger oss goda förutsättningar att göra det. Jag är stolt över att Lärarförbundet, LO och Lärarnas Riksförbund tillsammans arbetat fram dessa förslag för svensk skola. I debatten under dagen har några kritiker försökt få debatten att handla om något spelteoretiskt tänk kring vem som styr agendan eller vilken organisation som sitter i knät på vem. Det är att förminska en extremt angelägen och viktig fråga - det är ingen betjänt av. Allra minst Sveriges elever.

Vi måste våga lyfta blicken och titta på hur vi når bästa resultat för alla människors lika möjligheter. Tillsammans. Vi måste våga hitta nya samarbeten och nya lösningar. Nu hoppas jag att också Sveriges politiker börjar samarbeta. Skolan behöver långsiktiga, blocköverskridande överenskommelser. Likvärdiga förutsättningar för våra barn borde vara en prioritet för alla partier. Jag kommer i alla fall aldrig nöja mig förrän alla elever ges samma chans att klara skolan!

Att vara lärare är att vara ledare

Ett ledarskap för skolan måste bygga på långsiktiga beslut och spelregler som håller över tid, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Ett ledarskap för skolan måste bygga på långsiktiga beslut och spelregler som håller över tid, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Lärare tar ansvar varje dag. Nu är det även dags för politikerna att visa ledartakter och skapa hållbara överenskommelser om skolan.

I förra veckan kom förslag från stats­ministern och utbildningsministern om ett ”ordningslyft” i skolan. Enligt förslaget ska mer fokus på ledarskap hos lärarna skapa studiero i klassrummen.

Jag säger att problemet är inte de lärare vi har. Problemet är de lärare vi inte har.

Att vara lärare är att vara ledare. Varje dag. Vi lär ut, bygger relationer, motiverar och gläds tillsammans över framstegen hos eleverna. Vi stöttar den elev som har det tuffare, och vi utmanar den elev som redan i första klass behärskar multiplikation och division att förflytta sina egna gränser. Vi undervisar, lyssnar och inspirerar.

Att ta ledaransvar

Som alla framgångsrika ledare arbetar vi hela tiden utifrån en tydlig värdegrund. Vi arbetar med professionell förändringsledning när vi implementerar nya läroplaner och betygssystem.

En sann ledare duckar inte för att leda även i svåra stunder. Vi kliver in för att stoppa mobbning och vi avgör när det behövs utökad föräldrasamverkan eller när gränser för osund föräldrapåverkan måste sättas.

Att vara lärare är att ta ledaransvar. Och vi gör det med stolthet och glädje. Men förutsättningarna att leda i klassrummet, på förskolan eller som rektor är inte alltid de bästa. Vi har en akut lärarbrist i Sverige där hälften av lärarna i slutet av förra terminen vittnade om att det inte gick att tillsätta vakanta tjänster. Skolan har under de senaste tio åren varit ett politiskt slagfält med många tvära kast och stora förändringar som ska genomföras under kort tid. Det har slitit hårt. Vi är stolta över våra jobb. Men många är också trötta efter åratal av orimligt hård arbetsbelastning, för få kollegor och arbetsuppgifter som inte stödjer elevernas lärande.

Att vara tydlig

Att ta ett ledaransvar är att vara tydlig med vad som krävs för att varje elev ska få det stöd eller utmaning som hen behöver och att identifiera vad vi själva behöver för att få vara de bra lärare och ledare vi vill vara. Men att ta ansvar handlar också om att visa på när förutsättningarna inte stämmer överens med de resultat vi ska leverera. Det kan handla om särskilt stöd, organisation, kompetensutveckling, kollegialt samarbete, avlastning eller behov av resursförstärkning.

Att ta ett ledaransvar innebär självklart även att vara tydlig med när vi inte har svaren, när vi behöver annan kunskap, erfarenhetsutbyte eller forskning. Vi har ett ansvar som lärare, ledare och fackförbund att se till att förutsättningarna i skolan blir bättre och att bidra till att politiska beslut grundar sig i vetenskap och vad vi inom professionen efterfrågar.

Nu är det dags att Sveriges politiker

Jag har under hela hösten varit tydlig med min önskan om att skolan ska sluta vara en arena för snabba politiska förslag, mest avsedda att vinna val. Ett ledarskap för skolan måste bygga på långsiktiga beslut och spelregler som håller över tid. Vi som lärare och rektorer är ledare.

Nu är det dags att Sveriges politiker visar att de är sin ledaruppgift mogen genom att skapa blocköverskridande överenskommelser för skolan. Det enda ordningslyft vi efterfrågar är det inom politiken

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 1/17

​Du är en del av vändningen för skolan

I Johanna Jaara Åstrands krönika, som publicerades i första numret av Lärarfackligt 2017 skriver hon om Timms, PISA och lärarnas roll i vändningen av skolresultaten. En vändning som sker trots att förutsättningarna för kåren är långt ifrån de bästa.

Det ljusnar ute, och det ljusnar för skolan. Strax före jul vände trenden i både Pisa och Timss, två uppmärksammade internationella kunskapsmätningar. För första gången på länge ökade kunskapsresultaten.

Bakom det här lyftet ligger Sveriges samlade lärarkår. Allt som händer i förskolan, fritidshemmet och under alla grundskole-åren har betydelse för elevens resultat i nionde klass. Vi är alla en del av vändningen för skolan!

Mätningar som Pisa och Timss visar inte allt. Men det är en bekräftelse att det som många av oss haft på känn också har visat sig stämma i det som mäts i de internationella kunskapsmätningarna. Det sker massor av fantastiskt lärararbete runt om i landet varje dag. Svensk skola är under ständig utveckling.

Allt detta händer trots att förutsättningarna är långt ifrån de bästa. Vissa kurvor borde inte peka uppåt, men tyvärr gör de det: lärarbristen och sjuktalen. Kollegor saknas, tid och resurser likaså. De politiska åtgärderna är ofta andra än de som lärarna efterlyser.

Vad skulle vi inte kunna åstadkomma med bättre förutsättningar? Om politiker fokuserade på åtgärder som ger fler kollegor och arbetsro, samt inte nöjer sig med annat än att lärare och skolledare har de allra bästa förutsättningarna?

Jag hoppas att det här blir startskottet för en annan skoldebatt. En debatt som hämtar kraft i det som fungerar, med politiker som vill vara en del av vändningen för skolan och kommer överens. Som lyssnar in och levererar de förutsättningar som lärarna efterfrågar: Garanterar stöd till de elever som behöver det, höjer löner och förbättrar arbetsvillkoren så att vi kan få fler kollegor och friska lärare.

Då kan det här bli en början på en fortsatt kunskapsresa för Sverige.

​”Problemet är inte de lärare vi har. Problemet är de lärare vi inte har”

Nu presenterar regeringen ännu ett åtgärdspaket och ordet "superlärare" nämns i en intervju med Löfven och Fridolin där man vill sprida superkunskaper mellan lärare. Det problem svensk skola har är inte de lärare vi har. Problemet är de lärare vi inte har. Vi har en akut lärarbrist i Sverige.

Under gårdagens partiledardebatt presenterade regeringen ett åtgärdspaket för de svenska klassrummen. Ett så kallat ”ordningslyft”.

Ja, vi behöver komma till rätta med den ökande ojämlikheten i den svenska skolan. Nej, det är inte fler dokumentationskrav för ordningsregler som är lösningen.

Vad vi lärare och rektorer behöver är rätt förutsättningar och mandat att skapa en bra studiemiljö utifrån den egna skolans förutsättningar och efter våra professionella bedömningar. Om rektorer och lärare fråntas mandat att själva bedöma och åtgärda både problem och möjligheter i klassrummen, öppnar det upp för ifrågasättanden och misstro mot professionen. Varje ”lyft” riskerar att bli ett sänke för tilliten till professionen.

I en intervju med Stefan Löfven och Gustaf Fridolin nämns titeln ”superlärare” som ska sättas in för att sprida sina superkunskaper till andra lärare. Jag hoppas att detta är en tidningsanka. Vi behöver mer tid för kollegialt lärande, men det handlar mer om tid och förutsättningar än några särskilt utsedda lärare som anses ha superkrafter. Vi behöver kontinuerlig professionsutveckling. Den måste matcha både individernas – lärarnas och skolledarnas – behov av utveckling och skolornas och fritidshemmen verksamhetsbehov.

Det problem svensk skola har är inte de lärare vi har. Problemet är de lärare vi inte har. Vi har en akut lärarbrist i Sverige. I en opinionsundersökning med lärare i november svarar fler än nio av tio lärare att de anser att det är lärarbrist idag och av dem upplever sju av tio att de påverkas av lärarbristen i hög grad. Tre av fyra säger att de inte får tag på vikarier när de behöver. Närmare hälften berättar att de hade vakanta tjänster i slutet av terminen. Lärarbristen är det viktigaste att åtgärda om vi vill ha ökad studiero i svenska klassrum. Brist på lärare i skolan ökar arbetsbelastningen för de befintliga. Vi behöver utbildade och behöriga lärare i alla klassrum. Vi behöver också fler speciallärare och specialpedagoger och en utökad elevhälsa som ger stöd åt de elever som behöver det mest.

Satsa på mer resurser till extra stöd och ge stöd tidigt. Alltför många lärare har elever som nekas stöd trots att lärarna påpekat behovet, och när stöd väl sätts in görs det försent. Ju fler elever som får den hjälp de behöver – desto lugnare i klassrummet

Regeringen: Lyssna och lita på professionen, det är det enda lyft i skolpolitiken vi väntar på.

​Nyårskrönikan

Johanna Jaara Åstrand önskar Gott nytt år med en tillbakablick och en hög förväntan på 2017.

Johanna Jaara Åstrand önskar Gott nytt år med en tillbakablick och en hög förväntan på 2017.

Johanna Jaara Åstrand blickar tillbaka på året som gått i Nyårskrönikan och konstaterar att vi har nått flera framgångar, men att Lärarförbundet ändå vill se ett trendbrott i politiken inför 2017.

Snart lämnar vi 2016 bakom oss och jag vill passa på att blicka i backspegeln på året som gått. Här har jag samlat några av alla viktiga händelser och mina förväntningar på 2017.

Gemensamt i årets nyårskrönikor är att vår omvärld varit - och är - osäker, med terrordåd, Brexit, utgången i USA-valet och att många människor är på flykt. Det påverkar oss alla och påminner om att läraryrket därför är viktigare än någonsin. Det är vi som utbildar framtiden! Eller: ”Lärare förändrar liv”, som Petra Elio Serti, lärare på Angeredsgymnasiet, talade om på vårt seminarium om Bästa skolkommun i höstas.

Trendbrotten i de internationella kunskapsmätningarna Pisa och Timss före jul hade inte varit möjliga utan hårt och skickligt arbete av Sveriges lärare. Nu måste ytterligare steg tas för att förbättra lärarnas förutsättningar och öka likvärdigheten i skolan.

Utbildningsdepartementet kom i början på året med nya uppgifter om att det kan saknas 60 000 lärare redan 2019. Både föräldrar och lärare upplever en allt större lärarbrist och det var ett av många ämnen när jag nyligen var med i Ekots lördagsintervju.

Att vi blir fler lärare är det absolut viktigaste som måste hända! Det finns tecken på att det håller på att vända. I den senaste intagningen till lärarutbildningen var antalet studenter fler än tidigare år, och på årets bokmässa träffade jag en av flera ingenjörer som sadlar om till lärare på högstadiet. TV4-journalisten Tilde de Paula är ytterligare en av dem som gärna skulle vilja bli lärare och de lärare som förut tvingades lämna läraryrket för att få upp sin lön och få en bättre arbetssituation väljer nu en vakant lärartjänst någon annanstans och blir därmed kvar i yrket.

Tilde De Paula

Men det är fortfarande långt ifrån tillräckligt för att täcka behovet, läraryrkets konkurrenskraft, jämfört med andra jämförbara yrken, måste öka.

Årets framgångar

I väntan på att lärarna blir fler, och för att minska den administrativa bördan, måste lärare få avlastning. Därför lanserade vi i början på året ett förslag om administrativa lärarassistenter. Något som engagerade många lärare. Vi fick snabbt medhåll från regering och opposition, och vårt förslag blev politik.

Stefan Löfven och Johanna Jaara Åstrand

Men som med alla beslut är vi inte nöjda förrän det märks skillnad i lärares vardag. Det gäller även gruppstorlekarna i landets förskolor. Under året beslutade Skolverket om nya riktmärken som visar att dagens nivåer är oacceptabla. Utan tvekan en framgång, efter att vi har påverkat under många, många år. Nu måste det göra avtryck i praktiken och i nästa steg bli riktmärken för gruppstorlekarna på fritidshemmen.

Årets ”Mer måste hända”

Att politiker på nationell och lokal nivå inser att lärarlönerna måste upp är viktigt. Lärarlönelyftet har än mer tydliggjort vikten av att uppvärderingen av lärarkåren måste fortsätta. Att staten är med och bidrar får inte betyda att kommuner och fristående arbetsgivare står tillbaka. Fler måste göra som Botkyrka , Sorsele och Nybro: Komplettera med lokala lärarlönelyft och hålla i satsningar på uppvärdering av lärarlönerna!

2017 – trendbrott för politiken?

Att titta i backspegeln är viktigt men framrutan är viktigast och jag ser fram emot att , tillsammans med er, arbeta för ett mycket bättre 2017. Mina förväntningar är höga och listan över nyårslöften jag vill se från våra politiker är inte lång men desto mer angelägen.

Mest efterlängtat vore ett trendbrott i politiken – ett brett samtal som resulterar i blocköverskridande överenskommelser om det som vi inom lärarkåren tycker är viktigast: Att varje elev garanteras stöd, högre lärarlöner och tillräcklig tid att planera och genomföra undervisningen. Det kräver politiker som motstår de partitaktiska frestelserna i valrörelsens upptakt, tar ett par steg bort från klassrummet, och intar rollen som experternas; lärarnas och skolledarnas, främsta förutsättningsgivare. För vi vet vad lärare och ledare med rätt förutsättningar på plats tillsammans kan åstadkomma!

En viktig grund för skolans och läraryrkets utveckling hoppas jag att Skolkommissionens förslag kommer att lägga under våren 2017. Men oavsett vad vi i kommissionen lyckas komma överens om så förutsätter det breda politiska beslut för att förslagen ska bli verklighet.

Nu måste vi framåt, tillsammans! Jag ser fram emot många heta debatter och intressanta samtal 2017. Men först vill jag önska dig Gott nytt år!

Johanna Jaara Åstrand, Läraförbundets ordförande


Gräv ner stridsyxan, tack

Jag vill se regeringens och alliansens företrädare i samförstånd ta ansvar för skolan. Det är min önskan för 2017, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning

Jag vill se regeringens och alliansens företrädare i samförstånd ta ansvar för skolan. Det är min önskan för 2017, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning

Det breda och långsiktiga samtalet om skolan har vi tyvärr inte sett skymten av. Låt det bli ändring på det under 2017.

Det finns en sak jag önskar mig: Vit flagg och politisk fred i skolfrågan. Trendbrottet i Pisa innebär en chans till en nystart för det politiska samtalet. Den efterföljande diskussionen kommer att bli avgörande för skoldebatten det kommande året.

För tre år sedan slog Pisaundersökningen ner som en bomb, med ett fullskaligt skyttegravskrig som konsekvens. Mitt i skottlinjen stod vi lärare och skolledare. Vi pepprades med en lång rad reformförslag och vallöften för skolan. Särskilt viktigt var det att fördela skulden: på de politiska motståndarna, kommunerna, de fristående skolorna eller varför inte oss lärare? Skolan blev den viktigaste frågan i valrörelsen 2014.

Sedan dess har vi fått flera viktiga och välkomna satsningar på skolan. Men det breda, långsiktiga samtalet om ett gemensamt ansvar för skolan över partigränserna — det har vi inte sett skymten av. I stället har partierna fortsatt att bråka om frågor som timplanen, betygen, nationella proven, 10-årig grundskola och så vidare.

Risken är uppenbar att detta fortsätter. Att omgörningar av skolan även framöver tar kraft från skolledarnas och lärarnas viktiga grunduppdrag.

Men min förhoppning är ändå att skol­debatten kan gå vidare till nästa kapitel. Nya Pisarapporten måste bli starten på ett fruktbart och intelligent samtal tillsammans med oss professionella i skolan. Det är inte duttande här och bråkande där som kommer att ge oss den skola Sveriges barn och elever behöver. Det är en medveten gemensam strävan och hårt arbete, med följande inriktning:

  1. Stärk läraryrkets attraktivitet och status.
    För att rekrytera och behålla landets största begåvningar måste läraryrkets status och attraktivitet höjas. Lång utbildning och stort ansvar måste visa sig i lönekuvertet och i arbetets innehåll.

  2. Ge oss lärare autonomi och låt oss vara proffs.
    I skolsystem där eleverna presterar bra tycks lärarna ha ett större inflytande över hur de lägger upp undervisningen och bedömningen. Lärarna får bättre förutsättningar när politikerna tar några steg bort från klass­rummen.

  3. Ge skolan lugn, arbetsro och långsiktiga förutsättningar.
    Låt Sveriges lärare, skolledare och elever få ägna sig åt undervisning, utveckling och lärande. Låt oss få lugn och ro och slippa snabba och inte alltid helt genomtänkta ­reformer.

  4. Stärk likvärdigheten.
    Ge alla skolor rimliga förutsättningar att möta sina elevers behov genom en ny finansiering och en förändrad skolpeng som matchar de faktiska kostnaderna i skol­systemet. Minska skolsegregationen genom ett förändrat skolval som ger alla elever samma chans att göra medvetna och behovsanpassade val.

Vi lärare har visat att vi kan höja resultaten i såväl matematik som naturkunskap och läsförståelse när vi får samarbeta, stärka varandra och tillsammans utveckla kvaliteten i undervisningen. Tänk vad vi kan åstadkomma med fler behöriga kolleger och tid till rätt saker. Bespara oss därför ännu en val­debatt där skolan görs till ett slagfält.

Jag vill se vit flagg. Jag vill se regeringens och alliansens företrädare i samförstånd ta ansvar för skolan. Det är min önskan för 2017.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 18/16


Grymt jobbat alla kollegor!

​Vi har lång väg kvar till riktigt vassa skolresultat. Men i dag tänker jag vara stolt, glad och ödmjuk inför den stora insats som Sveriges lärare har gjort. Grymt jobbat alla fantastiska kollegor!

Sverige har äntligen brutit trenden i Pisa och kunskapsresultaten vänder uppåt i alla tre ämnen. När Svenska Dagbladet i dag delar ut sin bragdguldmedalj borde alla Sveriges lärare ligga bra till. Undervisning är givetvis ingen tävling, men det Sveriges lärarkår åstadkommit kan inte kallas för något annat än en stor prestation.

Det finns inga mirakelkurer

När det första jublet har avtagit lär en stor fråga bli: Vems är äran och vilka fantastiska mirakelkurer ska ordineras skolan härnäst? För mig är det superenkelt. Det här hade aldrig vara möjligt om inte alla skickliga och engagerade lärare hade gjort jobbet – trots tuffa förutsättningar. Och några mirakelkurer finns inte. Det är bara hårt jobb som gäller.

Reformkaos fram till 2012

När Timss presenterades såg vi prov på det stora intresset att förklara vilka och vems reformer som ligger bakom utvecklingen. Jag vill dock peka på ett väldigt intressant samband i Pisa. Åren 2006 till 2012 präglades svensk skola av totalt reformkaos – nya betygssystem, nationella prov och läroplaner som spottades fram i extremt hög fart. Då gick det också tvärt nedåt i Pisa.

Fortfarande rörigt

Det läggs fortfarande en stor politisk kraft på omgörningar av skolan och tjafsande och bråkande, men om åren före 2012 i stort sett innebar total nedmontering och nybyggnation har de senaste åren mer handlat om ommöblering. Det är fortfarande rörigt, men det är i alla fall inte längre kaos. Och nu ser vi trendbrottet i Pisa.

Självklart har det betydelse att vi lärare kan lägga fokus på vårt kärnuppdrag och inte tvingas ägna en massa kraft åt att implementera en massa reformer.

Låt professionens bedömningar vara i fokus

Jag hoppas att dagens Pisa-glädje kan lägga grunden för ett nytt politiskt samtal där professionens bedömningar blir utgångspunkten för skolans fortsatta utveckling.

Jag passade också på att livesända på Facebook under dagen, det kan du se här nedan.

Trendbrott och bekräftelse på vårt dedikerade arbete

Det viktiga nu är att ha fortsatt fokus på det som bygger kvalitet.

Det viktiga nu är att ha fortsatt fokus på det som bygger kvalitet.

Trendbrottet som vi har längtat efter är äntligen här! Timss visar uppåtgående elevresultat – en bekräftelse på lärares och elevers dedikerade arbete.

Många med mig har nog känt ett sting av oro för vad Timss och Pisa kommer att visa. Ska vi lärare hamna mitt i ännu en shame- and blamediskussion? Utsättas för ytterligare skottsalvor från höften av politiker som vill plocka poäng på varandras bekostnad. Det är verkligen inte vad skolan och lärarkåren behöver.

Än är det för tidigt att pusta ut, vi vet inte vad Pisa visar. Men givetvis ska vi glädjas åt resultatet i Timss. Både för att det är väldigt positivt att resultaten förbättras, men också för att detta sannolikt innebär att förutsättningarna för ett vettigt samtal om skolans utveckling blir betydligt bättre, än om utvecklingen hade fortsatt nedåt.

Inga fler reformer, tack!

Det finns givetvis en risk att politiker använder det här resultatet för att legitimera sin egen politik. ”Det är tack vare de nationella proven!” Jag hoppas verkligen att vi slipper se den typen av äregirighet. Och allra mest hoppas jag att politiker är hederliga nog att inte använda detta som ett argument för ytterligare reformer som inte har stöd i forskning och beprövad erfarenhet.

Det är en lång väg tillbaka till skolresultat i världsklass. Det kommer krävas fortsatt hårt och beslutsamt arbete av alla Sveriges lärare och skolledare. Och för politikernas del är det för tidigt att koncentrera sig på glöggen och julmyset. De har ett stort jobb med de utmaningar som måste lösas för att lärare och elever ska få bästa möjliga förutsättningar att fortsätta lyfta resultaten. Lärarbristen och lärarlönerna. Behovet av kompetensutveckling och utveckling i yrket. Den höga arbetsbelastningen. Och likvärdigheten – en utmaning som Timss bekräftar.

Fokus på kvalitet

Det viktiga nu är att ha fortsatt fokus på det som bygger kvalitet. Det handlar om att fokusera på undervisningen – på det som gör oss lärare ännu bättre och ger oss bättre förutsättningar att göra ett bra jobb.

Vi behöver fler kollegor. Mer tid att samarbeta med varandra. Möjligheter att utvecklas och specialisera oss – till exempel genom att forska eller delta i forskningsprojekt. Det politikerna måste koncentrera sig på är att säkerställa att infrastrukturen finns så att vi får utrymme att röra oss på kartan. Sedan kan de lämna resten upp till oss.

Johanna Jaara Åstrand, Lärarförbundets ordförande

Frågor & Svar