Lärarförbundet
Bli medlem

Vi tar ut kursen mot framtiden

Vi behöver värderas högre för det jobb vi gör och få avlastning så att vi lärare får vara lärare och inte vaktmästare, IT-tekniker, administratörer och kuratorer. Anställ fler yrkesgrupper som administrativa lärarassistenter och socialpedagoger och bygg ut elevhälsan, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Vi behöver värderas högre för det jobb vi gör och få avlastning så att vi lärare får vara lärare och inte vaktmästare, IT-tekniker, administratörer och kuratorer. Anställ fler yrkesgrupper som administrativa lärarassistenter och socialpedagoger och bygg ut elevhälsan, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Genom den stora dialog som just nu pågår ska Lärarförbundet slå fast hur medlemmarna vill att skolan ska se ut om tio år.

Jag blev lärare för att jag vill undervisa och jag vill ha tid att få göra det bra. Så säger en av alla lärare jag träffat på mina skolbesök ute i landet. Man tycker att det borde vara en självklarhet. Att vi lärare får undervisa. Och att vi får tid att göra det bra.

En strid ström av förslag

Under lång tid har politiker, nationalekonomer och andra självutnämnda experter haft en dragkamp om vem som har flest och bäst idéer om hur skolan ska bli bättre. Vi har fått se en strid ström av förslag på allt ifrån fler nationella prov, tidigare (och ännu tidigare) betyg, fler undervisningstimmar inom matematik och idrott, obligatoriska diagnostiska prov och indragna sommarlov för 15-åringar som inte nått målen. Och så förstås alla detaljkrav på hur ordning och reda ska stärkas i klassrummen och hur medelklassföräldrarna ska hållas stången.

Men är det detta som skolan behöver? Blir vi verkligen hjälpta av ytterligare detaljregleringar av hur vi ska sköta vårt läraruppdrag?

Nu är det politikernas tur att lyssna

Jag säger nej! Nu är det vi inom professionen som ska prata och politikernas tur att lyssna. Därför genomför Lärarförbundet just nu medlemsdialogen som ska ta ut rätt kurs för skolan och professionen.

Nu ska vi – du, jag och våra kolleger — slå fast hur vi verkliga proffs vill att skolan ska se ut om tio år. Tillsammans skapar vi framtidens skola.

Jag har haft förmånen att få leda ett flertal dialogmöten med några av er lärare och skolledare runt om i Sverige. Bilden som målas upp är tydlig: Att vara lärare är att ha ett arbete som präglas av mycket glädje, utveckling, samarbete, kreativitet och lärande. ”Glädjen hos eleverna att vilja lära sig engagerar mig mest i mitt lärarjobb”, beskriver en grundskollärare. ”Barnens nyfikenhet och att utmanas av mina kolleger”, säger en förskollärare.

Vi behöver mer tid

Men ni är också tydliga med vad som behöver förbättras. Det vi vill ha mer av för att kunna kvalitetssäkra undervisningen med fokus på varje elevs lärande och utveckling är TID. Vi behöver tid för att planera, förbereda och utvärdera våra lektioner. Vi behöver tid till kollegialt samarbete, för att också kunna spela roll för varandra och utvecklas genom varandra. Vi behöver tid för att kunna se varje barn och elev och möjlighet att ge särskilt stöd eller extra utmaningar till dem som behöver det.

Vi behöver vara fler lärare

Därför behöver vi bli fler utbildade och behöriga lärare. Vi behöver värderas högre för det jobb vi gör och få avlastning så att vi lärare får vara lärare och inte vaktmästare, IT-tekniker, administratörer och kuratorer. Anställ fler yrkesgrupper som administrativa lärarassistenter och socialpedagoger och bygg ut elevhälsan.

Vi lärare och skolledare behöver inte fler och mer detaljerade direktiv om hur vi ska utföra vårt arbete. Vi är en profession med unika kunskaper och förmågor att undervisa, leda och utveckla barn, elever och studenter från den första dagen de kryper in på förskolan hela vägen genom grundskola och fram till en gymnasie- eller universitetsexamen.

Som lärare både är vi lösningen och har lösningarna. Därför är det vi som måste peka ut ”Rätt kurs för skolan och läraryrket” och politikerna som måste ge förutsättningarna.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 4/17


Att låta pengar gå till spillo löser ingen lärarbrist

I dag presenterade Skolverket siffror över utgången av den så kallade Lågstadiesatsningen. Satsningen på att få in fler lärare i skolan är helt nödvändig samtidigt visar siffrorna från Skolverket också på hur akut och påtaglig lärarbristen i Sverige är idag.

Att kommuner och fristående skolor nu lyckats rekrytera cirka 1300 lärare och ett antal hundra förskollärare och specialpedagoger ger en viss lättnad på trycket hos den befintliga lärarkåren. Samtidigt visar siffrorna från Skolverket också på hur akut och påtaglig lärarbristen i Sverige är idag.

För läsåret 2015/16 beviljades kommuner och fristående skolor nästan två miljarder kronor i bidrag. Ungefär en tiondel av bidraget, drygt 205 miljoner kronor ska betalas tillbaka eftersom de inte lyckats rekrytera personal.

205 miljoner kronor som inte kan användas för att de inte finns lärare att anställa. Det är lärarbristens Sverige. 95 procent av kommunerna uppger att de har svårt att rekrytera personal. 95 procent har fått pengar men kan inte anställa för lärarna helt enkelt inte finns där.

Det går såklart inte att anställa lärare som inte finns. Därför är det bra att det möjliggjorts att anställa andra yrkeskategorier i syfte att avlasta lärarna och frigöra värdefull lärartid. Och desto viktigare är det att alla parter på alla nivåer gör allt och lite till för att få fler att utbilda sig till lärare och se till att de lärare man har vill stanna kvar och utvecklas i yrket. Därför måste lokala kompetensförsörjningsplaner komma på plats, där parterna gemensamt lägger upp rekryteringsstrategier, långsiktiga lönepolitiska prioriteringar, utbildningsinsatser och åtgärder för att avlasta befintliga lärare från arbetsuppgifter som inte har med kärnuppdraget att göra.

Kommunerna måste fråga sig hur man kan behålla och locka tillbaka lärare till yrket genom att bli attraktiva lärararbetsgivare. SCB presenterade nyligen siffror som visar att 6 av 10 av de 40 000 lärare som valt att lämna yrket kan tänka sig att komma tillbaka. Förutsatt att de får högre lön, rimligare arbetsbelastning och mer makt över sitt jobb.

Att 95 % av tillfrågade kommuner har svårt att rekrytera visar också att det måste finnas en tydligare strategi för hur de arbetar med en rekryterande lönesättning och rimliga arbetsvillkor för de lärare kommunen faktiskt har. Här krävs det att kommunen gemensamt med professionen skapar sin åtgärdslista.

Arbetsgivare måste helt enkelt erbjuda de villkor som lärarna efterfrågar. För en sak är säker: lärarbristen kommer inte försvinna av sig själv och att låta pengar gå till spillo löser ingen lärarbrist. Men ett planlöst agerande gör det inte heller.

​​​Allt engagemang för ensamkommande barn behövs

De senaste åren har miljontals barn tvingats på flykt. Vissa har kommit till Sverige och börjat svensk skola. Jag imponeras över det engagemang jag ser hos lärarkåren och är stolt över att tillhöra en yrkesgrupp som står upp för barn i de allra svåraste av situationer.

Liksom många, många lärare med mig har jag under de senaste åren känt förtvivlan över alla de miljoner människor som har tvingats på flykt från sina hemländer. Varje människa som måste fly är en tragedi. Allra värst är det förstås för de barn och unga som rycks upp från sina rötter, antingen tillsammans med sin familj eller helt ensamma på sin flykt. Jag har också träffat många rektorer, lärare och elever som berättar om läget i svensk skola och hur mottagandet av nya elever har fungerat eller inte fungerat. Många är de lärare som gjort ett enastående arbete och lagt ned både sin arbetstid och fritid för att ge unga nyanlända en god chans till en ny start i Sverige.

Jag är otroligt stolt över att tillhöra en yrkesgrupp som inte tvekar att stå upp för de allra svagaste i de allra svåraste av situationer. Men det finns mycket som måste bli bättre! Det är inte hållbart vare sig för elever eller lärare när asylbeslut dröjer och unga hamnar i limbo. Lärarna tillhör den yrkesgrupp som fått bära en orimligt stor börda när uppbackningen av samhället brustit och konsekvenserna lagts i individers och lärarprofessionens knä. Jag skrev ett öppet brev till Sveriges regering om det i oktober.

Att vara lärare är inte att ha vilket jobb som helst. Det är att vara en del av något mycket större och ett samhällsuppdrag som innebär att ansvara för kommande generationers grundläggande utbildning och sociala utveckling till demokratiska samhällsmedborgare. Sedan brevet i oktober har situationen ute på landets skolor förvärrats och vittnesmålen om ungdomar som i desperation väljer att avsluta sitt liv blivit fler.

Jag väntar fortfarande på svar från regeringen.

Jag, tillsammans med Eva Nordmark på TCO och Veronica Magnusson på Vision, uppvaktade Morgan Johansson både med artiklar och besök för att förändra asyllagen.

På plats hos Morgan Johansson för att lyfta lärarperspektivet på migrationspolitik



Jag är medveten om att detta är en fråga som är mycket komplicerad och att regeringens förslag på förlängt uppehållstillstånd har sina luckor. Jag arbetar därför brett i min roll som ordförande för att få till stånd politisk vilja och beslut som svarar upp mot de behov och lösningar som professionen efterfrågar i syfte att få göra ett riktigt bra jobb som lärare och ledare.


Jag kommer fortsätta kämpa för att ge unga nyanlända de bästa chanser i skolan och att ge lärare rätt förutsättningar för att undervisa och göra skillnad för dem och alla deras klasskamrater. Jag både gläds och imponeras över det initiativ, engagemang och driv som finns i lärarkåren för alla dessa barn och ungdomar. Jag tänker visa att vi står upp för er, de mänskliga rättigheterna och elevernas rätt till utbildning. Vi fortsätter att driva på, både genom fackligt engagemang i Lärarförbundet och genom andra organisationer och upprop.


Tillsammans kan vi få rätt saker att hända och skapa de bästa förutsättningarna för de som behöver oss allra mest.

Lägg kraft på källkritiken

Behovet av källkritik har förmodligen aldrig varit större än i dag, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Behovet av källkritik har förmodligen aldrig varit större än i dag, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Lärare måste få tid att utveckla sin digitala kompetens för att kunna lära elever känna igen alternativa fakta och falska nyheter.

Det pågår ett informationskrig. På Youtube, nyhetswebbar och klickbetessajter tävlar redaktörer, individer och organisationer om vår uppmärksamhet.

Vissa intressen är rent kommersiella — annonsförsäljning står i fokus när kvälls­tidningen har rubriken ”Här fångas odjuret på film (starka bilder)”. Vi klickar, underhålls, förfasas och konsumerar reklam.

Makten över vårt sätt att tänka

Andra aktörer vill påverka vårt sätt att tänka och agera. Det kan handla om främlingsfientliga sajter som Breitbart eller Avpixlat som presenterar så kallade alternativa fakta. Här är det inte alltid så noga med sanningen och källorna, men artiklarna ger oss intrycket av seriös journalistik. Just nu har vi också, som bekant, en president i världens mäktigaste nation som varken skyr fake news eller alternativa fakta.

Makten över tanken och historieskrivningen kallas på modernt kommunikationsspråk för storytelling. Den som berättar den bästa, mest attraktiva och trovärdiga historien vinner vårt sätt att tänka. Men det är egentligen inget nytt. Världens kanske äldsta PR-kampanj finns att beskåda i Bayeux i norra Frankrike. Den så kallade Bayeux-tapeten skildrar normandernas erövring av England år 1066. Den är ett försvar av Vilhelm Erövrarens anspråk på England och användes under många år för att pränta in budskapet i befolkningen.

Stort behov av kompetensutveckling inom källkritik

Men det har onekligen hänt saker sedan medeltiden. I dag fullkomligt översköljs vi av både information och desinformation samtidigt som vi har levt flera generationer med fri press som följer pressetiska normer och riktlinjer. Våra hjärnor tolkar gärna en nyhetstext eller videoklipp som ett verk författat med journalistiska metoder och baserat på trovärdiga källor — bara de yttre attributen följer nyhetsnormen.

Behovet av källkritik har förmodligen aldrig varit större än i dag. Men vilka förutsättningar vi lärare har att utveckla källkritiskt förhållningssätt och lära ut det skiljer sig mycket åt. Enligt Skolverkets IT-uppföljning från 2016 arbetar var fjärde lärare i grund­skolan inte alls med att lära ut källgranskning på internet och fyra av tio lärare säger att de har stort behov av kompetensutveckling inom källkritik.

Nationella IT-strategier

Lärarförbundet har länge krävt en natio­nell strategi för digitaliseringen i skolan. I våras presenterade Skolverket äntligen nationella IT-strategier med målet att till år 2022 säkerställa en likvärdig tillgång och användning av digitala verktyg i svensk förskola och skola.

Det är inte en målsättning som kommer vara självuppfyllande. För att den ska uppnås måste Sveriges kommuner och fristående skolor visa stor förändringskraft för att säkra både tillgången till och utvecklingen av digitala verktyg. Möjligheterna måste flyttas in i lärares och elevers vardag. Lärares förutsättningar att delta i kompetensutveckling och få tid att utveckla den egna digitala kompetensen, källkritisk kunskap och nya undervisningsmetoder måste säkras.

Att ge oss lärare rätt verktyg att rusta barn och elever med såväl digital kompetens, digital etik och källkritiskt förhållningssätt är en framtidsfråga och en förutsättning för att värna vårt demokratiska grunduppdrag i ­skolan.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 3/17


En gymnasieutbildning för alla

I det remissyttrande Lärarförbundet nu har lämnat till regeringen, välkomnar vi flera av de förslag som framförs i Gymnasieutredningen. För att förslagen ska falla väl ut i verksamheten är det dock viktigt att det finns en bred politisk enighet och att de genomförs med en ambition om långsiktighet.

Vi har nu lämnat vårt remissyttrande om Gymnasieutredningen. Regeringens särskilda utredare Helén Ängmo föreslår bland annat att flera väsentliga delar i gymnasieskolan som försvann vid den stora gymnasiereformen 2011, återinförs. Vi välkomnar många av Ängmos förslag, men vill betona vikten av att de förändringar som genomförs måste göras med bred politisk enighet och få de resurser och ta den tid som krävs.

En gymnasieexamen är körkortet in på svensk arbetsmarknad. Vi vet att utan en gymnasieexamen ökar risken för arbetslöshet och utanförskap. Därför är det både bra och nödvändigt att regeringen har utrett hur vi ska få fler att både starta och fullfölja gymnasiet. I utredningen framförs flera bra förslag som om de införs, skulle göra gymnasieskolan bättre rustad att ta fler elever ända fram till mål.

Viktigt att alla gymnasieprogram ger högskolebehörighet

Vi välkomnar förslaget om att alla gymnasieprogram - inklusive yrkesprogrammen - ska ge högskolebehörighet. Det är ett viktigt förslag som i praktiken innebär att skolan är med och öppnar dörrar, istället för att stänga dem. Det finns femtonåringar som vet vad de vill arbeta med efter avslutad skolgång. Men de allra flesta femtonåringar vet det inte. Därför är det viktigt med en skola som ger eleverna möjlighet till ett livslångt lärande. Att eleverna har möjlighet att studera vidare eller sadla om senare i livet. Vi kan inte ha en skola som låser in eleverna i återvändsgränder och sorterar bort vägval i onödan. Att ha den grundläggande högskolebehörigheten är centralt för att bli en aktiv samhällsmedborgare. Det måste vara alla ungdomars rätt att få den bildning som möjliggör aktivt deltagande i samhällslivet, kritiskt tänkande och personlig utveckling.

En fråga som vi i Lärarförbundet länge har drivit är vikten av ett estetiskt ämne på alla program. Vi gläds därför särskilt åt att utredningen föreslår att det ska återinföras. Alla elever ska ha rätt att utveckla sin kreativitet och skapande genom olika uttryckssätt.

Ska skolan återigen förändras måste förändringen därför vara väl genomarbetad och konstruerad för att hålla på sikt.

Utredningen föreslår även ett införande av ämnesbetyg i gymnasieskolan. Det är en fråga jag själv, liksom förbundet, inte har tyckt varit helt enkel att tackla. Å ena sidan skulle det bidra till en gymnasieskola där undervisningen blir mindre fragmenterad och där eleverna får tid och fler chanser att prestera. Å andra sidan skulle det kräva ett rejält omtag på en gymnasieskola där reformtakten varit hög under lång tid. Det lärare och elever behöver är stabilitet. Ska skolan återigen förändras måste förändringen därför vara väl genomarbetad och konstruerad för att hålla på sikt.

Dagens kursbetyg skapar stress

Jag vet att många lärarkollegor menar att ämnesbetyg i gymnasieskolan både skulle minska deras arbetsbelastning och innebära pedagogiska fördelar som skulle vara positiva för elevernas lärande. Dagens kursbetyg skapar en stress för både lärare och elever. Eleverna får efter varje avslutad kurs betyg de inte har någon möjlighet att förbättra. Många – både lärare och elever - vittnar om den oerhörda press det ger. Om det är den pressen som leder till att unga hoppar av sin gymnasieutbildning är det förödande.

Det finns därför många fördelar med att införa ämnesbetyg. Men för att det ska landa rätt så måste det göras med eftertanke, noggrannhet och bred politisk enighet. Ämnesbetyg förutsätter en ämnesbaserad istället för kursbaserad gymnasieskola. Det innebär en stor omställning och är inget som kan hastas fram. Då är risken stor att gymnasielärarnas arbetsbelastning istället ökar. Därmed vilar ansvaret tungt på gymnasieminister Anna Ekström att göra kloka avvägningar och hitta breda överenskommelser.

Sammantaget innehåller Gymnasieutredningen flera bra förslag som om de genomförs kommer spela stor roll för elever och lärare, men det gäller också att komma ihåg att grunden för våra gymnasieelever läggs långt tidigare. Att rätt stöd och stimulans säkras redan i för- och grundskolan är en grundförutsättning för lyckade gymnasieresultat.

Att säkerställa alla ungdomars rätt till en gymnasieexamen är en avgörande framtidsfråga för Sverige. Gymnasieexamen är inträdesbiljetten till samhället. Det är därför oacceptabelt att så många går miste om den. Alla ska få de möjligheter i livet som en avklarad gymnasieexamen ger.

Professionen tar ut Rätt kurs!

Nu är vårens stora medlemsdialog verkligen igång! Igår var jag med på två dialogmöten. Det var möten som gav mig inspiration från det engagemang jag mötte, men också ett driv att förbättra det som så uppenbart efterfrågas av professionen.

För en vecka sedan drog vi i Lärarförbundet igång vår stora medlemsdialog Rätt kurs, där minst 50'000 lärare och skolledare ska få möjlighet att göra sina röster hörda. Under våren ska vi tillsammans ta ut rätt kurs för såväl skolan som för vårt förbund. Redan nu har över 2000 personer deltagit i den digitala versionen av medlemsdialogen, en version som tar cirka tre minuter att genomföra. De längre och mer fördjupande versionerna av medlemsdialogen – 30 respektive 90 minuters dialog på arbetsplatserna och i avdelningarna – har också de börjat komma igång. Jag är så spänd på att få se vilken kurs vi gemensamt tar ut!

Igår deltog jag på mina första medlemsdialoger. I samband med att jag besökte lokalavdelningen i Uddevalla, träffade jag lärare, skolledare och elever på Herrestadsskolan och lärare på SFI på Uddevalla vuxenutbildning. Jag måste säga att jag lämnar dessa samtal med väldigt blandade känslor. Det råder ingen tvekan om det stora engagemang, den kompetens och den vilja som lärarna har och gärna delar med sig av. Engagemanget bland kåren och de kloka medskick jag fick med mig, stärker mig i hur viktigt det är att vi inom professionen får större inflytande över vad som måste till för att varje lärare ska få rätt förutsättningar att göra ett riktigt bra jobb. Det är ett enormt resursslöseri när lärarkompetensen inte får komma till sin rätt och när lärare inte får tid att spela roll för sina elever eller för varandra i utvecklingen av undervisningen och lärarskapet.

På väg till medlemsdialog Uddevalla

Förväntansfulla på väg till den första medlemsdialogen.

Johanna medlemsdialog Uddevalla

Medlemsdialog på gång! På Herrestadsskolan lyftes många intressanta tankar och idéer.

Jag besökte tre olika verksamheter; en förskola, en grundskola och vuxenutbildningen. Trots att jag vet att hela professionen står inför liknande utmaningar, så blev det ändå så tydligt hur samstämmiga lärarna och skolledarna från de olika verksamheterna var när det gäller skolans utmaningar och hur vi bör ta oss an dem. Lärare och skolledare i alla typer av verksamheter behöver mer tid tillsammans, för kollegialt lärande, för utveckling och uppföljning. Kollegor måste få chans att komplettera, stötta och utmana varandra. Det är så vi får möjlighet att vara de lärare och skolledare vi kan och vill vara för våra elever.

Korridorssnack med lärare och elever2Korridorssnack med lärare och skolledare.

Under medlemsdialogerna fick jag bland annat höra att "Eleverna och deras utveckling är det som engagerar mig mest", "Jag trivs med mitt jobb, men jag trivs inte med min lön" och "Vi skulle behöva jobba ihop oss mer mellan yrkesgrupperna i skolan". Kloka tankar av kloka lärare. Men samtidigt tankar som år 2017 inte borde behöva vara ett önskat tillstånd utan ett självklart faktum.

Skolbesök Uddevalla

Elever på restaurang- och storköksutbildningen. Här lär sig eleverna yrkeskunskaper samtidigt som de läser svenska. Eleverna bjöd på smoothie och framtidsdrömmar.

Jag vill uppmana också dig att delta i Lärarförbundets medlemsdialog. Vi är idag drygt 230 000 medlemmar, vilket gör oss till en stark röst i skoldebatten. Men om inte du och dina kollegor är med och berättar vad just ni tycker och tänker om er arbetssituation, så tappar vi värdefulla medskick och gemensam kraft.

Johanna Intervjuas av P4 Väst

P4 Väst var också på plats för att rapportera om medlemsdialogen.

Jag vill att professionen ska vara styrande i skoldebatten och i de politiska besluten. Då behöver jag också din hjälp. För utan dig, är det svårt att lyfta hela professionens röst. Just nu pågår det medlemsdialoger i många skolor i hela landet, där vi tar ett viktigt steg tillbaka och lyssnar på dig. Du är alltid välkommen med dina tankar, men nu under våren har du och dina kollegor ett särskilt tydligt forum för dialog. Passa på att delta i en längre dialog på din arbetsplats eller i din avdelning. Eller gå in redan nu och delta i vår digitala dialog. Jag ser fram emot att höra om dina tankar och idéer. Så att vi tillsammans kan få rätt politiska beslut på plats och gemensamt ta ut rätt kurs för läraryrkets och skolans utveckling.

Tillsammans gör vi både skolan och varandra bättre.

Politiker som inte lyssnar på professionen slösar på skolans resurser

De skolpolitiska förslag som läggs måste utgå från lärares och elevers behov. Att forma politiken efter ett politiskt spel eller efter idéer utan grund, är att slösa på skolans resurser. Därför uppmanar jag landets politiker att i politikutvecklingen lyssna på professionen - vi kan svensk skola.

I onsdags presenterade Socialdemokraternas partistyrelse ett antal skolpolitiska förslag inför partiets kongress i april. Förslagen handlar bland annat om förlängd skolplikt och obligatorisk lovskola för de elever som inte lyckats nå de uppsatta målen under terminerna. Jag välkomnar höjda politiska ambitioner för svensk skola, men ser tyvärr att Socialdemokraterna börjar i helt fel ände.

Förslaget missar nämligen två av de absolut största utmaningarna för svensk skola – den akuta lärarbristen och det faktum att elever i behov av extra stöd inte får hjälp i tid. Redan idag undervisas många klasser av obehöriga och prognosen för kommande år ser än mer dyster ut. Lärare över hela landet skriker dessutom efter rätten att sätta in särskilt stöd för de elever som har svårigheter i skolan. Att dra in sommarlovet för de fjorton- och femtonåringar som inte har fått den hjälp och stöd de behövt redan i låg- och mellanstadiet är att försöka behandla ett symptom medan man ignorerar roten till problemet.

Socialdemokraterna borde istället lyssna till professionen och läsa statistiken. Igår presenterade Arbetsförmedlingen rapporten Var finns jobben 2017?, där man redovisade vilka som är de största bristyrkena i dagens Sverige. Arbetsförmedlingens statistik visar tydligt på den arbetskraftsbrist som finns inom de pedagogiska yrkena. I rapporten placerades varje yrke på ett index mellan 0 och 5. Yrken med ett värde på 4.01-5.00 har en påtaglig arbetskraftsbrist. Inom de pedagogiska yrkena placerades såväl förskollärare (4.9), som speciallärare och specialpedagoger (4.8), grundskollärare (4.8), lärare i yrkesämnen (4.6), gymnasielärare (4.4) och fritidspedagoger (4.3) i detta spann. Det är alarmerande siffror som inte går att blunda för.

För det finns potential. Tidigare i veckan kom SCB med en rapport som visar att sex av tio bland de över 30 000 utbildade lärarna som valt att lämna läraryrket för att arbeta med något annat, kan tänka sig att återvända. De viktigaste faktorerna för att de ska vilja återvända är rimligare arbetsbelastning i förhållande till arbetstid, större möjlighet att styra över arbetssituationen och högre lön. Det är inget märkligt i det. Det samma saker jag får höra om när jag i mitt arbete träffar verksamma lärare. Läraryrket måste värderas högre, både i förhållande till den utbildning man investerat i och till det ansvar man har i sin arbetsroll. Förutsättningarna att planera, anpassa, följa upp och utveckla undervisningen tillsammans med kollegor måste också säkras. Därför vill jag uppmana landets politiker att ta tillvara på det engagemang och den kunskap som finns inom professionen. Vi lärare och skolledare berättar gärna vad skolan behöver. Så sluta leta efter egna politiska lösningar och utspel - lyssna på professionen. Det är så lärartätheten kommer att öka och varje elev få mer tid med sina lärare.

Det är fantastiskt att vara lärare. Att vara lärare är att tro på framtiden. Det är att se och stärka varje elev. Vi brukar säga: Att vara lärare är att vara del av något större - och så är det. Vi vill alla att våra elever ska få de bästa förutsättningarna för att växa och lära sig nya saker. Vi är beredda att arbeta hårt för att varje elev ska uppnå de uppsatta målen. Men det räcker inte att veta vad läraryrket kan vara, det kräver också att politiken möter oss med stora öron och rätt politiska beslut. Varje gång jag träffar Lärarförbundets medlemmar blir det tydligt att det som efterfrågas är fler behöriga kollegor och möjligheten att ge varje elev det stöd och de utmaningar hen behöver. När politiker inte lyssnar på det, blir jag därför djupt bekymrad och orolig för våra elevers skull. För när resurser och energi läggs på fel saker, försvinner samtidigt resurser och energi från det som verkligen behövs.

Mer information om hur Lärarförbundet ser på förslaget finner du här.

Så blir skolan mer likvärdig

Dagens kösystem får absurda konsekvenser och innebär i praktiken val­frihet bara för fåtalet, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Dagens kösystem får absurda konsekvenser och innebär i praktiken val­frihet bara för fåtalet, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

25 skarpa förslag för att öka likvärdigheten. Det har Lärarförbundet lagt fram tillsammans med LO och Lärarnas Riksförbund.

Elever i Sverige har en positiv kunskapsutveckling. I den stora internationella Pisamätningen som kom i december var beskedet tydligt — trenden med fallande kunskapsresultat är bruten och i stället pekar kurvan nu lovande uppåt. Det är bra.

Men mätningen visade också på en mycket oroande utveckling. Skillnaderna mellan de elever som presterar bäst och de som presterar sämst ökar. Skillnaderna mellan de bästa och de sämsta skolorna ökar också.

Hur skapar vi en likvärdig skola?

Ökade klyftor är något som vi lärare länge varnat för. Vi behöver inga internationella forskare för att veta att alla elever inte har likvärdiga möjligheter. Vi vet att förutsättningarna för oss lärare att få spela roll för våra elever i olika skolor, i olika kommuner, kan vara så väsensskilda att det ibland känns som att vi inte bara jobbar för olika arbetsgivare utan på olika planeter. När Pisaresultaten kom blev detta också uppenbart för våra främsta förutsättningsgivare, Sveriges politiker. Äntligen är frågan om likvärdighet högt upp på den politiska dagordningen. Och där måste den förbli.

Hur skapar vi då en likvärdig skola? De senaste åren har vi hört krav på ”fler matematiktimmar”, ”fler obligatoriska prov” och ”nolltolerans mot dåliga skolor” från de politiska partierna. Är det så enkelt?

Blir vi fler lärare som kan undervisa barnen i matematik för att en lagtext kräver det? Får vi mer resurser att sätta in särskilt stöd till de elever som behöver det därför att ännu ett provresultat visar att behovet finns? Blir det lättare att rekrytera specialpedagoger till en skola med små resurser men stora ut­maningar för att vi inför nolltolerans?

Vi vet vad som behövs

En likvärdig skola är inget som vare sig vi lärare eller landets politiker kan trolla fram med några slagfärdiga medieutspel. Det krävs ett helhetsgrepp på skolans förutsättningar. Och vi lärare och ledare vet vad som behövs. Därför har vi i Lärarförbundet gått samman med LO och Lärarnas Riksförbund för att ta fram Likvärdighetsagendan. Det är 25 skarpa förslag inom tre områden, som vi vet på allvar kan bidra till en mer likvärdig skola som ger alla elever samma chans.

För det första måste vi förbättra och förfina skolvalet. Plats på en fristående skola ska inte vara förbehållet den elev som råkar ha föräldrar som hade möjligheter att sätta hen i kö från födseln. Dagens kösystem får absurda konsekvenser och innebär i praktiken val­frihet bara för fåtalet. För det andra måste vi förändra finansieringen och styrningen av skolan. Staten måste ta ett ökat ansvar för en kompensatorisk finansiering och vi behöver en förändrad skolpengsmodell som gör att skattepengarna kommer till nytta där de bäst behövs. För det tredje måste vi få till ett särskilt grepp för de skolor som har de största utmaningarna. Vi måste stärka förutsättningarna för skolledare och lärare och därmed elever på dessa skolor.

I samband med att vi presenterat Likvärdighetsagendan har jag träffat många skolpolitiker från både Alliansen och regeringspartierna. Och det verkar som om de är beredda att lyssna på oss. Det är inte en dag för tidigt.

Nu är det vi lärare och ledare som måste sätta agendan för hur vi skapar en likvärdig skola.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 2/17


​Tillsammans tar vi ut Rätt kurs!

Idag sjösatte vi på Lärarförbundet medlemsdialogen Rätt kurs! I mer än tio års tid har politiker gjort skolan till ett slagträ i debatten.

De politiska förslagen har varit många, och alltför sällan förankrade i vad vi inom lärarprofessionen efterfrågat och identifierat som nödvändiga prioriteringar. För de kommande tio åren vill jag att lärare och skolledare ska vara med och sätta agendan. Helt enkelt ta ut rätt kurs! Vi som kan läraryrket och skolan bäst, är de som också måste formulera visionen för den skola vi vill utveckla och verka i. Det är dags att vända på perspektivet.

Lärarförbundet samlar nu hela professionen till en nationell medlemsdialog under parollen Rätt kurs! – för ett lärande och en yrkesroll som har betydelse. Under våren kommer du som medlem ha möjlighet att genom samtal med andra och processer på nätet och på din arbetsplats, göra just din röst hörd. Vi kommer samla tankar, idéer och åsikter från lärare och skolledare från förskola till universitet och högskola över hela landet. Dessa kommer sedan att utgöra grunden för den vision som vi ska anta på nästa års kongress. En vision om en skol- och yrkesutveckling där vi inom professionen säger vårt. Nu är det vår tur att prata medan andra får lyssna. Jag hoppas du känner dig manad att delta.

Mellan februari och maj kan du delta i medlemsdialogen på flera sätt:

Vi lyssnar när du har tid och erbjuder dig som vill arrangera ett dialogmöte de redskap som behövs. Och det finns självklart inget som hindrar att du deltar och bidrar på fler än ett sätt.

Vi vill ta tillbaka makten över vår yrkesroll, för att du ska få ägna dig åt det som du vet har betydelse för elevernas lärande, din egen och verksamhetens utveckling. Därför vill jag fråga: vad är rätt kurs för dig? Vilken riktning och utveckling behövs för att du och dina elever eller barngrupp ska få de bästa möjligheterna? Kom och gör din röst hörd, berätta vad som kan göras bättre och vad som redan fungerar. På din arbetsplats med dina elever eller studenter och i ditt arbetslag. Tillsammans ska vi få politiker och självutnämnda experter som tror att de vet vad vi behöver, att lyssna på oss inom professionen. Tillsammans stakar vi ut vägen för att få rätt saker att hända.

Vi har en spännande vår framför oss. Jag hoppas du är med mig när vi tillsammans tar ut Rätt kurs där vi låter lärarrollen, lärandet och varje elev stå i centrum.


Stoppa pressarna – valmanifesten för skolpolitiken redan klar

​Inom två år kommer den svenska skolan sakna 60 000 utbildade lärare. Idag presenterade SCB studien Lärare utanför yrket, en undersökning över varför utbildade lärare valt att lämna yrket och vad som skulle kunna få dem att komma tillbaka.

Enligt studien finns idag drygt 30 000 redan utbildade lärare utbildade lärare ute på arbetsmarknaden – som jobbar med något annat än att vara lärare. Undersökningen bekräftar det jag får höra när jag möter lärare som idag jobbar med något annat. Att majoriteten av de som lämnat läraryrket i förtid har gjort det med sorg. Sex av tio lärare som lämnat kan nämligen tänka sig att återvända till läraryrket om de får chansen att vara de bra lärare de vill vara. De lärare som deltagit i undersökningen säger högt och tydligt vad som krävs för att de ska komma tillbaka: högre lön, mer makt över jobbet och rimligare arbetsbelastning. Lärare vill kunna ägna sig åt det som har betydelse för elevernas lärande och värderas för det viktiga jobb man utför varje dag. Inget konstigt i det!

De politiker som menar allvar med att satsa på skolan och lösa den akuta lärarbristen har nu åtgärdslistan klar. SCB:s undersökning visar svart på vitt vad som krävs för att både locka tillbaka och behålla sina utbildade lärare i den svenska skolan.

Få har kunnat undgå att märka av den lärarbrist som för varje termin blir allt mer akut. I en undersökning som Novus gjort tillsammans med Lärarförbundet, visade det sig att 9 av tio lärare märker av lärarbristen. I samma undersökning uppgav 56 procent att de har obehöriga kollegor. Mer än hälften av den svenska lärarkåren har alltså kollegor som inte är behöriga att undervisa. Det påverkar oss lärare, men går även ut över eleverna och undervisningen. Med färre utbildade vuxna i skolan, ökar lärarkårens arbetsbelastning och tiden som kan läggas på att se och undervisa eleverna minskar. Novus undersökte även hur föräldrar med barn i skolan uppfattar situationen. Bland föräldragruppen sa 76 procent att de upplever att det är lärarbrist. Det har alltså gått så långt att även föräldrarna har börjat reagera. Det är hög tid att politikerna börjar lyssna på professionen. Det är politiken som har makten att besluta om de förutsättningar som får lärare att stanna och som kan få utbildade lärare att återvända.

Att investera i sin lärarkår, värna och värdera läraruppdraget, det är smart politik. Det är få andra yrken som kan mäta sig med läraryrket. Det är kreativt, utvecklande, meningsfullt och berikande. Men det räcker inte med vad läraryrket kan och är tänkt att vara, det måste matchas med konkurrenskraftiga löner och villkor. Skolan står inför stora utmaningar där elevernas kunskapsresultat måste förbättras och likvärdigheten stärkas. Men det spelar ingen roll vilka utbildningspolitiska förslag som läggs om vi inte lyckas garantera att varje elev får mötas av välutbildade lärare med rätt förutsättningar. Det faktum att vi har över 30 000 redan utbildade lärare som valt att lämna skolans värld är ett stort resursslöseri. Politikerna behöver inga fler åtgärdslistor – lyssna på oss inom professionen. Vi har redan givit er vårt tydliga svar.

Frågor & Svar