Lärarförbundet
Bli medlem

Efterfrågade satsningar på förskolan

Regeringen har beslutat att se över förskolans läroplan. Det är en efterlängtad satsning! Idag presenterade Gustav Fridolin beslutet på en presskonferens, där jag deltog för att kommentera beslutet.

Idag presenterade regeringen ett beslut om att se över läroplanen för förskolan. Syftet är bland annat att förtydliga och förenkla förskollärarnas ansvar. Man vill också stärka undervisningsbegreppet. Detta är något Lärarförbundet länge har arbetat för och jag är glad att regeringen nu har lyssnat!

Stommen i dagens läroplan har 20 år på nacken. Mycket hinner förändras på 20 år, både i samhället och i skolans värld. Det har gjort att behovet av en översyn vuxit fram. Terminologin i dagens läroplan stämmer inte alltid överens med den nuvarande skollagstiftningen. Det finns dessutom behov av bättre samordning mellan förskola och andra delar av skolväsendet. Frågor gällande exempelvis särskilt stöd och specialpedagogisk kompetens behöver också skarpare skrivningar.

Forskning bekräftar gång på gång förskolans viktiga uppdrag.

Att satsa på förskolan och förskollärarna är att investera i framtiden. Forskning bekräftar gång på gång förskolans viktiga uppdrag. Nobelpristagaren i ekonomi James Heckman har visat att de insatser som görs under förskoleåren ger bäst avkastning av alla utbildningsinsatser. Det bekräftas även av OECD som har visat att bra förskoleverksamhet avspeglas i de PISA-resultat som eleverna får nio år efter att de lämnat förskolan. Att svensk förskola ses som ett föredöme internationellt är därför något vi ska vara väldigt stolta över och värna.

Därför är det viktigt att prioritera förskolan i olika utbildningssatsningar. Förskolan behöver mer än en reviderad läroplan. Det finns många som vill arbeta med barns utveckling, ändå är förskollärare ett av de största bristyrkena i Sverige. I morse kom Skolverket med statistik som visade att 28 procent av de som arbetar i förskolan, helt saknar utbildning för arbete med barn. Den höga arbetsbelastningen och stressen som många förskollärare vittnar om måste också tas på allvar. Kraven på dokumentation och administration måste minska. Yrket som förskollärare måste uppvärderas. Det görs genom satsningar på högre löner, bättre arbetsmiljö och genom att ge lärarna mer makt över sitt yrkesutövande. Det är genom att ge förskollärare rätt förutsättningar som förskolan även i framtiden kommer att ses som ett föredöme internationellt.

Sveriges erkända förskolepedagogik har utvecklats inifrån av professionen under många decennier. Det är denna pedagogik som ligger till grund för förskolans läroplan. Lärarförbundet utgår från att den översyn av läroplanen som nu ska ske kommer präglas av en öppen och konstruktiv process, där professionens expertis tas tillvara. Vi ser fram emot att återigen delta mycket aktivt i arbetet.

En likvärdig skola med höga resultat och god kvalitet kräver helhetsgrepp

Skolkommissionens slutbetänkande är nu inlämnat och jag är glad att få ha varit del av detta viktiga arbete. Nu hoppas jag att regeringen inkluderar hela skolväsendet när man gör Skolkommissionens förslag till politik.

De senaste två åren har jag ingått i regeringens skolkommission. Regeringen gav oss i uppdrag att hitta lösningar på hur kunskapsresultaten ska öka, kvaliteten i undervisningen förbättras och likvärdigheten i skolan stärkas. Det har varit två spännande år, med både tuffa och svåra diskussioner och jag är glad att regeringen tog initiativet till att profession, elever och akademi tillsammans skulle arbeta fram en långsiktig nationell strategi för en förbättrad skola.

Skolkommissionens uppdrag avgränsades till förskoleklass, grundskolan och gymnasieskolan. Det är viktiga och bärande verksamheter för rätten till utbildning av hög kvalitet. Men vi vet också att för att på riktigt kunna bidra till varje barns och elevs möjlighet till livslångt lärande och utveckling, så måste alla delar av skolväsendet omfattas. Vi vet att de insatser som görs under förskoleåren ger bäst avkastning av alla utbildningsinsatser. Vi vet att ca 80 procent av alla elever mellan sex och nio år finns inskrivna i våra fritidshem, där de förutom att få lära sig att ingå i sociala sammanhang, utveckla en identitet, lära sig samspel och ansvarstagande, också får utveckla tekniska, praktiska och estetiska kompetenser. Att genom olika fritidsaktiviteter lära sig om natur, miljö och hälsa, eller för den delen att läsa, skriva och räkna, gör givetvis stor skillnad för både kunskapsresultat och likvärdighet. Vi vet också att vuxenutbildningens kompensatoriska, demokratiska och arbetsmarknadsföreberedande funktioner är bärande för medborgerlig bildning och livslångt lärande.

...för att på riktigt kunna bidra till varje barns och elevs möjlighet till livslångt lärande och utveckling, så måste alla delar av skolväsendet omfattas.

Det är därför beklämmande att inte direktivet var bredare eller att den efterföljande debatten har tagit fasta på just dessa brister. Det duger inte att stärka vissa delar och samtidigt bortse från andra. Det är samma barn och elever som rör sig genom utbildningssystemet och vi har ett gemensamt ansvar att se till att hela vägen är stabil, stark och gynnsam. Vill man på allvar höja kunskapsresultaten och stärka likvärdigheten, då måste hela skolväsendet inkluderas i de politiska satsningarna.

Nu måste politikerna ta ansvar och visa att de värdesätter och prioriterar allt det arbete lärare och skolledare gör under elevernas hela utbildningsresa. När det nu är dags för politikerna att göra Skolkommissionens förslag till verklighet, måste de beakta hela skolväsendet. Särskilt viktigt är det för de delar av kommissionens förslag som handlar om professionsutveckling – möjligheten och rättigheten för lärare att utvecklas och utveckla under hela yrkeslivet.

Det är tillsammans som vi inom professionen kan åstadkomma den kvalitetsförstärkning som svensk skola behöver. Det förutsätter dock att politiken mäktar med att tillsammans lägga särintressen och politiskt spel åt sidan, ta ett helhetsgrepp och gemensamt försäkra sig om att de förutsättningar som krävs finns på plats överallt. Allt annat är inte bara ansvarslöst utan också ett svek mot svensk lärarkår.

Varsågoda, här är Skolkommissionens slutbetänkande!

Efter två års intensiva diskussioner, analyser och avvägningar är idag Skolkommissionens arbete slutfört. Vi ledamöter har med våra olika perspektiv lyckats forma ett förslag som håller på sikt. Nu är det dags för politikerna att ta över stafettpinnen och göra kommissionens förslag till handling!

Jag drivs av att kunna förändra och utveckla till det bättre. Som lärare vill jag göra skillnad för varje elev och som ordförande i Lärarförbundet vill jag göra skillnad för landets lärare och skolledare och därmed för skolans utveckling. När jag för två år sedan fick frågan om att ingå i den av regeringen tillsatta Skolkommissionen blev jag därför både stolt och full av tillförsikt. Jag har använt förtroendet och uppdraget till att tydligt lyfta lärarnas och skolledarnas perspektiv i vad som krävs för att uppnå höjda kunskapsresultat, förbättrad kvalitet i undervisningen och ökad likvärdighet i skolan och idag presenteras Skolkommissionens slutbetänkande. Jag är otroligt tacksam för alla viktiga inspel och medskick från lärare och skolledare under denna process. Jag är också glad att vi inom kommissionen har lyckats lämna symbolpolitiken och istället presenterar en sammanhållen nationell strategi med ett nödvändigt helhetsgrepp om skolans utmaningar och utveckling. Det är ett helhetsgrepp som länge har saknats i svensk utbildningspolitik och som med rätt politiska beslut kommer göra stor skillnad för svensk skola.

Samförstånd viktigast av allt

Vi som har arbetat i Skolkommissionen kommer med olika erfarenheter, drivkrafter och kompetenser och har därför kompletterat varandra bra. Vi är forskare, lärare, elev, skolledare, politiker, arbetsgivare och fackliga representanter, vilket givetvis har varit en styrka för slutresultatet. Men under arbetets gång har det också varit vår största utmaning. Medan politiska partier har använt skolpolitiken som en arena för konflikt och kortsiktiga politiska poänger, har vi i Skolkommissionen haft uppdraget att finna gemensamma lösningar som håller på sikt. Det har krävt kompromisser från alla ledamöter. Jag vill därför redan nu flagga för att ingen kommer att kunna vara hundra procent nöjd med allt som står i slutbetänkandet. Någon tycker vi har gått för långt i en fråga, en annan att vi har fegat ur. Det vi däremot kan vara hundra procent säkra på är att om vi ska skapa en skola där alla elever får samma chans, där kunskapsresultaten höjs och där vi har lång kö till lärarutbildningen, då måste vi bygga den tillsammans. Då måste vi se bortom våra särintressen och ideologiska låsningar för att hitta en gemensam väg vi alla kan ställa upp på. I det arbetet har vi kommit långt.

Den främsta styrkan i vårt arbete är att vi lyckats forma en sammanhållen strategi och helhet. Istället för att komma med punktinsatser, presenterar vi ett arbete där varje förslag förstärker och till stora delar är beroende av de andra. Vi konstaterade redan i delbetänkandet att många av de utmaningar som skolan har ligger på systemnivå. Det är därför viktigt att vi nu lägger flera skarpa förslag på hur vi kan stärka styrningen av skolan med ett ökat statligt ansvarstagande, mer regionalt samarbete och samverkan och ett ökat inflytande från professionen. Vi lägger också förslag på en mer behovsstyrd finansiering av undervisning och elevhälsa, åtgärder för att motverka skolsegregationen och få en mer blandad elevsammansättning och insatser för att säkerställa att alla skolor ska kunna vara bra skolor och att eleverna ska få det stöd och stimuli de har behov av tidigt under sin skolgång.

Fokus på professionen

Jag är såklart särskilt stolt över det tydliga fokuset på lärarprofessionen och en förstärkt vetenskaplig grund. Sammantaget kommer förslagen om förstärkt lärarutbildning, systematisk och behovsstyrd kompetensutveckling samt ökade resurser till utbildningsvetenskaplig och praktiknära forskning kunna få stor betydelse för att skapa en skola av hög kvalitet och säkra både kompetensförsörjningen och lärares och skolledares professionsutveckling under hela yrkeslivet. Det är läraren som är nyckeln till elevernas lärande och skolans utveckling. Därför måste vi få på plats ett nationellt system som riktar resurserna rätt och både säkrar villkoren och rätten till kontinuerlig kompetensutveckling för lärare och skolledare i syfte att skapa en mer självutvecklande och professionsstyrd skolutveckling.

Så idag, efter två års intensiva diskussioner, analyser och avvägningar, kan jag konstatera att Skolkommissionens arbete är slutfört. Men det betyder inte att arbetet är klart. För att lärare, skolledare och elever ska märka någon skillnad i sin vardag måste nu politikerna ta stafettpinnen, lämna konfliktsökandet bakom sig och göra Skolkommissionens ord till politisk handling. Kan politiken bli överens om pensioner, försvar och miljö så måste de kunna bli överens om skolan.

Varsågoda, här är Skolkommissionens slutbetänkande!

Samförstånd viktigast av allt

Ska vi skapa en skola där alla barn och elever får samma chans, oavsett vilken familj eller vilket kvarter de kommer från, en skola där lärare och skolledare kan växa och utvecklas under ett helt yrkesliv, då måste vi bygga den tillsammans, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Ska vi skapa en skola där alla barn och elever får samma chans, oavsett vilken familj eller vilket kvarter de kommer från, en skola där lärare och skolledare kan växa och utvecklas under ett helt yrkesliv, då måste vi bygga den tillsammans, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Snart presenteras Skolkommissionens förslag. För att lyckas hålla ihop svensk skola måste vi alla göra oss lite större än våra särintressen.

Höjda kunskapsresultat, förbättrad kvalitet i undervisningen och en ökad likvärdighet. Det var led­orden när regeringen tillsatte Skolkommissionen 2015. Nu skulle professionen och forskningen tillsammans få formulera långsiktiga lösningar för de utmaningar som svensk skola står inför.

Jag är en av ledamöterna i Skolkommissionen. I snart två års tid har vi vridit och vänt på alla de stora frågorna. Hur får vi en finansiering som riktar resurserna dit de bäst behövs? Hur ska styrningen av skolan fungera för att öka likvärdigheten och se till att vi lärare får använda vårt professionella kunnande på bästa sätt? Hur ger vi alla lärare och skolledare förutsättningar för professionell utveckling under hela yrkeslivet?

En långsiktig gemensam väg framåt

Det är stora och svåra frågor och ingen av dem har ett enkelt svar. Men i nästa vecka är vi i Skolkommissionen redo att lägga fram vårt slutbetänkande.

Alla mina ingångsvärden eller åsikter har inte blivit slutförslag. Trots att jag har över 230 000 lärares och skolledares samlade expertis i ryggen och stridit hårt för att vara professionens röst, så har jag givetvis varit tvungen att både diskutera och kompromissa. För att vara tydlig: ingen kommer att vara 100 procent nöjd med alla förslag. Uppdraget har varit att hitta en långsiktig gemensam väg framåt. Att göra oss lite större än våra särintressen och ideologiska låsningar. Och på den punkten är jag både nöjd och stolt. Skolkommissionen presenterar ett förslag som kan hålla ihop svensk skola, öka likvärdigheten och höja kunskapsresultaten. Vi kommer aldrig att lyckas med detta om vi inte hittar grogrunden för samförstånd.

Minska konfliktnivån i skolpolitiken

Varför är det då så viktigt med samförstånd? I de senaste valen har svenska folket sett skolan som en av de viktigaste valfrågorna. Det är bra att många bryr sig om skolan — med rätt förutsättningar för barn, elever, lärare och skolledare bygger vi en ljus framtid för hela landet. Men när skolfrågan blir en valvinnarfråga för partierna, så leder det också till att konfliktnivån i skolpolitiken ökar.

Ska betygen ges från fjärde, sjätte eller sjunde klass — eller kanske inte alls? Ska skolan vara statlig eller kommunal? Ska förskoleklass vara obligatoriskt eller är det kanske gymnasieskolan som ska vara det? Ska kepsen vara på eller av, eller är det viktigare med mobilen?

Samförstånd och långsiktighet är livsnöd­vändigt

Mitt i denna stormvind av förslag och nya beslut har elever, lärare och skolledare stått. Nya läroplaner, betygssystem, dokumentationskrav och nationella prov har implementerats på löpande band. Vi lärare har gjort det bästa av situationen och vänt oss fullständigt ut och in för att lära oss nya inrapporteringsverktyg, betygskriterier och bestämmelser. Men så fort vi känt att nu, nu har vi nog fått kläm på det här, så kommer något nytt igen. Och många gånger har vår professionella frihet beskurits och ersatts med ökad kontroll.

Det konfliktsökande tillståndet i svensk skolpolitik måste få ett stopp. Ska vi skapa en skola där alla barn och elever får samma chans, oavsett vilken familj eller vilket kvarter de kommer från, en skola där lärare och skolledare kan växa och utvecklas under ett helt yrkesliv, då måste vi bygga den tillsammans. Samförstånd och långsiktighet är livsnöd­vändigt för svensk skola.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 5/17


​Ett steg mot helhetsgrepp om utsatta skolor

Idag presenterades vårbudgeten, där bland annat 500 miljoner kronor till utsatta skolor nu spikas. Alla skolor ska vara bra skolor, oavsett i vilket område de ligger eller vilka behov som finns hos eleverna. För att det ska ske måste vi säkerställa ett mer kompensatoriskt resurssystem över tid.

I torsdags presenterade Gustav Fridolin och Magdalena Andersson ett tillskott till vårbudgeten på 500 miljoner kronor, pengar som ska gå till skolor i behov av särskilda insatser. Idag presenterades budgetposten i sin helhet. Tillskottet ska användas för att stärka upp med personal, i syfte att öka likvärdigheten och undervisningens kvalitet. "Vi måste satsa mer på de som har det tuffast och på skolor med fler utmaningar" menar Fridolin.

Det är viktigt att staten tar ett tydligare ansvar och riktar resurserna bättre dit de mest behövs. Jag förväntar mig självklart att den här satsningen görs permanent och återfinns även i höstens budget. Det är inte genom tillfälliga resurstillskott vi kan säkra en långsiktig kvalitetsförstärkning. För att alla skolor ska vara bra skolor, oavsett i vilket område de ligger eller vilka behov som finns hos eleverna, måste vi säkerställa ett mer kompensatoriskt resurssystem över tid.

Resurser inte allt

Men det räcker självklart inte bara med ytterligare resurser, det är därför viktigt att regeringen tillsammans med huvudmännen tar ett helhetsgrepp kring de skolor med de största utmaningarna. Det många av dessa skolor framför allt behöver är fler legitimerade lärare, speciallärare och specialpedagoger och att lärarna har tillräcklig tid att planera, genomföra och utveckla sin undervisning enskilt och tillsammans med sina lärarkollegor. Vi vet att lärarbehörigheten och lärarerfarenheten är som lägst i de skolor med de tuffaste socio-ekonomiska förutsättningarna. För att vända den trenden måste resurserna användas till det som gör nytta för elevernas lärande och trygghet. Rekrytera lärarteam med kompletterande lärarkompetenser, förstärk elevhälsan och anställ andra yrkesgrupper som kan avlasta och frigöra värdefull lärartid. Säkerställ att digitala resurser finns på plats och organisera så att lärarna har tid för sina elever och tillgång till varandra. Faktorer som lön, ledarskap, arbetsmiljö och friutrymme att kunna utföra sitt jobb på ett bra sätt, spelar stor roll när lärare väljer vart de vill jobba. Därför måste också sådana satsningar bli verklighet.

Det är glädjande att regeringen skjuter till extra pengar till de skolor som behöver det som mest. Nu väntar vi och eleverna i dessa skolor på att alla pusselbitar ska falla på plats. För att på riktigt kunna säkra likvärdigheten i svensk skola, behöver därför regeringen fortsätta hålla ögonen på målet; Ett attraktivt läraryrke där lärarna värderas högre och läraruppdraget värnas bättre- det är den rakaste vägen till en mer likvärdig och kompensatorisk skola.

​Tillsammans går vi vidare

I fredags skakades Sverige av ett förfärligt terrordåd. Mitt i Stockholms hjärta hände det obegripliga. Mina tankar finns hos alla dem som drabbats och deras anhöriga. För dem blir sig inget mer likt och det är djupt orättvist.

Många hyllningar har med rätta riktats mot alla hårt och effektivt arbetande i polis, räddningstjänst och sjukvård som gjorde sitt yttersta i fredags och under hela helgen för att rädda liv och återställa trygghet i Stockholm. Jag vill också passa på att uppmärksamma alla de lärare i fritidshem och förskollärare som i fredags kväll tog hand om barn och elever som inte kunde bli hämtade av sina föräldrar. När tunnelbanor och pendeltåg stod stilla, bilköerna växte och tiotusentals stockholmare tvingades promenera hem från sina arbetsplatser, då fanns barn och elever hos trygga vuxna och lärare så länge det behövdes. Jag vet också att många av er upplevde det bästa hos medmänniskor och föräldrar i den stunden. Föräldrar som stannade kvar och hjälpte till, familjer som öppnade sina hem och bjöd hem de barn och lärare som fanns kvar sent på pizza och film tills alla kunde gå hem och föräldrar som hämtade hem kompisarnas barn till sig. I de svåraste stunder visar sig medmänskligheten som starkast. Tack till alla er som gjorde en insats som sträckte sig långt över yrkesrollens ansvar!

Vi ska sörja dem som inte längre finns med oss och känna stolthet över den medmänsklighet som visades i fredags. Imorgon fortsätter vårt viktiga arbete. Ett öppet och demokratiskt samhälle bygger på kunskap och en gemensam värdegrund. Det är inte Riksdagen, domstolarna eller kommunfullmäktige som i längden är viktigast för att upprätthålla ett demokratiskt samhälle. Det är skolan som fostrar morgondagens kritiskt tänkande och demokratiska medborgare. Det är vi lärare som ger verktygen för att bli kunskapssökande och ständigt omprövande individer som tror på sig själva och har tillit till andra. Det är vi lärare som i både teori och praktik, genom kunskap och lek, ger verktyg att vara demokratiska ifrågasättande deltagare i samhället. Det är vi lärare som speglar illdåd mot litteratur, samhällskunskap, filosofi, historia och sannolikhetslära.

Det är skolan som fostrar morgondagens kritiskt tänkande och demokratiska medborgare.

Imorgon kommer vi möta barn och elever med många funderingar. Några är rädda. Andra är arga. Och några kanske inte har tänkt så mycket alls på det som har hänt. Vi lärare kommer lyssna och öppna upp för livsviktiga samtal. Vi har de professionella verktygen för samtalen och kompetensen att möta våra barn och elever där de är. Jag vet att vi alla kommer ta hjälp av varandra i detta arbete. Vi är varandras förutsättningar och med kollegialt samarbete klarar vi de tuffaste utmaningarna än bättre.

Idag sörjer vi men imorgon fortsätter arbetet. Vi fortsätter finnas där och göra skillnad för våra barn, elever och varandra. Tillsammans går vi vidare. Tillsammans står vi upp.

Satsa på fler lärare i fritidshem!

Fritidshemmet har ett viktigt pedagogiskt uppdrag som ger eleverna möjlighet att växa socialt, kunskapsmässigt och kreativt. Därför kan vi aldrig acceptera att mer än hälften av personalen saknar relevant utbildning och att nästan 30 procent valt andra jobb. Trenden måste vändas.

Färska siffror från Skolverket visar att inte ens hälften av personalen i fritidshem har en pedagogisk högskoleexamen. Det är den lägsta andelen sedan Skolverket började föra statistik år 1995. Fritidshemmet har alldeles för länge hamnat för långt ned på politikernas prioriteringslista.

Fritidshemmet har ett viktigt pedagogiskt uppdrag som ger eleverna möjlighet att växa socialt, kunskapsmässigt och kreativt. I fritidshemmet utvecklar eleverna förmågor som både stödjer kunskapsutvecklingen i andra ämnen, efterfrågas i arbetslivet och som gynnar deras personliga utveckling. Dessutom har verksamheten en viktig samverkande funktion med övriga skolväsendet och ser därmed till elevens bästa ur ett helhetsperspektiv. Men en pedagogisk verksamhet som leds av personal utan relevant utbildning, kommer aldrig kunna bli så bra som den har potential att vara. Därför krävs mer satsningar på lärare i fritidshem.

Sju krav

För ett år sedan lämnade jag över en lista till Gustav Fridolin med sju krav för bättre förutsättningar för fritidshemmet. Ett av dessa handlade om att ge fritidshemmet ett eget kapitel i läroplanen. Att kravet nu har blivit verklighet är ett stort framsteg. Nu är nästa steg att också satsa på de som arbetar i verksamheten, så att läroplanen kan följas och kvalitén hållas hög.

För regeringen har tagit en genväg. Samtidigt som andelen utbildade lärare i fritidshem har minskat, så har ändå personaltätheten ökat. Man har alltså satsat på outbildad personal istället för att långsiktigt arbeta för att fler ska vilja utbilda sig till lärare i fritidshem.

Mer personal är alltid bra, men det får inte ske på bekostnad av lärarnas möjligheter att bedriva genomtänkt pedagogisk verksamhet. Idag behöver lärarna framförallt fler utbildade kollegor, så att det pedagogiska ansvaret kan delas av fler. Men för att fler ska vilja bli lärare i fritidshem krävs högre lön, lägre arbetsbelastning, bättre villkor och fler karriärvägar. Det är först när politiken börjar prioritera det som vi kommer få se verklig förändring.

Förutom vikten av högre löner, lägre arbetsbelastning, bättre villkor och fler karriärvägar för lärare i fritidshem, vill jag lyfta ytterligare två allvarliga konstateranden utifrån Skolverkets statistik.

Elevgrupper och utbildade kollegor

Det första handlar om storleken på elevgrupperna. För 20 år sedan gick det 24,1 elever per grupp i fritidshemmet. Idag är siffran 40,3 barn. Sedan förra året har det visserligen skett en liten förbättring, men i jämförelse med för 20 år sedan är det en alarmerande utveckling som ingen politiker med gott samvete kan blunda för.

För det andra är det viktigt att lyfta den bristande likvärdighet som Skolverkets siffror visar. Utbildningsnivån hos personalen skiljer sig stort mellan olika fritidshem. På 528 fritidshem saknas det helt personal med pedagogisk högskoleexamen. På andra fritidshem har all personal relevant utbildning. Här måste mycket mer göras för att locka utbildade och behöriga lärare i fritidspedagogik till alla fritidshem.

Fritidshemmet har en central roll i det svenska utbildningssystemet och är en mycket efterfrågad verksamhet. Därför kan vi aldrig acceptera att mer än hälften av personalen saknar relevant utbildning, samtidigt som nästan 30% av de utbildade lärarna idag valt att jobba med annat. Det går att vända denna trend, låt villkoren bli lika fantastiska som yrket!

Musik- och kulturskolan är ett fundament i svenskt kulturliv

Musik- och kulturskolan har länge haft en central roll i såväl utbildningsväsendet som i kulturväsendet i Sverige. Idag släpps Lärarförbundets Musik- och kulturskolerapport, där man undersökt lärarnas syn på sitt arbete och på verksamheten.

Musik- och kulturskolan är unik i sitt slag! Sedan den etablerades på 1940-talet har många av oss dansat, spelat teater, musicerat, målat, eller på annat sätt utforskat de konstnärliga uttrycksformerna inom verksamheten. Idag utgör musik- och kulturskolan ett viktigt fundament i Sveriges rika kulturliv. Det ska vi vara stolta över!

Högt uppskattad verksamhet

Inte minst kompletterar och fördjupar musik- och kulturskolan de estetiska ämnena i grund- och gymnasieskolan. Den fyller också en viktig funktion för likvärdighet och integration och fungerar som konstnärlig grundutbildning för många kreativa yrken på ett sätt som de flesta andra länder saknar. Vi vet att musik- och kulturskolan är uppskattad av både de barn som deltar i verksamheten och av deras föräldrar. Det är en plats där man lär sig nya saker och utvecklas inom sina egna intresseområden.

Vi vet också att de lärare som arbetar inom musik- och kulturskolan över lag trivs bra på jobbet och är stolta över sitt arbete. Den stoltheten ska vi värna. För att göra det, måste vi hela tiden se hur vi kan utveckla musik- och kulturskolan, så att den fortsätter att hålla en hög kvalitet och att vara en viktig verksamhet för många barn i vårt land.

Vi vill nå fler elever och fler lärare

Musik- och kulturskolan måste främja ett jämlikt och inkluderande deltagande. Jämfört med många andra länder ligger vi i framkant, men vi kan inte nöja oss med det! Alla barn ska få möjligheten att utforska och fördjupa sina konstnärliga färdigheter. Det är också en fråga som tydligt engagerar lärarna. Oavsett vart du bor, ska du som barn eller ungdom ha tillgång till musik- och kulturskolans verksamhet. Lika självklart måste det också vara med en avgiftsfri musik- och kulturskola i alla kommuner, så att inga barn eller ungdomar stängs ute från verksamheten. De konstnärliga uttrycken ska vara tillgängliga för alla unga!

Vi måste också se hur vi kan göra musik- och kulturskolan ännu mer attraktiv som arbetsplats. Genom att inkludera musik- och kulturskolelärarna i de satsningar som gjorts i andra delar av skolväsendet, så som höjda löner och fler karriärvägar, skulle yrket uppvärderas. Ett uppvärderat yrke är också ett mer attraktivt yrke. Om dessutom möjligheterna till heltidstjänst och smartare schemaläggning förbättrades, då skulle attraktiviteten öka ytterligare. På så sätt skulle vi få fler att se musik- och kulturskolan som en tänkbar arbetsgivare!

Musik- och kulturskolan är en unik institution. Verksamheten har en central roll i såväl utbildningsväsendet som kulturväsendet. Under åren har många barn fått utforska sina konstnärliga färdigheter inom ramen för musik- och kulturskolans verksamhet. Låt oss nu tillsammans arbeta för att göra denna viktiga verksamhet ännu bättre!

Hela Musik- och kulturskolerapporten kan du läsa här.

Lärarbristen är inte något olösligt mysterium

Lärarbristen i svensk skola blir allt mer akut. Samtidigt finns det 38 391 utbildade lärare som arbetar med något annat. Dessa lärare är en outnyttjad resurs, som både politiker och huvudmän har allt att vinna på att locka tillbaka. Därför släppte vi idag Frånvarorapporten!

Att det råder en akut lärarbrist i svensk skola är ingen nyhet. Det är inte heller någon nyhet att bristen på lärare bara blir värre för varje termin som går. Redan 2019 kommer det saknas cirka 60'000 lärare, enligt Utbildningsdepartementets beräkningar. Värst är det i förskolorna, men det akuta behovet av lärare är ett faktum i alla årskurser.

Lärarbristen går ut över undervisningen

Redan idag går bristen på lärare ut över såväl personal som elever. Novus har på uppdrag av Lärarförbundet frågat lärare hur de påverkas av detta. Av de som anser sig påverkas av lärarbristen anger 7 av 10 att de inte får vikarier när de behöver det. 4 av 10 uppger att de har obehöriga kollegor och var tredje lärare arbetar på en skola där det finns vakanta tjänster. Att detta inte skulle påverka elevernas lärande, eller lärarnas arbetssituation, är det nog ingen som tror.

Vissa huvudmän har de senaste åren försökt lindra krisen genom att anställa lärare som gått i pension. Somliga arbetsgivare har försökt locka över lärare från andra kommuner eller huvudmän. Det har förvisso gjort att lärarkompetensen har stannat kvar i skolans värld, men är inte en metod som bidrar till att minska den generella lärarbristen. Problemet flyttas bara från en skola till en annan.

6 av 10 kan tänka sig att återvända till läraryrket

Därför släppte Lärarförbundet idag Frånvarorapporten, en rapport med statistik över rekryteringspotentialen på kommun- och länsnivå i stora delar av Sverige. Mycket måste göras för att lösa lärarbristen och en viktig pusselbit är att återrekrytera de lärare som lämnat yrket i förtid. Vi vet att 60 % av de nästan 40 '000 lärare som har lämnat yrket, kan tänka sig att komma tillbaka. Men vi vet också att om de ska göra det krävs högre lön, bättre arbetsmiljö och mer inflytande över yrket och yrkesvardagen.

Och jag är inte förvånad över resultatet i undersökningen. Det går helt i linje med alla de lärarberättelser jag får höra när jag reser runt i mitt jobb.

Med vår rapport får inte bara politikerna kännedom om sin återrekryteringspotential, de får dessutom hjälp med åtgärdslistan. Och det centrala är att samma åtgärder som kommer få lärare att återvända, också kommer göra att fler lärare väljer att stanna och att fler väljer att utbilda sig till lärare.

Så för politiker, tillika lärararbetsgivare, så är nu redan mer än halva jobbet gjort.

Pilotprojekt för återrekrytering

En enskild insats kommer inte att räcka för att säkra lärarförsörjningen. Förra veckan sa Gustav Fridolin att det inte finns något förråd av behöriga lärare att plocka av. Och det är visserligen sant att det inte står 60’000 lärare och bara väntar på att anställas. Däremot finns närmare 40’000 lärare ute på arbetsmarknaden som arbetar med något annat än att vara lärare. Majoriteten av dessa skulle med glädje komma tillbaka om förutsättningarna var de rätta.

Vid dagens presskonferens där vi presenterade Frånvarorapporten, deltog även Uppsala kommun. De har bestämt sig för att tillsammans med lärarorganisationerna upprätta en handlingsplan med en rad åtgärder för att själva bli en attraktiv lärararbetsgivare och därmed också bidra till läraryrkets nödvändiga uppvärdering.

Lärarbristen kommer inte lösas av sig själv, men den är inte heller något olösligt mysterium. Vi har identifierat de lösningar som behövs. Med högre lön, rimliga arbetsvillkor och mer inflytande över yrkesutövandet går trenden att vända, så att fler vill bli och fortsätta vara lärare. Därför är det oerhört viktigt att fler huvudmän gör som Uppsala. Att de upprättar en plan tillsammans med lärarorganisationerna och att de samtidigt är beredda att göra nödvändiga politiska prioriteringar. Bara så vänder vi lärarfrånvaro till lärarnärvaro. Bara så kommer vi kunna ge alla elever samma möjlighet att utbildas av behöriga lärare.

Hela Frånvarorapporten kan du läsa här.

Ta hjälp av oss verkliga experter för att utforma politiken

Partierna kämpar om rollen som det ledande skolpartiet. Ändå får sällan lärarnas och skolledarnas åsikter plats när ny skolpolitik utformas. Vill man bli det bästa skolpartiet, då måste man ta hjälp av skolans experter! Lyssna därför till lärarna och skolledarna när ni utformar politiken!

Det har nu gått nästan ett och ett halvt år sedan Anna Kinberg Batra introducerade det hon kallade för Skolinitiativet, ett initiativ som skulle göra Moderaterna till Sveriges ledande skolparti. I helgen sker Moderaternas Sverigemöte. Då samlas moderata kommun- och landstingspolitiker från hela landet för att diskutera politik. Men frågan kvarstår - vad kommer de att säga om skolan? Jag vill uppmana Moderaterna att lyssna på oss lärare och skolledare. Vi har lösningarna för framtidens skola!

Liksom många av riksdagspartierna sätter Moderaterna skolan högt på dagordningen. De vet att skolfrågan är viktig både för att Sverige ska fortsätta vara en ledande kunskapsnation och för att vinna val. Med Skolinitiativet lovade Anna Kinberg Batra att hon skulle ta in experthjälp för att möta skolans utmaningar. Det välkomnar vi lärare. Skolpolitik blir allt för ofta baserat på tyckande från självutnämnda experter istället för att ta sin grund i forskning och lärarnas vardag.

Just nu finns ett utmärkt tillfälle att grunda skolpolitiska ställningstaganden på ett gediget och verklighetsnära underlag. Alla Lärarförbundets 235 000 medlemmar har under våren bjudits in att delta i medlemsdialogen Rätt kurs. Tillsammans med skolans och förskolans främsta experter - lärarna och skolledarna - tar vi reda på vad som behöver förändras och hur förändringarna kan ske på bästa sätt.

Dialogen pågår hela våren, men redan nu kan vi dra flera slutsatser. Det är tydligt att det professionen framförallt efterfrågar är tid. Tid att följa upp, planera och utveckla undervisningen. Tid att samarbeta och utbyta kunskaper med kollegor. Tid att ge varje elev stöd och utmaningar efter hans eller hennes behov.

Politiker kan lika lite som vi lärare trolla fram mer tid i skola och förskola. Men som våra viktigaste förutsättningsgivare kan de ge oss rimliga förutsättningar att lägga den tid vi faktiskt har, på det mest centrala i vårt läraruppdrag. Vi lärare och skolledare lägger allt mer tid på administration, dokumentation och andra kringuppgifter som tar tid från eleverna. Samtidigt råder en akut och ökande lärarbrist. Vi vet att läraren är den enskilt viktigaste faktorn för hur väl eleverna klarar skolan. Den viktigaste skolpolitiska insatsen blir därför att höja läraryrkets attraktivitet, så att fler vill bli lärare. För att nå dit krävs högre löner, minskad arbetsbelastning och mer makt över yrket. Och de lärare som finns, måste ägna sig åt att planera, genomföra och följa upp undervisningen.

I helgen sker Moderaternas Sverigemöte. Under våren kommer också andra partier att samlas för rikstäckande konferenser och möten. Nu finns chansen att bli det parti som går först för hållbara och långsiktiga förutsättningar i skolan. Det parti som utformar politiken utefter lärarnas och skolledarnas expertis. Det parti som gör det, har mycket att vinna. För gör man det, kommer resultaten synas i både höjda kunskapsresultat och fler lärare i skolan.

Frågor & Svar