Lärarförbundet
Bli medlem

Värdet av en fungerande elevhälsa

Från vänster: Johanna Jaara Åstrand, Erica Sjöberg, Helena Ramund Norén, Sarah Neuman

Från vänster: Johanna Jaara Åstrand, Erica Sjöberg, Helena Ramund Norén, Sarah Neuman

Elevhälsan får ofta en slagsida mot behandlande insatser när den i stället skulle kunna spela en avgörande roll i ett helhetsgrepp för elevernas skol- och livssituation. En väl fungerande elevhälsa vid alla skolor, skulle ha en stor effekt för att förbättra de svenska kunskapsresultaten.

Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) har under några år bedrivit ett projekt för att förbättra skolors elevhälsoarbete. Nyligen träffade jag och Helena Ramund Norén projektledarna Erica Sjöberg och Sarah Neuman från SPSM och fick möjlighet att diskutera elevhälsans roll i skolan. Helena är speciallärare i Uppsala och engagerad i Lärarförbundets referensorgan för särskola och specialpedagogik.

Målet med projektet

Målet med SPSM:s projekt har varit att utarbeta och erbjuda skolor ett kompetensutvecklingspaket med webbinformation, dialogkonferenser och stödmaterial. Projekt som detta är viktiga och bidrar till att utveckla arbetssätten inom skolans förebyggande och hälsofrämjande arbete. SPSM behöver hitta en bättre form för att sprida all den kunskap som finns på myndigheten. Det är alltför många lärare som inte känner till vad SPSM erbjuder. Här har inte minst kommuner och andra huvudmän en viktig uppgift i att skapa nätverk och reella möjligheter för lärare och elevhälsans professioner att kompetensutveckla sig och samarbeta.

Rejält helhetsgrepp behövs

Men det skulle också behöva tas ett rejält helhetsgrepp. Med ett mer systematiskt, och över hela landet likvärdigt elevhälsoarbete, skulle så många fler elever kunna få hjälp att klara skolans mål. Likvärdigt ska inte uppfattas som likadant. Skolor har olika förutsättningar och olika utmaningar. Därför behöver varje skola utforska och utveckla sin skolas elevhälsokompetens och organisation samt få de resurser som behövs.

Det är alltför många lärare som inte känner till vad SPSM erbjuder.

Elevhälsan ska enligt förarbeten till skollagen bidra till att skapa miljöer som främjar elevernas lärande, utveckling och hälsa. Den har ett särskilt ansvar för att undanröja hinder för varje enskild elevs lärande och utveckling. Trots att elevhälsan enligt gällande styrdokument i huvudsak, ska arbeta hälsofrämjande och förebyggande, saknas ofta förutsättningar för ett sådant arbetssätt.

Hälsofrämjande och förebyggande

På många skolor arbetar istället elevhälsan mer med att åtgärda problem som redan har uppstått. Ofta dominerar dessutom ett medicinskt perspektiv inriktat mot diagnostisering över den pedagogiska bedömningen, trots att det skollagen föreskriver är ett bredare hälsofrämjande och förebyggande uppdrag.

Även tillgången till elevhälsa är ofta otillräcklig idag, ofta saknas någon av alla de olika kompetenser som ska ingå i elevhälsan. Samarbetet mellan lärare och elevhälsa brister ofta och en del skolors förebyggande och hälsofrämjande arbete genomförs ofta av lärare utan medverkan av elevhälsan. Insatser inriktade mot elevernas psykiska behov omfattas dessutom sällan av elevhälsoarbetet och psykologkompetens saknas ofta helt. Även när psykolog finns på skolan är denne ofta uppbunden av enskilda elevärenden och därför inte involverad i det förebyggande arbetet.

Utredning pågår

Regeringen har tagit till sig Skolkommissionens förslag att tillsätta en utredning som ska se över hur elevhälsan kan förbättras. Lärarförbundet följer nu utredningen och bevakar särskilt att det förebyggande arbetet får en förstärkt roll samt att kunskapsspridningen om arbetssätt och metoder inom elevhälsoområdet utvecklas.

Andra viktiga uppgifter för oss att bevaka i utredningen är att pröva hur lagstiftningen kan skärpas så att huvudmännen avsätter tillräckliga resurser för elevhälsa och att skollagens formulering om krav på ”specialpedagogisk kompetens” ändras till krav på tillgång till specialpedagog eller speciallärare. Elevhälsan behöver också ges en tydligare inriktning mot stöd i den pedagogiska verksamheten och inte domineras av ett medicinskt perspektiv.

Elevhälsan avgörande för många elever

Utöver detta behöver regering och riksdag se till att de särskilda satsningar för att utbilda fler speciallärare och specialpedagoger som beslutats får genomslag. Det finns farhågor om att de nya platserna inte kommer att tillsättas eftersom förutsättningar för studierna är för dåliga. Här har stat och arbetsgivare ett gemensamt ansvar att skapa mer gynnsamma alternativ för studiefinansiering och bättre möjligheter att kombinera arbete och studier.

Inte sällan blir skolor med en bra elevhälsa också skolor som blir attraktiva arbetsplatser för lärare att verka i. Huvudmännen borde därför se att satsningar på elevhälsan både kan förbättra arbetsmiljön och också spela stor roll i konkurrensen om lärarna.

Rätt utformad kan elevhälsans arbete vara ett oerhört värdefullt stöd för och komplement till oss lärare. För många elever kan insatserna från en väl fungerande elevhälsa faktiskt vara avgörande för om de ska lyckas i skolan. Det borde vara värt att satsa på!

Det är hög tid att skrota skolpengen

Debatten måste tas längre än bara till begränsning av de privata bolagens vinster. Det gäller att förhindra orimliga överskott, men också att säkra att resurser riktas dit de mest behövs, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Debatten måste tas längre än bara till begränsning av de privata bolagens vinster. Det gäller att förhindra orimliga överskott, men också att säkra att resurser riktas dit de mest behövs, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Begränsning av vinstuttag löser inte problemet med att vissa skolor kan göra överskott medan andra skolor underfinansieras. ­Kärnproblemet är skolpengens konstruktion.

Nyligen presenterade regeringen sitt förslag till vinstbegränsning för privata aktörer inom skola och omsorg. Lärarförbundet har tagit tydlig ställning för att de skattemedel som går till att finansiera skolan ska användas till verksamheten och inte plockas ut i vinst.

I dag har många skolor och förskolor svårt att få ekonomin att gå ihop. Samtidigt går de stora friskolekoncernerna med betydande vinst. Hur kan det komma sig? Svaret är att skolpengssystemet gör det möjligt.

Resursfördelningssystemet

Skolans resursfördelningsystem är den stora boven i dramat, som ger upphov till vinsterna, men också till en skev fördelning mellan olika skolor. Här ligger i mycket orsaken till den minskade likvärdigheten i svensk skola.

Visst ska man vara upprörd över att det i dag går att plocka ut skattepengar som är tänkta att ge eleverna en utbildning med hög kvalitet och lärare rimliga löner och arbetsförutsättningar. Men det är viktigt att angripa orsakerna och inte symptomen. Även med en vinstbegränsning så kommer mest troligt de som vill sko sig på skattemedel hitta fiffiga vägar att göra det.

Debatten måste tas längre än bara till begränsning av de privata bolagens vinster. Det gäller att förhindra orimliga överskott, men också att säkra att resurser riktas dit de mest behövs.

Friskolekoncernerna

Skolornas och förskolornas största kostnader är personalkostnaderna. Det är enkelt att öka intäkterna i förhållande till kostnaderna genom att i skolan fylla på klasserna, och i förskolan hålla nere andelen förskollärare. Den som i dag kan fylla en klass med fler elever ökar sina intäkter utan att kostnaderna ökar. Den som tappar elever förlorar intäkter, men har inte mindre kostnader.

När Lärarförbundet jämfört klasstorlekar talar allt för att detta är orsaken till att friskolekoncernerna kan göra stora vinster. Koncernskolorna har betydligt fler elever per lärare än de kommunala skolorna. Intressant i sammanhanget är att övriga fristående skolor har färre elever per lärare än de kommunala skolorna.

Ersättningssystem baserat på faktiska kostnader

Det är hög tid att slopa skolpengssystemet och ersätta det med ett system baserat på de faktiska kostnaderna för varje barn och utifrån socioekonomiska faktorer. Då blir det inte möjligt att göra vinst genom att hålla nere antalet lärare eller fylla klasserna till bristningsgränsen.

Ett ersättningssystem baserat på faktiska kostnader gör också skolans finansiering mindre ryckig och mer stabil. En tillkommande eller bortfallande elev ställer då inte ekonomin på ända. Även relationen mellan hem och skola kan bli mer samarbetsinriktad, i stället för att likna en kundleverantörsrelation.

Så låt debatten handla om hur lärare och elever i skolan ska bli vinnare i stället för skolföretagen. Vilket parti ska bli först med att kräva skrotad skolpeng?

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstran


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 2/18



Fakta om Lärarförbundets tidningar

Lärarförbundet är Sveriges största och starkaste fackförbund för lärare och skolledare. Det ska vi fortsätta vara. Men det är inte en position som är självklar. Vi måste vara beredda att förändras i takt med omvärlden och de krav som du som medlem ställer på Lärarförbundet.

Vi ska alltid, alltid vara en plats där dialogen mellan medlemmar står i centrum på en demokratisk arena. Vi ska kunna ge den hjälp och stöd som efterfrågas och snabb och professionell service när du behöver det. Vår kommunikation ska vara ett viktigt verktyg för att stärka våra gemensamma fackliga framgångar och läraryrkets utveckling. Våra tidningar ska erbjuda intressant och relevant läsning och bidra i din professionella utveckling. Genom träffsäker och djupdykande journalistik ska vi ge dig som läsare allsidig, bred och relevant information och nyhetsvärde såväl som professionell utmaning och bekräftelse.

Det är bakgrunden till att förbundsstyrelsen gett kansliet i uppdrag att skapa Sveriges bästa medlemskommunikation och reviderat det redaktionella programmet för förbundets tidningar. Besluten kommer att innebära en del förändringar för tidningsavdelningen och för Lärarförbundets övriga kansli. Men beslutet har förorsakat en debatt med många missförstånd som jag nu vill reda ut.

Inget granskningsförbud

Fakta är att Lärarförbundets tidningar kommer ha en lika viktig roll som förut när det gäller att granska skolan, skolarbetsgivare och myndigheter från ett lärarperspektiv. Det finns heller inte något förbud i det nya redaktionella programmet mot att tidningarna granskar Lärarförbundet, även om tonvikten inte ligger där. I klartext: Om Lärarnas Tidning framgent hittar missförhållanden hos Lärarförbundet är det, precis som tidigare, upp till chefredaktören att bedöma om det finns något nyhetsvärde och om det ska tryckas i tidningen.

Chefredaktörerna ansvariga utgivare

Alltjämt gäller att Chefredaktörerna är ansvariga utgivare och stöds av Tryckfrihetsförordningen. Det är också Chefredaktörerna som leder journalisterna i deras arbete – ingen annan kommer att ge journalisterna uppdrag.

Beslutet innebär inte några nedskärningar eller planerade besparingar. Det är inte heller någon outsourcing av tidningsproduktionen – en väg som en del andra fackförbund valt. Däremot förväntar vi oss att få ut mer effekt av den samlade tidningsproduktionen i form av effektivare spridning och samarbete med andra delar av Lärarförbundets anställda.

Större effekt för pengarna

Bakgrunden till det är att Lärarförbundet i dag har mer än 50 centrala digitala kanaler och lägger en bra bit över 100 miljoner kronor årligen av medlemmarnas pengar på kommunikation och tidningar – utan samordning mellan produktion eller distribution. Ska de summorna kunna försvaras måste medlemmarna få större effekt av de pengar de betalar. Förbundsstyrelsen beslut innebär att vi ska dubbeljobba mindre och därmed använda medlemmarnas resurser mer effektivt.

Vi ska ha de bästa och mest relevanta medlemstidningarna. De är en viktig del av medlemserbjudandet. Vi ska också ha den mest närvarande och smartaste kommunikationen.

Inga färdiga förslag finns

På Lärarförbundets kansli finns nu en styrgrupp som leder arbetet med att utveckla vår medlemskommunikation. Det gäller hela förbundets kommunikation, inte bara tidningarna.

Arbetet är i sin uppstart. Det finns ännu inga konkreta förslag, vare sig vad gäller samarbetsformer, hur digitaliseringen och en förstärkt medlemsdialog ska genomföras eller hur - eller ens om - organisationen behöver justeras. Berörda medarbetare och chefer i organisationen kommer ges utrymme att både bidra och tycka till i den processen.

När chefen för tidningsavdelningen valde att säga upp sig från Lärarförbundet uppstod en vakans i styrgruppen för den process som nu förestår. Vakansen i styrgruppen kommer att fyllas med en person som har journalistisk och publicistisk kompetens.

Mer samarbete på förbundskansliet

Det beslut som har fattats har alltså syftet att säkra att Lärarförbundet lägger de gemensamma resurserna på det som gör skillnad och som efterfrågas av våra medlemmar. Vi ska dra nytta av att vara Sveriges enda lärarorganisation som organiserar hela professionen och visa på såväl kollektiv styrka som hur våra olikheter berikar, kompletterar och är förutsättningar för varandra. För att så ska ske gör vi förändringar som också rör vår kommunikation.

Hela Lärarförbundet, inklusive våra tidningar, ska vara som en extra kollega för medlemmarna. En kollega som ger stöd och information, som uppmuntrar såväl som utmanar. För att kunna vara en bra extra kollega så ska vi bli bättre. Vi ska öka tempot i digitaliseringen. Samarbetet ska öka på kansliet. Fokus ska läggas på medlemsdialog och interaktion. Journalistik och kvalitetstidningar är därför fortsatt viktigt i relationen med medlemmarna.

Allt kan därför inte förbli exakt som det varit. Vi behöver förändra hur vi involverar, engagerar och kommunicerar i det förbund som vi tillsammans äger och utvecklar.

Läs även "Frågor och svar om ny inriktning för förbundets kommunikation"

Ämnesbetyg eller kursbetyg?

Om gymnasieskolan ska förändras från kursbaserad till ämnesbaserad så måste genomförandet få ta tid, utredas noga och ha en bred politisk förankring, skriver Johanna Jaara Åstrand.

Gymnasieminister Anna Ekström säger att regeringen avser att tillsätta en utredning om ämnesbetygen. Ministerns vilja är att på sikt byta betygssystem från dagens kursbetyg till ämnesbetyg.

Det är en oerhört omfattande reform som regeringen därmed öppnar dörren för och det är bra att en medvetenhet om vikten av att skynda långsamt verkar finnas hos ministern. Det är helt nödvändigt att en sådan reform utreds noga och även får ta tid under genomförandet.

Det finns för- och nackdelar med ett återinförande av ämnesbetyg. Å ena sidan skulle det bidra till en gymnasieskola där undervisningen blir mindre fragmenterad och där eleverna får tid och fler chanser att prestera. Dagens kursbetyg tenderar att skapa en stress för både lärare och elever. Eleverna får efter varje avslutad kurs betyg de sedan inte har någon möjlighet att förbättra. Många – både lärare och elever - vittnar om den oerhörda press det ger och att det kan vara en bidragande orsak till de många avhoppen i gymnasiet. Jag vet att många lärarkollegor menar att ämnesbetyg i gymnasieskolan både skulle kunna minska arbetsbelastningen och ge pedagogiska fördelar som skulle vara positiva för elevernas lärande.

Ska ett återinförande av ämnesbetygen landa rätt så måste det göras med eftertanke, noggrannhet och i bred politisk enighet.

Å andra sidan skulle det medföra en omfattande och turbulent förändring i en gymnasieskola där reformtakten varit hög under lång tid. Ska skolan återigen förändras måste förändringen vara oerhört väl genomarbetad och även i detaljer konstruerad på ett sätt som håller på lång sikt. Om så inte sker, utan att en stor reform istället hastas fram är risken stor att gymnasielärarnas arbetsbelastning ökar.

När Lärarförbundet för ett och ett halvt år sedan gjorde en undersökning bland gymnasielärare visade den att många är övervägande positiva till att återinföra ämnesbetyg. Men frågan är komplex, och lärarna är inte lika positiva i alla ämnesgrupper. Vissa ämnen i gymnasieskolan, till exempel matematik och språk, har kurser och moment som bygger vidare på varandra och har en tydlig koppling från en kurs till nästa.

Så att skynda långsamt är helt nödvändigt i en gymnasieskola som under de senaste fem åren fått genomgå många politiska reformer. Ämnesbetyg kan på sikt, och med de förbehåll som nämnts, vara rätt väg att gå. Men ska ett återinförande av ämnesbetygen landa rätt så måste det göras med eftertanke, noggrannhet och i bred politisk enighet.

Sätt lärarna främst i avtalsrörelsen

För att skolan ska kunna klara sin samhällsviktiga roll, så krävs avtal med arbetsgivarna som bygger på en särskild prioritering av läraryrket, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

För att skolan ska kunna klara sin samhällsviktiga roll, så krävs avtal med arbetsgivarna som bygger på en särskild prioritering av läraryrket, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Förhandlingarna om ett nytt avtal för över 200 000 kommunalt anställda lärare har startat. För Sveriges framtids skull måste ­läraryrkets löner och arbetsvillkor förbättras under många år

Sveriges framtid byggs i skolan. Det är i mötet mellan elev och lärare i en likvärdig skola med hög kvalitet som grunden läggs för vårt samhälles demokratiska utveckling, välstånd och konkurrenskraft.

Tillgången på behöriga och välutbildade lärare är därför så viktig. Men i dag är lärarbristen ett akut samhällsproblem som riskerar att eskalera ytterligare, eftersom läraryrket inte uppfattas som attraktivt och lockande. Stora löneskillnader i förhållande till andra akademikeryrken är en viktig orsak. Livslöneutvecklingen är negativ, vilket gör att många väljer bort lärarutbildningen. Det är därför helt nödvändigt att den tendens till ökade lärarlöner som funnits de senast åren fortsätter och förstärks.

Löneutveckling som ger lön för mödan

För många erfarna lärare är fortfarande byte av arbete eller arbetsplats den enda möjligheten att åstadkomma en reell löneutveckling, vilket ofta sker på bekostnad av kontinuitet och trygghet för eleverna. Det ökar pressen på dem som är kvar samtidigt som de inte har en löneutveckling som ger lön för mödan. Erfarna och yrkesskickliga lärare måste garanteras en löneutveckling som speglar deras arbete, ansvar och betydelse för elevernas resultat.

De statliga satsningar som gjorts på lärares löner har visserligen varit nödvändiga, men på grund av brister i genomförandet har de också medfört en hel del omotiverade löneskillnader. Konkreta åtgärder måste till för att hantera de uppkomna negativa effekterna av de statliga lönesatsningarna.

Hög arbetsbelastning och brister i arbetsmiljön

Till en situation med otillräckliga löner kan läggas en orimlig arbetsbelastning, markant höga sjuktal och bristfällig arbetsmiljö. Det är oacceptabelt att lärare i dag har en arbetssituation som leder till bland de högsta sjuktalen på hela arbetsmarknaden. Tillräcklig tid behöver säkras för långsiktig planering, för- och efterarbete, kompetensutveckling, enskilt och i kollegiet. I dag tar lärares och skolledares arbetstid helt enkelt slut långt innan arbetsuppgifterna.

Hög arbetsbelastning, ett ökat antal anmälningar om hot och våld, större barn- och elevgrupper, ökad administrativ börda och otillräcklig tid utgör exempel på nuvarande arbetsmiljöproblem. Men det stannar inte där. Ökade krav vid betygssättning, ett ökat antal elever, många nyanlända och elever som inte får det stöd de har rätt till är vardag vid många skolor. Vi behöver fler lärare — inte färre.

Skolans samhällsviktiga roll

För att skolan ska kunna klara sin samhällsviktiga roll, så krävs avtal med arbetsgivarna som bygger på en särskild prioritering av läraryrket. Ges vi lärare tiden, arbetsförutsättningarna och en konkurrenskraftig lön för att göra det jobb vi med stolthet valt, så leder det till ett attraktivt läraryrke som i sin tur kommer att leda till bättre skolresultat.

Sverige har inte råd att ännu en gång bortse från skolans och läraryrkets avgörande betydelse för samhällets utveckling.

Det är vad avtalsrörelsen måste handla om.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstran


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 1/18

Nyårskrönika 2017

2017 var ett händelserikt år med flera milstolpar och framgångar för Sveriges lärare. När vi blickar in i 2018 kommer många viktiga utbildningspolitiska frågor att stå i debattens centrum och där vi lärare tillsammans kan visa vägen framåt.

Det kanske allra viktigaste för Lärarförbundet under året var den stora och unika medlemsdialogen. Inte mindre än 36 000 medlemmar deltog genom fysiska eller digitala möten. Mängder av tankar och åsikter fördes fram. Totalt investerade medlemmarna över 400 000 minuter i skolans och läraryrkets framtid.

En orsak till att vi för den här dialogen är att den skolpolitiska debatten allt för ofta förs utan att förslag och ståndpunkter är förankrade med oss i lärarprofessionen. Vi behöver vända perspektivet så att lärare och skolledare är med och sätter agendan. Helt enkelt tar ut rätt kurs! Vi som kan läraryrket och skolan bäst, är de som också måste formulera visionen för den skola vi vill utveckla och verka i.

Medlemsdialog pågår.

Vad sa då medlemmarna? Ja, först av allt gavs en övervägande positiv bild av läraryrket och lärarvardagen år 2017 – trots att utmaningar verkligen inte saknas. Lärarna är ganska överens om vad som krävs när det gäller skolans och läraryrkets utveckling. Bland annat vikten av att ha behöriga, kompetenta och engagerade kollegor som man får möjlighet att samarbeta med, liksom att det finns tillräckligt med tid för planering, uppföljning och reflektion. Högt på listan kommer också att det finns förutsättningar att ge särskilt stöd till de barn och elever som behöver det och att undervisningen sker i en lugn och trygg miljö.

Trots att det finns mycket att förbättra i skolan utrycker de flesta lärare att de trivs på jobbet. Och det vanligast förekommande ordet för att beskriva läraryrket är glädje!

Årets utredning

I april kunde Skolkommissionen lägga fram sitt betänkande. Efter två års intensiva diskussioner, analyser och avvägningar fanns äntligen en plan för skolan där politiken, forskning och lärare är överens om vägen framåt. Delar av kommissionens förslag utreder regeringen ytterligare, bland annat frågorna om professionsprogram och lärares arbetsbelastning. Här ser vi med spänning fram mot utredaren Björn Åstrands resultat under det kommande året.

Skolkommissionens djärva helhetsgrepp har ännu inte levererats av det politiska systemet. Men det behöver ske! Ska vi skapa en skola där alla elever får samma chans, där kunskapsresultaten höjs och där vi har lång kö till lärarutbildningen, ja då måste alla politiska partier se bortom sina käpphästar och ideologiska låsningar för att hitta en gemensam väg som vi som är verksamma i skolan kan lita på gäller för lång tid. 2018 finns ännu chansen att nå ökat samförstånd om skolan och göra Skolkommissionens förslag till en gemensam färdplan.

Årets miljarder

Regeringen beslutade att tillföra sex nya miljarder till skolan de kommande åren. Pengarna ska fördelas baserat på Skolkommissionens förslag, det vill säga med hänsyn till olika kommuners socioekonomiska situation. Ett viktigt och nödvändigt beslut för en mer likvärdig skola.

Bild SundsvallSamtal om arbetsbelastning, utveckling och lön med ombud och förskollärare vid Matfors skola, Sundsvalls kommun.

Årets framgång

Det blev ett ja från riksdagen till obligatorisk förskoleklass till sist. Under hösten klubbades beslutet. Det är något som Lärarförbundet har kämpat för länge. Beslutet innebär att elevers rätt till utbildning i förskoleklass stärks och att förskoleklassen behåller sin viktiga roll som bro mellan förskola och grundskola. Förskoleklassen kvarstår som en egen skolform med oförändrat syfte, uppdrag och innehåll.

Ytterligare ett steg framåt var regeringens initiativ att alla nationella gymnasieprogram ska ge grundläggande högskolebehörighet (länk). Grundläggande högskolebehörighet är ofta helt avgörande för ett livslångt lärande, det vill säga för att studera vidare eller sadla om senare i livet. Hoppas nu att beslutet verkligen kan lotsas igenom riksdagen under det kommande året.

Årets bakslag

Men året innehöll inte bara segrar. Riksdagen röstade tyvärr igenom regeringens förslag om att de nationella proven i ökad utsträckning ska styra betygsättningen. Sällan har kritiken från såväl lärare som forskare varit så massiv. Lärarförbundet hade önskat större tillit till lärares förmåga att under längre tid och med en större bredd av olika examinationsformer bedöma elevernas kunskaper. Men tro mig, när det blir uppenbart att betygsinflationen inte kommer att minska till följd av det här beslutet, så kommer omprövningens tid. Vi kommer igen!

Årets revolt

Hela kraften i #Metoo innebar ett välkommet reningsbad. Sexuella trakasserier och övergrepp hör inte hemma i skolvärlden, eller någonstans i samhället. I #MeToo-uppropen #tystiklassen, #räckupphanden och #ickegodkänt beskrevs en oacceptabel verklighet. Det är oförsvarbart att det sker övergrepp mellan elever, mellan elever och lärare och även att skolledare och lärare förgriper sig på kollegor. Vi behöver fortsätta synliggöra destruktiva könsnormer, trakasserier och diskriminering och tillsammans stå upp för den förändring som måste ske i kraft av #Metoo under 2018.

Årets mätningar

Svenska åttondeklassare visade sig vara i topp i ICCS som visar kunskaper i demokrati- och samhällsfrågor. Det gick också kraftigt uppåt för svenska elever i PIRLS som undersöker elevers kunskaper i och attityder till läsning i årskurs 4. Svensk skola presterar bra trots lärarbrist och skyhög arbetsbelastning. Och hur bra kan skolan inte bli om vi lärare skulle ges bättre förutsättningar?

Årets brist

Jo, det är lärare som fattas – i år igen. Det är inte de lärare som finns i skolan idag som är problemet. Det är alla de som inte finns där! Prognoserna från SCB och Skolverket spår fortsatt stor brist under lång tid. Om inte mer händer så kommer närmare 80 000 lärare fattas ännu om 15 år. Fler insatser för att öka attraktiviteten i läraryrket måste till. Det nyårslöftet skulle behöva avläggas under ed från alla politiska partier från höger till vänster.

Året som kommer

Nu träder vi in i ett 2018 som kommer bjuda på både utmaningar som möjligheter. Avtalsrörelsen för över 200 000 kommunalt anställda lärare har precis börjat. Lön och arbetsbelastning, yrkes- och kompetensutveckling står i fokus. Vi har inte råd att vänta längre på att förbättra status och villkor för Sveriges viktigaste framtidsyrke.

På avtalsrörelsen följer valrörelsen där skola och utbildning kommer stå högt på dagordningen. Vi ska slåss för att visa att allting börjar med en bra lärare. 2018 ska bli året då alla verkligen förstår att det är vi lärare som bygger Sveriges framtid. Vilken riktning vi vill ha för Lärarförbundet och läraryrket ska vi tillsammans slå fast vid nästa års Kongress. Stora utmaningar väntar alltså under det kommande året. Det ser jag verkligen fram emot.

Gott nytt år!

LBild KnivstaLärarförbundets stolta ombud i Knivsta beredda att slåss för uppvärdering av sitt yrke.

Mer måste hända för att öka läraryrkets attraktivitet

Prognos efter prognos visar att bristen på utbildade lärare inte bara är akut – bristen riskerar växa ytterligare om inte mer görs. Nu senast presenterade Skolverket en larmprognos som måste färga både avtalsrörelsen och valrörelsen.

Skolverkets nya prognos om rekryteringsbehovet av lärare fram till år 2031 bekräftar den negativa bild som getts av andra prognoser. Om åtgärder inte vidtas så kommer det saknas omkring 80 000 lärare om 15 år. Allra störst väntas bristen bli på förskollärare, yrkeslärare och ämneslärare.

Detta är allt annat än ett hållbart framtidsscenario. Hundratusentals elever riskerar att få genomgå stora delar av sin skolgång utan att möta utbildade och behöriga lärare. Såväl arbetsgivarna som staten måste förstå att dagens prognos är en alarmklocka som ljuder på absolut högsta volym.

Vad är det då som behöver göras för att fler ska vilja bli och förbli lärare? Frågar vi de lärare som valt att lämna yrket för andra branscher, säger de med enad röst: högre lön, bättre arbetsvillkor och mer inflytande över yrkesutövandet. Då är många beredda att stanna i yrket och fler beredda att komma tillbaka. Det är inte svaret på hur läraryrket blir ett attraktivt högstatus som saknas – det vet i. Det som behövs är att få lösningarna på plats.

Dessutom borde regeringen vidta åtgärder som säkerställer att lärarutbildningen fungerar bättre. Regeringen borde följa upp att utbildning i alla ämnen verkligen ges och ge kompletterande uppdrag till lärosäten ifall vissa ämnen saknas. Där volymerna är små behöver regeringen gå in med särskilda resurser, så lärosätena kan erbjuda ämnen trots att det inte blir ekonomi i dessa. Små grupper med mellan 5 och 15 studenter är idag inte ekonomiskt möjliga för lärosätena, men är viktiga för den totala lärarförsörjningen i landet. För ämnen där det är svårt att få upp studentvolymer behöver lärosätena bli bättre på att samordna sig så att inte utbildningar ges på för många platser.

För att minska avhoppen behöver lärarutbildningarna dessutom få mer resurser, så att den lärarledda tiden kan öka och skapa möjligheter till mer sammanhållna lärarutbildningar. Att få möjlighet att läsa ihop med ett och samma kamratgäng skapar social sammanhållning och en starkare läraridentitet. Tyvärr är dagens lärarutbildning ofta uppsplittrad så att lärarstudenter blandas med andra studenter. Utbildningsprogram som är sammanhållna med mycket lärarledd tid har betydligt färre avhopp.

Regeringen borde vidare överväga former för förstärkt studiestöd till de yrkesaktiva som är beredda att växla över till läraryrket, så de inte behöver yrkesarbeta i kombination med studier. Det behövs också bättre möjligheter att läsa in behörighet och behörighetskomplettera för de som är yrkesverksamma lärare, men som saknar behörighet.

Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson träffar helt rätt när han kommenterar den nya prognosen med orden att det är en helt avgörande ödesfråga att fler väljer att utbilda sig till lärare – inte bara för skolan utan för hela samhället.

Regeringen och arbetsgivarna måste ta honom på orden. Såväl avtalsrörelse som valrörelse behöver ha lärarbristen som punkt 1 på prio-listan. För den larmsignal som dånar nu duger det inte med att utrymma lokalerna. Nu måste den nationella samling för läraryrkets attraktivitet, som pågått centralt under några år, få effekt hos varje lärararbetsgivare och beslutsfattare.

Vi kan inte ge oss förrän kön till lärarutbildningen är lång och konkurrensen om lärartjänster stor. Allt annat är att lämna generationer av Sveriges framtid i sticket.

Vi digitaliserar och demokratiserar

Det är summan av våra åsikter och vårt fackliga engagemang som gör skillnaden och som ska avgöra vad Lärarförbundet är och gör, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Det är summan av våra åsikter och vårt fackliga engagemang som gör skillnaden och som ska avgöra vad Lärarförbundet är och gör, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Under våren genomförde Lärarförbundet medlemsdialogen Rätt kurs. Inte mindre än 36 000 medlemmar deltog med sina förväntningar och åsikter om vilken riktning Lärarförbundet ska ta.

Det är vi medlemmar som tillsammans formar Lärarförbundet. Jag är stolt över att vara ordförande för en demokratisk organisation med över 234 000 medlemmar och nästan 20 000 förtroendevalda ombud. Styrkan ligger i vårt demokratiska samtal. Det är summan av våra åsikter och vårt fackliga engagemang som gör skillnaden och som ska avgöra vad Lärarförbundet är och gör. Därför ska vi ta det demokratiska samtalet vidare och utveckla medlemsdialogen än mer.

Vi ska se över hur vi kommunicerar

Ett nödvändigt steg för att förverkliga det är att se över hur vi kommunicerar och samlar vår kraft. Vi måste kunna mötas på arbetsplatser och i digitala flöden där vi är. Vi behöver skapa Sveriges bästa medlemskommunikation, i takt med sin tid. Därför tar vi fram en ny kommunikationsstrategi som ska möta behoven av såväl digitalisering som dialog och därmed demokratisera förbundet ytterligare.

Det är tio år sedan världens första Iphone lanserades. Det var samma år som den senaste större kommunikationsöversynen gjordes inom förbundet. Sedan dess har mediekonsumtion och digitala beteendemönster förändrats dramatiskt. Det måste vi ta hänsyn till för att åstadkomma en mer aktiv dialog och för att stärka relationen oss medlemmar emellan.

Ökad interaktivitet för engagemang och demokrati

Vi har en hemläxa att göra. Vi behöver ta stora digitaliseringskliv för att följa den tekniska och sociala utveckling som revolutionerat såväl mediekonsumtionen som kommunikationen. Vi behöver öka interaktiviteten för att stärka engagemang och demokrati. Vår digitala kommunikation ska tas till en helt ny nivå med smartare lösningar och vassare innehåll.

Lärarförbundet satsar idag mest av alla fackliga organisationer på medlemskommunikation. Det är bra. Men alla ni medlemmar ställer – med rätta – högre krav. Och det ska jag och hela organisationen leva upp till. Vi ska fördjupa dialogen så att vi kan få rätt saker att hända i vårt förbund och för varandra.

Våra tidningar är viktiga delar i vår samlade kommunikation och något som vi både ska värna och utveckla. Deras roll och arbetssätt behöver förändras i takt med att såväl medielandskapet som Lärarförbundet utvecklas. Vi ska inte nöja oss med att ha bra förbundstidningar – vi ska ha förbundstidningar som är bäst i klassen. Bra journalistik och kommunikation måste svara upp mot vad du som medlem efterfrågar.

Kommunikation och påverkansarbete i framkant

Vi gav oss själva ett förpliktigande uppdrag på förra kongressen: Gör Lärarförbundet mer attraktivt och rekryterande så att vi kan fortsätta vinna fackliga framgångar med många medlemmars styrka bakom kraven. Varje lärare som väljer att stå utanför tar oss ett steg längre från våra mål och vår vision.

Vi tar därför ett helhetsgrepp över vår kommunikation och fortsätter resan mot en mer modern och attraktiv organisation med medlemmarna i fokus. Vår kommunikation och vårt påverkansarbete ska ligga i framkant. Rätt kurs var ett viktigt steg för att öppna upp en direkt dialog mellan medlemmarna inom vårt förbund. Nu tar vi nästa steg tillsammans.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 15/17

Det kan inte ta 40 år att lösa lärarbristen

SCB:s senaste prognos om lärarbristen i Sverige visar på att den förväntade lärarbristen minskar något jämfört med motsvarande siffra som publicerade för tre år sedan. Tyvärr är det slut med de glada nyheterna där.

Att bristen förespås bli 4 000 lärare mindre är nämligen bara en förbättring på marginalen, från en brist om 83 200 till en brist om 79 000 år 2035. Jämfört med 2015 när bristen uppgick till 64 700 innebär det en fortsatt ökning – en ökning från en redan rekordhög nivå.

De områden där behoven kommer vara extremt stora är lärare i fritidshem, där var tredje kommer saknas, respektive ämneslärare och yrkeslärare, där mer än var fjärde kommer saknas. Trots att det har gjorts mycket de senaste åren för att minska lärarbristen – utbyggd utbildning, karriärtjänster och lärarlönelyft, händer inte tillräckligt. Lärarbristen ökar istället för att minska.

Blir prognosen verklighet kommer det ta närmare 40 år innan lärarbristen är löst. Det innebär att inte bara att de som föds idag, utan även deras barn kommer att möta en skola där det saknas kompetenta och behöriga lärare.

Varje elev har givetvis samma rätt att mötas av utbildade och behöriga lärare. De kan inte vänta 40 år! Fullt fokus måste ligga på att hitta såväl snabba som långsiktigt hållbara lösningar som stärker läraryrkets attraktivitet. Allt annat är ett svek mot alla barn och elever.

Men det är också ett svek mot allas vår framtid. Ska Sverige som land stå sig i den internationella konkurrensen måste vi ha en välutbildad befolkning. Lärarbristen är alltså inget att rycka på axlarna åt, den drabbar hela samhället. Den påverkar kompetensförsörjning, företagens möjligheter att rekrytera, liksom kvaliteten i sjukvården och annan samhällsservice.

För att höja läraryrkets statuts och attraktivitet behöver lärares löner öka snabbare. Arbetsmiljön måste förbättras radikalt och friheten i yrket öka. Om det sker så vet vi att de utbildade lärare som idag har valt bort yrket kan tänka sig återvända. Och det är samma åtgärder som kan locka nya att söka sig till yrket. Där det finns möjlighet och efterfrågan bör också utbildningen kunna byggas ut. Detta måste ske varsamt, så att kvaliteten kan upprätthållas.

Skulle läraryrket värderas och få vara det yrke det är tänkt att vara skulle vi ha lång kö till lärarutbildningen och tuff konkurrens om lärartjänster. Ska vi långsiktigt klara att upprätthålla en hög kvalitet i skolan är det dit vi måste komma.

Det krävs nu att alla aktörer på alla nivåer tar ansvar. Regeringen måste fortsätta arbeta för minskad administration och rensa på lärares skrivbord. Fler yrkeskategorier behöver komma in i skolan för att avlasta lärarna med det som inte har med elevernas lärande att göra. Sveriges kommuner och landsting och andra arbetsgivarorganisationer har ansvaret för att genom avtal göra yrket mer attraktivt och höja läraryrkets status.

Lärarbristen är ingen omöjlig ekvation, yrket i sig lockar- det är förutsättningarna som brister. Åt dem finns mycket mer att göra. Men det är bråttom.

Finland eller Sverige – vilken skola står sig bäst om tio år?

Finland har länge toppat i PISA-mätningarna. Den svenska skolan ligger fortfarande en bit efter i PISA-resultaten, men har förbättrat sig de senaste åren. Hur kommer det se ut om tio år?

Så här på 100-årsdagen av Finlands självständighet, så finns det all anledning att gratulera vårt kära grannland. Jubilaren kan också gratuleras för sin väl fungerande skola, vilket passar särskilt bra eftersom det idag är exakt ett år sedan senaste PISA presenterades.

Finland är landet som länge fått lysande resultat i OECDs återkommande PISA-mätning (Programme for International Student Assessment). Två förklaringar som ofta brukar framhållas är dels att Finland sätter in extra stöd tidigt till de elever som behöver det.Dels att den finska lärarutbildningen är mycket populär med ett så stort söktryck att bara cirka 10-15 procent av de som söker får en utbildningsplats. Den finska lärarutbildningen är en masterutbildning med stark koppling till forskning.

Sverige har för sin del förbättrat resultaten i PISA. Sverige ligger i PISA på OECD-genomsnittet i två ämnen, matematik och naturvetenskap, medan vi i det tredje, läsförmåga, ligger strax ovanför OECD-snittet.

Igår presenterades PIRLS (Progress in International Reading Literacy Study) som är en internationellt jämförande studie som undersöker elevers kunskaper i och attityder till läsning i årskurs 4. Sverige förbättrar sitt resultat och presterar nu på samma nivå som 2001. Sverige presterar bättre än 34 länder, däribland Nederländerna, Australien och Kanada. Bara 7 länder presterar bättre än Sverige – bland annat Finland.

Jag är övertygad om att Sverige kan förbättra sig ytterligare bara vi kommer ihåg att rankingar i sig inte levererar svaren. Det är det vi inom professionen som måste få göra och att vi lär av Finlands självklara utgångspunkt att alla elever tidigt får det stöd de behöver både i förebyggande syfte och efter behov.

Framgångarna till trots så är det faktiskt så att Finland tappar i senaste PISA. Minus 15 poäng i naturvetenskap gör att landet backar. Men tappet sker från en hög nivå. Finlands 15-åringar hamnar på tredje plats i naturvetenskap med 531 poäng, långt före de svenska med sina 493 poäng.

Något som är mycket oroande för Sveriges del är att skillnaderna mellan eleverna ökar. Det sker både genom att spridningen mellan eleverna, beroende på socioekonomisk bakgrund, ökar jämfört med tidigare och att skillnaderna mellan skolor växer.

I vilket av dessa två länder finns det extra stödet till elever som behöver det, den starkaste forskningsanknytningen, den högre lönen, den större tilliten, de långsiktiga och stabila spelreglerna?

Den socioekonomiska bakgrunden har dock stor betydelse när det gäller kunskapsresultaten även i Finland. Finland har tidigare haft en relativt likvärdig utdelning i kunskapsmätningar, men i senaste PISA-mätningen ökar skillnaderna.

Stora nedskärningar har drabbat utbildningssektorn i Finland när regeringen tvingats spara. Kommunerna, som ansvarar för skolan även i Finland, har haft ganska olika förutsättningar och förmåga att upprätthålla kvaliteten. Att även barnen fått betala krisen riskerar sannolikt sätta sina spår.

Så hur kommer framtiden att se ut för dessa två så närstående länder? Det är förstås omöjligt att säga med säkerhet. Finland har ett gott utgångsläge vad gäller kunskapsresultaten, men större ekonomiska svårigheter än Sverige.

Sveriges verkligt massiva utmaning är lärarbristen. Läraryrkets stora attraktivitet är en enorm tillgång för det finska skolsystemet, men inget att ta för givet. Finska lärare har inte mycket högre lön än sina svenska kollegor, men de är dock högre – något som allt för många i den svenska debatten gärna bortser från. Konkurrensen om lärare har dock gjort att många svenska kommuner nu rekryterar lärare från de svenskspråkiga delarna av Finland.

Det finns dessutom några andra intressanta och viktiga skillnader mellan den svenska och den finska skolan. I Finland är tilliten till lärarkåren betydande från hela samhällets sida. Skolan är ingen politisk slagpåse där utspel och så kallade reformer produceras på löpande band. Detaljstyrningen och kontrollen är betydligt större i Sverige. I Finland finns inte någon Skolinspektion och heller inga nationella prov (bara stickprov).

Den som funderar på varför läraryrket är mer attraktivt i Finland jämfört med Sverige ska finna att det handlar om hur länderna hittills värnat och värderat sina lärare och de olika förutsättningar lärare har att självständigt utöva yrket. I vilket av dessa två länder finns det extra stödet till elever som behöver det, den starkaste forskningsanknytningen, den högre lönen, den större tilliten, de långsiktiga och stabila spelreglerna? Så länge svaret på dessa frågor är Finland, så får vi nog finna oss i att hamna efter vårt grannland både när det gäller hur lång kön är till lärarutbildningen och placeringar i internationella rankinglistor. Grattis Finland!



Frågor & Svar