Lärarförbundet
Bli medlem

Fullt så dålig är inte din läroplan, Jan!

I den skolpolitiska debatten finns debattörer som målar upp en bild av skolan och lärarkåren som nästintill kunskapsföraktande och där faktakunskaper nedprioriteras. För de flesta lärare är det nog omöjligt att känna igen den här bilden av skolan.

Nyligen gjorde Liberalernas partiledare Jan Björklund ett utspel där han dömde ut grundskolans gällande läroplan. En läroplan som han själv införde när han var utbildningsminister. Tesen som Björklund nu driver är att det inte är tillräcklig betoning på faktakunskaper och katederundervisning.

Lärarkårens kunskapssyn

Likande teser drivs också till sin spets i boken Kunskapssynen och pedagogiken av Magnus Henreksson med flera. Bokens författare målar en synnerligen mörk bild av skolan som beskrivs som postmodern och relativistisk i sin syn på kunskap, att kunskap nedvärderas och relativiseras och att läraren intar en passiv och handledande roll. Ser jag till verkligheten i skolorna känner jag verkligen inte igen beskrivningen av min egen eller mina kollegors yrkesutövning.

Lärarna påstås ha devalverats till någon slags allmän stödresurs till elever som själva förväntas söka sin kunskap. Det är verkligen inte min bild. Självklart är det läraren och lärarens undervisning som sätts i första rummet av den kunniga och välutbildade lärarprofession som jag känner.

Dagens skola är ingen flumskola

Men det finns alltså de som försöker ge bilden av en flumskola som inte finns där. Lärarens roll att lära ut ställs i motsättning till elevernas roll att på egen hand lära in. Naturligtvis handlar det inte om antingen eller. Visst kan elever i vissa situationer få ökad kunskap på egen hand. Om de har förkunskaperna! Självklart är det vårt jobb som lärare att se till att de har det.

Jag tycker inte heller att den tolkning som Jan Björklund gör av gällande läroplan och kursplaner ger riktigt fog för att hävda att faktakunskaper inte skulle vara viktiga. Fullt så dålig är inte din läroplan, Jan!

För 15-20 år sedan fanns en pedagogisk diskussion där vissa gav uttryck för att läraren skulle vara coach eller handledare snarare än lärare. Men mitt bestämda intryck har alltid varit att detta synsätt aldrig blivit dominerande bland oss lärare. Idag handlar istället den kollegiala diskussionen inom lärarprofessionen mycket om ledarskap. Utgångspunkten är att undervisningen självklart ska ske med läraren som ledare.

Verkligheten bortom skolpolitikens ritbord

Åtskillig forskning visar att vägen från formulering till realisering av läroplaner inte alltid är så rak. Ofta skiljer skolpraktiken en hel del från det skolpolitiska ritbordet. Skolreformer i all ära, men vi lärare tvingas alltid utforma undervisningen utifrån verkligheten. En verklighet som styrs av våra förutsättningar i form av tid och resurser, av elevsammansättningen i klasserna och elevernas hemförhållanden.

Därmed inte sagt att gällande läroplan inte kan behöva ses över. Det finns skäl att bland annat se över hur styrande kunskapskraven och de så kallade kunskapsmatriserna ska vara och att uttalade kunskapskrav idag inte alltid står i rimlig proportion till antalet undervisningstimmar. Framför allt måste läroplansutvecklingen ledas av lärarprofessionen. Skolkommissionen föreslog att ”utvecklingen av kursplaner, ämnesplaner och kunskapskrav bör ske i en kontinuerlig process med stark förankring hos lärosäten och bland lärare och rektorer”. Ett bra förslag att ta fasta på för de politiska beslutsfattarna.

Något gott som trots allt följer av den debatt som Magnus Henreksson och Jan Björklund går i bräschen för är att lärarens stora betydelse sätts i fokus. Läraren är otroligt viktig för att eleverna ska nå höga kunskapsresultat. Vi behöver en stark lärarprofession för att skolan i Sverige ska fortsätta gå åt rätt håll.

Ja, jag skriver fortsätta åt rätt håll. För skolan är bättre än sitt rykte. Svensk skola står sig i grunden ganska bra och den negativa trend i internationella kunskapsmätningar som under ett antal år funnits har faktiskt vänt.

Kunskapsresultaten förbättras igen

Sverige har inte bara förbättrat sig i PISA-mätningen utan också i den internationella kunskapsmätningen TIMSS. I höstas visade sig svenska åttondeklassare vara i topp i mätningen ICCS som visar kunskaper i demokrati- och samhällsfrågor. Strax före jul presenterades undersökningen PIRLS som mäter elevers kunskaper i och attityder till läsning i årskurs 4. Bara 7 av 50 länder presterar bättre än Sverige i PIRLS.

Det betyder inte att svensk skola inte kan bli bättre. Om insikten finns om lärarens stora betydelse, så borde debatten kunna tas vidare och fokusera på frågan om hur vi ska få bort lärarbristen och se till att alla barn och elever får möta välutbildade behöriga lärare. Det kräver ett attraktivt läraryrke med bra löner och rimlig arbetsbelastning. Det kräver också ett stopp för den utveckling där lärarrollen successivt tyngts med allt fler uppgifter som inte har med undervisningen att göra.

Tänk om skoldebatten kunde få handla om de verkliga problemen, istället för om fantombilder.

Lärareffekten kan göra framtiden ljus

Effekten av lärarens arbete märks på individnivå varje dag i klassrummet och uttrycks i varje elevs kunskaper, arbetsglädje och utveckling, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Effekten av lärarens arbete märks på individnivå varje dag i klassrummet och uttrycks i varje elevs kunskaper, arbetsglädje och utveckling, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Med rätt förutsättningar, konkurrenskraftiga löner och tid för det som utvecklar undervisningen ökar effekten av lärararbetet. När skolan prioriteras läggs grunden för landets framtid.

För snart ett decennium sedan inleddes Lärarförbundets kampanj för världens viktigaste yrke ”Allt börjar med en bra lärare”. Kampanjen startade 2009 och har egentligen aldrig slutat. För det är verkligen så att det man investerar i sin lärarkår kommer mångfalt tillbaka.

Effekten av lärarens arbete märks på individnivå varje dag i klassrummet och uttrycks i varje elevs kunskaper, arbetsglädje och utveckling. På samhällsnivå märks effekten av lärarens arbete först långt senare — på arbetsmarknaden, i samhällsklimatet, i kulturlivet, för forskning och innovation.

Lärareffekten har många ansikten

Vi är så många som upplevt lärareffekten själva. Lärare som gjorde det omöjliga möjligt. Som inspirerat, utmanat och bekräftat. Som lyssnat och förklarat. Som satt gränser och hjälpt till att spränga gränser.

Lärareffekten har så många ansikten. Sveriges senaste nobelpristagare, Tomas Lindahl, är ett. När han mottog sitt nobelpris i kemi 2015 berättade han om sina fantastiska lärare på Bromma gymnasium – i synnerhet kemiläraren Karin Brandt som väckte hans intresse för kemi. ”Lärarkåren förtjänar vårt starka och entusiastiska stöd”, sa han i sitt tacktal.

Ett annat exempel är Augustprisvinnaren Johannes Anyuru som tackade sin gymnasielärare i filosofi Paul Johansson vid Katedralskolan i Växjö för att han blivit författare. Anyuru hyllade alla lärare som varje dag lyfter fram sina elever och ger dem självförtroende och förmåga att vara nyfikna och vilja lära.

På årets QX-gala tackade årets trans Viktoria Harrysson sin lärare och lyfte vikten av mer kunskap för ökad acceptans. Varje dag gör lärare skillnad.

Vår utbildning måste vara i toppklass

Det brukar råda bred enighet om att det är som framstående kunskapsnation Sverige ska möta framtiden. Det betyder att vår utbildning måste vara i toppklass för att klara konkurrensen från andra länder.

Ska vi få fler nobelpristagare som Tomas Lindahl, briljanta författare som Johannes Anyuru, förebilder som Viktoria Harrysson, skickliga civilingenjörer, fantastiska läkare och sjuksköterskor, ja, då krävs kunskap. Ska vi ha fungerande välfärds-, tjänste-, service- och industrisektor, med bra arbetsvillkor och löner, då krävs kunskap.

För att lyckas måste man börja med grunden. Förskolan och skolan måste vara bra och klara sitt uppdrag. Skolledare och lärare måste ha rätt förutsättningar att utöva yrket och ta sitt ansvar.

Vårt arbete lägger grunden för hela landets framtid

Med rätt förutsättningar, konkurrenskraftiga löner, tid för elever och kolleger och för det som utvecklar undervisningen, liksom möjlighet att ta del av och bidra till relevant forskning, ja då ökar effekten av lärararbetet och då framtidssäkrar vi Sverige.

Vi som verkar i skolan vet hur viktigt det är att stat och kommun prioriterar behoven i förskola och skola. När vi lärare talar om läraryrkets utveckling och villkor, då talar vi inte bara i egen sak. Vårt arbete lägger grunden för hela landets framtid. Så låt oss göra skolan till valets viktigaste fråga i höst. Lärareffekten avgör framtiden.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstran


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 3/18

Ska segregationen motverkas? Ska vi ha en likvärdig skola?

I samtal med Inger Ashing.

I samtal med Inger Ashing.

Segregationen måste minska för att samhället ska hålla ihop. Frågan är extremt viktig för skolan av två skäl: Först och främst är skolan ett verktyg för minskad segregation; men det är också viktigt för skolan i sig, då segregationen gör att villkoren för olika skolor blir helt ojämlika.

Sedan årsskiftet har Sverige en ny myndighet som ska arbeta för att motverka segregationen Delmos (Delegationen mot segregation). I veckan träffade jag den nyblivna direktören Inger Ashing för en pratstund om segregation och skolans villkor. Det blev ett spännande samtal om både skolans förutsättningar och dess möjlighet som segregationsminskare. Eller som Inger konstaterade ”Vill man minska segregationen är skolan viktig.”

Delmos uppdrag

Delmos beskriver sitt uppdrag så här: ”Delegationen mot segregation har till uppgift att samla krafterna, bygga kunskapen och stötta ekonomiskt så att insatserna mot segregation får bättre effekt. Det långsiktiga målet är att förbättra situationen i socioekonomiskt utsatta områden och motverka strukturella orsaker till segregation.”

Det här går hand i hand med vad vi i Lärarförbundet anser om skolans centrala roll som demokratiskapare och att det är värdefullt att elever med olika förutsättningar får mötas i den obligatoriska skolan. Både för att det är bra för samhället i stort, men också för att skolans demokratiuppdrag underlättas om elever med olika erfarenheter från olika miljöer möts.

Åtgärder mot skolsegregation

Frågor som vi diskuterade närmare var till exempel resursanvändning och skolpengens konstruktion. Inger var väldigt nyfiken på både Lärarförbundets kritik av skolpengen och hur vi istället skulle vilja se konstruktionen.

Vi resonerade om Skolkommissionens olika förslag, inte minst hur vi ser på hur elever ska fördelas på skolor när dessa är översökta. Sådant som jag framförde handlade om hur Lärarförbundet istället skulle vilja se urvalsreglerna för fristående skolor och hur närhetsprincipen för kommunala skolor bör förändras.

Dagens skolvalssystem har ett stort problem: Vi riskerar att skapa skolor, som både elever och lärare väljer bort. Dessa skolor får både för lite resurser (eftersom de har få elever) och samtidigt svårare att rekrytera behöriga lärare. Vi vet sedan länge att lärarbehörigheten och lärarerfarenheten är som lägst i de skolor som har de tuffaste socioekonomiska förutsättningarna.

Allas chans att utveckla sin potential

Segregationen är förödande eftersom den leder till att många unga människors möjligheter inte tas tillvara och att de aldrig får chansen att utveckla sin potential. För skolans del gör det att skillnaderna mellan utbildningsuppdraget på olika skolor blir gigantiskt. Det här gör att vi på Lärarförbundet ser segregationen som något som måste motverkas med större kraft än hittills.

Jag önskar därför Inger och hennes cirka femton personer starka gäng på Delmos all lycka med sitt uppdrag. Uppgiften är livsavgörande för så många barn och unga som växer upp i dagens samhälle.

Självklart ska offentlighetsprincip och meddelarskydd gälla även friskolor!

Offentlighetsprincipen och meddelarskyddet ska gälla även på fristående skolor, det föreslår regeringen nu i en remiss till Lagrådet. Det är på tiden. Lärarförbundet har länge krävt samma möjlighet till insyn och meddelarskydd i friskolor som i offentligt ägda skolor.

Offentlighetsprincipen är en viktig del i Sveriges grundlag. Vi har väntat länge på att denna grundläggande medborgerliga rättighet också ska gälla i hela skolan. Det är verkligen inte en dag för tidigt att likställa villkoren för skolor oavsett vilken huvudman som driver verksamheten.

Förslaget innebär att allmänheten ges samma rätt till insyn som i de kommunalt drivna skolorna. Det är viktigt för tilliten och för att medborgare, föräldrar och elever ska veta att all skolverksamhet som bekostas av skattemedel är öppen och transparent med information. Vi måste alla ha rätt att kunna se hur våra skattepengar används. Regeringen vill även ändra arkivlagen så att man som elev på en friskola kan känna sig trygg med att det ska vara ordning och reda på alla handlingar hos skolan och att det ska vara enkelt att begära ut information.

Offentlighetsprincip och meddelarskydd i hela skolan borde faktiskt vara en självklarhet. Det märkliga är att det tar så lång tid att faktiskt få det på plats.

Det är bra att regeringen också är tydlig med att man som anställd även på fristående skolor ska kunna känna sig trygg med att berätta om eventuella missförhållanden på sin arbetsplats. Meddelarskyddet för friskolornas personal är en del av förslaget, vilket innebär att alla anställda ska kunna lämna information till journalister med garanterad anonymitet och med förbud om att efterforska källor. Här gäller visserligen sedan tidigare en särskild lag om meddelarskydd i vissa enskilda verksamheter, men det skyddet övergår nu i den nya föreslagna lagen och ges på det sättet en starkare lagreglerad ställning.

Vi får verkligen hoppas att dessa efterlängtade förslag också blir verklighet. Jag utgår ifrån att det finns en bred riksdagsmajoritet för detta – inte minst eftersom detta var en del av den sexpartiöverenskommelse om friskolorna som gjordes redan 2013.

Offentlighetsprincip och meddelarskydd i hela skolan borde faktiskt vara en självklarhet. Det märkliga är att det tar så lång tid att faktiskt få det på plats.

Värdet av en fungerande elevhälsa

Från vänster: Johanna Jaara Åstrand, Erica Sjöberg, Helena Ramund Norén, Sarah Neuman

Från vänster: Johanna Jaara Åstrand, Erica Sjöberg, Helena Ramund Norén, Sarah Neuman

Elevhälsan får ofta en slagsida mot behandlande insatser när den i stället skulle kunna spela en avgörande roll i ett helhetsgrepp för elevernas skol- och livssituation. En väl fungerande elevhälsa vid alla skolor, skulle ha en stor effekt för att förbättra de svenska kunskapsresultaten.

Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) har under några år bedrivit ett projekt för att förbättra skolors elevhälsoarbete. Nyligen träffade jag och Helena Ramund Norén projektledarna Erica Sjöberg och Sarah Neuman från SPSM och fick möjlighet att diskutera elevhälsans roll i skolan. Helena är speciallärare i Uppsala och engagerad i Lärarförbundets referensorgan för särskola och specialpedagogik.

Målet med projektet

Målet med SPSM:s projekt har varit att utarbeta och erbjuda skolor ett kompetensutvecklingspaket med webbinformation, dialogkonferenser och stödmaterial. Projekt som detta är viktiga och bidrar till att utveckla arbetssätten inom skolans förebyggande och hälsofrämjande arbete. SPSM behöver hitta en bättre form för att sprida all den kunskap som finns på myndigheten. Det är alltför många lärare som inte känner till vad SPSM erbjuder. Här har inte minst kommuner och andra huvudmän en viktig uppgift i att skapa nätverk och reella möjligheter för lärare och elevhälsans professioner att kompetensutveckla sig och samarbeta.

Rejält helhetsgrepp behövs

Men det skulle också behöva tas ett rejält helhetsgrepp. Med ett mer systematiskt, och över hela landet likvärdigt elevhälsoarbete, skulle så många fler elever kunna få hjälp att klara skolans mål. Likvärdigt ska inte uppfattas som likadant. Skolor har olika förutsättningar och olika utmaningar. Därför behöver varje skola utforska och utveckla sin skolas elevhälsokompetens och organisation samt få de resurser som behövs.

Det är alltför många lärare som inte känner till vad SPSM erbjuder.

Elevhälsan ska enligt förarbeten till skollagen bidra till att skapa miljöer som främjar elevernas lärande, utveckling och hälsa. Den har ett särskilt ansvar för att undanröja hinder för varje enskild elevs lärande och utveckling. Trots att elevhälsan enligt gällande styrdokument i huvudsak, ska arbeta hälsofrämjande och förebyggande, saknas ofta förutsättningar för ett sådant arbetssätt.

Hälsofrämjande och förebyggande

På många skolor arbetar istället elevhälsan mer med att åtgärda problem som redan har uppstått. Ofta dominerar dessutom ett medicinskt perspektiv inriktat mot diagnostisering över den pedagogiska bedömningen, trots att det skollagen föreskriver är ett bredare hälsofrämjande och förebyggande uppdrag.

Även tillgången till elevhälsa är ofta otillräcklig idag, ofta saknas någon av alla de olika kompetenser som ska ingå i elevhälsan. Samarbetet mellan lärare och elevhälsa brister ofta och en del skolors förebyggande och hälsofrämjande arbete genomförs ofta av lärare utan medverkan av elevhälsan. Insatser inriktade mot elevernas psykiska behov omfattas dessutom sällan av elevhälsoarbetet och psykologkompetens saknas ofta helt. Även när psykolog finns på skolan är denne ofta uppbunden av enskilda elevärenden och därför inte involverad i det förebyggande arbetet.

Utredning pågår

Regeringen har tagit till sig Skolkommissionens förslag att tillsätta en utredning som ska se över hur elevhälsan kan förbättras. Lärarförbundet följer nu utredningen och bevakar särskilt att det förebyggande arbetet får en förstärkt roll samt att kunskapsspridningen om arbetssätt och metoder inom elevhälsoområdet utvecklas.

Andra viktiga uppgifter för oss att bevaka i utredningen är att pröva hur lagstiftningen kan skärpas så att huvudmännen avsätter tillräckliga resurser för elevhälsa och att skollagens formulering om krav på ”specialpedagogisk kompetens” ändras till krav på tillgång till specialpedagog eller speciallärare. Elevhälsan behöver också ges en tydligare inriktning mot stöd i den pedagogiska verksamheten och inte domineras av ett medicinskt perspektiv.

Elevhälsan avgörande för många elever

Utöver detta behöver regering och riksdag se till att de särskilda satsningar för att utbilda fler speciallärare och specialpedagoger som beslutats får genomslag. Det finns farhågor om att de nya platserna inte kommer att tillsättas eftersom förutsättningar för studierna är för dåliga. Här har stat och arbetsgivare ett gemensamt ansvar att skapa mer gynnsamma alternativ för studiefinansiering och bättre möjligheter att kombinera arbete och studier.

Inte sällan blir skolor med en bra elevhälsa också skolor som blir attraktiva arbetsplatser för lärare att verka i. Huvudmännen borde därför se att satsningar på elevhälsan både kan förbättra arbetsmiljön och också spela stor roll i konkurrensen om lärarna.

Rätt utformad kan elevhälsans arbete vara ett oerhört värdefullt stöd för och komplement till oss lärare. För många elever kan insatserna från en väl fungerande elevhälsa faktiskt vara avgörande för om de ska lyckas i skolan. Det borde vara värt att satsa på!

Det är hög tid att skrota skolpengen

Debatten måste tas längre än bara till begränsning av de privata bolagens vinster. Det gäller att förhindra orimliga överskott, men också att säkra att resurser riktas dit de mest behövs, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Debatten måste tas längre än bara till begränsning av de privata bolagens vinster. Det gäller att förhindra orimliga överskott, men också att säkra att resurser riktas dit de mest behövs, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Begränsning av vinstuttag löser inte problemet med att vissa skolor kan göra överskott medan andra skolor underfinansieras. ­Kärnproblemet är skolpengens konstruktion.

Nyligen presenterade regeringen sitt förslag till vinstbegränsning för privata aktörer inom skola och omsorg. Lärarförbundet har tagit tydlig ställning för att de skattemedel som går till att finansiera skolan ska användas till verksamheten och inte plockas ut i vinst.

I dag har många skolor och förskolor svårt att få ekonomin att gå ihop. Samtidigt går de stora friskolekoncernerna med betydande vinst. Hur kan det komma sig? Svaret är att skolpengssystemet gör det möjligt.

Resursfördelningssystemet

Skolans resursfördelningsystem är den stora boven i dramat, som ger upphov till vinsterna, men också till en skev fördelning mellan olika skolor. Här ligger i mycket orsaken till den minskade likvärdigheten i svensk skola.

Visst ska man vara upprörd över att det i dag går att plocka ut skattepengar som är tänkta att ge eleverna en utbildning med hög kvalitet och lärare rimliga löner och arbetsförutsättningar. Men det är viktigt att angripa orsakerna och inte symptomen. Även med en vinstbegränsning så kommer mest troligt de som vill sko sig på skattemedel hitta fiffiga vägar att göra det.

Debatten måste tas längre än bara till begränsning av de privata bolagens vinster. Det gäller att förhindra orimliga överskott, men också att säkra att resurser riktas dit de mest behövs.

Friskolekoncernerna

Skolornas och förskolornas största kostnader är personalkostnaderna. Det är enkelt att öka intäkterna i förhållande till kostnaderna genom att i skolan fylla på klasserna, och i förskolan hålla nere andelen förskollärare. Den som i dag kan fylla en klass med fler elever ökar sina intäkter utan att kostnaderna ökar. Den som tappar elever förlorar intäkter, men har inte mindre kostnader.

När Lärarförbundet jämfört klasstorlekar talar allt för att detta är orsaken till att friskolekoncernerna kan göra stora vinster. Koncernskolorna har betydligt fler elever per lärare än de kommunala skolorna. Intressant i sammanhanget är att övriga fristående skolor har färre elever per lärare än de kommunala skolorna.

Ersättningssystem baserat på faktiska kostnader

Det är hög tid att slopa skolpengssystemet och ersätta det med ett system baserat på de faktiska kostnaderna för varje barn och utifrån socioekonomiska faktorer. Då blir det inte möjligt att göra vinst genom att hålla nere antalet lärare eller fylla klasserna till bristningsgränsen.

Ett ersättningssystem baserat på faktiska kostnader gör också skolans finansiering mindre ryckig och mer stabil. En tillkommande eller bortfallande elev ställer då inte ekonomin på ända. Även relationen mellan hem och skola kan bli mer samarbetsinriktad, i stället för att likna en kundleverantörsrelation.

Så låt debatten handla om hur lärare och elever i skolan ska bli vinnare i stället för skolföretagen. Vilket parti ska bli först med att kräva skrotad skolpeng?

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstran


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 2/18



Fakta om Lärarförbundets tidningar

Lärarförbundet är Sveriges största och starkaste fackförbund för lärare och skolledare. Det ska vi fortsätta vara. Men det är inte en position som är självklar. Vi måste vara beredda att förändras i takt med omvärlden och de krav som du som medlem ställer på Lärarförbundet.

Vi ska alltid, alltid vara en plats där dialogen mellan medlemmar står i centrum på en demokratisk arena. Vi ska kunna ge den hjälp och stöd som efterfrågas och snabb och professionell service när du behöver det. Vår kommunikation ska vara ett viktigt verktyg för att stärka våra gemensamma fackliga framgångar och läraryrkets utveckling. Våra tidningar ska erbjuda intressant och relevant läsning och bidra i din professionella utveckling. Genom träffsäker och djupdykande journalistik ska vi ge dig som läsare allsidig, bred och relevant information och nyhetsvärde såväl som professionell utmaning och bekräftelse.

Det är bakgrunden till att förbundsstyrelsen gett kansliet i uppdrag att skapa Sveriges bästa medlemskommunikation och reviderat det redaktionella programmet för förbundets tidningar. Besluten kommer att innebära en del förändringar för tidningsavdelningen och för Lärarförbundets övriga kansli. Men beslutet har förorsakat en debatt med många missförstånd som jag nu vill reda ut.

Inget granskningsförbud

Fakta är att Lärarförbundets tidningar kommer ha en lika viktig roll som förut när det gäller att granska skolan, skolarbetsgivare och myndigheter från ett lärarperspektiv. Det finns heller inte något förbud i det nya redaktionella programmet mot att tidningarna granskar Lärarförbundet, även om tonvikten inte ligger där. I klartext: Om Lärarnas Tidning framgent hittar missförhållanden hos Lärarförbundet är det, precis som tidigare, upp till chefredaktören att bedöma om det finns något nyhetsvärde och om det ska tryckas i tidningen.

Chefredaktörerna ansvariga utgivare

Alltjämt gäller att Chefredaktörerna är ansvariga utgivare och stöds av Tryckfrihetsförordningen. Det är också Chefredaktörerna som leder journalisterna i deras arbete – ingen annan kommer att ge journalisterna uppdrag.

Beslutet innebär inte några nedskärningar eller planerade besparingar. Det är inte heller någon outsourcing av tidningsproduktionen – en väg som en del andra fackförbund valt. Däremot förväntar vi oss att få ut mer effekt av den samlade tidningsproduktionen i form av effektivare spridning och samarbete med andra delar av Lärarförbundets anställda.

Större effekt för pengarna

Bakgrunden till det är att Lärarförbundet i dag har mer än 50 centrala digitala kanaler och lägger en bra bit över 100 miljoner kronor årligen av medlemmarnas pengar på kommunikation och tidningar – utan samordning mellan produktion eller distribution. Ska de summorna kunna försvaras måste medlemmarna få större effekt av de pengar de betalar. Förbundsstyrelsen beslut innebär att vi ska dubbeljobba mindre och därmed använda medlemmarnas resurser mer effektivt.

Vi ska ha de bästa och mest relevanta medlemstidningarna. De är en viktig del av medlemserbjudandet. Vi ska också ha den mest närvarande och smartaste kommunikationen.

Inga färdiga förslag finns

På Lärarförbundets kansli finns nu en styrgrupp som leder arbetet med att utveckla vår medlemskommunikation. Det gäller hela förbundets kommunikation, inte bara tidningarna.

Arbetet är i sin uppstart. Det finns ännu inga konkreta förslag, vare sig vad gäller samarbetsformer, hur digitaliseringen och en förstärkt medlemsdialog ska genomföras eller hur - eller ens om - organisationen behöver justeras. Berörda medarbetare och chefer i organisationen kommer ges utrymme att både bidra och tycka till i den processen.

När chefen för tidningsavdelningen valde att säga upp sig från Lärarförbundet uppstod en vakans i styrgruppen för den process som nu förestår. Vakansen i styrgruppen kommer att fyllas med en person som har journalistisk och publicistisk kompetens.

Mer samarbete på förbundskansliet

Det beslut som har fattats har alltså syftet att säkra att Lärarförbundet lägger de gemensamma resurserna på det som gör skillnad och som efterfrågas av våra medlemmar. Vi ska dra nytta av att vara Sveriges enda lärarorganisation som organiserar hela professionen och visa på såväl kollektiv styrka som hur våra olikheter berikar, kompletterar och är förutsättningar för varandra. För att så ska ske gör vi förändringar som också rör vår kommunikation.

Hela Lärarförbundet, inklusive våra tidningar, ska vara som en extra kollega för medlemmarna. En kollega som ger stöd och information, som uppmuntrar såväl som utmanar. För att kunna vara en bra extra kollega så ska vi bli bättre. Vi ska öka tempot i digitaliseringen. Samarbetet ska öka på kansliet. Fokus ska läggas på medlemsdialog och interaktion. Journalistik och kvalitetstidningar är därför fortsatt viktigt i relationen med medlemmarna.

Allt kan därför inte förbli exakt som det varit. Vi behöver förändra hur vi involverar, engagerar och kommunicerar i det förbund som vi tillsammans äger och utvecklar.

Läs även "Frågor och svar om ny inriktning för förbundets kommunikation"

Ämnesbetyg eller kursbetyg?

Om gymnasieskolan ska förändras från kursbaserad till ämnesbaserad så måste genomförandet få ta tid, utredas noga och ha en bred politisk förankring, skriver Johanna Jaara Åstrand.

Gymnasieminister Anna Ekström säger att regeringen avser att tillsätta en utredning om ämnesbetygen. Ministerns vilja är att på sikt byta betygssystem från dagens kursbetyg till ämnesbetyg.

Det är en oerhört omfattande reform som regeringen därmed öppnar dörren för och det är bra att en medvetenhet om vikten av att skynda långsamt verkar finnas hos ministern. Det är helt nödvändigt att en sådan reform utreds noga och även får ta tid under genomförandet.

Det finns för- och nackdelar med ett återinförande av ämnesbetyg. Å ena sidan skulle det bidra till en gymnasieskola där undervisningen blir mindre fragmenterad och där eleverna får tid och fler chanser att prestera. Dagens kursbetyg tenderar att skapa en stress för både lärare och elever. Eleverna får efter varje avslutad kurs betyg de sedan inte har någon möjlighet att förbättra. Många – både lärare och elever - vittnar om den oerhörda press det ger och att det kan vara en bidragande orsak till de många avhoppen i gymnasiet. Jag vet att många lärarkollegor menar att ämnesbetyg i gymnasieskolan både skulle kunna minska arbetsbelastningen och ge pedagogiska fördelar som skulle vara positiva för elevernas lärande.

Ska ett återinförande av ämnesbetygen landa rätt så måste det göras med eftertanke, noggrannhet och i bred politisk enighet.

Å andra sidan skulle det medföra en omfattande och turbulent förändring i en gymnasieskola där reformtakten varit hög under lång tid. Ska skolan återigen förändras måste förändringen vara oerhört väl genomarbetad och även i detaljer konstruerad på ett sätt som håller på lång sikt. Om så inte sker, utan att en stor reform istället hastas fram är risken stor att gymnasielärarnas arbetsbelastning ökar.

När Lärarförbundet för ett och ett halvt år sedan gjorde en undersökning bland gymnasielärare visade den att många är övervägande positiva till att återinföra ämnesbetyg. Men frågan är komplex, och lärarna är inte lika positiva i alla ämnesgrupper. Vissa ämnen i gymnasieskolan, till exempel matematik och språk, har kurser och moment som bygger vidare på varandra och har en tydlig koppling från en kurs till nästa.

Så att skynda långsamt är helt nödvändigt i en gymnasieskola som under de senaste fem åren fått genomgå många politiska reformer. Ämnesbetyg kan på sikt, och med de förbehåll som nämnts, vara rätt väg att gå. Men ska ett återinförande av ämnesbetygen landa rätt så måste det göras med eftertanke, noggrannhet och i bred politisk enighet.

Sätt lärarna främst i avtalsrörelsen

För att skolan ska kunna klara sin samhällsviktiga roll, så krävs avtal med arbetsgivarna som bygger på en särskild prioritering av läraryrket, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

För att skolan ska kunna klara sin samhällsviktiga roll, så krävs avtal med arbetsgivarna som bygger på en särskild prioritering av läraryrket, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Förhandlingarna om ett nytt avtal för över 200 000 kommunalt anställda lärare har startat. För Sveriges framtids skull måste ­läraryrkets löner och arbetsvillkor förbättras under många år

Sveriges framtid byggs i skolan. Det är i mötet mellan elev och lärare i en likvärdig skola med hög kvalitet som grunden läggs för vårt samhälles demokratiska utveckling, välstånd och konkurrenskraft.

Tillgången på behöriga och välutbildade lärare är därför så viktig. Men i dag är lärarbristen ett akut samhällsproblem som riskerar att eskalera ytterligare, eftersom läraryrket inte uppfattas som attraktivt och lockande. Stora löneskillnader i förhållande till andra akademikeryrken är en viktig orsak. Livslöneutvecklingen är negativ, vilket gör att många väljer bort lärarutbildningen. Det är därför helt nödvändigt att den tendens till ökade lärarlöner som funnits de senast åren fortsätter och förstärks.

Löneutveckling som ger lön för mödan

För många erfarna lärare är fortfarande byte av arbete eller arbetsplats den enda möjligheten att åstadkomma en reell löneutveckling, vilket ofta sker på bekostnad av kontinuitet och trygghet för eleverna. Det ökar pressen på dem som är kvar samtidigt som de inte har en löneutveckling som ger lön för mödan. Erfarna och yrkesskickliga lärare måste garanteras en löneutveckling som speglar deras arbete, ansvar och betydelse för elevernas resultat.

De statliga satsningar som gjorts på lärares löner har visserligen varit nödvändiga, men på grund av brister i genomförandet har de också medfört en hel del omotiverade löneskillnader. Konkreta åtgärder måste till för att hantera de uppkomna negativa effekterna av de statliga lönesatsningarna.

Hög arbetsbelastning och brister i arbetsmiljön

Till en situation med otillräckliga löner kan läggas en orimlig arbetsbelastning, markant höga sjuktal och bristfällig arbetsmiljö. Det är oacceptabelt att lärare i dag har en arbetssituation som leder till bland de högsta sjuktalen på hela arbetsmarknaden. Tillräcklig tid behöver säkras för långsiktig planering, för- och efterarbete, kompetensutveckling, enskilt och i kollegiet. I dag tar lärares och skolledares arbetstid helt enkelt slut långt innan arbetsuppgifterna.

Hög arbetsbelastning, ett ökat antal anmälningar om hot och våld, större barn- och elevgrupper, ökad administrativ börda och otillräcklig tid utgör exempel på nuvarande arbetsmiljöproblem. Men det stannar inte där. Ökade krav vid betygssättning, ett ökat antal elever, många nyanlända och elever som inte får det stöd de har rätt till är vardag vid många skolor. Vi behöver fler lärare — inte färre.

Skolans samhällsviktiga roll

För att skolan ska kunna klara sin samhällsviktiga roll, så krävs avtal med arbetsgivarna som bygger på en särskild prioritering av läraryrket. Ges vi lärare tiden, arbetsförutsättningarna och en konkurrenskraftig lön för att göra det jobb vi med stolthet valt, så leder det till ett attraktivt läraryrke som i sin tur kommer att leda till bättre skolresultat.

Sverige har inte råd att ännu en gång bortse från skolans och läraryrkets avgörande betydelse för samhällets utveckling.

Det är vad avtalsrörelsen måste handla om.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstran


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 1/18

Nyårskrönika 2017

2017 var ett händelserikt år med flera milstolpar och framgångar för Sveriges lärare. När vi blickar in i 2018 kommer många viktiga utbildningspolitiska frågor att stå i debattens centrum och där vi lärare tillsammans kan visa vägen framåt.

Det kanske allra viktigaste för Lärarförbundet under året var den stora och unika medlemsdialogen. Inte mindre än 36 000 medlemmar deltog genom fysiska eller digitala möten. Mängder av tankar och åsikter fördes fram. Totalt investerade medlemmarna över 400 000 minuter i skolans och läraryrkets framtid.

En orsak till att vi för den här dialogen är att den skolpolitiska debatten allt för ofta förs utan att förslag och ståndpunkter är förankrade med oss i lärarprofessionen. Vi behöver vända perspektivet så att lärare och skolledare är med och sätter agendan. Helt enkelt tar ut rätt kurs! Vi som kan läraryrket och skolan bäst, är de som också måste formulera visionen för den skola vi vill utveckla och verka i.

Medlemsdialog pågår.

Vad sa då medlemmarna? Ja, först av allt gavs en övervägande positiv bild av läraryrket och lärarvardagen år 2017 – trots att utmaningar verkligen inte saknas. Lärarna är ganska överens om vad som krävs när det gäller skolans och läraryrkets utveckling. Bland annat vikten av att ha behöriga, kompetenta och engagerade kollegor som man får möjlighet att samarbeta med, liksom att det finns tillräckligt med tid för planering, uppföljning och reflektion. Högt på listan kommer också att det finns förutsättningar att ge särskilt stöd till de barn och elever som behöver det och att undervisningen sker i en lugn och trygg miljö.

Trots att det finns mycket att förbättra i skolan utrycker de flesta lärare att de trivs på jobbet. Och det vanligast förekommande ordet för att beskriva läraryrket är glädje!

Årets utredning

I april kunde Skolkommissionen lägga fram sitt betänkande. Efter två års intensiva diskussioner, analyser och avvägningar fanns äntligen en plan för skolan där politiken, forskning och lärare är överens om vägen framåt. Delar av kommissionens förslag utreder regeringen ytterligare, bland annat frågorna om professionsprogram och lärares arbetsbelastning. Här ser vi med spänning fram mot utredaren Björn Åstrands resultat under det kommande året.

Skolkommissionens djärva helhetsgrepp har ännu inte levererats av det politiska systemet. Men det behöver ske! Ska vi skapa en skola där alla elever får samma chans, där kunskapsresultaten höjs och där vi har lång kö till lärarutbildningen, ja då måste alla politiska partier se bortom sina käpphästar och ideologiska låsningar för att hitta en gemensam väg som vi som är verksamma i skolan kan lita på gäller för lång tid. 2018 finns ännu chansen att nå ökat samförstånd om skolan och göra Skolkommissionens förslag till en gemensam färdplan.

Årets miljarder

Regeringen beslutade att tillföra sex nya miljarder till skolan de kommande åren. Pengarna ska fördelas baserat på Skolkommissionens förslag, det vill säga med hänsyn till olika kommuners socioekonomiska situation. Ett viktigt och nödvändigt beslut för en mer likvärdig skola.

Bild SundsvallSamtal om arbetsbelastning, utveckling och lön med ombud och förskollärare vid Matfors skola, Sundsvalls kommun.

Årets framgång

Det blev ett ja från riksdagen till obligatorisk förskoleklass till sist. Under hösten klubbades beslutet. Det är något som Lärarförbundet har kämpat för länge. Beslutet innebär att elevers rätt till utbildning i förskoleklass stärks och att förskoleklassen behåller sin viktiga roll som bro mellan förskola och grundskola. Förskoleklassen kvarstår som en egen skolform med oförändrat syfte, uppdrag och innehåll.

Ytterligare ett steg framåt var regeringens initiativ att alla nationella gymnasieprogram ska ge grundläggande högskolebehörighet (länk). Grundläggande högskolebehörighet är ofta helt avgörande för ett livslångt lärande, det vill säga för att studera vidare eller sadla om senare i livet. Hoppas nu att beslutet verkligen kan lotsas igenom riksdagen under det kommande året.

Årets bakslag

Men året innehöll inte bara segrar. Riksdagen röstade tyvärr igenom regeringens förslag om att de nationella proven i ökad utsträckning ska styra betygsättningen. Sällan har kritiken från såväl lärare som forskare varit så massiv. Lärarförbundet hade önskat större tillit till lärares förmåga att under längre tid och med en större bredd av olika examinationsformer bedöma elevernas kunskaper. Men tro mig, när det blir uppenbart att betygsinflationen inte kommer att minska till följd av det här beslutet, så kommer omprövningens tid. Vi kommer igen!

Årets revolt

Hela kraften i #Metoo innebar ett välkommet reningsbad. Sexuella trakasserier och övergrepp hör inte hemma i skolvärlden, eller någonstans i samhället. I #MeToo-uppropen #tystiklassen, #räckupphanden och #ickegodkänt beskrevs en oacceptabel verklighet. Det är oförsvarbart att det sker övergrepp mellan elever, mellan elever och lärare och även att skolledare och lärare förgriper sig på kollegor. Vi behöver fortsätta synliggöra destruktiva könsnormer, trakasserier och diskriminering och tillsammans stå upp för den förändring som måste ske i kraft av #Metoo under 2018.

Årets mätningar

Svenska åttondeklassare visade sig vara i topp i ICCS som visar kunskaper i demokrati- och samhällsfrågor. Det gick också kraftigt uppåt för svenska elever i PIRLS som undersöker elevers kunskaper i och attityder till läsning i årskurs 4. Svensk skola presterar bra trots lärarbrist och skyhög arbetsbelastning. Och hur bra kan skolan inte bli om vi lärare skulle ges bättre förutsättningar?

Årets brist

Jo, det är lärare som fattas – i år igen. Det är inte de lärare som finns i skolan idag som är problemet. Det är alla de som inte finns där! Prognoserna från SCB och Skolverket spår fortsatt stor brist under lång tid. Om inte mer händer så kommer närmare 80 000 lärare fattas ännu om 15 år. Fler insatser för att öka attraktiviteten i läraryrket måste till. Det nyårslöftet skulle behöva avläggas under ed från alla politiska partier från höger till vänster.

Året som kommer

Nu träder vi in i ett 2018 som kommer bjuda på både utmaningar som möjligheter. Avtalsrörelsen för över 200 000 kommunalt anställda lärare har precis börjat. Lön och arbetsbelastning, yrkes- och kompetensutveckling står i fokus. Vi har inte råd att vänta längre på att förbättra status och villkor för Sveriges viktigaste framtidsyrke.

På avtalsrörelsen följer valrörelsen där skola och utbildning kommer stå högt på dagordningen. Vi ska slåss för att visa att allting börjar med en bra lärare. 2018 ska bli året då alla verkligen förstår att det är vi lärare som bygger Sveriges framtid. Vilken riktning vi vill ha för Lärarförbundet och läraryrket ska vi tillsammans slå fast vid nästa års Kongress. Stora utmaningar väntar alltså under det kommande året. Det ser jag verkligen fram emot.

Gott nytt år!

LBild KnivstaLärarförbundets stolta ombud i Knivsta beredda att slåss för uppvärdering av sitt yrke.

Frågor & Svar