Lärarförbundet
Bli medlem

Pandemiläxan för politikerna: En rimlig ambitionsnivå

Vårterminen 2020 visade vad undervisning under en pandemi innebär. Ska det fortsätta så? Regeringen och huvudmän behöver skapa en beredskap för att göra arbetsbördan för Sverige lärarkår rimlig att bära.

Vårterminen går mot sitt slut. En vårtermin som inte liknar någon annan. Mycket stängdes ner på grund av pandemin, men skolor, förskolor och fritidshem ansågs så samhällsbärande att de skulle fortsätta ha öppet. Gymnasier, vuxenutbildning och högskola på distans – övrig utbildning på plats, men med mycket annorlunda förutsättningar och med inslag av distanslösningar.

Skicklig men sliten lärarkår

Sveriges lärare och skolledare har ännu en gång visat att samhället kan lita på vår yrkesskicklighet och vårt ansvarstagande. Men det har sannerligen inneburit hårt arbete för att få verksamheten att fungera under en pandemi. Nu står sommaren för dörren. Många lärare är med rätta slitna och slutkörda efter det som varit. Arbetsbelastningen är under normala omständigheter hög ­– men för många har den nu varit extrem.

Redan före coronakrisen var lärarkåren satt under hård press. I många delar av landet har antalet barn och elever ökat. I hela landet ser vi att allt färre utbildade lärare finns att tillgå. Samtidigt har krav på dokumentation av elevernas lärande och detaljerade regleringar av lärarrollen blivit fler.

Det är i det sammanhanget man ska se pandemin. Från en redan hög arbetsbelastning och en stor lärarbrist, så har smittläget fört med sig ytterligare press och ytterligare arbetsuppgifter. Oavsett om undervisningen nu sker på distans eller med många barn, elever och kollegor frånvarande, så gäller det för oss lärare att räcka till. Det är verkligen ingen lätt uppgift.

Tusentals lärare bakom upprop

Under våren genomförde Lärarförbundet ett upprop som vi kallade Sätt en realistisk ambitionsnivå för skolan. Uppropet satte fokus på att kraven på oss lärare måste minska under pågående pandemi och också vikten av att skydda personalen i skolor, förskolor och fritidshem från smitta. Tusentals lärare ställde sig bakom våra krav som överlämnades till utbildningsminister Anna Ekström.

I nästa steg fick lärarna själva möjlighet att rangordna vad som behöver ske. Sju av tio uppgav att det framför allt behövs en rimligare arbetsbelastning, det vill säga att extraarbete med att undervisa både närvarande och frånvarande elever inte är hållbart och att kraven i lagar och läroplaner måste anpassas till de förutsättningar som råder under pandemin. Varannan lärare efterfrågade tillräckliga stödfunktioner för att avlasta lärarna och säkra undervisningen och fyra av tio ansåg att en av de viktigaste åtgärderna är att riskgrupper ska kunna jobba hemifrån eller få stanna hemma med ersättning.

Lärarsveriges massiva vädjan

När Lärarförbundet för ett par veckor sedan arrangerade en digital manifestation fick utbildningsministern lyssna direkt till hur lärarna upplever arbetssituationen och svara på lärarnas frågor. Exempelvis om hur regeringen kommer hantera en situation med en uppsjö av anmälningar till Skolinspektionen efter pandemin, om vikten av att se de problem som distansundervisningen medfört för stora grupper av elever, om behovet av stöd till skolledarna, med mera.

Ingen kan missta sig på lärarsveriges massiva vädjan till utbildningsministern och andra ansvariga politiker: Ambitionsnivån för skolan måste vara realistisk och stå i proportion till de förutsättningar som faktiskt råder för oss lärare. Pandemier kan inte innebära att förväntningarna på skola och utbildning förblir opåverkade. Den läxan måste beslutsfattarna göra under sommaren. För ingen vet med säkerhet om pandemin tar ny fart under höstterminen.

LAS-utredningen borde aldrig ha tillsatts!

Idag presenterades utredningen som haft till uppdrag att försämra anställningstryggheten sina förslag. Utredningen borde aldrig ha tillsatts.

Händer det att anställda tvingas sluta sina jobb? Frågan framstår som nästintill absurd i en tid där coronapandemin fått världsekonomin på fall och arbetslösheten växer i oroande hög takt. Men lyssnar man på den politiska debatten i Sverige om anställningstryggheten, så går det inte att tro annat än att anställda i Sverige nästan inte kan friställas. Vare sig på grund av arbetsbrist eller av andra skäl. Det visar hur överpolitiserad debatten om anställningstryggheten har blivit.

Redan lätt att friställa personal i Sverige

I själva verket är det lätt att friställa personal i Sverige. Ett politiskt parti som insåg detta var Nya Moderaterna under Fredrik Reinfeldts tid. Efter att i årtionden – utan framgång – sett Lagen om anställningsskydd (LAS) som ett rött skynke gjorde partiet en krass analys av verkligheten på arbetsmarknaden och kom fram till att den reglering som finns av anställningstryggheten i Sverige inte är något problem att tala om. De Nya Moderaterna avfärdade nyktert sitt gamla partis LAS-aversion och rensade ut kravet ihop med annat överideologiskt snömos.

Det här är över 15 år sedan. De nya moderaterna har sedan blivit gamla igen. Liberalerna och Centern har under tiden fortsatt rama in sin syn på arbetsmarknaden med kraftiga skygglappar. I deras synfält verkar huvudsakligen finnas några få ideologer som finansierar sin verksamhet via Svensk Näringsliv och dess närstående organisationer.

Partsmodellen fungerar

Finns det inte jobb så måste det vara lättare än lätt att göra sig av med anställda, resonerar de. Har en arbetsgivare råkat anställa personer med otillräcklig kompetens eller har samarbetsproblem med sina anställda så måste arbetsgivaren utan vidare kunna säga upp dem, menar ideologerna.

Sanningen är att de här situationerna redan har sin lösning. Parterna på arbetsmarknaden har sett till att det finns mekanismer som hanterar övertalighet och andra situationer som rör anställningsrelationen. Det har kunnat göras genom en avvägning mellan arbetsgivares möjligheter att leda sin verksamhet och anställdas möjlighet att ges en viss trygghet i arbetslivet. Och det fungerar.

Utredningen verkställer en politisk beställning

Den LAS-utredning som nu avslutat sitt arbete borde faktiskt aldrig ha tillsatts. Utredningen har inte fritt kunnat värdera om det är bra med förändringar av LAS eller inte. Utredningen verkställer bara en politiskt dikterad beställning som i all hast tillkom i Januariavtalet i syfte att undanröja en regeringskris. Ett sällsynt dåligt tillvägagångssätt för genomtänkta förändringar på arbetsmarknaden.

I grunden borde politikerna hålla armlängdsavstånd till arbetsmarknadens parter. Benhårt förankrade politiska principer och högt flygande ideologiska teser passar mycket dåligt för att bygga förtroendefulla relationer på arbetsmarknaden. Anställningsskydd och kompetensutveckling tillhör sådant som det är så mycket bättre att förhandla om än att lagstifta om.

Ingångna avtal hotas

Men nu ligger dessvärre utredningens förslag på bordet. Huvudpunkterna består av ändrade turordningsregler och sänkta kostnader för arbetsgivaren vid tvister om uppsägning. Det är förslag som försvagar arbetstagarnas trygghet och rättssäkerhet och som riskerar att rubba den balans mellan parterna som viktiga kollektivavtal om bland annat omställning bygger på. För många är det dessa avtal som gör att man klarar privatekonomin och kan få hjälp att hitta ett nytt jobb. Turordningsreglerna är också viktiga för att förhindra att arbetsbristuppsägningar inte ska missbrukas för att säga upp personer som man vill bli av med av personliga skäl – för vilket det alltså finns ett annat regelverk.

Sett i det här perspektivet blir tidpunkten för utredningens förslag närmast parodiska. Just när Coronapandemin skapat ett mycket osäkert läge på arbetsmarknaden vill politikerna intervenera i partsmodellen och förändra spelreglerna. Inser politikerna vad de riskerar?

Riskera inte en sjuk arbetsmarknad!

Parallellt med utredningens arbete har det pågått förhandlingar om anställningsskydd mellan arbetsmarknadens parter. I den kommunala sektorn har detta lett till att nya turordningsregler och ett nytt kompetens- och omställningsavtal har ingåtts. Där är parterna alltså redan överens.

I den privata sektorn kommer förhandlingarna att återupptas i augusti. Därför hoppas jag innerligt att regeringen och samarbetspartierna nu har tillräckligt med is i magen för att vänta med remissförfarandet av LAS-utredningen tills dessa förhandlingar är avklarade.

Faktum är att en politisk distansering på åtminstone två år till den utredning som nu lagts fram är att rekommendera. Helst bör regeringen placera den i runda arkivet permanent. För förslagen riskerar att smitta hela partsmodellen. Och varför riskera att en arbetsmarknad som just nu behöver rehabiliteringsstöd, istället blir kroniskt sjuk på grund av en utrednings felaktiga medicinering?

Ta hjälp av ditt skyddsombud!

Coronapandemin har fört med sig ett pressat läge på väldigt många förskolor, fritidshem och skolor. Men lagar och regler som omgärdar vårt arbete gäller alltjämt. Har du en orimlig arbetssituation ska du alltid ta kontakt med ditt lokala skyddsombud och din fackliga organisation.

Sveriges lärare är beredda till stort ansvarstagande. Det har redan bevisats många gånger om under två tuffa månader. Lärare och skolledare har under brinnande coronakris gjort en enorm insats under mycket svåra förhållanden.

Oavsett om undervisningen sker på distans eller med många elever och kollegor frånvarande, så gäller det för oss lärare att räcka till för eleverna. Det är ingen lätt uppgift. Redan före pandemin var arbetsbelastningen och samvetsstressen hög – nu har den för många varit extrem.

När arbetssituationen blir orimlig

Våra arbetsgivare måste vara oerhört lyhörda för arbetssituationen. Självklart kan inte samma nivå på undervisningen upprätthållas nu som i ett normalläge. Det borde alla politiker och arbetsgivare inse, men så verkar inte riktigt vara fallet alltid.

Om huvudmannen för en skola eller förskola inte kan åstadkomma en trygg och säker arbetsmiljö, så är det viktigt att alla lärare vet att det finns möjligheter för skyddsombudet och Lärarförbundet att agera. För trots coronapandemin så gäller arbetsmiljölagen, arbetstidslagen och kollektivavtalet. Det är alltid viktigt att medlemmar har kontakt med skyddsombudet men extra viktigt när skyddsombud behöver agera.

Våra viktiga skyddsombud

Pandemin sätter extra fokus på hur viktigt det är med ett systematiskt arbetsmiljöarbete för att vi ska må bra på arbetet, vara friska och också för att minska smittspridningen. I den situation som råder måste arbetsgivarna verkligen vara måna om att riskbedöma och vidta åtgärder som sedan följs upp på varje arbetsplats. Detta i nära samverkan med skyddsombudet.

Våra fantastiska skyddsombud har en oerhört viktig roll. De är på många sätt arbetslivets viktigaste personer. Nu är riskbedömningar viktigare än kanske någonsin. Ohälsosamma lokaler, för få pauser eller för många arbetsuppgifter – allt detta kan skyddsombudet uppmärksamma och agera mot så att det åtgärdas.

Om ingenting händer kan skyddsombudet kräva åtgärder. Vilka prioriteringar av arbetsuppgifter behöver göras? Vilka möten behöver vi ha? Ska de ske fysiskt? Kan mötet ske digitalt? Kan vi hålla avstånd? Finns det personer i riskgrupp? Vilka åtgärder måste göras för att skydda den personen från smitta? Exemplen på aktuella frågor för skyddsombuden är många.

Du vet väl vem som är ditt skyddsombud?

Skyddsombudens insats kan ha en helt avgörande betydelse för att säkra att ingen arbetsgivare springer ifrån sitt arbetsmiljöansvar. Om skyddsombudet inte får gehör från arbetsgivaren går det att agera enligt arbetsmiljölagen. Går det så långt så är det alltid bra att också ringa Lärarförbundet Kontakt för att diskutera med en facklig vägledare.

Du vet väl vem som är ditt skyddsombud? Om inte, så kan du vända dig till din lokala avdelning i Lärarförbundet så hjälper vi dig. Hos Arbetsmiljöverket kan du läsa mer om skyddsombudens viktiga roll.

Alla har rätt till ett hållbart arbetsliv

Med vår yrkesstolthet följer ett ansvar som ibland ofrånkomligen leder till att vi lärare måste protestera. När arbetstiden tar slut långt innan arbetsuppgifterna, eller när brister i arbetsmiljön hotar vårt välbefinnande, vår hälsa och ytterst barnens och elevernas undervisning. Vi har alla rätt till ett hållbart arbetsliv – det gäller även under och efter pandemier.

En stark lärar­profession i en förändrad värld

Lärarkåren behöver vara stark, målinriktad och ha en hög facklig organiseringsgrad, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Läraren.

Lärarkåren behöver vara stark, målinriktad och ha en hög facklig organiseringsgrad, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Läraren.

Efter coronapandemin blir en stark facklig lärarorganisation viktigare än kanske någonsin.

Välkommen till nyhetsmagasinet Läraren. Ny tidning, nytt format och mer digitalt innehåll. Vi förändrar Lärarförbundets tidningsutgivning för att leverera ett ännu större läsarvärde. Förändringarna är en del av en större förändringsresa som pågått under flera år, där medlemsdialog varit den röda tråden för att vässa Lärarförbundet som facklig organisation.

Förändringsresa med möjligheter

Förändringsresan kommer att fortsätta. Inte minst för att världen på andra sidan ­coronakrisen inte kommer vara densamma som före. Vi ser redan en kraftig ekonomisk nedgång och en ökad arbetslöshet.

Det innebär förstås problem, men också möjligheter.

Dragkamp om resurser

Problem – för att dragkampen om resurser ökar. Redan före pandemin satte besparingar sin prägel på skola och utbildning. Och det i en situation där många medlemmar redan upplevt hur arbetsbelastningen ökat under senare år.

Möjligheter – för att utbildning kommer att vara en nyckel till att hantera många av de samhällsproblem som tornar upp sig. Vi lärare är samhällsbärare av rang. Något som illustreras så tydligt under coronakrisen. Skolor och förskolor är funktioner i samhället som inte får sättas ur spel.

Lärarkåren behöver vara stark

Ändå talar den samhällsekonomiska situationen för att vi nu mer än kanske någonsin kommer att behöva mobilisera den fackliga styrka som gör att lärare får känna den trygghet och arbetsglädje som är så viktig för att kunna göra ett bra jobb. För det är ju bara när vi lärare får rätt förutsättningar som utbildningssystemet kan leverera hög kvalitet, vilket i sin tur är helt avgörande för att utveckla vårt samhälle.

Samtidigt ska vi vara medvetna om att det finns krafter som vill försvaga de fackliga organisationerna. Redan före krisen sattes arbetsrätten under stark politisk press. I Sveriges riksdag finns politiska partier som ifrågasätter skyddsombudens roll. Vi har sett hur lärarprofessionens friutrymme att göra egna bedömningar pressats tillbaka och hur lärares möjlighet att själva förfoga över arbetstiden steg för steg minskat. För att möta motståndet behöver lärarkåren vara stark, målinriktad och ha en hög facklig organiseringsgrad.

Splittrade lärarorganisationer

I dag är lärarkåren splittrad i två separata lärarorganisationer. Det skulle öka den fackliga kraften om lärarna samlade sina fackliga resurser. Just av det skälet diskuterar Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund om det går att finna en väg för att ena Sveriges lärare.

Även om det ändå inte skulle bli så, behöver vi som fackförbund fortsätta att förändras för att växa. Vår fackliga styrka är beroende av hur många vi är. Så sätt nya magasinet Läraren i händerna på en kollega och ställ frågan: Är du medlem i Lärarförbundet?

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand

Johanna Jaara Åstrands ledare

Magasinet Läraren utkommer med 10 nummer per år. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Läraren nr 5

Regeringen lovar lätta på lärarkraven under pandemin

Nu lättar regeringen upp kraven på lärarna under coronapandemin. Det är resultatet av det tryck som Lärarförbundets medlemmar satt på politikerna de senaste veckorna.

Stort tack till alla som hjälpt till att sätta press på regeringen. Inte minst till alla er som skrivit under Lärarförbundets upprop. För idag meddelar utbildningsminister Anna Ekström att hon lyssnat och tagit till sig de varningssignaler som så många lärare skickat om en allt för tung arbetsbelastning sedan coronakrisen bröt ut.

Lärare jobbar dubbelt

Den höga personal- och elevfrånvaron har lett till att de lärare som är i tjänst inte bara får täcka upp för kollegor som är i karantän, utan också undervisa dubbelt – på distans och i klassrummet. Eftersom kringstödet i skolor och förskolor också lider av hög personalfrånvaro tvingas många lärare dessutom utföra arbetsuppgifter som normalt sett inte är lärares ansvar. Resultatet har blivit en allt tyngre arbetssituation för varje vecka som gått sedan smittans utbrott här i Sverige.

Utbildningsministern utlovar nu stöd till skolhuvudmännen för att organisera verksamheterna så att arbetssituationen blir mer rimlig. Regeringen har beslutat att Skolverket ska ta fram specifikt stöd för de delar av utbildningen som är svåra att ordna och genomföra under pandemin, till exempel praktisk arbetslivsorientering (prao), arbetsplatsförlagt lärande (APL), prövning, betygssättning och utvecklingssamtal.

Välkommet regeringsbeslut

Det är förstås bara att välkomna att regeringen nu äntligen är tydlig med att det inte går att ha samma förväntningar på skolan under pandemin som vid normalt läge. Det är en mycket ansträngd situation i landets förskolor, fritidshem och skolor och det måste till lättnader för att lärare och elever ska mäkta med situationen. Lärarförbundet har i månader krävt att insatser görs för att situationen under den rådande krisen ska underlättas.

Det Skolverket behöver göra nu är att tydligt ta fram hur skolor kan minska ambitionsnivån. Det behöver klargöras hur vissa uppgifter som normalt åligger skolan och lärarna inte behöver uppfyllas i nuläget – till exempel utvecklingssamtal och den garanterade undervisningstiden.

Krävs extra resurser för att ta igen det som förloras

Det blir också viktigt att Skolverket, i dialog med Folkhälsomyndigheten, verkligen tar fram tillämpbara riktlinjer för hur förskolor, fritidshem och skolor ska hantera olika situationer ur ett smittskyddsperspektiv. Det behöver finnas riktlinjer som är anpassade för arbete med barn och elever i en lärandemiljö – inte teoretiska önskescenarier.

I det fortsatta arbetet med att upprätthålla verksamheten i skolor och förskolor är det nödvändigt att regering, myndigheter och huvudmän förstår att delar av det lärande som går förlorat nu kommer ta lång tid att ta igen. Och vissa delar kanske inte ens kommer att kunna tas igen. Men efter krisen kommer det behövas stora satsningar på skolan för att elever och lärare ska kunna få de bästa möjligheterna att arbeta i kapp.

Sans och balans i kraven

Jag räknar nu med att Skolverket lyssnar på Lärarförbundet och alla de röster som hörts om vad som behöver göras. Helt avgörande blir förstås att också huvudmännen bjuder till och gör sitt yttersta för att se till att arbetsbelastningen minskar. Och ingen ska behöva tveka om att vi lärare kommer att hjälpa till. Vi har många förslag på lösningar för att få arbetssituationen i förskolor, fritidshem och skolor att bli mer hållbar och därmed uthållig om krisen blir långvarig.

Vi lärare är beredda att arbeta hårt för att verksamheten ska fungera även under krisen, men det måste finnas sans och balans i de krav som ställs i en extrem situation. Det är utmärkt att regeringen också håller med om det. Nu ska vi tillsammans se till att Skolverket och huvudmännen verkligen gör skillnad i lärares vardag.

Äntligen går likvärdighetsbidraget till fritidshemmet!

Det positiva med årets vårproposition är att fritidshemmen äntligen ges möjlighet att få del av det statliga likvärdighetsbidraget. På minussidan finns oron för kommunernas ekonomi när regeringen inte skjuter till tillräckligt med statsbidrag.

Idag presenterade finansminister Magdalena Andersson vårbudgeten. På den positiva sidan finns att fritidshemmen får ta del av det statliga likvärdighetsbidraget. En seger för Lärarförbundets påverkansarbete. På den negativa sidan finns det svåra ekonomiska läget. Trots att regeringen ökar statsbidragen till kommunsektorn, så ser det mörkt ut, med stor risk för nedskärningar och uppsägningar av personal i många kommuner och där skolväsendet inte på något sätt är undantaget.

Fritidshemmen får del av likvärdighetsbidraget

Efter åtskilliga möten och påverkansinsatser inkluderas nu fritidshemmen i statens likvärdighetssatsning. Äntligen! Facklig påverkan och kontakter som nu till sist burit frukt.

I höstbudgeten 2019 flyttade regeringen pengar från lågstadiesatsningen till likvärdighetsbidraget. Problemet är att likvärdighetsbidraget endast kunnat användas för förskoleklassen och grundskolan, men inte för fritidshemmet, vilket lågstadiesatsningen kunde användas till. Det märkliga i sammanhanget är ju att fritidshemmen har en svårslagen potential att bidra till ökad likvärdighet. Fritidshemmet har bevisad effekt när det gäller att uppväga skillnader i elevernas förutsättningar och hemförhållanden och är sedan länge centralt i den fritidspedagogiska verksamheten.

Så sent som för drygt tre veckor sedan skickade jag en skrivelse till Riksdagens utbildningsutskott, som argumenterade ytterligare för vårt krav. Kanske var det droppen som fick regeringen att till sist hålla med om det märkliga i att hålla fritidshemmet utanför satsningen. Att regeringen går oss till mötes är hur som helt mycket glädjande och innebär bättre förutsättningar för alla fritidshem. Fritidshemmet har en avgörande betydelse för barns utveckling och mående – något som blir än mer angeläget i dessa kristider och i perioden som kommer efteråt.

Kommunernas ekonomi allt tuffare

Det ekonomiska läget i många kommuner ser dessvärre mörkt ut. Vårbudgeten innehåller visserligen 20 miljarder mer till kommuner och regioner än vad som fanns i budgetpropositionen för 2020. Men mycket tyder dock på att det är alldeles för lite, vilket även Sveriges kommuner och regioner (SKR) framhåller och pekar på att det är osäkert om regeringens extra miljarder ens täcker de skatteintäkter som går förlorade när BNP faktiskt krymper.

Skatteunderlaget faller, vilket innebär lägre skatteintäkter till kommunerna. Samtidigt vet vi att den ekonomiska situationen i många kommuner var pressad redan före coronakrisen. Vi har sett hur stödpersonal och även lärare har sagts upp på sina håll.Inte mindre än sex av tio kommuner har skurit ner på skola och utbildning de senaste tre åren.

Nedgången i världsekonomin tillsammans med de kostnadsökningar som följer av den demografiska utvecklingen med allt fler barn och äldre, sätter kommunerna i en oerhört svår situation. Jag hoppas innerligt att kommunerna ska att klara av finansieringen av bland annat skola och utbildning, men det ser dessvärre ut som om de kommer behöva mer statlig hjälp. I stort sett allt talar för att kommunerna behöver få mer resurser än vad vårpropositionen nu utlovar.

Utbildningssatsningar kräver lärare med rätt förutsättningar

I övrigt innehåller vårbudgeten satsningar för att bygga ut vuxenutbildningen, högskolan och folkbildningen i syfte att möta den ökade arbetslösheten i spåren av coronapandemin. Bra! Det är genom satsningar på utbildning som vi rustar Sverige starkt i tider av kris. Visar det sig att det kommer nya varsel och permitteringar, så behöver regeringen göra ännu större satsningar så att fler kan utbildas, ställa om och genom förstärkt kompetens bli redo för nya arbeten.

Lärarbristen kommer tyvärr även fortsättningsvis att utgöra ett stort bekymmer. Grunden för utbildningssatsningar inom den kommunala vuxenutbildningen är att kommunernas ekonomiska förutsättningar är goda och att lärarna har trygga och stabila villkor för sitt arbete.

Tyvärr är utsikterna för den kommunala ekonomin väldigt långt ifrån ljusa just nu. Därför måste vi förmå regering och riksdag att tillföra ytterligare ekonomiska tillskott. Lärarförbundet kommer att driva på och jag hoppas att politikerna ska inse allvaret i situationen. Det sista vi har råd med just nu är en varselvåg i kommunerna som ytterligare spär på den stigande arbetslösheten.

Rim och reson i kraven på lärarna

Gränsen mellan elevers närvaro och frånvaro i grundskolan har börjat luckras upp på ett sätt som inte är förenligt med en rimlig arbetsbelastning för lärarna. Lärare kan inte förväntas utföra dubbelt arbete under coronakrisen.

Mycket är stängt i samhället nu, men skolor, förskolor och fritidshem är bevisligen så samhällsviktiga att de måste vara öppna. Detta om något vittnar om hur samhällsbärande skolväsendet är. Jag skulle gärna se att våra beslutsfattare lägger det på minnet också när krisen väl är över.

Exceptionellt stort ansvar

Just nu tar lärare över hela landet ett exceptionellt stort ansvar. Lärare ställs inför situationer där de utöver det vanliga arbetet också tvingas täcka upp för sjuka kollegor eller kollegor som självfallet följer Folkhälsomyndighetens uppmaning att stanna hemma vid minsta symptom och ett par dagar därefter.

Lärarna i tjänst sliter hårt för att hålla verksamheten igång, de lägger om sina scheman och lugnar oroliga föräldrar och elever. De försöker upprätthålla de stränga hygienkrav som gäller och de inte helt lättgenomförda anvisningar som utfärdats rörande skolmåltider.

I gymnasieskolan och i komvux har lärarna visat prov på en enormt lösningsfokuserad och kreativ förmåga för att finna former för den undervisning som nu måste ske på distans. I förskola och fritidshem gör lärare en heroisk insats för att så gott det går hantera undervisningen utifrån de anvisningar som getts ur smittskyddssynpunkt. Samtidigt går det naturligtvis inte att undvika närkontakt med barnen när de behöver tröst och stöd.

Antingen frånvaro eller närvaro – inte både ock

Förutom det slit det innebär att nu upprätthålla en hyfsat bra ordinarie undervisning, kommer för många lärare i grundskolan en förväntan om att både sköta undervisningen i klassrummet och distansundervisa frånvarande elever. Det vill säga elever som inte är sjuka men som är hemma för att de tillhör en riskgrupp eller har förkylningssymptom. Det måste tydliggöras att en enskild lärare inte kan ansvara för både den ordinarie undervisningen och dessutom genomföra distanslösningar för de elever som av olika anledningar inte finns på plats.

En del föräldrar ställer långtgående krav på lärare och rektorer att skolan ska ställa upp med speciallösningar. Det håller inte. Lärare har en begränsad arbetstid och den kan inte bara fyllas på med nya krav och uppgifter utan att andra moment också tas bort. Gränsen mellan närvaro och frånvaro behöver vara tydlig. Om lärare ska undervisa på distans, så måste annat få stå tillbaka.

Tala klarspråk om krav och förväntningar

Självklart ställer vi lärare upp i krisen. Men fastän vi kommer att göra vårt bästa, så blir det svårt att undvika ett kunskapstapp för eleverna. Vi står nu mitt i en helt ny undervisningssituation som innebär en extra arbetsbelastning. Det gäller i förskola och fritidshem, likväl som i grundskola och gymnasieskola. Därför måste det finnas rim, reson och måtta på de krav som ställs.

Det vore klädsamt om ansvariga politiker uttalade att de förstår att förväntningarna på svensk skola inte kan vara lika höga nu som under normala förhållanden. För det är faktiskt ett faktum att allt som ska göras enligt styrdokumenten inte kommer att kunna genomföras.

Orka även en långvarig pandemi

Säg gärna detta, Anna Ekström, Peter Fredriksson och Anders Knape. Säg som det är – att coronakrisen kommer att påverka kvaliteten i hela skolväsendet och att en hel del kommer att behöva tas igen under en relativt lång tidsperiod när läget återgått till det normala.

Säg att ni – regering, myndigheter, och Sveriges kommuner – förstår att det finns gränser för hur mycket en aldrig så hängiven lärarkår kommer att kunna mäkta med under de här extraordinära omständigheterna. Vi lärare är, precis som alla andra, människor av kött och blod som behöver ert stöd för att upprätthålla en hyggligt bra undervisning även om pandemin blir långvarig.

Oacceptabla brister under coronasmittan

Lärarförbundet har de senaste dagarna nåtts av väldigt många medlemmar som uppmärksammar stora brister i hygien och smittskydd vid i synnerhet förskolorna. Det har nu blivit det vanligaste ärendet till Lärarförbundets telefonväxel.

Vittnesmålen handlar om att det saknas tvål, handsprit, desinfektionsmedel och skyddshandskar på förskolor och fritidshem. På vissa håll har städningen blivit eftersatt.

Det här håller inte. Varenda huvudman som bedriver förskola, fritidshem och skola måste säkerställa att dessa baskrav finns på plats. Allt annat är oacceptabelt. Ingen huvudman får fallera i insatserna för att begränsa smitta och att upprätthålla rimliga minimikrav på arbetsmiljö i det här läget.

Sjuka barn ska stanna hemma

Det finns också skäl att påminna om något som måste vara helt basalt nu. Sjuka barn ska stanna hemma. Punkt. Dagligen möts förskollärare och lärare av barn och elever som enligt Folkhälsomyndighetens riktlinjer borde ha varit hemma. Den som uppvisar förkylningssymptom ska stanna hemma minst två dagar efter att symptomen försvunnit. Tyvärr efterlevs det inte av alla vårdnadshavare, utan många lärare tvingas återkommande påtala detta för vårdnadshavarna.

Jag vädjar till alla er som är föräldrar att noga följa de råd anvisningar som ges av våra myndigheter. Barn som är sjuka, eller visar minsta symptom, ska vara hemma och förbli hemma en tid efter att de är symptomfria. Det är inte svårare än så.

Om ni som är föräldrar eller andra vårdnadshavare inte gör samma bedömning som förskolans personal om era barns hälsa – ta ändå hänsyn till vad personalen säger. Det handlar både om smittskydd och om deras arbetsmiljö. Alla måste förstå och ta till sig att vi nu måste vara extra försiktiga. Vi har inte råd med att den personal som är kvar i skolor, förskolor och fritidshem drabbas onödigt hårt av hög sjukfrånvaro.

Tydligare riktlinjer för skolväsendet

Skolverket behöver också ta ett tydligare ansvar för att förtydliga vad föreskrifter från Folkhälsomyndigheten innebär för skolan och förskolan, till exempel när det gäller att undvika närkontakt eller vid skolmåltider. Skolverket bör ta fram tydliga riktlinjer som gör det enklare för skolorna att hantera den uppkomna situationen och skapa en viss enhetlighet i hur smittskyddet kan förstärkas på det här sättet.

Inför en smittskyddspenning

Det finns i lärarkåren – precis som i alla yrken – människor som tillhör en riskgrupp för covid-19 och som måste undvika smitta. Den smittbärarpenning som finns gäller inte för friska personer, vilket gör att personer i riskgrupp står utan möjlighet att arbeta och utan rätt till ersättning från socialförsäkringen. Regeringen borde därför snarast ta initiativ till att se över regelverket och införa en smittskyddspenning, som ger friska personer möjlighet att stanna hemma från arbetet för att undvika smitta.

Håll tillbaka smittan

Vi måste alla hörsamma råden och anvisningarna från ansvariga myndigheter. Det är så avgörande. Och det är absolut helt nödvändigt att se till att basala hygienartiklar finns att tillgå och att upprätthålla en fullgod städning på förskolor, fritidshem och skolor. Det är en förutsättning för att så många som möjligt ska kunna fortsätta att ha öppet.

Vi lärare står stadigt i coronakrisen

Vi lärare fortsätter att stå stadigt och upprätthåller undervisningen så gott det går. Alla i vårt samhälle kan faktiskt dra sitt strå till stacken för att det ska kunna förbli så krisen igenom.

Gymnasie- och all eftergymnasial utbildning har övergått till att bedrivas på distans. Grundskolor, fritidshem och förskolor är i dagsläget öppna, men läget kan komma att förändras om smittskyddssituationen skulle kräva det. En viktig sak nu är vi att vi tillsammans hjälps åt och att vi hörsammar råd och anvisningar från ansvariga myndigheter.

Följ myndigheternas rekommendationer

Lärare har en utsatt position genom alla de barn och elever vi möter varje dag. I den situation som vi nu befinner oss har vi absolut inte råd med att den personal som är kvar i skolor, förskolor och fritidshem går in i väggen eller drabbas onödigt hårt av hög sjukfrånvaro. Våra huvudmän får inte släppa på sitt arbetsmiljöansvar – det är tvärtom viktigare än någonsin att vara lyhörd för hur vår arbetssituation utvecklas under kommande veckor.

Vi måste hela tiden kunna ha två tankar i huvudet samtidigt, att å ena sidan vara ytterst försiktiga och beakta smittorisken och å andra sidan upprätthålla våra arbeten så att undervisningen och samhället fungerar. För de två hänger ihop. Ju mer vi begränsar smittan desto större chans att förskolor och skolor fortsätter att ha öppet, vilket i sin tur gör att vi kan fortsätta spela roll för barn och elevers utveckling samtidigt som de som arbetar i sjukvården kan fortsätta att gå till sina arbeten.

Alla kan ta sin del av ansvaret

Jag får som förbundsordförande många brev av både medlemmar och andra som vill dela sina tankar och erfarenheter, ge kritik eller komma med beröm, ställa frågor eller komma med synpunkter. Förra veckan blev jag både stärkt och glad över förskollärare Anneli Ahlby från Visby som i en mejlväxling med mig skriver:
”Jag hoppas ju innerligt att vi är en av de förskolor som får fortsätta ha öppet för de barn vars föräldrar har just samhällsviktiga jobb. När barnen kommer med tankar och frågor om det som händer, svarar vi och samtalar för att de ska få utrymme för den oro som smittats av sig på dom, och vi bekräftar att de är trygga och har det bra på vår förskola. Vi tar oss iväg på promenader i vår lilla fina stad, leker i ruinerna, klättrar i träd, går till havet och kastar stenar i vattnet, tittar på vårblommor i botaniska trädgården. Vi gör det jag önskar att alla barn i hela världen fick göra, för att vi har möjlighet att erbjuda våra barn den här fantastiska miljön.”

Det är underbart beskrivet och går inte att uttrycka bättre! Vi lärare drivs av exakt det Anneli så bra beskriver. Självklart så tar vi därför fullt ut vår del av ansvaret för barn och elever också under de här omständigheterna. Föräldrar och allmänhet kan hjälpa oss genom att ta sin del av ansvaret. Och kommuner och enskilda huvudmän har förstås huvudansvaret för att verksamheten kan fortsätta. Som huvudmän behöver de ge rimliga förutsättningar för personalen att möta behoven hos de barn och elever som finns på plats. Det ansvaret är helt centralt, men vi kan alla bidra till att det ska fungera.

Förskolans stora betydelse

Anneli skriver till sist ”Det är intressant att förskolan som ofta kämpar med för stora barngrupper, ont om pengar, små lokaler och andra tuffa situationer nu är en av de viktigaste frågorna på regeringsnivå. Nu ser allmänheten hur viktiga vi är, det finns nog inget ont som inte har något gott med sig.” Kloka ord.

Tack Anneli och tack alla ni som står stadigt i våra skolor och förskolor nu när det stormar. Och tack också till alla er föräldrar som förstår att det lärarna behöver just nu det är ert helhjärtade stöd.

Många lärare slår knut på sig själva

En lösningsfokuserad lärarkår arbetar nu febrilt med undervisningen i förskolor, fritidshem och grundskolor och på distans i gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Det är ett pressat läge med en hög arbetsbelastning för många lärare.

Coronasmittan för med sig att många kollegor och elever är sjuka eller hemma för att de har eller precis har haft tecken på symtom. Det gör att lärare tvingas täcka upp för varandra samtidigt som de ansvarar för den ordinarie undervisningen. Nu rapporterar många lärare att de dessutom förväntas ordna distanslösningar för de elever som är hemma men inte riktigt sjuka. För lärarna har det blivit ett mycket mer omfattande arbete än vad som vanligtvis sker när en elev är frånvarande. Många lärare slår knut på sig själva för att lösa situationen.

Distansundervisning

I gymnasieskolan och vuxenutbildningen har ett febrilt omställningsarbete genomförts den sista veckan. Vi har verkligen sett prov på en kreativ lärarkår som har arbetat för att hitta nya lösningar. Det är inte en enkel utmaning. Många skolor saknar fungerande it-lösningar, datorer eller digitala plattformar för att kunna bedriva undervisning på distans. Det finns också elever som inte har en väl fungerande internetuppkoppling hemma eller lärare som inte har en kamera i sin jobbdator och därmed inte kan köra videoundervisning. Det här skapar såklart en hel del problem.

Vi vet att det finns stora brister i it-supporten. Lärarförbundet presenterade för bara för några veckor sedan en rapport som visar att var tionde lärare inte har tillgång till någon it-support alls. Av de som får it-support svarar majoriteten att de inte får it-support samma dag som ett problem uppstår. It-stödet behöver stärkas upp hos huvudmännen för att underlätta för distansundervisningen.

Det krävs såklart stora insatser att ställa om skolan från det som var planerat till att undervisa på distans. Både när det gäller vilka kurser som ges och hur de ska kunna ges. Vi lärare kommer lösa mycket av undervisningen, men alla måste vara medvetna om att det inte kommer att fungera till hundra procent. Ett särskilt fokus är såklart att se till att eleverna i trean på gymnasiet och i årskurs 9 ska få sin undervisning och sina betyg.

Andra arbetsuppgifter än undervisning

När många är sjuka eller hemma av smittskyddsskäl, uppstår det förstås också problem med bemanningen hos en del huvudmän. Det förekommer nu att lärare tillfrågas om att hjälpa till med exempelvis kök eller med städning. Sådana situationer behöver naturligtvis lösas, men det lärare och rektorer behöver göra är att bedriva undervisning så bra som det bara är möjligt under rådande omständigheter. Det förekommer även att annan skolpersonal omplaceras inom kommunen, trots att de alltjämt behövs i skolan som IT-tekniker, administratörer och skolkuratorer.

Kommunerna borde istället rikta fokus på hur människor som permitterats inom näringslivet skulle kunna komma till nytta. SAS har gjort en överenskommelse med Sophiahemmets högskola om en snabbutbildning av permitterad personal till sjukvårdsbiträden. Kommunerna borde omgående ta liknande initiativ och SKR (Sveriges kommuner och regioner) behöver ta täten.

Ambitionsnivån

Det är viktigt att alla inser att samma krav som i ett normalläge ställs på undervisningen inte kan ställas nu. Det borde vara självklart, men någon sådan riktlinje har ännu inte kommit från regeringen. Många elever och lärare är frånvarande och det gör det omöjligt att ge alla elever det som de enligt skollagen ska ha rätt till. Gränsen mellan vad som är frånvaro respektive närvaro har också blivit mer flytande när elever som i princip är friska ändå är hemma. En del föräldrar ställer krav på lärare och rektorer att skolan ska ställa upp med speciallösningar för de elever som hålls hemma.

Vi lärare är ansvarstagande och lösningsorienterade och kommer åstadkomma massor av nya kreativa undervisningssituationer. Men ambitionsnivån kan inte vara densamma nu som i ett normalt läge. Regeringen borde snarast ge tydliga direktiv om att vi inte kan ha samma krav på skolan i den här situationen som vi har annars. Allt annat är helt orealistiskt.

Frågor & Svar