Lärarförbundet
Bli medlem

Vem tar ansvar för helheten?

Det duggar tätt med utredningar på skolans område i vår. Det råder ingen tvekan om att det finns en del stenar att lyfta och flytta på för att skolledare, lärare och elever ska få de absolut bästa förutsättningarna för att få göra ett riktigt bra jobb och gå i mål med riktigt bra skolresultat.

Därför är det bra att regeringen tillsätter utredningar med uppdrag att från olika perspektiv göra läraryrket mer attraktivt, framgångsrikt och hållbart samt stärka likvärdighet och elevers rätt till utbildning av god kvalitet oavsett var man är född eller av vilka föräldrar. Det är ännu bättre om dessa olika utredningar håller ihop och tar hand om helheten.

Tidigare i vår presenterade Skolkommissionen sina förslag på en nationell strategi för den svenska skolan och pekade just på behovet av samling. I veckan så presenterade Ebba Östlin förslag för hur utbildningen för nyanlända elever som kommer in sent i den svenska grundskolan ska kunna få bättre möjligheter att nå behörighet till gymnasieskolans nationella program. Igår kom utredningen om bättre skola genom attraktivare skolprofessioner. Det är olika utredningar men de hör såklart ihop.

Den första hade ett tydligt uppdrag att höja elevresultaten, öka likvärdigheten och förbättra kvalitén. Den andra har ett tydligt elevperspektiv och lägger viktiga förslag på hur nyanlända elevers skolgång kan förbättras, där vägen till lyckade elevresultat går genom förslag som att förstärka rätten till studiehandledning på modersmålet, förstärkt modersmålsundervisning, individuella studieplaner och lärarsamverkan. Den senaste utredningen fokuserar på lärarrollen och ledarskapet. Hur mötet mellan lärare och elev kan kvalitetssäkras genom legitimation, god introduktion och högre krav på gott ledarskap redan i förskolan.

Att inte ens presentera en plan för hur vi kan öka tillgången till modersmålslärare och på sikt legitimera även denna viktiga lärargrupp är ju att acceptera den brist vi har idag.

Men pusslet går inte riktigt ihop och istället för att bygga långsiktigt, framåtsyftande och stadigt så riskerar vissa bitar bli bromsklossar istället för att föra oss framåt. Att redan i förväg överväga att reducera timplaner för våra nyanlända elever istället för att investera i mer tid och högre förväntningar riskerar ju exempelvis att begränsa dessa ungdomar i onödan. Att inte ens presentera en plan för hur vi kan öka tillgången till modersmålslärare och på sikt legitimera även denna viktiga lärargrupp är ju att acceptera den brist vi har idag. Den rätt den ena utredningen vill stärka har den andra inte tillräckliga idéer för att möjliggöra. För att Sverige ska vara framgångsrikt även i fortsättningen måste vi bli bättre på att dra fördelar av våra flerspråkiga och mångkulturella perspektiv i samhällsutvecklingen.

Både forskning och lärarerfarenhet visar att det går bättre att lära sig ett nytt språk om man har goda kunskaper i sitt modersmål. Det stärker identiteten och bidrar också till framgång i studier och högre betyg i skolans andra ämnen. Därför är en fungerande modersmålsundervisning med legitimerade modersmålslärare en av nycklarna till både en god kunskapsutveckling och samhällsutveckling.

I Skolkommissionens slutbetänkande presenterades förslag om ett professionsprogram för lärare och skolledare. Där kraven på och rätten till utbildningen och kontinuerlig kompetensutveckling ses som en av de viktigaste komponenterna för en skola av hög kvalitet. Det är därför djupt olyckligt att gårdagens utredning inte lägger ribban högre och säkrar befattningsutbildning av hög kvalitet även för förskolans skolledare. Där ska man kunna bli rektor med endast 7,5 hp utbildning. Vi kan ju inte skriva skollagar anpassade efter olika driftsformer, vi måste ju ha skollagar som garanterar likvärdighet och hög kvalitet.

Jag hoppas nu att politiken lyckas hålla ihop helheten och brygger över de luckor som riskerar uppstå. Att försäkra sig om att politiska beslut matchar varandra bidrar till att framtidssäkra både skolan och Sverige.

Läsårslöften att önska sig

Jag vet redan nu att skolan kommer att vara en viktig valfråga. Den är det med rätta. Inga politiska beslut får så stor bäring på vårt lands framtida välstånd och utveckling som de som fattas om skolan och förskolan, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Jag vet redan nu att skolan kommer att vara en viktig valfråga. Den är det med rätta. Inga politiska beslut får så stor bäring på vårt lands framtida välstånd och utveckling som de som fattas om skolan och förskolan, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Ledare Skolan blir en av de viktigaste frågorna när valåret snart drar i gång. Att lösa den akuta lärarbristen finns med på önskelistan till politikerna.

Det är avslutningsveckor. Det känns i luftens dallrande förväntan, i doften från mark och blommor och faktiskt i hela kroppen. Efter sommaren väntar kanske en ny klass, nya kolleger eller en ny arbetsplats. Sommaren markerar ett viktigt målsnöre men också en omstart, det verkliga nyåret.

Tre läsårslöften att önska sig

Ett annat gäng som har avslutningstider och följer samma årscykel som skolan, är Sveriges riksdag. Årets sista partiledardebatt hålls denna vecka, också den sista innan valåret startar, och nog märks det på landets politiker att de liksom står och skrapar med hovarna och väntar på att få rusa ut från startfållan in i valrörelsens race.

Jag vet redan nu att skolan kommer att vara en viktig valfråga. Den är det med rätta. Inga politiska beslut får så stor bäring på vårt lands framtida välstånd och utveckling som de som fattas om skolan och förskolan. Så inför den sista partiledardebatten och inför sommarens omstartsvila, vill jag önska mig tre nyttläsårslöften av Sveriges skolpolitiker.

Ge oss långsiktiga förutsättningar

För det första önskar jag mig att ni lovar sätta landets bästa före partitaktiken. Trots att det är valår. Vi lärare och skolledare behöver inte fler hastigt uttänkta och hetsigt genomförda reformer. Vi behöver långsiktiga planeringsförutsättningar och lugn och ro för att kunna ge alla barn och elever bästa tänkbara undervisning och utvecklingsmöjligheter.

Just nu finns ett historiskt tillfälle när vi inom professionen tillsammans med forskare, politiker och samhällsrepresentanter i Skolkommissionen har tagit fram ett brett och genomgripande förslag för hur vi ska höja kunskapsresultaten, öka likvärdigheten och förbättra undervisningens kvalitet. Våga lita på oss proffs och genomför Skolkommissionens förslag!

Lös den akuta lärarbristen

För det andra önskar jag mig att ni lovar att göra det som krävs för att lösa den akuta och växande lärarbristen. Vi saknar tiotusentals utbildade kolleger i klassrum och barngrupper och prognoserna för framtiden ser dystra ut.

Här behövs inga långdragna utredningar för att hitta lösningar. Vi lärare vet redan hur vi får fler kolleger. Ge oss högre lön, bättre arbetsmiljö och mer makt över vår yrkesvardag så blir läraryrket ett attraktivt framtidsyrke dit unga gärna söker sig och där vi som redan är lärare gärna stannar kvar. Rensa bort onödig administration och anställ fler yrkesgrupper i skolan så att vi lärare som redan finns där kan fokusera på utbildningsuppdraget och få nödvändiga förbättringar av vår arbetsmiljö.

Avge gymnasielöftet

För det tredje önskar jag mig att ni avger Gymnasielöftet och höjer ambitionerna för svensk skola. Var tredje elev som påbörjade gymnasieutbildning för tre år sedan tar inte studenten denna sommar. Värst ser situationen ut för de elever som har föräldrar med låg utbildningsbakgrund eller som är utlandsfödda. Det duger inte. De elever som inte har en gymnasieexamen riskerar ett liv i utanförskap. Jag hoppas att fler tar ställning för Gymnasielöftet och gör gymnasieexamen till en möjlig självklarhet för fler.

Nu sjunger vi gemensamt in sommaren. Och ser fram emot att nyttläsårslöftena blir verklighet under nästa termin.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand

Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 8/17

Hur många larmrapporter och sjukskrivna lärare krävs för att politiker och arbetsgivare ska ta lärares arbetssituation och orimliga arbetsbelastning på allvar?

Försäkringskassans statistik över sjuktal som presenterats idag är tyvärr ingen överraskning när det gäller läget för lärarkåren. Däremot är det mycket oroande att inte mer redan är gjort för att komma till rätta med den negativa trenden.

Även i år sticker lärare ut i statistiken och tillhör den yrkesgrupp som är mest sjukskrivna i jämförelse med hela arbetsmarknaden. Och även om antalet sjukskrivningar minskar så är antalet sjukskrivningsdagar högre än för två år sedan.

På Sveriges radio berättar försäkringsdirektören Lars- Åke Brattlund att minskningen beror på att arbetsgivare har blivit bättre på att identifiera, framför allt psykisk ohälsa, tidigt.

Om så är fallet inom andra sektorer så är det bara att gratulera. Tyvärr upplever vi inte den förbättringen inom skolan utan ser minskningen snarare som en reaktion på förändrad handläggning och hårdare tillämpning av Försäkringskassan själva än något annat.

Arbetsmiljöverkets arbetsskadestatistik, som också presenterades idag, visar att var tredje anmälan om arbetssjukdom uppgavs vara orsakad av organisatoriska eller sociala faktorer.

Arbetsmiljöverkets undersökningar visar att nio av tio skolor har brister när det kommer till det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Brister finns även inom arbetet med den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. Det viktigaste steget nu måste vara att alla lärararbetsgivare bestämmer sig för att vilja ha lärare som inte behöver bli sjuka av jobbet. Det sker inte genom punktinsatser utan kräver ett samlat grepp om framför allt det förebyggande arbetet mot jobbstress.

I det arbetet måste insatser från regering och riksdag matchas och följas upp med ett förstärkt systematiskt arbetsmiljöarbete hos kommuner och fristående skolor. Det kräver att vi får en rad åtgärder på plats. Dels måste Försäkringskassans hantering av sjukskrivningar förbättras och stärkas med fokus på tillsynsansvaret, rehabiliteringssamordningen med läkare och arbetsgivare och de tidiga rehabiliteringsinsatserna. Dels måste lärares nuvarande arbetssituation ses över. Avlasta lärare från arbetsuppgifter som inte direkt har med elevernas lärande att göra- anställ andra kompetenser som t ex administrativa lärarassistenter, IT-personal, socialpedagoger och elevhälsopersonal. Minska gruppstorlekarna på förskolor och fritidshem. Rensa bort onödiga och tidskrävande administrativa uppgifter.

Lärares arbetstid tar slut långt innan arbetsuppgifterna. När lärare inte får ägna sig åt rätt saker så försvinner värdefull lärartid från eleverna och planeringstid för lärarna. Dessutom går det ut över det viktiga pedagogiska samarbetet mellan kollegor. Sammantaget leder det till att lärare springer snabbare och snabbare för att inte eleverna ska bli lidande. Det håller inte och syns i såväl sjukskrivningstal som karriärbyten. Det är hög tid att lärares arbetsbelastning minskar, så att sjukskrivningarna går ner och resultaten kan förbättras. Vi kan inte vänta en dag till på att komma tillrätta med detta. Vi har en akut lärarbrist, att då inte värna de lärare som finns är minst sagt dumdristigt. Det lärare framför allt efterlyser är tillräcklig tid att planera, följa upp och utveckla sin undervisning, enskilt och tillsammans med andra. Det borde vara en självklarhet redan idag. När lärare får vara lärare kommer det märkas i både elevresultat och vikande sjukskrivningstal. Kom igen!

Vi behöver Gymnasielöftet – nu!

Vi har ännu en gång fått ta del av en larmrapport om att allt fler elever som är födda utomlands inte klarar grundskolan. På 19 år har denna siffra fallit från 70 till 50 procent, enligt Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi .

I relation till att resurserna för skolan har minskat, att antalet elever har ökat och att vi har en allvarlig lärarbrist är detta ingen nyhet, tyvärr. Vi vet att en gymnasieexamen är körkortet in på arbetsmarknaden. Satsar man på lärarna kommer fler elever lyckas ta sin examen.

Lärarförbundet har nu under ett års tid krävt ett Gymnasielöfte för att alla ska kunna klara en gymnasieexamen. Det handlar om att säkerställa tid för läraruppdraget och rensa bort onödig administration, garantera relevant och behovsstyrd kontinuerlig kompetensutveckling, visa förtroende och tillit till lärarna och gör läraryrket attraktivt genom att uppvärdera villkoren. Vi behöver en skola som så tidigt som möjligt kan uppmärksamma elever som anländer till Sverige sent under barndomen, för att komplettera och stödja deras fortsatta utveckling. Annars riskerar vi att hamna i en situation, som ESO beskriver där ojämlika studieresultat fortplantar sig till ojämlikhet i långsiktiga livschanser.

ESO talar varmt om Skolkommissionens förslag som en bra plan framåt, för att förbättra skolresultaten, få en mer jämlik skola och bryta segregationen. Det är glädjande. ESO vill, liksom Lärarförbundet och Skolkommissionen, ha ett riktat statligt stöd till skolor som tagit ett stort ansvar för mottagandet av nyanlända elever och införa ett aktivt skolval parallellt med riktad information till elever och vårdnadshavare.

Jag hoppas nu att riksdagspartierna lyssnar på experterna i både ESO och Skolkommissionen. Och framför allt på oss lärare. Vi kan inte nöja oss med mindre än att en gymnasieexamen ska ses som en självklar grund för alla ungdomar att stå på – oavsett var i världen du är född.

Vi framtidssäkrar Sverige

... när vi talar om läraryrkets utveckling och villkor, då talar vi inte bara i egen sak. Vårt arbete lägger grunden för hela landets välstånd, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

... när vi talar om läraryrkets utveckling och villkor, då talar vi inte bara i egen sak. Vårt arbete lägger grunden för hela landets välstånd, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Lärarnas arbete är avgörande för hela landets fortsatta välstånd. Med rätt förutsättningar för jobbet möjliggörs mer innovation och tillväxt.

Svensk ekonomi går som tåget just nu. Näringslivet skriker efter utbildad arbetskraft. Samtidigt visar statistiken en ökande arbetslöshet för första gången på länge. Det finns med andra ord ett stort glapp mellan den kompetens som arbetsgivare efterfrågar och den utbildning som arbetslösa har, eller saknar. Sverige skulle kunna ännu bättre. Med rätt utbildad arbetskraft.

Jobb och framtidstro

Hur gör vi då? Vi vet att en gymnasie­examen är körkortet in på svensk arbetsmarknad i dag. Utan ett gymnasiebetyg är det svårt för en ung människa att få fast anställning. Den tid då du kunde välja att gå till bruket eller långvården i stället för att läsa vidare efter nian är förbi. Utan en gymnasieexamen blir du beroende av korta påhugg, sms-anställningar och löper stor risk att hamna i arbetslöshet. Det är självklart tufft för dem som inte kan planera familjeliv, köpa bostad eller på olika sätt hamnar i återvändsgränder, därför att de inte kunnat etablera sig på arbetsmarknaden. Men det blir också dyrt för samhället när en av tre elever på gymnasieskolan inte har klarat av en examen efter tre års studier.

Jag vill att Sverige ska vara ett land där det finns utbildning av hög kvalitet som leder till jobb och framtidstro. Morgondagens sjuksköterskor, byggnadsarbetare och poliser sitter i skolbänken, springer på förskolegården och bygger samarbetsförmåga på fritids i dag. Vi vet att deras resor mot en examen och jobb börjar med en bra lärare. Med oss.

Inget trendbrott i sikte

Men just nu saknar vi lärare mer än 60 000 utbildade kolleger och det finns inget trendbrott i sikte. Besluten som får köerna att ringla långa till lärarutbildningen och som stoppar avhoppen från lärarjobben, återstår att fatta.

Vad är det då som krävs för att fler ska vilja bli och förbli lärare? Frågar vi de lärare som valt att lämna yrket för andra branscher, säger de med enad röst: högre lön, bättre arbetsvillkor och mer inflytande över yrkesutövandet. Då är vi många som både kan tänka oss fortsätta utvecklas som lärare och komma tillbaka. Vi behöver inte leta svaren på hur läraryrket kan bli ett attraktivt högstatusyrke, vi behöver få lösningarna på plats.

För när vi talar om läraryrkets utveckling och villkor, då talar vi inte bara i egen sak. Vårt arbete lägger grunden för hela landets välstånd. När vi har rätt förutsättningar, tillräcklig tid för våra elever och får ta del av och driva den senaste forskningen, då möjliggör vi innovation, tillväxt och export under kommande decennier. Att investera i skolan är att framtidssäkra Sverige.

Ge oss rätt förutsättningar

Jag vet att de allra flesta av oss lärare känner stolthet över vårt yrke och en glädje över att få göra skillnad, möta barn och elever varje dag. Samtidigt är läraryrket fyllt av stress och frustration över att vi alltför ofta saknar den nödvändiga tid som behövs för att planera och följa upp bra undervisning.

Vi är beredda att göra vårt jobb, där vi finns på landets förskolor och skolor, för att lägga grunden till att Sverige fortsätter vara en kunskapsnation, en plats för innovation och med en stark ekonomi. Ge oss lärare rätt förutsättningar, så löser sig resten. Tillsammans framtidssäkrar vi Sverige.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand

Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 7/17

OECD ger tummen upp till Skolkommissionen – kom igen nu Sverige!

”Sverige har alla möjligheter att åter bli ett världsledande land på utbildningsområdet. När man läser Skolkommissionens rapport förefaller Sverige ha påbörjat det utmanande arbetet med att omsätta detta i praktiken.”

Så skriver Andreas Schleicher, direktör för OECD:s utbildningsdirektorat och särskild rådgivare till OECD:s generalsekreterare i utbildningsfrågor, på DN Debatt. Schleicher ansvarar även för Pisa-undersökningarna som görs av OECD.

En av världens mest inflytelserika skolexperter hyllar Skolkommissionens förslag. Nu måste Sveriges skolpolitiker kliva fram – inte abdikera – i en samtid med stora samhällspolitiska och socioekonomiska utmaningar. Det förväntar vi oss i en verklighet med en allvarlig lärarbrist och där var tredje elev inte tar sin gymnasieexamen. Vi kan inte ha så stor variation i kvalitet både för lärare och elever som vi har idag. En ojämlik skola skapar kunskapsklyftor, som påverkar demokratin och hela samhället negativt. Den bristande likvärdigheten är något som borde göra alla politiker sömnlösa.

Nu finns en chans som kanske inte kommer åter på många, många år. En chans att samlas kring ett väl genomtänkt helhetsförslag för hur vi kan höja kunskapsresultaten, öka likvärdigheten och förbättra kvaliteten på undervisningen. En chans att genomföra ett förslag som tagits fram av profession, forskare, elever och samhällsrepresentanter under ett flerårigt kommissionsarbete. Låt oss inte slarva bort den unika chansen.

Lyssna på skolexpertisen i Sverige och inom OECD och låt skolans bästa gå före partitaktiska överväganden.


Nej, Jan Björklund. Få ansökningar till försöken är inte en sammansvärjning mellan utbildningsministern och Lärarförbundet!

I en intervju med Dagens Nyheter idag anklagar Jan Björklund Gustav Fridolin och Lärarförbundet för att hindra försöken med betyg i årskurs fyra. Det är tydligen vårt fel att endast en ansökning inkommit hittills.

Jag finner det högst anmärkningsvärt att sådana slutsatser dras och att den svenska modellen så tydligt ifrågasätts. Det låga intresset speglar nog snarare remissvaren och vetenskapliga slutsatser. Det kanske helt enkelt är så att skolhuvudmän, skolledare, lärare och föräldrar inte är så sugna på fler betygsexperiment? Det kanske är så att de efterfrågar andra och mer effektiva beslut från politiken för att få utveckla skolan och höja kunskapsresultaten? Lösningar som lärare vill få på plats är tiden för att planera, följa upp och utveckla undervisningen efter elevernas behov, rätten att sätta in stöd tidigt och tillgång till specialistkompetenser.

Vår arbetsmarknad bygger på den svenska modellen där fackföreningar och arbetsgivare frivilligt och med ömsesidigt ansvar kommer överens om villkor och spelregler som gynnar både arbetstagare och arbetsgivare. Det har bl a lett till att Sverige har en fredlig arbetsmarknad och en blomstrande ekonomi. I den svenska modellen representerar fackföreningarna sina medlemmar på arbetsplatsen. Inflytande hos arbetsgivaren sker av valda representanter. Så är även lärarinflytandet i försöken med betyg i årskurs 4 utformat.

Alternativet till att facken företräder medarbetarna känns inte så fräscht. Arbetsgivarorkestererade inflytandeprocesser eller statliga fackförbund hör inte hemma i den svenska modellen.

Ibland är det surt när inte alla andra håller med en. Jag förstår att Jan Björklund är besviken över att inte tusentals skolor står i kö för att testa tidigare betyg. Men kanske är det så enkelt denna gång att vi är fler som tycker att detta förslag ger fler problem än vad det löser.

​Vår förskola är världsunik

Idag firas förskolans dag på förskolor runt om i landet. Det firas för att vi har en förskola som på många sätt är världsunik och väl värd att både värna och utveckla. Förskolläraren lägger varje dag viktiga pusselbitar till barnens livslånga lärande. Det är i förskolan som barnen tar de första steg

Forskning visar att insatser som görs under förskoleåren ger bäst resultat av alla utbildningsinsatser.

Att vara förskollärare är ett utmanande och kvalificerat yrke som ger otroligt mycket tillbaka. Det är förskolan som lägger grunden till barnens fortsatta skolgång och det är förskollärarna som står för det pedagogiska uppdraget. Det vet vi men det är hög tid att fler inser det.

Största bristyrket

Trots att vi vet det och att förskollärare räknas som det största bristyrket i Sverige av Arbetsförmedlingen tvingas förskollärare ägna en alldeles för stor del av sin arbetstid till arbetsuppgifter som någon utan förskollärarutbildning kan ta hand om. Förskollärares kompetens slösas bort.

Menar regeringen allvar med förskolans läroplan och den översyn som ska ske för att stärka förskolans uppdrag krävs också satsningar på förskollärare, deras arbetssituation och utvecklingsmöjligheter. Förskollärarnas uppdrag måste renodlas och den höga arbetsbelastningen måste minska. De timmar som förskollärare ägnar åt vaktmästarsysslor, städ och administration är timmar som tas från kvaliteten i verksamheten, timmar som tas från barnen!

Förskolans dag Kärrs Äventyrsförskola
Firande av Förskolans dag på Kärrs Äventyrsförskola

Storleken på barngrupperna hämmar undervisningens kvalitet

Barngrupperna är idag också alldeles för stora på många förskolor. När grupperna är för stora påverkar det inte bara barnens möjligheter till lärande i en lugn miljö utan också vilka möjligheter vi lärare får att utveckla och anpassa verksamheten efter barnens olika behov. De riktmärken som Skolverket satt måste följas, idag är barngrupperna på flera förskolor långt över de 6-12 barn som Skolverket satt. För att vi ska kunna genomföra uppdraget i förskolans läroplan krävs att gruppstorlekar och förskollärartäthet är anpassade efter barnens behov.

Så att både barn och lärare kan få ut det mesta av varje dag.

Det är i förskolan vi packar barnens kunskapsryggsäckar, det är där vi säkrar Sveriges framtid som kunskapsnation. Det är inte något som vi hittat på, utan det är belagt med all möjlig forskning. De insatser som görs under förskoleåren ger bäst avkastning av alla utbildningsinsatser. Det har Nobelpristagaren i ekonomi James Heckman visat. OECD:s Pisa-studie visar dessutom att elever som gått i förskolan får högre kunskapsresultat än andra elever. Att satsa tidigt är smart utbildningspolitik helt enkelt.

Idag är det förskolans dag. Vi ska vara stolta att den svenska förskolan är ett föredöme för många andra världen över, vi vill att vi ska fortsätta vara det. Idag är därför en bra dag att både fira och uppmärksamma på vad som måste bli bättre. Så kan vi tillsammans framtidssäkra den svenska förskolan!

Vuxenutbildningen öppnar nya dörrar

Den svenska vuxenutbildningen är en fantastisk tillgång. Varje år ger den hundratusentals människor möjlighet att sätta nya mål för sitt liv och växa som individer. Men trots att vuxenutbildningen är en av våra största skolformer prioriteras den inte i den skolpolitiska debatten.

För många är vuxenutbildningen en viktig andra chans - en möjlighet att ta igen förlorad studietid och fortsätta vägen mot sitt drömyrke. SFI-undervisningen spelar en avgörande roll i att möjliggöra fortsatta studier och öppna dörrar till arbetsmarknaden.

Språket är nyckeln till integration och att kunna erbjuda riktigt bra svenskundervisning till de som kommer till Sverige är en av de viktigaste aspekterna för att vår integration ska vara framgångsrik.

Men trots att vuxenutbildningen är en av våra största skolformer prioriteras den inte och verksamhetens olika delar behandlas ofta styvmoderligt. Vår medlemsenkät visar en verksamhet där många lärare trivs och känner mening, men också där administrativa åtaganden skjuter i höjden, den höga omsättningen på elever gör det svårt att planera arbetet och bristen på behöriga lärare är akut.

Vuxenutbildningen måste bli en mer attraktiv arbetsplats.

Här är ett axplock av de förändringar vi vill se:

  1. Minska arbetsbelastningen. 3 av 4 lärare upplever att arbetsbelastningen har ökat de senaste tre åren och varannan lärare tycker att arbetsbelastningen har ökat ganska eller väldigt mycket. Renodla läraruppdraget och lyft bort administrativa sysslor från lärarnas bord!
  2. Gör vuxenutbildningen mer likvärdig över hela landet, med begränsningar för hur ofta nya elever kan tas in och en större tydlighet i samordningen med andra myndigheter. Det skapar en lugnare och mer strukturerad undervisningssituation för eleverna och underlättar lärarnas pedagogiska ansvar.
  3. Se till att de behöriga lärarna inom komvux och SFI blir fler. Tillsätt fler utbildningsplatser på lärarutbildningarna för vuxenutbildning, låt fler lärarutbildningar innehålla vuxenpedagogik och gör det lättare för utbildade lärare att behörighetskomplettera sina studier för att kunna arbeta med vuxna elever.
  4. Satsa på de lärare som finns. Lärarna inom vuxenutbildningen bör självklart få del av de statliga satsningar på löner och karriärtjänster som kommit många andra lärargrupper till del.
Det är aldrig för sent att lära sig nya saker och ta nya steg i livet. Menar vi allvar med bildningsuppdraget och med att ge människor en andra chans måste rimliga förutsättningar säkras. Så kommer fler få chansen – och lyckas.

När tiden inte räcker till

Lärarförbundets nya rapport över lärare och skolledares arbetsmiljö visar en brutal verklighet. 40 procent av lärare hinner inte med stora delar av sitt jobb. Det är dags för arbetsgivare att kliva ut ur väntrummet och ta situationen på allvar. Den är inte olöslig, men den är akut.

”Tiden räcker inte till” är namnet på den rapport som Lärarförbundet släpper idag. Namnet är en brutal beskrivning av verkligheten. Rapporten visar nämligen att 40 procent av lärarna inte hinner med stora delar av sina arbetsuppgifter under ordinarie arbetstid. Bland skolledarna är situationen ännu mer pressad, för nästan varannan skolledare tar arbetstiden slut långt innan arbetsuppgifterna. Det kan jämföras med övriga högskoleutbildade, där 15 procent anger att tiden inte räcker till. En lärare jag träffade i början av året sammanfattade det bra när hon sa ”jag har redan nu för mycket att göra och då blir jag orolig, för hur blir det sedan när lärarbristen blir ännu större?”.

Det förväntas nämligen att lärare ska springa snabbare och snabbare för att hinna med sina arbetsuppgifter, trots att arbetstiden är densamma. Resultatet blir att fritiden äts upp av jobb och att många lärare och skolledare blir sjuka på kuppen. Ändå arbetar bara hälften av alla arbetsplatser systematiskt med att förebygga stress, enligt Arbetsmiljöverkets egna undersökningar. Det positiva med detta är dock att det finns stor potential att förbättra situationen och 8 procent av lärarna upplever att de har en rimlig arbetssituation. Nu måste majoriteten av lärararbetsgivarna ta det på större allvar och på riktigt börja arbeta med lärares och skolledares arbetsmiljö. Det är inget olösligt problem, men akut, nu handlar det bara om att prioritera det.

Att det blir mer att göra, är ett resultat av att politiker har lagt mer och mer arbetsuppgifter på lärares och ledares bord samtidigt som inget annat tagits bort. Det är också ett resultat av den växande lärarbristen och bristen på stöd till de elever som har behov av det. När det saknas speciallärare och specialpedagoger och färre lärare ska dela på samma arbetsbörda, blir det mer att göra för de som är kvar. Här och nu, måste det till lösningar som direkt avlastar lärare och skolledare. Därför måste man anställa mer personal i skolan, så som administrativa lärarassistenter, it-stöd, socialpedagoger och personal i elevhälsan.

Det är dags att låta lärare och skolledare fokusera på kärnuppdraget: elevernas lärande och det pedagogiska ledarskapet.

För att lösa situationen på längre sikt behövs dessutom stora satsningar för ett mer attraktivt läraryrke, så att fler väljer att bli och fortsätta vara lärare. Checklistan för arbetsgivarna och politikerna är klar, nu måste den börja bockas av. Kliv ut ur väntrummet- det duger inte att bara se på när 40 procent av lärarna har på tok för mycket att göra och bara 8 procent har en rimlig arbetsbelastning. Det är dags att låta lärare och skolledare fokusera på kärnuppdraget: elevernas lärande och det pedagogiska ledarskapet. Så förbättras både kvalitén i undervisningen och sjukskrivningstalen.

Johanna Jaara Åstrand

Frågor & Svar