Lärarförbundet
Har du fått dubbla fakturor för maj månads avgift? Bortse från en av fakturorna och betala endast en avgift. →
Bli medlem

Myrsteg räcker inte för att vända lärarbristen

Det går att relativt snabbt förbättra lärarbehörigheten på landets skolor. Staten skulle kunna lansera en rejäl satsning på validering och behörighetskompletterade utbildning till många av de obehöriga som i dag undervisar i skolorna.

I grundskolan är bara sju av tio lärare behöriga idag. I gymnasieskolan åtta av tio. Bristen på behöriga lärare tenderar fortsätta minst hela 2020-talet, enligt analyserna från UKÄ och Skolverket.

Situationen borde självfallet föranleda ett intensivt politiskt intresse och återfinnas bland toppfrågorna på den politiska dagordningen. Inte minst med tanke på alla högtidliga uttalanden om hur viktigt det är att Sverige står sig som framstående kunskapsnation, så borde vi få se prov på politisk dådkraft. Kan man tycka.

Inget fel – men det krävs mer

Förra veckan beslutade regeringen att den avsätter 135 miljoner kronor årligen på att förlänga det så kallade Lärarlyftet till 2025 och tar bort kravet att lärare måste undervisa i det ämne de fortbildar sig. Syftet är att låta lärare bredda sin behörighet till fler ämnen och på så vis förbättra lärarbehörigheten i skolorna. Ändringarna träder i kraft den 15 mars och bygger på en överenskommelse mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna.

Det är inget fel på regeringens och januaripartiernas beslut. Nej, det är välkommet och bra. Men. Det är myrsteg!

Vi lever sedan länge med en alarmerande situation. Bristen på behöriga lärare är enorm. Det handlar om ett långsiktigt allvarligt hot mot Sveriges framtida utveckling. Det skulle behövas rejäla sjumilakliv – inte myrsteg.

Lärarbristen går att lösa

Regering och riksdag har slående svårt att göra kraftfulla insatser när det gäller lärarbristen. Men det kan ju inte vara så lätt, tänker kanske någon? Det är mer fel än rätt.

Det stämmer att långsiktigt kan en god lärarförsörjning bara tryggas genom att läraryrket ges konkurrenskraftiga löner och en rimlig arbetsbelastning. Regeringen kan i och för sig på många sätt bidra med förutsättningar för detta. Men visst, det är naturligtvis ett långsiktigt arbete med många aktörer inblandade.

Det finns dock snabbare sätt att i rådande läge förbättra situationen. Så, nej, det är inte så svårt att göra ordentliga och kraftfulla insatser mot lärarbristen om den politiska viljan finns. En effektiv reform vore nämligen att rikta en bred palett behörighetsgivande insatser mot de obehöriga som redan är anställda i skolorna.

Sju av tio obehöriga villiga att utbilda sig

En enkätundersökning som Lärarförbundet presenterade för drygt ett halvår sedan visar att hela 49 procent av de obehöriga går eller har någon gång påbörjat en lärarutbildning. Hälften av dessa svarar att de har en termin kvar och endast tre procent sju terminer eller fler. Nära sju av tio uppgav att de är beredda att påbörja en utbildning inom två år om förutsättningarna är de rätta.

Det staten borde göra är att i samarbete med kommunerna rulla ut en mer omfattande satsning på validering och behörighetskompletterade utbildning till de många obehöriga som redan idag undervisar i skolorna. Ett kraftigt utbyggt Lärarlyft, med andra ord.

För att svensk skola under 2020- och 2030-talen ska kunna fortsätta leverera utbildning av hög kvalitet, så krävs ett mer samlat grepp kring lärarbristen. Regering och riksdag måste på allvar börja leverera de reformer som faktiskt krävs.

Anställningstryggheten är under attack

Vi ställer oss inte bakom attacken mot anställningsskyddet och uppluckringen av kravet på att uppsägningar ska vila på saklig grund, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Vi ställer oss inte bakom attacken mot anställningsskyddet och uppluckringen av kravet på att uppsägningar ska vila på saklig grund, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

En dramatisk förändring av spelreglerna på svensk arbetsmarknad hotar. Lärarförbundet ställer sig helt avvisande till den urholkning av anställningsskyddet som seglat upp som ett reellt hot.

Inom arbetsmarknadspolitiken pågår omtumlande saker. Den anställningstrygghet som många hittills betraktat som självklar på svensk arbetsmarknad kan vara på väg att försvagas. Bakgrunden är att regeringen, Centern och Liberalerna i januariavtalet för ett år sedan kom överens om att arbetsrätten ska göras mer fördelaktig sett ur arbetsgivarnas synvinkel. De fackliga organisationerna och arbetsgivarna har först fått chansen att enas i avtal. Men om parterna inte kommer överens – då blir det lagstiftning. Så lyder hotet från januaripartierna.

Regeringens utredare

Regeringen har tillsatt en utredare som ska lägga förslag på fyra områden; undantag från turordningsreglerna, lägre kostnader för att säga upp människor, stärka arbetsgivarnas ansvar för kompetensutveckling och en översyn av anställningsskyddet, bland annat för visstidsanställda. Den sista maj i år ska allt vara färdigt. Om inte arbetsmarknadens parter har kommit överens då är det meningen att regeringen ska lägga ett lagförslag på riksdagens bord.

Inom det kommunala området har parterna redan enats om att hålla staten borta från regleringarna som skyddar anställningstryggheten. Här finns en överenskommelse som också permanentar de turordningsregler som prövats i sektorn och säkrar rätten till omställningsinsatser vid arbetsbrist. Från och med den 1 maj är tanken att avtalet träder i kraft.

Det grundläggande anställningsskyddet

Men på det privata området är situationen helt annorlunda. Där attackerar Svenskt Näringsliv det grundläggande anställningsskyddet. I ryggen har arbetsgivarna hotet om lagstiftning och har kunnat sätta hård press på sina motparter. Blir det lagstiftning hotas anställningsskyddet även för statligt och kommunalt anställda.

Nu har vi hamnat i ett läge där Svenskt Näringsliv fått med LO och PTK på en avsiktsförklaring som riskerar luckra upp anställningsskyddet. Lärarförbundet har inom PTK röstat nej till avsiktsförklaringen, men en majoritet av TCO- och SACO-förbunden inom PTK har dessvärre sagt ja.

Saklig grund-kravet

Avsiktsförklaringen innebär att det som kallas för saklig grund-kravet vid uppsägningar kan slopas. Det skulle öppna upp för fler uppsägningsmöjligheter på grund av personliga skäl. Det vill säga ingenting annat än att sannolikheten ökar för att den enskilde ska mötas av beskedet att inte duga som arbetstagare.

Föga överraskande stormar det ordentligt internt i LO. Flera förbund har hoppat av den laddade förhandlingen, vilket kan resultera i att LO ändrar sitt ställningstagande. Ytterst lär detta avgöras av LO-kongressen i vår.

Då aktualiseras risken för lagstiftning och ett avgörande på politisk väg. Den socialdemokratiskt ledda regeringen ska dock ha klart för sig var Lärarförbundet står. Vi ställer oss inte bakom attacken mot anställningsskyddet och uppluckringen av kravet på att uppsägningar ska vila på saklig grund. Det borde inte en socialdemokratisk regering heller göra.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand

Johanna Jaara Åstrands ledare
Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 2/20

Lita på lärarna Centerpartiet!

Närodlat är bra för förskolan och skolan också.

Ett av Centerpartiets kännetecken är strävan bort från centralstyrning och regleringar uppifrån. Avreglering, decentralisering och självbestämmande har länge varit partiets honnörsord – en inriktning som centerpartisterna själva benämner närodlad politik.

Men på ett område har Centerpartiet inte varit särskilt aktivt med att försöka tillämpa det närodlade perspektivet. Jag talar om utbildningspolitiken. Dessa frågor har under alla åren med Alliansen i huvudsak överlämnats till Liberaler och Moderater att utforma. Nu är spelplanen förändrad och Centerpartiet skulle kunna spela en central roll inom utbildningspolitiken och applicera sin närodlade profil på skolans och förskolans värld.

Manegen är på många sätt krattad för ett parti som vill profilera sig för att minska detaljstyrning av oss lärare och för rektorer. Det finns ett starkt kunskapsstöd för att en sådan förändring bidrar till ökad kvalitet. För ett och ett halvt år sedan överlämnande nämligen Tillitsdelegationen sitt huvudbetänkande till regeringen. Delegationen argumenterar, med starkt forskningsstöd, för att mer tillit och eget handlingsutrymme är nödvändigt för yrkesgrupperna inom i framför allt skola, sjukvård och omsorg.

Det skulle behövas ett större respektavstånd från politikens sida i relation till den välutbildade lärarprofessionen – det vill säga färre och mindre detaljerade krav och större friutrymme för lärares professionella bedömningar.

Under ett antal decennier har vi sett hur ­autonomin för lärarkåren med små steg i taget har inskränkts genom mer regler och kontroll. Allt större tyngd har getts till dokumentation och rapportering om elevernas lärande, nationella kunskapsprov och fler skyldigheter för lärarna. Den ökade administrationen och detaljregleringen har skapat en ökad stress och en ökad arbetsbelastning, vilket också är en viktig orsak till läraryrkets minskade attraktionskraft.

I dag åläggs vi lärare att kartlägga alla elevers kunskapsutveckling vid styrda tillfällen oavsett behov. Det skulle behövas ett större respektavstånd från politikens sida i relation till den välutbildade lärarprofessionen – det vill säga färre och mindre detaljerade krav och större friutrymme för lärares professionella bedömningar.

I en undersökning som Lärarförbundet genomfört i samarbete med Novus uppger lärarna själva att mycket av det de tvingas dokumentera är sådant som inte är relevant eller betydelsefullt för elevernas lärande och kunskapsresultat. Nära hälften av den utförda dokumentationen anses inte vara ändamålsenlig. Sex av tio lärare anser att mindre administration och lägre krav på dokumentation är den viktigaste åtgärden för att minska arbetsbelastningen. Om dokumentationskraven minskade uppger nio av tio lärare att de skulle använda tiden till bättre planering av undervisningen.

Dokumentationen stjäl alltså tid från planering och uppföljning av undervisningen, samtidigt som den skapar minskad trivsel bland lärarna. Det är med andra ord öppet mål för Centerpartiet att gå i bräschen för en politik med mer närodlad dokumentation.

När Centerpartiets ledande kommunpolitiker från hela landet i helgen samlas på partidagar här i Uppsala borde de uppmärksamma varandra på att partiet behöver anlägga det närodlade perspektivet också på utbildningsområdet.

På samma sätt som Centerpartiet tidigare har medverkat till att rensa i byråkrati och regelverk för småförtagare, så borde partiet nu få till stånd en upprensning i styrdokumenten för skolan. Centerpartiet borde använda sitt inflytande till att pressa utbildningsministern att tillsätta en generalutredning med syfte att lätta på dokumentationskraven.

Som starkt kommunparti har Centerpartiet dessutom ett jobb att göra i varenda kommun där partiet har inflytande. Varje kommun borde granska och gå igenom sina lokala dokumentationskrav på sina förskolor och skolor och ta bort alla krav som inte direkt åläggs i de statliga författningarna. Vad vore väl naturligare än att just Centerpartiet tog sig an uppgiften att anta en riktigt närodlad utbildningspolitik?

Johanna Jaara Åstrand
Förbundsordförande Lärarförbundet

Debattartikel publicerad i Upsala Nya Tidning (UNT) den 31 januari 2020. Artikeln återfinns även bakom betalvägg här.

Rätt att avskaffa direktanmälan till Skolinspektionen

Liberalerna har tagit ställning för att avskaffa möjligheten till direktanmälan till Skolinspektionen. Det är ett välkommet besked och något som Lärarförbundet krävt länge. Nu återstår för regeringen att bekänna färg.

Liberalernas skolpolitiske talesperson Roger Haddad skriver på SvD debatt att möjligheten att direktanmäla lärare till Skolinspektionen bör avskaffas. Det är glädjande att Liberalerna valt att lyssna på Lärarförbundet. Haddad pekar på att det utvecklats en osund kultur bland elever och föräldrar att i stor utsträckning anmäla lärare till myndigheten. Liberalerna vill istället att anmälan ska gå till huvudmannen i första hand, något som Lärarförbundet länge krävt.

Stressande och arbetskrävande process

Tusentals anmälningsärenden blir varje år föremål för hantering mellan Skolinspektionen, huvudmännen och skolorna. Förutom den omedelbara effekten av ökad resursåtgång vid myndigheten, så påverkas också lärare och skolledare av en ökad arbetsbörda i form av administration och dokumentation.

Utredningarna tar inte sällan lång tid och det i sin tur skapar stress och oro i en skolverksamhet som ofta redan kämpar hårt för att klara vardagen och för att få till en bättre arbetsmiljö. Även om det naturligtvis inte är meningen, blir en anmälan i sig ett slags budskap om att det kan vara fel på en person eller en verksamhet.

För att Skolinspektionen ska kunna skaffa sig en bild av hanteringen måste samtal, mail, planer, beslut, med mera, skickas in till dem. Ofta behöver dessa sättas in i ett sammanhang för att det ska bli begripligt för en utomstående, vilket medför ytterligare skriftväxling. All skolpersonal som varit inblandad måste kanske samlas vid ett par tillfällen, så att inget missas.

Dialog bättre än anmälningar

Det är begripligt att man som förälder tar till alla medel som står till buds när det gäller de egna barnen. Men en anmälan till Skolinspektionen är sällan en lösning – snarare tvärtom. Som förälder vill man ju att alla inblandade ska agera snabbt och hitta flexibla lösningar.

Det är viktigt att förstå att Skolinspektionens uppdrag enbart handlar om att ta ställning till om det begåtts ett fel enligt regelverket. Konstruktiv dialog eller ett lösningsorienterat arbetssätt ingår inte i myndighetens uppdrag. När en anmälan väl är inskickad låses tyvärr ofta positionerna mellan de inblandade istället för att fortsätta att diskutera lösningar med elevens bästa i centrum. I själva verket skulle många anmälningar kunna undvikas om huvudmannen ges möjlighet att skapa en dialog mellan anmälaren och den berörda skolan.

Istället för dagens anmälningar direkt till Skolinspektionen borde alla klagomål i första instans istället hanteras av varje skolhuvudman. Först när så har skett bör en anmälan kunna överklagas till Skolinspektionen. Det är utmärkt att Liberalerna nu väcker den här frågan och pressar regeringen att agera.

Lärarförbundets rapport om studiero

Det är tydligt att man på Liberalerna partikansli noga läst och tagit till sig mycket av det som framkommer i Lärarförbundets uppmärksammade rapport om studiero i skolan. Lika välkommet som förslaget om ett förändrat anmälningsförfarande är att Liberalerna även anammat Lärarförbundets krav om en genomlysning av regelverken som styr lärarnas befogenheter för att upprätthålla ordning och studiero.

Det krävs ett systematiskt arbete för att bygga goda relationer i våra skolor. Ordningsregler och förebyggande insatser är långsiktigt det viktigaste för att åstadkomma ett bra studieklimat. Men i de fall ordningsstörande situationer uppstår, så måste de kunna hanteras. Därför krävs en lagstiftning som ger lärare rätt att agera och som skyddar lärare när de utför sin skyldighet att upprätthålla ordning och studiero. Det är utmärkt att Liberalerna nu ansluter sig till kravet att få till stånd den nödvändiga genomlysningen av lagar och regler.

Det är ett faktum att lärare har en högre arbetsbelastning än många andra yrkesgrupper. Men lärarna borde få slippa både den osäkerhet som följer av ett haltande regelverk vid ordningsstörande situationer, likväl som risken att drabbas av en osund och stressande anmälningskultur.

Kommuner – använd de ökade statsbidragen till skola och utbildning!

För att rusta Sverige för framtiden måste kommunerna nu använda de ökade statsbidragen till behoven i skola, förskola och fritidshem. Staten måste också snarast ge långsiktiga besked om fortsatta ökningar av statsbidragen de kommande åren.

Det ekonomiska läget i kommunsektorn är ansträngt. De demografiska förändringarna, i form av fler barn och fler äldre, kommer att sätta ett successivt allt hårdare tryck de närmaste åren. Prognosen för BNP-tillväxten har också justerats ner, vilket i förlängningen kommer att nedföra att kommunernas skatteintäkter kommer utvecklas sämre än de vad som varit fallet de senaste åren.

Minns vad partierna lovade i valrörelsen

Rapporterna om kommuner som gör besparingar på skola utbildning har det senaste året duggat allt tätare. Detta trots att de politiska partierna i valrörelsen för bara drygt ett år sedan skickade ut ett helt annat budskap till väljarna.

Då saknades inte superlativen om hur viktigt det är att satsa på välfärden Inte minst på skola och utbildning. Ett budskap som är lika sant idag som det var då.

För en bra skola och förskola är nyckeln till framtiden för alla unga individer som växer upp och en förutsättning för deras förmåga att bidra till samhället i framtiden. Det samhället investerar i utbildning ger mångdubbelt tillbaka.

Statsbidragen måste öka i relation till behoven

Något som är centralt för kommunerna är vilka ekonomiska förutsättningar som staten ger för kommuner i allmänhet och utbildning i synnerhet. I regeringens budgetproposition i höstas var det tämligen uppenbart att statsbidragen till kommunerna var alldeles för låga i relation till behoven.

Regeringen och de så kallade januaripartierna (Centern och Liberalerna) valde nämligen att prioritera annat före kärnan i välfärden; vård, skola och omsorg. Det här har ytterligare förstärkt pressen på kommunernas ekonomi. Trycket på regering och riksdag att förstärka kommunernas ekonomi – och därmed resurserna till skola och utbildning – har sedan dess varit hårt. Inte minst från Lärarförbundet och de andra fackliga organisationerna inom välfärdssektorn.

Nödvändig höjning

Och förra veckan började det äntligen hända saker på politisk nivå. Först meddelande regeringen och januaripartierna att kommuner och regioner skulle tillföras 5 miljarder kronor ytterligare redan i år. Igår höjdes budet ytterligare när Vänsterpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna tillsammans presenterade att de är överens om att höja beloppet till 7,5 miljarder kronor. Dock drog dessa partier samtidigt bort en halv miljard kronor i riktade statsbidrag till kommunerna för lärarassistenter, så satsningen är inte fullt så stor som den först kan ge intryck av.

De höjda statsbidragen till kommunerna är så klart inte bara välkomna – de är helt nödvändiga. Lärarförbundet har tidigare gjort bedömningen att det egentligen skulle behövas cirka 10 miljarder redan i år. Nu har vi kommit en bit på vägen och nu ska vi se till att kommunerna verkligen använder en betydande del av tillskotten till skola och utbildning.

Behövs långsiktiga besked

Något som är viktigt att komma ihåg är dock att det ännu inte finns tydliga besked från regering och riksdag om resurstillskotten för de kommande åren efter 2020. Det vill säga hur mycket mer pengar som kommer kommunerna till del 2021, 2022 och därefter.

För det kommer att behövas ytterligare resurser. Antalet äldre och antalet barn och unga fortsätter öka successivt under 2020-talet. Det medför ökade kostnader för kommunerna.

Så länge staten inte är tydlig med om statsbidragen till kommunerna kommer att fortsätta räknas upp, så finns en risk för att vissa kommuner fortsätter skära i sina kostnader. Det behövs långsiktiga besked.

Lita på att Lärarförbundet både kommer fortsätta trycka på kommunerna att verkligen använda resurstillskotten de nu får till skola och utbildning. Och lita på att Lärarförbundet kommer fortsätta trycka på riksdag och regering att fortsätta utöka statsbidragen de kommande åren.

Nyårskrönika 2019

Nu lämnar vi år 2019 bakom oss. En titt i backspegeln visar ett händelserikt år för Sveriges lärare. Blickar vi framåt ser vi att många viktiga frågor står på dagordningen under det år som ligger framför oss.

Under 2019 fortsatte läskunnigheten att öka i världen. På många områden gjordes viktiga framsteg som vi inte ska glömma i floden av mindre bra nyheter, som det överhängande klimathotet eller när demokrati och mänskliga rättigheter pressas tillbaka.

Sett ur det stora perspektivet är vi lärare en väldigt viktig del av lösningen på många av världens stora utmaningar. Utbildning är en nyckelfråga för att klara såväl klimatkrisen som för att bygga demokrati. För bakom varje barn och elevs lärande och utveckling finns en eller flera lärare. Lärare som även 2019 var med om att göra världen lite bättre.

Uppåt i PISA – neråt i kommunernas ekonomi

Ur ett svenskt lärarperspektiv har det år vi nu lägger till handlingarna präglats av å ena sidan tuffa ekonomiska neddragningar för skola och utbildning. Å andra sidan av ett kvitto på allt det fantastiska arbete som Sveriges lärare och skolledare gör i skolor, förskolor och fritidshem. Jag syftar förstås på uppgången i Pisa-mätningen.

Ett försök till summering av läraråret kan inte bortse från bristen på resurser och att kommun efter kommun har antagit budgetar som medfört nedskärningar och besparingar på skola och utbildning. Lärarförbundets enkät till lokalavdelningarna visade att sex av tio kommuner har skurit ner på skolan de senaste tre åren och närmare nio av tio kommuner planerar neddragningar under nästa år. Den här negativa utvecklingen måste brytas.

PISA-undersökningen pekade som sagt uppåt, men det är märkligt att behöva konstatera att just när svensk skola återhämtat sig och visar allt starkare resultat, så slutar politikerna prioritera utbildning. Det riskerar på lite sikt att återigen försämra Sveriges position i internationella kunskapsmätningar.

PISA visar också dessvärre att svensk skola blir allt mindre likvärdig. Skolhuvudmännen måste börja sätta skola och förskola högst på prioriteringslistan, men framför allt måste staten ta ett betydligt större ansvar – inte minst för skolans finansiering.

Den otillräckliga satsningen på kommuner och utbildning i regeringens budgetproposition var årets största besvikelse. Regeringen och deras samarbetspartier valde att prioritera annat före kärnan i välfärden; vård, skola och omsorg. Det har satt en enorm press på kommunernas ekonomi. En viktig facklig uppgift för nästa år är att sätta tryck på regering och riksdag att fatta besluten som stärker kommunernas ekonomi och därmed resurserna till skola och utbildning.

Plus och minus i politiken

Inledningen av 2019 formade ett nytt regeringsunderlag genom tillkomsten av Januariavtalet, mellan regeringspartierna och Centerpartiet och Liberalerna. Styrande för regeringspolitiken är nu 73 punkter, varav ett antal rör utbildningspolitiken.

Positivt är att januariavtalet har ambitionen att minska barngruppernas storlek i förskola och fritidshem. Upp till bevis, säger jag. Mindre bra är att införa betyg i årskurs 4. Det finns inget vetenskapligt stöd för att det leder till att eleverna lär sig mer. Tvärtom.

Vidare ska en nationell plan för trygghet och studiero tas fram. Den behöver ställa tydliga krav på att huvudmännen säkrar det extra stöd till elever som lärare och rektorer efterfrågar och att lärares befogenheter och skyldigheter är tydliga och klara.

Året bjöd även på två viktiga politiska framgångar för Lärarförbundet i form av att förskolecheferna från den 1 juli fick namn och ställning som rektorer, liksom att krav på lärarlegitimation gäller från den 1 juli för att få undervisa och ansvara för undervisning i fritidshemmet. Två krav som Lärarförbundet har kämpat för.

Ett bakslag var däremot konsekvenserna av regeringens politiska inriktning att avskaffa förskoleklassen och istället införa en tioårig grundskola. Som behörighetskraven ser ut i dag skulle det nämligen innebära att förskol­lärarna inte längre anses behöriga att under­visa i den omstöpta grundskolans första klass. Det är ett onödigt underkännande av förskolelärarnas kompetens. Nu gäller det att regeringen verkligen ser till att det åtminstone kommer att ges goda möjligheter till kompetensutveckling, men allra bäst vore om regeringen backade några steg och insåg att förskollärarna redan är experter på sexåringars lärarande.

För kulturskolans del började året illavarslande, eftersom statens bidrag till verksamheten togs bort när riksdagen antog Moderaternas och Kristdemokraternas förslag till statsbudget strax före jul förra året. Regeringen och deras samarbetspartier kunde dock återinföra stödet redan i vårpropositionen, efter ett intensivt påverkansarbete av bland annat Lärarförbundet.

Året som kommer

Kommunernas besparingar kommer att fortsätta sätta sin prägel på 2020. Mot bakgrund av de kärva ekonomiska utsikterna i kommunsektorn vässar därför Lärarförbundet steg för steg sitt arbetsmiljöarbete, bland annat genom förbundets nyinrättade arbetsmiljöråd.

Vi behöver också använda alla tänkbara möjligheter i våra kollektivavtal. Kollektivavtalet för lärare i kommunsektorn är tydligt med att det krävs konkreta åtgärder som ökar läraryrkets attraktivitet och säkrar kompetensförsörjningen, minskar sjuktalen och skapar en rimlig arbetsbelastning. Med stöd i avtalet kan vi fackliga företrädare tillsammans sätta tryck i varje kommun.

En annan viktig fråga under det kommande året är att få regering och riskdag att föra frågan om lärares kompetens- och professionsutveckling framåt. Besluten om så kallade professionsprogram behöver fattas och Lärarförbundet kommer att bevaka så att vi lärare och skolledare ges ett stort inflytande över programmens utformning.

Under våren väntas utredningen om en mer likvärdighet skola presentera sina förslag. Det är en av de mest angelägna på länge för den svenska skolan. Förhoppningsvis börjar det politiska Sverige inse att vi inte kan hålla fast vid ett skolsystem som allt mer dras isär. Lärarförbundet kommer fortsätta gå i bräschen för att hela modellen med skolpeng reformeras i grunden och att reglerna för antagning, urval och etablering vid friskolorna regleras i syfte att åstadkomma en mer likvärdig finansiering och socialt mer allsidig elevsammansättning i våra skolor.

Ny facklig organisering av lärarkåren?

Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund startade under året en fördjupad dialog om möjligheterna att skapa en helt ny facklig organisering av lärarkåren. Syftet är att pröva om vi kan öka vårt inflytande och vår fackliga styrka så att våra medlemmar ges en bättre leverans än vad vi lyckas med var för sig idag. Dialogen mellan lärarfacken fortsätter under det nya året och framtiden får utvisa vad dessa samtal resulterar i.

Den och många andra frågor väntar på svar under det år som ligger framför oss. För egen del ser jag fram mot ett 2020 som om ett år ska kunna summeras som ett riktigt gott lärarår. Jag kommer att göra allt vad jag förmår för att så ska bli fallet.

Tack och Gott nytt år!

Nobeldagen påminner oss om lärarbristen

Vägen till framtida Nobelpris börjar inte i ett laboratorium eller på ett universitet. Resan startar i en förskola, ett fritidshem och en skola med kunniga och utbildade lärare. Men just idag, på Nobeldagen, presenterades nya prognoser om en lärarbrist som biter sig fast.

I dag samlas det officiella Sverige till en av årets största högtidligheter när Nobelprisen delas ut. Det är pompa och ståt, högtidliga tal, ceremonier och bankettbord för att hylla pristagarna som inom olika vetenskaper ”hafva gjort menskligheten den största nytta”, som det heter i Alfreds Nobels testamente.

Bakom varje pristagare står en lång rad lärare

Kanske är det lätt att glömma bort att även dessa framstående vetenskapsmän har börjat från noll som barn. Kanske är det lätt att glömma att bakom varje pristagare står en lång rad lärare – från förskola och tidiga skolår till lärare på universitet och på forskarutbildning. Utan alla dessa skickliga lärare som entusiasmerar och inspirerar, pushar och stöttar skulle faktiskt få banbrytande nyupptäckter ske.

Nobeldagen ger skäl för alla lärare att sträcka på sig och känna sig extra stolta över sitt yrkesval. Vi lärare lägger grunden för kunskap, upptäckter och innovationer. Självklart blir inte alla barn och ungdomar Nobelpristagare. Men poängen är att vi gör skillnad och bidrar till att barn och elever får chansen att nå toppen av sin förmåga.

Lärarbristen biter sig fast

För kunskap kommer inte av sig själv. Det krävs utbildade, behöriga lärare i hela utbildningssystemet. Därför är det en händelse som ser ut som en tanke att Skolverket i dag presenterar nya prognoser för framtidens lärarbrist. Vi har ju närmast vant oss vid lärarbristen som ett permanent tillstånd. Men det är farligt och riskerar på lite sikt att bli förödande för Sverige som kunskapsnation.

Nu är skolverkets nya prognos något mindre negativ än den förra. Nu fattas ”bara” 45 000 utbildade lärare på 15 års sikt, enligt Skolverket. Lägger man till att andelen utbildade förskollärare borde vara betydligt högre än idag, så är Skolverkets siffra dessutom klart i underkant.

Lärarbristen är inte heller något som inträffar i en avlägsen framtid. I praktiken betyder den nya prognosen att situationen kommer att vara oförändrat dålig i 15 år – och inte ens därefter ställs någon ljusning i utsikt. Det är faktiskt inte riktigt klokt. Vi har redan levt i ett par decennier av galopperande lärarbrist och på de största lärarutbildningarna fortsätter nybörjarna att bli färre.

Sverige dras isär

Vid 1990-talets mitt hade nio av tio lärare i grundskolan en fullgjord lärarutbildning i ryggen. Idag är det bara sju av tio. Det stora antalet obehöriga leder till kvalitetsbrister och till en högre arbetsbelastning för oss som är behöriga lärare.

Lärarbehörigheten varierar dessutom enormt mellan skolor. På vissa skolor är andelen fortfarande lika hög som då, men på andra är bara hälften behöriga. Den som söker orsaken till att svensk skola blir allt mindre likvärdig bör söka svaret just här. Det är lärarbristen som slår hårt mot landsbygd och skolor där eleverna kommer från en svagare socioekonomisk bakgrund. Vill vi ha en skola där alla ges chansen att lyckas utifrån toppen av sin egen förmåga, så måste lärarbristen bort, så att rätten till utbildade lärare inte avgörs av social bakgrund och bostadsort.

Lärarbristen är inte olöslig

Långsiktigt finns inga genvägar. Vägen dit handlar om läraryrkets villkor. Om arbetsmiljö, arbetsbelastning och lön. Så länge andra yrken upplevs som mer lockande, så kommer lärarbristen att bestå.

På kortare sikt finns andra insatser som skulle ha effekt. Nämligen att investera i dem som redan jobbar som lärare, men saknar behörighet. Hälften av de obehöriga lärarna har en påbörjad lärarutbildning. Om stat och skolhuvudmän tillsammans gjorde riktade insatser mot den målgruppen kan de öka antalet behöriga lärare med flera tusen på ganska kort sikt. Men då krävs det att regeringen agerar och att lärosäten och huvudmän är flexibla och skapar förutsättningar för att arbeta och studera parallellt.

Hämta hem nobelpris – inte bara dela ut

Vi ska inte acceptera lärarbristen och att det finns så stora skillnader i andel behöriga lärare runtom i landet. Nobeldagen är en bra påminnelse om det. Skolan ska vara likvärdig och varje elev ha rätt att mötas av utbildade lärare.

Bara på det sättet blir Sverige ett land som inte bara delar ut Nobelpris – utan också ett land som hämtar hem dem. För vägen till framtida Nobelpris börjar inte i ett forskningslaboratorium eller på ett universitet. Resan startar i en förskola, ett fritidshem och en skola.

​Fritidshemmen förtjänar att prisas

Prisutdelare Line Isaksson med pristagare Mattias Henriksson

Prisutdelare Line Isaksson med pristagare Mattias Henriksson

Idag har årets lärare i fritidshem utsetts. Samtidigt som jag utropar ett stort grattis till årets pristagare Mattias Henriksson, så uppmanar jag politiker på alla nivåer att prisa alla lärare i fritidshem genom att ge dem bättre förutsättningar.

Mottagare av utmärkelsen Årets lärare i fritidshem heter Mattias Henriksson och arbetar på Hillerstorpsskolans fritidshem i Gnosjö. Juryns motivering säger bland annat att Mattias driver ett glädjefyllt utvecklingsarbete där eleverna får göra sina röster hörda och hjälper dem att ta initiativ och utvecklas genom tillitsfulla relationer. Allt i samarbete med kollegor, elever, vårdnadshavare och lokalsamhället. Mattias är både vision och verkstad, sammanfattar juryn. Ett stort välförtjänt grattis till dig Mattias, säger jag!

Fler elever på fritids än någonsin

Vi har aldrig haft så många elever inskrivna på fritids som nu. Det är såklart glädjande, men när varken resurser, lokaler eller lärartäthet utvecklas i relation till antalet elever blir det en svår och på sina håll omöjlig ekvation. Det räcker nämligen inte med att vi har skickliga lärare i fritidshem som t ex Mattias Henriksson, han och alla andra lärare i fritidshem måste ges bättre förutsättningar.

Fritidshemmets pedagogiska uppdrag skiljer sig från förskoleklassen och grundskolan genom att lärandet i högre grad ska vara situationsstyrt, upplevelsebaserat och grupporienterat samt utgå från elevernas behov, intressen och initiativ. Fritidspedagogiken fokuserar på elevernas sociala, emotionella och praktiska utveckling. Det här är helt avgörande delar för att unga människor ska kunna träda in i samhällsgemenskapen som ansvarstagande och sociala individer.

Fritidshem skapar trygghet och mening

När fritidshemmet fick ett eget kapitel i läroplanen för tre år sedan förstärktes uppdraget och målen tydliggjordes. Trots att fritidshem tillerkänns en så stor roll för att ge barn en trygg och utvecklande skoldag och en meningsfull fritid, så har de svårt att leva upp till uppdraget på grund av att förutsättningarna ofta saknas. För samtidigt som antalet elever har ökat, så har andelen anställda med pedagogisk högskoleutbildning sjunkit.

Stora skillnader

Skolverkets siffror visar att läsåret 2018/19 hade endast 37 procent av personalen på fritidshemmen en pedagogisk högskoleexamen. Det betyder att det går hela 55,4 elever per lärare. Det är den lägsta andelen som uppmätts sedan mätningarna började 1995. Drygt 42 procent saknade helt utbildning för att arbeta med barn. Mot bakgrund av att det sedan 1 juli 2019 är krav på lärarlegitimation med behörighet för fritidshem för att undervisa och ansvara för undervisningen i fritidshemmet är det uppenbart att lärare i fritidshem idag har ett nästintill omöjligt uppdrag.

Skillnaderna är också stora mellan olika fritidshem. I den handfull kommuner med bäst siffror går det 25 elever på varje pedagogiskt utbildad personal. Samtidigt finns det 50 kommuner som har över 100 elever per lärare i fritidshem. Fritidshemmen har stor potential att bidra till både förbättrade kunskapsresultat och jämlika livschanser. Men politikerna måste börja ta bättre vara på den samhällsstärkande kraft som fritidshemmen kan vara.

Sverige behöver satsa på fritidshemmen

Regeringen inkluderar nu äntligen fritidshemmen i Samverkan för bästa skola, den satsning där skolor och förskolor med kvalitetsbrister får stöd av Skolverket. Det är bra, men mer måste göras. Det behövs insatser som leder till fler behöriga lärare, riktmärken för elevgruppernas storlek och mer tid till lärarnas planering, reflektion och utveckling av den pedagogiska verksamheten.

Den prislapp som samhället betalar idag på grund av bristerna är sannolikt på lång sikt betydligt dyrare än vad rätt investeringar idag skulle kosta. Sveriges politiska beslutsfattare borde prisa alla lärare i fritidshemmen genom insatser som gör skillnad i vardagen på varje fritidshem. Det skulle såväl barnen som samhällets utveckling ha mycket att vinna på.

Lärarexamen = jobbsäkert

Många lärarstudenter får jobb redan före sin examen. Lärarbristen slår igenom och ena sidan av myntet är att arbetsmarknaden är ljus för de lärarstudenter som examineras. Å andra sidan skulle vi lärare behöva så många fler kollegor för att matcha behovet.

En ny undersökning från Lärarförbundet visar att åtta av tio lärarstudenter får sitt första jobb redan innan examen. Det illustrerar hur enormt efterfrågade lärare är på arbetsmarknaden. Nio av tio lärarstudenter uppger att det var mycket eller ganska lätt att få jobb.

Lärarbristen rekordstor

Det är här förstås inte alls konstigt med tanke på att bristen på behöriga lärare aldrig varit så stor som nu. Fram till år 2031 uppskattas det totala rekryteringsbehovet till 187 000 heltidstjänster. Bara de närmaste fem åren handlar det om 77 000 heltidstjänster. Det ska ses i ljuset av att det utexamineras drygt 8 000 lärare varje år.

För 25 år sedan hade över nio av tio lärare i grundskolan en fullgjord lärarutbildning i ryggen. Idag är det bara sju av tio. Det stora antalet obehöriga leder till kvalitetsbrister och till en högre arbetsbelastning för oss som är behöriga lärare, bland annat när det gäller betygssättning. Idag har vi en situation där lärarbehörigheten varierar enormt mellan skolor. På vissa skolor är andelen fortfarande lika hög som då, men på andra är bara ungefär hälften behöriga. Den pedagogiska segregationen växer.

Arbetsbelastningen måste ner och lönen upp

Långsiktigt kan lärarförsörjningen bara tryggas genom att skolan ges tillräckliga ekonomiska resurser och att vi lärare ges en rimlig arbetsbelastning med konkurrenskraftiga löner. Men ett sätt att snabbt förbättra situationen och göra att fler kollegor blir behöriga, vore att rikta insatser mot de obehöriga som redan är anställda i skolorna. Lärarförbundet har i en rapport undersökt vilka insatser som skulle behövas för att bara på några få år kunna förbättra lärarbehörigheten avsevärt.

Glädjen i läraryrket

Många lärarstudenter är nu på väg mot sitt första jobb till terminsstarten efter nyår. Jag önskar er alla ett stort lycka till. Ni behövs!

Vi som redan är lärare vet att läraryrket är ett oslagbart yrkesval. Så många fantastiska möten med barn och elever och att se dem utvecklas och lära sig helt nya saker, att få betyda så mycket för elevernas kunskapsutveckling och sociala utveckling – det är både utmanande och utvecklande, men framför allt så glädjerikt. Det positiva ska inte glömmas bort även om det också är så att yrkets löner och arbetsvillkor verkligen behöver förbättras.

Första jobbet?

Till dig som är på väg mot första lärarjobbet så vill jag också göra ett litet medskick: Se till att verkligen avsluta studierna och ta ut din lärarexamen. För även om det är lätt att få jobb utan en riktigt färdig examen, så får du inte legitimation förrän den är avklarad. Först med legitimation får du till exempel sätta betyg. Och framför allt är det bara behöriga lärare som kan ges tillsvidareanställning. En färdig examen ska också påverka lönen positivt.

Du som är nyexaminerad lärare på väg mot första jobbet kan självfallet lita på att Lärarförbundet hjälper dig att ställa krav. Läs mer här. Vi erbjuder till exempel en CV-tjänst och personlig lönecoaching för våra medlemmar. Är du ännu inte medlem så kan du enkelt bli det genom att följa länken här. Välkommen!

Skola och utbildning kan inte spara mer

När politiker väljer att skära ner på utbildning, så vet vi att lärare och skolledare får betala priset i form av sämre arbetsmiljö, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

När politiker väljer att skära ner på utbildning, så vet vi att lärare och skolledare får betala priset i form av sämre arbetsmiljö, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Många politiker tar tyvärr den enklaste vägen till att klara sin budget. Lyft i stället blicken och se att hela samhället vinner på investeringar i utbildning.

Det måste väl gå att spara på skola och förskola. Regeringar av olika kulör har ju öst ut pengar på satsning efter satsning. Lyft hit och lyft dit, reformer och miljarder. Som ett förinställt autosvar har utbildningsministern upprepat sin talepunkt om att skolan tillfördes 15 miljarder kronor förra mandatperioden.

Det går inte att skära mer

Ändå påstår jag bestämt att det inte går att skära mer. Resurserna har nämligen inte ökat realt sett. Visserligen har den nominella kostnaden per elev mellan åren 2012 och 2018 ökat med 20 procent. Men om man justerar för utvecklingen av skolans lokalkostnader och för skolpersonalens löner, så är resurserna per elev nära nog exakt på samma nivå 2018 som sex år tidigare.

Lönerna har ökat i hela samhället och för omväxlings skull har lärarlönerna inte halkat efter andra grupper, utan tagit igen något av tidigare decenniers tapp. Men när skolans kostnader för löner och lokaler ökar snabbare än inflationen, så måste resurstillskotten hänga med. Annars blir det ingen real ökning. Därför har skolan samma resurser per elev nu som den hade 2012 – alla påstådda satsningar till trots.

Nio av tio kommuner planerar nedskärningar

Nu visar en ny enkät bland Lärarförbundets lokalavdelningar att närmare nio av tio kommuner planerar nedskärningar på skola och utbildning nästa år. Det är katastrofalt. Arbetssituationen i skola och förskola är redan mer pressad än någonsin. Maxgränsen är nådd. För under samma period som de reala resurserna legat still har allt fler arbetsuppgifter tillkommit – just genom de många så kallade reformerna. Balansen mellan krav och resurser har rubbats.

Lärare och skolledare får slita hårt för att lägga grunden för ett samhälle med kunniga medborgare som bidrar till framtida välstånd och utveckling. Så mycket hänger ju på detta arbete. Insikten borde finnas att investeringar i utbildning endast är en kostnad på kort sikt, men en långsiktig samhällsvinst.

Tyvärr söker många politiker i stället den enklaste vägen till att klara sin budget. Fattar man ett nedskärningsbeslut nu syns inte de negativa effekterna förrän i en avlägsen framtid. De som fattade besluten blir sällan de som faktiskt ställs till svars.

Men Lärarförbundet tänker inte vänta med ansvarsutkrävandet. Vi tänker visa på konsekvenserna och lägga ansvaret hos politikerna – där det hör hemma. Ansvaret för större klasser, ökad arbetsbelastning, fler sjuka lärare, indraget stöd till elever som behöver det, minskad elevhälsa och pausad kompetensutveckling.

Välja att investera i utbildning

Kommunerna kan göra valet att investera i utbildning. Då får andra budgetposter stå tillbaka eller så måste kommunalskatten höjas. Också staten kan välja om skattesänkningar ska gå före statsbidrag till kommuner och utbildning.

När politiker väljer att skära ner på utbildning, så vet vi att lärare och skolledare får betala priset i form av sämre arbetsmiljö. Barn och elever i form av en sämre utbildning. Samhället i form av en sämre framtid. Det accepterar vi inte. Vi utkräver ansvar här och nu.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand

Johanna Jaara Åstrands ledare
Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 12/19