Lärarförbundet
Bli medlem

Varje elevs rätt till behöriga lärare

Våra politiker får inte släppa på ambitionerna för svensk skola. En ojämlik skola bidrar till utanförskap, sämre tillväxt och att varje människas inneboende kapacitet inte tas till vara, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Våra politiker får inte släppa på ambitionerna för svensk skola. En ojämlik skola bidrar till utanförskap, sämre tillväxt och att varje människas inneboende kapacitet inte tas till vara, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Elever har rätt till undervisning av behöriga lärare. Men i praktiken varierar det stort mellan olika kommuner och olika skolor. För att förändra ­situationen krävs en genuin politisk vilja.

Lärarbristen och likvärdighetsbristen är skolans två stora ödesfrågor. Och de hänger ihop. Vi vet sedan länge att lärarbehörigheten och lärarerfarenheten är som lägst i de skolor som har de tuffaste socioekonomiska förutsättningarna. Bilden bekräftas av ny statistik från Skolverket.

Den svenska skolan fortsätter dra isär

I grundskolan är andelen lärare med legitimation och behörighet i minst ett undervisningsämne på ungefär samma genomsnittsnivå som föregående läsår, 71,4 procent. Genomsnittet för gymnasieskolan är 81 procent och för förskoleklassen 84 procent. Men skillnaderna mellan kommunerna är gigantiska. Från 90.8 procent i Habo till 36,8 procent i Ragunda. Rätten att möta en behörig välutbildad lärare tillgodoses långt ifrån för alla.

I stort sett samtidigt med den nya statistiken över behöriga lärare presenterade Skolverket en annan rapport som visar att den svenska skolan fortsätter dra isär. Föräldrarnas socioekonomiska bakgrund har allt större betydelse för deras barns möjlighet att lyckas i skolan. Den senaste PISA-undersökningen visade samma negativa mönster.

Skolhuvudmän med större utmaningar

För att vända den här utvecklingen krävs riktade insatser och att kommuner och skolor med större utbildningsutmaningar får full uppbackning. Regeringen har valt att följa Skolkommissionens förslag och infört ett riktat stöd till skolhuvudmän med större utmaningar. Det borde alla politiska partier ställa sig bakom. Långsiktigt behöver hela finansieringssystemet förändras i grunden och mekanismerna bakom skolvalet ses över för att nå en mer allsidig elevsammansättning i klassrummen.

Skollagen slår faktiskt fast att svensk skola ska erbjuda en likvärdig utbildning med hög kvalitet för alla elever. Faktorer som socioekonomisk bakgrund eller boendeort ska aldrig vara avgörande. Detta påstår sig i stort sett alla politiker vara överens om. I så fall är det hög tid att styra om, så att skolan verkligen blir bäst där förutsättningarna är sämst. Det handlar om politisk vilja och handlingskraft.

En ojämlik skola bidrar till utanförskap

Det går inte att bortse från betydelsen av att alla elever får undervisas av behöriga lärare. En likvärdig skola kräver att vi pressar tillbaka lärarbristen. Alla kommuner och fristående skolor behöver vara goda lärararbetsgivare. För ingen ska tro att det går att lösa lärarbristen genom att huvudmännen tar lärare ifrån varandra. Det är från andra yrken lärarna måste komma. Läraryrket måste bli så attraktivt att unga vill söka utbildningen och de lärare som idag arbetar utanför skolans värld kan lockas tillbaka.

Våra politiker får inte släppa på ambitionerna för svensk skola. En ojämlik skola bidrar till utanförskap, sämre tillväxt och att varje människas inneboende kapacitet inte tas till vara. Därför får vi aldrig nöja oss förrän alla barn har samma chans att lyckas i skolan och samma rätt att möta en utbildad och behörig lärare – oavsett var de bor och oavsett vad deras föräldrar har för jobb eller utbildning.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 5/18

Vad valrörelsen borde handla om

Förstår de politiska partierna vad som är skolans stora allt överskuggande utmaning? Av de två största partiernas skolpolitiska utspel idag är det svårt att tro det. Förslagen för att råda bot på den eskalerande lärarbristen lyser med sin frånvaro.

Så var valrörelsen i gång på riktigt. Idag gjorde både Moderaterna och Socialdemokraterna skolpolitiska utspel. Mobilförbud och ordningskontrakt säger Socialdemokraterna. Längre skoldagar och obligatorisk lovskola säger Moderaterna. Ingenstans ser jag förslagen som kan bidra till att lösa lärarbristen, likvärdigheten eller ge lärarna förutsättningar att göra ett bra jobb.

Inga förslag som minskar lärarbristen

Var är de åtgärder som leder till fler lärare, som till exempel ett förstärkt studiestöd till de yrkesaktiva som är beredda att växla över till läraryrket? Var är förslagen som rensar bort onödig rapportering, dokumentation eller administration från lärarna, så nuvarande lärare får ägna sig åt det som har betydelse för eleverna? Eller förslagen som ger bättre möjligheter att läsa in behörighet och komplettera för de som är yrkesverksamma lärare, men som saknar behörighet i de ämnen de undervisar i?

Den skolpolitik som försäkrar sig om ett attraktivt läraryrke leder också till goda skolresultat. Varje barn och elev borde ha rätt till en behörig och legitimerad lärare och få den undervisning och det stöd hen behöver för att nå toppen av sin förmåga.

Nytt samhällskontrakt hellre än ordningskontrakt

Tyvärr verkar dagens skolutspel från våra två största partier mest handla om röstfiske och valtaktik. Jag skulle istället för populistiska utspel som ordningskontrakt vilja se ett helt nytt samhällskontrakt för att öka lärareffekten. Det vill säga ett kontrakt som bygger på tillit till lärarkåren och ger oss de förutsättningar som behövs för att öka såväl läraryrkets attraktivitet som kunskapsresultaten.

Vi lärare väntar – förhoppningsvis inte förgäves – på att de politiska partierna ska leverera hållbara och långsiktiga åtgärder på hur läraryrket kan göras mer attraktivt genom rimligare arbetsbelastning och mer attraktiva yrkes- och studievillkor. Jag kan garantera att varje elevs rätt till en utbildad och behörig lärare, betyder tusen gånger mer för kunskapsresultaten i skolan än vad en förstärkt lag om mobilförbud för med sig.

Skolans allt överskuggande utmaning är den akuta och växande bristen på behöriga lärare. Tydligen verkar detta vara lite för svårt och istället lockas politikerna att skrika högt om andra frågor.

Vi behöver inte fler pekpinnar

Utspel om mobilförbud i skolan är kanske för många människor ett budskap som är enkelt att ta till sig. För visst är det även många vuxna som brottas med svårigheterna att använda tekniken på rätt sätt.Det vet politikerna. Därför struntar de i att vi lärare och skolledare efterfrågar helt andra insatser för att förebygga studiero och säkra varje elevs rätt till utbildning av god kvalitet, och inte ett förbud till. Eller som skolborgarrådet i Stockholm, Olle Burell, sa när Jan Björklund nyligen gjorde exakt samma utspel ”Våra rektorer behöver inga fler pekpinnar”.

Moderater och Socialdemokrater säger sig båda vilja ge bättre förutsättningar för de barn som har sämst förutsättningar med sig hemifrån. Utmärkt. Men då handlar det inte i första hand om att stänga av bråkiga elever eller att införa ungdomsdomstolar. Då handlar det om att fördela resurser utifrån skolornas socioekonomiska situation och åtgärder som leder till en mer blandad elevsammansättning i skolorna.

Förväntar mig mer och bättre

Moderaterna borde ansluta sig till den satsning med socioekonomiskt riktade sex miljarder kronor som regeringen har lagt fram, istället för att lägga en massa tillkrånglade detaljförslag för skolor med sociala problem. Socialdemokraterna borde fundera på hur de kan förbättra och konkretisera Moderaternas otydliga förslag om en bättre elevhälsa.

Kanske är det orättvist att döma partierna utifrån dessa två utspel. Det kommer rimligen mera och kanske bättre förslag under de drygt fem månader som återstår till valdagen. Förslag som faktiskt tar fasta på skolans dominerande problem; bristen på behöriga lärare. Jag förväntar mig faktiskt det. Så snälla, skippa signalpolitiken och ta fram riktiga åtgärder som gör att vi lärare blir fler och som leder till bättre förutsättningar för oss att få ägna oss åt vårt kärnuppdrag - elevernas lärarande.

Det är upp till bevis för arbetsgivarna

Vad avtalsrörelsen borde handla om är att kommunerna säger till varandra: Ve den som inte hjälper till, för det kommer göra det så mycket dyrare för oss andra. Enklaste och effektivaste sättet att åstadkomma det är att komma överens med oss lärare, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Vad avtalsrörelsen borde handla om är att kommunerna säger till varandra: Ve den som inte hjälper till, för det kommer göra det så mycket dyrare för oss andra. Enklaste och effektivaste sättet att åstadkomma det är att komma överens med oss lärare, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Sanningens minut närmar sig för Sveriges kommuner. De närmaste åren avgörs om lärarbristen ska kunna tryckas tillbaka eller fortsätta växa.

Fram till år 2027 kommer antalet barn och elever i förskole-, grundskole- och gymnasieåldrar öka med nästan 350 000, en ökning på cirka 15 procent jämfört med 2017. Bara de närmaste åren kommer över 600 nya förskolor och 300 nya skolor behöva byggas i Sverige för att rymma alla.

Fram till år 2031 är det totala rekryteringsbehovet av lärare 187 000 heltidstjänster. Störst är behoven de närmaste fem åren då lärare och förskollärare behöver rekryteras till motsvarande 77 000 heltidstjänster.

Alarmerande siffror

Den här typen av alarmerande siffror och en facklig förbundsordförande som ropar ”vargen kommer” är precis vad man kan förvänta sig – kanske någon tänker. Men alla siffror som refereras ovan kommer från Sveriges kommuner och landsting (SKL), de kommunala arbetsgivarnas samarbetsorganisation. Nyligen presenterade SKL en rapport om rekryteringsbehoven av lärare. Slutsatsen är att fler måste utbildas, men att det inte räcker. Det krävs också bättre arbetssätt.

Arbetsbelastningen måste ner

Det är lätt att hålla med om, men verkar svårare för kommunerna att leva upp till i praktiken. Vi har i dag en situation där lärares och skolledares arbetstid tar slut långt innan arbetsuppgifterna tar slut. Det håller inte långsiktigt och syns i såväl sjukskrivningstal som att många väljer att lämna yrket. Arbetsbelastningen måste ner så att sjukskrivningarna går ner och kvaliteten går upp.

Något som inte får ske är att lärarbristen tas till intäkt för större barn- och elevgrupper, ökat undervisningsuttag eller för massundervisning via webbkameror. Sådana kortsiktiga lösningar förvärrar bara problemen. I stället krävs långsiktiga rekryteringsstrategier, ökade löner och smarta lösningar där annan personal avlastar från det som inte tillhör kärnuppdraget för lärare och ledare.

Positiva exempel som fler borde ta efter

Det finns positiva exempel som fler borde ta efter. Kommunerna i Dalarna och Högskolan Dalarna erbjuder en arbetsintegrerad lärarutbildning där studenterna anställs med lön. Malmö erbjuder tjänstledighet med lön för den som kompletterar sin utbildning till en lärarexamen. På Fristadsskolan i Eskilstuna anställs mentorer för att minska lärarnas arbetsbelastning.

Även regeringen har mer att leverera. De administrativa kraven på lärare och skolledare måste minska. Det skulle frigöra tid och visa professionen tillit. Vidare behövs ett förstärkt studiestöd till de yrkesaktiva som är beredda att växla över till läraryrket, liksom ökade möjligheter att läsa in behörighet för yrkesverksamma lärare.

Probleminsikt saknas inte

SKL visar genom sin rapport att arbetsgivarsidan inte saknar probleminsikt. Nu gäller det att leverera lösningarna. För det räcker inte med de goda exemplen. Alla kommuner måste med. Solidaritet mellan kommuner är att komma överens om att alla ska satsa, att alla hjälps åt. Vad avtalsrörelsen borde handla om är att kommunerna säger till varandra: Ve den som inte hjälper till, för det kommer göra det så mycket dyrare för oss andra. Enklaste och effektivaste sättet att åstadkomma det är att komma överens med oss lärare. Upp till bevis Sveriges kommuner!

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstran


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 4/18


En förskola satt under hård press

Tobias Baudin och Johanna Jaara Åstrand tar emot vittnesmålen från #pressatläge.

Tobias Baudin och Johanna Jaara Åstrand tar emot vittnesmålen från #pressatläge.

På många förskolor är arbetssituationen helt oacceptabel. Berättelserna som samlats under hashtagen #pressatläge sätter fler ord på de krav som Lärarförbundet driver. Det är skamligt att inte mer görs för att matcha förskollärarnas uppdrag med rätt förutsättningar.

Strax före årsskiftet startades hashtaggen #pressatläge. Rösterna om det pressade läget i förskolan har strömmat in sedan dess. Igår tog jag tillsammans med Kommunals Förbundsordförande Tobias Baudin emot de cirka 1500 vittnesmål, som också kommer att överlämnas till utbildningsminister Gustav Fridolin.

Har jag valt rätt yrke?

Så här lyder ett utdrag ur en av berättelserna:

Har jag valt rätt yrke? Stressen och känslan att inte räcka till får mig varje dag att känna en sorg för barnen. En sorg för mig som inte har orken längre. Orken att planera en fin verksamhet med pedagogiska aktiviteter (som ändå aldrig kan genomföras för att det alltid är brist på personal). Orken att umgås med mina vänner och familj.

Vittnesmål som beskriver att orken och tiden att tänka nytt, engagera sig, finnas där, finnas till, utveckla och utvecklas saknas och får många att tänka:

Har jag valt rätt yrke?

Svar:

Ja, jag har valt rätt yrke. Jag älskar mitt yrke! Jag älskar att vara förskollärare. Jag älskar att se hur barnen utvecklas, se barnen i skrattattacker med varandra, hur dom yr runt på golvet lekandes med varandra. Jag älskar att se glädjen i föräldrars ögon när de ser hur bra barnen har det på min avdelning. Jag älskar att varje dag höra skrik, bus, gråt, konflikter, se barnen kramas. Men när orken tar slut för att förutsättningarna brister - tar orken också slut att hålla tyst!

Det här är bara ett exempel av många liknande. Vittnesmålen säger så mycket om varför Lärarförbundet driver kraven om mindre barngrupper, ökad personaltäthet, fler behöriga förskollärare och vikten av att förskollärarnas kompetens används på rätt sätt.

Obalansen mellan uppdrag och resurser

För den självklara drivkraften för förskollärare är såklart mötet med barnen – att få bidra till och se dem utvecklas från första stapplande steg till balansgång, hopp och dans, från joller, ordlekar och ramsor till sagor, argumentation och livfulla berättelser, från plask och blöta kläder till vattenexperiment och isskulpturer.

Det är ju inte bristen på alla glädjeämnen som alla vittnesmål handlar om. Det är bristen på förutsättningar att få göra ett bra jobb som gör skillnad för varje barn. Det är obalansen mellan uppdrag och resurser, antal barn och antal förskollärare och barnskötare, obalans mellan ändamålsenliga lokaler och det pedagogiska uppdraget. Det är vittnesmål om brist på planeringstid, brist på kollegor, lokalytor, pengar, kreativa utemiljöer – vittnesmål om när orken tar slut.

I #pressatläge finns självupplevda berättelser samlade om vad som händer när politiken inte försäkrar sig om att rätt förutsättningar finns på plats och inte litar och lyssnar på sin lärarkår. Både politikerna och vi i professionen vet att åtskillig forskning visar att bland alla investeringar de kan göra i utbildning så är det dem som görs under förskoleåren som får bäst avkastning. Då duger det inte att slarva med förutsättningar, slösa på kompetensen eller spara på de minsta. Det är faktiskt skamligt.

Fel förutsättningar

När jag läser de vittnesmål som samlats under #pressatläge blir jag både bedrövad, upprörd och frustrerad – men jag blir också stärkt. Stärkt av det yrkesansvar och yrkesstolthet som vittnesmålen grundar sig i. Det är inte förskolläraryrket det är fel på – det är förutsättningarna.

Lärarförbundet är tydligt med vari bristerna består och vad som måste förändras. För det första måste barnens bästa få styra barngruppernas storlek. Ett första steg måste vara att minska gruppstorlekarna tills de motsvarar Skolverkets riktmärken. För det andra måste lärarbristen i förskolan tas på allvar. Förskollärare ligger i topp bland Sveriges bristyrken, men står fortfarande utanför många lärarsatsningar. För det tredje måste förskollärarnas kompetens tas tillvara bättre än idag. Trots bristen tvingas förskollärare prioritera administration, städning och vaktmästeri i stället för planering och utveckling. Ett enormt slöseri på både lärarkompetens och lärarglädje.

Sverige har på många sätt en fantastisk förskola, men den är under stark press. Alldeles för ofta sker personalens hängivna arbete på bekostnad av den egna hälsan. Alltför många har redan tvingats hamna i sjukskrivningar eller med sorg lämnat yrket. Många är beredd att komma tillbaka om rätt förutsättningar finns på plats. Till politiker och huvudmän vill jag säga: Lyssna! Detta är ett allvarligt rop på bättring hos er – våra förutsättningsgivare.

Fullt så dålig är inte din läroplan, Jan!

I den skolpolitiska debatten finns debattörer som målar upp en bild av skolan och lärarkåren som nästintill kunskapsföraktande och där faktakunskaper nedprioriteras. För de flesta lärare är det nog omöjligt att känna igen den här bilden av skolan.

Nyligen gjorde Liberalernas partiledare Jan Björklund ett utspel där han dömde ut grundskolans gällande läroplan. En läroplan som han själv införde när han var utbildningsminister. Tesen som Björklund nu driver är att det inte är tillräcklig betoning på faktakunskaper och katederundervisning.

Lärarkårens kunskapssyn

Likande teser drivs också till sin spets i boken Kunskapssynen och pedagogiken av Magnus Henreksson med flera. Bokens författare målar en synnerligen mörk bild av skolan som beskrivs som postmodern och relativistisk i sin syn på kunskap, att kunskap nedvärderas och relativiseras och att läraren intar en passiv och handledande roll. Ser jag till verkligheten i skolorna känner jag verkligen inte igen beskrivningen av min egen eller mina kollegors yrkesutövning.

Lärarna påstås ha devalverats till någon slags allmän stödresurs till elever som själva förväntas söka sin kunskap. Det är verkligen inte min bild. Självklart är det läraren och lärarens undervisning som sätts i första rummet av den kunniga och välutbildade lärarprofession som jag känner.

Dagens skola är ingen flumskola

Men det finns alltså de som försöker ge bilden av en flumskola som inte finns där. Lärarens roll att lära ut ställs i motsättning till elevernas roll att på egen hand lära in. Naturligtvis handlar det inte om antingen eller. Visst kan elever i vissa situationer få ökad kunskap på egen hand. Om de har förkunskaperna! Självklart är det vårt jobb som lärare att se till att de har det.

Jag tycker inte heller att den tolkning som Jan Björklund gör av gällande läroplan och kursplaner ger riktigt fog för att hävda att faktakunskaper inte skulle vara viktiga. Fullt så dålig är inte din läroplan, Jan!

För 15-20 år sedan fanns en pedagogisk diskussion där vissa gav uttryck för att läraren skulle vara coach eller handledare snarare än lärare. Men mitt bestämda intryck har alltid varit att detta synsätt aldrig blivit dominerande bland oss lärare. Idag handlar istället den kollegiala diskussionen inom lärarprofessionen mycket om ledarskap. Utgångspunkten är att undervisningen självklart ska ske med läraren som ledare.

Verkligheten bortom skolpolitikens ritbord

Åtskillig forskning visar att vägen från formulering till realisering av läroplaner inte alltid är så rak. Ofta skiljer skolpraktiken en hel del från det skolpolitiska ritbordet. Skolreformer i all ära, men vi lärare tvingas alltid utforma undervisningen utifrån verkligheten. En verklighet som styrs av våra förutsättningar i form av tid och resurser, av elevsammansättningen i klasserna och elevernas hemförhållanden.

Därmed inte sagt att gällande läroplan inte kan behöva ses över. Det finns skäl att bland annat se över hur styrande kunskapskraven och de så kallade kunskapsmatriserna ska vara och att uttalade kunskapskrav idag inte alltid står i rimlig proportion till antalet undervisningstimmar. Framför allt måste läroplansutvecklingen ledas av lärarprofessionen. Skolkommissionen föreslog att ”utvecklingen av kursplaner, ämnesplaner och kunskapskrav bör ske i en kontinuerlig process med stark förankring hos lärosäten och bland lärare och rektorer”. Ett bra förslag att ta fasta på för de politiska beslutsfattarna.

Något gott som trots allt följer av den debatt som Magnus Henreksson och Jan Björklund går i bräschen för är att lärarens stora betydelse sätts i fokus. Läraren är otroligt viktig för att eleverna ska nå höga kunskapsresultat. Vi behöver en stark lärarprofession för att skolan i Sverige ska fortsätta gå åt rätt håll.

Ja, jag skriver fortsätta åt rätt håll. För skolan är bättre än sitt rykte. Svensk skola står sig i grunden ganska bra och den negativa trend i internationella kunskapsmätningar som under ett antal år funnits har faktiskt vänt.

Kunskapsresultaten förbättras igen

Sverige har inte bara förbättrat sig i PISA-mätningen utan också i den internationella kunskapsmätningen TIMSS. I höstas visade sig svenska åttondeklassare vara i topp i mätningen ICCS som visar kunskaper i demokrati- och samhällsfrågor. Strax före jul presenterades undersökningen PIRLS som mäter elevers kunskaper i och attityder till läsning i årskurs 4. Bara 7 av 50 länder presterar bättre än Sverige i PIRLS.

Det betyder inte att svensk skola inte kan bli bättre. Om insikten finns om lärarens stora betydelse, så borde debatten kunna tas vidare och fokusera på frågan om hur vi ska få bort lärarbristen och se till att alla barn och elever får möta välutbildade behöriga lärare. Det kräver ett attraktivt läraryrke med bra löner och rimlig arbetsbelastning. Det kräver också ett stopp för den utveckling där lärarrollen successivt tyngts med allt fler uppgifter som inte har med undervisningen att göra.

Tänk om skoldebatten kunde få handla om de verkliga problemen, istället för om fantombilder.

Lärareffekten kan göra framtiden ljus

Effekten av lärarens arbete märks på individnivå varje dag i klassrummet och uttrycks i varje elevs kunskaper, arbetsglädje och utveckling, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Effekten av lärarens arbete märks på individnivå varje dag i klassrummet och uttrycks i varje elevs kunskaper, arbetsglädje och utveckling, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Med rätt förutsättningar, konkurrenskraftiga löner och tid för det som utvecklar undervisningen ökar effekten av lärararbetet. När skolan prioriteras läggs grunden för landets framtid.

För snart ett decennium sedan inleddes Lärarförbundets kampanj för världens viktigaste yrke ”Allt börjar med en bra lärare”. Kampanjen startade 2009 och har egentligen aldrig slutat. För det är verkligen så att det man investerar i sin lärarkår kommer mångfalt tillbaka.

Effekten av lärarens arbete märks på individnivå varje dag i klassrummet och uttrycks i varje elevs kunskaper, arbetsglädje och utveckling. På samhällsnivå märks effekten av lärarens arbete först långt senare — på arbetsmarknaden, i samhällsklimatet, i kulturlivet, för forskning och innovation.

Lärareffekten har många ansikten

Vi är så många som upplevt lärareffekten själva. Lärare som gjorde det omöjliga möjligt. Som inspirerat, utmanat och bekräftat. Som lyssnat och förklarat. Som satt gränser och hjälpt till att spränga gränser.

Lärareffekten har så många ansikten. Sveriges senaste nobelpristagare, Tomas Lindahl, är ett. När han mottog sitt nobelpris i kemi 2015 berättade han om sina fantastiska lärare på Bromma gymnasium – i synnerhet kemiläraren Karin Brandt som väckte hans intresse för kemi. ”Lärarkåren förtjänar vårt starka och entusiastiska stöd”, sa han i sitt tacktal.

Ett annat exempel är Augustprisvinnaren Johannes Anyuru som tackade sin gymnasielärare i filosofi Paul Johansson vid Katedralskolan i Växjö för att han blivit författare. Anyuru hyllade alla lärare som varje dag lyfter fram sina elever och ger dem självförtroende och förmåga att vara nyfikna och vilja lära.

På årets QX-gala tackade årets trans Viktoria Harrysson sin lärare och lyfte vikten av mer kunskap för ökad acceptans. Varje dag gör lärare skillnad.

Vår utbildning måste vara i toppklass

Det brukar råda bred enighet om att det är som framstående kunskapsnation Sverige ska möta framtiden. Det betyder att vår utbildning måste vara i toppklass för att klara konkurrensen från andra länder.

Ska vi få fler nobelpristagare som Tomas Lindahl, briljanta författare som Johannes Anyuru, förebilder som Viktoria Harrysson, skickliga civilingenjörer, fantastiska läkare och sjuksköterskor, ja, då krävs kunskap. Ska vi ha fungerande välfärds-, tjänste-, service- och industrisektor, med bra arbetsvillkor och löner, då krävs kunskap.

För att lyckas måste man börja med grunden. Förskolan och skolan måste vara bra och klara sitt uppdrag. Skolledare och lärare måste ha rätt förutsättningar att utöva yrket och ta sitt ansvar.

Vårt arbete lägger grunden för hela landets framtid

Med rätt förutsättningar, konkurrenskraftiga löner, tid för elever och kolleger och för det som utvecklar undervisningen, liksom möjlighet att ta del av och bidra till relevant forskning, ja då ökar effekten av lärararbetet och då framtidssäkrar vi Sverige.

Vi som verkar i skolan vet hur viktigt det är att stat och kommun prioriterar behoven i förskola och skola. När vi lärare talar om läraryrkets utveckling och villkor, då talar vi inte bara i egen sak. Vårt arbete lägger grunden för hela landets framtid. Så låt oss göra skolan till valets viktigaste fråga i höst. Lärareffekten avgör framtiden.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstran


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 3/18

Ska segregationen motverkas? Ska vi ha en likvärdig skola?

I samtal med Inger Ashing.

I samtal med Inger Ashing.

Segregationen måste minska för att samhället ska hålla ihop. Frågan är extremt viktig för skolan av två skäl: Först och främst är skolan ett verktyg för minskad segregation; men det är också viktigt för skolan i sig, då segregationen gör att villkoren för olika skolor blir helt ojämlika.

Sedan årsskiftet har Sverige en ny myndighet som ska arbeta för att motverka segregationen Delmos (Delegationen mot segregation). I veckan träffade jag den nyblivna direktören Inger Ashing för en pratstund om segregation och skolans villkor. Det blev ett spännande samtal om både skolans förutsättningar och dess möjlighet som segregationsminskare. Eller som Inger konstaterade ”Vill man minska segregationen är skolan viktig.”

Delmos uppdrag

Delmos beskriver sitt uppdrag så här: ”Delegationen mot segregation har till uppgift att samla krafterna, bygga kunskapen och stötta ekonomiskt så att insatserna mot segregation får bättre effekt. Det långsiktiga målet är att förbättra situationen i socioekonomiskt utsatta områden och motverka strukturella orsaker till segregation.”

Det här går hand i hand med vad vi i Lärarförbundet anser om skolans centrala roll som demokratiskapare och att det är värdefullt att elever med olika förutsättningar får mötas i den obligatoriska skolan. Både för att det är bra för samhället i stort, men också för att skolans demokratiuppdrag underlättas om elever med olika erfarenheter från olika miljöer möts.

Åtgärder mot skolsegregation

Frågor som vi diskuterade närmare var till exempel resursanvändning och skolpengens konstruktion. Inger var väldigt nyfiken på både Lärarförbundets kritik av skolpengen och hur vi istället skulle vilja se konstruktionen.

Vi resonerade om Skolkommissionens olika förslag, inte minst hur vi ser på hur elever ska fördelas på skolor när dessa är översökta. Sådant som jag framförde handlade om hur Lärarförbundet istället skulle vilja se urvalsreglerna för fristående skolor och hur närhetsprincipen för kommunala skolor bör förändras.

Dagens skolvalssystem har ett stort problem: Vi riskerar att skapa skolor, som både elever och lärare väljer bort. Dessa skolor får både för lite resurser (eftersom de har få elever) och samtidigt svårare att rekrytera behöriga lärare. Vi vet sedan länge att lärarbehörigheten och lärarerfarenheten är som lägst i de skolor som har de tuffaste socioekonomiska förutsättningarna.

Allas chans att utveckla sin potential

Segregationen är förödande eftersom den leder till att många unga människors möjligheter inte tas tillvara och att de aldrig får chansen att utveckla sin potential. För skolans del gör det att skillnaderna mellan utbildningsuppdraget på olika skolor blir gigantiskt. Det här gör att vi på Lärarförbundet ser segregationen som något som måste motverkas med större kraft än hittills.

Jag önskar därför Inger och hennes cirka femton personer starka gäng på Delmos all lycka med sitt uppdrag. Uppgiften är livsavgörande för så många barn och unga som växer upp i dagens samhälle.

Självklart ska offentlighetsprincip och meddelarskydd gälla även friskolor!

Offentlighetsprincipen och meddelarskyddet ska gälla även på fristående skolor, det föreslår regeringen nu i en remiss till Lagrådet. Det är på tiden. Lärarförbundet har länge krävt samma möjlighet till insyn och meddelarskydd i friskolor som i offentligt ägda skolor.

Offentlighetsprincipen är en viktig del i Sveriges grundlag. Vi har väntat länge på att denna grundläggande medborgerliga rättighet också ska gälla i hela skolan. Det är verkligen inte en dag för tidigt att likställa villkoren för skolor oavsett vilken huvudman som driver verksamheten.

Förslaget innebär att allmänheten ges samma rätt till insyn som i de kommunalt drivna skolorna. Det är viktigt för tilliten och för att medborgare, föräldrar och elever ska veta att all skolverksamhet som bekostas av skattemedel är öppen och transparent med information. Vi måste alla ha rätt att kunna se hur våra skattepengar används. Regeringen vill även ändra arkivlagen så att man som elev på en friskola kan känna sig trygg med att det ska vara ordning och reda på alla handlingar hos skolan och att det ska vara enkelt att begära ut information.

Offentlighetsprincip och meddelarskydd i hela skolan borde faktiskt vara en självklarhet. Det märkliga är att det tar så lång tid att faktiskt få det på plats.

Det är bra att regeringen också är tydlig med att man som anställd även på fristående skolor ska kunna känna sig trygg med att berätta om eventuella missförhållanden på sin arbetsplats. Meddelarskyddet för friskolornas personal är en del av förslaget, vilket innebär att alla anställda ska kunna lämna information till journalister med garanterad anonymitet och med förbud om att efterforska källor. Här gäller visserligen sedan tidigare en särskild lag om meddelarskydd i vissa enskilda verksamheter, men det skyddet övergår nu i den nya föreslagna lagen och ges på det sättet en starkare lagreglerad ställning.

Vi får verkligen hoppas att dessa efterlängtade förslag också blir verklighet. Jag utgår ifrån att det finns en bred riksdagsmajoritet för detta – inte minst eftersom detta var en del av den sexpartiöverenskommelse om friskolorna som gjordes redan 2013.

Offentlighetsprincip och meddelarskydd i hela skolan borde faktiskt vara en självklarhet. Det märkliga är att det tar så lång tid att faktiskt få det på plats.

Värdet av en fungerande elevhälsa

Från vänster: Johanna Jaara Åstrand, Erica Sjöberg, Helena Ramund Norén, Sarah Neuman

Från vänster: Johanna Jaara Åstrand, Erica Sjöberg, Helena Ramund Norén, Sarah Neuman

Elevhälsan får ofta en slagsida mot behandlande insatser när den i stället skulle kunna spela en avgörande roll i ett helhetsgrepp för elevernas skol- och livssituation. En väl fungerande elevhälsa vid alla skolor, skulle ha en stor effekt för att förbättra de svenska kunskapsresultaten.

Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) har under några år bedrivit ett projekt för att förbättra skolors elevhälsoarbete. Nyligen träffade jag och Helena Ramund Norén projektledarna Erica Sjöberg och Sarah Neuman från SPSM och fick möjlighet att diskutera elevhälsans roll i skolan. Helena är speciallärare i Uppsala och engagerad i Lärarförbundets referensorgan för särskola och specialpedagogik.

Målet med projektet

Målet med SPSM:s projekt har varit att utarbeta och erbjuda skolor ett kompetensutvecklingspaket med webbinformation, dialogkonferenser och stödmaterial. Projekt som detta är viktiga och bidrar till att utveckla arbetssätten inom skolans förebyggande och hälsofrämjande arbete. SPSM behöver hitta en bättre form för att sprida all den kunskap som finns på myndigheten. Det är alltför många lärare som inte känner till vad SPSM erbjuder. Här har inte minst kommuner och andra huvudmän en viktig uppgift i att skapa nätverk och reella möjligheter för lärare och elevhälsans professioner att kompetensutveckla sig och samarbeta.

Rejält helhetsgrepp behövs

Men det skulle också behöva tas ett rejält helhetsgrepp. Med ett mer systematiskt, och över hela landet likvärdigt elevhälsoarbete, skulle så många fler elever kunna få hjälp att klara skolans mål. Likvärdigt ska inte uppfattas som likadant. Skolor har olika förutsättningar och olika utmaningar. Därför behöver varje skola utforska och utveckla sin skolas elevhälsokompetens och organisation samt få de resurser som behövs.

Det är alltför många lärare som inte känner till vad SPSM erbjuder.

Elevhälsan ska enligt förarbeten till skollagen bidra till att skapa miljöer som främjar elevernas lärande, utveckling och hälsa. Den har ett särskilt ansvar för att undanröja hinder för varje enskild elevs lärande och utveckling. Trots att elevhälsan enligt gällande styrdokument i huvudsak, ska arbeta hälsofrämjande och förebyggande, saknas ofta förutsättningar för ett sådant arbetssätt.

Hälsofrämjande och förebyggande

På många skolor arbetar istället elevhälsan mer med att åtgärda problem som redan har uppstått. Ofta dominerar dessutom ett medicinskt perspektiv inriktat mot diagnostisering över den pedagogiska bedömningen, trots att det skollagen föreskriver är ett bredare hälsofrämjande och förebyggande uppdrag.

Även tillgången till elevhälsa är ofta otillräcklig idag, ofta saknas någon av alla de olika kompetenser som ska ingå i elevhälsan. Samarbetet mellan lärare och elevhälsa brister ofta och en del skolors förebyggande och hälsofrämjande arbete genomförs ofta av lärare utan medverkan av elevhälsan. Insatser inriktade mot elevernas psykiska behov omfattas dessutom sällan av elevhälsoarbetet och psykologkompetens saknas ofta helt. Även när psykolog finns på skolan är denne ofta uppbunden av enskilda elevärenden och därför inte involverad i det förebyggande arbetet.

Utredning pågår

Regeringen har tagit till sig Skolkommissionens förslag att tillsätta en utredning som ska se över hur elevhälsan kan förbättras. Lärarförbundet följer nu utredningen och bevakar särskilt att det förebyggande arbetet får en förstärkt roll samt att kunskapsspridningen om arbetssätt och metoder inom elevhälsoområdet utvecklas.

Andra viktiga uppgifter för oss att bevaka i utredningen är att pröva hur lagstiftningen kan skärpas så att huvudmännen avsätter tillräckliga resurser för elevhälsa och att skollagens formulering om krav på ”specialpedagogisk kompetens” ändras till krav på tillgång till specialpedagog eller speciallärare. Elevhälsan behöver också ges en tydligare inriktning mot stöd i den pedagogiska verksamheten och inte domineras av ett medicinskt perspektiv.

Elevhälsan avgörande för många elever

Utöver detta behöver regering och riksdag se till att de särskilda satsningar för att utbilda fler speciallärare och specialpedagoger som beslutats får genomslag. Det finns farhågor om att de nya platserna inte kommer att tillsättas eftersom förutsättningar för studierna är för dåliga. Här har stat och arbetsgivare ett gemensamt ansvar att skapa mer gynnsamma alternativ för studiefinansiering och bättre möjligheter att kombinera arbete och studier.

Inte sällan blir skolor med en bra elevhälsa också skolor som blir attraktiva arbetsplatser för lärare att verka i. Huvudmännen borde därför se att satsningar på elevhälsan både kan förbättra arbetsmiljön och också spela stor roll i konkurrensen om lärarna.

Rätt utformad kan elevhälsans arbete vara ett oerhört värdefullt stöd för och komplement till oss lärare. För många elever kan insatserna från en väl fungerande elevhälsa faktiskt vara avgörande för om de ska lyckas i skolan. Det borde vara värt att satsa på!

Fakta om Lärarförbundets tidningar

Lärarförbundet är Sveriges största och starkaste fackförbund för lärare och skolledare. Det ska vi fortsätta vara. Men det är inte en position som är självklar. Vi måste vara beredda att förändras i takt med omvärlden och de krav som du som medlem ställer på Lärarförbundet.

Vi ska alltid, alltid vara en plats där dialogen mellan medlemmar står i centrum på en demokratisk arena. Vi ska kunna ge den hjälp och stöd som efterfrågas och snabb och professionell service när du behöver det. Vår kommunikation ska vara ett viktigt verktyg för att stärka våra gemensamma fackliga framgångar och läraryrkets utveckling. Våra tidningar ska erbjuda intressant och relevant läsning och bidra i din professionella utveckling. Genom träffsäker och djupdykande journalistik ska vi ge dig som läsare allsidig, bred och relevant information och nyhetsvärde såväl som professionell utmaning och bekräftelse.

Det är bakgrunden till att förbundsstyrelsen gett kansliet i uppdrag att skapa Sveriges bästa medlemskommunikation och reviderat det redaktionella programmet för förbundets tidningar. Besluten kommer att innebära en del förändringar för tidningsavdelningen och för Lärarförbundets övriga kansli. Men beslutet har förorsakat en debatt med många missförstånd som jag nu vill reda ut.

Inget granskningsförbud

Fakta är att Lärarförbundets tidningar kommer ha en lika viktig roll som förut när det gäller att granska skolan, skolarbetsgivare och myndigheter från ett lärarperspektiv. Det finns heller inte något förbud i det nya redaktionella programmet mot att tidningarna granskar Lärarförbundet, även om tonvikten inte ligger där. I klartext: Om Lärarnas Tidning framgent hittar missförhållanden hos Lärarförbundet är det, precis som tidigare, upp till chefredaktören att bedöma om det finns något nyhetsvärde och om det ska tryckas i tidningen.

Chefredaktörerna ansvariga utgivare

Alltjämt gäller att Chefredaktörerna är ansvariga utgivare och stöds av Tryckfrihetsförordningen. Det är också Chefredaktörerna som leder journalisterna i deras arbete – ingen annan kommer att ge journalisterna uppdrag.

Beslutet innebär inte några nedskärningar eller planerade besparingar. Det är inte heller någon outsourcing av tidningsproduktionen – en väg som en del andra fackförbund valt. Däremot förväntar vi oss att få ut mer effekt av den samlade tidningsproduktionen i form av effektivare spridning och samarbete med andra delar av Lärarförbundets anställda.

Större effekt för pengarna

Bakgrunden till det är att Lärarförbundet i dag har mer än 50 centrala digitala kanaler och lägger en bra bit över 100 miljoner kronor årligen av medlemmarnas pengar på kommunikation och tidningar – utan samordning mellan produktion eller distribution. Ska de summorna kunna försvaras måste medlemmarna få större effekt av de pengar de betalar. Förbundsstyrelsen beslut innebär att vi ska dubbeljobba mindre och därmed använda medlemmarnas resurser mer effektivt.

Vi ska ha de bästa och mest relevanta medlemstidningarna. De är en viktig del av medlemserbjudandet. Vi ska också ha den mest närvarande och smartaste kommunikationen.

Inga färdiga förslag finns

På Lärarförbundets kansli finns nu en styrgrupp som leder arbetet med att utveckla vår medlemskommunikation. Det gäller hela förbundets kommunikation, inte bara tidningarna.

Arbetet är i sin uppstart. Det finns ännu inga konkreta förslag, vare sig vad gäller samarbetsformer, hur digitaliseringen och en förstärkt medlemsdialog ska genomföras eller hur - eller ens om - organisationen behöver justeras. Berörda medarbetare och chefer i organisationen kommer ges utrymme att både bidra och tycka till i den processen.

När chefen för tidningsavdelningen valde att säga upp sig från Lärarförbundet uppstod en vakans i styrgruppen för den process som nu förestår. Vakansen i styrgruppen kommer att fyllas med en person som har journalistisk och publicistisk kompetens.

Mer samarbete på förbundskansliet

Det beslut som har fattats har alltså syftet att säkra att Lärarförbundet lägger de gemensamma resurserna på det som gör skillnad och som efterfrågas av våra medlemmar. Vi ska dra nytta av att vara Sveriges enda lärarorganisation som organiserar hela professionen och visa på såväl kollektiv styrka som hur våra olikheter berikar, kompletterar och är förutsättningar för varandra. För att så ska ske gör vi förändringar som också rör vår kommunikation.

Hela Lärarförbundet, inklusive våra tidningar, ska vara som en extra kollega för medlemmarna. En kollega som ger stöd och information, som uppmuntrar såväl som utmanar. För att kunna vara en bra extra kollega så ska vi bli bättre. Vi ska öka tempot i digitaliseringen. Samarbetet ska öka på kansliet. Fokus ska läggas på medlemsdialog och interaktion. Journalistik och kvalitetstidningar är därför fortsatt viktigt i relationen med medlemmarna.

Allt kan därför inte förbli exakt som det varit. Vi behöver förändra hur vi involverar, engagerar och kommunicerar i det förbund som vi tillsammans äger och utvecklar.

Läs även "Frågor och svar om ny inriktning för förbundets kommunikation"

Frågor & Svar