Lärarförbundet
Har du fått dubbla fakturor för maj månads avgift? Bortse från en av fakturorna och betala endast en avgift. →
Bli medlem

​100 dagar kvar till valet – berätta om lärareffekten!

Idag är det 100 dagar kvar till valet. Berätta om en lärare som betytt mycket för dig och den du är. Berätta hur lärareffekten påverkat dig. Berätta om hur mycket en lärare kan betyda. Ta chansen att påverka politikerna.

Det vi kallar lärareffekten är vad eleverna faktiskt lär sig och bär med sig från skolan genom hela livet tack vare lärares arbete.

Lärares självklara drivkraft är mötet med barnen och eleverna. Elever, som har fått möta lärare med rätt utbildning och förutsättningar att kunna ge det stöd och utmaning eleven behöver, kan nå sina drömmars mål. De kan bli läkare, lärare, musiker, klimatforskare, politiker, byggnadstekniker eller kanske till och med astronauter. På det sättet påverkar lärareffekten hela arbetsmarknaden och Sveriges förmåga att stå sig i den internationella konkurrensen. Lärareffekten märks också på samhällsklimatet, genom medvetna och engagerade samhällsmedborgare som tar ansvar och bryr sig om varandra.

Drömmar och framtidshopp

Varje dag märks lärareffekten på förskolor, i klassrum och på skolgårdar över hela landet, med lärare som undervisar, stöttar, vägleder och ger eleverna kunskaper, drömmar och framtidshopp. Men för att vi lärare ska hinna se alla elever, ge dem stöd utifrån deras egna förutsättningar och den undervisning de behöver, måste vi ha rätt förutsättningar.

Det handlar om arbetsmiljön och arbetsbelastningen, att ha utbildade kollegor och att inte överlastas av administrativa uppgifter. Med konkurrenskraftiga löner som lockar fler att vilja bli lärare, med tid för elever och kollegor och för det som utvecklar undervisningen, liksom möjlighet att ta del av och bidra till relevant forskning, ja då ökar effekten av lärararbetet.

Inget Spotify utan musikläraren

Vi är många som upplevt lärareffekten själva. Lärare som inspirerat, utmanat och bekräftat. Som lyssnat och förklarat. Som satt gränser och hjälpt till att spränga gränser.

Se till exempel Spotifys grundare och VD Daniel Ek, om engagemanget hos hans musiklärare Tony Kinberg. Utan Tony hade det kanske inte ens blivit något Spotify!



Eller Lina Hultkvist, ordförande i Sveriges elevkårer, om hur språkläraren Gunilla inspirerade till intresset för engelska och svenska. Lärareffekten har så många ansikten.

Lärareffekten avgör

Genom att prata om lärareffekten kan vi alla visa att skolfrågan är valets viktigaste fråga och att alla andra valfrågor påverkas av lärareffekten. Politikerna måste satsa på skolan och lärareffekten.

När vi som lärare får bättre förutsättningar att göra vårt jobb och lägga vår tid på rätt saker ökar lärareffekten. Då kan vi ägna oss åt det vi är bäst på – att undervisa och förbereda eleverna inför livet. Framtiden börjar i skolan och lärareffekten avgör vilken framtid det blir!

Framtidens kompetensförsörjning börjar i förskolan

Panelsamtal på Kompetensriksdagen 2018 mellan Mattias Varén, Academy, Johanna Jaara Åstrand, Lärarförbundet och Thomas Persson, Myndigheten för Yrkeshögskolan

Panelsamtal på Kompetensriksdagen 2018 mellan Mattias Varén, Academy, Johanna Jaara Åstrand, Lärarförbundet och Thomas Persson, Myndigheten för Yrkeshögskolan

För att bygga Sverige starkt som kunskapsnation måste man börja från grunden. De kunskaper och förmågor som ges av en bra förskola och skola bär vi med oss hela livet.

Sveriges kompetensriksdag samlar varje år riksdagsledamöter och deltagare från hela den svenska arbetsmarknadens många olika branscher. Tanken är att föra en bred dialog om framtida vägval för hur vi bäst kompetensförsörjer Sverige.

Hur minskar vi kompetensglappen framöver? Det var frågan när jag fick möjlighet att delta på kompetensriksdagen i veckan. Och det är ju en bra fråga.

Gymnasieexamen körkortet in på svensk arbetsmarknad

Något vi vet är att en gymnasie­examen är körkortet in på svensk arbetsmarknad i dag. Utan ett gymnasiebetyg är det svårt för en ung människa att få fast anställning. Den tid då du kunde välja att gå till bruket eller jobba inom långvården i stället för att läsa vidare efter nian är förbi.

Utan en gymnasieexamen blir man beroende av korta påhugg och löper stor risk att hamna i arbetslöshet. Det är självklart tufft för dem som inte kan planera familjeliv, köpa bostad eller på olika sätt hamnar i återvändsgränder, därför att de inte kunnat etablera sig på arbetsmarknaden.

Men det blir också dyrt för samhället när 3 av 10 elever på gymnasieskolan inte har klarat av en examen inom fem år efter påbörjade gymnasiestudier.

Och 17,5 procent av eleverna som gick ut årskurs 9 våren 2017, blev inte ens behöriga till gymnasieskolan.

Bakom de här siffrorna ligger naturligtvis en mängd faktorer. En faktor som det inte går att bortse ifrån är förstås lärarbristen. Bristen på utbildade lärare gör att mötet mellan elev och lärare tappar i kvalitet. Arbetsbelastningen när utbildade kollegor saknas tar ofrånkomligen ut sin rätt. Det betyder att elever riskerar att inte rustas med tillräckligt bra kunskaper för sin fortsatta kunskapsresa genom livet.

Grunden läggs tidigt

För grunden läggs tidigt. Det finns starkt forskningsstöd för att kvalitetsförstärkningar i skolsystemen ger störst effekt tidigt. Morgondagens sjuksköterskor, byggnadsarbetare och ingenjörer sitter i skolbänken, springer på förskolegården och bygger samarbetsförmåga på fritids i dag. Deras resor mot en examen och jobb börjar med en bra lärare där. Kanske orsakar dagens lärarbrist till och med att vi förlorar en eller annan nobelpristagare redan i förskolan?

Vi ska självklart ha ett utbildningssystem som klarar av att kompensera föräldrars olika utbildningsnivåer och elevers olika behov och det är tveklöst så att framtidens arbetsmarknad behöver bättre system för alla att såväl fylla på med aktuell yrkeskunskap som möjligheter till att ställa om och växla karriär. Även lärares möjligheter och villkor till kontinuerlig och relevant kompetensutveckling måste förbättras.

Men det bästa sättet att försäkra sig om att svensk arbetsmarknad har goda förutsättningar att försörjas med rätt kompetens är faktiskt att den grundläggande utbildningen är riktigt bra. Det är en ruta man inte kan hoppa över. För med den ges verktygen för såväl ytterligare lärande som starkare självkänsla.

Lärarbristen: Framtidssäkra nu!

Lärarbristen är ett hot vars effekter riskerar bli stora i ett längre perspektiv. Desto viktigare att i tid börja göra läraryrket mer lockande och konkurrenskraftigt i relation till andra yrkesval. Vi vet vad det handlar om: lönen, arbetsvillkoren och inflytande över yrkesutövandet.

När vi lärare har rätt förutsättningar, tillräcklig tid för våra elever, tid för samarbete med våra kollegor och får ta del av och driva den senaste forskningen, då möjliggör vi innovation, tillväxt och export under kommande decennier. Att investera i lärarkåren är att täppa till kompetensglapp och framtidssäkra Sverige.

Lärares höga sjukskrivningstal misslyckande för arbetsgivarna

De höga sjukskrivningstalen för lärare vittnar om en arbetssituation som inte är hållbar. Arbetsgivarna har misslyckats med att skapa en sund arbetsmiljö där lärare inte behöver riskera sin hälsa för att göra ett bra jobb.

Lärares sjukskrivningstal är höga jämfört med många andra yrkesgrupper. Psykiska diagnoser är den främsta anledningen till sjukskrivning inom skola, för både män och kvinnor. Det visar den senaste statistiken från Försäkringskassan.

Många av Lärarförbundets medlemmar signalerar att de saknar tid för återhämtning. Det är ingen tvekan om att kraven på lärare och skolledare har ökat samtidigt som tillgången till behöriga och legitimerade kollegor minskat på grund av lärarbristen. I lärarbristens Sverige blir alltför många lärare sjukskrivna, något som i sig ytterligare spär på lärarbristen. Enligt Skolverkets prognoserriskerar lärarbristen fortsätta att öka.

Fortfarande höga sjuktal för lärare

Sjuktalen går visserligen ner något. Anledningen kan vara en förändrad handläggning och hårdare tillämpning av Försäkringskassan.

Men de olika lärargrupperna har fortfarande mycket höga sjuktal. Risken för sjukskrivning är högst inom förskole- och grundskoleutbildning. Personal i förskolan löper 63 procent högre risk att bli sjukskrivna än genomsnittet på arbetsmarknaden. Motsvarande siffra för grundskolan är 24 procent.

När vi ser till diagnosen psykiska sjukdomar, där stressrelaterade diagnoser ingår, är risken för den som arbetar i förskolan 81 procent högre att drabbas av en sådan sjukdom än för övriga arbetsmarknaden. För grundskolan är motsvarande siffra 48 procent, för gymnasieskolan 22 procent och för vuxenutbildningen 18 procent.

Orsaken: Obalans mellan krav och resurser

Försäkringskassan pekar på att hög sjukfrånvaro sannolikt beror på generella arbetsmiljöproblem. På obalans mellan krav och resurser. Resultatet för oss lärare blir ofta att fritid måste ägnas till jobb, vilket till slut ökar risken för sjukskrivning. När ekvationen inte går ihop leder det ofta till en enorm samvetsstress. Samvetsstressen förvärras förstås av lärarbristen. Lärare får täcka upp för varandra och det saknas vikarier att sätta in.

Det är faktiskt anmärkningsvärt att arbetsgivare och politiker inte gjort mer för att bryta den negativa trenden. Det kan inte betecknas som något annat än ett misslyckat personalansvar.

Ytterst drabbas eleverna

Det finns starka samband mellan lärares sjuktal och elevernas resultat. För varje procentenhet som lärares sjuktal ökar i en kommun, sjunker andelen elever som inte tar gymnasieexamen.

Inte minst för barnens och elevernas skull behöver beslut fattas som möjliggör för oss lärare och skolledare att öka lärareffekten och säkra rätten till en utbildning av hög kvalitet:

  • Rensa bort onödiga administrativa arbetsuppgifter från lärares och skolledares bord.
  • Avlasta oss lärare med annan kompetens exempelvis socialpedagoger, administrativa lärarassistenter, IT-stöd och elevhälsa.
  • Renodla uppdraget och säkra en arbetsorganisation där vi lärare och skolledare kan fokusera på kärnuppdraget, att bedriva och utveckla undervisningen och det pedagogiska ledarskapet.
  • Se till att Försäkringskassans bedömningar inte styrs av ekonomiska ramar och sparbeting. Vi måste kunna lita på att försäkringen finnas där när vi behöver den.
  • Se till att rehabiliteringsinsatser sätts in, så att lärare får rätt förutsättningar att återgå till det yrke vi med stolthet och glädje valt.

Minskad arbetsbelastning ger positiv spiral

Arbetsgivarna måste rikta all sin kraft på att värna de lärare som finns och att se till att arbetsbelastningen minskar. Då kommer sjukskrivningarna minska, vilket leder till bättre skolresultat. En rimligare balans mellan krav och resurser bidrar i sin tur till ett mer attraktivt yrke som lockar fler att vilja bli, och förbli lärare.

Det är hög tid för arbetsgivare och politiker att göra mer för att säkra ett hållbart, utvecklande och attraktivt läraryrke!


SKL prioriterar fel i avtalsrörelsen

Det är märkligt att möta en motpart som inte fokuserar på lärarbristen, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Det är märkligt att möta en motpart som inte fokuserar på lärarbristen, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Arbetsgivare och lärare borde kunna enas kring skolans utmaningar. Tyvärr är det oklart om den största lärararbetsgivaren, SKL, är ­beredd att medverka till ett handslag om de avgörande frågorna.

Avtalsförhandlingarna med SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, är i ett bekymmersamt läge. Nu har vi kommit till en situation där medlare måste tillkallas. I förhandlingarna har lärarorganisationerna mött en motpart som tagit som sin viktigaste ­fråga att ändra turordningsreglerna vid uppsägning på grund av arbetsbrist.

Det är knappast vad skolans utmaning handlar om. Skolan lider inte av arbetsbrist, men däremot av en enorm lärarbrist. En brist som riskerar att öka ytterligare under de kommande åren.

Läraryrket - ett av de mest stressande

Arbetsmiljöverkets statistik visar att läraryrket är ett av de mest stressande och psykiskt påfrestande. 84 procent av grundskollärarna och 73 procent av gymnasielärarna uppger att de har för mycket att göra. Snittet för samtliga yrken är 53 procent. Dessa fakta borde föranleda ljudande alarmklockor på högsta volym hos våra ­arbetsgivare.

På varje förskola och skola behöver lärares arbetsinnehåll och arbetsbelastning gås igenom i syfte att skapa balans mellan arbetsuppgifter och arbetstid. Tillräcklig tid behöver säkras till långsiktig planering, för- och efterarbete, uppföljning och utveckling.

Stressen och den psykiska påfrestningen gör lärare sjukare än andra ­yrkesgrupper. Försäkringskassans statistik visar att lärare ligger långt över arbetsmarknadens genomsnitt i antalet sjukfall. Detta borde arbetsgivarna i rent egenintresse ge högsta prioritet.

Löneuppvärderingen måste få fortsätta

Trots de lönesatsningar som gjorts för lärarna under senare tid är livs­lönen föga attraktiv jämfört med andra akademiska yrkesval. Ur ett rekryteringsperspektiv borde arbetsgivarna inse det ohållbara i situationen.

De senaste årens löneuppvärdering måste få fortsätta och förstärkas. Inte minst har det sätt på vilket de statliga lönesatsningarna genomförts medfört negativa konsekvenser i form av omotiverade löneskillnader. Dessa måste hanteras. Alla erfarna och skickliga lärare behöver garanteras en löne­utveckling som speglar deras arbete, ansvar och betydelse för elevernas ­resultat.

Även Skolkommissionens slutsatser och förslag är en färdriktning som vi parter centralt och lokalt borde ta ansvar för. Bland annat genom att bidra till utvecklingen av ett fungerande system för lärares och skolledares kompetens- och karriärutveckling.

Lärarbristens orsaker

Men högst på SKL:s dagordning står alltså turordningsreglerna. Det är märkligt att möta en motpart som inte fokuserar på den allt överskuggande utmaningen – lärarbristen. SKL borde kunna bättre.

Om förmågan inte finns att gripa tag i lärarbristens orsaker kommer oundvikligen fler elever att stå utan behöriga lärare. Det hotar i sin tur Sveriges förmåga att förbli en ledande kunskapsnation och utvecklas som samhälle.

Olika kommuner må ha olika förutsättningar att hantera det kritiska läge som skolan befinner sig i. Desto viktigare att vi centralt enas kring ett avtal som får spela roll överallt. Det är vi tillsammans som måste bemästra lärar­bristen. Det är vad avtalsrörelsen framför allt borde handla om.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand



Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 7/18

Ställ högre krav på arbetsmiljön

Obalansen mellan krav, tid och ­resurser gör att arbetsbelastningen för lärare och skolledare är mycket hög jämfört med de flesta andra yrkes­grupper, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Obalansen mellan krav, tid och ­resurser gör att arbetsbelastningen för lärare och skolledare är mycket hög jämfört med de flesta andra yrkes­grupper, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Samtidigt som arbetsbelastningen för lärare och skolledare ökat har reglerna för rätt till ersättning vid sjukdom blivit hårdare. Stressen måste ner och sjukförsäkringen måste gå att lita på.

Många lärare som är sjuka blir det till följd av en osund arbetsmiljö. Statis­tiken från Försäkringskassan visar att ­lärare är kraftigt överrepresenterade när det gäller sjukskrivningar. Det säger en hel del om vår arbetsmiljö.

Alarmerande arbetssituation

Illustrationerna är många. Under hashtaggen #pressatläge har ett stort antal förskollärare vittnat om hur personal stressas sönder och till slut sjukskrivs för att de inte orkar. Nyligen lade Lärarförbundet fram en rapport som visar en alarmerande arbetssituation på många fritidshem, med minskande andel utbildade lärare och allt större elevgrupper. Tidigare i år redovisade Lärarförbundet en undersökning bland medlemmarna som visade att nio av tio ­lärare inte fullt ut hinner med sitt uppdrag under ordinarie arbetstid.

Obalansen mellan krav, tid och ­resurser gör att arbetsbelastningen för lärare och skolledare är mycket hög jämfört med de flesta andra yrkes­grupper.

Insikt tycks saknas

När ekvationen inte går ihop leder det till en enorm samvetsstress. Resultatet blir att fritiden ägnas åt jobb och att sjukskrivningarna ökar.

Insikten tycks saknas att det först är när stressen minskar som sjukskrivningarna kommer att gå ner, vilket då också kommer påverka skolresultaten positivt.

Lärarkrisens Sverige

Bara hälften av alla arbetsplatser inom skolan arbetar systematiskt med att förebygga stress, enligt Arbetsmiljö­verket. Det är ett tydligt tecken på att den ohälsosamma arbetsmiljön inte ­tagits på tillräckligt allvar.

Till allt detta kommer hetsjakten på de sjuka. Allt fler får avslag på sin ansökan om ersättning. Försäkringskassans policy innebär att sjukskrivna som ingår i en rehabiliteringsplan och har återgått till sitt jobb på deltid – ibland upp till 75 procent av tjänsten – uppmanas att säga upp sig och söka andra heltids­arbeten. I lärarkrisens Sverige borde det vara självklart att lärare som blivit sjuka av sitt jobb ska få en vettig chans att komma tillbaka till sitt yrke i stället för att tvingas söka andra jobb.

För en tid sedan avslöjades att en del av Försäkringskassans kontor gått så långt i jakten på de sjuka att de handläggare som avslår flest ansökningar ges mer betalt. Det är verkligen helt horribelt.

Höga sjuktal

Det som vägleder Försäkringskassan är regeringens direktiv om att få ner sjukskrivningarna till i snitt nio sjukdagar per person och år.

Regeringens hårda krav på att minska antalet sjukskrivna pressar Försäkringskassan att avslå allt fler ansökningar om sjukpenning. Trots massiv facklig kritik har regeringen hittills valt att gå in i valrörelsen utan att återkalla niodagarsmålet.

Regeringen borde tänka efter en gång till. Vi är många som förväntar oss en sjukförsäkring som det går att lita på. Roten till de höga sjuktalen ligger i bristerna i arbetsmiljön. Det är där ­regeringen borde ställa de stenhårda kraven.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 6/18

Krisartad situation i fritidshemmet

Situationen i landets fritidshem är krisartad. Elevgrupperna är för stora, bristen på behöriga lärare enorm och de lärare som finns har för lite tid till planering, reflektion och utveckling av den pedagogiska verksamheten.

Ordningskontrakt. Längre skoldagar. Mobilförbud. Fler undervisningstimmar. Mer betyg. Mer utvärdering och kontroll. Inte tillit till lärares professionella kunnande. Inte resurser för rimliga klass- och gruppstorlekar. Inte kvalitet före kvantitet. Ska detta bli kännetecknande för den politiska debatten i årets valrörelse? Hoppas inte. Det finns ju verkliga och akuta problem i grundskola, förskola och fritidshem som behöver politiska initiativ. Nu!

Tre av fyra har för hög arbetsbelastning

Situationen i landets fritidshem är ett aktuellt exempel. Det visar en undersökning som Lärarförbundet genomfört bland medlemmar som arbetar i fritidshem. Svaren från medlemmarna bekräftas också av ny statistik fån Skolverket.

Lärarförbundet har frågat 2 300 medlemmar om arbetssituationen. Nästan tre av fyra svarar att deras arbetsbelastning är för hög eller mycket för hög. De största utmaningarna är att personalen inte har tillräckliga resurser att ta hand om barn med behov av särskilt stöd, att elevgrupperna är stora, att lokalerna inte är anpassade för verksamheten och att det saknas tid för planering, reflektion och utveckling av undervisningen.

Stora barngrupper

Lärarna i fritidshem uppger att de i genomsnitt har fyra timmars planeringstid i veckan för sitt arbete i fritidshemmen. Två av tre uppger att planeringstiden är för knapp eller inte alls räcker till. Tre av fyra får otillräckliga möjligheter till kompetensutveckling.Om lärarna i fritidshem gavs rätt förutsättningar skulle de själva vilja arbeta mer med gruppens sociala utveckling, elevernas samarbete och kommunikation, kunskapsutveckling genom lekfullt lärande och även elevernas självkänsla och motivation.

Storleken på elevgrupperna varierar mycket mellan olika kommuner. Över 20 procent av deltagarna i undersökningen uppger att deras elevgrupp är 41-50 elever och det är också många som har något färre eller något fler elever. Det rimmar väl med Skolverkets officiella statistik som säger att en genomsnittlig grupp i fritidshem är 39,7 elever. Men påfallande många i enkäten har långt större elevgrupper. Sju procent av lärarna arbetar i elevgrupper med över 100 elever.

Allt färre har pedagogisk högskoleutbildning

Skolverket visar att det aldrig tidigare funnits så många elever inskrivna i fritidshem som idag, samtidigt som antalet anställda inte ökat i tillnärmelsevis samma takt. Åren 2007-2017 har antalet elever ökat med 45 procent, medan antalet anställda bara har ökat med 28 procent.

Till detta kommer att andelen anställda med pedagogisk högskoleutbildning sjunker. Endast fyra av tio av personalen i fritidshem har pedagogisk högskoleexamen. Skillnaderna mellan kommunerna är gigantiska. Hösten 2017 hade 39 procent av personalen på fritidshem en pedagogisk högskoleexamen, vilket är den lägsta andelen som har uppmätts sedan 1995. 2016 hade 42 procent av personalen pedagogisk högskoleexamen och 2015 var andelen 47 procent. Trenden är mer än oroande och insatser för att vända den borde gjorts för länge sedan.

Inför riktlinjer för barngruppernas storlek

Den här utvecklingen är naturligtvis inte hållbar. För förskolan finns nationella riktlinjer som anger att barn i åldern fyra till fem år som går i förskolan bör gå i en barngrupp som består av mellan nio och femton barn. När samma barn sedan blir ett år äldre och tillbringar sina dagar i förskoleklass och på fritidshem är elevgruppen i fritidshemmet mångdubbelt fler.

Det är naturligtvis helt orimligt och leder till en usel arbets- och lärandemiljö för både elever och vuxna. För att säkra en fritidshemsverksamhet med kvalitet och där personalen har en rimlig arbetssituation måste elevgrupperna minska rejält. Införande av nationella riktlinjer skulle vara en hjälp som kan utgöra både en sporre och piska på landets kommuner och övriga huvudmän.

Det som behövs är en politik som tar sig an personalens oacceptabla arbetssituation, de stora barngrupperna, bristen på utbildade lärare och de stora skillnader som finns mellan olika kommuner. Den prislapp som samhället betalar idag på grund av bristerna är betydligt dyrare än vad rätt investeringar skulle kosta. Probleminsikt verkar finnas hos företrädare för arbetsgivarsidan. Det är lovande, men kommunerna har ännu mycket att bevisa.

Fritidshem = ökade kunskapsresultat och ökad jämlikhet

För fritidshem är enormt viktiga för barns utveckling och lärande. Genom fritidspedagogiken stärks elevernas kunskaper, samarbetsförmåga, självkänsla och sociala utveckling. Det är en verksamhet som gör att yngre skolbarns skoldag blir komplett, där lärandet sker på andra vis än i grundskolan och där barn med olika bakgrund möts. Fritidshemmen har stor potential att bidra till både högre kunskapsresultat och jämlika livschanser. Politiker! Ta vara på den potentialen!

Lärarförbundets fritidshemspolitik finner man här. De tre viktigaste kraven för att utveckla fritidshemmen är för det första att lärar- och personaltätheten ökar. Och det viktigaste för ökad pedagogisk kvalitet är att det blir fler behöriga lärare i fritidshem. För det andra att regeringen inför nationella riktlinjer för elevgruppernas storlek i fritidshemmen. För det tredje att skapa tid för planering och pedagogisk utveckling. Lärare i fritidshem behöver självklart schemalagd planeringsstid varje vecka för att fritidshemmet ska kunna leva upp till kvalitetskraven.

Politiken för att vända utvecklingen rätt på fritidshemmen finns. Vi lärare vet vad som behövs. Det är bara för alla politiska partier att ta för sig och göra Lärarförbundets fritidshemspolitik till sin. Vilket parti ska bli först med att gå in i valrörelsen med ordentliga löften om minskade elevgrupper och åtgärder som gör skillnad i vardagen och leder till fler behöriga lärare?

Varje elevs rätt till behöriga lärare

Våra politiker får inte släppa på ambitionerna för svensk skola. En ojämlik skola bidrar till utanförskap, sämre tillväxt och att varje människas inneboende kapacitet inte tas till vara, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Våra politiker får inte släppa på ambitionerna för svensk skola. En ojämlik skola bidrar till utanförskap, sämre tillväxt och att varje människas inneboende kapacitet inte tas till vara, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Elever har rätt till undervisning av behöriga lärare. Men i praktiken varierar det stort mellan olika kommuner och olika skolor. För att förändra ­situationen krävs en genuin politisk vilja.

Lärarbristen och likvärdighetsbristen är skolans två stora ödesfrågor. Och de hänger ihop. Vi vet sedan länge att lärarbehörigheten och lärarerfarenheten är som lägst i de skolor som har de tuffaste socioekonomiska förutsättningarna. Bilden bekräftas av ny statistik från Skolverket.

Den svenska skolan fortsätter dra isär

I grundskolan är andelen lärare med legitimation och behörighet i minst ett undervisningsämne på ungefär samma genomsnittsnivå som föregående läsår, 71,4 procent. Genomsnittet för gymnasieskolan är 81 procent och för förskoleklassen 84 procent. Men skillnaderna mellan kommunerna är gigantiska. Från 90.8 procent i Habo till 36,8 procent i Ragunda. Rätten att möta en behörig välutbildad lärare tillgodoses långt ifrån för alla.

I stort sett samtidigt med den nya statistiken över behöriga lärare presenterade Skolverket en annan rapport som visar att den svenska skolan fortsätter dra isär. Föräldrarnas socioekonomiska bakgrund har allt större betydelse för deras barns möjlighet att lyckas i skolan. Den senaste PISA-undersökningen visade samma negativa mönster.

Skolhuvudmän med större utmaningar

För att vända den här utvecklingen krävs riktade insatser och att kommuner och skolor med större utbildningsutmaningar får full uppbackning. Regeringen har valt att följa Skolkommissionens förslag och infört ett riktat stöd till skolhuvudmän med större utmaningar. Det borde alla politiska partier ställa sig bakom. Långsiktigt behöver hela finansieringssystemet förändras i grunden och mekanismerna bakom skolvalet ses över för att nå en mer allsidig elevsammansättning i klassrummen.

Skollagen slår faktiskt fast att svensk skola ska erbjuda en likvärdig utbildning med hög kvalitet för alla elever. Faktorer som socioekonomisk bakgrund eller boendeort ska aldrig vara avgörande. Detta påstår sig i stort sett alla politiker vara överens om. I så fall är det hög tid att styra om, så att skolan verkligen blir bäst där förutsättningarna är sämst. Det handlar om politisk vilja och handlingskraft.

En ojämlik skola bidrar till utanförskap

Det går inte att bortse från betydelsen av att alla elever får undervisas av behöriga lärare. En likvärdig skola kräver att vi pressar tillbaka lärarbristen. Alla kommuner och fristående skolor behöver vara goda lärararbetsgivare. För ingen ska tro att det går att lösa lärarbristen genom att huvudmännen tar lärare ifrån varandra. Det är från andra yrken lärarna måste komma. Läraryrket måste bli så attraktivt att unga vill söka utbildningen och de lärare som idag arbetar utanför skolans värld kan lockas tillbaka.

Våra politiker får inte släppa på ambitionerna för svensk skola. En ojämlik skola bidrar till utanförskap, sämre tillväxt och att varje människas inneboende kapacitet inte tas till vara. Därför får vi aldrig nöja oss förrän alla barn har samma chans att lyckas i skolan och samma rätt att möta en utbildad och behörig lärare – oavsett var de bor och oavsett vad deras föräldrar har för jobb eller utbildning.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 5/18

Vad valrörelsen borde handla om

Förstår de politiska partierna vad som är skolans stora allt överskuggande utmaning? Av de två största partiernas skolpolitiska utspel idag är det svårt att tro det. Förslagen för att råda bot på den eskalerande lärarbristen lyser med sin frånvaro.

Så var valrörelsen i gång på riktigt. Idag gjorde både Moderaterna och Socialdemokraterna skolpolitiska utspel. Mobilförbud och ordningskontrakt säger Socialdemokraterna. Längre skoldagar och obligatorisk lovskola säger Moderaterna. Ingenstans ser jag förslagen som kan bidra till att lösa lärarbristen, likvärdigheten eller ge lärarna förutsättningar att göra ett bra jobb.

Inga förslag som minskar lärarbristen

Var är de åtgärder som leder till fler lärare, som till exempel ett förstärkt studiestöd till de yrkesaktiva som är beredda att växla över till läraryrket? Var är förslagen som rensar bort onödig rapportering, dokumentation eller administration från lärarna, så nuvarande lärare får ägna sig åt det som har betydelse för eleverna? Eller förslagen som ger bättre möjligheter att läsa in behörighet och komplettera för de som är yrkesverksamma lärare, men som saknar behörighet i de ämnen de undervisar i?

Den skolpolitik som försäkrar sig om ett attraktivt läraryrke leder också till goda skolresultat. Varje barn och elev borde ha rätt till en behörig och legitimerad lärare och få den undervisning och det stöd hen behöver för att nå toppen av sin förmåga.

Nytt samhällskontrakt hellre än ordningskontrakt

Tyvärr verkar dagens skolutspel från våra två största partier mest handla om röstfiske och valtaktik. Jag skulle istället för populistiska utspel som ordningskontrakt vilja se ett helt nytt samhällskontrakt för att öka lärareffekten. Det vill säga ett kontrakt som bygger på tillit till lärarkåren och ger oss de förutsättningar som behövs för att öka såväl läraryrkets attraktivitet som kunskapsresultaten.

Vi lärare väntar – förhoppningsvis inte förgäves – på att de politiska partierna ska leverera hållbara och långsiktiga åtgärder på hur läraryrket kan göras mer attraktivt genom rimligare arbetsbelastning och mer attraktiva yrkes- och studievillkor. Jag kan garantera att varje elevs rätt till en utbildad och behörig lärare, betyder tusen gånger mer för kunskapsresultaten i skolan än vad en förstärkt lag om mobilförbud för med sig.

Skolans allt överskuggande utmaning är den akuta och växande bristen på behöriga lärare. Tydligen verkar detta vara lite för svårt och istället lockas politikerna att skrika högt om andra frågor.

Vi behöver inte fler pekpinnar

Utspel om mobilförbud i skolan är kanske för många människor ett budskap som är enkelt att ta till sig. För visst är det även många vuxna som brottas med svårigheterna att använda tekniken på rätt sätt.Det vet politikerna. Därför struntar de i att vi lärare och skolledare efterfrågar helt andra insatser för att förebygga studiero och säkra varje elevs rätt till utbildning av god kvalitet, och inte ett förbud till. Eller som skolborgarrådet i Stockholm, Olle Burell, sa när Jan Björklund nyligen gjorde exakt samma utspel ”Våra rektorer behöver inga fler pekpinnar”.

Moderater och Socialdemokrater säger sig båda vilja ge bättre förutsättningar för de barn som har sämst förutsättningar med sig hemifrån. Utmärkt. Men då handlar det inte i första hand om att stänga av bråkiga elever eller att införa ungdomsdomstolar. Då handlar det om att fördela resurser utifrån skolornas socioekonomiska situation och åtgärder som leder till en mer blandad elevsammansättning i skolorna.

Förväntar mig mer och bättre

Moderaterna borde ansluta sig till den satsning med socioekonomiskt riktade sex miljarder kronor som regeringen har lagt fram, istället för att lägga en massa tillkrånglade detaljförslag för skolor med sociala problem. Socialdemokraterna borde fundera på hur de kan förbättra och konkretisera Moderaternas otydliga förslag om en bättre elevhälsa.

Kanske är det orättvist att döma partierna utifrån dessa två utspel. Det kommer rimligen mera och kanske bättre förslag under de drygt fem månader som återstår till valdagen. Förslag som faktiskt tar fasta på skolans dominerande problem; bristen på behöriga lärare. Jag förväntar mig faktiskt det. Så snälla, skippa signalpolitiken och ta fram riktiga åtgärder som gör att vi lärare blir fler och som leder till bättre förutsättningar för oss att få ägna oss åt vårt kärnuppdrag - elevernas lärarande.

Det är upp till bevis för arbetsgivarna

Vad avtalsrörelsen borde handla om är att kommunerna säger till varandra: Ve den som inte hjälper till, för det kommer göra det så mycket dyrare för oss andra. Enklaste och effektivaste sättet att åstadkomma det är att komma överens med oss lärare, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Vad avtalsrörelsen borde handla om är att kommunerna säger till varandra: Ve den som inte hjälper till, för det kommer göra det så mycket dyrare för oss andra. Enklaste och effektivaste sättet att åstadkomma det är att komma överens med oss lärare, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Sanningens minut närmar sig för Sveriges kommuner. De närmaste åren avgörs om lärarbristen ska kunna tryckas tillbaka eller fortsätta växa.

Fram till år 2027 kommer antalet barn och elever i förskole-, grundskole- och gymnasieåldrar öka med nästan 350 000, en ökning på cirka 15 procent jämfört med 2017. Bara de närmaste åren kommer över 600 nya förskolor och 300 nya skolor behöva byggas i Sverige för att rymma alla.

Fram till år 2031 är det totala rekryteringsbehovet av lärare 187 000 heltidstjänster. Störst är behoven de närmaste fem åren då lärare och förskollärare behöver rekryteras till motsvarande 77 000 heltidstjänster.

Alarmerande siffror

Den här typen av alarmerande siffror och en facklig förbundsordförande som ropar ”vargen kommer” är precis vad man kan förvänta sig – kanske någon tänker. Men alla siffror som refereras ovan kommer från Sveriges kommuner och landsting (SKL), de kommunala arbetsgivarnas samarbetsorganisation. Nyligen presenterade SKL en rapport om rekryteringsbehoven av lärare. Slutsatsen är att fler måste utbildas, men att det inte räcker. Det krävs också bättre arbetssätt.

Arbetsbelastningen måste ner

Det är lätt att hålla med om, men verkar svårare för kommunerna att leva upp till i praktiken. Vi har i dag en situation där lärares och skolledares arbetstid tar slut långt innan arbetsuppgifterna tar slut. Det håller inte långsiktigt och syns i såväl sjukskrivningstal som att många väljer att lämna yrket. Arbetsbelastningen måste ner så att sjukskrivningarna går ner och kvaliteten går upp.

Något som inte får ske är att lärarbristen tas till intäkt för större barn- och elevgrupper, ökat undervisningsuttag eller för massundervisning via webbkameror. Sådana kortsiktiga lösningar förvärrar bara problemen. I stället krävs långsiktiga rekryteringsstrategier, ökade löner och smarta lösningar där annan personal avlastar från det som inte tillhör kärnuppdraget för lärare och ledare.

Positiva exempel som fler borde ta efter

Det finns positiva exempel som fler borde ta efter. Kommunerna i Dalarna och Högskolan Dalarna erbjuder en arbetsintegrerad lärarutbildning där studenterna anställs med lön. Malmö erbjuder tjänstledighet med lön för den som kompletterar sin utbildning till en lärarexamen. På Fristadsskolan i Eskilstuna anställs mentorer för att minska lärarnas arbetsbelastning.

Även regeringen har mer att leverera. De administrativa kraven på lärare och skolledare måste minska. Det skulle frigöra tid och visa professionen tillit. Vidare behövs ett förstärkt studiestöd till de yrkesaktiva som är beredda att växla över till läraryrket, liksom ökade möjligheter att läsa in behörighet för yrkesverksamma lärare.

Probleminsikt saknas inte

SKL visar genom sin rapport att arbetsgivarsidan inte saknar probleminsikt. Nu gäller det att leverera lösningarna. För det räcker inte med de goda exemplen. Alla kommuner måste med. Solidaritet mellan kommuner är att komma överens om att alla ska satsa, att alla hjälps åt. Vad avtalsrörelsen borde handla om är att kommunerna säger till varandra: Ve den som inte hjälper till, för det kommer göra det så mycket dyrare för oss andra. Enklaste och effektivaste sättet att åstadkomma det är att komma överens med oss lärare. Upp till bevis Sveriges kommuner!

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstran


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 4/18


En förskola satt under hård press

Tobias Baudin och Johanna Jaara Åstrand tar emot vittnesmålen från #pressatläge.

Tobias Baudin och Johanna Jaara Åstrand tar emot vittnesmålen från #pressatläge.

På många förskolor är arbetssituationen helt oacceptabel. Berättelserna som samlats under hashtagen #pressatläge sätter fler ord på de krav som Lärarförbundet driver. Det är skamligt att inte mer görs för att matcha förskollärarnas uppdrag med rätt förutsättningar.

Strax före årsskiftet startades hashtaggen #pressatläge. Rösterna om det pressade läget i förskolan har strömmat in sedan dess. Igår tog jag tillsammans med Kommunals Förbundsordförande Tobias Baudin emot de cirka 1500 vittnesmål, som också kommer att överlämnas till utbildningsminister Gustav Fridolin.

Har jag valt rätt yrke?

Så här lyder ett utdrag ur en av berättelserna:

Har jag valt rätt yrke? Stressen och känslan att inte räcka till får mig varje dag att känna en sorg för barnen. En sorg för mig som inte har orken längre. Orken att planera en fin verksamhet med pedagogiska aktiviteter (som ändå aldrig kan genomföras för att det alltid är brist på personal). Orken att umgås med mina vänner och familj.

Vittnesmål som beskriver att orken och tiden att tänka nytt, engagera sig, finnas där, finnas till, utveckla och utvecklas saknas och får många att tänka:

Har jag valt rätt yrke?

Svar:

Ja, jag har valt rätt yrke. Jag älskar mitt yrke! Jag älskar att vara förskollärare. Jag älskar att se hur barnen utvecklas, se barnen i skrattattacker med varandra, hur dom yr runt på golvet lekandes med varandra. Jag älskar att se glädjen i föräldrars ögon när de ser hur bra barnen har det på min avdelning. Jag älskar att varje dag höra skrik, bus, gråt, konflikter, se barnen kramas. Men när orken tar slut för att förutsättningarna brister - tar orken också slut att hålla tyst!

Det här är bara ett exempel av många liknande. Vittnesmålen säger så mycket om varför Lärarförbundet driver kraven om mindre barngrupper, ökad personaltäthet, fler behöriga förskollärare och vikten av att förskollärarnas kompetens används på rätt sätt.

Obalansen mellan uppdrag och resurser

För den självklara drivkraften för förskollärare är såklart mötet med barnen – att få bidra till och se dem utvecklas från första stapplande steg till balansgång, hopp och dans, från joller, ordlekar och ramsor till sagor, argumentation och livfulla berättelser, från plask och blöta kläder till vattenexperiment och isskulpturer.

Det är ju inte bristen på alla glädjeämnen som alla vittnesmål handlar om. Det är bristen på förutsättningar att få göra ett bra jobb som gör skillnad för varje barn. Det är obalansen mellan uppdrag och resurser, antal barn och antal förskollärare och barnskötare, obalans mellan ändamålsenliga lokaler och det pedagogiska uppdraget. Det är vittnesmål om brist på planeringstid, brist på kollegor, lokalytor, pengar, kreativa utemiljöer – vittnesmål om när orken tar slut.

I #pressatläge finns självupplevda berättelser samlade om vad som händer när politiken inte försäkrar sig om att rätt förutsättningar finns på plats och inte litar och lyssnar på sin lärarkår. Både politikerna och vi i professionen vet att åtskillig forskning visar att bland alla investeringar de kan göra i utbildning så är det dem som görs under förskoleåren som får bäst avkastning. Då duger det inte att slarva med förutsättningar, slösa på kompetensen eller spara på de minsta. Det är faktiskt skamligt.

Fel förutsättningar

När jag läser de vittnesmål som samlats under #pressatläge blir jag både bedrövad, upprörd och frustrerad – men jag blir också stärkt. Stärkt av det yrkesansvar och yrkesstolthet som vittnesmålen grundar sig i. Det är inte förskolläraryrket det är fel på – det är förutsättningarna.

Lärarförbundet är tydligt med vari bristerna består och vad som måste förändras. För det första måste barnens bästa få styra barngruppernas storlek. Ett första steg måste vara att minska gruppstorlekarna tills de motsvarar Skolverkets riktmärken. För det andra måste lärarbristen i förskolan tas på allvar. Förskollärare ligger i topp bland Sveriges bristyrken, men står fortfarande utanför många lärarsatsningar. För det tredje måste förskollärarnas kompetens tas tillvara bättre än idag. Trots bristen tvingas förskollärare prioritera administration, städning och vaktmästeri i stället för planering och utveckling. Ett enormt slöseri på både lärarkompetens och lärarglädje.

Sverige har på många sätt en fantastisk förskola, men den är under stark press. Alldeles för ofta sker personalens hängivna arbete på bekostnad av den egna hälsan. Alltför många har redan tvingats hamna i sjukskrivningar eller med sorg lämnat yrket. Många är beredd att komma tillbaka om rätt förutsättningar finns på plats. Till politiker och huvudmän vill jag säga: Lyssna! Detta är ett allvarligt rop på bättring hos er – våra förutsättningsgivare.