Lärarförbundet
Bli medlem

Lärare klarar betygsättningen bra – trots systemfelen

Svenska lärares betygsättning håller i stort hög kvalitet. Det styrks av betygens starka förmåga att förutsäga elevers studieprestation vid högre studier. Faktorerna bakom en oönskad variation i betygsättningen beror inte minst på lärarbristen och skolsegregationen.

En ny rapport från Skolverket visar att det finns betydande skillnader i betygsättningen mellan olika skolor. I skolor med många högpresterande elever är skolorna mer restriktiva med att sätta högre betyg jämfört med skolor med mer lågpresterande elever. Betygen tenderar enligt rapporten att inte fullt ut återspegla vad eleverna kan, utan vilken skola och vilka skolkamrater de har inverkar också. Det är vidare relativt stora skillnader mellan resultaten på de nationella proven jämfört med elevers slutbetyg.

Sambandet mellan betygssättning och andelen obehöriga lärare

Det här hade jag möjlighet att allt för kortfattat få diskutera med Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson i TV4:s Nyhetsmorgon. Därför ska jag fördjupa diskussionen här i bloggen.

Betygsättning ska vara rättssäker och likvärdig. Elever och föräldrar ska kunna lita på att betygen är välgrundade. Men lösningen på detta är inte att knyta betygsättningen hårdare till de nationella proven, vilket hittills varit politikens reflexmässiga favoritåtgärd. Även Peter Fredriksson halkade in på det spåret.

Vi har idag flera systemfel. Ett sådant är att alla elever inte undervisas av behöriga lärare. Bara legitimerade lärare får sätta betyg. Det betyder att legitimerade lärare tvingas sätta betyg på elever som de inte undervisar. Och som kanske dessutom undervisas av en mängd olika obehöriga lärare under ett läsår. Det leder inte till vare sig kvalitet eller likvärdighet och riskerar förstås träffsäkerheten i betygsättningen. Skolverket borde ta som sin uppgift att redovisa sambandet mellan graden av behöriga lärare vid skolor och betygens förmåga att återspegla vad eleverna faktiskt kan.

Lärarbristen och skolsegregationen är systemfel

Lärarbristen är alltså en ofrånkomlig aspekt i sammanhanget. Till det kommer att skolsegrationen gör att vi inte har en blandad elevsammansättning. Segregationen för med sig att högpresterande respektive lågpresterande elever tenderar att gå i olika skolor, vilket naturligen blir en större utmaning för betygssättande lärare.

Lärarbristen och skolsegregationen är verkliga utmaningar för svensk skola. Och inte bara för betygssättningen. Ändå letar många andra ställföreträdande lösningar som att ge större betydelse för de nationella proven.

Lära för nationella provet eller lära för livet?

Därför behöver vi fråga oss vilken sorts skola vi vill ha. En som lär för proven eller en som lär för livet? Sedan 2017 gäller att det nationella provet ”särskilt ska beaktas” när betyg sätts. De analyser som Skolverket nu gjort är endast gjorda på åren 2013 - 2015. Ändå säger generaldirektören att man bör pröva att införa en fastslagen gräns för hur mycket provbetyget får avvika från slutbetyget på skolnivå. Lite märklig, kan tyckas. Vet Skolverket redan att förändringen varit ett slag i luften?

Avprofessionalisera inte lärarna

Peter Fredrikssons förslag vore ta ett steg mot att avprofessionalisera lärarkåren. Nästa logiska steg blir då att slopa lärares betygsättning och införa externa examinationer. Men det är viktigt för kvaliteten i skolan att betygsättningen inte ses som något som är skiljt från undervisningen. Om läraryrket devalveras till att riva av några lektioner, utan större ansvar för återkopplingen till eleverna, så har väldigt mycket förlorats. Skolan behöver mer fokus på att eleverna lär in. Inte att lärarrollen begränsas till att lära ut.

Som vissa nationella prov är uppbyggda nu, kan ett enstaka fel av en elev dra ner hela provbetyget. Är det inte bättre att lärare mer allsidigt kan bedöma elevernas kunskaper i olika och återkommande sammanhang? Ska dagsform och skicklighet i att klara skriftliga prov vara det viktiga? Det riskerar att bli både orättvist och sätta en enorm press på eleverna.

Hur missvisande är betygen – egentligen?

Av Skolverkets rapport är det kanske lätt att lite förhastat tro att betygen idag är kraftigt missvisande och inte fyller sin funktion som urvalsinstrument till vidare studier. Så är det inte. Betygen är – trots eventuell betygsinflation – fortfarande det mest effektiva urvalsinstrumentet vid övergång till högre studier. Elever med höga betyg klarar sig väldigt väl vid högskolestudier, medan elever med lägre betyg har tydliga svårigheter att klara studierna. Betygen förutsäger alltså det väsentliga om elevens kunskaper och förmåga att tillgodogöra sig ny kunskap.

Det här visar Skolverkets egna rapporter, till exempel ”Från gymnasieskola till högskola - en registerstudie” (2018). Lärare sätter alltså högst adekvata betyg, trots de systemfel som finns. Betygen ger till och med, enlig nämnda studie, bättre förutsättningar att förutspå studieprestationer än faktorer som föräldrarnas utbildningsbakgrund.

Sambedömning vägen framåt

Enligt min uppfattning är vägen framåt att utveckla det som kallas professionell sambedömning. Det vill säga att flera lärare tillsammans bedömer elevernas kunskaper när betygen ska sättas. På så sätt ges ökad rättssäkerhet för eleverna och en kontinuerlig utveckling av bedömarkompetensen. En hel del forskning stödjer detta. Det är begripligt att våra politiker vill komma åt betygsinflationen på vissa skolor, men förena det med tillit till lärares förmåga att under längre tid och med en större bredd av olika examinationsformer bedöma elevernas kunskaper.

Allt börjar med bra lärare tillsammans

Lärarförbundet är det enda förbund som samlar hela lärarprofessionen. Vi står stadigt i vår övertygelse: svensk skola har inte råd med en splittrad lärarkår.

Vi lärare och skolledare har världens häftigaste yrke. Vi sätter en stolthet i vårt yrkesval. För att vara lärare är att vara en del av något större. Om att lägga grunden för vårt samhällsbygge.

Vi utbildar alla andra yrkesgrupper. Vi bidrar till att alla barn får de kunskaper som de behöver för ett bra liv och för att bli delaktiga i samhället. Vi ser i förlängningen till att vård och omsorg får tag på kompetens och att svenska företag framgångsrikt kan konkurrera med omvärlden.

Rätt förutsättningar

Varje dag höjer yrkeskunniga lärare och skolledare kvaliteten på undervisningen och bidrar till elevernas lärande. Det vi behöver är rätt förutsättningar för att göra ett bra jobb och så att vi kan få fler kollegor. För problemet i lärarbristens Sverige är inte de lärare vi har – det är de lärare vi inte har.

Vad är då rätt förutsättningar? Ja, det handlar om arbetsmiljö, om färre kringuppgifter, om tid att få planera undervisningen och tid för att följa upp elevernas lärande. Om möjligheter till kompetensutveckling och tid för samarbete med kollegorna. Om att löner och villkor är konkurrenskraftiga. Om att lärare och skolledare har inflytande över skolans utveckling och över hur resurserna används. Om att skolans resurser fördelas utifrån elevers och skolors olika behov. Om att det finns personal i skolan som kan avlasta och komplettera oss i lärarprofessionen. Så att lärare får vara ­lärare oavsett var lärarskapet utövas.

I Lärarförbundet är man inte ensam

I Lärarförbundet jobbar vi för ett hållbart och utvecklande arbetsliv, en likvärdig skola och ett attraktivt läraryrke. I förhandlingar, i medlemsaktiviteter, i opinionsbildning och i påverkansmöten. Och vi är många som hjälps åt. I Lärarförbundet är man inte ensam.

Tillsammans uppnår vi kollektivavtal och trygghetssystem som förbättrar medlemmarnas villkor och bidrar till en stark lärarprofession som uppbär samhällets förtroende och en betydande professionell autonomi. Som representanter för lärarkåren pekar vi inte bara på problemen, vi kommer också med förslag på lösningar.

Samla hela lärarprofessionen

Ända sedan fröet för Lärarförbundet såddes för över 180 år sedan, har vi drivits av övertygelsen om att det bästa för skolans och professionens utveckling är att vi arbetar tillsammans. Lärarförbundet samlar över 230 000 lärare och skolledare från förskola till högskola. Det bygger på insikten att alla delar i utbildningssystemet är varandras förutsättningar.

Lärarförbundet är den enda organisation som samlar kraften från hela lärarprofessionen. Vi vägrar att ställa olika lärarkategorier mot varandra. En splittrad profession ger i praktiken frivilligt bort makt över sin egen ställning och utveckling.

Genom att samla hela professionen i ett enda förbund, stärker vi vårt inflytande och vår ställning. För det är du, jag och vi tillsammans som har svaren på vad som behöver hända på arbetsplatsen, i läraryrket och i hela Skolsverige. Det är vad idén om Lärarförbundet går ut på. Att allt börjar med bra lärare – tillsammans.

Nyårskrönika 2018

2018 var ett händelserikt år för Sveriges lärare och skolledare. När vi blickar in i 2019 kommer många viktiga utbildningspolitiska frågor att stå i debattens centrum och där vi lärare tillsammans kan visa vägen framåt.

2018 var ett år som i stora delar av världen präglades av ett råare samhällspolitiskt klimat, inte minst genom det oacceptabla näthat som förgiftar mycket av det offentliga samtalet. Vi har också sett hur nazister har marscherat i svenska städer och vi har upplevt att antisemitism hotar judiska institutioner och enskilda judar. I ett par länder i Europa har vi också kunnat bevittna hur demokratin fortsatt att inskränkas. Året kantas alltså tyvärr av mörka moln.

Allt börjar med bra lärare

Men en annan ljusare bild av 2018 är allt det mödosamma men glädjerika arbete som dag efter dag har gjorts i Sveriges förskolor, skolor och fritidshem. En stor fördel med att vara förbundsordförande i Lärarförbundet är möjligheten att få göra många arbetsplatsbesök och få ta del av allt fantastiskt lärararbete som utförs.

Under det år som gått har jag fått möta en del av alla de lärare och skolledare runt om i hela landet som gör verklig skillnad. Som ser till att barn och elever, lär och inspireras, stöttas och utmanas och kan växa som individer i kraft av sina vunna kunskaper och insikter. Det är både bekräftande och hoppingivande att vi lärare fortsätter att betyda så mycket för så många. Ett av alla bra exempel är Viktoria Harrysson som, på QX-galan 2018 utsågs till årets trans. Viktoria tackade i sitt tal sin lärare och lyfte vikten av mer kunskap för ökad acceptans. Det är också en bild av 2018.

Årets valrörelse

Att råda bot på lärarbristen är nyckeln till många av skolans stora utmaningar, som ökad likvärdighet och strävan efter ännu bättre kunskapsresultat. Därför var Lärarförbundets slogan i valrörelsen att satsa på vad vi kallar lärareffekten. Med det menar vi allt det som påverkar en lärares arbete med att ta barn och elever vidare till nya framsteg.

Visserligen kom skolfrågorna inte alltid fram i valrörelsen, men medan valdebatten till stor del kretsade kring integration och lag och ordning visade SVT:s vallokalsundersökning att svenska folket i slutändan ändå ansåg att sjukvård och skola var de två absolut viktigaste frågorna. Och lyssnar man på politikerna i valrörelsen så var det tydligt att det finns en bred insikt om att läraryrket måste bli mer attraktivt. Det är bra. Vi har på några år gått ifrån att ha en skoldebatt om att allt är skolans och lärarnas fel till att beslutsfattare och opinionsbildare ser att lärarna är lösningen. Nu förväntar vi oss lösningarna som kan göra lärareffekten både hållbar och förnybar.

Årets regeringskaos

Ett samtalsämne på allas läppar den här hösten blev svårigheterna att bilda en handlingsduglig regering. Och någon ny regering fick vi ju inte 2018. Men det parlamentariska läget borde egentligen inte tillåtas spela så stor roll för oss som arbetar i och för en bättre skola. Sverige behöver nämligen inte bara en ny regering. Sverige behöver ett nytt skolpolitiskt samarbetsklimat. Inriktningen borde, oavsett vilken regering det till slut blir, vara att nå breda och långsiktiga överenskommelser som håller långsiktigt och visar lärarprofessionen tillit och förtroende.

Så låt partistrategerna kliva tillbaka och släpp fram kompromissvilliga och eftertänksamma utbildningspolitiker. I stället för taktiskt spel måste politikerna i brett samförstånd leverera besluten som gör läraryrket mer attraktivt och skolan mer likvärdig. Huvudmän och rikspolitiker behöver göra betydligt mer på den här fronten under 2019.

Årets avtalsrörelse

Något som också präglade året var avtalsrörelsen med Sveriges största lärararbetsgivare SKL (Sveriges kommuner och landsting). Efter nära nio månaders utdragna förhandlingar, så kunde vi i höstas till slut enas om ett nytt huvudavtal för 200 000 kommunalt anställda lärare och skolledare. Avtalet tar nödvändiga steg mot konkreta åtgärder på varje skola och förskola för att förbättra arbetsmiljön och skapa balans mellan arbetsuppgifter och arbetstid.

Genom avtalet har vi fått bra verktyg för ett aktivt arbetsmiljöarbete på plats. Nästa steg är att förmå politiker nationellt och lokalt att försäkra sig om att rätt resurser finns på plats för att vi till fullo ska kunna ta vårt yrkesansvar. Det är inte en kollektivavtalsfråga utan ett politiskt ansvar. Det är därför vårt påverkansarbete är så viktigt på alla nivåer det kommande året.

Årets kongress

Fyra dagar i slutet av oktober samlades 259 ombud från hela landet för att fatta besluten om vilka frågor Lärarförbundet ska driva kommande fyra år. Kongressen fattade beslut att Lärarförbundet ska vara ett fackligt professionsförbund och slog fast vision, inriktning och uppdrag. Vi ska ta sikte mot framtiden med en tydlig agenda för en stark profession där vi både i vårt yrkesval och engagemang i Lärarförbundet bidrar till att skapa en framtid där rätten till likvärdig utbildning stärks och utanförskap, diskriminering och främlingsfientlighet bekämpas. Lärarförbundet ska vara medlemsnära och det självklara valet för alla landets lärare, skolledare, studie- och yrkesvägledare och lärarstudenter. Vi ska stärka attraktiviteten och tilliten till lärarprofessionen genom att stärka yrkesansvaret, den vetenskapliga grunden, inflytandet, uppvärderingen och professionsutvecklingen. Det är ett tydligt fortsatt fokus på minskad arbetsbelastning, ökat inflytande och höjda löner. Kongressen valde också in fem nya ledamöter i förbundsstyrelsen. Totalt består förbundsstyrelsen av 17 ledamöter från skolans olika delar och från norr till söder.

Årets framgångar

Under året fattades äntligen beslut om att endast den som har lärarlegitimation med behörighet för fritidshemmet ska få ansvara för undervisningen på fritidshemmet. Många års påtryckningar gav utdelning. Kravet är ett viktigt erkännande av fritidspedagogikens och en seger för både lärare och elever.

Lärarförbundets påverkansarbete om förskolechefernas titel och utbildning röntes också med framgång. I fortsättningen ska de benämnas rektorer och genomgå en fullvärdig rektorsutbildning på 30 högskolepoäng. Lärarförbundet har länge drivit på för den här reformen som är en tydlig bekräftelse på förskolechefens ansvar och kompetens.

Även frågan om lärare och skolledares möjligheter till utveckling i yrket tog rejäla kliv framåt under året. Ett gediget utredningsarbete om införande av så kallade professionsprogram finns nu på regeringens bord. Det här måste bli en av de allra första och viktigaste arbetsuppgifterna för en ny utbildningsminister att ta tag i.

Året som kommer

Nu träder vi in i ett 2019 som kommer bjuda på både utmaningar som möjligheter. Tillsammans ska alla vi medlemmar i Lärarförbundet visa att allting börjar med bra lärare. 2019 ska bli året då alla verkligen förstår att det är vi lärare som bygger Sveriges framtid. Och att vi vill bidra till en ljus sådan. Tack och Gott nytt år!


Vägen till Nobelpris börjar i skolan

Så här mitt i Nobelveckan kan det vara bra att påminna om en sak: Vägen till framtida Nobelpris börjar inte i ett forskningslaboratorium eller på ett universitet.

Nobelprisen har delats ut. Högtidligt och med pompa och ståt har med rätta fantastiska personer hyllats som gjort betydande vetenskapliga upptäckter och landvinningar. Forskning och excellens står i centrum. Men resan till Nobelpris börjar inte där. Resan startar i en förskola, i en skola eller i ett fritidshem. I Lärarförbundet brukar vi säga att allt börjar med bra lärare.

Röster om lärareffekten

För lärareffekten har så många ansikten. Sveriges senaste nobelpristagare, Tomas Lindahl, är ett. När han mottog sitt Nobelpris i kemi 2015 berättade han om sina fantastiska lärare på Bromma gymnasium– i synnerhet kemiläraren Karin Brandt som väckte hans intresse för kemi. ”Lärarkåren förtjänar vårt starka och entusiastiska stöd”, sa han i sitt tacktal.

Varje dag gör lärare skillnad för barn, elever och studenter runt om i Sverige. Visst kan grunden läggas för Nobelpris, men det handlar ju framför allt om att rusta alla barn och elever för livet. Vi vet att effekten av en lärarinsats kan avgöra så mycket. Det kan många intyga. Till exempel Babben Larsson och Ebba Busch Thor. Eller Daniel Ek och Anna Ekström. Det finns många röster som kan berätta om lärareffekten.

Lärare som utmanar och inspirerar

En av många fantastiska lärare som under en lång lärargärning gjort skillnad för sina elever är Gunilla Schollin-Borg. ”Kunskapen ska inte vara för lektionen – den ska vara för livet”, säger Gunilla. Hon har inspirerat, stöttat och motiverat många elever. Däribland Lina Hultqvist, ordförande för Sveriges Elevkårer, som beskriver sin lärare med orden: "Hon fortsatte alltid att utmana mig i skolan". Idag är Gunilla pensionär och minns tillbaka på sitt yrkesliv med glädje. Hon ångrar aldrig sitt beslut att bli just lärare. Ta del av hur Gunilla och Lina beskriver lärareffekten.

Kunskapen ska inte vara för lektionen – den ska vara för livet

När skolan fungerar som bäst för både lärare och elev har läraren möjlighet att väcka intresset för kunskap och förmedla den. Vi behöver en skola fylld av kunskapstörst, lust, motivation och glädje. Att undervisa och att lära sig ska naturligtvis vara roligt. Det är då lärareffekten blir som störst.

Fler lärare och rätt förutsättningar för lärande

För att vi även i framtiden ska fortsätta att få höra berättelserna om vad lärareffekten betytt, så gäller det att se till att skolledare och lärare har rätt förutsättningar att utöva sitt yrke. Det behövs tid för elever, tid för kollegialt samarbete, tid att utveckla och anpassa undervisningen och inte minst fler utbildade lärare.

I dag är bristen på utbildade lärare ett av den svenska skolans största bekymmer och något som förstås hotar att minska lärareffekten. Allt färre barn och elever får möta utbildade lärare. Den utvecklingen måste vändas. För när alla viktiga pusselbitar finns på plats så kan inget hålla tillbaka effekten av lärararbetet och det är då vi framtidssäkrar Sverige. Kanske kan det till och med bli ett eller annat Nobelpris.

Skolpolitiker bör hålla sig på avstånd

Det är väl ingen konst att vara ­lärare, tänker kanske en och annan. Men i själva verket är det dags att skifta perspektiv. Vi borde börja se lik­heten med den konstnärliga friheten och kanske börja tala om undervisningskonsten, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Det är väl ingen konst att vara ­lärare, tänker kanske en och annan. Men i själva verket är det dags att skifta perspektiv. Vi borde börja se lik­heten med den konstnärliga friheten och kanske börja tala om undervisningskonsten, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Skolpolitiken skulle vinna på att närma sig de principer som kulturpolitiken vilar på. Friheten i läraryrket behöver öka.

Svensk kulturpolitik har länge följt den uttalade principen om armlängds avstånd. Det betyder att politiker beslutar om storleken på anslagen, men inte över det konstnärliga innehållet.

Politikerna styr inte vilken konst som ska visas på muséer och utställningar, vilka författare som ska få stöd, vilken musik som ska spelas i konserthallar eller vilka pjäser som ska sättas upp på teatrarna. ­Ansvaret för det i den offentligt finansierade kulturen får bäras av de som är konstnärligt sakkunniga. Alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna stöder det här förhållningssättet.

Principen om armlängds avstånd

Principen om armlängds avstånd handlar om demokrati och konstnärlig frihet, men också om kvalitet och om tillit till kulturskaparna. Det är därför intressant att jämföra med en annan av demokratins fundamentala institutioner. Jag syftar förstås på skolan. Här har vi under lång tid sett en utveckling där både stat och huvudmän på ett allt mer detaljerat sätt griper in med påbud och kontroller.

I dag är det många lärare som längtar efter att få använda sin arbetstid till egen fördjupning, till samarbete med kolleger, till att planera undervisningen och för att följa upp elevernas lärande. Men som upptäcker att en rad regler och måsten kommer mellan dem och det goda pedagogiska mötet med barn och elever.

Läraryrket - ett legitimationsyrke

Betygsättning och dokumentation av kunskaper är typexempel på vad som borde ses som strikt professionell yrkesutövning utan yttre påverkan. I dag åläggs vi lärare att kartlägga alla elevers kunskapsutveckling vid styrda tillfällen oavsett behov. Vi tvingas konstatera att läroplaner och kursplaner diskuteras och dissekeras av personer långt från professionen, som föräldrar, nationalekonomer och psykologer. Det är vi lärare som är utbildade i lärande och bedömning och som har ämneskunskaper och pedagogisk kompetens. Faktiskt inga andra än vi.

Det är väl ingen konst att vara ­lärare, tänker kanske en och annan. Men i själva verket är det dags att skifta perspektiv. Vi borde börja se lik­heten med den konstnärliga friheten och kanske börja tala om undervisningskonsten.

Större respektavstånd

Läraryrket är och ska vara ett legitimationsyrke där legitimationen är en kvalitetssäkring och ett bevis på särskild kompetens. Syftet är att i stället för regelstyrning förlita sig på att en gedigen utbildning garanterar att yrkes­utövarna har den kompetens som krävs för att arbeta självständigt. Modellen med legitimation vilar på insikten om att det blir mindre krångligt och ger bättre resultat.

Det är möjligt att skolan inte fullt ut ska jämställas med de fria konsterna. Men poängen är att det behövs ett större respektavstånd från politikens sida i relation till den välutbildade lärarprofessionen. Kvalitet och kunskapsresultat skulle vinna på det. Fler skulle välja att bli lärare om friutrymmet för egna bedömningar var större. Vi behöver en tillitsbaserad styrning, där lärare och skolledare i förtroendefull dialog med beslutsfattarna gemensamt styr skolan utifrån övergripande politiska mål.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand

Johanna Jaara Åstrands ledare
Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 15/18

Rensa bland lärares alla arbetsuppgifter

Alla elever vinner på att lärare och skolledare får fokusera på kärnuppdraget, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Alla elever vinner på att lärare och skolledare får fokusera på kärnuppdraget, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

För att fler ska vilja bli och förbli lärare behöver läraruppdraget renodlas och stödfunktionerna stärkas. Det gäller i förskola och fritidshem såväl som i skolans alla delar.

Vad ska lärare göra egentligen? Svaret kan tyckas självklart. Lärare ska ansvara för barn och elevers lärande. Vad annars? Men frågan är högst befogad. För verkligheten på skolor, fritidshem och förskolor är nämligen den att lärare får ägna sig åt en stor mängd andra uppgifter.

Just nu samlar Lärarförbundet in röster om läraruppdraget genom uppropet ”Renodla läraruppdraget nu!”. På Lärarförbundets hemsida gör tusentals medlemmar sina röster hörda om arbetsuppgifter som de anser inte hör hemma i läraruppdraget.

Mer tillit till lärar­kåren och färre politiska pekpinnar

Exemplen är många trots att det i en tid av stor lärarbrist borde vara ­extra viktigt att lärares arbetstid används till kärnuppgiften undervisning och lärande. Ändå får lärare ägna sin tid åt städning, frånvarorapportering, vikarie­anskaffning och kopiering. ­Eller till att vara vaktmästare, administratör, ­kurator och IT-tekniker. ­Tiden för planering och för- och efterarbete konkurreras ut av andra arbetsuppgifter.

Dessutom tycks svensk skola så foku­serad på att mäta varje delresultat och dokumentera precis allt, att tiden för kärnuppdraget sakta men säkert trycks tillbaka. Skolpolitiken behöver i stället bygga på mer tillit till lärar­kåren och färre politiska pekpinnar.

Skolans huvudmän kan också göra mycket. Ett viktigt steg framåt är att i dialog med oss lärare och skolledare se över prioriteringarna, vilka uppgifter som kan rensas bort helt och vilka sysslor som kan skötas av andra yrkeskategorier.

Ett bra elevhälsoarbete med tillräckliga resurser

För det går att avlasta oss lärare. Vilken typ av avlastning som ska till måste utgå från de lokala behoven på varje arbetsplats. Exempelvis kan det behövas ett utvecklat stöd för skol­ledare när det gäller ekonomi och lokaler, personalfrågor och juridik. Skolledarna måste ges tiden att verkligen vara pedagogiska ledare.

En annan åtgärd kan vara att anställa socialpedagoger och särskilda mentorer som kan ta ansvar för frågor som rör eleverna men som inte direkt har med läraruppdraget att göra, samt förebygga och följa upp sociala situationer och behov. På vissa skolor kan administrativa lärarassistenter vara ett bra alternativ för att ta hand om praktiska göromål, blankett- och informationshantering, kopiering och iordningställande av teknik. Ett bra elevhälsoarbete med tillräckliga resurser är en avgörande faktor överallt medan vilka andra kringfunktioner som behövs måste avgöras från skola till skola, huvudman till huvudman.

Renodla läraruppdraget och stärk stödfunktionerna

Det viktiga är att säkerställa att vi lärare får använda vår tid och kompetens till mötet med barn och elever. Till det som spelar roll för lärande och utveckling. Då stärks kvaliteten i verksamheten samtidigt som läraryrket blir mer attraktivt. Lärare ligger i toppskiktet av statistiken över yrken med stor stress och hög arbetsbelastning. En avgörande faktor för att vända den trenden är att renodla läraruppdraget och stärka stödfunktionerna.

Alla elever vinner på att lärare och skolledare får fokusera på kärnuppdraget. I förlängningen får vi en bättre skola där hela samhället blir vinnare.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare
Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.
Läs ledaren i Lärarnas tidning 14/18

Renodla läraruppdraget nu!

Lärare ska ägna sin tid åt barn och elevers lärande. Inte till det som det bör finnas annan personal i skolan som gör eller åt arbetsuppgifter som egentligen bara är onödig byråkrati.

Vittnesmålen är många om att vi lärare inte får ägna vår tid åt det som göra skillnad för elevernas lärande och kunskapsresultat. Att tiden förloras till kringuppgifter och administration.

När fokus på lärares kärnuppdrag tappas bort, så bidrar det ofrånkomligen till att det blir mindre attraktivt att bli och förbli lärare. Enda sättet att minska lärarbristen är att ge rätt förutsättningar och göra läraryrket så efterfrågat som möjligt. Ska vi närma oss målet att varje barn och elev på sikt ska få mötas av behöriga och legitimerade lärare, så borde den första åtgärden vara att rensa bort allt som lärarkåren inte har efterfrågat för att göra ett bra jobb.

Fokus på mötet med barnen och eleverna

Den självklara drivkraften för varje lärare är mötet med barnen och eleverna. Den självklara drivkraften för våra skolpolitiker måste bli att säkerställa att lärarna har rätt förutsättningar i det mötet.

Vi behöver få till stånd en skola och förskola där vi lärare får göra rätt saker och ha rådighet över vår yrkesutövning. Ett friutrymme att självständigt ta det pedagogiska ansvaret med färre politiska pekpinnar och blanketter, fria från arbetsuppgifter som inte korresponderar med en lärarutbildning. Idag är det ofta så att tiden för förberedelser, planering och efterarbete konkurreras ut genom att andra mindre kvalificerade arbetsuppgifter kommer emellan.

Rensa och avlasta

Dessutom tycks svensk skola så fokuserad på att mäta varje delresultat och dokumentera precis allt, att tiden för lärares kärnuppdrag sakta men säkert trycks tillbaka. Det finns en överhängande risk att lärare gradvis förvandlas till byråkrater istället för undervisande inspiratörer.

Det behövs kraftfulla insatser för att minska lärares arbetsbelastning. För att rensa i den administrativa börda som lagts på lärarkåren och för att se till att det finns stödjande kringfunktioner som ger oss lärare den tid vi behöver för ett lärande med hög kvalitet.

Många av de arbetsuppgifter som lärare gör kan med fördel utföras av andra. Sätt in till exempel administrativa lärarassistenter, socialpedagoger eller annan personal som kan avlasta och komplettera läraruppdraget – och inte minst en väl fungerande elevhälsa.

Lyft fram de huvudmän som tar goda initiativ

Det finns självklart en hel del initiativ som tas av huvudmännen idag för att försöka renodla läraruppdraget. I Sandviken har kommunen och Lärarförbundet enats om en prioriteringslista, just med syftet att renodla läraruppdraget och minska stressen. I ganska många kommuner, som till exempel Flen, har heltidsmentorer införts. Jag lýfter gärna fram den här typen av exempel, eftersom de kan och bör inspirera andra huvudmän till likande eller bättre lösningar.

Skriv på för att renodla läraruppdraget!

Lärarförbundet samlar nu in röster för ett renodlat läraruppdrag – i skolan, förskolan och i fritidshemmet. Vi menar att lärare för ofta får göra saker som inte alls borde ingå i lärarrollen. Håller du med? Skriv under här och gör gärna din röst hörd om vilka arbetsuppgifter som ska bort. Tillsammans sätter vi tryck på skolans huvudmän.

Fjärrundervisning på bred front riskerar skolans kvalitet

Skolverket föreslår att regeringen ska tillåta fjärrundervisning i fler ämnen och i lägre årskurser. Det riskerar få negativa effekter för kvaliteten i undervisningen för eleverna.

Fjärrundervisning kan definieras som en interaktiv undervisningsform som bedrivs live med hjälp av IT-verktyg, när lärare och elever befinner sig på olika platser. Undervisningsformen framställs av vissa som en lösning på lärarbristen, men riskerna är stora att en bredare implementering av fjärrundervisning sänker läraryrkets attraktivitet och bidrar till en svår arbetsmiljö.

Bristande underlag bakom Skolverkets slutsatser

För att fjärrundervisning ska ha en rimlig chans att fungera måste den ske med små elevgrupper, bra tekniska förutsättningar och med en utbildad lärare i rollen som handledare på plats med eleverna. Fjärrundervisning kan då vara en lösning i små utspridda ämnen, så som modersmålsundervisning, studiehandledning på modersmålet och vissa moderna språk samt fungera som en temporär lösning i t ex glesbygd för äldre elever, men det finns inget som tyder på att fjärrundervisning kan utgöra ett fullgott alternativ i bredare bemärkelse.

Förra året presenterades en statlig utredning med förslag om ett bredare användande av fjärrundervisning. Lärarförbundets kritiska remissyttrande återfinns här.

Tyvärr öppnar nu Skolverket för att fjärrundervisning ska bli tillåtet i fler ämnen och i lägre årskurser. Jag tror inte det är rätt väg att gå för att säkerställa en skola med hög kvalitet eller för att få fler att vilja bli och förbli lärare. Myndigheten baserar sina slutsatser på en försöksverksamhet där endast fyra huvudmän deltagit och där en slutade med fjärrundervisning redan efter kort tid. Underlaget för de slutsatser som Skolverket drar i sin rapport är därmed klart bristfälligt, eftersom deltagarna i försöket har varit anmärkningsvärt få.

Läraruppdraget har många dimensioner

Vi behöver politiker som investerar i insatser som säkrar lärarförsörjningen och ger varje elev rätten att undervisas av behöriga utbildade lärare. Men det är viktigt att se att lärarens ansvar för undervisningen inbegriper många fler dimensioner och aspekter än att enbart föreläsa för eleverna via en skärm. Läraren behöver kunna följa elevernas utveckling, uppmärksamma deras frågor eller behov av stöd och förtydliganden, ge löpande återkoppling, upptäcka och signalera om en elev riskerar att inte nå målen, individanpassa undervisningen och ofta även bedöma och betygssätta eleverna.

Läraren behöver också samarbeta med övriga lärare kring eleven och mellan ämnen, samverka med elevhälsa och andra stödfunktioner i skolan och ha dialog med föräldrarna. Alla dessa delar av lärarrollen är väsentliga för en undervisning av god kvalitet och blir oerhört svåra att leva upp till via fjärrundervisning, då läraren inte är närvarande med elevgruppen och lärarkollegorna.

Lärarbristen kräver långsiktiga åtgärder

Fjärrundervisning ger oss inte generellt fler lärare, utan kräver tvärtom fler lärare då undervisningsgrupperna behöver vara mindre än i närundervisning. För att komma åt lärarbristen behöver vi istället huvudmän med tydliga kompetensförsörjningsplaner för hur fler ska vilja och kunna bli lärare. Dessutom behövs kraftfulla insatser för att minska lärares arbetsbelastning så att de lärare som finns får använda sin tid och kompetens till det som har betydelse för elevernas lärande. Rensa lärarnas skrivbord från arbetsuppgifter som inte kräver lärarkompetens och sätt in till exempel administrativa lärarassistenter, socialpedagoger och annan personal som kan avlasta och komplettera läraruppdraget. Öka läraryrkets attraktivitet genom god arbetsmiljö, bra lön och goda utvecklingsmöjligheter.

Det tämligen genomskinligt att en del kommuner ser fjärrundervisning som en snabb och enkel lösning på lärarbristen. Men genvägar som fjärrundervisning på bred front kommer att visa sig vara återvändsgränder, när fallande skolresultat på lite sikt blir resultatet

Webbkameror kan inte ersätta mötet mellan lärare och elev

Vi välkomnar en professionsstyrd, ökad digitalisering i skolan och vet vilket stöd digitala verktyg kan vara för elevernas lärande och undervisningens utveckling men massundervisning via webbkameror kan aldrig ersätta mötet mellan lärare och elev. Det är också väl belagt att distansundervisning generell sett medför sämre kunskapsresultat än undervisning med en närvarande, aktiverande lärare som ger återkoppling, stöd och utmaning.

För snart två år sedan kom beskedet att Sveriges resultat i OECD:s PISA-undersökning vänt uppåt. För den regering som så småningom tillträder borde det vara självklart att inte kasta den viktigaste framgångsfaktorn överbord: det nära samspelet mellan lärare och elever.

Tillsammans gör vi vision till verklighet

Alla elever ska garanteras en likvärdig utbildning av god kvalitet och skolans resurser måste fördelas utifrån elevers och skolors olika behov. Det fria skolvalets negativa effekter ska bekämpas och skolans kompensatoriska uppdrag återupprättas, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Alla elever ska garanteras en likvärdig utbildning av god kvalitet och skolans resurser måste fördelas utifrån elevers och skolors olika behov. Det fria skolvalets negativa effekter ska bekämpas och skolans kompensatoriska uppdrag återupprättas, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Vägledande för Lärarförbundets arbete är professionens vision – en framtid med ett hållbart arbetsliv, en mer likvärdig skola och ett mer attraktivt läraryrke.

Framtiden är den delen av tids­linjen som ännu inte inträffat. Så lyder ­definitionen på Wikipedia. Ingen kan ­säkert säga vilken framtid vi går till mötes. Det finns något hoppingivande i det. Framtiden är möjlig att påverka.

Dessa rader skrivs alldeles efter att klubban slagit i bordet och Lärarförbundets kongress avslutats. Kongressen har dragit upp riktlinjerna för den kommande fyraårsperioden och även antagit en långsiktig åttaårig plan för förbundets arbete. Vad vi vet, vad vi tror på och vad vi vill – det är våra drivkrafter för att vara med och verkligen forma framtiden.

Professionella yrkeskunniga lärare

Vi vet att framtiden börjar i skolan. Varje elev som lämnar skolan för att delta i samhällsbygget gör det med den kunskap, trygghet och självkänsla undervisningen gett dem. Vi vet att professionella yrkeskunniga lärare och skolledare varje dag höjer kvaliteten på undervisningen och skapar de bästa förutsättningarna för varje elevs lärande. Vi vet också att digital kompetens och utvecklingen av digitala resurser bara blir viktigare för att leda elevernas lärande i en digitaliserad omvärld.

Vi tror på starka kollektivavtal och trygghetssystem som förbättrar medlemmarnas villkor och bidrar till läraryrkets attraktivitet. Vi tror på en stark lärarprofession som uppbär stor tillit från samhället och som ges en ökad professionell autonomi. Vi tror på vår egen yrkesetik och vi vägleds av vår professions forsknings- och kunskapsbas.

Konkurrenskraftiga löner och villkor

Vi vill att många blir och förblir ­lärare och att många lärare och skol­ledare återvänder till yrket. Vi vill se en framtid där varje läraruppdrag innehåller tillräcklig tid till för- och ­efterarbete, planering och ­reflektion, liksom en kontinuerlig och ­behovs­styrd kom­petensutveckling för alla ­lärare och skolledare. Stat och huvud­män behöver försäkra oss om en bättre arbetsmiljö med rätt organisatoriska förutsättningar för vårt uppdrag.

Våra löner och villkor måste vara konkurrenskraftiga jämfört med ­andra akademikeryrken. Lönernas positiva utveckling behöver ske samtidigt som arbetsmiljön förbättras. Lärare och skolledare ska ges större inflytande över skolans utveckling och över hur resurserna används. Det ska finns gott om personal i skolan som kan avlasta och komplettera lärarprofessionen, så att lärare får vara ­lärare.

Likvärdig utbildning av god kvalitet

Alla elever ska garanteras en likvärdig utbildning av god kvalitet och skolans resurser måste fördelas utifrån elevers och skolors olika behov. Det fria skolvalets negativa effekter ska bekämpas och skolans kompensatoriska uppdrag återupprättas.

En fin vision – tänker någon – men hur omsätter vi den framtiden i verkligheten? Svaret är att det gör vi tillsammans i Lärarförbundet. I förhandlingar, medlemsaktiviteter, opinionsbildning och påverkansmöten. Och vi är många som hjälps åt. I Lärarförbundet jobbar man inte ensam. Allt börjar med bra lärare – tillsammans.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand

Johanna Jaara Åstrands ledare
Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 13/18

Bra skolkommuner renodlar läraruppdraget

För 17:e året i rad presenterar Lärarförbundet, rankningen Sveriges bästa skolkommun för att sätta fokus på kommunernas avgörande roll för skolan.

Särskilt grattis till Orust som har säkrat andraplatsen för andra året i rad. Grattis även till Vadstena som är ny på tredje plats. Och, förstås, ett stort grattis till Sveriges bästa skolkommun 2018, nämligen Vellinge kommun. Sex av tio bland rankningens topp-tio placeringar är faktiskt nya kommuner. Grattis till er!

Här är årets rankning i sin helhet.

Kommuner kan lära av varandra

Lärarförbundet har rankat Sveriges alla skolkommuner varje år sedan 2002 Varför fortsätter vi att göra det? Jo, helt enkelt för att kommunerna är våra viktigaste förutsättningsgivare. Kommunernas uppdrag är att försäkra sig om att rätt förutsättningar finns på plats för oss lärare och skolledare att göra det jobb vi med stolthet valt – nämligen att bidra till att varje barn och elev får den undervisning och det stöd den behöver för att nå toppen av sin förmåga. Ambitionen är att rankningen ska inspirera kommuner att lära av varandra.

Vi vill att vår ranking ska driva skolutveckling och öppna upp för nödvändiga och konstruktiva samtal mellan lärare och beslutsfattare. Samtal som leder fram till viktiga beslut. Och Bästa skolkommun har på många orter blivit en årlig dörröppnare till viktiga diskussioner med lärarnas största arbetsgivare om vad som leder till goda skolresultat och vilka åtgärder som krävs.

Sverige behöver attraktiva lärararbetsgivare

Bästa skolkommun rankar inte enskilda skolor eller lärare, istället tittar vi på hur kommuner har satsat på skolfrågor utifrån 13 olika kriterier. Oavsett kommunens placering i undersökningen har lärare rätt att kräva bra villkor och förbättringar för att kunna göra ett bra jobb.

Vi har en fantastisk lärarkår som med hårt arbete har vänt kunskapsutvecklingen. Men lärarbristen är akut och står i vägen för varje elevs rätt att undervisas av utbildade, behöriga lärare. För att fler ska vilja bli och förbli lärare behöver Sverige attraktiva lärararbetsgivare som värnar och värderar sin lärarkår överallt.

Skriv på för att renodla läraruppdraget

Bästa skolkommun är inte bara ett verktyg för att visa hur mycket landets 290 kommuner väljer att satsa på skolan – det är också ett verktyg för att synliggöra nödvändiga åtgärder. Vi vet att lärare varje dag gör uppgifter som inte tillhör kärnuppdraget – allt från administrativa pålagor för att rapportera och dokumentera, till att städa, fixa vikarier och kopiera.

Därför startar vi uppropet #renodlaläraruppdraget. Vi vill uppmana landets huvudmän att försäkra sig om att lärarkompetensen används till det som spelar roll för elevernas lärande och utveckling. Här kan du skriva på uppropet.

Lyssna och lita på lärarna

De kommuner som lyckas med lärares förutsättningar, brukar också lyckas som skolkommun. En nyckel till framgång är just att lärarkompetensen används till det som har betydelse för elevernas lärande. För att undervisningen ska hålla hög kvalitet och kunna anpassas och utvecklas i relation till elevernas behov av stöd och utmaning så krävs det tid till för- och efterarbete, uppföljning och utveckling. Lärare behöver även tillgång till varandra och andra yrkeskategorier för kollegialt samarbete och lärande samt avlastas arbetsuppgifter som inte tillhör läraruppdraget. Läraruppdraget måste renodlas så att lärare får vara just lärare.

För det finns inga genvägar till bra skolresultat. Att försäkra sig om att lärare har rätt förutsättningar i mötet med varje barn och elev måste vara högsta prioritet för alla kommuner. Lyssna och lita på att vi lärare tar vårt yrkesansvar bara vi får använda vår tid och kompetens till det som spelar roll för eleverna. För det är så vi gör läraryrket till ett attraktivt yrkesval. Det är så kommunerna lyckas som arbetsgivare. Det är så vi får fler som både vill bli och förbli lärare och skolledare.

Frågor & Svar