Lärarförbundet
Har du fått dubbla fakturor för maj månads avgift? Bortse från en av fakturorna och betala endast en avgift. →
Bli medlem

Skolpolitisk maskerad med Socialdemokraterna?

Mobilförbud, ordningskontrakt, och kvarsittning. Under valåret har Socialdemokraternas utspel om mer disciplin och ordning formligen haglat över oss.

Jag håller förvisso med om att trygghet och studiero är viktiga frågor i svensk skola. SCB:s undersökning om barns levnadsförhållanden visar också att ganska många unga upplever att de inte har arbetsro på lektionerna, och det måste samhället göra något åt. Bara om det satsas brett på trygghet och studiero kan vi säkra lärareffekten.

S fokuserar snett

Problemet är bara att Socialdemokraternas vallöften för en tryggare skola främst handlar om disciplinära åtgärder. I partiets kommunikation har detta getts stort utrymme. Det handlar om mobilförbud, ordningskontrakt och att fler yrkesgrupper i skolan ska kunna ge elever kvarsittning. Det är olyckligt att Socialdemokraterna fokuserar så snett, eftersom det inte finns något som tyder på att det är avsaknad av disciplinära åtgärder som skapar otrygghet i den svenska skolan.

Struntar Socialdemokraterna i att vi lärare och skolledare efterfrågar helt andra insatser för att förebygga otrygghet och säkra varje elevs rätt till utbildning av god kvalitet? Är det dåligt självförtroende som får partiet att numer ständigt klä ut sig i en mer auktoritär kostym? De nya lånta kläderna passar dåligt och mer energi borde läggas på att arbeta fram en skarp reformagenda för att lösa skolans verkliga problem: den skriande lärarbristen.

Bra med översyn av skolpengen

Mer positivt är att Socialdemokraterna äntligen öppnat för en översyn av skolans finansieringssystem. Det är nödvändigt om vi på allvar ska stärka likvärdigheten i svensk skola. Lika positivt är att partiet vill göra antagningsförfarandet till skolan transparant och är berett att avskaffa kötid som urvalskriterium.

Socialdemokraterna går vidare till val med vad de själva kallar "det största trygghetsprogrammet i modern tid" Förutom de nämnda disciplinära förlagen för trygghet och studiero i skolan ställs ett vallöfte ut om att antalet lärarassistenter ska öka. Detta med syfte att avlasta oss lärare från tidsödande administrativa uppgifter så att vi kan fokusera på kärnuppdraget. Ett jättebra löfte, tycker jag. Lägg till att en hel del av den inrapportering och administration som lärare utför idag med fördel kan rensas bort helt, så blir det ännu bättre.

S lånta kläder passar dåligt

Men Socialdemokraterna borde sluta delta i tävlingen om vem som står för mest ordning och disciplin i skolan. Från Socialdemokraterna efterfrågar jag istället ett trygghetspaket som sätter lärareffekten i centrum. Trygghet i skolan innebär för mig att vi lärare får rätt förutsättningar att utöva vårt yrke. Det innebär att säkra försörjningen av nya lärare och insatser för att se till att de lärare som finns stannar kvar i yrket, att vi lärare får tid för elever och kollegor och för att utveckla undervisningen, liksom möjlighet till kompetensutveckling. Det är sådana insatser som ökar effekten av lärararbetet för den enskilda eleven, och då – och endast då – kan vi framtidssäkra Sverige genom en trygg och lärorik skolgång.

Enligt Skolverkets senaste prognos kommer det att fattas nästan 80 000 behöriga lärare om 15 år. Sådana alarmerade siffror borde få Socialdemokraterna att fråga: ”Vad kan vi göra för att säkra tillgången på behöriga lärare för våra barn och barnbarn?” Det är den riktiga trygghetsfrågan, till skillnad från den om disciplinära åtgärder. Så snälla, sluta upp med maskeraden, Stefan Löfvén.

S Almedalen 18

Lämnar Centern walkover i skolpolitiken?

Vill Centerpartiet verkligen ingenting när det gäller skolan? Det är den frågan som jag ställer mig efter att ha läst partiets valplattform. Skola och utbildning nämns förvisso några gånger, men en samlad utbildningspolitik lyser med sin frånvaro.

Skola nämns ett antal gånger kring arbetet mot sexuella trakasserier och mobbning. Och som konkret förslag framförs att ett sätt att agera mot mobbning är att ”skärpa möjligheten att omgående flytta elever som allvarligt stör studieron eller tryggheten för övriga elever”. Ja, det är ett sätt, men knappast det viktigaste sättet eftersom det inte är möjligt att flytta alla elever som någon gång stör studieron eller mobbar. Det här är självfallet viktiga frågor som skolan behöver arbeta med, men vi efterfrågar helt andra åtgärder för att förebygga studiero och förhindra mobbing.

Utbildning toppar inte Centerpartiets agenda

Utbildning nämns bara när arbetsmarknaden diskuteras, och då poängteras att det är de som har kortast utbildningsbakgrund som har det svårast på arbetsmarknaden. Helt riktigt, och då är lösningarna så klart ett nytt Kunskapslyft eller en stor satsning på Komvux, så att de får en kompetens som motsvarar arbetsmarknadens krav?

Nej, det var det inte. Utan lösningarna är istället inträdesjobb, slopade arbetsgivaravgifter för den som är ny på arbetsmarknaden och nedlagd Arbetsförmedling.

Allt kan inte lösas med subventionerade jobb, Centern!

Det tycks inte toppa Centerpartiets agenda att genom utbildning öka lärareffekten och därmed få hela den samhälleliga kakan att växa. I Valmanifestet svarar partiet i varje fall inte på det som är skolans verkliga problem:

Hur lösa lärarbristen? Hur ska en likvärdig skola skapas? Hur få fler elever med godkända betyg i grundskolan? Hur få fler igenom gymnasieskolan? Har man erfarenhet som lärare framstår det som att det är svaren på de frågorna som avgör framtiden – inte fler subventionerade jobb.

Fel väg för yrkesprogrammen

Lite i förbifarten nämns att partiet vill ”ge lärlings- och yrkesutbildningarna högre status både på gymnasiet och för vuxna”. Det vore välkommet! Så synd bara att Centerpartiet för ett par veckor sedan valde att rösta emot förslaget om att alla yrkesprogram ska ge högskolebehörighet. Både näringsliv, fackförbund och elever är tämligen samstämmiga i att det vore en åtgärd som verkligen skulle bidra till att höja statusen på yrkesprogrammen.

För den som vill veta vad Centerpartiet vill i skolpolitiken kanske det är bättre att fråga de två allianssystrarna Moderaterna och Liberalerna? Frågan är bara vilket av partiernas politik som Centern kommer ge sitt stöd i en eventuell Alliansregering?

c almedalen 2018

Liberalerna toppstyr skolan

Liberalerna är ett parti, som prioriterar utbildning. Det är inte alltid jag håller med om deras förslag och den genomgående förkärleken för att ständigt landa i förslag som detaljstyr skolan. Men partiet ger alltid utbildningsfrågorna högsta prioritet.

Det är tydligt att Liberalerna ser och vill göra något åt lärarbristen. Det är rätt, bara så kan vi öka lärareffekten. Partiets viktigaste förslag är de nya satsningarna på lärarlöner. Sammanlagt vill Liberalerna öka lärares löner med 4 miljarder kronor genom statliga insatser. Denna gång ska ännu en lärarkategori införas, huvudlärare. Dessa ska enligt partiet ha något slags ämnesansvar och finnas i ämnen som omfattas av nationella prov i låg- och mellanstadiet och samtliga ämnen på högstadiet och gymnasieskolan.

Bra med fortsatta lönesatsningar

Det är bra med fortsatta lönesatsningar, men det är klart problematiskt när rikspolitiker anvisar i detalj hur pengarna ska fördelas. Först och främst medförde Liberalernas föregående reform om förstelärare på många skolor att man införde ämnesansvariga lärare – det var helt enkelt en metod för att kunna motivera lönepåslaget. Så frågan är vad som ska skilja huvudlärare från förstelärare och om Liberalerna inte riskerar göra tjänstestrukturen i skolan än mer svårgripbar.

Precis som är fallet med såväl Liberalernas företelärare som det rödgröna Lärarlönelyftet, så kommer det att uppstå gränsdragningsproblem. Den stora majoriteten av lärare i låg- och mellanstadiet är lärare i endera matematik, svenska eller engelska, så de flesta skulle kunna omfattas.

Mindre av toppstyrning, tack!

Men det finns också lärare i praktiskt-estetiska ämnen på låg- och mellanstadiet. Som Liberalernas förslag är utformat skulle de inte omfattas. Däremot skulle de omfattas om de arbetar på högstadiet. En delad tjänst mellan stadierna, ska den ge möjlighet till att bli huvudlärare? Ska i så fall storleken på huvudlärarskapet variera med hur stor andel av tjänsten som är på högstadiet? Något som för många lärare varierar från år till år? Eller är det helt enkelt så att lärare i praktiskt-estetiska ämnen ska lockas till att strunta i de tidigare åren i skolan och bara finnas i de senare?

Det här exemplet visar att när rikspolitiker försöker lösa skolans problem med riktade detaljstyrda reformer, så uppstår det alltid gränsdragningsproblem och en stor risk för godtycklighet. Det vore därför bättre om Liberalerna inte försökte styra upp så mycket, utan istället lät huvudmän och rektorer hantera lönepengar på ett sådant sätt att de främjar verksamheten. Mer frihet och mindre toppstyrning, alltså.

Gränsdragningsproblem

Ett annat förslag som går i samma riktning är att Liberalerna vill ha fler förstelärare i utanförskapsområden. Även det är ett vällovligt försök att uppifrån styra mer resurser till skolor med större utmaningar. Ska det genomföras måste dock hela förestelärarreformen ses över, för hitintills har de gränsdragningsproblem som finns gjort att det blivit få sådana tjänster.

I sammanhanget ska dock påpekas att Liberalerna anser att det socioekonomiskt riktade statsbidrag, som nu införs efter Skolkommissionens förslag, ska vara kvar. Så partiet inser att de statliga pengar som går till skolan måste ha en rimlig socioekonomisk profil. Det är bra.

Låt professionen styra professionsprogrammen!

Det är också bra att Liberalerna vill gå vidare med Skolkommissionens förslag om ett professionsprogram. Lärare och skolledare behöver ett transparent system som främjar professionell utveckling, skolutveckling och stärker yrkets attraktivitet. Rätt utformat kan professionsprogrammet ge lärare ett stort inflytande över sin egen kompetens- och yrkesutveckling. Men det förutsätter att professionen får en central roll i utformningen av programmet.

Självfallet är det positivt att partiet vill satsa på lärarna och har konkreta förslag på hur lärares löner ska ökas – även om jag tycker att de krånglar till det i onödan. Det i sin tur riskerar att sätta käppar i hjulet för genomförandet av reformerna. Alla partier borde vid det här laget ha lärt av genomförandeproblemen med företelärarreformen och Lärarlönelyftet.

L almedalen 2018

Vänsterpartiet borde göra mer för att lösa lärarbristen

Vänsterpartiet trycker hårt på att skolsegrationen ska minska. Mindre tydligt är partiet med konkreta förslag på hur lärarbristen ska lösas.

Sverige behöver fler lärare. Idag råder det akut brist, en brist som kommer att växa. Bristen leder till att både lärarnas hälsa och elevernas resultat riskeras. Och vem ska utbilda framtidens läkare, barnmorskor och ingenjörer om det inte finns lärare?

Lärarbristen borde ses som en av valets viktigaste frågor. Jag vill se att politikerna tar frågan på allvar och ger väljarna löften om att på riktigt komma åt de problem som lett till lärarbristen och som bristen på lärare för med sig. Det borde vara självklart för partierna att ha en politik som fokuserar på lärareffekten. För inget parti kan blunda för det mervärde en god skolgång ger för samhället i stort.

Skolsegregationen i fokus

Idag är det Vänsterpartiets dag. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att titta lite närmare på deras valmanifest för att se i vilken utsträckning de håller med mig om att lärarbristen är en av valets viktigaste frågor.

Jag kan börja med att konstatera att Vänsterpartiet går fram med flera löften om minskad skolsegregation. Partiets utgångspunkt är tydlig: det ska inte spela roll vilken skola en elev går på eller vilka föräldrar hen har, resurser ska tilldelas efter behov så att alla barn får likvärdiga möjligheter.

Jag håller verkligen med om att det måste vara prioriterat att minska skolsegregationen och öka likvärdigheten. Det barnen lär sig i skolan idag påverkar oss alla i framtiden. Genom att alla barn och unga ges tillgång till en god utbildning och ges möjlighet att komma i kontakt med människor från olika delar av samhället och med olika socioekonomisk bakgrund vinner barnen och ungdomarna chansen att förverkliga sina drömmar – samtidigt som samhället vinner ett bra samhällsklimat och medvetna medborgare. Minskad segregation är därför en vinst för såväl individen som kollektivet.

Alla borde ha rätt till behöriga lärare

Samtidigt saknar jag från Vänsterpartiet förslag som på riktigt råder bot på lärarbristen och ger lärare möjlighet att arbeta med sitt kärnuppdrag. Utan vallöften som fokuserar på försörjningen av nya lärare och som ser till att fler lärare stannar i yrket kommer vi stå väldigt dåligt rustade för framtiden.

Det borde vara angeläget för Vänsterpartiet att lova en politik som ger alla barn och unga rätt till behöriga och legitimerade lärare, liksom tillgång till det stöd de behöver för att kunna förverkliga sina drömmar. Så eftersom valplattformen saknar sådana vallöften kommer här några förslag på vallöften som behövs för att vi lärare ska få fler kollegor och varje barn och elever ska garanteras rätten att mötas av utbildade och behöriga lärare.

Sätt lärarbristen högst på dagordningen

Vad sägs till exempel om ett förstärkt studiestöd till yrkesaktiva som väljer att studera till lärare eller bättre möjligheter att läsa in behörighet? Eller insatser så som fler lärarassistenter som tar bort onödig administration från lärares bord så att vi kan arbeta med det som gör skillnad för eleverna? Endast när vi råder bot på lärarbristen kan effekten av lärarens arbete på den enskilda eleven och samhället i stort öka.

Vi lärare behövs för att Sverige ska framtidssäkras. Det börjar med att sätta lärarbristen och orsakerna till den högst upp på valrörelsens dagordning. Jag utmanar Vänsterpartiet och alla andra partier att ta lärarbristens brinnande fackla i hand och springa framåt för hela Sveriges framtid.

v almedalen 2018

Moderaterna vilse i fråga om en likvärdig skola

Moderaterna gör sitt bästa för att lagom mycket utmana Liberalerna om att vara skolpartiet inom alliansen. Partiet föreslår utökade skoldagar med en timme om dagen, obligatorisk läxhjälp och ”skärpt kvalitetskontroll med skräddarsydda åtgärdspaket till skolor med dåliga resultat”.

Men samtidigt som Moderaterna väljer att driva en egen politik, backar de när det väl kommer till omröstningar i riksdagen. Moderaterna var för bara något halvår sedan för regeringens förslag om att gymnasiets yrkesprogram skulle ha högskolebehörighet som standardval med möjlighet att välja bort behörigheten, men för några veckor sedan röstade de emot det förslaget i riksdagen. Så frågan är hur stort inflytande den egna moderata utbildningspolitiken kommer kunna ha över en eventuell alliansregerings utbildningspolitik?

Lärarbristen som bortblåst

Det som är det mest intressanta med den moderata skolpolitiken är att partiet tycks ha hur gott om lärare som helst. Verklighetens lärarbrist är som bortblåst inom den bubbla där partihögkvarteret verkar vara lokaliserat. Redan idag fattas cirka 60 000 behöriga lärare och Skolverket spår att lärarbristen kommer att växa om inte kraftfulla insatser görs. Men Moderaterna tycks sitta inne med ett stort överskott med lärare som kan rycka in och ta alla lektioner som ska tillföras

Partiet föreslår utökade skoldagar med en timme om dagen, vilket är detsamma som en utökning av antalet timmar med knappt 20 procent. Det betyder alltså att moderaterna behöver nära 20 procent fler lärare. Är det någon som tror att det är möjligt i verkligheten utanför det skrivbord vid vilket partiets valbudskap har konstruerats?

Risken är stor att ett sådant förslag snarare än att förstärka lärareffekten kommer att försvaga den. Antingen medför förslaget att dagens lärare måste undervisa mycket mer eller att andelen obehöriga kommer öka kraftigt.

Moderaterna vill också skapa ett åtgärdspaket till skolor med dåliga resultat. För att göra det anser partiet att det åtgärdspaket som Skolverket har idag med den uppgiften, Samverkan för bästa skola, ska läggas ned. I mina ögon verkar det lite kontraproduktivt att lägga ned en insats för att skapa en ny likadan, men sådant brukar ju politiker ägna sig åt för att få sätta sitt eget signum på reformer när man inte har bättre egna idéer själv.

M vill avskaffa statsbidraget för likvärdig skola

Ett än större problem är att partiet för att finansiera detta tänker avskaffa det av den nuvarande regeringen införda riktade statsbidraget för ökad likvärdighet. Det är skapat för att skolor och huvudmän som har större skolutmaningar ska få mer resurser att röra sig med än de som har mindre utmaningar. Förslaget arbetades fram av Skolkommissionen och är väl förankrat bland profession och skolexperter.

I praktiken är detta statsbidrag ett sätt att hantera att det kommunala utjämningssystemet inte beaktar huruvida de elever som bor i en kommun är mer eller mindre lättutbildade. Det är hög tid att vi gör något åt detta missförhållande. Därför tycker jag att det statsbidrag som införts är bra och bör förbli.

Att göra som moderaterna vill är att gå över ån efter vatten. Först ska det granskas om varför en skola inte når så bra resultat och sedan ska ett stöd sättas in. Men om rikspolitikerna kräver att kommunerna ska fördela sina resurser socioekonomiskt, då bör också det stöd som går från staten fördelas socioekonomiskt

Utveckling och tillit?

Moderaterna hamnar mer rätt när det kommer till frågor som handlar om att utveckla lärarprofessionen. Partiet är positiva till professionsprogram för lärare, det vill säga att öka lärares möjligheter till kompetens- och karriärutveckling, och till skillnad från en del andra allianspartier har Moderaterna också medverkat till att förskolechefer nu kommer att ges ställning som rektorer.

Partiledaren Ulf Kristersson uttalade redan vid sitt tillträde som partiledare att större tillit behöver visas till lärarprofessionen än vad som varit fallit under ett par decennier. En viktig insikt, eftersom olika propåer som ökar detaljstyrningen av lärarkåren alltid verkar hamna på regeringens bord. Vi lärare behöver en skolpolitik som visar tillit till vår profession.

moderaterna almedalen 2018

Låt oss prata om lärareffekten!

I år åker Lärarförbundet till politikerveckan i Almedalen med ett enda överordnat syfte. Vi ska prata om effekten av lärares arbete och vad som krävs för att vi ska bli fler som väljer att bli och förbli lärare.

Jag är säker på att de allra flesta vill att Sverige ska vara ett land där det finns jobb och framtidstro. Ett land som möjliggör livschanser, bygger gemenskap, trygghet och förverkligar drömmar. Morgondagens företagsledare, sjuksköterskor, idrottsstjärnor, musiker och poliser – ja, de sitter i skolbänken nu. Vi vet att allt börjar med en bra lärare. En bra skola – det är den bästa framtidssäkring som ett land kan ha.

Effekten av lärarens arbete märks på individnivå varje dag i klassrummet och uttrycks i varje elevs kunskaper, arbetsglädje och utveckling. På samhällsnivå märks effekten av lärarens arbete först långt senare – på arbetsmarknaden, i samhällsklimatet, i kulturlivet, för forskning och innovation.

Lärarbristen växer

Men idag saknar Sverige över 60 000 lärare. Jo, det är sant. 60 000! Lärarbristen är akut ute i skolor och förskolor. Och den slår hårt mot såväl elever som nuvarande lärare.

Skolverket menar att lärarbristen kommer fortsätta öka till nära 80 000 fram till början på 2030-talet – om inget görs. 80 000! Det är så stora siffror så man häpnar. Hur kunde vi hamna här?

Lärarförbundet har varnat för lärarbristen under hela 2000-talet. Vi såg att antalet pensionärer i förhållande till antalet lärarstudenter inte gick ihop. Därtill har vi fått fler elever och dessutom är det nästan 40 000 lärare som lämnat yrket i förtid. Orsaken till lärarbristen är att Sverige inte har klarat av att värna och värdera sin lärarkår vilket lett till låga lärarlöner, hög arbetsbelastning och för mycket detaljstyrning. Lösningen på lärarbristen är att åtgärda dessa.

Negativ spiral

Ironiskt nog så leder lärarbristen i sig till ytterligare brist på lärare. Redan nu märker vi lärare av lärarbristen i vår vardag. Vi märker det när det inte går att rekrytera nya kollegor när någon slutar. Vi märker det genom att det inte går att hitta vikarier när någon är sjuk eller föräldraledig. Vi märker det på en ökande arbetsbelastning på alla behöriga lärare som finns i skolor och förskolor och som får dra ett extra tungt lass med att handleda obehöriga kollegor och täcka upp för vakanta tjänster. Bristen i sig riskerar leda till en negativ spiral.

Det här, det är inte hållbart.

För att bygga ett starkt Sverige måste vi börja med skolan. Lärarförbundet åker till Almedalen för att berätta för politiker och andra makthavare vad som krävs och att vi lärare är beredda att göra vårt jobb. I klassrummet. På förskolegården. I fritidshemmet.

Vi behöver bli fler lärare som får arbeta med goda resurser, så att Sverige kan fortsätta vara en kunskapsnation i framkant. Vi säger: med fler kollegor, högre lön och rimliga arbetsvillkor för att ta vårt yrkesansvar, så kan vi lärare framtidssäkra Sverige.

Framtidssäkra Sverige

Vi kommer att fråga er som är politiker och beslutsfattare: Är du beredd att göra ditt jobb för att vi lärare ska få de förutsättningar vi behöver? Är du beredd att göra allt du kan för att vi ska bli fler lärare? Vill du vara med och framtidssäkra Sverige?

Vi kommer att prata med er som är i Almedalen om hur mycket en utbildad lärare betyder för varje barn och elev, för skolans utveckling och för vår gemensamma framtid. Lärares självklara drivkraft är mötet med barnen och eleverna. Vi har valt vårt yrke för att vi vill bidra till framtiden, men vi behöver din hjälp för att den ska bli riktigt ljus.

Vi ska göra allt vi kan för att få ett Skolavtal som gör skillnad

Den 19 juni gav medlarna ett uppdrag till parterna i förhandlingarna om ett nytt skolavtal: att analysera förutsättningarna för turordningsreglerna.

Frågan om förändrade turordningsregler har hittills blockerat möjligheten att hitta bra lösningar som tar hand om de riktiga problemen inom vårt avtalsområde. De som handlar om orsakerna till den akuta och eskalerande lärarbristen; hög arbetsbelastning och höga sjukskrivningstal, ett löneläge och lönestruktur som är avrekryterande, brister i arbetsorganisation och bristande möjligheter till utveckling.

Därför är det bra att parterna nu tillsammans ska analysera vad andra turordningsregler kommer få för konsekvenser inom vårt avtalsområde. Vi behöver ett avtal och regler som gör läraryrket attraktivt och säkerställer villkor som garanterar barn och elever den undervisning de har rätt till, av utbildade, behöriga lärare. Läs mer om uppdraget

Här är mitt budskap till dig som är medlem utifrån det nya läget i avtalsrörelsen:

Fel väg för gymnasieskolans yrkesprogram men rätt väg för fritidshemmen

Yrkesprogrammens attraktionskraft har minskat sedan högskolebehörigheten togs bort för sju år sedan. Näringsliv, fackförbund och elever säger unisont att den bör återinföras. Ändå säger Alliansen nej till regeringens förslag att yrkesprogram ska ge grundläggande högskolebehörighet.

Idag var det final för riksdagens behandling av utbildningspolitiska frågor den här terminen. Riksdagens talman fällde klubben för avgörande i fyra frågor som vi i Lärarförbundet länge kämpat för. Vi kan glädjas åt två viktiga segrar men tvingas konstatera bakslag i de andra två.

Lärarlegitimation för fritidshemmet

Äntligen fattades beslut om att endast den som har lärarlegitimation med behörighet för fritidshemmet ska få ansvara för undervisningen på fritidshemmet. Många års påtryckningar ger nu utdelning. Kravet är ett viktigt erkännande av fritidspedagogikens betydelse och kommer kunna höja statusen för lärare i fritidshem samt leda till bättre villkor. En seger för både lärare och elever!

Även frågan om förskolechefernas titel och utbildning avgjordes idag. I fortsättning ska de benämnas rektorer och genomgå en fullvärdig rektorsutbildning på 30 högskolepoäng. Lärarförbundet och inte minst Lärarförbundet Skolledare har länge drivit på för den här reformen som är en bekräftelse på förskolechefens ansvar och kompetens och kommer bidra till såväl statushöjning som förbättrad undervisningskvalitet.

Estetiskt ämne naturlig del i bildningsuppdraget

Så långt goda nyheter. Men dessvärre röstade riksdagen också ner två förslag som vi kämpat för. Allianspartierna och Sverigedemokraterna röstade mot regeringens förslag om att återinföra obligatoriskt estetiskt ämne i gymnasieskolan och mot förslaget att återinföra högskolebehörighet på yrkesprogrammen som norm.

De estetiska ämnena har en viktig roll i gymnasieskolans breda bildningsuppdrag och det är ingen tillfällighet att de estetiska ämnena har en stark ställning i skolan i de länder som brukar toppa olika internationella rankinglistor. Bedrövligt att insikten om de estetiska ämnenas betydelse fortfarande inte fått fäste hos alla partier i Sveriges Riksdag.

Politiskt spel om yrkesprogrammen

Lika trist är utgången vad gäller frågan om gymnasieskolans yrkesprogram ska ge högskolebehörighet. Propositionen som skulle återinföra högskolebehörighet på yrkesprogrammen hade tills för bara några månader sedan majoritet i riksdagen. Men sedan ändrade sig plötsligt Moderaterna på grund av Alliansens positioneringar inför valet.

Taktik och politiskt spel har gått före sakfrågan, tyvärr. Såväl näringsliv, elever som fackförbund är eniga om de stora fördelarna med att yrkesprogrammen ger högskolebehörighet och att det skulle stärka yrkesutbildningarnas status och kvalitet. Jag har tidigare argumenterat mer ingående i frågan här.

Alliansens position besynnerlig

På många sätt är halsstarrigheten om att yrkesprogrammen inte ska ge högskolebehörighet besynnerlig. Sedan 2011, när möjligheten att läsa in kurser för högskolebehörighet försvårades, har antalet elever minskat med en tredjedel. Det borde vara uppenbart att frågan om högskolebehörigheten är en viktig del för att vända den negativa trenden – även om den inte är den enda.

Kompetenskraven på arbetsmarknaden ökar och jobben utvecklas och förändras. Ska skolan inte rustas inför detta faktum? Tror Alliansen att det är genom minskad kompetens som Sverige ska klara konkurrensen från länder med en välutbildad arbetskraft?

Skapa inte återvändsgränder

Yrkesprogrammen behöver innehålla teoretiska ämnen som till exempel engelska och svenska. Goda teoretiska kunskaper är ofta nödvändigt redan i dagens arbetsliv. Än mer så i framtiden. Till det kommer att högskolebehörighet öppnar dörren till att senare kunna sadla om och studera vidare. Varför ska en 15-åring som väljer ett yrkesprogram behöva riskera att hamna i en återvändsgränd senare i livet?

Lärarförbundet kommer fortsätta kämpa för rätten till grundläggande högskolebehörighet på yrkesprogrammen. Det är uppenbart att vissa partier har intagit sin nuvarande position emot bättre vetande.

Kommentarer:

Ann-Cristin
Ann-Cristin Rosenborg

Hur gick det nu för oss fritidspedagoger? Alla med en examen efter augusti 1977 gick det bra de får sin legitimation. Men för mig med en examen juni 1977 gick det sämre. Jag har bara en examen som fritidspedagog soecialkurs gymnasiet skolan. Så blev man utbildad då det var den utbildningen som fanns då. Jag har en fritidspedagog examen har arbetat 41 år men från juli 2019 får jag inte ansvara för fritidshemmet. Fick avslag från Skolverket idag. Beviljas inte lärarlegitimation. Lärarförbundet gör om o gör rätt. Svar önskas ...

  • Skapad 2018-10-12 21:52

Ny fas i avtalsförhandlingarna

Förhandlingarna om ett nytt avtal för landets alla kommunalt anställda lärare går nu in i en ny fas. Medlarna styr nu processen och vi går in i ett avgörande skede.

Måndag mitt i medlingen och en intensiv vecka framför oss. I ryggen ett fantastiskt medlemsengagemang med nästan 68 000 namnunderskrifter som jag överlämnade till SKL tillsammans med Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén i förra veckan. I ryggen också en rapport från Skolverket som de redovisade på DN-debatt där de intervjuat ett stort antal skolchefer om vad som behövs.

Medlarna har bollen

Medlemsengagemanget känns oerhört starkt när vi nu går in i det som väl kan kalla andra perioden i medlingen. Den första perioden, med inläsning och klargöranden är förbi. Nu i den andra perioden förs diskussioner som grund för att medlarna ska bestämma sig för hur de ska agera inför ett avgörande och slutligt förslag från dem. Arbetet ligger nu i medlarnas händer och de styr när saker sker.

Avtalet måste leda till förbättring

Vår utgångspunkt är naturligtvis fortfarande det yrkande vi inledde förhandlingarna med. Det betyder i korthet att:

1. SKL och kommunerna måste ta ett rejält steg fram och visa att de är beredda att göra vad som krävs för att komma tillrätta med lärarbristen.

2. SKL och kommunerna måste hålla i löneambitionerna och se till så att erfarenhet lönar sig även på den skola eller förskola man jobbar. Det krävs krafttag för att få ordning på lönestrukturen.

3. SKL och kommunerna måste ta arbetsmiljö, arbetsbelastningen och sjuktalen på fullaste allvar och komma överens med oss om tydliga åtgärder i varje kommun. Åtgärder som gör skillnad i våra medlemmars vardag.

4. SKL och kommunerna måste acceptera att en turordning för övertalighet inte kan byggas så att den riskerar att putta ut behöriga lärare. Det är ju de behöriga lärarna som är lösningen på lärarbristen. Vi måste anpassa turordningsreglerna efter skolan – inte tvärt om. Och vi måste satsa på att göra obehöriga behöriga.

Fortsatt tryck avgörande

Det och mycket mer har vi med oss inför den avgörande tredje perioden. Hur det fungerar med medling och förhandlingar liksom hur avtal antas inom Lärarförbundet finns utförligt beskrivet på vår webbplats.

Det viktiga nu är att vi tillsammans fortsätter att sätta tryck på arbetsgivare lokalt såväl som nationellt. Vi är många och det är många som stöder våra krav. Det är tillsammans vi kan få gehör för våra krav.

De skarpa förslagen om lärarna saknas

Nu är det 100 dagar kvar till val­dagen. Min uppmaning till partierna är att släppa den tröttande retoriken om att hårda tag är lösningen på alla utmaningar, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Nu är det 100 dagar kvar till val­dagen. Min uppmaning till partierna är att släppa den tröttande retoriken om att hårda tag är lösningen på alla utmaningar, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Det är 100 dagar kvar till valet. Valrörelsen hittills har rymt en del skolpolitiska utspel, men än saknas de skarpa förslag som på riktigt stärker oss i lärarprofessionen.

Den politiska debatten har bytt skepnad. Från att tidigare ha handlat om framtidens jobb, välfärd och utveckling, övertrumfar nu politikerna varandra med utspel om hårdare tag och tuffare krav på alla möjliga samhällsområden – med migration och ­integration i topp.

Var är de skarpa förslagen om lärarna?

Som lärare undrar man var för­slagen är som rensar bort onödig rapportering och administration från lärarna, så att vi får ägna sig åt det som har betydelse för eleverna. Eller förslagen som öppnar möjligheter att läsa in behörighet och komplettera för dem som är yrkesverksamma lärare, men som saknar behörighet i något ämne de undervisar i.

Visst. Många partier erkänner att ­läraryrket måste bli mer attraktivt. Men ingenstans ser jag de konkreta förslagen som ger oss lärare förutsättningarna att göra ett ännu bättre jobb. Förslagen som förstår att det är lärareffekten som avgör framtiden.

Var är förslagen som minskar lärarbristen?

Vissa förslag tycks inte låtsas om lärarbristen, som exempelvis Moderaternas om att utöka undervisningstiden i grundskolan. Fler undervisningstimmar kräver fler lärare. Lärare som inte lär finnas inom överskådlig tid. Hellre förslag som minskar lärarbristen än åtgärder som ökar lärarbristen.

Såväl socialdemokrater som ­moderater och liberaler har visat stort intresse för frågorna om trygghet och studiero. Moderaterna vill utöka lärares och rektorers rätt att ingripa vid en ordningssituation och Liberalerna vill göra det lättare att ta itu med elever som stör lektionerna. Socialdemokraterna trumfar med att fler personalgrupper ska ges rätten att vidta disciplinära åtgärder.

Svenska elever - de tryggaste i världen

Intresset för trygghet och studiero är i sig inte fel. Det är viktiga frågor. Men det är bra att ha i åtanke att internationella jämförelser visar att svenska elever tillhör de tryggaste i världen. Det finns heller inget som tyder på att det är mer disciplinära åtgärder som fattas. Men det är typiskt i rådande samhällsklimat att partierna poängterar just dessa.

Vad som föranlett S-ledningen att föreslå att fler yrkesgrupper ska få besluta om till exempel kvarsittning är oklart. Det är endast lärare som kan göra den professionella bedömning som krävs enligt skollagen.

Ett avtal som bidrar till ett mer attraktivt läraryrke

Det är absolut bra att Social­demokraterna lovar fler administrativa ­lärarassistenter, men att mota ­lärarbristen genom ett modernt skolavtal är bättre medicin mot stök än kvarsittning utfärdad av lärarassistenter.

S-toppen borde vara mer oroad över om deras ledande ­kommunala företrädare i SKL verkligen säkrar ett avtal med oss lärare som på allvar ­bidrar till ett mer attraktivt läraryrke.

Nu är det 100 dagar kvar till val­dagen. Min uppmaning till partierna är att släppa den tröttande retoriken om att hårda tag är lösningen på alla utmaningar. Vi lärare och skolledare förväntar oss att partierna använder den återstående tiden till att precisera sin skolpolitik i syfte att stärka lärarprofessionen och lärareffekten.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand

Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 8/18