Lärarförbundet
Bli medlem

Kvalitet kostar!

I Sverige gör vi om lärarutbildningen ungefär vart tionde år. Det är ett världsrekord som knappast bidrar till ökad kvalitet i utbildningen och inte heller skapar den stabilitet i kompetensförsörjningen av skolan som är önskvärd.

I dagarna skickas första omgången av antagningsbeskeden till högskolan ut till förväntansfulla sökanden, inte minst till tusentals sökanden till lärarutbildningen. Min egen erfarenhet är att varmt rekommendera lärarutbildningen. Det är en utbildning och ett yrkesval som ger så mycket tillbaka i form av kunskap, utmaning, glädje och engagemang.

Samtidigt ska det erkännas att många lärarutbildningar brottas med problem. Nära hälften av Sveriges grundlärar- och förskollärarutbildningar uppvisar brister i kvaliteten enligt första delen i UKÄ:s utvärdering som presenterades för några månader sedan. Från politikernas sida talas det ständigt om reformering. Men är lösningen på bristerna att göra om utbildningen ännu en gång?

Väldigt lite talar för det. De ständigt återkommande reformerna har tvärtom försvårat för lärosätena att se till att utbildningen kan hålla en hög kvalitet, eftersom mycket kraft har gått åt till att med täta intervall förändra innehåll och organisation.

Värna grunddragen i reformen från 2011

Men våra politiker verkar tyvärr inte riktigt ha tagit lärdom av detta. I Januariavtalet mellan regeringspartierna och Liberalerna och Centerpartiet framgår att partierna är eniga om att lärarutbildningen ännu en gång ska reformeras.

Om det nu åter är dags för en reformering, vore det i så fall klokt att inte stöpa om allt för mycket och istället värna grunddragen i den senaste lärarutbildningsreformen från 2011. Utgångspunkten borde enbart vara att stärka kvaliteten.

Stärk VFU:n och den praktiknära forskningen

Ett viktigt steg är att stärka den utbildningsvetenskapliga forskningen och forskarutbildningen. Inte minst den praktiknära forskningen. Fler lärare behöver involveras i forskning, men fler lärare behöver också involveras i lärarutbildning.

En helt central åtgärd för att nå ökad kvalitet är att få till stånd en förstärkning av den verksamhetsförlagda delen av utbildningen, VFU. En höjning av ersättningen för VFU skulle bidra till det, bland annat genom att öka andelen handledare med handledarutbildning och förbättra förutsättningarna för samverkan mellan lärarutbildningar och skolverksamhet – exempelvis genom övningsskolor.

VFU:n behöver få både resurser och en starkare reglering så att handledare kan utföra uppdraget inom ramen för sin reguljära arbetstid – inte vara något som läggs ovanpå de vanliga arbetsuppgifterna. Skolor och lärosäten måste samverka så att det blir lätt för lärare att genomföra en handledarutbildning och för att tillgodose behovet av VFU-handledare i alla olika ämnen, skolformer och årskurser.

Permanenta och utveckla övningsskolorna

Försöken med övningsskolor har visat sig vara framgångsrikt för att stärka kopplingen mellan praktik och teori, liksom länken mellan VFU och lärosäten. Vid övningsskolorna kan lärosätet se till att det hålls seminarier, löpande ges återkoppling till studenterna och stärka upp examinationen.

Övningsskolorna borde utvecklas till kreativa forskningsmiljöer som bidrar till såväl lärarstudenternas utbildning som till praktiknära forskning och till att få fler forskande lärare. Här spelar även ett införande av professionsprogram en roll som inkörsport för att få fram fler forskande lärare. Lärarutbildningen behöver få en starkare professionskoppling där grundutbildning endast är ett första steg i karriärslång utveckling som lärare.

Utöka antalet undervisningstimmar på lärarutbildningen

En avgörande kvalitetsfaktor som det inte går att bortse ifrån är undervisningstiden. Det är alldeles för få lärarledda timmar på lärarutbildningen idag. Regering och riksdag har ett stort ansvar för att få till stånd en gradvis utökning av resurserna.

Lärarutbildningarna behöver vidare få en starkare ställning på lärosätena med ett tydligt mandat för kvalitetsutveckling, exempelvis genom en egen fakultetsorganisation. En sådan utveckling skulle också skapa bättre förutsättning för samverkan med skolverksamheten.

Finns inga alexanderhugg – kvalitet kräver resurser

Det går inte att komma bort från tanken att de ständiga ropen på reformering av lärarutbildningen egentligen är ett stickspår som bortser från det uppenbara: Att ökad kvalitet kostar.

Men istället för att tillföra resurserna, har politikerna mandatperiod efter mandatperiod, valt ställföreträdande åtgärder som ändrar innehåll och organisation. Det ligger nog närmare sanningen att påstå att kvaliteten på lärarutbildningen inte kommer att ta några stora språng med mindre än att det skjuts till medel för forskning, VFU, övningsskolor och undervisningstimmar.

Politiker! Ha den insikten i bakhuvudet när ni samlas kring det politiska ritbordet för att skissa på nya reformplaner för lärarutbildningen.

Ge inte katten i lärarbristen!

Utbildningspolitisk rådgivare?

Utbildningspolitisk rådgivare?

Under årets Almedalsvecka anordnade Lärarförbundet traditionsenligt en skolpolitisk debatt med några av Sveriges allra främsta utbildningspolitiker. Samtalet utgick från Lärarförbundets två senaste rapporter om lärarbristen respektive den osunda dokumentationskulturen i skolan.

Fyra av riksdagspartiernas främsta företrädare tog plats på vår scen i Almedalen: utbildningsminister Anna Ekström (S), Kristina Axén Olin (M), Roger Haddad (L) och Ilona Szatmari Waldau (V). Ett intressant samtal följde utan allt för mycket ”blame game” av politiska motståndare. Ta del av hela paneldebatten här.

Fokus för debatten låg på två frågeställningar: den många gånger onödiga rapportering och dokumentation som lärare måste göra idag, och hur bristen på behöriga lärare skulle kunna pressas tillbaka på kort och lång sikt. Lärarförbundet har i två rapporter under våren lagt fram förslag på lösningar som återfinns här och här.

Osund dokumentationskultur

Många lärare upplever att skolan präglas av en osund dokumentationskultur. Den undersökning som Lärarförbundet genomfört visade att nära 4 av 10 lärare uppger att de överväger att lämna yrket på grund av alltför långtgående dokumentationskrav. 6 av 10 lärare anser att lägre dokumentationskrav är det viktigaste för att minska arbetsbelastningen. Fler än fyra av tio att de dokumenterar mer än vad som behövs på grund av risken att bli anmäld till Skolinspektionen.

Utbildningsministern pekade på den satsning på lärarassistenter som nu görs som ett sätt att avlasta lärarna. Det kan förstås hjälpa, men det förtar inte behovet av att rensa bort. Regeringen borde ta ett större helhetsgrepp här.

I panelsamtalet sa sig alla politiker vilja minska detaljstyrning som leder till ökad dokumentation, men som Roger Haddad uttryckte det: ”Jag förstår att många har svårt att tro oss, eftersom det sagts under många år samtidigt som dokumentationskraven bara ökat.”

Se över anmälningsförfarandet till Skolinspektionen

Så är det, men i samtalet kunde jag skönja ett tydligt intresse för Lärarförbundets förslag att se över anmälningssystemet till Skolinspektionen, så att en anmälan alltid hanteras av huvudmannen först. Endast om anmälaren inte är nöjd skulle anmälningen få gå vidare till Skolinspektionen.

Helst skulle Skolinspektionens uppdrag behöva ses över i grunden så att det blev mindre snävt inriktat på regelefterlevnad och kompletteras med en stödjande roll i relationen till huvudmännen. Så långt verkade dock inte politikerna vara beredda att gå – åtminstone inte ännu.

Satsa på behörighetsgivande insatser

Den enkätundersökning som Lärarförbundet gjort visar att hela 49 procent av de obehöriga går eller någon gång har påbörjat en lärarutbildning. Inte mindre än hälften av dessa svarar att de bara har en termin kvar och endast 3 procent har 7 terminer eller fler som återstår. Detta tyder på att en satsning på goda förutsättningar för obehöriga att läsa vidare skulle ge stor utdelning.

Alla fyra politikerna på scenen erkände, med några små nyansskillnader, att läraryrket måste bli mer attraktivt och att det krävs mer av fokuserade behörighetsgivande insatser. Visst skulle man önska sig än mer konkreta löften från politikerna, men det är ändå tydligt att det finns en insikt om att vi inte kommer att klara att förbättra svensk skola med mindre än att alla elever får möjlighet att möta utbildade och behöriga lärare. Sedan återstår en hel del av svaren på frågorna hur och när.

Kattens betydelse för lärarförsörjningen

Anna Ekström avslöjade att hon normalt inte ligger sömnlös om nätterna och tänker på lärarbristen, men att det händer att katten väcker henne. Och att hon då tänker på lärarbristen! Kanske ett bevis på att våra politiker med andra ord inte ger katten i lärarbristen. Men det är bra om katten hjälper ministern att understryka allvaret i frågan.

För kattens instinkt ska inte förringas, lärarbristen växer och åtgärder som vänder den negativa trenden behövs redan i höst. Om Sveriges utbildningspolitiker ger oss lärare rätt förutsättningar, så kommer vi bli fler som både vill bli lärare och fler som väljer att stanna kvar och utvecklas i yrket. Och med fler behöriga kollegor så ökar förutsättningarna för goda kunskapsresultat och bättre arbetsmiljö.

Nationellt skolpolitiskt råd

Vi lärare och skolledare ställer krav på våra politiker, men vi är fullt ut beredda att vara konstruktiva och samtala om lösningarna på skolans problem. Just precis av det skälet har Lärarförbundet i en skrivelse till utbildningsministern föreslagit henne att inrätta ett nationellt skolpolitiskt råd för att utforma utbildningspolitiken i dialog mellan företrädare för staten, arbetsgivarna och oss i lärarprofessionen. Vi menar att lösningarna blir bäst om de verkliga experterna på skola och förskola – vi lärare och skolledare –får vara med att påverka. Så vad säger du, Anna Ekström?

Skolan på agendan i Almedalen!

I år åker Lärarförbundet till Almedalsveckan för att sätta tryck på politikerna att sluta spara på skolan. Vi ska prata om lärarbristen, arbetsbelastningen och att minska den tid som lärare tvingas lägga på dokumentation. För vi lärare behöver fler kollegor och mer tid för våra elever.

Vi lärare och skolledare vet att vårt arbete lägger grunden för hela samhällets framtid. Vi vet att när alla barn får de kunskaper som de behöver för ett bra liv som kunniga och delaktiga samhällsmedborgare, ja det är då vi lyckas framtidssäkra Sverige. Vi lärare och skolledare vet ända in i själen hur betydelsefullt det är att investera i skolan och i ett mer attraktivt läraryrke.

Att skära ner på skolan är att skära ner på framtiden

Tyvärr ser vi nu hur kommun efter kommun sparar på skolan – tvärtemot vad partierna utlovade i valrörelsen för mindre än ett år sedan. Neddragningarna på skolan ökar lärarnas arbetsbelastning ytterligare, vilket också gör att eleverna blir drabbade. Vi ser att staten måste ta ett större ansvar för skolans finansiering i en situation där kommunerna inte klarar det själva.

Under Almedalsveckan kommer vi inte heller låta ett enda tillfälle gå förlorat för att prata om lärarbristen – om hur mycket en utbildad lärare betyder för varje barn och elev, för skolans utveckling och för vår gemensamma framtid. Vi vet ju att när inte alla elever får möta utbildade och behöriga lärare så riskerar elever bli sämre rustade för att möta framtiden.

För morgondagens företagsledare, forskare, sjuksköterskor, idrottsstjärnor, musiker och poliser –de sitter i skolbänken nu. En bra skola – det är den bästa framtidssäkring som ett land kan ha. Men att skära ner på skolan, det är att skära ner på framtiden.

Vi ställer politikerna mot väggen

Vi kommer att fråga er som är politiker och beslutsfattare: Är du beredd att investera mer i skolan? Kan du lova att ge oss lärare de förutsättningar vi behöver? Är du beredd att göra allt du kan för att vi ska bli fler lärare? Vill du vara med och framtidssäkra Sverige?

Jag vill också passa på att lyfta fram Lärarförbundets traditionsenliga skoldebatt i Almedalen där våra rikspolitiker verkligen ska få bekänna färg i viktiga frågor för svensk skola. Debatten kommer även att kunna ses på Lärarförbundets webb någon dag i efterhand.

Fokus på arbetsbelastningen och lärarbristen

I år tar vi med oss två rapporter till Almedalen med tydliga förslag till lösningar på några av lärarbristens konsekvenser. Vi fokuserar på dokumentationskravens effekter på arbetsbelastningen men också hur Sveriges lärare ska få fler behöriga kollegor - snabbt.

Långsiktigt kan lärarförsörjningen bara tryggas genom att läraryrket ges konkurrenskraftiga löner och en rimlig arbetsbelastning. Men ett snabbt sätt att i rådande läge förbättra situationen vore att rikta insatser mot de obehöriga som redan är anställda i skolorna. Engagerade personer med erfarenhet från skolmiljön. Staten borde satsa mer på validering och behörighetskompletterande utbildning för de obehöriga som redan undervisar i skolorna. Huvudmännen behöver stödja satsningen genom att bevilja ledighet samt erbjuda studier på betalt arbetstid.

Så politiker och makthavare inom skolan! Lyssna på oss lärare och skolledare. Vi brinner för att få rätt saker att hända i varenda förskola, fritidshem och skola i hela Sverige. Ni kan ge oss rätt förutsättningar.

Fler lärare behöver marschera in i det fackliga arbetet

Förra lördagen gick Lärarmarschen. Nu fortsätter vi det fackliga arbetet för att få politiker på alla nivåer att skjuta till de resurser som ger oss lärare förutsättningarna att möta behoven hos varje barn och elev.

För en vecka sedan genomfördes Lärarmarschen på sex platser i Sverige. Från Jokkmokk i norr till Malmö i söder marscherade tusentals lärare för att få stopp på nedskärningarna i skola, förskola och fritidshem och för att protestera mot en ständigt ökande arbetsbelastning.

Vi samlades i protest mot en ohållbar situation och för att vår yrkesstolthet driver oss att säga ifrån. Vi lärare och skolledare har världens häftigaste yrke och vi sätter en stolthet i vårt yrkesval. Vi vet att vårt arbete lägger grunden för hela samhällets framtid. Och vi vet, just därför, att samhället behöver investera mer i utbildning och i ett mer attraktivt läraryrke. Den insikten måste nå fram till beslutsfattare och opinionsbildare, men också till föräldrar och allmänhet.

Tidsbrist = stress = sjukskrivning

Vittnesmål om en ohållbar situation saknas inte. Under hashtaggen #pressatläge har många förskollärare vittnat om hur personal stressas sönder och till slut sjukskrivs för att de inte orkar. Lärarförbundet har i en rapport visat på en alarmerande arbetssituation på många fritidshem, med minskande andel utbildade lärare och allt större elevgrupper. I en annan undersökning uppger nio av tio ­lärare att de inte fullt ut hinner med sitt uppdrag under ordinarie arbetstid.

Trots det redan allvarliga läget gör kommunerna ytterligare nedskärningar. Enligt en enkät som Lärarnas tidning gjort till Lärarförbundets lokalavdelningar lägger 6 av 10 kommuner mindre pengar på skolan i år jämfört med förra året – när löner och andra kostnadsökningar är kompenserade för. Tankesmedjan Balans har dessutom visat att 260 av Sveriges 290 kommuner lade sparkrav på sina välfärdsverksamheter under 2018.

Gränsen är nådd

Kommun- och rikspolitiker måste förstå att gränsen är nådd. Ansvaret ligger inte bara på kommunerna. Staten måste också ta ett större finansiellt ansvar – inte minst för en ökad likvärdighet.

Men regering och riksdag levererar alldeles för lite åtgärder – särskilt mot lärarbristen. När det fattas 65 000 behöriga lärare runt om i landet, så riskerar det såklart slå hårt mot undervisningens kvalité och leder till att arbetsbördan ökar för oss som är lärare.

Det går inte att komma ifrån att den skiftande lärarbehörigheten mellan skolor också påverkar likvärdigheten oerhört negativt. Menar politikerna allvar med att skapa en likvärdig skola så finns det inga genvägar. Då måste de utbildade lärarna räcka till alla skolor och alla elever – inte bara till vissa.

Ska alla i Sverige få en bra utbildning måste man tillföra resurser. Besparingarna på skola, förskola och fritidshem måste upphöra och politiker sluta lägga nya uppgifter på lärare utan att ta bort minst lika många.

Förändring genom facket

Lärarmarschen har bidragit till att sätta ljuset på de nedskärningar som pågår i många kommuner. Nu fortsätter det fackliga arbetet mot orimliga arbetsvillkor och för mer resurser till skola och utbildning. I centrala och lokala förhandlingar, i möten med politiker, i opinionsbildade aktiviteter och inte minst i lokalt fackligt arbete för en bättre arbetsmiljö. Om hur scheman läggs, om rätt till pauser, om planeringstid, förberedelsetid och tid för efterarbete. All arbetstid ska räknas – inte bara undervisning.

Alla ni som deltagit i lärarmarschen och alla ni som möter bristerna i skola, förskola och fritidshem: Engagera er i det fackliga arbetet. När vi blir många och agerar tillsammans blir vi starka och kan förändra. När vi organiserar oss och gemensamt talar med en samlad röst till politikerna, när vi ger arbetsplatsombud och skyddsombud kraft och styrka bakom kraven, ja det är då vi kan få rätt saker att hända.

Efterlängtade förslag om modersmålsundervisning

Ämnet modersmål ska få en viktigare roll i skolan och eleverna ska kunna läsa ämnet under den ordinarie skoldagen – även om undervisningsgruppen blir liten. Det är välkomna förslag från en färsk statlig utredning.

Modersmålsundervisning är frivilligt och det är därför upp till föräldrarna att besluta om eleven ska delta i undervisningen. Idag är det drygt hälften av de elever som är berättigade till modersmålsundervisning som väljer att delta. Undervisningen är ofta förlagd utanför skoltid någon timme per vecka, vilket bidrar till att alltför många väljer bort det.

Starkt vetenskapligt stöd för modersmålsundervisning

De finns de som ifrågasätter skolans ansvar för elevers bevarande och utveckling av sina modersmål. Men det vetenskapliga stödet för modersmålsundervisning är starkt.

Forskning visar nämligen att det går bättre att lära sig ett nytt språk om man har goda kunskaper i sitt modersmål. Det stärker också identiteten och bidrar till högre betyg i skolans andra ämnen. Kommunikation på modersmålet är dessutom en av EU:s åtta nyckelkompetenser och det är en demokratisk rättighet att bibehålla och utveckla sitt modersmål.

Bristfälliga arbetsförhållanden

Men tyvärr är inte modersmålsämnets ställning så stark som den borde vara i svensk skola. Ämnet finns till exempel inte med i timplanen och har därför ingen garanterad undervisningstid. En annan orsak till det låga deltagandet idag är att skolorna inte behöver erbjuda undervisning i ett visst modersmål om det inte blir en grupp om minst fem elever.

Modersmålslärarna själva vittnar också om att det i många kommuner råder dåliga arbetsförhållanden. Ofta är tjänsterna uppdelade på flera skolor, vilket gör det svårt att få till det nödvändiga kollegiala samarbetet kring eleverna med övriga ämneslärare på skolorna.

Inför garanterad undervisningstid

Det är därför bara att välkomna att en ny statlig utredning, ledd av professor Nihad Bunar, nu äntligen föreslår det Lärarförbundet länge har drivit. Nämligen att modersmålsundervisning läggs in i timplanen och därmed får en garanterad undervisningstid. Detta är en avgörande förutsättning för att modersmålslärarna ska kunna få bättre förutsättningar att genomföra sin undervisning och även kunna ingå och vara delaktiga i skolornas arbetslag och organisation. En flerspråkig skola förutsätter inte bara flerspråkiga elever, utan självklart även flerspråkiga lärare.

Utredningen föreslår också att spärren slopas om att minst fem elever måste finnas för att skolorna ska vara skyldiga att erbjuda undervisningen. Eleverna ska med andra ord kunna läsa ämnet under den ordinarie skoldagen även om undervisningsgruppen blir liten. Bra!

Modersmålsundervisning värdefull del av skolan

Utredningen innehåller många andra bra förslag, som att rätten till studiehandledning ska stärkas även för nyanlända elever i årskurs 1-6, att man ska kunna läsa ämnet modersmål i grundlärarutbildningen och att regeringen bör ta initiativ till att inrätta en forskarskola för lärare i ämnet modersmål.

Utredningen rekommenderar vidare att regeringen bör överväga att tidsbegränsa undantaget från kravet på legitimation och behörighet för lärare som undervisar i ämnet modersmål. Utredningen pekar dock på att det måste ske i samband med att satsningar görs för att höja modersmålslärarnas behörighetsgrad. Det är bara att hålla med och regeringen behöver verkligen göra särskilda satsningar för att komma tillrätta med bristen på behöriga lärare i ämnet modersmål.

För modersmålsundervisningen måste börja ses som en central och värdefull del av skolan och både ämnet och lärarnas status behöver steg för steg höjas. Nu finns förslag på regeringens bord som tar steg i rätt riktning. Lärarförbundet kommer att ge sitt stöd till dessa förslag och jag hoppas verkligen att regering och riksdag kommer att genomföra dem. Nästa steg blir att ta fram en plan för att få fram fler behöriga modersmålslärare så att det på sikt kan bli ett legitimationsyrke.

Kommentarer:

Anonym
Anonym

Skollagen skriver ”huvudmannen” ej skolan som har en skyldighet.
Värt att notera skillnaden.

  • Skapad 2019-05-22 23:07

Till slut är det inte saft längre…

Idag firar vi fritidshemmens dag. En fantastisk verksamhet där barn får leka, lära och utvecklas. Tyvärr förmörkas den fina verksamheten av alldeles för stora barngrupper och att det finns för få utbildade lärare i fritidshem. Det går att spä ut saft rätt länge men till slut är det inte saft längre.

Närmare en halv miljon barn är idag inskrivna i ett fritidshem, och de tillbringar ofta halva sin skoldag på fritids. Fritidshemmets uppdrag skiljer sig från den obligatoriska skolan. Lärandet är i högre grad situationsstyrt, upplevelsebaserat och grupporienterat. Den fritidspedagogiska undervisningen utvecklar samarbetsförmåga, kommunikationsförmåga, problemlösning, kreativitet, kulturell medvetenhet och estetiska uttrycksformer.

Det är viktiga förmågor som motsvarar de kompetenser som EU har definierat som centrala i ett globaliserat kunskapssamhälle. Detta faktum har våra politiker både insett och erkänt i de nya styrdokumenten, men samma erkännande av vettiga villkor och förutsättningar att få fullfölja detta uppdrag och ge varje barn den fritidshemsverksamhet den har rätt till låter vänta på sig.

Lägsta andelen behöriga lärare någonsin

Ett exempel på erkännande på fritidshemmets viktiga roll är att riksdagen har beslutat att införa krav på lärarlegitimation för att ansvara för undervisningen i fritidshemmet från och med den 1 juli i år. Det är ett viktigt steg för att säkra kvaliteten, men samtidigt har vi en enorm brist på utbildade fritidspedagoger och lärare i fritidshem.

I Skolverkets senaste statistik hade bara 37 procent av de anställda i fritidshemmen en pedagogisk högskoleexamen. Det är den lägsta siffran sedan statistiken började samlas in 1995, då motsvarande siffra var 73 procent. Läs mer om undersökningen här.

Det är dessutom stora skillnader mellan olika kommuner och fritidshem. 1995 gick det i genomsnitt 16 elever per lärare, idag är genomsnittet 55 elever och ett femtiotal kommuner har elevgrupper på över 100 elever per lärare.

Så här beskrev en lärare saken på min Facebook: ”Här är svaret på varför jag inte längre kan jobba på Stockholms fritidshem. Trots att det är enligt mig, ett av det viktigaste och det roligaste arbete jag kan tänka mig. Dvs OM rätt förutsättningar hade funnits...Nu är det mest förvaring på de flesta ställen.”

För våra lärare i fritidshem gör verkligen ett fantastiskt jobb med att försöka se varje elev och stimulera deras utveckling, men med så stora elevgrupper och ibland ingen utbildad kollega att dela ansvaret med så är det ett omöjligt uppdrag. För att kunna erbjuda eleverna fritidshemsverksamhet så anställs personal helt utan utbildning, men det går inte att spä ut saft hur länge som helst och ändå kalla det saft. Den gränsen är nådd på många fritidshem och därför är legitimationskravet en mycket viktig kvalitetssäkring.

Ta vara på de lärare som finns...

Det behövs rejäla satsningar på att fler ska utbilda sig till lärare i fritidshem och de lärare vi har måste ges mycket bättre förutsättningar. Många lärare i fritidshem arbetar även i förskoleklass eller grundskolan under den första halvan av skoldagen, vilket gör att man får färre timmar för att planera fritidshemmets verksamhet. Detta dubbla ansvar skapar en ohälsosam stress. Skolhuvudmännen måste bli bättre på att ge rimliga förutsättningar för lärarna att prioritera den fritidspedagogiska undervisningen.

För att säkra kvalitén på fritidshemmen måste elevgrupperna minska, antalet behöriga lärare öka och tiden till planering, reflektion och utveckling av den pedagogiska verksamheten säkras. Det behövs en politik som tar sig an situationen i fritidshemmen och de stora skillnader som finns mellan olika kommuner.

...och skapa fler vägar in i yrket

Det behövs också fler vägar in i lärarutbildningarna så att vi kan få fler behöriga lärare i fritidshem. Det finns många erfarna men obehöriga anställda som bör erbjudas utbildning, och vi har fritidspedagoger med äldre utbildningar som idag exkluderas från lärarlegitimationen på ett oacceptabelt sätt. Byråkratiska knutar måste lösas ut och nya möjligheter till vidareutbildning skapas. Vi har inte råd att förlora en enda av de engagerade lärare som brinner för fritids.

Med fler behöriga lärare, mindre elevgrupper och tid för planering och utveckling av undervisningen, då kan vi förverkliga fritidshemmens fulla potential att stärka elevernas lärande och utveckling. Då satsar vi för framtiden!

Ordningsomdöme på politikerna?

Är det något vi vet om ordningsomdömen, så är det att de genererar merarbete för lärarna, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Är det något vi vet om ordningsomdömen, så är det att de genererar merarbete för lärarna, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Den som vill göra läraryrket mer attraktivt inför inte ordnings­omdömen i skolan. Dokumentationskraven behöver minska – inte öka.

Våren har kommit och med den tiden för nationella prov i många ämnen och årskurser. Sverige tillhör de länder som har flest antal nationella prov i världen. Men som proven i dag är utformade så är de inte ett verktyg för kontinuerlig nationell kunskapsuppföljning. Det vore därför mycket bättre med en stickprovsmodell som gör det möjligt att följa förändringar under flera år. Tillsammans med frivilliga nationellt konstruerade prov med tillhörande bedömningsstöd skulle en sådan modell kunna följa den nationella kunskapsutvecklingen och fungera som underlag för kollegialt samarbete i bedömningsfrågor samt utveckla bedömarkompetens och undervisning.

Ökad stress och arbetsbelastning

Men i stället har antalet nationella prov ökat, vilket bidragit till ökad stress för eleverna, att undervisning i andra ämnen ställs in och till en ökad arbetsbelastning för många lärare. Den ökade arbetsbelastningen borde vara skäl nog för att minska omfattningen av dessa prov.

För antalet nationella prov är långt ifrån det enda som ökat. Lärares skyldighet att dokumentera elevernas lärande har växt lavinartat.

Situationen har eskalerat så långt att nära fyra av tio lärare överväger att lämna yrket på grund av dokumentationskraven. Det visar en aktuell undersökning som Lärarförbundet genomfört i samarbete med Novus. Svensk skola har med andra ord byråkratiserats så till den grad att konsekvensen riskerar bli ytterligare lärarbrist. Absurt.

Dokumentationen har begränsad betydelse

Förutom att ge ett skriftligt omdöme om elevers måluppfyllelse ska dokumentationen hjälpa läraren att få svar på frågor som: Har eleverna lärt sig tillräckligt? Har valda arbetssätt lett till önskade resultat? Men så många som fyra av tio lärare har sällan eller aldrig tid att följa upp sin dokumentation och bara drygt en av tio hinner göra det regelmässigt.

Dokumentationen har därmed begränsad betydelse när lärare utvecklar sin undervisning. I stället handlar det om att hålla ryggen fri och att gardera sig mot ifrågasättanden.

Kanske tänker någon att politikerna redan fått upp ögonen för den osunda dokumentationskulturen? Men nej, i stället flammar en debatt upp om att införa ordningsomdömen i skolan. Härom veckan fattade riksdagsmajoriteten till och med beslut om ett så kallat tillkännagivande som syftar till att tvinga regeringen att införa ordningsomdömen i högstadiet och gymnasieskolan.

Ingen ordning i skolpolitiken

Är det något vi vet om ordningsomdömen, så är det att de genererar merarbete för lärarna. Många föräldrar kommer söka efter bevis på felbedömningar – inte ta till sig vad som brustit från elevens sida. För att kunna möta föräldrakritiken kommer lärarna behöva dokumentera precis allt som eleverna gör. I nämnda undersökning uppger sex av tio lärare att de redan i dag dokumenterar mer än de behöver av rädsla för att bli ifrågasatta av elevernas föräldrar.

Men istället för att rensa i dokumentationsfloran, kommer alltså riksdagen med ett påbud som ytterligare riskerar förvärra den redan höga ­arbetsbelastningen. Ingen vidare ­ordning i skolpolitiken. Så lyder mitt omdöme.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 6/19




Investera i framtiden - investera i skolan

Nu pågår Skolriksdagen 2019 för fullt - Sveriges största mötesplats för beslutsfattare och nyckelpersoner i skolan. Ett gyllene tillfälle för alla med inflytande över skolan att verkligen ta till sig vikten av att investera i vår framtid. Skolan behöver mer resurser - inte besparingar.

Vi lärare och skolledare har världens häftigaste yrke och vi sätter en stolthet i vårt yrkesval. Vi vet att vårt arbete lägger grunden för hela samhällets framtid när alla barn får de kunskaper som de behöver för ett bra liv som kunniga och delaktiga samhällsmedborgare.

Därför behöver vi investera i svensk skola och i ett mer attraktivt läraryrke. Den insikten måste vara något som verkligen når alla de beslutsfattare, experter och chefer som nu idag har samlats för den årliga Skolriksdagen.

Lärarbristen - skolans största utmaning

Det vi lärare behöver är rätt förutsättningar för att göra ett bra jobb och så att vi får fler kollegor. För problemet är inte de lärare vi har – det är de lärare vi inte har. Idag fattas 65 000 lärare runt om i landet. Lärarbristen slår såklart hårt mot likvärdigheten och kvalitén i undervisningen och leder dessutom till att arbetsbördan ökar för oss som är lärare.

Därför jobbar Lärarförbundet stenhårt för att fler ska vilja bli och förbli lärare. Vägen dit menar vi går genom ett hållbart arbetsliv och ett attraktivt läraryrke. Vi driver på för löner och villkor som är konkurrenskraftiga och som lockar fler till läraryrket.

Arbetsmiljön A och O

Vi slåss för en bättre arbetsmiljö och för att självständigt få utöva vårt yrke med stöd av andra yrkesgrupper i skolan som kan komplettera och avlasta oss uppgifter som inte handlar om elevernas lärande. Vi vet att lärare måste få vara just lärare och att det behövs mer tid för samarbete med kollegorna och för egen kompetensutveckling.

Ett stort ansvar att öka läraryrkets attraktionskraft vilar på landets politiker, både nationellt och lokalt. Vi hjälper gärna till med förslag på lösningar. Ända sedan fröet för Lärarförbundet såddes för över 180 år sedan, har vi drivits av övertygelsen att det bästa för skolans och lärarprofessionens utveckling är att vi arbetar tillsammans.

Få rätt saker att hända

Lärarförbundet är Sveriges i särklass största lärarfack med över 230 000 medlemmar. Vi är den enda organisation som samlar kraften från hela lärarprofessionen – från förskola till högskola. Vi har en svåröverträffad kompetens i såväl professions- som villkorsfrågor och vi vill inget hellre än att utveckla skolan och vårt yrke. Så lyssna på oss lärare och skolledare. Vi brinner för att få rätt saker att hända i varenda förskola och skola i hela Sverige.


Idag är det internationella arbetsmiljödagen

I dag är det den Internationella arbetsmiljödagen. Det är en årlig internationell kampanj för att främja säkert, hälsosamt och anständigt arbete.

I Lärarförbundet samlar vi den svenska lärarprofessionen för att stärka lärarnas ställning så att vi ska kunna göra det allra bästa för barn och elevers lärarande. Men den fackliga tanken går längre än nationsgränsen och bygger på att vi blir starkare om vi håller samman och visar solidaritet över gränserna.

Rätten till utbildning och fackligt arbete

Rätten till offentligt finansierad utbildning av god kvalitet för alla och ett livslångt lärande är viktiga inslag för att säkra ett lands demokrati och välstånd. De flesta lärarorganisationer i världen är med i kampen för detta mål.

Men många lärare runt om världen har inte möjlighet att organisera sig för professionell utveckling eller för goda löner och arbetsvillkor. Vissa utsätts till och med för förtryck och förföljelse och fråntas rätten att utöva inflytande över sitt arbete och att samverka fackligt. Det är naturligtvis helt oacceptabelt.

I många länder saknas såväl mänskliga som fackliga rättigheter. Världsfacket ITUC tar återkommande fram ett rättighetsindex, Global Rights Index. Där framgår att allt fler stater begränsar yttrandefriheten och allt fler arbetstagare mördas, hotas och misshandlas.

Samma fackliga strävan här som i världen

Den internationella arbetsmiljödagen handlar om solidaritet och gemensam facklig rörelse i hela världen. För det är i grunden samma fackliga strävan efter rimliga förutsättningar att utöva sitt yrke, sätta stopp mot dödsfall i arbetet och stärka det förebyggande arbetsmiljöarbetet som förenar oss – skillnaden är att våra nulägen ser väldigt olika ut.

Vi i Sverige lever och verkar i ett land där kränkningar av fackliga rättigheter är sällsynta. Vi kan på så sätt arbeta förhållandevis obehindrat för en bättre arbetsmiljö, rimliga villkor och för rätten till utveckling i yrket. Den rätten har vi fått i arv från alla dem som för ett drygt sekel sedan kämpade för fackliga och demokratiska rättigheter i vårt land. Vi får aldrig ta den för given.

Lärarförbundet arbetar globalt

Lärarförbundet arbetar med starkt engagemang från många medlemmar för att göra skillnad även globalt. Lärarförbundet stödjer uppbyggnaden av oberoende, starka och demokratiska lärarfackliga organisationer i många delar av världen. Vi gör det för vi vet hur viktigt det är med fria fackföreningar för att utveckla demokratin, fördela världens resurser mer jämlikt och skapa schysta arbetsvillkor.

Läs gärna mer om Lärarförbundets internationella arbete här. På den internationella lärarbloggenpubliceras regelbundet nyheter och intervjuer från arbetet ute i världen.

Ordningsomdömen rimmar illa med liberalismen

Med Liberalernas Jan Björklund som anförare tycks en riksdagsmajoritet vilja införa skriftliga ordningsomdömen i skolan. Ja, alldeles för många lärare och elever möter stök och oro i skolan. Och nej, införande av ordningsomdömen är inte rätt väg att gå.

Varför inte? För att effekten är minst sagt oklar, men ger tydligt negativa följder som ska beskrivas i den här artikeln. Frågan är dessutom hur liberalt förslaget egentligen kan anses vara.

Det är märkligt att en återgång till den gamla konservativa synen på fostran och auktoritetstro nu anförs av det parti vars ideologi var livsluften för att skapa en mer demokratisk skola där det kritiska tänkandet får ta plats utan repressalier.

Men vi börjar med effekten. Det var för att effekten ansågs svag som ordningsbetyg avskaffades för ett halvt sekel sedan. Då ansågs inte ordningsbetyg hjälpa mot elever som systematiskt störde ordningen. I dag vet vi mer om orsakerna och kan ofta koppla störande beteende till medicinska diagnoser. För dessa elever är det medicinsk hjälp eller pedagogisk anpassning som behövs. Ibland räcker den inte till – ska dessa elever då ges ett sämre ordningsomdöme? Det vore naturligtvis en missriktad och oönskad effekt.

Det är vidare rimligt att tänka sig att skriftligt omdöme oftast har ringa betydelse för elever som i största allmänhet inte gillar skolan. För en grupp elever kan det till och med upplevas tufft att få ett dåligt ordningsomdöme. Effekten i dessa fall är obefintlig.

Mer dokumentation

En negativ konsekvens rör föräldrars reaktion inför ett nedsatt ordningsomdöme. När ordningsbetygen avskaffades anfördes detta som ett viktigt skäl.Föräldrar visar sig nämligen i hög utsträckning söka efter bevis på felbedömningar från lärarens sida. Det blir viktigare än att ta till sig vad som brustit från elevens sida. Mycket tyder på att möjligheten att önska skola förstärkt detta föräldrabeteende ytterligare.

För att kunna möta föräldrakritik kommer lärarna behöva dokumentera precis allt som eleverna gör. Detta i en skola som redan lider av för mycket dokumentation och byråkrati. I en färsk undersökning som Lärarförbundet gjort uppger 6 av 10 lärare att de redan idag dokumenterar mer än de behöver av rädsla för att bli ifrågasatta av elevernas föräldrar. 4 av 10 uppger att de överväger att sluta på grund av dokumentationsbördan. För den som vill göra läraryrket mer attraktivt är knappast ordningsomdömen att rekommendera.

Tung bevisbörda för förespråkarna

En annan konsekvens är att ordningsomdömen riskerar att stämpla elever som bra respektive dåliga individer. Varför ska ett sådant stigma förfölja barn i många år? Ökar eller minskar det risken för att elever som en gång uppvisat ett oönskat beteende ska hamna i situationer där beteendet upprepas? Vilka sociala samband kommer att betinga dåliga ordningsomdömen? På de här frågorna har förespråkarna inga svar. Bara bevisbördan.

Istället åberopas att ordningsbetyg finns i andra länder. Ja, många andra länder präglas av mer traditionella och auktoritära värden. World Values Survey visar att Sverige är det land som nått längst vad gäller individualistiska, rationella och toleranta värden.

I äldre tiders auktoritära samhällen låg skolans roll i att fostra och skapa lydiga undersåtar. Men den synen bröts i vårt land ner av en framgångsrik liberalism. Det är märkligt att en återgång till den gamla konservativa synen på fostran och auktoritetstro nu anförs av det parti vars ideologi var livsluften för att skapa en mer demokratisk skola där det kritiska tänkandet får ta plats utan repressalier. I svensk skola kan eleverna ifrågasätta. Törs de det när lärare förses med maktmedlet ordningsomdömen?

Vad bör göras?

Men om nu ordningen brister så måste väl något göras? Ja, absolut. Förtydliga lagar och regler så att lärare aldrig ska behöva vara rädda för att göra fel när ordningsproblem förekommer. För idag finns en gråzon och där anmälningsrisken alltid hänger över oss.

Glöm heller aldrig att nedskärningar på skolan alltid riskerar att gå ut över studiero och trygghet. Just nu sker det besparingar i flertalet av Sveriges kommuner. Ge istället lärare tid och resurser att få vara just lärare, stärk elevhälsan och förstärk med personalgrupper som kan avlasta och komplettera oss lärare.

Angrip gärna ordningsproblem med en klassisk liberal reformagenda – inte med en reaktionär.


Debattartikel publicerad i det liberala nyhetsmagasinet NU, nr 16-17 den 18 april 2019.