Lärarförbundet
Bli medlem

Efterlängtade förslag om modersmålsundervisning

Ämnet modersmål ska få en viktigare roll i skolan och eleverna ska kunna läsa ämnet under den ordinarie skoldagen – även om undervisningsgruppen blir liten. Det är välkomna förslag från en färsk statlig utredning.

Modersmålsundervisning är frivilligt och det är därför upp till föräldrarna att besluta om eleven ska delta i undervisningen. Idag är det drygt hälften av de elever som är berättigade till modersmålsundervisning som väljer att delta. Undervisningen är ofta förlagd utanför skoltid någon timme per vecka, vilket bidrar till att alltför många väljer bort det.

Starkt vetenskapligt stöd för modersmålsundervisning

De finns de som ifrågasätter skolans ansvar för elevers bevarande och utveckling av sina modersmål. Men det vetenskapliga stödet för modersmålsundervisning är starkt.

Forskning visar nämligen att det går bättre att lära sig ett nytt språk om man har goda kunskaper i sitt modersmål. Det stärker också identiteten och bidrar till högre betyg i skolans andra ämnen. Kommunikation på modersmålet är dessutom en av EU:s åtta nyckelkompetenser och det är en demokratisk rättighet att bibehålla och utveckla sitt modersmål.

Bristfälliga arbetsförhållanden

Men tyvärr är inte modersmålsämnets ställning så stark som den borde vara i svensk skola. Ämnet finns till exempel inte med i timplanen och har därför ingen garanterad undervisningstid. En annan orsak till det låga deltagandet idag är att skolorna inte behöver erbjuda undervisning i ett visst modersmål om det inte blir en grupp om minst fem elever.

Modersmålslärarna själva vittnar också om att det i många kommuner råder dåliga arbetsförhållanden. Ofta är tjänsterna uppdelade på flera skolor, vilket gör det svårt att få till det nödvändiga kollegiala samarbetet kring eleverna med övriga ämneslärare på skolorna.

Inför garanterad undervisningstid

Det är därför bara att välkomna att en ny statlig utredning, ledd av professor Nihad Bunar, nu äntligen föreslår det Lärarförbundet länge har drivit. Nämligen att modersmålsundervisning läggs in i timplanen och därmed får en garanterad undervisningstid. Detta är en avgörande förutsättning för att modersmålslärarna ska kunna få bättre förutsättningar att genomföra sin undervisning och även kunna ingå och vara delaktiga i skolornas arbetslag och organisation. En flerspråkig skola förutsätter inte bara flerspråkiga elever, utan självklart även flerspråkiga lärare.

Utredningen föreslår också att spärren slopas om att minst fem elever måste finnas för att skolorna ska vara skyldiga att erbjuda undervisningen. Eleverna ska med andra ord kunna läsa ämnet under den ordinarie skoldagen även om undervisningsgruppen blir liten. Bra!

Modersmålsundervisning värdefull del av skolan

Utredningen innehåller många andra bra förslag, som att rätten till studiehandledning ska stärkas även för nyanlända elever i årskurs 1-6, att man ska kunna läsa ämnet modersmål i grundlärarutbildningen och att regeringen bör ta initiativ till att inrätta en forskarskola för lärare i ämnet modersmål.

Utredningen rekommenderar vidare att regeringen bör överväga att tidsbegränsa undantaget från kravet på legitimation och behörighet för lärare som undervisar i ämnet modersmål. Utredningen pekar dock på att det måste ske i samband med att satsningar görs för att höja modersmålslärarnas behörighetsgrad. Det är bara att hålla med och regeringen behöver verkligen göra särskilda satsningar för att komma tillrätta med bristen på behöriga lärare i ämnet modersmål.

För modersmålsundervisningen måste börja ses som en central och värdefull del av skolan och både ämnet och lärarnas status behöver steg för steg höjas. Nu finns förslag på regeringens bord som tar steg i rätt riktning. Lärarförbundet kommer att ge sitt stöd till dessa förslag och jag hoppas verkligen att regering och riksdag kommer att genomföra dem. Nästa steg blir att ta fram en plan för att få fram fler behöriga modersmålslärare så att det på sikt kan bli ett legitimationsyrke.

Till slut är det inte saft längre…

Idag firar vi fritidshemmens dag. En fantastisk verksamhet där barn får leka, lära och utvecklas. Tyvärr förmörkas den fina verksamheten av alldeles för stora barngrupper och att det finns för få utbildade lärare i fritidshem. Det går att spä ut saft rätt länge men till slut är det inte saft längre.

Närmare en halv miljon barn är idag inskrivna i ett fritidshem, och de tillbringar ofta halva sin skoldag på fritids. Fritidshemmets uppdrag skiljer sig från den obligatoriska skolan. Lärandet är i högre grad situationsstyrt, upplevelsebaserat och grupporienterat. Den fritidspedagogiska undervisningen utvecklar samarbetsförmåga, kommunikationsförmåga, problemlösning, kreativitet, kulturell medvetenhet och estetiska uttrycksformer.

Det är viktiga förmågor som motsvarar de kompetenser som EU har definierat som centrala i ett globaliserat kunskapssamhälle. Detta faktum har våra politiker både insett och erkänt i de nya styrdokumenten, men samma erkännande av vettiga villkor och förutsättningar att få fullfölja detta uppdrag och ge varje barn den fritidshemsverksamhet den har rätt till låter vänta på sig.

Lägsta andelen behöriga lärare någonsin

Ett exempel på erkännande på fritidshemmets viktiga roll är att riksdagen har beslutat att införa krav på lärarlegitimation för att ansvara för undervisningen i fritidshemmet från och med den 1 juli i år. Det är ett viktigt steg för att säkra kvaliteten, men samtidigt har vi en enorm brist på utbildade fritidspedagoger och lärare i fritidshem.

I Skolverkets senaste statistik hade bara 37 procent av de anställda i fritidshemmen en pedagogisk högskoleexamen. Det är den lägsta siffran sedan statistiken började samlas in 1995, då motsvarande siffra var 73 procent. Läs mer om undersökningen här.

Det är dessutom stora skillnader mellan olika kommuner och fritidshem. 1995 gick det i genomsnitt 16 elever per lärare, idag är genomsnittet 55 elever och ett femtiotal kommuner har elevgrupper på över 100 elever per lärare.

Så här beskrev en lärare saken på min Facebook: ”Här är svaret på varför jag inte längre kan jobba på Stockholms fritidshem. Trots att det är enligt mig, ett av det viktigaste och det roligaste arbete jag kan tänka mig. Dvs OM rätt förutsättningar hade funnits...Nu är det mest förvaring på de flesta ställen.”

För våra lärare i fritidshem gör verkligen ett fantastiskt jobb med att försöka se varje elev och stimulera deras utveckling, men med så stora elevgrupper och ibland ingen utbildad kollega att dela ansvaret med så är det ett omöjligt uppdrag. För att kunna erbjuda eleverna fritidshemsverksamhet så anställs personal helt utan utbildning, men det går inte att spä ut saft hur länge som helst och ändå kalla det saft. Den gränsen är nådd på många fritidshem och därför är legitimationskravet en mycket viktig kvalitetssäkring.

Ta vara på de lärare som finns...

Det behövs rejäla satsningar på att fler ska utbilda sig till lärare i fritidshem och de lärare vi har måste ges mycket bättre förutsättningar. Många lärare i fritidshem arbetar även i förskoleklass eller grundskolan under den första halvan av skoldagen, vilket gör att man får färre timmar för att planera fritidshemmets verksamhet. Detta dubbla ansvar skapar en ohälsosam stress. Skolhuvudmännen måste bli bättre på att ge rimliga förutsättningar för lärarna att prioritera den fritidspedagogiska undervisningen.

För att säkra kvalitén på fritidshemmen måste elevgrupperna minska, antalet behöriga lärare öka och tiden till planering, reflektion och utveckling av den pedagogiska verksamheten säkras. Det behövs en politik som tar sig an situationen i fritidshemmen och de stora skillnader som finns mellan olika kommuner.

...och skapa fler vägar in i yrket

Det behövs också fler vägar in i lärarutbildningarna så att vi kan få fler behöriga lärare i fritidshem. Det finns många erfarna men obehöriga anställda som bör erbjudas utbildning, och vi har fritidspedagoger med äldre utbildningar som idag exkluderas från lärarlegitimationen på ett oacceptabelt sätt. Byråkratiska knutar måste lösas ut och nya möjligheter till vidareutbildning skapas. Vi har inte råd att förlora en enda av de engagerade lärare som brinner för fritids.

Med fler behöriga lärare, mindre elevgrupper och tid för planering och utveckling av undervisningen, då kan vi förverkliga fritidshemmens fulla potential att stärka elevernas lärande och utveckling. Då satsar vi för framtiden!

Ordningsomdöme på politikerna?

Är det något vi vet om ordningsomdömen, så är det att de genererar merarbete för lärarna, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Är det något vi vet om ordningsomdömen, så är det att de genererar merarbete för lärarna, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Den som vill göra läraryrket mer attraktivt inför inte ordnings­omdömen i skolan. Dokumentationskraven behöver minska – inte öka.

Våren har kommit och med den tiden för nationella prov i många ämnen och årskurser. Sverige tillhör de länder som har flest antal nationella prov i världen. Men som proven i dag är utformade så är de inte ett verktyg för kontinuerlig nationell kunskapsuppföljning. Det vore därför mycket bättre med en stickprovsmodell som gör det möjligt att följa förändringar under flera år. Tillsammans med frivilliga nationellt konstruerade prov med tillhörande bedömningsstöd skulle en sådan modell kunna följa den nationella kunskapsutvecklingen och fungera som underlag för kollegialt samarbete i bedömningsfrågor samt utveckla bedömarkompetens och undervisning.

Ökad stress och arbetsbelastning

Men i stället har antalet nationella prov ökat, vilket bidragit till ökad stress för eleverna, att undervisning i andra ämnen ställs in och till en ökad arbetsbelastning för många lärare. Den ökade arbetsbelastningen borde vara skäl nog för att minska omfattningen av dessa prov.

För antalet nationella prov är långt ifrån det enda som ökat. Lärares skyldighet att dokumentera elevernas lärande har växt lavinartat.

Situationen har eskalerat så långt att nära fyra av tio lärare överväger att lämna yrket på grund av dokumentationskraven. Det visar en aktuell undersökning som Lärarförbundet genomfört i samarbete med Novus. Svensk skola har med andra ord byråkratiserats så till den grad att konsekvensen riskerar bli ytterligare lärarbrist. Absurt.

Dokumentationen har begränsad betydelse

Förutom att ge ett skriftligt omdöme om elevers måluppfyllelse ska dokumentationen hjälpa läraren att få svar på frågor som: Har eleverna lärt sig tillräckligt? Har valda arbetssätt lett till önskade resultat? Men så många som fyra av tio lärare har sällan eller aldrig tid att följa upp sin dokumentation och bara drygt en av tio hinner göra det regelmässigt.

Dokumentationen har därmed begränsad betydelse när lärare utvecklar sin undervisning. I stället handlar det om att hålla ryggen fri och att gardera sig mot ifrågasättanden.

Kanske tänker någon att politikerna redan fått upp ögonen för den osunda dokumentationskulturen? Men nej, i stället flammar en debatt upp om att införa ordningsomdömen i skolan. Härom veckan fattade riksdagsmajoriteten till och med beslut om ett så kallat tillkännagivande som syftar till att tvinga regeringen att införa ordningsomdömen i högstadiet och gymnasieskolan.

Ingen ordning i skolpolitiken

Är det något vi vet om ordningsomdömen, så är det att de genererar merarbete för lärarna. Många föräldrar kommer söka efter bevis på felbedömningar – inte ta till sig vad som brustit från elevens sida. För att kunna möta föräldrakritiken kommer lärarna behöva dokumentera precis allt som eleverna gör. I nämnda undersökning uppger sex av tio lärare att de redan i dag dokumenterar mer än de behöver av rädsla för att bli ifrågasatta av elevernas föräldrar.

Men istället för att rensa i dokumentationsfloran, kommer alltså riksdagen med ett påbud som ytterligare riskerar förvärra den redan höga ­arbetsbelastningen. Ingen vidare ­ordning i skolpolitiken. Så lyder mitt omdöme.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 6/19




Investera i framtiden - investera i skolan

Nu pågår Skolriksdagen 2019 för fullt - Sveriges största mötesplats för beslutsfattare och nyckelpersoner i skolan. Ett gyllene tillfälle för alla med inflytande över skolan att verkligen ta till sig vikten av att investera i vår framtid. Skolan behöver mer resurser - inte besparingar.

Vi lärare och skolledare har världens häftigaste yrke och vi sätter en stolthet i vårt yrkesval. Vi vet att vårt arbete lägger grunden för hela samhällets framtid när alla barn får de kunskaper som de behöver för ett bra liv som kunniga och delaktiga samhällsmedborgare.

Därför behöver vi investera i svensk skola och i ett mer attraktivt läraryrke. Den insikten måste vara något som verkligen når alla de beslutsfattare, experter och chefer som nu idag har samlats för den årliga Skolriksdagen.

Lärarbristen - skolans största utmaning

Det vi lärare behöver är rätt förutsättningar för att göra ett bra jobb och så att vi får fler kollegor. För problemet är inte de lärare vi har – det är de lärare vi inte har. Idag fattas 65 000 lärare runt om i landet. Lärarbristen slår såklart hårt mot likvärdigheten och kvalitén i undervisningen och leder dessutom till att arbetsbördan ökar för oss som är lärare.

Därför jobbar Lärarförbundet stenhårt för att fler ska vilja bli och förbli lärare. Vägen dit menar vi går genom ett hållbart arbetsliv och ett attraktivt läraryrke. Vi driver på för löner och villkor som är konkurrenskraftiga och som lockar fler till läraryrket.

Arbetsmiljön A och O

Vi slåss för en bättre arbetsmiljö och för att självständigt få utöva vårt yrke med stöd av andra yrkesgrupper i skolan som kan komplettera och avlasta oss uppgifter som inte handlar om elevernas lärande. Vi vet att lärare måste få vara just lärare och att det behövs mer tid för samarbete med kollegorna och för egen kompetensutveckling.

Ett stort ansvar att öka läraryrkets attraktionskraft vilar på landets politiker, både nationellt och lokalt. Vi hjälper gärna till med förslag på lösningar. Ända sedan fröet för Lärarförbundet såddes för över 180 år sedan, har vi drivits av övertygelsen att det bästa för skolans och lärarprofessionens utveckling är att vi arbetar tillsammans.

Få rätt saker att hända

Lärarförbundet är Sveriges i särklass största lärarfack med över 230 000 medlemmar. Vi är den enda organisation som samlar kraften från hela lärarprofessionen – från förskola till högskola. Vi har en svåröverträffad kompetens i såväl professions- som villkorsfrågor och vi vill inget hellre än att utveckla skolan och vårt yrke. Så lyssna på oss lärare och skolledare. Vi brinner för att få rätt saker att hända i varenda förskola och skola i hela Sverige.


Idag är det internationella arbetsmiljödagen

I dag är det den Internationella arbetsmiljödagen. Det är en årlig internationell kampanj för att främja säkert, hälsosamt och anständigt arbete.

I Lärarförbundet samlar vi den svenska lärarprofessionen för att stärka lärarnas ställning så att vi ska kunna göra det allra bästa för barn och elevers lärarande. Men den fackliga tanken går längre än nationsgränsen och bygger på att vi blir starkare om vi håller samman och visar solidaritet över gränserna.

Rätten till utbildning och fackligt arbete

Rätten till offentligt finansierad utbildning av god kvalitet för alla och ett livslångt lärande är viktiga inslag för att säkra ett lands demokrati och välstånd. De flesta lärarorganisationer i världen är med i kampen för detta mål.

Men många lärare runt om världen har inte möjlighet att organisera sig för professionell utveckling eller för goda löner och arbetsvillkor. Vissa utsätts till och med för förtryck och förföljelse och fråntas rätten att utöva inflytande över sitt arbete och att samverka fackligt. Det är naturligtvis helt oacceptabelt.

I många länder saknas såväl mänskliga som fackliga rättigheter. Världsfacket ITUC tar återkommande fram ett rättighetsindex, Global Rights Index. Där framgår att allt fler stater begränsar yttrandefriheten och allt fler arbetstagare mördas, hotas och misshandlas.

Samma fackliga strävan här som i världen

Den internationella arbetsmiljödagen handlar om solidaritet och gemensam facklig rörelse i hela världen. För det är i grunden samma fackliga strävan efter rimliga förutsättningar att utöva sitt yrke, sätta stopp mot dödsfall i arbetet och stärka det förebyggande arbetsmiljöarbetet som förenar oss – skillnaden är att våra nulägen ser väldigt olika ut.

Vi i Sverige lever och verkar i ett land där kränkningar av fackliga rättigheter är sällsynta. Vi kan på så sätt arbeta förhållandevis obehindrat för en bättre arbetsmiljö, rimliga villkor och för rätten till utveckling i yrket. Den rätten har vi fått i arv från alla dem som för ett drygt sekel sedan kämpade för fackliga och demokratiska rättigheter i vårt land. Vi får aldrig ta den för given.

Lärarförbundet arbetar globalt

Lärarförbundet arbetar med starkt engagemang från många medlemmar för att göra skillnad även globalt. Lärarförbundet stödjer uppbyggnaden av oberoende, starka och demokratiska lärarfackliga organisationer i många delar av världen. Vi gör det för vi vet hur viktigt det är med fria fackföreningar för att utveckla demokratin, fördela världens resurser mer jämlikt och skapa schysta arbetsvillkor.

Läs gärna mer om Lärarförbundets internationella arbete här. På den internationella lärarbloggenpubliceras regelbundet nyheter och intervjuer från arbetet ute i världen.

Ordningsomdömen rimmar illa med liberalismen

Med Liberalernas Jan Björklund som anförare tycks en riksdagsmajoritet vilja införa skriftliga ordningsomdömen i skolan. Ja, alldeles för många lärare och elever möter stök och oro i skolan. Och nej, införande av ordningsomdömen är inte rätt väg att gå.

Varför inte? För att effekten är minst sagt oklar, men ger tydligt negativa följder som ska beskrivas i den här artikeln. Frågan är dessutom hur liberalt förslaget egentligen kan anses vara.

Det är märkligt att en återgång till den gamla konservativa synen på fostran och auktoritetstro nu anförs av det parti vars ideologi var livsluften för att skapa en mer demokratisk skola där det kritiska tänkandet får ta plats utan repressalier.

Men vi börjar med effekten. Det var för att effekten ansågs svag som ordningsbetyg avskaffades för ett halvt sekel sedan. Då ansågs inte ordningsbetyg hjälpa mot elever som systematiskt störde ordningen. I dag vet vi mer om orsakerna och kan ofta koppla störande beteende till medicinska diagnoser. För dessa elever är det medicinsk hjälp eller pedagogisk anpassning som behövs. Ibland räcker den inte till – ska dessa elever då ges ett sämre ordningsomdöme? Det vore naturligtvis en missriktad och oönskad effekt.

Det är vidare rimligt att tänka sig att skriftligt omdöme oftast har ringa betydelse för elever som i största allmänhet inte gillar skolan. För en grupp elever kan det till och med upplevas tufft att få ett dåligt ordningsomdöme. Effekten i dessa fall är obefintlig.

Mer dokumentation

En negativ konsekvens rör föräldrars reaktion inför ett nedsatt ordningsomdöme. När ordningsbetygen avskaffades anfördes detta som ett viktigt skäl.Föräldrar visar sig nämligen i hög utsträckning söka efter bevis på felbedömningar från lärarens sida. Det blir viktigare än att ta till sig vad som brustit från elevens sida. Mycket tyder på att möjligheten att önska skola förstärkt detta föräldrabeteende ytterligare.

För att kunna möta föräldrakritik kommer lärarna behöva dokumentera precis allt som eleverna gör. Detta i en skola som redan lider av för mycket dokumentation och byråkrati. I en färsk undersökning som Lärarförbundet gjort uppger 6 av 10 lärare att de redan idag dokumenterar mer än de behöver av rädsla för att bli ifrågasatta av elevernas föräldrar. 4 av 10 uppger att de överväger att sluta på grund av dokumentationsbördan. För den som vill göra läraryrket mer attraktivt är knappast ordningsomdömen att rekommendera.

Tung bevisbörda för förespråkarna

En annan konsekvens är att ordningsomdömen riskerar att stämpla elever som bra respektive dåliga individer. Varför ska ett sådant stigma förfölja barn i många år? Ökar eller minskar det risken för att elever som en gång uppvisat ett oönskat beteende ska hamna i situationer där beteendet upprepas? Vilka sociala samband kommer att betinga dåliga ordningsomdömen? På de här frågorna har förespråkarna inga svar. Bara bevisbördan.

Istället åberopas att ordningsbetyg finns i andra länder. Ja, många andra länder präglas av mer traditionella och auktoritära värden. World Values Survey visar att Sverige är det land som nått längst vad gäller individualistiska, rationella och toleranta värden.

I äldre tiders auktoritära samhällen låg skolans roll i att fostra och skapa lydiga undersåtar. Men den synen bröts i vårt land ner av en framgångsrik liberalism. Det är märkligt att en återgång till den gamla konservativa synen på fostran och auktoritetstro nu anförs av det parti vars ideologi var livsluften för att skapa en mer demokratisk skola där det kritiska tänkandet får ta plats utan repressalier. I svensk skola kan eleverna ifrågasätta. Törs de det när lärare förses med maktmedlet ordningsomdömen?

Vad bör göras?

Men om nu ordningen brister så måste väl något göras? Ja, absolut. Förtydliga lagar och regler så att lärare aldrig ska behöva vara rädda för att göra fel när ordningsproblem förekommer. För idag finns en gråzon och där anmälningsrisken alltid hänger över oss.

Glöm heller aldrig att nedskärningar på skolan alltid riskerar att gå ut över studiero och trygghet. Just nu sker det besparingar i flertalet av Sveriges kommuner. Ge istället lärare tid och resurser att få vara just lärare, stärk elevhälsan och förstärk med personalgrupper som kan avlasta och komplettera oss lärare.

Angrip gärna ordningsproblem med en klassisk liberal reformagenda – inte med en reaktionär.


Debattartikel publicerad i det liberala nyhetsmagasinet NU, nr 16-17 den 18 april 2019.

Så här stärker vi kvaliteten i lärarutbildningarna

Den första delen av UKÄ:s granskning av kvaliteten i lärarutbildningen visar på betydande brister i många lärarutbildningar. Ansvaret för att komma tillrätta med problemen vilar förstås på de berörda lärosätena, men också på regering och riksdag.

Igår presenterades de första resultaten av UKÄ:s omfattande utvärdering av kvaliteten på landets lärarutbildningar. UKÄ kommer att granska lärarutbildningar vid samtliga universitet och högskolor som har examenstillstånd för lärarutbildningar. Resultaten nu gäller alla förskollärar- och grundlärarutbildningar, det vill säga utbildningarna för dem som ska undervisa i förskolan, förskoleklass, och årskurs 1–6, samt fritidshem.

Kvaliteten ifrågasatt hos hälften

Drygt hälften av de utvärderade förskollärar- och grundlärarutbildningarna får omdömet hög kvalitet och knappt hälften omdömet ifrågasatt kvalitet. Lärosätena har nu ett år på sig att rätta till de brister som identifierats. I nästa steg kan examenstillstånd riskera att dras in. Det vore förödande med tanke på den stora lärarbrist som redan råder.

Det nya utvärderingssystemet är mer heltäckande än tidigare system, vilket ökar sannolikheten för att utbildningar brister i någon del. UKÄ menar att det är delförklaring till att så förhållandevis många utbildningar får omdömet ifrågasatt kvalitet.

De utbildningar som har fått ifrågasatt kvalitet brister oftast på delar av ett eller två examensmål. Till exempel får många studenter inte tillräckligt med kunskap om forskningsmetoder och förmåga till kritiskt tänkande. UKÄ konstaterar också att bristerna i delar av examensmålen till del hänger ihop med bristen på disputerade lärare.

Stärk den praktiknära forskningen

Som jag ser det behöver flera saker åtgärdas för att inte ytterligare avbräck ska uppstå vad gäller lärarförsörjningen. För det första måste utbildningsvetenskaplig forskning och forskarutbildning stärkas. Inte minst den praktiknära forskningen behöver stärkas så att fler lärare involveras i forskning, men också i lärarutbildning.

För det andra är det viktigt att öka både resurser till och reglering av den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU). Handledare måste kunna utföra uppdraget inom ramen för sin reguljära arbetstid – inte vara något som läggs ovanpå de vanliga arbetsuppgifterna. Det måste också finnas en samordning av VFU-uppdraget så att man kan säkra att behovet av VFU-handledare i olika ämnen och skolformer/årskurser tillgodoses. Skolor och lärosäten måste samverka så att det blir lätt för lärare att genomföra en handledarutbildning.

Utveckla övningsskolorna

Det bästa sättet att stärka kopplingen mellan VFU och lärosäten är att gå vidare med övningsskolorna. Där kan lärosätet ha personal som till exempel kan se till att det hålls seminarier, löpande ger återkoppling till studenterna, men också till de campusförlagda momenten, samt stärka upp examinationen.

Övningsskolorna bör utvecklas till kreativa forskningsmiljöer som bidrar till såväl lärarstudenternas utbildning som praktiknära forskning och till att få fler forskande lärare. Här spelar även ett införande av professionsprogram en roll som inkörsport för att få fram fler forskande lärare.

Mer undervisningstid

För det tredje måste undervisningstiden öka på alla lärarutbildningar. Här har regering och riksdag ett stort ansvar för att få till stånd en gradvis utökning av resurserna. En professionsbaserad lärarutbildning måste innebära att studenten förses med ett antal beprövade metoder och ett vetenskapligt och kritiskt förhållningssätt som skapar en grund för en karriärlång kompetensutveckling.

Både våra politiska beslutsfattare och de berörda lärosätena behöver nu omgående initiera skarpa insatser för att komma till rätta med bristerna. Sverige har absolut inte råd med en situation där lärosäten mister sina examenstillstånd för lärarutbildningar.

Vårbudgeten otillräcklig för att möta lärarbristen

Regeringens insatser för att möta lärarbristen är otillräckliga. När budgetpropositionen läggs fram i höst måste regeringen komma med betydligt skarpare åtgärder än vad som nu presenterats.

I veckan presenterade regeringen vårpropositionen och vårändringsbudgeten. De få nyheterna på utbildningsområdet har varit kända en tid och där den största är en satsning på lärarassistenter.

Det är bra att lärare avlastas administrativa uppgifter som andra kan göra så att lärare kan fokusera på att vara lärare. Men det går inte att komma ifrån att kvaliteten i skolan ytterst är beroende av att det finns utbildade lärare i klassrummet. Det faktum att det idag fattas 65 000 behöriga lärare i skolor och förskolor bara måste leda till större aktivitet från regeringens sida. Åtgärderna som leder till fler utbildade lärare måste fram – senast i höstens budgetproposition.

Assistenter bra – men det behövs fler lärare

Det räcker inte med att avlasta lärarna. Det behövs fler lärare. Och det arbete som vi utför och som inte leder till att eleverna lär sig mer måste rensas bort. Onödiga uppgifter och omfattande dokumentationskrav ska inte övervältras på andra personalgrupper – de ska bort.

Tjänsterna som lärarassistenter får heller inte under några förhållanden leda till att lärare åläggs att undervisa mer. Avlastningen behövs för att ge tiden som behövs för att verkligen stödja elevernas lärarande och för att förbereda undervisningen.

Det är också viktigt att de medel som nu anslås också får användas med viss flexibilitet. Behoven av avlastning ser olika ut mellan skolor och det är därför viktigt att besluten om arbetsuppgifter för de administrativa assistenterna kan avgöras från skola till skola. Det behöver Skolverket kunna vara tydliga med i sin information till huvudmännen.

Kommunerna förväntas delfinansiera

Värt att notera är att regeringens kalkyl går ut på att ge kommunerna 475 miljoner kronor för att anställa 3000 lärarassistenter. Pengarna räcker knappt ens till hälften av det antalet. Det betyder att regeringen kommer att ställa som villkor att kommunerna är beredda att bidra med egna medel.

Det går att sätta starka frågetecken kring hur många kommuner som verkligen kommer att vara beredda att göra det. Det skulle inte förvåna om en betydande del av de medel som regeringen nu reserverar kommer att förbli outnyttjade.

Tyvärr vet vi att många kommuner istället är i full färd med att göra besparingar på skolområdet. För att vända den trenden skulle staten behöva tillföra mer medel till kommunerna för att klara de löpande kostnadsökningar som redan finns.

Likvärdig skola fordrar fler utbildade lärare

Regeringen anger också att den avser att arbeta vidare med Skolkommissionens förslag för att öka likvärdigheten i skolan. Jag tolkar regeringen som att det statliga stödet för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling därmed kommer att förstärkas.

Ju förr desto bättre, säger jag. Det är också bra att regeringen genomgående betonar undervisningens kvalitet, men det är otillräckligt att detta endast mynnar ut i ett förslag om lärarassistenter. I första hand stärks kvaliteten i undervisningen av att kompetensförsörjningen till skolan stärks och att lärares kompetensutveckling säkras. Här saknas både resonemang och förslag.

Regeringen drar i övrigt ner på anslaget till gymnasial lärlingsutbildning och minskar statsbidraget för yrkesinriktad vuxenutbildning, som inte bedöms kunna utnyttjas fullt ut. Förhoppningsvis innebär inte den långsammare utbyggnadstakten att regeringen på lite längre sikt drar ner på ambitionerna. Räkna med att Lärarförbundet kommer att bevaka det.

Stödet till kulturskolan återinförs

Det som är riktigt positivt i vårpropositionen är att det statliga stödet till kulturskolan återinförs. Bidraget drogs in när riksdagen före jul röstade igenom Moderaternas och Kristdemokraternas budget med stöd av Sverigedemokraterna. Värdet av Kulturskolans verksamhet är stort och det självklart bra att anslaget återinförs redan i år. Jag utgår från att hela anslaget på 100 miljoner läggs tillbaka 2020 – plus framtida välbehövliga satsningar på verksamheten.

Sammantaget tvingas jag konstatera att regeringen levererar för lite åtgärder mot lärarbristen. Läget är akut på skolor runt om i landet, vilket inte minst Skolverkets färska statistik visar. Det går inte heller att komma ifrån att den skiftande lärarbehörigheten mellan skolor också påverkar likvärdigheten mycket negativt. Menar regeringen allvar med att skapa en likvärdig skola kommer det inte finnas några genvägar. Då måste de utbildade lärarna räcka till alla skolor och alla elever – inte bara till vissa.

Vi har inte råd att inte investera i förskolan

Det är mer än hög tid för såväl regering som landets kommunalråd att ta besluten som krävs för en bättre arbetsmiljö i förskolan. Barngruppernas storlek måste ner och andelen utbildade förskollärare upp.

Skolverkets statistik för 2018 över barngruppernas storlek och förskollärartätheten presenterades igår. Det är ingen munter läsning. Andelen personal med förskollärarexamen har minskat med 2,9 procentenheter sedan 2014. Idag har bara 39,6 procent av de anställda i förskolan en förskollärarexamen.

Andelen förskollärare är nere på bottennivåer. Det håller inte. Föräldrarna måste kunna lita på att deras barn ges ett tryggt omhändertagande med hög pedagogisk kvalitet. Lärarbristen i förskolan måste tas på allvar så att högskolorna kan försörja kommunerna med tillräckligt många utbildade förskollärare.

Stora barngrupper vardagsmat ute i förskolorna

När det gäller barngruppernas storlek så är den i stort sett oförändrad jämfört med förra året. 2018 bestod den genomsnittliga barngruppen av 15,4 barn jämfört med 15,3 året innan.

Stora barngrupper och för få utbildade förskollärare är tyvärr vardagsmat i förskolor runt om i hela landet och leder till en slitig arbetssituation och en stor samvetsstress hos alla förskollärare.

Skolverkets riktmärke för barn som är 1-3 år är 6-12 barn. Men den genomsnittliga gruppstorleken för den åldersgruppen var förra året 12,6 barn. För barn som är 4-5 år är riktmärket 9-15 barn. Den genomsnittliga gruppstorleken bland dessa barn var 16,1. Det här är snittsiffror, många grupper har långt över 20 barn.

Detta är illa nog. Men problemet är faktiskt ännu värre. Vi vet sedan tidigare att redovisningen av gruppernas storlek i vissa kommuner inte alltid stämmer med verkligheten. Ofta framgår nämligen inte att barn i praktiken under en stor del av dagen vistas i en sammanslagen storavdelning – inte i mindre barngrupper.

Riktmärken är till för att följas

Frågan är varför regeringen fortsätter att tillåta kommuner att frångå riktmärkena? Staten borde skärpa kraven på kommunerna att faktiskt följa riktmärkena och genomföra en ordentlig tillsyn som avslöjar att kommuner ibland redovisar smågrupper trots att barnen ofta vistas i stora avdelningar.

För det är verkligen dags för kommunpolitikerna att ta sitt ansvar. Den självklara drivkraften för varje förskollärare är mötet med barnen. En viktig förutsättning för att det mötet ska bli så bra som möjligt är ändamålsenliga gruppstorlekar och förskollärarkollegor att dela ansvar och utvecklas tillsammans med.

Varför ska hängivet arbete leda till ohälsa?

För på många förskolor är arbetssituationen idag helt oacceptabel. Många förskollärares hängivna arbete sker faktiskt på bekostnad av den egna hälsan.

Vi kräver förändring. För det första måste barnens bästa få styra barngruppernas storlek. För det andra måste fler vilja bli förskollärare. Förskollärare ligger i topp bland Sveriges bristyrken, men står fortfarande utanför många lärarsatsningar. För det tredje måste förskollärarnas kompetens tas tillvara bättre. Förskollärare ska inte tvingas prioritera administration, städning och vaktmästeri i stället för planering och utveckling. Det är ett slöseri med både lärarkompetens och lärarglädje.

Skamligt att politikerna inte tar sitt ansvar

Såväl politikerna som vi i professionen vet att åtskillig forskning visar att bland alla investeringar de kan göra i utbildning, så ger de som görs under förskoleåren den bästa avkastningen. Då duger det inte att slarva med förutsättningarna, slösa på kompetensen eller spara på de minsta. Det är faktiskt skamligt att inte mer görs för att matcha förskollärarnas uppdrag med rätt förutsättningar.

En halv miljon barn går till förskolan varje dag. Forskning visar att elever som gått i en bra förskola lyckas bättre i sin fortsatta skolgång såväl som i flera andra sammanhang. Hur länge tänker ni politiker vänta på att säkerställa en tillfredställande arbetssituation i förskolan? Hur länge har vi råd att inte investera i bättre förutsättningar i förskolan?

God ordning i skolan — och i skoldebatten

Föräldrar är inte kunder som kan reklamera lärare och undervisning. Det må finnas viss frihet att välja skola. Men skolan arbetar inte på föräldrarnas uppdrag, utan på uppdrag av hela samhället, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Föräldrar är inte kunder som kan reklamera lärare och undervisning. Det må finnas viss frihet att välja skola. Men skolan arbetar inte på föräldrarnas uppdrag, utan på uppdrag av hela samhället, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Respekt och studiero ska prägla skolan. De brister som finns ska inte överdrivas men heller inte förringas. Varken skolor eller föräldrar kan dras över en kam.

Läraren Catrin Johansson har skrivit ett debattinlägg i Lärarnas tidning (nr 3/19) som fått stor uppmärksamhet. ”Jag mår inte dåligt av att ’ha många bollar i luften’, jag gillar det. Jag mår dåligt över hur jag blir bemött av föräldrar och elever. Det är stress som jag inte vill ha. Stress jag mår dåligt av.” Hon beskriver en oacceptabel lärar­vardag där föräldrar inte tar sitt vuxenansvar när deras barn uppträder utan respekt för sina lärare och sina skolkamrater.

Ett annat aktuellt exempel finns i Nybro där en lärare som stängt ute en störande elev från klassrummet polisanmälts av föräldrarna.

Föräldraansvaret

Dessa händelser är inte sanna överallt. Det råder inte kaos i svenska klassrum. De flesta föräldrar har en bra relation till skolan och sina barns lärare. Det finns ingen anledning att förlora proportionerna i debatten. Varken skolor eller föräldrar kan dras över en kam.

Men debatten är lika fullt viktig. Det är alldeles för många lärare som möter liknande situationer och de problem som finns måste tas på allvar.

För när föräldraansvaret inte tas på rätt sätt försätts vi lärare i en svår – ibland omöjlig – situation. Hur ser vägen framåt ut när föräldrar till och med uppträder aggressivt? Vem ska uppfostra föräldrarna? Det är naturligtvis inte något som enkelt låter sig göras. Vi vet att bra relationer bygger på dialog och förtroende.

Läraren får inte lämnas ensam

'Men läraren får inte lämnas ensam när dialogen inte fungerar och relationer blir ­destruktiva. Det måste finnas tydliga rutiner och andra yrkesgrupper, exempelvis social­pedagoger och kuratorer, som kan ta vid när situationer som ska vara lärande i stället blir aggressiva. Det behövs skolledare som markerar, sätter gränser och tar nödvändiga konflikter för att nå fram till det som till slut kan bli konstruktivt.

På det politiska planet behövs väl avvägda insatser. Lärare ska aldrig behöva vara rädda för att göra fel när ordningsproblem förekommer. Så kristallklart måste det vara med regler och ansvar. Därför är det inte fel att ta fram en nationell plan för ökad studiero, som utbildningsminister Anna Ekström utlovat.

Men det är rätt insatser som behövs. Skolverket presenterade i höstas en kartläggning som visar att rektorerna inte efterfrågar fler disciplinära åtgärder. Nio av tio rektorer uppgav att ordningsregler, samtal, stöd och förebyggande arbete är det viktigaste. Anna Ekström gör klokt i att ha detta i minne.

Ett bra studieklimat

Ett bra studieklimat i klassrummen bygger på att lärarna har gott om tid och resurser för sina elever, liksom tillgång till en bra elevhälsa. I dag nekas många elever särskilt stöd av speciallärare/specialpedagog – trots att lärarna påtalat behovet. Det är ingen bra grund för studiero.

Till sist: Föräldrar är inte kunder som kan reklamera lärare och undervisning. Det må finnas viss frihet att välja skola. Men skolan arbetar inte på föräldrarnas uppdrag, utan på uppdrag av hela samhället.

Anna Ekström kan passa på att förtydliga även detta.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 4/19