Lärarförbundet

Läsning är en omistlig del av skolan

Sommar och semester betyder för många att det äntligen finns tid att dyka ner i böckernas underbara värld. Då blir vi kanske också påminda om hur betydelsefullt det är att skolan klarar av att bidra till att väcka elevernas lust och förmåga till läsning.

Tillgång till böcker som vi alla kan läsa tillsammans och prata om – det är så viktigt! Att höra varandra prata och hitta gemensamma och nya sidor hos andra, det kan ge nya perspektiv och kanske en ny syn på sig själv och andra. Att kunna stanna upp och fördjupa och kunna komma in på andra ämnen, finna nya djup och ha diskussioner, det är något som böcker är så oöverträffade i att slå upp portarna för.

Berättelser som förändrar

Under 2017 drev Läsrörelsen projektet Berättelser som förändrar i 200 högstadie- och gymnasieskolor från söder till norr. Ett projekt som lyft fram berättandet i skönlitteratur, biografier och serier. Det kunde startas efter en donation av David Lagercrantz, med stöd av Postkodlotteriets Kulturstiftelse och i samarbete med Svenska Barnboksinstitutet och Myndigheten för tillgängliga medier.

I våras deltog jag i en konferens som var en del av utvärderingen av projektet. Det till synes enkla konceptet att betona den gemensamma läsningen och fokusera på innehållet, inte på läskontroll eller betygsättning verkar ha fungerat väldigt väl.

Allvar och glädje genom språk och ord

För att få till stånd intresseväckande lärandeformer som stimulerar barn och unga till läsning, så behöver lärare ges de arbetsmässiga förutsättningar för att kunna utveckla sin undervisning – inte minst i form av tid. Det är ofta där det brister idag när så många huvudmän, myndigheter och beslutsfattare öser nya krav, rutiner och utvärderingar över oss i lärarkåren.

Jag tror och hoppas att projekt som det som Läsrörelsen bedrivit kan hjälpa till att påverka undervisningssituationen i rätt riktning. Projektet visar det vi lärare vet – att det är lärares arbetsförutsättningar som ger bestående resultat för alla. Och att elever har väldigt olika förutsättningar med sig hemifrån.

Vad det handlar om är att se till att tid och resurser finns för att fördjupa och verkligen nå fram tillsammans med eleverna. Att nå fram till allvar och glädje genom ord och språk. Det är ju vad lärande egentligen handlar om. Inte att bocka av kunskapskrav i läroplaner och kursplaner.

Bristen på likvärdighet återspeglas i skillnaderna i läsglädje

En naturlig och självklar del i alla skolors arbete borde vara att det finns tillgång till bra böcker och tid för samtal om böcker. Och visst finns det på många håll. Men tyvärr inte alltid. Den bristande likvärdigheten i svensk skola är så synlig i inte minst frågan om läsglädje och att hitta fram till böckernas värld.

Det behöver också finnas tillgång till litteratur som inte bara är på svenska. Världen och tankarna behöver öppnas genom litteratur på elevernas modersmål för att verkligen kunna fördjupas och utvecklas.

Perspektiv på världen och sig själv

Berättelser ger intryck och lärdomar, upplevelser och huvudbry. Det är när man som människa konfronteras med saker man inte tänkt på, eller inte förstått, som man kan växa och ompröva sin syn på saker och ting. På sig själv, på andra och på världen i stort.

Ibland kan en enkel liten berättelse, i lika hög grad som en stark yttre händelse, fullständigt drabba oss och utmana våra gamla vanor och mönster. När vi läser, lyssnar och tar in, öppnas alltid dörren för förändring. Så lite utmanad och omruskad hoppas jag också för egen del få bli under sommarens läsäventyr!

Skolan har viktig roll för att bekämpa rasism och främlingsfrihet

De senaste åren har rasism och främlingsfientlighet, högerextremism och extrem nationalism tagit sig allt mer plats. Det visar sig gång på gång att kampen för människors lika värde måste vinnas varje dag. Det här är också något som i alla högsta grad rör skolan och oss som är lärare och skolledare.

Hotet mot demokratiska värden i form av en extrem nationalism var huvudtema för liberalernas ledare Jan Björklund när han talade i Almedalen. Han konstaterade helt riktigt att kunskap är ett avgörande verktyg för att bekämpa rasism och nationalism som tar sig extrema former.

Stärks av motkraften mot hatet

Att en regnbågsflagga kan provocera till misshandel på Visbys gator är både otäckt och sorgligt. Men samtidigt stärks jag av den motkraft som ryms i alla de människor som är humanister, demokrater, antirasister och feminister. Jag stärks av Centerpartiets Annie Lööfs tydliga markering vid hennes tal mot störande nazister och av organisationen KRIS som bildar en ring runt de som skriker.

Statsminister Stefan Löfven, Moderaternas Ulf Kristersson och Kristdemokraternas Ebba Busch Thor markerade hårt mot det politiska våldet, mot hatet och hotet mot demokratin. Miljöpartiets Isabella Lövin konstaterade faktum: Det finns ingen demokratisk rasism. Jag stärks av att Sveriges främsta politiker är demokrater som står upp för vårt öppna samhälle och som heller aldrig kommer vika sig för dem som har hat och våld som sitt politiska program.

Jag stärks av mötet under Almedalsveckan med Siduri Puli och Sissa Pagels, två starka unga kvinnor som startat Changers Hub respektive Young Innovation Hub som båda riktar in sig på att ge ungdomar chansen att utveckla sina idéer, tro på sig själv och hjälpa varandra.

Jag stärks av Georgios Karpathakis Jaenson, uppmärksammad grundare av Underbara ADHD, som med ett personligt engagemang och driv använder sina egna tuffa erfarenheter till något konstruktivt och livsavgörande för många andra i liknande situation.

Ja, listan kan göras lång med alla möten jag haft under Almedalsveckan med starka människor, ideella krafter, kämpande organisationer och stora hjärtan som klappar för allas lika värde, demokrati och solidaritet.

Skolans demokratiuppdrag

Ett av skolans viktigaste uppdrag är att värna demokratin och att fostra eleverna till respekt för allas lika värde. Som lärare är det vårt samhällsansvar att förmedla alla människors lika värde, jämställdhet och solidaritet mellan människor.

I vårt uppdrag ska vi skapa en arena för demokrati och motverka alla former av kränkande behandling. Vi gör det varje dag. Vi går till jobbet och lär våra barn och elever om hur man är en bra kompis. Om att flickor och pojkar är lika mycket värda. Om religionsfrihet. Om respekt för varandra och solidaritet mellan människor. Om att alla människor ska kunna känna sig trygga och behandlas rättvist – oavsett kön, etnicitet, religion, funktionshinder eller sexuell läggning. Vi lär dem om mänskliga rättigheter.

Ingen blir rasist över en natt

Idag ser vi att främlingsfientliga krafter i allt större utsträckning har brett ut sig över såväl Europa som världen i stort. De finns på gator och torg, på nätet, i parlamentariska församlingar och också i många hem och klassrum. För mindre än tre år sedan mördades en elev, en lärare och en elevassistent av en ung man med högerextrema sympatier på en skola i Trollhättan.

Det är obehagliga stämningar som råder, men ingen blir rasist över en natt och ingen är förutbestämd att bli rasist. Främlingsfientliga värderingar kan och ska förebyggas och motarbetas. Det måste vi fortsätta med. Outtröttligt.

Vi lärare har en viktig roll

Det vi lärare kan göra, från förskolan genom hela utbildningskedjan till högskolan, spelar roll. Vårt arbete är så viktigt för att lägga grunden för ett öppet, demokratiskt och medmänskligt samhälle.

I Lärarförbundet så samarbetar vi med organisationen Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet, UMAF. UMAF är en ideell förening. Lärare kan via Lärarförbundets hemsida beställa material till historieundervisning som är framtaget i samarbete med UMAF. Lärarförbundet samarbetar även med Stiftelsen Expo som erbjuder en unik kunskapsbank om organiserad rasism och intolerans.

Även lärarnas yrkesetiska råd har tagit fram en text som resonerar kring begrepp som rasism och främlingsfientlighet och yrkesetiska aspekter på lärares arbete för att motverka sådana strömningar. I Lärarförbundets skrift " Så hanterar du främlingsfientlighet" erbjuder vi lärare några förslag till konkreta verktyg i det dagliga arbetet med skolans värdegrund.

Inga enkla svar

Det finns inga enkla svar på hur främlingsfientlighet kan förhindras, men det finns kunskaper och erfarenheter att dela. Som lärare är vi inte ensamma med detta viktiga ansvar, men vi spelar en central roll för att ge våra barn och elever stöd i sin utveckling att formas till demokratiska och solidariska medmänniskor. Vi behöver ta hjälp av andras expertis och av varandra. Tillsammans skapar vi framtidens samhälle. Det gör vi genom att bidra till en starkare värdegrund idag.

Så blir Miljöpartiets skolpolitik hållbar

Miljöpartiet har som mål att följa den färdväg framåt som Skolkommissionen pekat ut för svensk skola. Det är bra, men partiet missar att föra fram de riktigt skarpa förslagen för att motverka lärarbristen.

Lärareffekten ökar när likvärdigheten i landets skolor och förskolor ökar. Om likvärdigheten försämras och ojämlikheten blir större begränsas möjligheterna för lärare att göra ett bra arbete och – därmed – för elever att lyckas i skolan. Ges alla elever istället möjlighet till likvärdiga förutsättningar och en god utbildning, där lärare får möjlighet att fokusera på sin kärnverksamhet, ökar också effekterna av lärarnas arbete på den enskilda eleven och samhället i stort, det vi kallar lärareffekten.

Därför är jag glad över att Miljöpartiet går till val med löften om att bygga en jämlik skola. De vill bland annat motverka den ökande ojämlikheten med riktade stöd till de skolor som har lägst resultat och svårast förutsättningar, se till att alla elever får rätt till tidiga insatser och säkerställa att alla gymnasieprogram ger allmän högskolebehörighet.

Skolkommissionen visar vägen

Miljöpartiet har som uttalat mål att den plan som Skolkommissionen tog fram ska realiseras, och det är jag mycket glad för. Det betyder att Miljöpartiet har lyssnat på professionen – oss lärare och skolledare ute i verksamheten – och ser till att placera insatserna där de verkligen behövs.

Samtidigt slår det mig att Miljöpartiet inte verkar ha lyssnat tillräckligt. För när jag läser vallöftena har jag svårt att hitta löften som tar om hand den skriande bristen på lärare. Jag tänker då särskilt på löften som lovar fler vägar in i läraryrket.

Jag letar till exempel efter förslag på hur man ska kunna kombinera lärarutbildningen med arbete, eller hur högskolorna ska få medel så de kan validera kunskaper hos de som saknar utbildning eller har en utbildning från ett annat land.

Utan lärare som kan undervisa, stötta, vägleda och ge elever drömmar kommer vi inte kunna framtidssäkra Sverige med en hög lärareffekt. Lärare behövs för att de påverkar samhället och alla människor som lever i det. Att lösa lärarbristen är såklart ett viktigt botemedel mot ojämlikhet.

Miljöpartiet har en hemläxa att göra

Med en stor och långvarig lärarbrist går det inte att skapa en jämlik skola, och utan förslag som skapar jämlikhet går det inte att komma åt lärarbristen. Förslag som tacklar skolsegregation och lärarbrist måste därför gå hand i hand. För i ett system som premierar skolsegregation kommer få lärare vilja arbeta och skolan kommer fortsätta dra isär. Och utan tillräckligt med lärare kommer utbildningen aldrig kunna bli likvärdig.

Trots att miljöpartiet har haft posten som utbildningsminister i fyra år så har partiet alltså inte fullt ut gjort sin hemläxa. Vill Miljöpartiet uppfattas som ett starkt skolparti och sätta sin prägel på skolpolitiken, så måste partiet göra mer för att lösa lärarbristen och orsakerna till den. Med högre livslön, mindre arbetsbelastning och mer tillit kan jag lova att lärarutbildningen kommer fyllas av nya duktiga studenter och befintliga lärare kommer vilja stanna kvar och fortsätta utveckla skolan.

mp almedalen 2018

SD:s massiva besparingar på kommunerna hotar skolans kvalitet

Att lära för livet, så heter avsnittet om utbildning i Sverigedemokraternas valplattform. Men är det en plan för att lära för livet eller är det en plan för något annat?

Det första man kan fundera på är om det är att bidra till att lära för livet att rösta emot att yrkesprogrammen ska ha högskolebehörighet som standard med möjlighet att välja bort, istället för det omvända. Möjligheten att lära för livet blir större om det inte finns återvändsgränder, än om det finns sådana. Så i sitt praktiska agerande i riksdagen får nog partiet fundera en gång till om det klarar att leva upp till parollen att lära för livet.

Ingen aktiv jämställdhetspolitik

Det är väl känt att Sverigedemokraterna skiljer ut sig i svensk politik genom att ha en i grunden annan och mer avvisande hållning till värden som öppenhet och tolerans. Även i synen på barn och familj skiljer Sverigedemokraterna ut sig.

Sverigedemokraterna betonar kärnfamiljens fostrande roll och framhåller betydelsen av medfödda skillnader mellan män och kvinnor. Eftersom Sverigedemokraterna påstår att män och kvinnor har olika biologiska egenskaper menar partiet även att män och kvinnor ska ha olika roller i familjen.

Som en följd av det synsättet vill partiet inte att det ska finnas särskilt reserverade dagar i föräldraförsäkringen, vilket ofrånkomligen skulle leda till ett mindre jämställt uttag av föräldraförsäkringen. Sverigedemokraterna är noga med att aktiva politiska åtgärder som syftar till att öka jämställdheten mellan kvinnor och män ska undvikas.

SD vill att barn ska kunna dömas till fängelse

Partiets syn på barn kommer till uttryck i frågan om straffbarhetsålder för brott. I Sverige idag är barn straffbara om de fyllt 15 år, men den som är mellan 15 och 18 år kan inte dömas till fängelse om det inte finns synnerliga skäl för det och den som är mellan 18 och 21 år skall endast dömas till fängelse om det finns särskilda skäl för det.

Det här vill Sverigedemokraterna ändra på och förespråkar både sänktstraffmyndighetsålder till 13 år och att även 15 åringar ska kunna dömas som vuxna brottslingar när det handlar om grova brott. Partiet har alltså en politik som går ut på att barn ska kunna sättas i fängelse.

Lyckligtvis är Sverigedemokraterna ensamma bland riksdagspartierna om en öppet reaktionär politik vars syfte är att vrida klockan tillbaka och skapa ett mer kvinno- och barnfientligt samhälle.

Bra med finansierad grundbemanning

När man granskar partiets utbildningspolitiska motion är det en blandning av både bra och mindre bra förslag. Ett förslag som är bra är att partiet förespråkar att det ska finansieras en grundbemanning i skolan för att skolor ska komma bort från konsekvensen av svängningar i elevtalen på ekonomin. Jag anser att det vore bättre att ändra dagens skolpengssystem istället, men förslaget visar att partiet ser de absurda konsekvenserna som dagens finansieringssystem skapar.

Ett annat förslag som partiet har är en lärarkarriärmodell inspirerad av Singapore. Det är en väldigt formaliserad modell för hur en lärarkarriär ska ske och inget jag ser passar i Sverige. Modellen har tre spår i karriären: ett som vanlig lärare, ett som skolledare och ett som specialist – att välja det senare innebär översatt till svenska förhållanden att siktet är inställt på att arbeta på motsvarigheten till Utbildningsdepartementet, Skolverket eller Skolinspektionen. I en situation där redan nära 40 000 lärare har valt att lämna yrket är det inte ett specialistspår ut ur läraryrket som vi behöver. Vi behöver ett system där lärare får utveckla och specialisera sig i yrket och fortsätta spela roll för elever och kollegor.

Kortsiktigt avskaffa modersmålsundervisningen

Det finns två andra stora problem med Sverigedemokraternas skolpolitik: det första är att de vill lägga ned modersmålsundervisningen och det andra är de enorma besparingar som de föreslår på kommunerna.

All forskning visar att för att klara sig bra i skolan är goda kunskaper i sitt modersmål avgörande. Att ge undervisning i modersmål stärker med andra ord resultaten för elever med ett annat modersmål än svenska i alla ämnen, till och med i svenska.

Ett avskaffande av modersmålsundervisningen vore en extremt kortsiktig politik – det kanske blir lite billigare i dag, men skolresultaten riskerar att sjunka och det blir därmed en större samhällskostnad på sikt. Flerspråkighet är dessutom en framtida tillgång för Sverige i kontakterna med omvärlden.

SD:s massbesparingar på kommunerna hotar skolans kvalitet

Det är också ofattbart med de stora besparingar som Sverigedemokraterna gör på kommunernas budgetar. För 2018 är det 24 miljarder, 2019 32 miljarder och 2020 36 miljarder. Det kan jämföras med att SKL anger att kommunernas skatteintäkter och de generella statsbidragen 2019 kommer vara 587 miljoner plus 328 miljoner för landstingen.

Nästan hela besparingen drabbar kommunerna, som i praktiken alltså tappar fem procent av sina intäkter i ett läge där investeringar i förskola och skola är stora. Om politiken skulle förverkligas vore det ett riktigt allvarligt hot mot skolans kvalitet.

Mycket av Sverigedemokraternas skolpolitiska förslag i övrigt är relativt snarlika andra riksdagspartiers, men allt spricker när man betänker vad en besparing på fem procent på kommunintäkterna innebär.

SD Almedalen 2018

Kristdemokraternas kanon är inte kanon

Kristdemokraterna har fyra områden som de anser vara de viktigaste för partiet: barn och familj, jobb och äldres ekonomi, vård och omsorg samt trygghet. Skola och utbildning – det som verkligen bygger framtiden, genom lärareffekten och dess påverkan på samhället – lyser med sin frånvaro.

Den som letar runt på Kristdemokraternas hemsida kommer att finna ett skolpolitiskt program – antaget 2013. Det ger inte signalen att skol- och utbildningsfrågorna är partiets fokusområde, precis. Man kan nog säga att Kristdemokraterna, precis som Centerpartiet, i mycket lämnar walkover i utbildningsfrågorna.

Klassikerlista, nej tack!

Det mesta som Kristdemokraterna föreslår är sådant som är gemensamt för alla allianspartierna: fler speciallärare, uppvärderat läraryrke genom bland annat fler karriärtjänster och minskad administrativ börda, stärkt elevhälsa, rättvisande betyg, aktivt och fritt skolval samt åtgärder för skolor med stora utmaningar. Bra ambitioner, förvisso! Men det som är eget kristdemokratiskt är egentligen två saker: klassikerlista och utbildningsträffar för föräldrar.

En nationellt fastslagen klassikerlista är ett sätt att från staten diktera vilken litteratur som alla elever ska få ta del av. Idag är den frågan överlämnad till den enskilde läraren och där tycker jag att den hör hemma. Idén om ett rättesnöre för det litterära, en kanon, är med andra ord ingen kanonbra idé.

Läraren ska naturligtvis beakta vad som återfinns i läroplanens centrala innehåll, till exempel att: ”Skönlitteratur för ungdomar och vuxna från olika tider, från Sverige, Norden och övriga världen. Skönlitteratur som belyser människors villkor och identitets- och livsfrågor. Lyrik, dramatik, sagor och myter.” men även ”Några skönlitterärt betydelsefulla ungdoms- och vuxenboksförfattare från Sverige, Norden och övriga världen och deras verk, samt de historiska och kulturella sammanhang som verken har tillkommit i.”

Det räcker. Vi lärare behöver inte närmare pekpinnar om exakt vilka böcker som ska finnas i undervisningen. Vill man ha en skola som bygger på tillit till oss lärare så toppstyr man inte genom i detalj fixerade litteraturlistor.

Kristdemokratiska skolpolitiken borde hänga ihop bättre

Tanken bakom förslaget om utbildningsträffar är vällovlig, det vill säga att föräldrar ska få lära sig mer om hur skolan fungerar och därmed kunna vara ett bra stöd för sina barn. Tyvärr är nog risken stor att de föräldrar som skulle behöva det mest också är de som minst kommer att delta, så någon avgörande insats för ökad likvärdighet lär inte förslaget kunna utgöra.

Ett problem är att Kristdemokraterna inte reflekterar över hur den egna skolpolitiken hänger ihop. Att eftersträva likvärdighet och åtgärder för skolor med stora utmaningar, samtidigt som partiet vill ha ett fritt och aktivt skolval, kräver en genomarbetad analys och konkreta förslag som får den ekvationen att gå ihop. Det gäller exempelvis hur placering och urval av elever ska gå till och hur ett rimligt finansieringssystem, som inte utarmar så kallade bortvalsskolor, ska se ut. Skolvalet behöver reformeras för att stärka likvärdigheten. Då behövs andra urvalsmodeller till fristående skolor än dagens rådande kötid. Det behövs en annan finansieringsmodell. Ökad likvärdighet fordrar att hela systemet gynnar mer blandade elevgrupper istället för som idag missgynna detta.

Om Kristdemokraterna kom med sådana förslag skulle partiet vara en riktigt intressant aktör inom skolpolitiken. Nu framstår partiet mest som en lite blekare kopia av sina skolpolitiska storasyskon Moderaterna och Liberalerna.

KD skolpol Almedalen 2018

Skolpolitisk maskerad med Socialdemokraterna?

Mobilförbud, ordningskontrakt, och kvarsittning. Under valåret har Socialdemokraternas utspel om mer disciplin och ordning formligen haglat över oss.

Jag håller förvisso med om att trygghet och studiero är viktiga frågor i svensk skola. SCB:s undersökning om barns levnadsförhållanden visar också att ganska många unga upplever att de inte har arbetsro på lektionerna, och det måste samhället göra något åt. Bara om det satsas brett på trygghet och studiero kan vi säkra lärareffekten.

S fokuserar snett

Problemet är bara att Socialdemokraternas vallöften för en tryggare skola främst handlar om disciplinära åtgärder. I partiets kommunikation har detta getts stort utrymme. Det handlar om mobilförbud, ordningskontrakt och att fler yrkesgrupper i skolan ska kunna ge elever kvarsittning. Det är olyckligt att Socialdemokraterna fokuserar så snett, eftersom det inte finns något som tyder på att det är avsaknad av disciplinära åtgärder som skapar otrygghet i den svenska skolan.

Struntar Socialdemokraterna i att vi lärare och skolledare efterfrågar helt andra insatser för att förebygga otrygghet och säkra varje elevs rätt till utbildning av god kvalitet? Är det dåligt självförtroende som får partiet att numer ständigt klä ut sig i en mer auktoritär kostym? De nya lånta kläderna passar dåligt och mer energi borde läggas på att arbeta fram en skarp reformagenda för att lösa skolans verkliga problem: den skriande lärarbristen.

Bra med översyn av skolpengen

Mer positivt är att Socialdemokraterna äntligen öppnat för en översyn av skolans finansieringssystem. Det är nödvändigt om vi på allvar ska stärka likvärdigheten i svensk skola. Lika positivt är att partiet vill göra antagningsförfarandet till skolan transparant och är berett att avskaffa kötid som urvalskriterium.

Socialdemokraterna går vidare till val med vad de själva kallar "det största trygghetsprogrammet i modern tid" Förutom de nämnda disciplinära förlagen för trygghet och studiero i skolan ställs ett vallöfte ut om att antalet lärarassistenter ska öka. Detta med syfte att avlasta oss lärare från tidsödande administrativa uppgifter så att vi kan fokusera på kärnuppdraget. Ett jättebra löfte, tycker jag. Lägg till att en hel del av den inrapportering och administration som lärare utför idag med fördel kan rensas bort helt, så blir det ännu bättre.

S lånta kläder passar dåligt

Men Socialdemokraterna borde sluta delta i tävlingen om vem som står för mest ordning och disciplin i skolan. Från Socialdemokraterna efterfrågar jag istället ett trygghetspaket som sätter lärareffekten i centrum. Trygghet i skolan innebär för mig att vi lärare får rätt förutsättningar att utöva vårt yrke. Det innebär att säkra försörjningen av nya lärare och insatser för att se till att de lärare som finns stannar kvar i yrket, att vi lärare får tid för elever och kollegor och för att utveckla undervisningen, liksom möjlighet till kompetensutveckling. Det är sådana insatser som ökar effekten av lärararbetet för den enskilda eleven, och då – och endast då – kan vi framtidssäkra Sverige genom en trygg och lärorik skolgång.

Enligt Skolverkets senaste prognos kommer det att fattas nästan 80 000 behöriga lärare om 15 år. Sådana alarmerade siffror borde få Socialdemokraterna att fråga: ”Vad kan vi göra för att säkra tillgången på behöriga lärare för våra barn och barnbarn?” Det är den riktiga trygghetsfrågan, till skillnad från den om disciplinära åtgärder. Så snälla, sluta upp med maskeraden, Stefan Löfvén.

S Almedalen 18

Lämnar Centern walkover i skolpolitiken?

Vill Centerpartiet verkligen ingenting när det gäller skolan? Det är den frågan som jag ställer mig efter att ha läst partiets valplattform. Skola och utbildning nämns förvisso några gånger, men en samlad utbildningspolitik lyser med sin frånvaro.

Skola nämns ett antal gånger kring arbetet mot sexuella trakasserier och mobbning. Och som konkret förslag framförs att ett sätt att agera mot mobbning är att ”skärpa möjligheten att omgående flytta elever som allvarligt stör studieron eller tryggheten för övriga elever”. Ja, det är ett sätt, men knappast det viktigaste sättet eftersom det inte är möjligt att flytta alla elever som någon gång stör studieron eller mobbar. Det här är självfallet viktiga frågor som skolan behöver arbeta med, men vi efterfrågar helt andra åtgärder för att förebygga studiero och förhindra mobbing.

Utbildning toppar inte Centerpartiets agenda

Utbildning nämns bara när arbetsmarknaden diskuteras, och då poängteras att det är de som har kortast utbildningsbakgrund som har det svårast på arbetsmarknaden. Helt riktigt, och då är lösningarna så klart ett nytt Kunskapslyft eller en stor satsning på Komvux, så att de får en kompetens som motsvarar arbetsmarknadens krav?

Nej, det var det inte. Utan lösningarna är istället inträdesjobb, slopade arbetsgivaravgifter för den som är ny på arbetsmarknaden och nedlagd Arbetsförmedling.

Allt kan inte lösas med subventionerade jobb, Centern!

Det tycks inte toppa Centerpartiets agenda att genom utbildning öka lärareffekten och därmed få hela den samhälleliga kakan att växa. I Valmanifestet svarar partiet i varje fall inte på det som är skolans verkliga problem:

Hur lösa lärarbristen? Hur ska en likvärdig skola skapas? Hur få fler elever med godkända betyg i grundskolan? Hur få fler igenom gymnasieskolan? Har man erfarenhet som lärare framstår det som att det är svaren på de frågorna som avgör framtiden – inte fler subventionerade jobb.

Fel väg för yrkesprogrammen

Lite i förbifarten nämns att partiet vill ”ge lärlings- och yrkesutbildningarna högre status både på gymnasiet och för vuxna”. Det vore välkommet! Så synd bara att Centerpartiet för ett par veckor sedan valde att rösta emot förslaget om att alla yrkesprogram ska ge högskolebehörighet. Både näringsliv, fackförbund och elever är tämligen samstämmiga i att det vore en åtgärd som verkligen skulle bidra till att höja statusen på yrkesprogrammen.

För den som vill veta vad Centerpartiet vill i skolpolitiken kanske det är bättre att fråga de två allianssystrarna Moderaterna och Liberalerna? Frågan är bara vilket av partiernas politik som Centern kommer ge sitt stöd i en eventuell Alliansregering?

c almedalen 2018

Liberalerna toppstyr skolan

Liberalerna är ett parti, som prioriterar utbildning. Det är inte alltid jag håller med om deras förslag och den genomgående förkärleken för att ständigt landa i förslag som detaljstyr skolan. Men partiet ger alltid utbildningsfrågorna högsta prioritet.

Det är tydligt att Liberalerna ser och vill göra något åt lärarbristen. Det är rätt, bara så kan vi öka lärareffekten. Partiets viktigaste förslag är de nya satsningarna på lärarlöner. Sammanlagt vill Liberalerna öka lärares löner med 4 miljarder kronor genom statliga insatser. Denna gång ska ännu en lärarkategori införas, huvudlärare. Dessa ska enligt partiet ha något slags ämnesansvar och finnas i ämnen som omfattas av nationella prov i låg- och mellanstadiet och samtliga ämnen på högstadiet och gymnasieskolan.

Bra med fortsatta lönesatsningar

Det är bra med fortsatta lönesatsningar, men det är klart problematiskt när rikspolitiker anvisar i detalj hur pengarna ska fördelas. Först och främst medförde Liberalernas föregående reform om förstelärare på många skolor att man införde ämnesansvariga lärare – det var helt enkelt en metod för att kunna motivera lönepåslaget. Så frågan är vad som ska skilja huvudlärare från förstelärare och om Liberalerna inte riskerar göra tjänstestrukturen i skolan än mer svårgripbar.

Precis som är fallet med såväl Liberalernas företelärare som det rödgröna Lärarlönelyftet, så kommer det att uppstå gränsdragningsproblem. Den stora majoriteten av lärare i låg- och mellanstadiet är lärare i endera matematik, svenska eller engelska, så de flesta skulle kunna omfattas.

Mindre av toppstyrning, tack!

Men det finns också lärare i praktiskt-estetiska ämnen på låg- och mellanstadiet. Som Liberalernas förslag är utformat skulle de inte omfattas. Däremot skulle de omfattas om de arbetar på högstadiet. En delad tjänst mellan stadierna, ska den ge möjlighet till att bli huvudlärare? Ska i så fall storleken på huvudlärarskapet variera med hur stor andel av tjänsten som är på högstadiet? Något som för många lärare varierar från år till år? Eller är det helt enkelt så att lärare i praktiskt-estetiska ämnen ska lockas till att strunta i de tidigare åren i skolan och bara finnas i de senare?

Det här exemplet visar att när rikspolitiker försöker lösa skolans problem med riktade detaljstyrda reformer, så uppstår det alltid gränsdragningsproblem och en stor risk för godtycklighet. Det vore därför bättre om Liberalerna inte försökte styra upp så mycket, utan istället lät huvudmän och rektorer hantera lönepengar på ett sådant sätt att de främjar verksamheten. Mer frihet och mindre toppstyrning, alltså.

Gränsdragningsproblem

Ett annat förslag som går i samma riktning är att Liberalerna vill ha fler förstelärare i utanförskapsområden. Även det är ett vällovligt försök att uppifrån styra mer resurser till skolor med större utmaningar. Ska det genomföras måste dock hela förestelärarreformen ses över, för hitintills har de gränsdragningsproblem som finns gjort att det blivit få sådana tjänster.

I sammanhanget ska dock påpekas att Liberalerna anser att det socioekonomiskt riktade statsbidrag, som nu införs efter Skolkommissionens förslag, ska vara kvar. Så partiet inser att de statliga pengar som går till skolan måste ha en rimlig socioekonomisk profil. Det är bra.

Låt professionen styra professionsprogrammen!

Det är också bra att Liberalerna vill gå vidare med Skolkommissionens förslag om ett professionsprogram. Lärare och skolledare behöver ett transparent system som främjar professionell utveckling, skolutveckling och stärker yrkets attraktivitet. Rätt utformat kan professionsprogrammet ge lärare ett stort inflytande över sin egen kompetens- och yrkesutveckling. Men det förutsätter att professionen får en central roll i utformningen av programmet.

Självfallet är det positivt att partiet vill satsa på lärarna och har konkreta förslag på hur lärares löner ska ökas – även om jag tycker att de krånglar till det i onödan. Det i sin tur riskerar att sätta käppar i hjulet för genomförandet av reformerna. Alla partier borde vid det här laget ha lärt av genomförandeproblemen med företelärarreformen och Lärarlönelyftet.

L almedalen 2018

Vänsterpartiet borde göra mer för att lösa lärarbristen

Vänsterpartiet trycker hårt på att skolsegrationen ska minska. Mindre tydligt är partiet med konkreta förslag på hur lärarbristen ska lösas.

Sverige behöver fler lärare. Idag råder det akut brist, en brist som kommer att växa. Bristen leder till att både lärarnas hälsa och elevernas resultat riskeras. Och vem ska utbilda framtidens läkare, barnmorskor och ingenjörer om det inte finns lärare?

Lärarbristen borde ses som en av valets viktigaste frågor. Jag vill se att politikerna tar frågan på allvar och ger väljarna löften om att på riktigt komma åt de problem som lett till lärarbristen och som bristen på lärare för med sig. Det borde vara självklart för partierna att ha en politik som fokuserar på lärareffekten. För inget parti kan blunda för det mervärde en god skolgång ger för samhället i stort.

Skolsegregationen i fokus

Idag är det Vänsterpartiets dag. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att titta lite närmare på deras valmanifest för att se i vilken utsträckning de håller med mig om att lärarbristen är en av valets viktigaste frågor.

Jag kan börja med att konstatera att Vänsterpartiet går fram med flera löften om minskad skolsegregation. Partiets utgångspunkt är tydlig: det ska inte spela roll vilken skola en elev går på eller vilka föräldrar hen har, resurser ska tilldelas efter behov så att alla barn får likvärdiga möjligheter.

Jag håller verkligen med om att det måste vara prioriterat att minska skolsegregationen och öka likvärdigheten. Det barnen lär sig i skolan idag påverkar oss alla i framtiden. Genom att alla barn och unga ges tillgång till en god utbildning och ges möjlighet att komma i kontakt med människor från olika delar av samhället och med olika socioekonomisk bakgrund vinner barnen och ungdomarna chansen att förverkliga sina drömmar – samtidigt som samhället vinner ett bra samhällsklimat och medvetna medborgare. Minskad segregation är därför en vinst för såväl individen som kollektivet.

Alla borde ha rätt till behöriga lärare

Samtidigt saknar jag från Vänsterpartiet förslag som på riktigt råder bot på lärarbristen och ger lärare möjlighet att arbeta med sitt kärnuppdrag. Utan vallöften som fokuserar på försörjningen av nya lärare och som ser till att fler lärare stannar i yrket kommer vi stå väldigt dåligt rustade för framtiden.

Det borde vara angeläget för Vänsterpartiet att lova en politik som ger alla barn och unga rätt till behöriga och legitimerade lärare, liksom tillgång till det stöd de behöver för att kunna förverkliga sina drömmar. Så eftersom valplattformen saknar sådana vallöften kommer här några förslag på vallöften som behövs för att vi lärare ska få fler kollegor och varje barn och elever ska garanteras rätten att mötas av utbildade och behöriga lärare.

Sätt lärarbristen högst på dagordningen

Vad sägs till exempel om ett förstärkt studiestöd till yrkesaktiva som väljer att studera till lärare eller bättre möjligheter att läsa in behörighet? Eller insatser så som fler lärarassistenter som tar bort onödig administration från lärares bord så att vi kan arbeta med det som gör skillnad för eleverna? Endast när vi råder bot på lärarbristen kan effekten av lärarens arbete på den enskilda eleven och samhället i stort öka.

Vi lärare behövs för att Sverige ska framtidssäkras. Det börjar med att sätta lärarbristen och orsakerna till den högst upp på valrörelsens dagordning. Jag utmanar Vänsterpartiet och alla andra partier att ta lärarbristens brinnande fackla i hand och springa framåt för hela Sveriges framtid.

v almedalen 2018

Moderaterna vilse i fråga om en likvärdig skola

Moderaterna gör sitt bästa för att lagom mycket utmana Liberalerna om att vara skolpartiet inom alliansen. Partiet föreslår utökade skoldagar med en timme om dagen, obligatorisk läxhjälp och ”skärpt kvalitetskontroll med skräddarsydda åtgärdspaket till skolor med dåliga resultat”.

Men samtidigt som Moderaterna väljer att driva en egen politik, backar de när det väl kommer till omröstningar i riksdagen. Moderaterna var för bara något halvår sedan för regeringens förslag om att gymnasiets yrkesprogram skulle ha högskolebehörighet som standardval med möjlighet att välja bort behörigheten, men för några veckor sedan röstade de emot det förslaget i riksdagen. Så frågan är hur stort inflytande den egna moderata utbildningspolitiken kommer kunna ha över en eventuell alliansregerings utbildningspolitik?

Lärarbristen som bortblåst

Det som är det mest intressanta med den moderata skolpolitiken är att partiet tycks ha hur gott om lärare som helst. Verklighetens lärarbrist är som bortblåst inom den bubbla där partihögkvarteret verkar vara lokaliserat. Redan idag fattas cirka 60 000 behöriga lärare och Skolverket spår att lärarbristen kommer att växa om inte kraftfulla insatser görs. Men Moderaterna tycks sitta inne med ett stort överskott med lärare som kan rycka in och ta alla lektioner som ska tillföras

Partiet föreslår utökade skoldagar med en timme om dagen, vilket är detsamma som en utökning av antalet timmar med knappt 20 procent. Det betyder alltså att moderaterna behöver nära 20 procent fler lärare. Är det någon som tror att det är möjligt i verkligheten utanför det skrivbord vid vilket partiets valbudskap har konstruerats?

Risken är stor att ett sådant förslag snarare än att förstärka lärareffekten kommer att försvaga den. Antingen medför förslaget att dagens lärare måste undervisa mycket mer eller att andelen obehöriga kommer öka kraftigt.

Moderaterna vill också skapa ett åtgärdspaket till skolor med dåliga resultat. För att göra det anser partiet att det åtgärdspaket som Skolverket har idag med den uppgiften, Samverkan för bästa skola, ska läggas ned. I mina ögon verkar det lite kontraproduktivt att lägga ned en insats för att skapa en ny likadan, men sådant brukar ju politiker ägna sig åt för att få sätta sitt eget signum på reformer när man inte har bättre egna idéer själv.

M vill avskaffa statsbidraget för likvärdig skola

Ett än större problem är att partiet för att finansiera detta tänker avskaffa det av den nuvarande regeringen införda riktade statsbidraget för ökad likvärdighet. Det är skapat för att skolor och huvudmän som har större skolutmaningar ska få mer resurser att röra sig med än de som har mindre utmaningar. Förslaget arbetades fram av Skolkommissionen och är väl förankrat bland profession och skolexperter.

I praktiken är detta statsbidrag ett sätt att hantera att det kommunala utjämningssystemet inte beaktar huruvida de elever som bor i en kommun är mer eller mindre lättutbildade. Det är hög tid att vi gör något åt detta missförhållande. Därför tycker jag att det statsbidrag som införts är bra och bör förbli.

Att göra som moderaterna vill är att gå över ån efter vatten. Först ska det granskas om varför en skola inte når så bra resultat och sedan ska ett stöd sättas in. Men om rikspolitikerna kräver att kommunerna ska fördela sina resurser socioekonomiskt, då bör också det stöd som går från staten fördelas socioekonomiskt

Utveckling och tillit?

Moderaterna hamnar mer rätt när det kommer till frågor som handlar om att utveckla lärarprofessionen. Partiet är positiva till professionsprogram för lärare, det vill säga att öka lärares möjligheter till kompetens- och karriärutveckling, och till skillnad från en del andra allianspartier har Moderaterna också medverkat till att förskolechefer nu kommer att ges ställning som rektorer.

Partiledaren Ulf Kristersson uttalade redan vid sitt tillträde som partiledare att större tillit behöver visas till lärarprofessionen än vad som varit fallit under ett par decennier. En viktig insikt, eftersom olika propåer som ökar detaljstyrningen av lärarkåren alltid verkar hamna på regeringens bord. Vi lärare behöver en skolpolitik som visar tillit till vår profession.

moderaterna almedalen 2018