Lärarförbundet
Lärarförbundet Kontakt håller extraöppet för att kunna svara på frågor om skolavtal18 - fredag kl.8-20, lördag kl. 10-14 →

Förhandlingsresan till ett nytt avtal

Johanna Jaara Åstrand, ordförande i Lärarförbundet, tillsammans med Åsa Fahlén, ordförande i Lärarnas Riksförbund.

Johanna Jaara Åstrand, ordförande i Lärarförbundet, tillsammans med Åsa Fahlén, ordförande i Lärarnas Riksförbund.

Diskussionen mellan parter och medlare om #skolavtal18 är nu inne i ett tufft men intensivt skede. Vi lärarorganisationer ser det som ett måste att få till stånd ett avtal som adresserar orsakerna till lärarbristen. Det är vad en samlad lärarkår kräver.

Och Sverige har egentligen inte råd med något annat. Förhandlingarna om ett nytt avtal mellan lärarorganisationerna och SKL har dragit ut på tiden. Det är vi de första att beklaga. Det pågår intensiva diskussioner mellan parter och medlare för att kunna komma vidare. Vi fortsätter kämpa för bättre villkor för våra medlemmar

Vi kräver åtgärder som gör skillnad

Vi menar att SKL och kommunerna måste göra vad som krävs för att komma tillrätta med lärarbristen. De måste hålla i löneambitionerna och se till så att erfarenhet lönar sig så att man inte ska behöva byta arbetsgivare för att höja sin lön.De måste ta arbetsmiljö, arbetsbelastningen och sjuktalen på fullaste allvar och bidra till ett avtal som gör att kommunerna verkligen vidtar kraftfulla åtgärder.

Turordningsregler anpassade för skolans behov

Under förhandlingsresans gång har vi varit tvungna att ägna mycket tid åt en grundlig genomgång av vad förändringarna av turordningsreglerna skulle betyda i skolans värld. Turordningsreglerna måste anpassas efter skolans behov – inte tvärt om.

Arbetsmiljön och arbetsbelastningen – vi kräver verklig förändring

Vi vet att våra medlemmar väntar på avtal och retroaktiva löneökningar – och vi vill alla bli klara – men vi vill också att det blir ett avtal som gör konkret skillnad i våra medlemmars vardag. Vi vet att medlemmarna har höga förväntningar på ett nytt avtal. Som parter i detta avtal är vi beredda att ta ansvar och tillsammans med SKL vara en mycket aktiv central partner till det som behöver ske lokalt.

Vi ser att många lärare dignar under krav som inte står i relation till resurserna. Det är därför vi ihärdigt hävdar och driver att frågorna om arbetsmiljö, arbetsbelastningen och sjuktalen för lärare måste leda till verklig förändring i varje skola, i varje kommun.

Den som med stolthet och engagemang har valt läraryrket behöver få förutsättningar att göra sitt allra bästa. Det vinner hela samhället på. Fler barn och elever måste få behöriga lärare.

Detta är vad kampen för #skolavtal18 handlar om.

Johanna Jaara Åstrand, ordförande i Lärarförbundet

Åsa Fahlén, ordförande i Lärarnas Riksförbund


Läs mer om #skolavtal18

Efter valet: Time out eller uppvärmning?

Nyckeln till att stärka svensk skola är ett mer attraktivt läraryrke. I såväl regering och riksdag som i landets kommuner förväntar vi lärare och skolledare oss att politikerna samarbetar för att fatta de beslut som måste till för att vända lärarbristen. De besluten måste vara hållbara över tid.

För några veckor sedan inleddes ett nytt läsår. Flera hundratusen lärare och skolledare går till jobbet som vanligt. Flera hundratusen elever går till skolan som vanligt. I klassrum och barngrupper över hela landet pågår arbetet med att säkra framtidens Sverige.

Väl förankrande och hållbara beslut behövs

Igår var det val. Resultatet verkar vara precis så oklart som alla förutspått på förhand. Det finns med andra ord ingen anledning att stå handfallen. Partierna bör rimligen vara förberedda på en politisk situation som fordrar samarbete och kompromissvillighet.

Just idag har partiernas ledningar dragit sig tillbaka för att reflektera över stegen framåt. Det är bra och klokt som uppvärmning, men ingen kan ta time out från sitt ansvar. Beslutfattarnas arbete med att säkra framtidens Sverige kan inte stanna av.

Jag är övertygad om att den insikten finns hos våra demokratiskt valda beslutsfattare. För oss lärare och skolledare, som varje dag jobbar med barn och unga, är det så viktigt att rätt beslut fattas om skolan. Beslut som är väl förankrade i professionen, men som också är stabila över tid.

Lärarbristen är en samhällsutmaning

Det vi önskar oss minst av allt är att skolan förvandlas till ett politiskt slagfält där de beslut som fattas hotas att rivas upp så fort majoriteter skiftar. Det komplicerade parlamentariska läge som vi nu kan räkna med i riksdagen, såväl som i väldigt många kommuner, fordrar därför bred samverkan – också mellan politiska partier som inte brukar samarbeta.

För utmaningen har sällan varit större för svensk skola. Det hävdas ibland att brett politiskt samarbete behöver kriser och stora samhällsutmaningar som katalysator. Den rådande lärarbristen utgör en sådan.

Ökad attraktionskraft för läraryrket är nyckeln till framgång för skolan. Och ingen annan än politikerna sitter inne på makten att göra de insatser som förbättrar läraryrkets dragningskraft. Paradoxalt nog så är en del av lösningen att inte använda skolan som tillhygge för politiska utspel. Bara genom att slippa den utspelsbaserade skolpolitiken är mycket vunnet i skolans vardag.

Ge inte SD inflytande

Men politikerna kan aldrig ta time out ifrån sin viktigaste uppgift som förutsättningsgivare. Det behövs en skolpolitik som verkligen försäkrar sig om att ge oss lärare och skolledare tiden, befogenheterna och konkurrenskraftig lön för att göra det jobb vi med stolthet valt.

Lärarförbundet är partipolitiskt obundet och har självfallet inga synpunkter på vilka partier som bildar Sveriges nästa regering eller vem som blir statsminister. Lärarförbundet har däremot vissa grundläggande värderingar som utgår från principer som är centrala för ett demokratiskt och humant samhälle.

Samtliga riksdagspartier, så vitt vi kan bedöma, delar denna värdegrund. Med ett undantag. Sverigedemokraterna har tydligt visat att de inte delar vår syn kring värdet av mångkultur och jämställdhet. Därför förväntar vi oss att de övriga politiska partierna hanterar regeringsfrågan på ett sätt som inte öppnar för inflytande från Sverigedemokraterna.

Med kompromissen som kompass

De åligger därför de rödgröna partierna och alliansens företrädare att med viljan till kompromiss som kompass i aktivt samarbete ta ansvar för skolan. Det är dags att lämna hård polemik och låsta positioner, dags att sluta att bråka om frågor som vinster för friskolor, lottning, timplanen, betygen, 10-årig grundskola och så vidare.

Istället är det nu tid för det breda, långsiktiga samtalet över partigränserna om ett gemensamt ansvar för skolan— det har länge saknats. För det skolan behöver är konstruktiva samtal, breda överenskommelser och långsiktiga spelregler. Jag hoppas att det är det vi får se när uppvärmningen är avklarad.

Kommentarer:

Magnus
Magnus Ivarsson

Har jobbat som gymnasielärare i matematik och fysik och trivdes jättebra i de högre kurserna.
Finns det någon skola i Sverige som behöver mig.
https://www.facebook.com/fysiker1
Lärarbrist???

  • Skapad 2018-09-16 15:00
Magnus

Om Magnus Ivarsson

Är civilingenjör i teknisk fysik och har jobbat som gymnasielärare från Helsingborg till Halmstad i matematik och fysik odyl och stortrivs.
Söker nu efter ett jobb som gymnasielärare i matematik odyl.
Mvh
Master of Science in Engineering Physics
LTH

Samverkan behövs för skolans bästa

Trenden behöver vändas genom en utveckling som stärker läraryrkets attraktivitet. Med fler kolleger, högre lön och rimliga arbetsvillkor kan lärar­effekten framtidssäkra Sverige, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Trenden behöver vändas genom en utveckling som stärker läraryrkets attraktivitet. Med fler kolleger, högre lön och rimliga arbetsvillkor kan lärar­effekten framtidssäkra Sverige, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Efter valet måste partierna lägga det taktiska spelet åt sidan och kompromissa om skolan. För Sveriges bästa krävs en konkret politik som gör läraryrket mer attraktivt.

På söndag väljer svenska folket inriktning för Sverige de närmaste fyra åren. För oss lärare och skolledare är det avgörande att politikerna prioriterar behoven i skolan och fattar de rätta besluten. Fel beslut gör vår lärarvardag tuffare.

Det verkligt stora problemet

Under våren tävlade partierna i utspel om mer ordning och studiero i skolan. Efter sommaren har skoldebatten dessbättre kommit att riktas mer mot det verkligt stora problemet — bristen på utbildade lärare.

Förståelsen för hur viktigt det är att höja läraryrkets status är utbredd i alla politiska läger, men partiernas förslag till lösningar är ofta otydliga. En sak är klar — den konkreta politiken som får köerna att ringla långa till lärarutbildningen och som stoppar avhoppen från ­läraryrket återstår att utforma.

Lärarbristen

Att råda bot på lärarbristen är nyckeln till många av skolans stora utmaningar, som ökad likvärdighet och strävan efter ännu bättre kunskapsresultat. Därför har Lärarförbundets slogan i valrörelsen varit att satsa på vad vi kallar lärareffekten. Med det menar vi allt det som påverkar en lärares arbete. Det kan vara arbetsmiljön, att ha utbildade kolleger, att hinna med sina arbetsuppgifter och mycket annat. Ytterst handlar det om vad eleverna faktiskt lär sig och bär med sig från skolan.

Varje dag påverkar lärareffekten hundratusentals elever till nya framsteg och bakom lärareffekten ligger så mycket insatt lärarenergi. Men precis som med annan energi gäller det att sträva efter att effekten blir förnybar.

Läraryrket är ett av de yrken som har allra högst sjuktal. Det säger en hel del. Vår arbetsbelastning har ökat. Våra löner är klart under andra jämförbara akademikergruppers. Vårt utrymme att själva förfoga över arbetstiden har steg för steg inskränkts genom ökade krav på dokumentation och fler obligatoriska moment.

En utveckling som stärker läraryrkets attraktivitet

Trenden behöver vändas genom en utveckling som stärker läraryrkets attraktivitet. Med fler kolleger, högre lön och rimliga arbetsvillkor kan lärar­effekten framtidssäkra Sverige. Men det går inte om politiken är en skyttegrav där olika läger drar åt olika håll och där ingenting som beslutas någonsin får verka i mer än ett par år.

Många talar om att det blir svårt att få till stånd en handlingskraftig regering efter valet. Men det parlamentariska läget borde inte tillåtas spela så stor roll. Inriktningen för skolpolitiken borde under alla förhållanden – precis som är fallet med Sveriges energi­försörjning – vara att nå breda och långsiktiga överenskommelser. Annars går så mycket lärar­energi till spillo och så mycket lärareffekt förlorad. Ingen vinner på tröttkörda lärare som ständigt brottas med kval om att orka.

Så låt partistrategerna kliva tillbaka och släpp fram kompromissvilliga och eftertänksamma utbildningspolitiker. I stället för taktiskt spel måste politikerna i brett samförstånd leverera besluten som gör läraryrket mer attraktivt. Vi lärare och skolledare kräver det. Och Sverige har egentligen inte råd med något annat. Lärareffekten måste bli förnybar.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare
Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 10/18

Nytt om avtalsförhandlingarna

Idag måndag 3 september har medlarna fått en redovisning av den analys av turordningsreglerna som de efterfrågat. Vi förutsätter att medlarna nu kommer att koncentrera sina krafter på att lösa de för våra medlemmar mer angelägna frågorna.

Vi kan anta att tempot i deras arbete blir högt då de redan arbetat med frågorna i fyra veckor under våren.

Avtalsförhandlingarna med SKL har pågått i stort sett hela året. I början av maj blev det tydligt att parterna stod så långt ifrån varandra att medlare behövde tillkallas.

Lärarorganisationernas fokus är lärarbristen

SKL, Sveriges kommuner och landsting, ville diskutera turordningsfrågan. Det vill säga hur övertalighet ska hanteras. Vi, Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund, såg det som ett ganska märkligt inspel och vi ville naturligtvis att förhandlingarna borde fokusera på det som är det verkliga problemet: Att hitta lösningar på den redan stora och dessutom växande lärarbristen.
Därför har förhandlingarna dragit ut på tiden.

Analysen av turordningsreglerna klar

I mitten av juni begärde medlarna att parterna skulle analysera förutsättningarna för turordningsreglerna och vad de får för praktiska och juridiska konsekvenser ute i kommunerna. Analysen av turordningsreglerna vid uppsägning på grund av arbetsbrist är nu klar och har kommunicerats till medlarna.

Förslag från medlarna nästa steg

Vi vet att våra medlemmar bildligt talat skriker efter lösningar som sänker arbetsbelastningen, höjer lönerna och bidrar till att lösa lärarbristen. Nu behöver arbetsgivarna lyfta blicken och diskussionen föras till de frågorna.
När medlarna nu har fått den analys de efterfrågar så återupptar de arbetet. Vi vet att ni medlemmar väntar på ett avtal som tar hand om orsakerna bakom lärarbristen. Det är hög tid för SKL att kliva fram som lärararbetsgivare och föra en verklig diskussion med oss om hur fler barn och elever ska få möta behöriga lärare och hur de lärare som finns ska värnas och värderas.


Kommentarer:

Anonym
Anonym

Snart har det gått sex månader och inget avtal. På vår skola talas det om möjligheten att ta till vild strejk. Vad händer??

  • Skapad 2018-09-13 10:49
Anonym
Anonym

När betalas nya lönen ut det är tyst ?

  • Skapad 2018-09-10 19:26
Maud
Maud Vall

Kommentaren har tagits bort...

  • Skapad 2018-09-10 19:25

Några nedslag i valrörelsens skolpolitiska flora

Valrörelsens skolutspel under försommaren kom att handla mycket om symbolfrågor som mobilförbud, ordningsbetyg och en rad andra disciplinära åtgärder. Men efter sommaren har fokus dessbättre börjat riktats mer mot skolans verkliga utmaningar som lärarbristen och likvärdigheten.

Enligt de väljarundersökningar som görs är utbildning tillsammans med sjukvård väljarnas två mest prioriterade frågor. Ändå har partiernas valrörelse i ovanligt hög grad dominerats av frågor som rör invandring och integration, lag och ordning och efter sommaren även klimatfrågan.

Föräldrarna tvivlar på att politikerna prioriterar skolan

En föräldraundersökning som Lärarförbundet tagit fram under våren, visade att sju av tio föräldrar anser att skolan är en av de viktiga frågorna. Samtidigt visar samma enkät att endast fem av tio föräldrar tror att politikerna ser skolan som ett viktigt politiskt område.

Och kanske börjar politikerna förstå att deras agenda inte korresponderat med föräldrarnas. För efter sommaren har fler skolpolitiska utspel börjat göras. Här är några nedslag i utspelsfloran.

S lovar riktmärken för barngrupperna storlek på fritids

Socialdemokraterna går bland annat till val på att reformera skolpengen, något som Lärarförbundet länge efterfrågat. Vidare har partiet lanserat vallöftet om att införa riktmärken för mindre barngrupper i fritidshemmet. Mycket bra! Socialdemokraterna vill också satsa på vad partiet kallar läraraspiranter, det vill säga studenter som blir anställda som lärare redan under sin studietid. Ett förslag som om det utvecklas och blir mer konkret kan bli riktigt intressant.

Bra satsningar alltså, men det saknas ändå ett riktigt samlat paket för att öka läraryrkets attraktionskraft från Sveriges största parti. Men även om ännu mer hade önskats, så finns ett välkommet S-besked som långsiktigt kan komma att få stor betydelse för läraryrkets utveckling. Det är löftet om att satsa på ett nationellt professionsprogram för lärare och skolledare. Här finns även goda förutsättningar att komma överens med Allianspartierna, som också varit positiva till detta – inte minst Liberalerna.

L vill ha huvudlärare och lärarassistenter

Liberalernas viktigaste förslag är satsningen på lärarlöner genom att en ny lärarkategori införs - huvudlärare. Det är bra med fortsatta lönesatsningar, men det är klart problematiskt när rikspolitiker anvisar hur pengarna ska fördelas. Och den reform som föreslås är på många sätt redan genomförd genom förstelärarreformen.

Liberalerna satsar också på fler lärarassistenter som ska kunna avlasta lärare med arbete som inte direkt har med undervisningen att göra. Satsningen är välkommen, för idag slösas värdefull lärarkompetens bort på en massa arbetsuppgifter som till exempel en administrativ lärarassistent med fördel skulle kunna utföra. Däremot saknas de politiska initiativen för att rensa bort administration som egentligen inte borde behövas.

MP: Fler Lärare ska kunna arbeta och studera samtidigt

I förra veckan gick Miljöpartiet ut med löftet om likvärdighetsmiljarder till förskolan och att de inte är främmande för att lagstadga om minskade barngrupper. Satsningen ska inledas nästa år och ska från och med 2022 uppgå till två miljarder kronor om året. Välbehövliga löften som kan stärka såväl kvaliteten som arbetsmiljön på landets förskolor.

Miljöpartiet vill också ha riktade stöd till de skolor som har lägst resultat och svårast förutsättningar och vill dessutom ge bidrag till skolornas vikariekostnader så att fler lärare kan arbeta och studera samtidigt– med full lön. Syftet är att öka rekryteringen till lärarutbildningen samtidigt som skolorna redan nu får tillgång till lärare som på sikt blir behöriga. Satsningen ska gälla både förskollärare och lärare i grundskolan. Ett riktigt bra och viktigt steg i en strategi för att minska lärarbristen. Men var är resten av strategin?

M: Utökade skoldagar

Moderaterna föreslår utökade skoldagar med en timme om dagen, vilket är detsamma som en utökning av antalet timmar med nästan 20 procent. Hur det ska gå till med rådande lärarbrist är en gåta. Partiet vill ha skyldighet för kommunerna att anordna läxhjälp i årskurs 4-9, liksom lovskola i årskurs 6-9. Partiet vill också satsa på fler karriärlärare, vilket betalas genom att partiet vill avskaffa regeringens likvärdighetsbidrag. Knappast rätt väg att gå menar jag.

Samtidigt har Moderaterna tydligare än andra partier erkänt problemet med att lärare inte får vara lärare fullt ut idag. Vår arbetsbelastning och den ökade detaljstyrning som skett av oss lärare togs faktiskt upp av Ulf Kristersson redan när han tillträdde som partiledare. Moderaterna bör vidareutveckla sin politiska linje om att visa oss lärare större tillit.

V satsar på förskolan – SD, C och KD fokuserar på andra politikområden

Precis som Miljöpartiet lovar Vänsterpartiet mer resurser till förskolan för att komma till rätta med den svårt stressade arbetssituationen. Problemet med Sverigedemokraternas skolpolitik har jag kommenterat tidigare. Partiets drastiska nedskärningar på statsbidragen till kommunerna kommer att slå stenhårt på skolan. Från Kristdemokraterna och Centerpartiet har fokus i valrörelsen legat på andra frågor, men deras politik återfinner man här och här.

Politisk strid gynnar inte skolan

Flera partier visar att de är villiga att satsa på skolan och lärarkåren. Det behövs verkligen. Men jag hoppas också att partierna efter valdagen har en öppenhet för att komma överens om färdvägen för svensk skola framöver. En bra vägledning för kursen framåt utgörs av det betänkande Skolkommissionen presenterade förra året. Gärna nya satsningar, men en samling runt Skolkommissionens färdriktning vore också ytterst värdefullt. Skolan är inte betjänt av politisk ryckighet och borde inte ses som en arena för politisk tävlan. De politiska partierna borde se sig själva som delar i ett skollag där alla är bärare av stafettpinnen.

Stora pensionsavgångar ökar lärarbristen ytterligare

Om tio år kommer nästan 45 000 lärare gå i pension, visar ny statistik från Lärarförbundet. Den svenska lärarbristen är akut och störst är behovet av speciallärare.

Från många håll i landet strömmar rapporter in som visar hur svårt det är att rekrytera alla de lärare som behövs i samband med skolstarten. Men det redan nu skriande behovet av utbildade lärare kommer att fortsätta öka när stora grupper av lärare, framförallt speciallärare, kommer att gå i pension.

Lärarförbundet har analyserat åldersfördelningen inom lärarkåren i grundskolan i samtliga svenska kommuner och särskilt fokuserat på hur stor andel av lärarna som närmar sig pension och hur behörigheten ser ut bland unga lärare. Tio procent av lärarna i grundskolan är i åldern 60 till 65 år. Dessutom är en väldigt stor andel av de unga lärarna obehöriga. Bland de unga lärarna är inte ens hälften, 47 procent behöriga.

Var femte speciallärare över 60 år

Generellt är pensionsavgångarna störst bland speciallärare och specialpedagoger. I de här grupperna är mer än var femte lärare i hela landet över 60 år. I ämnen som svenska och slöjd kommer också många lärare gå i pension inom kort. Den samlade bilden är att många kommuner och län står inför stora bemanningsutmaningar. Här finns statistiken redovisad och också nedbruten på läns- och kommunnivå.

Söktrycket till lärarutbildningen måste upp

Glädjande nog visar antagningsstatistiken från Universitets- och högskolerådet att det är fler som blir antagna till höstens lärar- och förskollärarutbildningar.

Men att antalet ökar beror på regeringens utbyggnad av antalet platser. Det är dessvärre färre sökande till förskollärar-, grundlärar- och ämneslärarutbildningar höstterminen 2018 jämfört med höstterminen 2017. Ett sjunkande söktryck är knappast långsiktigt hållbart för att minska lärarbristen.

Besluten som får köerna att ringla långa till lärarutbildningen och som stoppar avhoppen från lärarjobben, återstår att fatta. Ska vi kunna framtidssäkra Sverige och möjliggöra innovation och tillväxt i framtiden så krävs en betydligt starkare återväxt av engagerade lärare.

Läraryrket rymmer så mycket glädje!

Vi som redan är lärare vet att läraryrket är ett oslagbart yrkesval. Det fantastiska mötet med varje barn och elev, att se dem utvecklas och lära sig helt nya saker, att varje dag få jobba med utmanande och utvecklande uppgifter där ens egen kompetens tillsammans med kollegornas betyder så mycket för elevernas kunskapsutveckling och sociala utveckling.

Trots att vi lärare ofta har en alltför hög arbetsbelastning, så rymmer läraryrket så mycket glädje! Det ska inte glömmas bort när vi talar om hur yrkets löner och villkor verkligen behöver förbättras. För ska vi bli fler som ska få chansen att dela denna glädje, ja då måste villkoren bli mer konkurrenskraftiga i jämförelse med andra akademikeryrken.

Hemläxa för kommun- och rikspolitiker

Det finns inga som helst genvägar: Lönerna måste fortsätta upp, arbetsbelastningen gå ner och vi lärare ges större frihet i vår yrkesutövning. Det är det här som är hemläxan för våra arbetsgivare och då inte minst för kommunpolitikerna i SKL. Varje lärararbetsgivare har ett stort ansvar att göra yrket attraktivt skapa förutsättningar för fler vägar in i läraryrket.

Men det är också hemläxan för de politiska partierna som nu slutspurtar i valrörelsen. Efterlyses: än mer konkreta löften från politikerna som gör läraryrket mer attraktivt och som kan möta de stora pensionsavgångarna.

Terminsstart som sätter ljuset på val- och avtalsrörelse

Äntligen terminsstart! Hundratusentals barn och unga, lärare och skolledare, börjar i dagarna ett nytt läsår. Härligt! Det vilar ett skimmer över terminsstarten då Sveriges framtid tar nya steg på sina kunskapsresor.

Samtidigt som skolor och förskolor drar igång utveckling och lärande för barn och elever över hela vårt land, så rasar valrörelsen fram allt mer intensivt. Skola och utbildning står högt på agendan. Det är som det ska vara.

Lärarna är lösningen

Lyssnar man på politiker från de flesta läger, så hör man att det finns en insikt om att läraryrket måste bli mer attraktivt och att det handlar om våra arbetsvillkor och våra löner. Det är bra. Vi har gått ifrån att ha en skoldebatt om att allt är skolans och lärarnas fel till att beslutsfattare och opinionsbildare ser att lärarna är lösningen. Mindre bra är att politikernas konkreta lösningar ofta är vaga i konturerna och inte alltid fokuserar på den största utmaningen – lärarbristen.

Det blir inte minst tydligt i den avtalsrörelse för de kommunalt anställda lärarna som pågår parallellt med valrörelsen.

Oviss utgång av avtalsrörelsen

Förståelsen för bättre villkor för läraryrket är inte så uppenbar hos våra arbetsgivare som man borde kunna förvänta sig. Arbetsgivare som intressant nog är våra kommunpolitiker. Medlare har behövt kallas in och utgången är oviss.

Enligt en undersökning av Lärarnas tidning är ungefär hälften av kommunernas skolpolitiker villiga att prioritera lärarlönerna mer än andra kommunanställdas löner. Men drygt var femte av de tillfrågade kommunpolitikerna uppger att de inte är beredda att göra det.

Det är faktiskt högst anmärkningsvärt att vi har lärararbetsgivare som uttalat inte tänker bidra till lärares löneuppvärdering. Det är inte att ta ansvar för vare sig den egna kommunens eller Sveriges kompetensförsörjning.

Framtiden beror på lärareffekten

För det går inte att komma ifrån att satsningar på utbildning är den enskilt viktigaste faktorn för att motverka utanförskap, skolmisslyckanden och arbetslöshet. Avtalsrörelsen måste därför landa i ett resultat som visar att arbetsgivarna verkligen förstår att vi lärare har en enormt viktig roll för såväl individers som Sveriges utveckling. Så mycket av framtiden beror på att vi lärare ges goda förutsättningar att göra ett bra jobb. Så mycket är beroende av att fler vill utbilda sig till lärare, att fler väljer att stanna i yrket och att de som lämnat lockas tillbaka. Det finns inga genvägar: arbetsbelastningen måste ner och lönerna fortsätta upp.

Lönerna måste bli konkurrenskraftiga jämfört med andra akademikeryrken. I dag skiljer det många tusenlappar varje månad jämfört mellan exempelvis gymnasielärare och en jurist, eller en grundskolelärare och en ingenjör. Rikspolitikernas fagra tal om högre löner måste följas av verkliga satsningar av kommunpolitikerna. Valrörelse och avtalsrörelse måste hänga ihop.

Tid för planering, uppföljning och utveckling

Och det handlar inte bara om lön, utan också om arbetsbelastning och tid. Lärare måste få ägna sig åt det som är viktigt för eleverna, inte en massa administrativa uppgifter som tar enorm tid, men har liten betydelse för eleverna eller undervisningens utveckling. Tiden för att planera, följa upp och utveckla undervisningen, för kollegialt samarbete och lärande måste öka.

Så visst är det bra att till exempel Socialdemokraterna och Liberalerna förbundit sig att göra satsningar på lärarassistenter som kan avlasta lärarna från arbetsuppgifter som inte direkt har med undervisning att göra och frigöra tid för det som utvecklar undervisningen.

Rensa på lärares skrivbord!

Men det räcker inte. Partierna måste också ha kraften att rensa i styrdokumenten för att minska skyldigheter som idag tynger lärarna. Vi lärare måste få större inflytande över vad vi lägger vår tid på och hur vi använder vår kompetens bäst.

Den utveckling som pågått under 2000-talet med mer detaljstyrning, kontroll och krav på dokumentation har kringskurit oss lärare och gjort att vi fastnar i arbetsuppgifter som inte har med elevernas lärande att göra. Politiken har klivit längre och längre in i klassrummet, istället för att visa förtroende för lärarprofessionen.

Nu väntar jag på att de politiska partierna ska ta chansen att i valspurten bli konkreta och lägga fram förslag som visar större tillit till lärarprofessionen. Vi lärare är beredda att ta vårt professionella ansvar. Vi förväntar oss ett tydligare politiskt ansvar!

Tillit till oss proffs ökar lärareffekten

Låt oss ställa de politiska partiernas företrädare mot väggen under valrörelsen. Tillit eller kontroll? Vi lärare vet ju att effekten av vårt arbete blir så mycket bättre om politiker i stat och kommun litar på vårt professionella ansvarstagande, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Låt oss ställa de politiska partiernas företrädare mot väggen under valrörelsen. Tillit eller kontroll? Vi lärare vet ju att effekten av vårt arbete blir så mycket bättre om politiker i stat och kommun litar på vårt professionella ansvarstagande, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Partiernas förslag om skolan måste värderas utifrån om de ökar ­lärares och skolledares professionella ansvar eller fortsätter på den inslagna vägen av detaljstyrning och kontroll.

Vi lärare utgör en profession. Bara genom att använda ordet lärarprofession erkänns en insikt om att den externa styrningen av skolan behöver vara begränsad för att lärarkåren ska kunna ha ett stort mått av frihet att själva utforma undervisning och lärande.

Eget handlingsutrymme

I början av sommaren överlämnande Tillitsdelegationen sitt huvudbetänkande till civilminister Ardalan Shekarabi. Delegationen argumenterar, med starkt forskningsstöd, för att mer tillit och eget handlingsutrymme är nödvändigt i arbetslivet. Fokus för delegationens arbete är skola, sjukvård och omsorg.

Delegationen konstaterar att ”införandet av nya styr- och ledningsformer för offentligt finansierad verksamhet under 1980-talet och framåt innehöll ett tydligt mått av professions­kritik. Olika yrkeskårer inom den offentliga sektorn uppfattades av styrande politiker och ledande byråkrater som svårstyrda och kostnadsdrivande, och de behövde helt enkelt tämjas med starkare ledning och mer av kontroll.

Vem vet bäst hur elevernas lärande understöds och utvecklas?

Beskrivningen känns verkligen igen inom skolans område. Vi lärare har en ständig utmaning i att få andra att se oss som den starka profession som ska visas förtroendet att självständigt sköta lärandet i våra skolor och förskolor.

För vem vet bäst hur elevernas lärande understöds och utvecklas? Vi som har en gedigen utbildning i lärande – eller politiker, byråkrater och ­föräldrar? Vi som finns på plats hos eleverna och kan bedöma behoven hos var och en? Eller de som återfinns i politiska församlingar, på förvaltningar, myndigheter och departement?

Misstro och detaljstyrning

Tyvärr finns det anledning att inse att en portion misstro genomsyrat den svenska skolpolitiken under lång tid. Vi har sett det när resurser inte sätts in trots att vi lärare påtalat behoven. När vi inte får använda vår kompetens till rätt saker. När nya arbetsuppgifter läggs på utan att något tas bort. När detaljstyrning hindrar läraren från att vara expert på barnens och elevernas lärande.

Förutom att det är ett slöseri med vår kompetens har detaljstyrningen skapat en ohållbar arbetssituation. Allt större tyngd har getts till rapportering, nationella kunskapsprov, fler obligatoriska moment i läroplanen och fler skyldigheter för lärarna. Ökad administration och detaljreglering har skapat både en ökad stress och en ökad arbetsbelastning, vilket är en viktig orsak till läraryrkets minskade attraktionskraft.

Tillit eller kontroll?

Med små steg i taget har ­autonomin för lärarkåren inskränkts. Förhoppningsvis kan Tillitsdelegationens arbete bli starten för den utveckling som är nödvändig med mer av professionell frihet och ansvar för lärare och skolledare.

Så låt oss ställa de politiska partiernas företrädare mot väggen under valrörelsen. Tillit eller kontroll? Vi lärare vet ju att effekten av vårt arbete blir så mycket bättre om politiker i stat och kommun litar på vårt professionella ansvarstagande.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare
Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 9/18

Tillit till lärarprofessionen

Vi lärare utgör en profession. Bara att säga de orden inbegriper en insikt om att den externa styrningen av skolan måste vara begränsad och att lärarkåren istället ska anförtros ett stort mått av frihet att självständigt utforma undervisning och lärande.

I början av sommaren lämnande Tillitsdelegationen ifrån sig sitt huvudbetänkande till den ansvariga ministern Ardalan Shekarabi. Här kan man läsa delegationens slutsatser i koncentrat och betänkandet i sin helhet finner man här.

Tämjda professioner

Delegationen argumenterar, med starkt forskningsstöd, för att mer tillit och eget handlingsutrymme är nödvändigt i arbetslivet. Fokus för delegationens arbete är skola, sjukvård och omsorg.

Delegationen konstaterar i sitt betänkande (sid 57) att ”införandet av nya styr- och ledningsformer för offentligt finansierad verksamhet under 1980-talet och framåt innehöll ett tydligt mått av professionskritik. Olika yrkeskårer inom den offentliga sektorn uppfattades av styrande politiker och ledande byråkrater som svårstyrda och kostnadsdrivande, och de behövde helt enkelt tämjas med starkare ledning och mer av kontroll.” Detta får nog sägas vara en korrekt beskrivning av vad som hänt inom skolans område.

Lita på lärarna

Profession betyder definitionsmässigt en yrkesgrupp som har samhällets och allmänhetens förtroende och tillit. Dessutom brukar en profession definieras av att det finns en gedigen vetenskaplig kunskapsgrund, ett specifikt yrkesspråk, en legitimation eller auktorisation, en formulerad yrkesetik och ett stort mått av autonomi. Helt enkelt att förfoga över särskild kunskap kopplat till stort yrkesansvar, vilket i sin tur gör att yrket kan och bör utföras med ett stort mått av självständighet.

Så hur mycket tillit åtnjuter lärarprofessionen? Vilken tillit har våra beslutsfattare tillika förutsättningsgivare – och som ju får antas återspela uppfattningarna i samhället i stort – till oss lärare?

Underström av misstro

Som jag ser det så har vi lärare en stor och ständig utmaning som ofta går som en underström i det offentliga samtalet om skolan och förskolan. Nämligen att få andra att se oss som en stark profession som ska visas förtroendet att sköta lärandet i våra skolor och förskolor.

För vem vet bättre än vi lärare hur elevernas lärande bäst understöds och utvecklas? Vi som har en gedigen utbildning i lärande – eller politiker och byråkrater? Vi som finns på plats hos eleverna och kan bedöma behoven hos var och en? Eller dem som återfinns i politiska församlingar, på förvaltningar, myndigheter och departement?

Läraryrkets minskade attraktionskraft

Motsatsordet till tillit är misstro. Tyvärr finns det nog anledning att inse att en viss portion misstro genomsyrat den svenska skolpolitiken under mycket lång tid.

Vi har sett det när resurser inte sätts in trots att vi lärare påtalat behoven. När vi inte får använda vår kompetens till rätt saker. När nya arbetsuppgifter läggs på utan att något tas bort. När detaljstyrning hindrar läraren från att vara expert på barnens och elevernas lärande.

Förutom att det är ett slöseri med vår kompetens har detaljstyrningen också skapat en ohållbar arbetssituation för många lärare och skolledare. Allt större tyngd har getts till rapporteringskrav, nationella kunskapsprov, till fler obligatoriska moment i läroplanen och fler skyldigheter för lärarna. All denna administration och detaljreglering har skapat både en ökad stress och en ökad arbetsbelastning, vilket är en viktig orsak till läraryrkets minskade attraktionskraft.

Läpparnas bekännelse finns...

Det är inte bara den enskilde lärarens självständighet jag talar om. Som lärare ingår man i en kår, ett kollegium, ja; en profession. Det är hela lärarkårens självständighet som inskränkts. Det vill säga den kollegiala praxis som vi själva kan komma fram till i samtalet och samarbetet mellan oss inom professionen.

Kanske kan ordet misstro tyckas vara starkt. För det är klart att ingen politiker på vare sig riksnivå eller lokal nivå skulle uttala ”Jag litar inte på lärarna”. Tvärtom så pratar de flesta om behovet av tillit och en stark lärarprofession.

... men tillit måste visas i handling

Men i handling är det ändå en avsaknad av tillit som den svenska lärarkåren successivt fått uppleva. Med små steg i taget har autonomin för lärarkåren inskränkts till förmån för ökad detaljstyrning och kontroll. För tillit uppstår såklart inte när politikerna talar om det – utan när de visar det.

Det behöver finnas en rimlig balans mellan uppifrån kommande styrning och utvärdering respektive den autonomi och kollegiala utvärdering som lärarna själva genomför. I Sverige är den balansen skev idag. Förhoppningsvis kan Tillitsdelegationens arbete bli starten för den utveckling som är nödvändig och leda till en verklig förändring med mer av professionell frihet och ansvar för oss lärare och skolledare.

Läsning är en omistlig del av skolan

Sommar och semester betyder för många att det äntligen finns tid att dyka ner i böckernas underbara värld. Då blir vi kanske också påminda om hur betydelsefullt det är att skolan klarar av att bidra till att väcka elevernas lust och förmåga till läsning.

Tillgång till böcker som vi alla kan läsa tillsammans och prata om – det är så viktigt! Att höra varandra prata och hitta gemensamma och nya sidor hos andra, det kan ge nya perspektiv och kanske en ny syn på sig själv och andra. Att kunna stanna upp och fördjupa och kunna komma in på andra ämnen, finna nya djup och ha diskussioner, det är något som böcker är så oöverträffade i att slå upp portarna för.

Berättelser som förändrar

Under 2017 drev Läsrörelsen projektet Berättelser som förändrar i 200 högstadie- och gymnasieskolor från söder till norr. Ett projekt som lyft fram berättandet i skönlitteratur, biografier och serier. Det kunde startas efter en donation av David Lagercrantz, med stöd av Postkodlotteriets Kulturstiftelse och i samarbete med Svenska Barnboksinstitutet och Myndigheten för tillgängliga medier.

I våras deltog jag i en konferens som var en del av utvärderingen av projektet. Det till synes enkla konceptet att betona den gemensamma läsningen och fokusera på innehållet, inte på läskontroll eller betygsättning verkar ha fungerat väldigt väl.

Allvar och glädje genom språk och ord

För att få till stånd intresseväckande lärandeformer som stimulerar barn och unga till läsning, så behöver lärare ges de arbetsmässiga förutsättningar för att kunna utveckla sin undervisning – inte minst i form av tid. Det är ofta där det brister idag när så många huvudmän, myndigheter och beslutsfattare öser nya krav, rutiner och utvärderingar över oss i lärarkåren.

Jag tror och hoppas att projekt som det som Läsrörelsen bedrivit kan hjälpa till att påverka undervisningssituationen i rätt riktning. Projektet visar det vi lärare vet – att det är lärares arbetsförutsättningar som ger bestående resultat för alla. Och att elever har väldigt olika förutsättningar med sig hemifrån.

Vad det handlar om är att se till att tid och resurser finns för att fördjupa och verkligen nå fram tillsammans med eleverna. Att nå fram till allvar och glädje genom ord och språk. Det är ju vad lärande egentligen handlar om. Inte att bocka av kunskapskrav i läroplaner och kursplaner.

Bristen på likvärdighet återspeglas i skillnaderna i läsglädje

En naturlig och självklar del i alla skolors arbete borde vara att det finns tillgång till bra böcker och tid för samtal om böcker. Och visst finns det på många håll. Men tyvärr inte alltid. Den bristande likvärdigheten i svensk skola är så synlig i inte minst frågan om läsglädje och att hitta fram till böckernas värld.

Det behöver också finnas tillgång till litteratur som inte bara är på svenska. Världen och tankarna behöver öppnas genom litteratur på elevernas modersmål för att verkligen kunna fördjupas och utvecklas.

Perspektiv på världen och sig själv

Berättelser ger intryck och lärdomar, upplevelser och huvudbry. Det är när man som människa konfronteras med saker man inte tänkt på, eller inte förstått, som man kan växa och ompröva sin syn på saker och ting. På sig själv, på andra och på världen i stort.

Ibland kan en enkel liten berättelse, i lika hög grad som en stark yttre händelse, fullständigt drabba oss och utmana våra gamla vanor och mönster. När vi läser, lyssnar och tar in, öppnas alltid dörren för förändring. Så lite utmanad och omruskad hoppas jag också för egen del få bli under sommarens läsäventyr!