Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Ordförandebloggen: Johanna Jaara Åstrand

Våra förslag i Skolkommissionen inger hopp

Idag var jag med och presenterade de första förslagen från Skolkommissionen, där jag är en av ledamöterna. Särskilt stolt är jag över det tydliga professionsperspektiv som genomsyrar alla delar av betänkandet.

När jag fick förfrågan om en plats i Skolkommissionen för drygt ett år sedan visste jag att det var ett mycket svårt uppdrag. Jag kan utan tvekan säga att det är ett av de svåraste jag har haft – och viktigaste. Vi ska göra det som ingen annan har lyckats med, nämligen komma med konkreta förslag på systemförändringar som stärker skolan och förbättrar kunskapsresultaten. Men det gjorde inte att jag tvekade på att ingå i kommissionen - snarare tvärtom.

När politiker i olika läger knappt har kunnat prata med varandra om systemförändringar har vi, som är en oerhört brokig grupp, fått i uppdrag att leverera lösningar. Och faktum är att med det delbetänkande som nu har presenterats är vi på god väg.

Kommissionen föreslår tre övergripande nationella mål för att förbättra kunskapsresultaten. Den föreslår också en starkare statlig styrning av skolans resurser och en ny myndighetsstruktur för en bättre dialog och gemensamt ansvarstagande mellan stat, huvudmän och lärosäten. Dessutom föreslås ett professionsprogram med tydliga utvecklings- och karriärsteg och stark forskningsanknytning. Det kan bli den viktiga infrastruktur som krävs för att lärare och skolledare ska få rätt förutsättningar att både utvecklas i yrket och få inflytandet över skolutvecklingen.

För mig inger betänkandet hopp. Förslagen bygger på en helhetssyn med elevernas lärande i fokus. Vi försöker ta hand som de brister som finns på systemnivå idag och som leder till att resurser saknas eller missriktas, lärare får gå på knäna, och elevernas kunskapsutveckling får ta stryk.

Särskilt stolt är jag över det tydliga professionsperspektiv som genomsyrar alla delar av betänkandet. Systemen måste utformas så att de stödjer lärares och skolledares kärnuppdrag, elevens lärande. För det behövs ett starkare kapacitetsbygge som säkrar förutsättningar för samarbete och gemensamt ansvarstagande samt stöd och tillit till professionen. En grundförutsättning är tillgången till välutbildade och behöriga lärare. Lärare måste tillskapas bättre förutsättningar att kvalitetssäkra och utveckla undervisningen, få en god löneutveckling och garanteras möjligheter att utvecklas i yrket. Vi vet alla att dessa saker är avgörande för elevernas kunskapsutveckling.

De allra flesta av de första kommentarerna uppfattar jag som konstruktiva och inriktade på att bidra till att hitta lösningar. Jan Björklund var dock snabbt ute och sågade betänkandet som ”en obegriplig halvmesyr” eftersom vi inte föreslår ett byte av huvudman. Vi är överens i skolkommissionen om att ett ökat statligt ansvarstagande är viktigt inte minst för att säkerställa att resurserna riktas dit de mest behövs. Men det skolan framför allt behöver är ett politiskt konstruktivt ansvarstagande, långsiktighet och stabilitet.

Jag hoppas att regering och riksdag kan se vårt betänkande för vad det är – ett försök att hitta verkliga och genomförbara lösningar som kan ta hand om skolans utmaningar. Inte ett inlägg i en polariserad skoldebatt.

Om vi i kommissionen som är lärare, skolledare, elev, huvudmän, näringsliv, debattörer, kan enas, borde även politikerna kunna göra det.

Frågor & Svar