Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Ordförandebloggen: Johanna Jaara Åstrand

Tre L som behöver vägleda utbildningspolitiken

Sveriges nygamla regering, såväl som den nygamla oppositionen, borde alla se till att göra en nystart som på allvar prioriterar skola och utbildning.

Tre problemområden bör stå i fokus: lärarbristen, likvärdigheten och långsiktigheten i politiken. De här tre L:en har jag under några år ständigt återkommit till. De utgör en ganska bra minnesregel för inom vilka områden som saker behöver hända.

Likvärdigheten

När PISA-undersökningarna startade år 2000 var Sverige ett av länderna med bäst likvärdighet i skolan. Oavsett faktorer som familjebakgrund eller boendeort, så fick eleverna en likvärdig utbildning. Men sedan dess har Sverige tappat vad gäller likvärdighet.

Det är en alarmerande utveckling. Staten borde därför ta ett samlat grepp om skolan och dess finansiering så att resurserna går dit där behoven är som störst. Och det krävs mer lärarresurser. Andelen behöriga lärare i grundskolan är fortfarande bara lite drygt 70 procent och i gymnasieskolan dryga 80.

Den rådande lärarbristen och bristen på likvärdighet hänger så klart i ihop. Lärarbehörigheten är så gott som alltid som lägst i de skolor som har störst problem. I skolor där elevernas föräldrar har hög utbildning och höga inkomster är andelen behöriga lärare ofta hög. Men i skolor där elevernas föräldrar har lägre utbildning och mindre pengar är de behöriga lärarna generellt sett få.

Andelen behöriga lärare i Stockholms innerstad ligger oftast omkring 85 till 90 procent, men i förorter bara någon mil därifrån finns många skolor där bara hälften av lärarna är behöriga. Skolor i glesbygd klarar sig sämre än skolor i stora städer. Därför är exempelvis andelen behöriga lärare i Umeås grundskolor drygt 80 procent, men störtdyker med både 20 och 30 procentenheter i kommuner i det norrländska inlandet.

Lärarbristen

Att råda bot på lärarbristen är alltså en viktig nyckel till såväl ökad likvärdighet som till bättre kunskapsresultat. Eleverna behöver få möta lärare med den utbildning och de förutsättningar som krävs för att kunna ansvara för en undervisning av hög kvalitet.

När det handlar om lärarbristen handlar det förstås om att se till att vi får kön till lärarutbildningen att ringla lång. Och om att ge behörighetsgivande utbildning till många av de obehöriga som redan jobbar som lärare. Liksom att kön ut ur läraryrket bromsas upp! För tyvärr har nära 40 000 utbildade lärare valt att lämna yrket i förtid.

Orsakerna vet vi: Låga löner i förhållande till alternativa yrkesval och en tung arbetsbelastning på grund av större barn- och elevgrupper, otillräckliga kringresurser och ökat antal arbetsuppgifter. Det finns också tecken på att huvudmän i vissa fall inte efterfrågar behöriga lärare, utan aktivt väljer obehöriga.

Långsiktigheten

Vi som verkar i skolan vet att bara det som är stabilt och långsiktigt kommer att fungera. Långsiktigheten gäller inte minst skolans och förskolans ekonomiska resurser. Kommunsektorn brottas med väldigt stora ekonomiska utmaningar under överskådlig tid framåt. Jag menar att staten behöver kliva fram och ta ett större ansvar för skola och utbildning – inte minst för finansieringen. Kommunerna kommer inte på egen hand kunna skapa den ekonomiska långsiktighet som behövs för goda kunskapsresultat och ett attraktivt läraryrke.

Ett annat viktigt perspektiv på långsiktigheten är utvecklingsperspektivet. Världen förändras och skolan är inget undantag. När samhället digitaliseras kan så klart inte skolan bortse från det. Men pandemin och övergången till fjärr- och distansundervisning har blixtbelyst riskerna som en ogenomtänkt digitalisering kan medföra.

Lärarförbundet presenterade för ett par månader sedan en rapport som visar att skola och utbildning löper en stor risk för digitala snedsprång. Många lärare varnar för att tekniskt möjliga digitala arbetssätt riskerar att tränga ut pedagogiskt bättre arbetssätt.

Lärarförbundet anser att digitala arbetssätt måste bygga på lärarnas involvering – en slutsats med starkt forskningsstöd. Pandemin föranledde akutlösningar utan ett långsiktigt utvecklingsperspektiv. Men lärare behöver få styra över de pedagogiska redskapen även när de är digitala, och få avgöra om och när digitala lösningar ska användas. Skolans digitalisering vinner på långsiktighet – inte den snabbhet som ofta är lika med kortsiktighet.

Minnesregel för politiken

Så, politiker, kom ihåg de tre L:en: Lärarbristen, Likvärdigheten och Långsiktigheten. Den här trion bär med sig mycket av vad som bör vara kärnan i en framgångsrik utbildningspolitik.

Frågor & Svar