Lärarförbundet
Lärarförbundet Kontakt har helgstängt över påsken, från torsdag 9 april kl. 12.00 (medlemsservice stängt från onsdag 8 april kl 17) och öppnar åter tisdag 14 april kl. 8.00. →
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Ordförandebloggen: Johanna Jaara Åstrand

Terminsstart som sätter ljuset på val- och avtalsrörelse

Äntligen terminsstart! Hundratusentals barn och unga, lärare och skolledare, börjar i dagarna ett nytt läsår. Härligt! Det vilar ett skimmer över terminsstarten då Sveriges framtid tar nya steg på sina kunskapsresor.

Samtidigt som skolor och förskolor drar igång utveckling och lärande för barn och elever över hela vårt land, så rasar valrörelsen fram allt mer intensivt. Skola och utbildning står högt på agendan. Det är som det ska vara.

Lärarna är lösningen

Lyssnar man på politiker från de flesta läger, så hör man att det finns en insikt om att läraryrket måste bli mer attraktivt och att det handlar om våra arbetsvillkor och våra löner. Det är bra. Vi har gått ifrån att ha en skoldebatt om att allt är skolans och lärarnas fel till att beslutsfattare och opinionsbildare ser att lärarna är lösningen. Mindre bra är att politikernas konkreta lösningar ofta är vaga i konturerna och inte alltid fokuserar på den största utmaningen – lärarbristen.

Det blir inte minst tydligt i den avtalsrörelse för de kommunalt anställda lärarna som pågår parallellt med valrörelsen.

Oviss utgång av avtalsrörelsen

Förståelsen för bättre villkor för läraryrket är inte så uppenbar hos våra arbetsgivare som man borde kunna förvänta sig. Arbetsgivare som intressant nog är våra kommunpolitiker. Medlare har behövt kallas in och utgången är oviss.

Enligt en undersökning av Lärarnas tidning är ungefär hälften av kommunernas skolpolitiker villiga att prioritera lärarlönerna mer än andra kommunanställdas löner. Men drygt var femte av de tillfrågade kommunpolitikerna uppger att de inte är beredda att göra det.

Det är faktiskt högst anmärkningsvärt att vi har lärararbetsgivare som uttalat inte tänker bidra till lärares löneuppvärdering. Det är inte att ta ansvar för vare sig den egna kommunens eller Sveriges kompetensförsörjning.

Framtiden beror på lärareffekten

För det går inte att komma ifrån att satsningar på utbildning är den enskilt viktigaste faktorn för att motverka utanförskap, skolmisslyckanden och arbetslöshet. Avtalsrörelsen måste därför landa i ett resultat som visar att arbetsgivarna verkligen förstår att vi lärare har en enormt viktig roll för såväl individers som Sveriges utveckling. Så mycket av framtiden beror på att vi lärare ges goda förutsättningar att göra ett bra jobb. Så mycket är beroende av att fler vill utbilda sig till lärare, att fler väljer att stanna i yrket och att de som lämnat lockas tillbaka. Det finns inga genvägar: arbetsbelastningen måste ner och lönerna fortsätta upp.

Lönerna måste bli konkurrenskraftiga jämfört med andra akademikeryrken. I dag skiljer det många tusenlappar varje månad jämfört mellan exempelvis gymnasielärare och en jurist, eller en grundskolelärare och en ingenjör. Rikspolitikernas fagra tal om högre löner måste följas av verkliga satsningar av kommunpolitikerna. Valrörelse och avtalsrörelse måste hänga ihop.

Tid för planering, uppföljning och utveckling

Och det handlar inte bara om lön, utan också om arbetsbelastning och tid. Lärare måste få ägna sig åt det som är viktigt för eleverna, inte en massa administrativa uppgifter som tar enorm tid, men har liten betydelse för eleverna eller undervisningens utveckling. Tiden för att planera, följa upp och utveckla undervisningen, för kollegialt samarbete och lärande måste öka.

Så visst är det bra att till exempel Socialdemokraterna och Liberalerna förbundit sig att göra satsningar på lärarassistenter som kan avlasta lärarna från arbetsuppgifter som inte direkt har med undervisning att göra och frigöra tid för det som utvecklar undervisningen.

Rensa på lärares skrivbord!

Men det räcker inte. Partierna måste också ha kraften att rensa i styrdokumenten för att minska skyldigheter som idag tynger lärarna. Vi lärare måste få större inflytande över vad vi lägger vår tid på och hur vi använder vår kompetens bäst.

Den utveckling som pågått under 2000-talet med mer detaljstyrning, kontroll och krav på dokumentation har kringskurit oss lärare och gjort att vi fastnar i arbetsuppgifter som inte har med elevernas lärande att göra. Politiken har klivit längre och längre in i klassrummet, istället för att visa förtroende för lärarprofessionen.

Nu väntar jag på att de politiska partierna ska ta chansen att i valspurten bli konkreta och lägga fram förslag som visar större tillit till lärarprofessionen. Vi lärare är beredda att ta vårt professionella ansvar. Vi förväntar oss ett tydligare politiskt ansvar!

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här