Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Ordförandebloggen: Johanna Jaara Åstrand

Staten måste ta huvudansvaret för skola och utbildning

Den statliga utredning som har till uppgift att se över statens ansvar för skola och utbildning måste fullföljas. Trots att januariavtalet fallit, så behöver utredningen slutföras och följas av åtgärder för att stärka statens ansvar för skola och utbildning.

För snart ett år sedan tydliggjorde Lärarförbundet sin position om var det huvudsakliga ansvaret för skola och utbildning behöver ligga – det vill säga hos staten istället för hos kommunerna.

Lärarförbundet hade tidigare inte drivit kravet på att återföra huvudansvaret för skolan till staten. Men möjligheterna att framöver kunna finansiera skolväsendet är sannolikt omöjligt utan omfattande statlig medverkan. Skolans finansiering är det som främst talar för ett ökat statligt ansvarstagande, men det finns även andra faktorer.

Splittrat skolsystem

OECD har pekat på att ansvaret för skolsystemet i Sverige är mycket splittrat. En bild som bekräftades av Skolkommissionen för fyra år sedan. Skolans huvudmän saknar många gånger kapacitet för att genomföra uppdraget i de nationella styrdokumenten. Sveriges 290 kommuner och många hundra friskoleföretag har såväl olika förutsättningar som olika ambitioner. Likvärdigheten i det svenska skolsystemet haltar betänkligt.

Utvecklingen har länge gått stick i stäv med uttalade politiska mål, men inget tycks riktigt hjälpa. Det mest bestickande är hur extremt olika elevers möjligheter är att få möta utbildade och behöriga lärare – från nära nog samtliga lärare på skolor i områden med stark socioekonomisk status, till mindre än varannan lärare vid skolor i socialt mer utsatta områden samt i många glesbygdskommuner.

Byråkratiska kontrollmekanismer präglar dagens modell

Staten har under den senaste tioårsperioden sett det som nödvändigt att genomföra en mängd reformer på skolområdet, som nya läroplaner, fler riktade statsbidrag, en ny lärarutbildning, lärarlegitimation, karriärtjänster och lärarlönelyft. Ingenting tycks riktigt hjälpa.

Istället vilar en ömsesidig misstro över relationen mellan stat och kommun. Kommunerna är mest måna om att till varje pris värna sitt självstyre och staten att förse sina reformer med byråkratiska kontrollmekanismer som i slutändan drabbar lärarkåren genom diverse krav på återrapportering och fler obligatoriska moment i undervisningen. Den professionella frihet som tidigare var en naturlig del av läraryrket är idag kraftigt beskuren.

Fullfölj utredningen om statligt huvudmannaskap

Januariavtalet mellan regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna öppnade för att ompröva frågan om skolans huvudmannaskap. Så sent som i december tillsattes den statliga utredning som ska ta fram ett underlag.

Jag hoppas att det faktum att Januariavtalet fallit, inte tillåts hindra den nödvändiga genomlysning av ansvarsförhållandena som behöver ske och med inriktningen att förflytta huvudansvaret till staten. Fler politiska partier än Liberalerna borde inse vikten av att så sker.

Ett statligt huvudansvar kommer naturligtvis inte lösa alla problem, men det är sannolikt en förutsättning för att stärka likvärdigheten, klara kontinuerliga investeringar i hela utbildningssystemet samt en fortsatt förbättring av läraryrkets villkor, status och attraktionskraft.

Staten behöver träda in med stabila finansiella förutsättningar och som garanten för ett mer professionsstyrt skolväsende där alla elever ges rätt till likvärdig utbildning. Fortsätter vi med dagens ansvarsfördelning riskerar Sveriges ställning som kunskapsnation på sikt att urholkas.

Frågor & Svar