Lärarförbundet
Under juni månad hade vi tyvärr vissa tekniska problem med våra fakturor. Har du frågor? Läs mer här. →
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Ordförandebloggen: Johanna Jaara Åstrand

Professionen måste få driva digitaliseringen av skolan

Det är bra att majoriteten i Sveriges riksdag har hållit huvudet kallt och inte rusat iväg och öppnat fältet fritt för fjärr- och distansundervisning, utan istället lagt större tyngd vid skolans kvalitet.

Under onsdagen fattade riksdagen beslut om att anta regeringens proposition om bland annat fjärrundervisning och distansundervisning. Beslutet anger krav och villkor för i vilka situationer undervisning får bedrivas på annat sätt än som traditionell närundervisning i klassrum.

Lång resa fram till beslut

Resan fram till dagens beslut har varit lång och riskfylld för oss som värnar om kvaliteten i skola och utbildning. Redan i slutet av 2017 lämnade utredningen Entreprenad, fjärrundervisning och distansundervisning sitt betänkande. Utredningen föreslog att fjärrundervisning ska kunna ges i alla ämnen utom de praktisk-estetiska, och i upp till 50 procent av undervisningen i gymnasieskolan och i gymnasiesärskolan och upp till 25 procent av undervisningen i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan.

Lärarförbundet var kritiska till förslagen. I vårt remissvar framhöll vi att det är viktigt att grundprincipen för det svenska skolväsendet är att läraren ska finnas fysiskt närvarande i klassrummet.

Propositionens huvuddrag

När utbildningsminister Anna Ekström i mars i år lade fram regeringens proposition till riksdagen var det uppenbart att ministern på flera punkter lyssnat på Lärarförbundet. Regeringen menade att fjärrundervisning bara ska tillåtas i något fler ämnen och årskurser än idag och att fjärrundervisning endast ska vara möjligt om huvudmannen trots upprepade ansträngningar inte lyckats anställa behöriga lärare. Alternativt att elevunderlaget är så begränsat att ordinarie undervisning leder till betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter. Propositionen ställer även upp krav på elevgruppstorlek och handledares tillsynsansvar.

Lobbykampanj i coronakrisens spår

Sedan kom coronakrisen. Regeringen utfärdade en tillfällig förordning som under pandemin gav huvudmännen möjlighet att bedriva skolverksamhet genom distans- och fjärrundervisning. Både SKR och Friskolornas Riksförbund satte samtidigt igång ett massivt lobbyarbete för att påverka riksdagens beslut om regeringen proposition.

De menade att huvudmännen även efter coronakrisen i stort sett fritt borde få välja form för undervisningen – helst helt utan statliga regler. Närundervisning i klassrum skulle då inte längre vara den självklara grundprincipen för svensk skola. Det vore en farlig väg.

Nödundervisning under pandemin är ingen förebild

Den undervisning som skett under Coronavåren kan inte jämställas med den undervisning som sker under normala förhållanden. Begreppet nödundervisning har seglat upp i forskningslitteraturen som ett träffande begrepp.

Lärarförbundet har under våren genomfört enkätundersökningar som visar att coronakrisen verkligen inte handlar om någon framgång för utbildningskvaliteten. Tre av fem lärare uppger att utbrottet av coronaviruset har gjort det svårare att lära eleverna det de ska. Det gäller särskilt lärare som gått över till fjärr- och distansundervisning – hela 86 procent av gymnasielärarna svarar att det är svårare. Sex av tio lärare anser att en snabb digitalisering kommer att göra det svårare för skolan att klara kunskapsmålen. Åtta av tio att skolans sociala mål riskerar att sättas åt sidan.

Statens uppgift att garantera kvaliteten

Vissa riksdagspartier har visserligen lyssnat mer till påverkanskampanjen från skolans arbetsgivare och låtit sina ställningstaganden färgas av deras lobbyarbete. Men riksdagsmajoriteten valde till slut att anta regeringens proposition utan förändringar.

När riksdagens beslut har fått verka en tid, så hoppas jag att även de partier som ville öppna dörren för fjärr- och distansundervisning på vidare gavel tänker om. Den digitala tekniken leder till att staten behöver ha en stark kvalitetsreglerande roll gentemot huvudmännen. Det är lätt att rusa iväg och kasta beprövade erfarenheter åt sidan för något nytt, men ofta är den typen av lättsinne försedd med en prislapp – en skola som riskerar att prestera allt sämre.

En stor brist i den proposition som nu antagits är förövrigt att hela vuxenutbildningen lämnas oreglerad. Här behöver regeringen återkomma, annars är risken stor att kommuner och fristående utbildningsanordnare snabbt går för långt med svåra kvalitetsförluster som följd.

Digitalisering och ekonomi

Under de närmaste åren medför kommunernas kärva ekonomiska situation en stor risk för såväl nedskärningar som en övertro på digitaliseringen som verktyg för att utveckla undervisningen, lösa lärarbristen och sänka kostnaderna. Risken är stor för en kortsiktig kostnadsjakt. Ser vi inte upp kan detta snabbt sänka kvaliteten i svenskt skolväsende.

Det gäller för staten att både hålla i kraven på kvalitet och styra resurser till skola och utbildning. Risken är i själva verket stor för dyra felinvesteringar i digital teknik som i sig äter upp ekonomiskt utrymme för skola och utbildning.

Sätt lärarprofessionen i förarsätet

Digitaliseringen har en tydlig plats i utvecklingen av skolan, men måste vila på en stark vetenskaplig grund och på metoder som är förankrade hos lärarprofessionen. En bra undervisning inbegriper så många fler dimensioner än att bara föreläsa för eleverna via en skärm. Digitaliseringen behöver styras av lärarnas professionella bedömningar av vad som är god undervisning.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här