Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Ordförandebloggen: Johanna Jaara Åstrand

Nyårskrönika 2019

Nu lämnar vi år 2019 bakom oss. En titt i backspegeln visar ett händelserikt år för Sveriges lärare. Blickar vi framåt ser vi att många viktiga frågor står på dagordningen under det år som ligger framför oss.

Under 2019 fortsatte läskunnigheten att öka i världen. På många områden gjordes viktiga framsteg som vi inte ska glömma i floden av mindre bra nyheter, som det överhängande klimathotet eller när demokrati och mänskliga rättigheter pressas tillbaka.

Sett ur det stora perspektivet är vi lärare en väldigt viktig del av lösningen på många av världens stora utmaningar. Utbildning är en nyckelfråga för att klara såväl klimatkrisen som för att bygga demokrati. För bakom varje barn och elevs lärande och utveckling finns en eller flera lärare. Lärare som även 2019 var med om att göra världen lite bättre.

Uppåt i PISA – neråt i kommunernas ekonomi

Ur ett svenskt lärarperspektiv har det år vi nu lägger till handlingarna präglats av å ena sidan tuffa ekonomiska neddragningar för skola och utbildning. Å andra sidan av ett kvitto på allt det fantastiska arbete som Sveriges lärare och skolledare gör i skolor, förskolor och fritidshem. Jag syftar förstås på uppgången i Pisa-mätningen.

Ett försök till summering av läraråret kan inte bortse från bristen på resurser och att kommun efter kommun har antagit budgetar som medfört nedskärningar och besparingar på skola och utbildning. Lärarförbundets enkät till lokalavdelningarna visade att sex av tio kommuner har skurit ner på skolan de senaste tre åren och närmare nio av tio kommuner planerar neddragningar under nästa år. Den här negativa utvecklingen måste brytas.

PISA-undersökningen pekade som sagt uppåt, men det är märkligt att behöva konstatera att just när svensk skola återhämtat sig och visar allt starkare resultat, så slutar politikerna prioritera utbildning. Det riskerar på lite sikt att återigen försämra Sveriges position i internationella kunskapsmätningar.

PISA visar också dessvärre att svensk skola blir allt mindre likvärdig. Skolhuvudmännen måste börja sätta skola och förskola högst på prioriteringslistan, men framför allt måste staten ta ett betydligt större ansvar – inte minst för skolans finansiering.

Den otillräckliga satsningen på kommuner och utbildning i regeringens budgetproposition var årets största besvikelse. Regeringen och deras samarbetspartier valde att prioritera annat före kärnan i välfärden; vård, skola och omsorg. Det har satt en enorm press på kommunernas ekonomi. En viktig facklig uppgift för nästa år är att sätta tryck på regering och riksdag att fatta besluten som stärker kommunernas ekonomi och därmed resurserna till skola och utbildning.

Plus och minus i politiken

Inledningen av 2019 formade ett nytt regeringsunderlag genom tillkomsten av Januariavtalet, mellan regeringspartierna och Centerpartiet och Liberalerna. Styrande för regeringspolitiken är nu 73 punkter, varav ett antal rör utbildningspolitiken.

Positivt är att januariavtalet har ambitionen att minska barngruppernas storlek i förskola och fritidshem. Upp till bevis, säger jag. Mindre bra är att införa betyg i årskurs 4. Det finns inget vetenskapligt stöd för att det leder till att eleverna lär sig mer. Tvärtom.

Vidare ska en nationell plan för trygghet och studiero tas fram. Den behöver ställa tydliga krav på att huvudmännen säkrar det extra stöd till elever som lärare och rektorer efterfrågar och att lärares befogenheter och skyldigheter är tydliga och klara.

Året bjöd även på två viktiga politiska framgångar för Lärarförbundet i form av att förskolecheferna från den 1 juli fick namn och ställning som rektorer, liksom att krav på lärarlegitimation gäller från den 1 juli för att få undervisa och ansvara för undervisning i fritidshemmet. Två krav som Lärarförbundet har kämpat för.

Ett bakslag var däremot konsekvenserna av regeringens politiska inriktning att avskaffa förskoleklassen och istället införa en tioårig grundskola. Som behörighetskraven ser ut i dag skulle det nämligen innebära att förskol­lärarna inte längre anses behöriga att under­visa i den omstöpta grundskolans första klass. Det är ett onödigt underkännande av förskolelärarnas kompetens. Nu gäller det att regeringen verkligen ser till att det åtminstone kommer att ges goda möjligheter till kompetensutveckling, men allra bäst vore om regeringen backade några steg och insåg att förskollärarna redan är experter på sexåringars lärarande.

För kulturskolans del började året illavarslande, eftersom statens bidrag till verksamheten togs bort när riksdagen antog Moderaternas och Kristdemokraternas förslag till statsbudget strax före jul förra året. Regeringen och deras samarbetspartier kunde dock återinföra stödet redan i vårpropositionen, efter ett intensivt påverkansarbete av bland annat Lärarförbundet.

Året som kommer

Kommunernas besparingar kommer att fortsätta sätta sin prägel på 2020. Mot bakgrund av de kärva ekonomiska utsikterna i kommunsektorn vässar därför Lärarförbundet steg för steg sitt arbetsmiljöarbete, bland annat genom förbundets nyinrättade arbetsmiljöråd.

Vi behöver också använda alla tänkbara möjligheter i våra kollektivavtal. Kollektivavtalet för lärare i kommunsektorn är tydligt med att det krävs konkreta åtgärder som ökar läraryrkets attraktivitet och säkrar kompetensförsörjningen, minskar sjuktalen och skapar en rimlig arbetsbelastning. Med stöd i avtalet kan vi fackliga företrädare tillsammans sätta tryck i varje kommun.

En annan viktig fråga under det kommande året är att få regering och riskdag att föra frågan om lärares kompetens- och professionsutveckling framåt. Besluten om så kallade professionsprogram behöver fattas och Lärarförbundet kommer att bevaka så att vi lärare och skolledare ges ett stort inflytande över programmens utformning.

Under våren väntas utredningen om en mer likvärdighet skola presentera sina förslag. Det är en av de mest angelägna på länge för den svenska skolan. Förhoppningsvis börjar det politiska Sverige inse att vi inte kan hålla fast vid ett skolsystem som allt mer dras isär. Lärarförbundet kommer fortsätta gå i bräschen för att hela modellen med skolpeng reformeras i grunden och att reglerna för antagning, urval och etablering vid friskolorna regleras i syfte att åstadkomma en mer likvärdig finansiering och socialt mer allsidig elevsammansättning i våra skolor.

Ny facklig organisering av lärarkåren?

Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund startade under året en fördjupad dialog om möjligheterna att skapa en helt ny facklig organisering av lärarkåren. Syftet är att pröva om vi kan öka vårt inflytande och vår fackliga styrka så att våra medlemmar ges en bättre leverans än vad vi lyckas med var för sig idag. Dialogen mellan lärarfacken fortsätter under det nya året och framtiden får utvisa vad dessa samtal resulterar i.

Den och många andra frågor väntar på svar under det år som ligger framför oss. För egen del ser jag fram mot ett 2020 som om ett år ska kunna summeras som ett riktigt gott lärarår. Jag kommer att göra allt vad jag förmår för att så ska bli fallet.

Tack och Gott nytt år!

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här