Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Ordförandebloggen: Johanna Jaara Åstrand

Nya steg behöver tas för ett mer attraktivt läraryrke

Lärarlönelyftet har gett många lärare högre lön och bidragit till en generell nivåhöjning för lärarkåren i relation till andra jämförbara grupper på arbetsmarknaden. Det visar Statskontorets utvärdering av reformen.

I början av juni kom Statskontoret med sin slutliga utvärdering av det så kallade lärarlönelyftet. Lärarlönelyftet infördes 2016 med syftet att särskilt kvalificerade lärare och förskollärare skulle få högre lön utöver den ordinarie lönerevisionen. Målet för reformen var att göra läraryrket mer attraktivt, pressa tillbaka lärarbristen och därmed långsiktigt stärka utbildningens kvalitet.

Ökade löneskillnader som inte upplevs som rättvisa

Lärarförbundet har länge ­jobbat för att bryta trenden med eftersläpande ­löner. Vår opinionsbildning lyckades få regeringen att 2016 satsa 3 miljarder kronor på en unik reform. Regeringen bestämde reglerna och skolhuvudmännen ansvarade sedan för den lokala tillämpningen.

Statskontorets utvärdering visar nu att närmare 66 000 lärare har fått högre lön genom lärarlönelyftet. Tre av fyra lärare av dessa har fått lyftet som en permanent höjning av lönen.

Redan för några år sedan lämnade Riksrevisionen sin utvärdering av lärarlönelyftet. Riksrevisionen pekade, precis som Statskontoret, på att reformen visserligen bidragit till generellt högre lärarlöner, men också till att de ökade löneskillnader som reformen fört med sig inte upplevs som rättvisa av lärarkåren i stort.

Lärarlönelyftet landade inte bra överallt

Lärarförbundet lyckades påverka satsningen med viktiga förbättringar av reformen under beredningsprocessen, bland annat så att fler lärarkategorier omfattas än vad politikerna ursprungligen tänkt samt att pengarna ska premiera vanligt lärararbete. Det var viktiga justeringar, men regeringen hade behövt lyssna på fler av våra förslag till utformning.

För tyvärr står det tämligen klart att lärarlönelyftet, trots goda intentioner inte landade bra överallt. Lärarförbundet befarade tidigt att inte alla huvudmän skulle klara att ta sitt ansvar fullt ut – tyvärr fick vi rätt. Reformen har helt klart lyckats bättre i de kommuner som tagit sitt arbetsgivaransvar på allvar och gjort egna lokala lärarlönelyft som komplement.

Syftet var att kommunerna skulle skjuta till egna medel

Statskontoret hävdar i sin utvärdering att det inte var regeringens direkta syfte att förmå kommunerna att skjuta till egna medel vid sidan av reformen för att på så sätt bidra till en ytterligare nivåhöjning av lärarlönerna. Detta är dock ett ganska tveksamt påstående. Det ansvariga statsrådet för reformen, dåvarande högskoleministern Helene Hellmark Knutsson, liksom den dåvarande utbildningsministern Gustav Fridolin, utryckte tvärtom att detta var ett av reformens uttalade syften. Det framgår bland annat här:

Problemet är snararare att inte fler kommuner gjorde lokala lönelyft så att den sammantagna effekten blev en ännu större generell nivåhöjning.

Brister i reformens genomförande

På det stora hela har alltså lärarlönelyftet bidragit till att höja lärarlönerna. Samtidigt bekräftar utvärderingarna från både Riksrevisionen och Statskontoret att regeringen och arbetsgivarna hade behövt ta ett noggrannare ansvar för genomförandet.

För det första borde alla kommuner varit tvingade att skjuta till egna medel. För det andra borde än fler lärargrupper omfattas av lärarlönelyftet. Och för det tredje är det viktigt att lyften är permanenta överallt och inte tillfälliga lönetillägg.

Det är oroande att Statskontoret nu rekommenderar regeringen att baka in det särskilda statsbidraget till lärarlönelyftet in i det generella statsbidraget. Inte minst för att Statskontoret själva medger att det sannolikt innebär att den fjärdedel av lärararbetsgivarna som inte gjort lyften permanenta kommer att dra in lönetilläggen i det läget. Statsbidraget behöver alltså ligga kvar destinerat tillsvidare – annars hotar ett betydande bakslag för reformen.

Nya lyft för ett attraktivt läraryrke

Lärarlönerna är en av lärarbristens orsaker. Därför var lärarlönelyftet ett viktigt steg framåt. Varken Lärarförbundet - eller politikerna bakom reformen – inbillade sig att utmaningen var så enkel att det räckte med att ge hälften av de behöriga lärarna några tusenlappar mer i månadslön för att blivande lärare skulle strömma till. Det skulle behöva tas fler steg, för det är en bra bit kvar till såväl konkurrenskraftiga löner som till attraktiva och lockande arbetsvillkor för Sveriges lärare och skolledare.

Lönen är bara en komponent. Minst lika viktigt är att komma åt orsakerna till den höga arbetsbelastningen, resursbristen och bristen på kompetensutveckling som ger tillfälle till påfyllning av fördjupning och reflektion. Inte bara lönen behöver lyftas, den arbetsbörda som steg för steg lags på lärarna under New-Public-Management-eran behöver lyftas bort från lärarkårens axlar. Det vore ett efterlängtat lyft.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här

Frågor & Svar