Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Ordförandebloggen: Johanna Jaara Åstrand

Lärare klarar betygsättningen bra – trots systemfelen

Svenska lärares betygsättning håller i stort hög kvalitet. Det styrks av betygens starka förmåga att förutsäga elevers studieprestation vid högre studier. Faktorerna bakom en oönskad variation i betygsättningen beror inte minst på lärarbristen och skolsegregationen.

En ny rapport från Skolverket visar att det finns betydande skillnader i betygsättningen mellan olika skolor. I skolor med många högpresterande elever är skolorna mer restriktiva med att sätta högre betyg jämfört med skolor med mer lågpresterande elever. Betygen tenderar enligt rapporten att inte fullt ut återspegla vad eleverna kan, utan vilken skola och vilka skolkamrater de har inverkar också. Det är vidare relativt stora skillnader mellan resultaten på de nationella proven jämfört med elevers slutbetyg.

Sambandet mellan betygssättning och andelen obehöriga lärare

Det här hade jag möjlighet att allt för kortfattat få diskutera med Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson i TV4:s Nyhetsmorgon. Därför ska jag fördjupa diskussionen här i bloggen.

Betygsättning ska vara rättssäker och likvärdig. Elever och föräldrar ska kunna lita på att betygen är välgrundade. Men lösningen på detta är inte att knyta betygsättningen hårdare till de nationella proven, vilket hittills varit politikens reflexmässiga favoritåtgärd. Även Peter Fredriksson halkade in på det spåret.

Vi har idag flera systemfel. Ett sådant är att alla elever inte undervisas av behöriga lärare. Bara legitimerade lärare får sätta betyg. Det betyder att legitimerade lärare tvingas sätta betyg på elever som de inte undervisar. Och som kanske dessutom undervisas av en mängd olika obehöriga lärare under ett läsår. Det leder inte till vare sig kvalitet eller likvärdighet och riskerar förstås träffsäkerheten i betygsättningen. Skolverket borde ta som sin uppgift att redovisa sambandet mellan graden av behöriga lärare vid skolor och betygens förmåga att återspegla vad eleverna faktiskt kan.

Lärarbristen och skolsegregationen är systemfel

Lärarbristen är alltså en ofrånkomlig aspekt i sammanhanget. Till det kommer att skolsegrationen gör att vi inte har en blandad elevsammansättning. Segregationen för med sig att högpresterande respektive lågpresterande elever tenderar att gå i olika skolor, vilket naturligen blir en större utmaning för betygssättande lärare.

Lärarbristen och skolsegregationen är verkliga utmaningar för svensk skola. Och inte bara för betygssättningen. Ändå letar många andra ställföreträdande lösningar som att ge större betydelse för de nationella proven.

Lära för nationella provet eller lära för livet?

Därför behöver vi fråga oss vilken sorts skola vi vill ha. En som lär för proven eller en som lär för livet? Sedan 2017 gäller att det nationella provet ”särskilt ska beaktas” när betyg sätts. De analyser som Skolverket nu gjort är endast gjorda på åren 2013 - 2015. Ändå säger generaldirektören att man bör pröva att införa en fastslagen gräns för hur mycket provbetyget får avvika från slutbetyget på skolnivå. Lite märklig, kan tyckas. Vet Skolverket redan att förändringen varit ett slag i luften?

Avprofessionalisera inte lärarna

Peter Fredrikssons förslag vore ta ett steg mot att avprofessionalisera lärarkåren. Nästa logiska steg blir då att slopa lärares betygsättning och införa externa examinationer. Men det är viktigt för kvaliteten i skolan att betygsättningen inte ses som något som är skiljt från undervisningen. Om läraryrket devalveras till att riva av några lektioner, utan större ansvar för återkopplingen till eleverna, så har väldigt mycket förlorats. Skolan behöver mer fokus på att eleverna lär in. Inte att lärarrollen begränsas till att lära ut.

Som vissa nationella prov är uppbyggda nu, kan ett enstaka fel av en elev dra ner hela provbetyget. Är det inte bättre att lärare mer allsidigt kan bedöma elevernas kunskaper i olika och återkommande sammanhang? Ska dagsform och skicklighet i att klara skriftliga prov vara det viktiga? Det riskerar att bli både orättvist och sätta en enorm press på eleverna.

Hur missvisande är betygen – egentligen?

Av Skolverkets rapport är det kanske lätt att lite förhastat tro att betygen idag är kraftigt missvisande och inte fyller sin funktion som urvalsinstrument till vidare studier. Så är det inte. Betygen är – trots eventuell betygsinflation – fortfarande det mest effektiva urvalsinstrumentet vid övergång till högre studier. Elever med höga betyg klarar sig väldigt väl vid högskolestudier, medan elever med lägre betyg har tydliga svårigheter att klara studierna. Betygen förutsäger alltså det väsentliga om elevens kunskaper och förmåga att tillgodogöra sig ny kunskap.

Det här visar Skolverkets egna rapporter, till exempel ”Från gymnasieskola till högskola - en registerstudie” (2018). Lärare sätter alltså högst adekvata betyg, trots de systemfel som finns. Betygen ger till och med, enlig nämnda studie, bättre förutsättningar att förutspå studieprestationer än faktorer som föräldrarnas utbildningsbakgrund.

Sambedömning vägen framåt

Enligt min uppfattning är vägen framåt att utveckla det som kallas professionell sambedömning. Det vill säga att flera lärare tillsammans bedömer elevernas kunskaper när betygen ska sättas. På så sätt ges ökad rättssäkerhet för eleverna och en kontinuerlig utveckling av bedömarkompetensen. En hel del forskning stödjer detta. Det är begripligt att våra politiker vill komma åt betygsinflationen på vissa skolor, men förena det med tillit till lärares förmåga att under längre tid och med en större bredd av olika examinationsformer bedöma elevernas kunskaper.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här