Lärarförbundet

Detta är ett inlägg från Ordförandebloggen: Johanna Jaara Åstrand

Lärare behöver konkurrenskraftiga och sakligt motiverade löner

Genomförandet av lärarlönelyftet har brustit i flera avseenden. I kommande avtalsrörelse måste hänsyn tas till de skevheter som reformen fört med sig och det faktum att lönegapet till andra akademikeryrken fortfarande är omfattande, skriver Johanna Jaara Åstrand, ordförande i Lärarförbundet.

Tidigare i höstas lämnade Riksrevisionen sin utvärdering av lärarlönelyftet. Riksrevisionen pekade på att reformen visserligen bidragit till generellt högre lärarlöner, men också till ökad splittring i lärarkåren och att de ökade löneskillnader som reformen fört med sig inte upplevs som rättvisa.

Nu har även Statskontoret kommit med en första av tre delrapporter i sin granskning av lärarlönelyftet. Statskontoret konstaterar bland annat att få huvudmän beaktat att fördelningen av lönemedlen även ska ta hänsyn till elevernas behov och att över hälften av lärarna som tagit del av lärarlönelyftet getts temporära lönetillägg istället för permanenta lönehöjningar.

De allra flesta är nog överens om att lärarlönelyftet, trots goda intentioner inte har landat bra överallt. Det som skulle bli en samling för läraryrket upplevs av många som en splittring av kåren. Ökad lönespridning är inte fel i sig, problemet uppstår när löneskillnader inte kan motiveras med sakliga skäl.

Lärarförbundet har länge ­jobbat för att bryta trenden med eftersläpande ­löner. Vår opinionsbildning lyckades få regeringen att satsa 3 miljarder kronor i en unik satsning. Vi lyckades påverka satsningen med viktiga förbättringar, bland annat så att fler lärarkategorier omfattas och att pengarna premierar vanligt lärararbete. Men det är regeringen som har bestämt spelreglerna och huvudmännen som ansvarar för den lokala tillämpningen.

Lärarförbundet befarade att inte alla huvudmän skulle klara att ta sitt ansvar fullt ut – tyvärr fick vi rätt. Men det finns kommuner som tagit att arbetsgivaransvar på allvar och gjort egna lokala lärarlönelyft som kompletterar lärarlönelyftet och där förefaller reformen lyckats bättre. Betydligt fler kommuner och privata huvudmän måste följa de exemplen.

Självklart är tre miljarder kronor öronmärkta till löneförhöjningar för lärare en positiv reform, men granskningarna från Riksrevisionen och Statskontoret bekräftar att både regeringen och arbetsgivarna hade behövt ta ett noggrannare ansvar för genomförandet.

Jag menar, för det första, att alla lärare som uppfyller kriterierna borde omfattas av lyftet. Där de statliga pengarna inte räcker måste kommunerna skjuta till egna pengar. För det andra måste fler lärargrupper omfattas av lärarlönelyftet. För det tredje är det viktigt att pengarna blir permanenta överallt och inte tillfälliga lönetillägg.

Nu står vi inför en stundande avtalsrörelse för över 200 000 kommunalt anställda lärare. Den måste bland annat handla om konkreta åtgärder för att undanröja de omotiverade löneskillnader som uppkommit under genomförandet av de statliga lönesatsningarna. Lärarbristen är akut – vi har inte råd att vänta. Vi lärare måste ges såväl konkurrenskraftiga som sakligt motiverade löner.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här