Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Ordförandebloggen: Johanna Jaara Åstrand

Lärarbristen är en villkorsbrist

Regeringens satsning på fler utbildade lärare har misslyckats visar en granskning från Riksrevisionen. Så går det när man missar grundorsaken: Läraryrkets bristande villkor.

I veckan kom Riksrevisionen med en granskningsrapport av regeringens fleråriga satsning på att bygga ut högskoleutbildningar inom bristyrken, bland annat lärarutbildningar. Satsningen har inte gett önskat resultat, konstaterar riksrevisorerna. Förklaringen? Det har aldrig varit bristen på platser som varit problemet. Det har hela tiden varit bristen på sökanden till utbildningarna.

Är någon förvånad? Nej, självfallet inte. Lärarbristen är INTE en brist på utbildningsplatser. Lärarbristen är en villkorsbrist.

Arbetsbelastningen sänker läraryrket

Vi talar om ett yrke där arbetsbelastningen, år för år, bara har ökat. Kraven och detaljstyrningen av lärarna har exploderat samtidigt som stödet och kringresurserna har sparats in. Över 37 000 utbildade och behöriga lärare har valt att inte längre arbeta som lärare och på lärarutbildningarna gapar de utbyggda platserna tomma. Det är inte tillräckligt attraktivt att bli – eller ens förbli – lärare.

Till det kommer att andra akademikeryrken lockar med en större livsinkomst och en löneutveckling som bättre premierar erfarenhet och yrkesutveckling än vad de nuvarande lärararbetsgivarna lyckats med. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att förbereda sina utbildningssatsningar betydligt bättre. Jo, det kan man ju utan svårighet hålla med om.

Staten måste ta huvudansvaret

Man måste börja i rätt ände. Steg 1 är att skapa en vilja hos fler att välja läraryrket. Det måste staten börja ta ansvaret för, det händer uppenbarligen inte tillräckligt från de kommunala och privata lärararbetsgivarna. SKR tycker kanske att jag har fel. I så fall har de goda möjligheter att bevisa det i pågående avtalsförhandlingar.

Lärarförbundet gör sitt yttersta för att pressa arbetsgivarna i avtalsrörelserna, men det är en i längden omöjlig uppgift om den andra parten aldrig tycker sig ha råd med de medel som faktiskt fordras. Allt talar för att staten måste kliva fram och ta huvudansvaret för skola och utbildning och investera i läraryrkets attraktionskraft – annars kommer kompetensförsörjningen att haverera. I grundskolan är idag bara sju av tio lärare behöriga. I gymnasieskolan åtta av tio. Och bristen på behöriga lärare tenderar fortsätta växa, enligt analyserna från Skolverket.

Vägen från obehörig till behörig

Några som vill utbilda sig till behöriga lärare är en betydande andel av de obehöriga som idag visstidsanställs på lärartjänsterna. En hel del har redan delar av en lärarutbildning med sig i bagaget och många skulle vilja bli behöriga om det var praktiskt genomförbart. Det här visade en studie som Lärarförbundet gjorde för ett par år sedan.

Här borde staten och lärararbetsgivarna underlätta så att fler av de obehöriga som redan jobbar med utbildning kan bli behöriga lärare. Det handlar om att skapa vettiga, ibland skräddarsydda, kompletterande utbildningar och fungerande modeller för validering och tillgodoräknanden samt att erbjuda viss lön eller förhöjt studiestöd under studietiden. För den som relativt snabbt vill öka andelen behöriga lärare vore det här lågt hängande frukt.

Billigare med obehöriga?

Frågan är om viljan finns? Det finns dessvärre oroväckande exempel på att skolans huvudmän i ökad utsträckning medvetet väljer att anställa obehöriga istället för behöriga lärare. Ja, ni läste rätt. Trots att behöriga sökanden har funnits! Orsak: det är billigare med obehörig personal än behöriga lärare.

Obehöriga fastanställs heller inte, så arbetsgivarna kan anställa för den tid som terminerna pågår och slippa betala för hela året. Snart tio år efter legitimationsreformen borde det vara dags för politikerna att se över vilka smitvägar för att inte anställa behöriga lärare som ska få finnas. Skolinspektionen har ett uppdrag att granska hur kravet på behöriga lärare efterlevs, men hittills har huvudmän med många obehöriga inte haft mycket att frukta från inspektionens sida. De tecken som nu tyder på att huvudmännen tänjer på gränserna borde verkligen få fart på Skolinspektionen.

Tyvärr riskerar kommunernas besparingar och nedskärningar på skola och utbildning ge exakt den här typen av effekter. Lärarförbundet har i en färsk rapport visat att det i flertalet svenska kommuner skett besparingar på skolan under de senaste åren. Bara mellan åren 2018 och 2019 minskade grundskolans resurser med 700 miljoner kronor. Då blir sämre, men billiga alternativ, intressanta för huvudmännen.

Sverige som kunskapsnation får passa sig

Blir det utbrett att anställa obehörig personal på lärartjänster trots att det faktiskt finns behöriga sökanden, så kommer självklart än färre att utbilda sig till lärare. Utbildningskvalitet och kunskapsresultat bli ofrånkomligen lidande. Kunskapsnationen Sverige får passa sig. Den återhämtning som Sverige uppvisat i de senaste årens internationella kunskapsmätningar sedan Pisa-raset 2013 kan snabbt gå förlorad.

Utan fullt av behöriga lärare i klassrummen är Sverige ingen kunskapsnation. Ändå är passiviteten från landets politiker slående. Det är redan sent, men inte för sent, att börja göra rätt saker för att öka andelen behöriga lärare. Vem ser inte fram mot att få läsa en rapport från Riksrevisionen som berömmer regeringens framgångsrika satsning för att göra läraryrket eftersökt och lockande? Låt oss få uppleva den dagen.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här

Frågor & Svar