Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Ordförandebloggen: Johanna Jaara Åstrand

Lagstadga musik- och kulturskolan!

Musik ska byggas utav glädje sjöng Lill Lindfors. Men för att bygga en stark och livskraftig musik- och kulturskola räcker det inte med bara glädje. Det krävs en lagstadgad skyldighet som reglerar kommunernas ansvar att bedriva verksamheten också.

Sveriges musik- och kulturskola är fantastisk! Den är en viktig del av utbildningsväsendet och kompletterar och fördjupar de estetiska ämnena i grund- och gymnasieskolan samt erbjuder en konstnärlig grundutbildning inom flera olika konstnärliga områden. Musik- och kulturskolans utbildning är också länken vidare mot högre utbildning inom olika konstformer.

Under snart 80 år har många generationer dansat, spelat teater, musicerat, målat, eller på annat sätt utforskat de konstnärliga områdena. Musik- och kulturskolan har utgjort ett viktigt fundament i Sveriges kulturliv – framför allt har den skapat en enastående folklig bredd som också utgjort rekryteringsbasen för svenska musiker och konstnärer, vilket i sin tur starkt bidragit till att Sverige kommit att bli en internationellt sett sällsynt framgångsrik musiknation.

Uppskattad verksamhet att känna stolthet över

Det är heller ingen tvekan om att musik- och kulturskolan är uppskattad av både de barn som deltar i verksamheten och av deras föräldrar. Vi vet också att de lärare som arbetar inom musik- och kulturskolan över lag trivs bra på jobbet och med rätta är stolta över sitt arbete.

Till detta kan läggas att den kompensatoriska kraften i musik- och kulturskolan är stark. Den kan öppna nya världar för ungdomar alldeles oavsett deras hemförhållanden och ursprung. På det sättet fyller musik- och kulturskolan en väsentlig del i skolans demokratiska uppdrag och bidrar positivt till likvärdighet och integration.

Besparingar och neddragningar i många kommuner...

Staten har på senare år börjat bidra mer till finansieringen. Det är förstås utmärkt, men lejonparten av finansieringen vilar på kommunerna. Och i takt med att kommunernas ekonomi blir allt kärvare riskerar många unga att förlora sin möjlighet att delta i kulturskolans verksamhet. Rapporterna duggar tätt om nedskärningar och besparingar, vikarie- och anställningsstopp, uppsägningar, stängda verksamheter och minskat kursutbud.

I Kulturskolerådets senaste enkät svarade fyra av tio kommuner att de ser framför sig en minskad resurstilldelning. Kulturskolerådets rapport pekar dessutom ut att det finns hot om nedläggning av musik- och kulturskolan i 14 kommuner.

...slår hårt mot musik- och kulturskolan

Effekten av neddragningarna slår ofrånkomligen hårt mot verksamheten och mot ungas möjlighet att ta del av musik- och kulturskolans undervisning. De senaste årens positiva utveckling för att nå fler och bredare riskerar att stanna av. För musik- och kulturskolans lärare finns i besparingarnas spår också risken för en ökad arbetsbelastning och försämringar av en redan diskutabel arbetsmiljö. Lärarnas löneutveckling riskerar förstås också att än en gång få stå tillbaka.

Det här leder i sin tur till att den framtida kompetensförsörjningen äventyras så att färre kommer att vilja bli lärare i de musik- och kulturskolor som kommer att finnas kvar.

Ingen kommun ska få smita från ansvaret

Så vad är lösningen? En viktig pusselbit är att ge musik- och kulturskolan ett nationellt styrande regelverk. Det borde med andra ord bli en skyldighet för varje kommun att erbjuda musik- och kulturskola. Som det ser ut idag har visserligen musik- och kulturskolan nationella mål, men utan reglering av verksamheten är målen verkningslösa. Det äventyrar utveckling, status och legitimitet och kan till och med medföra att kommuner inte bedriver någon musik- och kulturskoleverksamhet alls. Lärarförbundet skulle välkomna en nationell reglering där musik- och kulturskolans särart värnas. Ingen kommun borde tillåtas smita ifrån ansvaret att göra musik- och kulturutövande möjligt för sina ungdomar.

I somras presenterade Jämlikhetskommissionen sitt slutbetänkande och ett av förslagen är att musik- och kulturskolan ska ses som en del av det allmänna utbildningsystemet på grund av dess stora betydelse för att utjämna klyftor mellan ungdomar. En nationell reglering kan med fördel bygga vidare på Jämlikhetskommissionens förslag.

Riksdagsmotion om lagstadgat ansvar

Staten borde även ta ett helhetsgrepp för att säkra kompetensförsörjningen och för det första bli betydligt bättre på att dimensionera ämneslärarutbildningar med inriktning mot estetiska ämnen utifrån de regionala behov som finns. För det andra borde lärare i kulturskolan inkluderas i de satsningar som gjorts i andra delar av skolväsendet på höjda löner och fler karriärvägar. Kommunerna som arbetsgivare borde för sin del förbättra möjligheterna till heltidstjänst och smartare schemaläggning. Det skulle också bidra till ett mer attraktivt yrke.

I riskdagen finns sedan ett par veckor tillbaka en välskriven motion från två ledamöter om att få till stånd en lagreglering av musik- och kulturskolan. Motionen förtjänar verkligen att tas på allvar. För visst ska vi väl garantera musik- och kulturskola i alla kommuner och försäkra oss om att alla ungdomar har verkliga möjligheter till den glädje som Lill Lindfors sjöng om?

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här