Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Ordförandebloggen: Johanna Jaara Åstrand

Fullt så dålig är inte din läroplan, Jan!

I den skolpolitiska debatten finns debattörer som målar upp en bild av skolan och lärarkåren som nästintill kunskapsföraktande och där faktakunskaper nedprioriteras. För de flesta lärare är det nog omöjligt att känna igen den här bilden av skolan.

Nyligen gjorde Liberalernas partiledare Jan Björklund ett utspel där han dömde ut grundskolans gällande läroplan. En läroplan som han själv införde när han var utbildningsminister. Tesen som Björklund nu driver är att det inte är tillräcklig betoning på faktakunskaper och katederundervisning.

Lärarkårens kunskapssyn

Likande teser drivs också till sin spets i boken Kunskapssynen och pedagogiken av Magnus Henreksson med flera. Bokens författare målar en synnerligen mörk bild av skolan som beskrivs som postmodern och relativistisk i sin syn på kunskap, att kunskap nedvärderas och relativiseras och att läraren intar en passiv och handledande roll. Ser jag till verkligheten i skolorna känner jag verkligen inte igen beskrivningen av min egen eller mina kollegors yrkesutövning.

Lärarna påstås ha devalverats till någon slags allmän stödresurs till elever som själva förväntas söka sin kunskap. Det är verkligen inte min bild. Självklart är det läraren och lärarens undervisning som sätts i första rummet av den kunniga och välutbildade lärarprofession som jag känner.

Dagens skola är ingen flumskola

Men det finns alltså de som försöker ge bilden av en flumskola som inte finns där. Lärarens roll att lära ut ställs i motsättning till elevernas roll att på egen hand lära in. Naturligtvis handlar det inte om antingen eller. Visst kan elever i vissa situationer få ökad kunskap på egen hand. Om de har förkunskaperna! Självklart är det vårt jobb som lärare att se till att de har det.

Jag tycker inte heller att den tolkning som Jan Björklund gör av gällande läroplan och kursplaner ger riktigt fog för att hävda att faktakunskaper inte skulle vara viktiga. Fullt så dålig är inte din läroplan, Jan!

För 15-20 år sedan fanns en pedagogisk diskussion där vissa gav uttryck för att läraren skulle vara coach eller handledare snarare än lärare. Men mitt bestämda intryck har alltid varit att detta synsätt aldrig blivit dominerande bland oss lärare. Idag handlar istället den kollegiala diskussionen inom lärarprofessionen mycket om ledarskap. Utgångspunkten är att undervisningen självklart ska ske med läraren som ledare.

Verkligheten bortom skolpolitikens ritbord

Åtskillig forskning visar att vägen från formulering till realisering av läroplaner inte alltid är så rak. Ofta skiljer skolpraktiken en hel del från det skolpolitiska ritbordet. Skolreformer i all ära, men vi lärare tvingas alltid utforma undervisningen utifrån verkligheten. En verklighet som styrs av våra förutsättningar i form av tid och resurser, av elevsammansättningen i klasserna och elevernas hemförhållanden.

Därmed inte sagt att gällande läroplan inte kan behöva ses över. Det finns skäl att bland annat se över hur styrande kunskapskraven och de så kallade kunskapsmatriserna ska vara och att uttalade kunskapskrav idag inte alltid står i rimlig proportion till antalet undervisningstimmar. Framför allt måste läroplansutvecklingen ledas av lärarprofessionen. Skolkommissionen föreslog att ”utvecklingen av kursplaner, ämnesplaner och kunskapskrav bör ske i en kontinuerlig process med stark förankring hos lärosäten och bland lärare och rektorer”. Ett bra förslag att ta fasta på för de politiska beslutsfattarna.

Något gott som trots allt följer av den debatt som Magnus Henreksson och Jan Björklund går i bräschen för är att lärarens stora betydelse sätts i fokus. Läraren är otroligt viktig för att eleverna ska nå höga kunskapsresultat. Vi behöver en stark lärarprofession för att skolan i Sverige ska fortsätta gå åt rätt håll.

Ja, jag skriver fortsätta åt rätt håll. För skolan är bättre än sitt rykte. Svensk skola står sig i grunden ganska bra och den negativa trend i internationella kunskapsmätningar som under ett antal år funnits har faktiskt vänt.

Kunskapsresultaten förbättras igen

Sverige har inte bara förbättrat sig i PISA-mätningen utan också i den internationella kunskapsmätningen TIMSS. I höstas visade sig svenska åttondeklassare vara i topp i mätningen ICCS som visar kunskaper i demokrati- och samhällsfrågor. Strax före jul presenterades undersökningen PIRLS som mäter elevers kunskaper i och attityder till läsning i årskurs 4. Bara 7 av 50 länder presterar bättre än Sverige i PIRLS.

Det betyder inte att svensk skola inte kan bli bättre. Om insikten finns om lärarens stora betydelse, så borde debatten kunna tas vidare och fokusera på frågan om hur vi ska få bort lärarbristen och se till att alla barn och elever får möta välutbildade behöriga lärare. Det kräver ett attraktivt läraryrke med bra löner och rimlig arbetsbelastning. Det kräver också ett stopp för den utveckling där lärarrollen successivt tyngts med allt fler uppgifter som inte har med undervisningen att göra.

Tänk om skoldebatten kunde få handla om de verkliga problemen, istället för om fantombilder.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här