Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Ordförandebloggen: Johanna Jaara Åstrand

Feltänkt om tioårig grundskola – kvalitet sitter inte i namnet!

Analysen bakom planerna på en tioårig grundskola leder helt fel. Förskollärare har lång erfarenhet och specialkompetens vad gäller sexåringars lärande – självklart borde de fortsätta att vara behöriga att undervisa i den nya årskurs 1.

Tänk er att vi flyttar grundskolans årskurs 9 så att den blir gymnasieskolans årskurs 1 och att gymnasieskolans sista år överförs till högskolan. Skulle inte det bli ett kvalitetslyft så säg!? En verksamhets kvalitet sitter väl i namnet, eller hur?

Sitter kvaliteten i namnet?

Tvivlar ni på logiken? Ändå är det precis vad en politiskt beställd statlig utredning kommit fram till vid införandet av en tioårig grundskola. Den redan idag obligatoriska förskoleklassen för sexåringarna ska ersättas med en ny årskurs 1. Det vill säga döpas om. Det förväntas höja kvaliteten.

I verkligheten, utanför de politiska ritborden, höjs förstås inte kvaliteten genom namnbyten. Annars skulle vi väl kunna ta det riktigt stora språnget och låta universitetslärare föreläsa direkt för kunskapstörstande sexåringar? Nej, självklart är det bäst att den som är utbildad i pedagogik för att möta sexåringar också är den som står för undervisningen.

Förskollärare är experter på sexåringar lärande

Ändå innebär utredningens förslag att tusentals förskollärare med mångårig erfarenhet, kompetens och behörighet att undervisa sexåringar, helt plötsligt ska anses vara obehöriga. Lärarförbundet vänder sig starkt emot detta. Det är egentligen lite för dumt för att ens få vara sant, men förslaget har bred politisk uppbackning.

Paradoxalt nog så framhåller utredningen att det är viktigt att bibehålla den intention som låg bakom inrättandet av den nuvarande förskoleklassen, det vill säga ”att undervisningen i förskoleklassen ska kännetecknas av en kombination av förskolans och grundskolan arbetssätt och pedagogik, i syfte att stimulera barnens utveckling och lärande. Utredningen bedömer att det är av stor betydelse att de arbetssätt och den pedagogik som präglat förskoleklassen sedan den bildades 1998 också har sin givna plats i nya årskurs 1.”

Bra. Men om nu intentionen är att behålla arbetssätt och pedagogik i förskoleklassen, varför utestängs då förskollärarna som står för just dessa kunskaper? Javisst ja, namnet blir ju ett annat – det innehåller inte längre ordet ”förskole”.

Plötsligt fråntas alltså förskollärarna sin legitimitet – trots att verksamheten i sig inte är tänkt att ändras. Finns det någon annan yrkeskår som utsatts för ett likande attentat mot sin professionella yrkesexpertis? Inte vad jag kan komma på. Det är faktiskt hutlöst.

Läsa-skriva-räkna-garantin är en papperstiger

Men, undrar vän av ordning, borde inte fokus vara på det som faktiskt ger ökad kvalitet, snarare än språkliga förändringar och utestängande av viktig kompetens? Exakt så, och det är väl känt vad som vore viktigast för att höja kvaliteten.

Forskningen om barns lärande visar att tidiga insatser till elever som behöver stöd i sin kunskapsutveckling är helt avgörande. Av det skälet infördes för några år sedan den så kallade Läsa- Skriva-Räkna-garantin, som ska garantera att insatser sätts in tidigt i förskoleklassen. Garantin är alltså en lagstadgad skyldighet.

Lärarförbundet har undersökt hur garantin fungerar i verkligheten. Svaret är att den inte gör det. En majoritet av lärare och förskollärare i förskoleklass uppger att deras elever inte har fått de insatser de behöver. Kartläggningen av vilka elever som skulle behöva extra stöd görs, men insatserna uteblir i stor utsträckning. Resurserna för det saknas. Vad tror politikerna att ett namnbyte kan göra om inte ens lagstiftning ger tillgång till insatser?

Ambitionshöjning utan vare sig ambition eller höjning

Reformen tioårig grundskola är inte tänkt att följas av några nya resurser till verksamheten. Det sägs i utredningen att ”Ur samhällsekonomisk synpunkt innebär reformen en ambitionshöjning i det obligatoriska skolväsendet.” En ambitionshöjning borde förstås följas av ökade resurser, men så är alltså inte fallet.

Förutom på en punkt. Det kostar en rejäl slant att vidareutbilda de förskollärare som vill bli behöriga att undervisa i den nya årskurs 1. För det syftet har regeringen redan avsatt betydande belopp. Och visst är det bra med utbildning, men i detta fall så är det inte kompetensbrist som står i vägen utan att resurser för särskilt stöd till de elever som behöver det saknas och därför borde vara långt mer prioriterat.

Den utmålade ambitionshöjningen innebär inte heller ett ökat antal timmar i undervisningstid. Undervisningstiden i den nya årskurs 1 föreslås sammantaget vara 3 timmar undervisning per skoldag. Det är färre timmar än vad många förskoleklasser har i nuläget. Fler timmar hade förstås medfört krav på staten att betala mer. Den som tänkte att ökad kvalitet skulle kräva mer undervisning glömmer bort hur mycket som kan åstadkommas bara genom ren och skär namnändring.

Ogenomtänkt reform

Det är också troligt att alla förskollärare som idag undervisar i förskoleklass inte väljer att vidareutbilda sig. Därmed riskerar reformen att öka lärarbristen, vilket försvårarar en kvalitativ undervisning. I vissa fall kan förutsättningarna till och med komma att försämras genom att arbetsgivarna, av ekonomiska skäl, väljer att utforma den nya årkurs 1 som en regelrätt klasstruktur med helklassundervisning och låg personaltäthet. Något som också riskerar att drivas på av bristen på förskollärare, eftersom alla som idag undervisar i förskoleklassen inte kommer att gå den behörighetsgivande utbildningen.

Nej, det här är inte en genomtänkt reform. Regering och riksdag borde skjuta upp införandet, erkänna förskollärarnas kompetens och komplettera ett införande med rätt insatser för att bygga kvalitet – inte tomma ord om ambitionshöjningar.


Frågor & Svar