Lärarförbundet

Detta är ett inlägg från Ordförandebloggen: Johanna Jaara Åstrand

Ett rungande ja till gemensam färdplan för skolan

Låt Skolkommissionens förslag vägleda skolans utveckling. Se det som en ”roadmap” till en skola som präglas av en stark lärarprofession och där politikernas roll blir att ge skolan arbetsro och långsiktiga spelregler. Se det som slutpunkten för en tid av ryckighet och politiska pekpinnar.

I dag är sista dagen för remissinstanserna att inkomma med sina synpunkterSkolkommissionens slutbetänkande. För att vinna ytterligare förankring och förbättring av kommissionens förslag är detta givetvis en värdefull process. Samtidigt vill jag varna för att se det goda som det bästas fiende eller att åter sätta kortsiktiga egenintressen före det gemensamma bästa.

Här hittar du Lärarförbundets remissvar (pdf)

Jag är övertygad om att vägen framåt för att nå en konstruktiv och långsiktigt positiv utveckling för den svenska skolan fordrar ett politiskt helhetsgrepp. I och med Skolkommissionens betänkande föreligger för första gången ett brett genomtänkt förslag, förankrat i både forskning och profession. Ett unikt tidsfönster står öppet just nu för att samla alla goda krafter kring en gemensam framtidsplan — krafter som eftersträvar kunskap, likvärdighet och kvalitet.

Under decennier har skolan varit föremål för snabba politiska kast och partistrategers inneboende önskan om intresseväckande konflikt, snarare än långsiktigt samarbete som ger stabila förutsättningar för kunskapssamhällets verkliga grundfundament – skolan. Vi lärare och skolledare har länge fått lida av att långsiktiga problem åtgärdas av enstaka lyft och motstridiga insatser, av underfinansiering och tillfälliga satsningar. Steg för steg har vi kunnat konstatera att detaljstyrningen fått öka på bekostnad av tilliten till vår profession. Nu är stunden kommen att sätta punkt för allt det här. Ytterligare lappar i ett redan lappat täcke är inte lösningen.

Självfallet måste det finnas utrymme för diskussion och justeringar i det arbete som nu ska tas vidare. Men för att inte förlora den historiska möjligheten bör remissinstansernas besked till regeringen bli: Vi tillstyrker huvuddragen!

Historisk sett präglade kompromiss och samförstånd länge det svenska samhället. Sveriges politiker har även på senare år visat att de kan enas om strategiskt viktiga frågor, till exempel energipolitik, pensioner och försvar. Jag kan inte tänka mig en mer strategiskt viktig fråga att hitta framtidslösningar för än skolan. Ta den chans som nu finns.

Ingen är hundra procent nöjd med allt i kommissionens i slutbetänkande. Inte heller jag. Men det vi kan vara hundra procent säkra på är att om vi ska skapa en skola där alla elever får samma chans, där kunskapsresultaten höjs och där vi har lång kö till lärarutbildningen, ja då måste vi bygga den tillsammans. Vi måste se bortom våra egna käpphästar och ideologiska passioner för att hitta en gemensam väg.

Flera av kommissionens förlag kan säkerligen slipas och förbättras. Detaljerna behöver skärskådas, många vägval och bedömningar återstår. Men låt oss värna helhetsgreppet.

Två förbättringar som jag gärna vill skicka med gäller för det första kommissionens avgränsning till förskoleklass, grundskola och gymnasieskola. En nationell strategi för kunskap och likvärdighet behöver omfatta hela skolväsendet. Det är avgörande för att skolan ska bidra till varje barns och elevs möjlighet till livslångt lärande och utveckling,

Vi vet att de insatser som görs under förskoleåren ger bäst avkastning av alla utbildningsinsatser. Vi vet att fritidshemmen spelar stor roll för barns förmåga att lära sig att ingå i sociala sammanhang, utveckla en identitet, lära sig samspel och ansvarstagande, och för att utveckla tekniska, praktiska och estetiska kompetenser, vilket i sin tur gör stor skillnad för både kunskapsresultat och likvärdighet. Vi vet också att vuxenutbildningens kompensatoriska, demokratiska och arbetsmarknadsföreberedande funktioner är bärande för medborgerlig bildning och livslångt lärande.

För det andra behöver förslagen i än högre grad ta hänsyn till hur lärares alltför höga arbetsbelastning ska kunna minskas. Vi lärare behöver en lärartidsgaranti. Först när lärare och skolledare har en rimlig arbetsbelastning och rätt förutsättningar blir det möjligt att fullt ut ge en god kvalitet i undervisningen, stärkt likvärdighet och ökad måluppfyllelse. Till exempel är det viktigt att ett utbyggt uppföljningssystem inte medför att än mer av lärares undervisningstid tas i anspråk.

Det samma gäller förutsättningarna för det ytterst välkomna förslaget om professionsprogram. Det kan inte nog understrykas hur viktigt det blir att säkra att huvudmännen ger oss lärare och skolledare tids- och lönemässigt goda villkor för att utveckla och delta i programmet. Om så inte sker kommer ett professionsprogram inte att fungera.

Lika viktigt för att professionsprogram ska vara ett hållbart system för utveckling under hela karriären är att vi lärare och skolledare ges kontroll över vår egen kompetens- och karriärutveckling. Avgörande för professionsprogrammets framgång blir att vi lärare och skolledare ges stort inflytande över programmets struktur och uppbyggnad.

Självfallet måste det finnas utrymme för diskussion och justeringar i det arbete som nu ska tas vidare. Alla konstruktiva förbättringsförslag behöver analyseras och tas på allvar. Men för att inte förlora den historiska möjligheten bör remissinstansernas besked till regeringen bli: Vi tillstyrker huvuddragen!

Ett gemensamt ja till hur vi kan stärka styrningen av skolan med ett ökat statligt ansvarstagande, mer regionalt samarbete och ett ökat inflytande från professionen. Ett rungande ja till att ge alla lärare och skolledare möjlighet att utveckla, och utvecklas i sin yrkesroll under hela lärarlivet. Ett ja till förstärkt lärarutbildning, och ökade resurser till utbildningsvetenskaplig och praktiknära forskning. Ett ja till mer behovsstyrd finansiering av undervisning och elevhälsa och åtgärder för att motverka skolsegregationen. Ett ja till insatserna för att säkerställa att alla skolor ska kunna vara bra skolor och att eleverna ska få det stöd och den stimuli de har behov av tidigt under sin skolgång.

Min uppmaning till skolans alla samhällsaktörer är: Se helheten, ge grönt ljus för den framtidsplan som kommissionen lagt fram. Det tjänar vi alla långsiktigt på.

Min uppmaning till regering och opposition: Kompromissa, enas och omsätt Skolkommissionens ord i politisk handling. Det är dags nu.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här