Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Ordförandebloggen: Johanna Jaara Åstrand

Det kan inte ta 40 år att lösa lärarbristen

SCB:s senaste prognos om lärarbristen i Sverige visar på att den förväntade lärarbristen minskar något jämfört med motsvarande siffra som publicerade för tre år sedan. Tyvärr är det slut med de glada nyheterna där.

Att bristen förespås bli 4 000 lärare mindre är nämligen bara en förbättring på marginalen, från en brist om 83 200 till en brist om 79 000 år 2035. Jämfört med 2015 när bristen uppgick till 64 700 innebär det en fortsatt ökning – en ökning från en redan rekordhög nivå.

De områden där behoven kommer vara extremt stora är lärare i fritidshem, där var tredje kommer saknas, respektive ämneslärare och yrkeslärare, där mer än var fjärde kommer saknas. Trots att det har gjorts mycket de senaste åren för att minska lärarbristen – utbyggd utbildning, karriärtjänster och lärarlönelyft, händer inte tillräckligt. Lärarbristen ökar istället för att minska.

Blir prognosen verklighet kommer det ta närmare 40 år innan lärarbristen är löst. Det innebär att inte bara att de som föds idag, utan även deras barn kommer att möta en skola där det saknas kompetenta och behöriga lärare.

Varje elev har givetvis samma rätt att mötas av utbildade och behöriga lärare. De kan inte vänta 40 år! Fullt fokus måste ligga på att hitta såväl snabba som långsiktigt hållbara lösningar som stärker läraryrkets attraktivitet. Allt annat är ett svek mot alla barn och elever.

Men det är också ett svek mot allas vår framtid. Ska Sverige som land stå sig i den internationella konkurrensen måste vi ha en välutbildad befolkning. Lärarbristen är alltså inget att rycka på axlarna åt, den drabbar hela samhället. Den påverkar kompetensförsörjning, företagens möjligheter att rekrytera, liksom kvaliteten i sjukvården och annan samhällsservice.

För att höja läraryrkets statuts och attraktivitet behöver lärares löner öka snabbare. Arbetsmiljön måste förbättras radikalt och friheten i yrket öka. Om det sker så vet vi att de utbildade lärare som idag har valt bort yrket kan tänka sig återvända. Och det är samma åtgärder som kan locka nya att söka sig till yrket. Där det finns möjlighet och efterfrågan bör också utbildningen kunna byggas ut. Detta måste ske varsamt, så att kvaliteten kan upprätthållas.

Skulle läraryrket värderas och få vara det yrke det är tänkt att vara skulle vi ha lång kö till lärarutbildningen och tuff konkurrens om lärartjänster. Ska vi långsiktigt klara att upprätthålla en hög kvalitet i skolan är det dit vi måste komma.

Det krävs nu att alla aktörer på alla nivåer tar ansvar. Regeringen måste fortsätta arbeta för minskad administration och rensa på lärares skrivbord. Fler yrkeskategorier behöver komma in i skolan för att avlasta lärarna med det som inte har med elevernas lärande att göra. Sveriges kommuner och landsting och andra arbetsgivarorganisationer har ansvaret för att genom avtal göra yrket mer attraktivt och höja läraryrkets status.

Lärarbristen är ingen omöjlig ekvation, yrket i sig lockar- det är förutsättningarna som brister. Åt dem finns mycket mer att göra. Men det är bråttom.

Frågor & Svar