Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Ordförandebloggen: Johanna Jaara Åstrand

Den ställföreträdande lösningen

Regeringens förslag till skärpning av de nationella provens betydelse för betygsättningen i grundskolan och gymnasieskolan har engagerat och rört upp kraftiga protester hos många av Lärarförbundets medlemmar.

Här är några kommentarer från Lärarförbundets facebooksida:

”Som speciallärare vet man under vilka förutsättningar som eleverna presterar bäst. Det är inte när de är under press och är nervösa!!! Ska deras kunskaper bli betydelselösa i betygsättning bara för att de inte klarar att prestera på NP? Vad är det för människor som tror och tycker att betygsättningen blir mer rättvis genom detta? Vilken skrämmande okunskap om provs betydelse för betygssättningen – trots alla varningar.”

”Ta bort proven helt eller möjligtvis något litet och digitalt så vi kan syssla med annat än prov i år 6 och 9!”

”Synen på lärarnas yrkeskunnande att kunna skapa bra förhållande för lärande undergrävs totalt. Alla chanser för eleverna att visa sina kunskaper måste räknas.”

Många lärare upplever med rätta att en ökad betydelse av de nationella proven för betygssättningen undergräver det självständiga utövandet av lärarprofessionen. Det finns många starka argument mot förslaget. Inte minst att elevernas kunskaper består av så mycket mer än vad som kan mätas i ett nationellt prov. För detta finns brett forskningsstöd och flera betygsforskare har i debatten kritiserat förslaget. Utgångspunkten borde vara att betyg alltid ska återspegla elevens samlade kunskaper. Eller som det uttrycks i en av kommentarerna på Lärarförbundets facebook:

"Risken är nu stor att dagsform och skickligheten i att klara skriftliga prov blir det viktiga. Några få provtimmar blir det som avgör”.

Imorgon kommer riksdagens utbildningsutskott att behandla regeringens förslag om att de nationella proven i fortsättningen ska ”särskilt beaktas” vid betygsättningen. Av allt att döma kommer det finnas en politisk majoritet för regeringens linje.

Det faktum att olika lärare sätter olika betyg och på olika grunder kommer att finnas kvar även efter att de nationella provresultaten ”särskilt beaktas”.

Hur ska man då förstå att politikerna trots den starka kritiken väljer att gå fram med detta? Det motiv som förefaller styra handlar om att motverka den betygsinflation som tenderar uppkomma vid vissa skolor och där skolpengssystemet kan riskera att utgöra en drivkraft för att pressa upp betygen så att skolan framstår som attraktiv. Frågan är: kommer det förslag som nu är på väg att genomföras verkligen att ha den avsedda effekten att minska betygsinflation? Och på bekostnad av vad?

För mig framstår det som att den åtgärd som vidtas inte utgår från det grundläggande problemet. Betoningen av de nationella proven är något som görs istället för att se grundproblemet, vilket professor Anders Jönsson problematiserar här.

Som jag ser det är det grundläggande problemet att vi har skolor och lärare som utsätts för otillbörlig påverkan och mer eller mindre uttalade krav på levererade betygsnivåer. Därtill kommer skillnaderna i hur lärare får chans att utveckla sin bedömarkompetens enskilt och tillsammans med lärarkollegor. Betygssättningen är den myndighetsutövning som vi lärare har ansvar för och vi kan och ska inte sätta betyg på annat än det vi gett eleverna chansen att få visa att de kan i förhållande till betygskriterierna.

Den ställföreträdande lösningen går ut på att lärare ska väga in mer av resultatet i de nationella proven i den allsidiga bedömningen och sålunda betygssättningen. Många lärare kommer såklart att göra det. Men inte alla. Och inte lika mycket. Det faktum att olika lärare sätter olika betyg och på olika grunder kommer att finnas kvar även efter att de nationella provresultaten ”särskilt beaktas”.

Vill man minska detta faktum vore det rimligare med gemensamma riktlinjer som säkerställer tid, utveckling och systematisering av betygsättning grundad på ökad bedömarkompetens och kollegial sambedömning. Det vill säga att flera lärare tillsammans tittar på och jämför bedömningsunderlag och resultat av elevernas kunskaper när betygen ska sättas. På så sätt ges ökad rättssäkerhet för eleverna och en kontinuerlig utveckling av bedömarkompetensen hos lärarna, där betygsinflation får betydligt svårare att förekomma.

Den starka reaktion och kraft som jag möter hos lärarkåren i denna fråga ger mig tillförsikt om att vi kommer kunna styra utvecklingen dithän. Men först tycks vi behöva befinna oss i korsdraget mellan motstridiga politiska beslut och se på när de ställföreträdande lösningarna passerar revy.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här