Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Ordförandebloggen: Johanna Jaara Åstrand

Dags att inspektera Skolinspektionen?

Det är inte genom verklighetsfrämmande lagar som skolan förbättras. Vad det handlar om är vilka reella förutsättningar som ges för oss lärare och skolledare att göra ett bra jobb.

Inför det här läsåret ändrades skollagen gällande en elevs övergång från en skola eller en skolform till en annan. Tidigare har detta bara varit formulerat i läroplanen, men eftersom regering och riksdag ansett att detta inte efterlevdes i tillräcklig utsträckning, så skärpte man kravet genom att skriva in det i skollagen.

Trollkonster eller verkliga förutsättningar?

En ändring i lagstiftning åtföljs självklart av resurser och verkliga förutsättningar för skolledningar och lärare att kunna följa lagstiftningen, eller hur? Det kan man tycka – men nej. Det här sättet att istället skruva åt tumskruvarna används alltför ofta av våra makthavare för att svära sig fria och förtydliga att det här minsann är något som åligger skolorna. Problemen löses genom att det som redan står i läroplanen upphöjs till lag. Eftersom det inte innebär någon ytterligare arbetsuppgift ska det därför inte kosta något. Men politikerna kan två sina händer – lagen finns ju där.

Alla kan nog skriva under på att det är viktigt att elevernas övergångar sker på ett ordnat och tryggt sätt. Men hur ser de praktiska förutsättningarna ut för skolor och lärare att klara detta? Riksdagens nyvalda talman har nyligen uttalat att han inte är någon trollkarl, men hela den riksdag han förestår brukar lite för ofta tro att deras beslut på något magiskt sätt ska bli verklighet utan att några som helt förutsättningar ges. Simsalabim!

Omöjlig kravnivå

Nästa steg i kedjan är att Skolinspektionen sedan granskar efterlevnaden av de krav som åläggs skolan. Det har myndigheten gjort i den här rapporten om elevers övergångar till årskurs 7.

Skolinspektionen visar hur alltför få skolor samverkar strukturerat med avlämnande skolor, vad gäller nivå och omfattning. Detta har lett till att många elever varken upplever sammanhang eller progression i undervisningen, menar myndigheten. Kontentan av granskningen leder fram till en förväntad kravnivå som på många skolor är helt omöjlig att leva upp till.

Myrstack under attack

Visst kan man få till gedigna samverkansmöten mellan frånträdande och tillträdande lärare när merparten av eleverna har haft en eller två lärare tidigare. Men vilka praktiska förutsättningar finns det när det börjar handla om elever från fem, tio eller trettio olika skolor? Och tänk då att det ska gälla i alla ämnen! Med den multiplikatorn kan det ganska snabbt bli en logistik som för tanken till en myrstack under attack.

En aspekt av det här är också att många skolor har årskursvisa arbetslag. Som till exempel SO-lärare kan du då ta emot fem nya klasser med 30 elever i varje. Som lärare ska du då se till att du samverkat med deras tidigare lärare för att veta var du ska ta vid i undervisningen med var och en av de 150 eleverna i de fyra olika SO-ämnena. Skolinspektionen förstår säkert det orimliga i detta, men ribban är lagd, förväntningarna på vad övergångar ska innebära är satta. Inspektionens roll är inte att förklara några omständigheter. Lärare ska verkställa och inspektionen inspektera. Punkt slut.

Skolinspektionen lägger ansvaret på lärare och rektorer

Men hur ska skolorna manövrera efter denna skärpning av lagen? Hur mycket tid och arbete ska krävas? Hur ska lärares arbetsbelastning i stort förenas med kraven på att samverka vid alla övergångar i de fall uppgiften blir mycket tidskrävande? Från Skolinspektionens sida finner man inga svar. Bara att lag är lag.

Skolinspektionen trycker på att huvudmannen visserligen har ett ansvar, men betonar skolledare och lärares skyldigheter. Myndigheten skriver ” Skolinspektionen vill betona att behovet av att huvudmannen tar ett större ansvar vid övergången inte innebär att rektorers och lärares ansvar minskar. Skollagen är tydlig med att rektorn ska leda och samordna det pedagogiska arbetet och att lärarna ansvarar för den undervisning de bedriver. I det ligger att undervisningen ska utgå från elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper.”

Stöttning eller skuldbeläggning?

Så ensidigt är Skolinspektionens uppdrag. Ingen analys om förutsättningarna för att hantera den lagstadgade skyldigheten. Ingen diskussion om varför vissa skolor inte klarar hanteringen av övergångarna på det sätt som är föreskrivet.

För Skolinspektionen ska bara granska. Men att granska utan att på riktigt visa förståelse för varför saker ser ut som det gör, leder bara till skuldbeläggande och fördömande. Lärare och skolledare blir inte hjälpta av granskande blickar och röda prickar i protokoll. Däremot skulle vi vara hjälpta av stöttning i att förändra skolans uppdrag och ansvar till en rimlig nivå utifrån förutsättningarna. Dags att inspektera Skolinspektionens uppdrag?

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här