Lärarförbundet
Bli medlem

Kommuner – använd de ökade statsbidragen till skola och utbildning!

För att rusta Sverige för framtiden måste kommunerna nu använda de ökade statsbidragen till behoven i skola, förskola och fritidshem. Staten måste också snarast ge långsiktiga besked om fortsatta ökningar av statsbidragen de kommande åren.

Det ekonomiska läget i kommunsektorn är ansträngt. De demografiska förändringarna, i form av fler barn och fler äldre, kommer att sätta ett successivt allt hårdare tryck de närmaste åren. Prognosen för BNP-tillväxten har också justerats ner, vilket i förlängningen kommer att nedföra att kommunernas skatteintäkter kommer utvecklas sämre än de vad som varit fallet de senaste åren.

Minns vad partierna lovade i valrörelsen

Rapporterna om kommuner som gör besparingar på skola utbildning har det senaste året duggat allt tätare. Detta trots att de politiska partierna i valrörelsen för bara drygt ett år sedan skickade ut ett helt annat budskap till väljarna.

Då saknades inte superlativen om hur viktigt det är att satsa på välfärden Inte minst på skola och utbildning. Ett budskap som är lika sant idag som det var då.

För en bra skola och förskola är nyckeln till framtiden för alla unga individer som växer upp och en förutsättning för deras förmåga att bidra till samhället i framtiden. Det samhället investerar i utbildning ger mångdubbelt tillbaka.

Statsbidragen måste öka i relation till behoven

Något som är centralt för kommunerna är vilka ekonomiska förutsättningar som staten ger för kommuner i allmänhet och utbildning i synnerhet. I regeringens budgetproposition i höstas var det tämligen uppenbart att statsbidragen till kommunerna var alldeles för låga i relation till behoven.

Regeringen och de så kallade januaripartierna (Centern och Liberalerna) valde nämligen att prioritera annat före kärnan i välfärden; vård, skola och omsorg. Det här har ytterligare förstärkt pressen på kommunernas ekonomi. Trycket på regering och riksdag att förstärka kommunernas ekonomi – och därmed resurserna till skola och utbildning – har sedan dess varit hårt. Inte minst från Lärarförbundet och de andra fackliga organisationerna inom välfärdssektorn.

Nödvändig höjning

Och förra veckan började det äntligen hända saker på politisk nivå. Först meddelande regeringen och januaripartierna att kommuner och regioner skulle tillföras 5 miljarder kronor ytterligare redan i år. Igår höjdes budet ytterligare när Vänsterpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna tillsammans presenterade att de är överens om att höja beloppet till 7,5 miljarder kronor. Dock drog dessa partier samtidigt bort en halv miljard kronor i riktade statsbidrag till kommunerna för lärarassistenter, så satsningen är inte fullt så stor som den först kan ge intryck av.

De höjda statsbidragen till kommunerna är så klart inte bara välkomna – de är helt nödvändiga. Lärarförbundet har tidigare gjort bedömningen att det egentligen skulle behövas cirka 10 miljarder redan i år. Nu har vi kommit en bit på vägen och nu ska vi se till att kommunerna verkligen använder en betydande del av tillskotten till skola och utbildning.

Behövs långsiktiga besked

Något som är viktigt att komma ihåg är dock att det ännu inte finns tydliga besked från regering och riksdag om resurstillskotten för de kommande åren efter 2020. Det vill säga hur mycket mer pengar som kommer kommunerna till del 2021, 2022 och därefter.

För det kommer att behövas ytterligare resurser. Antalet äldre och antalet barn och unga fortsätter öka successivt under 2020-talet. Det medför ökade kostnader för kommunerna.

Så länge staten inte är tydlig med om statsbidragen till kommunerna kommer att fortsätta räknas upp, så finns en risk för att vissa kommuner fortsätter skära i sina kostnader. Det behövs långsiktiga besked.

Lita på att Lärarförbundet både kommer fortsätta trycka på kommunerna att verkligen använda resurstillskotten de nu får till skola och utbildning. Och lita på att Lärarförbundet kommer fortsätta trycka på riksdag och regering att fortsätta utöka statsbidragen de kommande åren.

Rensa i den osunda dokumentationsfloran

Lärare borde i högre grad få bestämma när och vad som ska dokumenteras, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Lärare borde i högre grad få bestämma när och vad som ska dokumenteras, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Svensk skola genomsyras av en osund dokumentationskultur. Riksdag och regering behöver rensa i sina styrdokument och huvudmän och skolledningar sluta lägga till krav utöver de obligatoriska.

Dokumentation av elevernas lärande ska utgöra en liten del av vad lärare använder sin arbetstid till. Men idag stjäl dokumentationen allt mer värdefull lärartid och utgör ett arbetsmiljöproblem.

Alla skulle vinna på att lärare istället kan ägna tiden åt att planera sina lektioner, att sitta ned en stund extra med elever som behöver stöd eller att fundera över nya lektionsupplägg med kollegor. Undervisningen blir självfallet som bäst när vi lärare istället får använda tiden på det sättet.

Tungarbetade digitala lärarplattformar

Jag säger inte att elevernas kunskaper inte ska dokumenteras. Viss dokumentation är oumbärlig, men den måste vara ändamålsenlig. Att till exempel samma uppgifter dokumenteras flera gånger i olika system, både analogt och digitalt, medför en helt onödig arbetsbelastning. Larmen om tungarbetade digitala lärarplattformar som stjälper snarare än hjälper har tyvärr duggat tätt de senaste åren.

Och vem ska egentligen få avgöra vad som ska dokumenteras? Politiker? Byråkrater på myndigheter och kommunförvaltningar? Rektorer? Föräldrar? Eller är det faktiskt så att det är vi lärare själva som ska ha ett avgörande inflytande? För mig framstår det sistnämnda som självklart. Lärare borde i högre grad få bestämma när och vad som ska dokumenteras.

Lätta på dokumentationskraven

Utbildningspolitiken behöver präglas mer av tillit och förtroende och ge tillbaka kontroll och inflytande till oss lärare. Regeringen borde snarast tillsätta en utredning för att lätta på dokumentationskraven i styrdokumenten.

Men det finns också ett jobb att göra lokalt för att trycka tillbaka den tidstjuv som utgörs av överflödig rapportering och dokumentation. Det är inte ovanligt att huvudmän ställer högre krav än vad statens styrdokument anger. Men få lärare har en så hanterbar arbetsbelastning att de hinner dokumentera mer än vad som krävs i författningarna.

Ändamålsenlig dokumentation

Vi som fackförbund behöver med än större kraft ifrågasätta de krav på dokumentation som ställs av huvudmän, skolledningar och föräldratryck. Vi behöver sätta press i varje kommun och på varje arbetsplats.

Systematiskt och återkommande behöver vi ställa en rad frågor till de ansvariga lokalt: Finns dokumentationskravet i de statliga styrdokumenten? Genomförs dokumentationen på ett ändamålsenligt sätt? Bidrar den verkligen till att främja elevens kunskapsutveckling? Följs dokumentationen upp och kommer till användning? Behöver dokumentationsuppgiften verkligen utföras av just en lärare? Är den digitala plattformen väl fungerande och har risken för dubbeldokumentation eliminerats?

Om svaret inte är jakande på dessa frågor sker överflödig och icke-professionell dokumentation. Som fackliga företrädare är det vår uppgift att tillsammans agera och påtala detta för skolledningar och huvudmän.

Dokumentation ska vara ändamålsenlig och lärares professionella bedömning forma system och rutiner. Det är dags att rensa upp i dokumentationsfloran.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare
Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 1/20

Nyårskrönika 2019

Nu lämnar vi år 2019 bakom oss. En titt i backspegeln visar ett händelserikt år för Sveriges lärare. Blickar vi framåt ser vi att många viktiga frågor står på dagordningen under det år som ligger framför oss.

Under 2019 fortsatte läskunnigheten att öka i världen. På många områden gjordes viktiga framsteg som vi inte ska glömma i floden av mindre bra nyheter, som det överhängande klimathotet eller när demokrati och mänskliga rättigheter pressas tillbaka.

Sett ur det stora perspektivet är vi lärare en väldigt viktig del av lösningen på många av världens stora utmaningar. Utbildning är en nyckelfråga för att klara såväl klimatkrisen som för att bygga demokrati. För bakom varje barn och elevs lärande och utveckling finns en eller flera lärare. Lärare som även 2019 var med om att göra världen lite bättre.

Uppåt i PISA – neråt i kommunernas ekonomi

Ur ett svenskt lärarperspektiv har det år vi nu lägger till handlingarna präglats av å ena sidan tuffa ekonomiska neddragningar för skola och utbildning. Å andra sidan av ett kvitto på allt det fantastiska arbete som Sveriges lärare och skolledare gör i skolor, förskolor och fritidshem. Jag syftar förstås på uppgången i Pisa-mätningen.

Ett försök till summering av läraråret kan inte bortse från bristen på resurser och att kommun efter kommun har antagit budgetar som medfört nedskärningar och besparingar på skola och utbildning. Lärarförbundets enkät till lokalavdelningarna visade att sex av tio kommuner har skurit ner på skolan de senaste tre åren och närmare nio av tio kommuner planerar neddragningar under nästa år. Den här negativa utvecklingen måste brytas.

PISA-undersökningen pekade som sagt uppåt, men det är märkligt att behöva konstatera att just när svensk skola återhämtat sig och visar allt starkare resultat, så slutar politikerna prioritera utbildning. Det riskerar på lite sikt att återigen försämra Sveriges position i internationella kunskapsmätningar.

PISA visar också dessvärre att svensk skola blir allt mindre likvärdig. Skolhuvudmännen måste börja sätta skola och förskola högst på prioriteringslistan, men framför allt måste staten ta ett betydligt större ansvar – inte minst för skolans finansiering.

Den otillräckliga satsningen på kommuner och utbildning i regeringens budgetproposition var årets största besvikelse. Regeringen och deras samarbetspartier valde att prioritera annat före kärnan i välfärden; vård, skola och omsorg. Det har satt en enorm press på kommunernas ekonomi. En viktig facklig uppgift för nästa år är att sätta tryck på regering och riksdag att fatta besluten som stärker kommunernas ekonomi och därmed resurserna till skola och utbildning.

Plus och minus i politiken

Inledningen av 2019 formade ett nytt regeringsunderlag genom tillkomsten av Januariavtalet, mellan regeringspartierna och Centerpartiet och Liberalerna. Styrande för regeringspolitiken är nu 73 punkter, varav ett antal rör utbildningspolitiken.

Positivt är att januariavtalet har ambitionen att minska barngruppernas storlek i förskola och fritidshem. Upp till bevis, säger jag. Mindre bra är att införa betyg i årskurs 4. Det finns inget vetenskapligt stöd för att det leder till att eleverna lär sig mer. Tvärtom.

Vidare ska en nationell plan för trygghet och studiero tas fram. Den behöver ställa tydliga krav på att huvudmännen säkrar det extra stöd till elever som lärare och rektorer efterfrågar och att lärares befogenheter och skyldigheter är tydliga och klara.

Året bjöd även på två viktiga politiska framgångar för Lärarförbundet i form av att förskolecheferna från den 1 juli fick namn och ställning som rektorer, liksom att krav på lärarlegitimation gäller från den 1 juli för att få undervisa och ansvara för undervisning i fritidshemmet. Två krav som Lärarförbundet har kämpat för.

Ett bakslag var däremot konsekvenserna av regeringens politiska inriktning att avskaffa förskoleklassen och istället införa en tioårig grundskola. Som behörighetskraven ser ut i dag skulle det nämligen innebära att förskol­lärarna inte längre anses behöriga att under­visa i den omstöpta grundskolans första klass. Det är ett onödigt underkännande av förskolelärarnas kompetens. Nu gäller det att regeringen verkligen ser till att det åtminstone kommer att ges goda möjligheter till kompetensutveckling, men allra bäst vore om regeringen backade några steg och insåg att förskollärarna redan är experter på sexåringars lärarande.

För kulturskolans del började året illavarslande, eftersom statens bidrag till verksamheten togs bort när riksdagen antog Moderaternas och Kristdemokraternas förslag till statsbudget strax före jul förra året. Regeringen och deras samarbetspartier kunde dock återinföra stödet redan i vårpropositionen, efter ett intensivt påverkansarbete av bland annat Lärarförbundet.

Året som kommer

Kommunernas besparingar kommer att fortsätta sätta sin prägel på 2020. Mot bakgrund av de kärva ekonomiska utsikterna i kommunsektorn vässar därför Lärarförbundet steg för steg sitt arbetsmiljöarbete, bland annat genom förbundets nyinrättade arbetsmiljöråd.

Vi behöver också använda alla tänkbara möjligheter i våra kollektivavtal. Kollektivavtalet för lärare i kommunsektorn är tydligt med att det krävs konkreta åtgärder som ökar läraryrkets attraktivitet och säkrar kompetensförsörjningen, minskar sjuktalen och skapar en rimlig arbetsbelastning. Med stöd i avtalet kan vi fackliga företrädare tillsammans sätta tryck i varje kommun.

En annan viktig fråga under det kommande året är att få regering och riskdag att föra frågan om lärares kompetens- och professionsutveckling framåt. Besluten om så kallade professionsprogram behöver fattas och Lärarförbundet kommer att bevaka så att vi lärare och skolledare ges ett stort inflytande över programmens utformning.

Under våren väntas utredningen om en mer likvärdighet skola presentera sina förslag. Det är en av de mest angelägna på länge för den svenska skolan. Förhoppningsvis börjar det politiska Sverige inse att vi inte kan hålla fast vid ett skolsystem som allt mer dras isär. Lärarförbundet kommer fortsätta gå i bräschen för att hela modellen med skolpeng reformeras i grunden och att reglerna för antagning, urval och etablering vid friskolorna regleras i syfte att åstadkomma en mer likvärdig finansiering och socialt mer allsidig elevsammansättning i våra skolor.

Ny facklig organisering av lärarkåren?

Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund startade under året en fördjupad dialog om möjligheterna att skapa en helt ny facklig organisering av lärarkåren. Syftet är att pröva om vi kan öka vårt inflytande och vår fackliga styrka så att våra medlemmar ges en bättre leverans än vad vi lyckas med var för sig idag. Dialogen mellan lärarfacken fortsätter under det nya året och framtiden får utvisa vad dessa samtal resulterar i.

Den och många andra frågor väntar på svar under det år som ligger framför oss. För egen del ser jag fram mot ett 2020 som om ett år ska kunna summeras som ett riktigt gott lärarår. Jag kommer att göra allt vad jag förmår för att så ska bli fallet.

Tack och Gott nytt år!

Nobeldagen påminner oss om lärarbristen

Vägen till framtida Nobelpris börjar inte i ett laboratorium eller på ett universitet. Resan startar i en förskola, ett fritidshem och en skola med kunniga och utbildade lärare. Men just idag, på Nobeldagen, presenterades nya prognoser om en lärarbrist som biter sig fast.

I dag samlas det officiella Sverige till en av årets största högtidligheter när Nobelprisen delas ut. Det är pompa och ståt, högtidliga tal, ceremonier och bankettbord för att hylla pristagarna som inom olika vetenskaper ”hafva gjort menskligheten den största nytta”, som det heter i Alfreds Nobels testamente.

Bakom varje pristagare står en lång rad lärare

Kanske är det lätt att glömma bort att även dessa framstående vetenskapsmän har börjat från noll som barn. Kanske är det lätt att glömma att bakom varje pristagare står en lång rad lärare – från förskola och tidiga skolår till lärare på universitet och på forskarutbildning. Utan alla dessa skickliga lärare som entusiasmerar och inspirerar, pushar och stöttar skulle faktiskt få banbrytande nyupptäckter ske.

Nobeldagen ger skäl för alla lärare att sträcka på sig och känna sig extra stolta över sitt yrkesval. Vi lärare lägger grunden för kunskap, upptäckter och innovationer. Självklart blir inte alla barn och ungdomar Nobelpristagare. Men poängen är att vi gör skillnad och bidrar till att barn och elever får chansen att nå toppen av sin förmåga.

Lärarbristen biter sig fast

För kunskap kommer inte av sig själv. Det krävs utbildade, behöriga lärare i hela utbildningssystemet. Därför är det en händelse som ser ut som en tanke att Skolverket i dag presenterar nya prognoser för framtidens lärarbrist. Vi har ju närmast vant oss vid lärarbristen som ett permanent tillstånd. Men det är farligt och riskerar på lite sikt att bli förödande för Sverige som kunskapsnation.

Nu är skolverkets nya prognos något mindre negativ än den förra. Nu fattas ”bara” 45 000 utbildade lärare på 15 års sikt, enligt Skolverket. Lägger man till att andelen utbildade förskollärare borde vara betydligt högre än idag, så är Skolverkets siffra dessutom klart i underkant.

Lärarbristen är inte heller något som inträffar i en avlägsen framtid. I praktiken betyder den nya prognosen att situationen kommer att vara oförändrat dålig i 15 år – och inte ens därefter ställs någon ljusning i utsikt. Det är faktiskt inte riktigt klokt. Vi har redan levt i ett par decennier av galopperande lärarbrist och på de största lärarutbildningarna fortsätter nybörjarna att bli färre.

Sverige dras isär

Vid 1990-talets mitt hade nio av tio lärare i grundskolan en fullgjord lärarutbildning i ryggen. Idag är det bara sju av tio. Det stora antalet obehöriga leder till kvalitetsbrister och till en högre arbetsbelastning för oss som är behöriga lärare.

Lärarbehörigheten varierar dessutom enormt mellan skolor. På vissa skolor är andelen fortfarande lika hög som då, men på andra är bara hälften behöriga. Den som söker orsaken till att svensk skola blir allt mindre likvärdig bör söka svaret just här. Det är lärarbristen som slår hårt mot landsbygd och skolor där eleverna kommer från en svagare socioekonomisk bakgrund. Vill vi ha en skola där alla ges chansen att lyckas utifrån toppen av sin egen förmåga, så måste lärarbristen bort, så att rätten till utbildade lärare inte avgörs av social bakgrund och bostadsort.

Lärarbristen är inte olöslig

Långsiktigt finns inga genvägar. Vägen dit handlar om läraryrkets villkor. Om arbetsmiljö, arbetsbelastning och lön. Så länge andra yrken upplevs som mer lockande, så kommer lärarbristen att bestå.

På kortare sikt finns andra insatser som skulle ha effekt. Nämligen att investera i dem som redan jobbar som lärare, men saknar behörighet. Hälften av de obehöriga lärarna har en påbörjad lärarutbildning. Om stat och skolhuvudmän tillsammans gjorde riktade insatser mot den målgruppen kan de öka antalet behöriga lärare med flera tusen på ganska kort sikt. Men då krävs det att regeringen agerar och att lärosäten och huvudmän är flexibla och skapar förutsättningar för att arbeta och studera parallellt.

Hämta hem nobelpris – inte bara dela ut

Vi ska inte acceptera lärarbristen och att det finns så stora skillnader i andel behöriga lärare runtom i landet. Nobeldagen är en bra påminnelse om det. Skolan ska vara likvärdig och varje elev ha rätt att mötas av utbildade lärare.

Bara på det sättet blir Sverige ett land som inte bara delar ut Nobelpris – utan också ett land som hämtar hem dem. För vägen till framtida Nobelpris börjar inte i ett forskningslaboratorium eller på ett universitet. Resan startar i en förskola, ett fritidshem och en skola.

​Fritidshemmen förtjänar att prisas

Prisutdelare Line Isaksson med pristagare Mattias Henriksson

Prisutdelare Line Isaksson med pristagare Mattias Henriksson

Idag har årets lärare i fritidshem utsetts. Samtidigt som jag utropar ett stort grattis till årets pristagare Mattias Henriksson, så uppmanar jag politiker på alla nivåer att prisa alla lärare i fritidshem genom att ge dem bättre förutsättningar.

Mottagare av utmärkelsen Årets lärare i fritidshem heter Mattias Henriksson och arbetar på Hillerstorpsskolans fritidshem i Gnosjö. Juryns motivering säger bland annat att Mattias driver ett glädjefyllt utvecklingsarbete där eleverna får göra sina röster hörda och hjälper dem att ta initiativ och utvecklas genom tillitsfulla relationer. Allt i samarbete med kollegor, elever, vårdnadshavare och lokalsamhället. Mattias är både vision och verkstad, sammanfattar juryn. Ett stort välförtjänt grattis till dig Mattias, säger jag!

Fler elever på fritids än någonsin

Vi har aldrig haft så många elever inskrivna på fritids som nu. Det är såklart glädjande, men när varken resurser, lokaler eller lärartäthet utvecklas i relation till antalet elever blir det en svår och på sina håll omöjlig ekvation. Det räcker nämligen inte med att vi har skickliga lärare i fritidshem som t ex Mattias Henriksson, han och alla andra lärare i fritidshem måste ges bättre förutsättningar.

Fritidshemmets pedagogiska uppdrag skiljer sig från förskoleklassen och grundskolan genom att lärandet i högre grad ska vara situationsstyrt, upplevelsebaserat och grupporienterat samt utgå från elevernas behov, intressen och initiativ. Fritidspedagogiken fokuserar på elevernas sociala, emotionella och praktiska utveckling. Det här är helt avgörande delar för att unga människor ska kunna träda in i samhällsgemenskapen som ansvarstagande och sociala individer.

Fritidshem skapar trygghet och mening

När fritidshemmet fick ett eget kapitel i läroplanen för tre år sedan förstärktes uppdraget och målen tydliggjordes. Trots att fritidshem tillerkänns en så stor roll för att ge barn en trygg och utvecklande skoldag och en meningsfull fritid, så har de svårt att leva upp till uppdraget på grund av att förutsättningarna ofta saknas. För samtidigt som antalet elever har ökat, så har andelen anställda med pedagogisk högskoleutbildning sjunkit.

Stora skillnader

Skolverkets siffror visar att läsåret 2018/19 hade endast 37 procent av personalen på fritidshemmen en pedagogisk högskoleexamen. Det betyder att det går hela 55,4 elever per lärare. Det är den lägsta andelen som uppmätts sedan mätningarna började 1995. Drygt 42 procent saknade helt utbildning för att arbeta med barn. Mot bakgrund av att det sedan 1 juli 2019 är krav på lärarlegitimation med behörighet för fritidshem för att undervisa och ansvara för undervisningen i fritidshemmet är det uppenbart att lärare i fritidshem idag har ett nästintill omöjligt uppdrag.

Skillnaderna är också stora mellan olika fritidshem. I den handfull kommuner med bäst siffror går det 25 elever på varje pedagogiskt utbildad personal. Samtidigt finns det 50 kommuner som har över 100 elever per lärare i fritidshem. Fritidshemmen har stor potential att bidra till både förbättrade kunskapsresultat och jämlika livschanser. Men politikerna måste börja ta bättre vara på den samhällsstärkande kraft som fritidshemmen kan vara.

Sverige behöver satsa på fritidshemmen

Regeringen inkluderar nu äntligen fritidshemmen i Samverkan för bästa skola, den satsning där skolor och förskolor med kvalitetsbrister får stöd av Skolverket. Det är bra, men mer måste göras. Det behövs insatser som leder till fler behöriga lärare, riktmärken för elevgruppernas storlek och mer tid till lärarnas planering, reflektion och utveckling av den pedagogiska verksamheten.

Den prislapp som samhället betalar idag på grund av bristerna är sannolikt på lång sikt betydligt dyrare än vad rätt investeringar idag skulle kosta. Sveriges politiska beslutsfattare borde prisa alla lärare i fritidshemmen genom insatser som gör skillnad i vardagen på varje fritidshem. Det skulle såväl barnen som samhällets utveckling ha mycket att vinna på.

Lärarexamen = jobbsäkert

Många lärarstudenter får jobb redan före sin examen. Lärarbristen slår igenom och ena sidan av myntet är att arbetsmarknaden är ljus för de lärarstudenter som examineras. Å andra sidan skulle vi lärare behöva så många fler kollegor för att matcha behovet.

En ny undersökning från Lärarförbundet visar att åtta av tio lärarstudenter får sitt första jobb redan innan examen. Det illustrerar hur enormt efterfrågade lärare är på arbetsmarknaden. Nio av tio lärarstudenter uppger att det var mycket eller ganska lätt att få jobb.

Lärarbristen rekordstor

Det är här förstås inte alls konstigt med tanke på att bristen på behöriga lärare aldrig varit så stor som nu. Fram till år 2031 uppskattas det totala rekryteringsbehovet till 187 000 heltidstjänster. Bara de närmaste fem åren handlar det om 77 000 heltidstjänster. Det ska ses i ljuset av att det utexamineras drygt 8 000 lärare varje år.

För 25 år sedan hade över nio av tio lärare i grundskolan en fullgjord lärarutbildning i ryggen. Idag är det bara sju av tio. Det stora antalet obehöriga leder till kvalitetsbrister och till en högre arbetsbelastning för oss som är behöriga lärare, bland annat när det gäller betygssättning. Idag har vi en situation där lärarbehörigheten varierar enormt mellan skolor. På vissa skolor är andelen fortfarande lika hög som då, men på andra är bara ungefär hälften behöriga. Den pedagogiska segregationen växer.

Arbetsbelastningen måste ner och lönen upp

Långsiktigt kan lärarförsörjningen bara tryggas genom att skolan ges tillräckliga ekonomiska resurser och att vi lärare ges en rimlig arbetsbelastning med konkurrenskraftiga löner. Men ett sätt att snabbt förbättra situationen och göra att fler kollegor blir behöriga, vore att rikta insatser mot de obehöriga som redan är anställda i skolorna. Lärarförbundet har i en rapport undersökt vilka insatser som skulle behövas för att bara på några få år kunna förbättra lärarbehörigheten avsevärt.

Glädjen i läraryrket

Många lärarstudenter är nu på väg mot sitt första jobb till terminsstarten efter nyår. Jag önskar er alla ett stort lycka till. Ni behövs!

Vi som redan är lärare vet att läraryrket är ett oslagbart yrkesval. Så många fantastiska möten med barn och elever och att se dem utvecklas och lära sig helt nya saker, att få betyda så mycket för elevernas kunskapsutveckling och sociala utveckling – det är både utmanande och utvecklande, men framför allt så glädjerikt. Det positiva ska inte glömmas bort även om det också är så att yrkets löner och arbetsvillkor verkligen behöver förbättras.

Första jobbet?

Till dig som är på väg mot första lärarjobbet så vill jag också göra ett litet medskick: Se till att verkligen avsluta studierna och ta ut din lärarexamen. För även om det är lätt att få jobb utan en riktigt färdig examen, så får du inte legitimation förrän den är avklarad. Först med legitimation får du till exempel sätta betyg. Och framför allt är det bara behöriga lärare som kan ges tillsvidareanställning. En färdig examen ska också påverka lönen positivt.

Du som är nyexaminerad lärare på väg mot första jobbet kan självfallet lita på att Lärarförbundet hjälper dig att ställa krav. Läs mer här. Vi erbjuder till exempel en CV-tjänst och personlig lönecoaching för våra medlemmar. Är du ännu inte medlem så kan du enkelt bli det genom att följa länken här. Välkommen!

Skola och utbildning kan inte spara mer

När politiker väljer att skära ner på utbildning, så vet vi att lärare och skolledare får betala priset i form av sämre arbetsmiljö, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

När politiker väljer att skära ner på utbildning, så vet vi att lärare och skolledare får betala priset i form av sämre arbetsmiljö, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Många politiker tar tyvärr den enklaste vägen till att klara sin budget. Lyft i stället blicken och se att hela samhället vinner på investeringar i utbildning.

Det måste väl gå att spara på skola och förskola. Regeringar av olika kulör har ju öst ut pengar på satsning efter satsning. Lyft hit och lyft dit, reformer och miljarder. Som ett förinställt autosvar har utbildningsministern upprepat sin talepunkt om att skolan tillfördes 15 miljarder kronor förra mandatperioden.

Det går inte att skära mer

Ändå påstår jag bestämt att det inte går att skära mer. Resurserna har nämligen inte ökat realt sett. Visserligen har den nominella kostnaden per elev mellan åren 2012 och 2018 ökat med 20 procent. Men om man justerar för utvecklingen av skolans lokalkostnader och för skolpersonalens löner, så är resurserna per elev nära nog exakt på samma nivå 2018 som sex år tidigare.

Lönerna har ökat i hela samhället och för omväxlings skull har lärarlönerna inte halkat efter andra grupper, utan tagit igen något av tidigare decenniers tapp. Men när skolans kostnader för löner och lokaler ökar snabbare än inflationen, så måste resurstillskotten hänga med. Annars blir det ingen real ökning. Därför har skolan samma resurser per elev nu som den hade 2012 – alla påstådda satsningar till trots.

Nio av tio kommuner planerar nedskärningar

Nu visar en ny enkät bland Lärarförbundets lokalavdelningar att närmare nio av tio kommuner planerar nedskärningar på skola och utbildning nästa år. Det är katastrofalt. Arbetssituationen i skola och förskola är redan mer pressad än någonsin. Maxgränsen är nådd. För under samma period som de reala resurserna legat still har allt fler arbetsuppgifter tillkommit – just genom de många så kallade reformerna. Balansen mellan krav och resurser har rubbats.

Lärare och skolledare får slita hårt för att lägga grunden för ett samhälle med kunniga medborgare som bidrar till framtida välstånd och utveckling. Så mycket hänger ju på detta arbete. Insikten borde finnas att investeringar i utbildning endast är en kostnad på kort sikt, men en långsiktig samhällsvinst.

Tyvärr söker många politiker i stället den enklaste vägen till att klara sin budget. Fattar man ett nedskärningsbeslut nu syns inte de negativa effekterna förrän i en avlägsen framtid. De som fattade besluten blir sällan de som faktiskt ställs till svars.

Men Lärarförbundet tänker inte vänta med ansvarsutkrävandet. Vi tänker visa på konsekvenserna och lägga ansvaret hos politikerna – där det hör hemma. Ansvaret för större klasser, ökad arbetsbelastning, fler sjuka lärare, indraget stöd till elever som behöver det, minskad elevhälsa och pausad kompetensutveckling.

Välja att investera i utbildning

Kommunerna kan göra valet att investera i utbildning. Då får andra budgetposter stå tillbaka eller så måste kommunalskatten höjas. Också staten kan välja om skattesänkningar ska gå före statsbidrag till kommuner och utbildning.

När politiker väljer att skära ner på utbildning, så vet vi att lärare och skolledare får betala priset i form av sämre arbetsmiljö. Barn och elever i form av en sämre utbildning. Samhället i form av en sämre framtid. Det accepterar vi inte. Vi utkräver ansvar här och nu.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand

Johanna Jaara Åstrands ledare
Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 12/19

Alla elever har rätt till studiero

Skolinspektionens nya skolenkät visar att merparten elever upplever trygghet och studiero i skolan. Men det är för många elever som inte gör det och för många lärare som lämnas i sticket när det gäller att hantera ordningsstörande händelser.

Nio av tio upplever att de är trygga i skolan och två av tre anser att de har studiero på lektionerna. Ungefär tre av tio elever säger sig dock sakna studiero. Nio av tio grundskolelärare anser att eleverna har studiero. Men samtidigt uppger tre av tio lärare att upprätthållandet av ordningen i klassrummet tar upp en stor del av undervisningstiden. Det här visarSkolinspektionens nya skolenkät som görs vartannat år.

Råder inte kaos i klassrummen

Resultaten i Skolenkäten kan ses parallellt med den undersökning som Lärarförbundet presenterade nyligen. Även den visar att flertalet lärare inte upplever stora problem med ordning och studiero. Det råder i allmänhet inte kaos i svenska klassrum.

Men problemet är ändå tillräckligt omfattande och kräver både långsiktiga och omedelbara insatser. Tiotusentals elever upplever inte att de har en tillräcklig studiero. Och alltför många lärare som möter stökiga situationer lämnas i sticket när de ska hantera dem.

Påfrestande anmälningsprocess

Lärarförbundets rapport visar att många lärare tvekar att gripa in i stökiga situationer i skolan. Över hälften av lärarna uppger att de har tvekat att ingripa i en ordningsstörande situation på grund av rädsla för att bli anmälda. Detta till följd av ett oklart rättsläge och en tidskrävande process som medför en psykisk påfrestning kopplat till hanteringen av anmälningar. Den nuvarande processen och regelverket behöver ses över. Tydliga befogenheter för lärare att ingripa är nödvändigt.

Lika viktigt för ett bra studieklimat är att lärarna har gott om tid och resurser för sina elever, liksom tillgång till en bra elevhälsa. I enkäten pekar lärarna själva på att den långsiktiga lösningen handlar om resurser för särskilt stöd, tid för att planera undervisningen, en bra elevhälsa samt en väl fungerande rastverksamhet.

Regeringen lovar handlingsplan

Idag nekas dessvärre många elever särskilt stöd av speciallärare/specialpedagog – trots att lärarna påtalat behovet. Det är ingen bra grund för studiero och risken är stor att det är just det extra stödet som dras in när allt fler kommuner sparar allt mer på skola och utbildning.

Regeringen har sedan tidigare meddelat att det ska tas fram en ta fram en nationell plan för studiero och trygghet i skolan. Det som regeringens plan behöver ta fasta på är dels de förebyggande insatserna och dels lagar och regler som ger lärare tydliga befogenheter att agera utan att riskera hamna i anmälningskaruseller. Det är inte antingen eller, det är både ock.

Lärarbristen går att lösa!

Enligt UKÄ borde antalet examinerade i olika lärarkategorier öka med mellan 33 och 87 procent årligen fram till 2035. Enda möjligheten för att komma ens i närheten av detta är att satsa på behörighetsgivande utbildningar till de obehöriga som idag jobbar som lärare.

Universitetskanslersämbetet, UKÄ, har i en ny rapport gått igenom 15 yrken, de flesta med legitimationskrav och räknat ut hur många nybörjare respektive utbildning skulle behöva varje år fram till 2035. Resultaten bekräftar en redan alarmerande bild av kompetensförsörjningen inom vård- och utbildningsområdet.

Ohållbar situation

Antalet nybörjare på program mot ämneslärarexamen skulle behöva öka med 87 procent årligen under 2023–2035 jämfört med 2018. För grundlärare och yrkeslärare behöver antalet nybörjare öka med 57 procent respektive 56 procent årligen jämfört med 2018. För förskollärare behövs en årlig ökning med 33 procent i antalet nybörjare jämfört med 2018.

UKÄ:s rapport är ännu ett underlag som visar det ohållbara i den nuvarande modellen för kompetensförsörjning inom utbildningsområdet. Staten och skolhuvudmännen måste fortsätta stärka läraryrkets attraktionskraft. Den lönemässiga ökning som kommit läraryrket till del har varit för måttlig och dessvärre genomförts på ett sätt så att långt ifrån alla erfarna, skickliga lärare fått ta del av ökningen. Likaså måste arbetet med läraryrkets arbetsmiljö och höga arbetsbelastning stå i fokus och de ekonomiska nedskärningarna på skola och utbildning i kommunerna stoppas.

Tre av tio lärare obehöriga i grundskolan

Det saknas redan idag cirka 65 000 behöriga lärare. Situationen är ett allvarligt hot mot Sveriges framtida utveckling, men de politiska insatserna hittills är allt för marginella och otillräckliga. Det är faktiskt ansvarslöst.

Den stora andelen obehöriga lärare ökar arbetsbelastningen för de behöriga lärarna. Endast behöriga lärare får sätta betyg vilket gör att arbetsbelastningen för de behöriga lärarna går upp när betygen ska sättas. Det kollegiala samarbetet blir också haltande och omsättningen av lärare ökar, vilket medför att eleverna inte får kontinuitet i sina relationer till lärare. I grundskolan är tre av tio lärare obehöriga idag. I gymnasieskolan två av tio.

Staten borde ta initiativet och i samarbete med kommunerna rulla ut en bred satsning på validering och behörighetskompletterade utbildning till de obehöriga som i dag undervisar i skolorna. Långsiktigt kan naturligtvis bara lärarförsörjningen tryggas genom att läraryrket förenas med konkurrenskraftig lön och attraktiva arbetsvillkor. Men i det akuta läge som nu råder vore det snabbaste sättet att förbättra situationen att rikta in insatserna mot de obehöriga som idag undervisar i skolorna.

Sju av tio obehöriga villiga att utbilda sig

En enkätundersökning som Lärarförbundet gjorde under våren tyder på att vi med rätt insatser och rätt förutsättningar snabbt skulle kunna minska lärarbristen. Totalt omfattar undersökningen 3000 respondenter. Enkäten visar att hela 49 procent av de obehöriga går eller har någon gång påbörjat en lärarutbildning.

Hälften av dessa svarar att de har en termin kvar och endast tre procent sju terminer eller fler. Nära sju av tio uppgav att de är beredda att påbörja en utbildning inom två år om förutsättningarna är de rätta. Det går alltså att kraftigt reducera lärarbristen genom en massiv satsning på validering och behörighetskompletterande utbildning riktad till de obehöriga som redan undervisar i skolorna.

För att svensk skola ska kunna leverera utbildning av hög kvalitet krävs ett nationellt grepp kring lärarbristen. När ska regering och riksdag på allvar börja leverera de lösningar som krävs?

Skyddsombuden är våra vardagshjältar!

Skyddsombuden är på många sätt arbetslivets viktigaste personer. De är vårt yttersta skydd mot arbetsplatser med en osund arbetsmiljö. Idag firar vi Skyddsombudens dag och hyllar våra vardagshjältar skyddsombuden lite extra.

Även om arbetsgivaren naturligtvis alltid har det yttersta ansvaret för arbetsmiljön, så är det ett uttalat krav i arbetsmiljölagen att det organiserade arbetsmiljöarbetet bedrivs tillsammans med oss arbetstagare eller de som representanter oss, det vill säga våra skyddsombud.

Skyddsombuden viktigare än någonsin

Buller, ohälsosamma lokaler, för mycket övertid, för många arbetsuppgifter. Allt detta kan våra skyddsombud agera mot och göra skillnad. Skyddsombuden är på många sätt sanna vardagshjältar. Vardagshjältar som undersöker, riskbedömer, föreslår åtgärder och följer upp att arbetsgivaren tar sitt ansvar. Vardagshjältar som är med vid förändringar i smått och i stort, vid planering av lokaler, vid omorganisation och vid skyddsronder. Vardagshjältar som höjer rösten när arbetsgivaren missar viktiga aspekter för en bra arbetsmiljö.

I kommun efter kommun ser vi just nu hur besparingar och nedskärningar görs på skola och utbildning. När tillräckliga resurser inte ges är risken stor att det går ut över arbetsmiljön. Det tuffare ekonomiska läget gör alltså den redan viktiga rollen som skyddsombud ännu viktigare. Skyddsombudens insats kan ha en helt avgörande betydelse för att säkra att ingen skolhuvudman springer ifrån sitt arbetsmiljöansvar. Att vara skyddsombud är att i allra högsta grad engagera sig både i och för läraryrket. Tack alla skyddsombud för allt ni gör!

Finns krafter som vill försvaga skyddsombuden

Den som tar på sig uppgiften att vara skyddsombud för sina arbetskamrater förtjänar verkligen att hyllas. Men alla stämmer tyvärr inte in i hyllningskören. Det finns krafter i politiken och på arbetsgivarsidan som vill försvaga det skydd vi arbetstagare har när det gäller att hävda vår rätt till en bra arbetsmiljö. De vill avskaffa skyddsombuden och försvaga fackföreningarnas arbete i arbetsmiljöfrågor.

Det är arbetstagarna själva som väljer sina skyddsombud och det fackförbundet som är bundet av kollektivavtal utser sedan det skyddsombud som arbetstagarna valt. Ett skyddsombud som är medlem i ett fackförbund behöver aldrig känna sig utlämnad. Den personen agerar med hela fackförbundet i ryggen. Ett skyddsombud som är medlem i till exempel Lärarförbundet kan nämligen aldrig bli personligen skadeståndsskyldig till en arbetsgivare vid ett agerande som juridiskt sett senare bedöms som felaktigt. Den risken bär vi istället gemensamt i Lärarförbundet och där vi som fackförbund tar alla kostnader vid en eventuell rättstvist.

Fackets betydelse för skyddsombuden

Det är fackförbundens skydd av skyddsombuden som sticker i ögonen på dem som vill försvaga möjligheterna för oss arbetstagare att hävda vår rätt till en bra arbetsmiljö. Men det är just det som är en så viktig poäng i skyddsarbetet. Det är på grund av det fackliga skyddet som vi alla kan lita på att vi har skyddsombud som utan egen risk kan agera med full kraft mot brister i vår arbetsmiljö.

Istället för att ta bort eller försvaga skyddsombuden bör vi därför se till att fler vill ta på sig uppdraget som skyddsombud. Vi behöver fler kunniga och handlingskraftiga skyddsombud som har förutsättningar att kunna och våga agera. Ju fler vardagshjältar vi är på våra arbetsplatser, desto bättre blir vår arbetsmiljö!