Lärarförbundet

Ska segregationen motverkas? Ska vi ha en likvärdig skola?

I samtal med Inger Ashing.

I samtal med Inger Ashing.

Segregationen måste minska för att samhället ska hålla ihop. Frågan är extremt viktig för skolan av två skäl: Först och främst är skolan ett verktyg för minskad segregation; men det är också viktigt för skolan i sig, då segregationen gör att villkoren för olika skolor blir helt ojämlika.

Sedan årsskiftet har Sverige en ny myndighet som ska arbeta för att motverka segregationen Delmos (Delegationen mot segregation). I veckan träffade jag den nyblivna direktören Inger Ashing för en pratstund om segregation och skolans villkor. Det blev ett spännande samtal om både skolans förutsättningar och dess möjlighet som segregationsminskare. Eller som Inger konstaterade ”Vill man minska segregationen är skolan viktig.”

Delmos uppdrag

Delmos beskriver sitt uppdrag så här: ”Delegationen mot segregation har till uppgift att samla krafterna, bygga kunskapen och stötta ekonomiskt så att insatserna mot segregation får bättre effekt. Det långsiktiga målet är att förbättra situationen i socioekonomiskt utsatta områden och motverka strukturella orsaker till segregation.”

Det här går hand i hand med vad vi i Lärarförbundet anser om skolans centrala roll som demokratiskapare och att det är värdefullt att elever med olika förutsättningar får mötas i den obligatoriska skolan. Både för att det är bra för samhället i stort, men också för att skolans demokratiuppdrag underlättas om elever med olika erfarenheter från olika miljöer möts.

Åtgärder mot skolsegregation

Frågor som vi diskuterade närmare var till exempel resursanvändning och skolpengens konstruktion. Inger var väldigt nyfiken på både Lärarförbundets kritik av skolpengen och hur vi istället skulle vilja se konstruktionen.

Vi resonerade om Skolkommissionens olika förslag, inte minst hur vi ser på hur elever ska fördelas på skolor när dessa är översökta. Sådant som jag framförde handlade om hur Lärarförbundet istället skulle vilja se urvalsreglerna för fristående skolor och hur närhetsprincipen för kommunala skolor bör förändras.

Dagens skolvalssystem har ett stort problem: Vi riskerar att skapa skolor, som både elever och lärare väljer bort. Dessa skolor får både för lite resurser (eftersom de har få elever) och samtidigt svårare att rekrytera behöriga lärare. Vi vet sedan länge att lärarbehörigheten och lärarerfarenheten är som lägst i de skolor som har de tuffaste socioekonomiska förutsättningarna.

Allas chans att utveckla sin potential

Segregationen är förödande eftersom den leder till att många unga människors möjligheter inte tas tillvara och att de aldrig får chansen att utveckla sin potential. För skolans del gör det att skillnaderna mellan utbildningsuppdraget på olika skolor blir gigantiskt. Det här gör att vi på Lärarförbundet ser segregationen som något som måste motverkas med större kraft än hittills.

Jag önskar därför Inger och hennes cirka femton personer starka gäng på Delmos all lycka med sitt uppdrag. Uppgiften är livsavgörande för så många barn och unga som växer upp i dagens samhälle.

Självklart ska offentlighetsprincip och meddelarskydd gälla även friskolor!

Offentlighetsprincipen och meddelarskyddet ska gälla även på fristående skolor, det föreslår regeringen nu i en remiss till Lagrådet. Det är på tiden. Lärarförbundet har länge krävt samma möjlighet till insyn och meddelarskydd i friskolor som i offentligt ägda skolor.

Offentlighetsprincipen är en viktig del i Sveriges grundlag. Vi har väntat länge på att denna grundläggande medborgerliga rättighet också ska gälla i hela skolan. Det är verkligen inte en dag för tidigt att likställa villkoren för skolor oavsett vilken huvudman som driver verksamheten.

Förslaget innebär att allmänheten ges samma rätt till insyn som i de kommunalt drivna skolorna. Det är viktigt för tilliten och för att medborgare, föräldrar och elever ska veta att all skolverksamhet som bekostas av skattemedel är öppen och transparent med information. Vi måste alla ha rätt att kunna se hur våra skattepengar används. Regeringen vill även ändra arkivlagen så att man som elev på en friskola kan känna sig trygg med att det ska vara ordning och reda på alla handlingar hos skolan och att det ska vara enkelt att begära ut information.

Offentlighetsprincip och meddelarskydd i hela skolan borde faktiskt vara en självklarhet. Det märkliga är att det tar så lång tid att faktiskt få det på plats.

Det är bra att regeringen också är tydlig med att man som anställd även på fristående skolor ska kunna känna sig trygg med att berätta om eventuella missförhållanden på sin arbetsplats. Meddelarskyddet för friskolornas personal är en del av förslaget, vilket innebär att alla anställda ska kunna lämna information till journalister med garanterad anonymitet och med förbud om att efterforska källor. Här gäller visserligen sedan tidigare en särskild lag om meddelarskydd i vissa enskilda verksamheter, men det skyddet övergår nu i den nya föreslagna lagen och ges på det sättet en starkare lagreglerad ställning.

Vi får verkligen hoppas att dessa efterlängtade förslag också blir verklighet. Jag utgår ifrån att det finns en bred riksdagsmajoritet för detta – inte minst eftersom detta var en del av den sexpartiöverenskommelse om friskolorna som gjordes redan 2013.

Offentlighetsprincip och meddelarskydd i hela skolan borde faktiskt vara en självklarhet. Det märkliga är att det tar så lång tid att faktiskt få det på plats.

Värdet av en fungerande elevhälsa

Från vänster: Johanna Jaara Åstrand, Erica Sjöberg, Helena Ramund Norén, Sarah Neuman

Från vänster: Johanna Jaara Åstrand, Erica Sjöberg, Helena Ramund Norén, Sarah Neuman

Elevhälsan får ofta en slagsida mot behandlande insatser när den i stället skulle kunna spela en avgörande roll i ett helhetsgrepp för elevernas skol- och livssituation. En väl fungerande elevhälsa vid alla skolor, skulle ha en stor effekt för att förbättra de svenska kunskapsresultaten.

Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) har under några år bedrivit ett projekt för att förbättra skolors elevhälsoarbete. Nyligen träffade jag och Helena Ramund Norén projektledarna Erica Sjöberg och Sarah Neuman från SPSM och fick möjlighet att diskutera elevhälsans roll i skolan. Helena är speciallärare i Uppsala och engagerad i Lärarförbundets referensorgan för särskola och specialpedagogik.

Målet med projektet

Målet med SPSM:s projekt har varit att utarbeta och erbjuda skolor ett kompetensutvecklingspaket med webbinformation, dialogkonferenser och stödmaterial. Projekt som detta är viktiga och bidrar till att utveckla arbetssätten inom skolans förebyggande och hälsofrämjande arbete. SPSM behöver hitta en bättre form för att sprida all den kunskap som finns på myndigheten. Det är alltför många lärare som inte känner till vad SPSM erbjuder. Här har inte minst kommuner och andra huvudmän en viktig uppgift i att skapa nätverk och reella möjligheter för lärare och elevhälsans professioner att kompetensutveckla sig och samarbeta.

Rejält helhetsgrepp behövs

Men det skulle också behöva tas ett rejält helhetsgrepp. Med ett mer systematiskt, och över hela landet likvärdigt elevhälsoarbete, skulle så många fler elever kunna få hjälp att klara skolans mål. Likvärdigt ska inte uppfattas som likadant. Skolor har olika förutsättningar och olika utmaningar. Därför behöver varje skola utforska och utveckla sin skolas elevhälsokompetens och organisation samt få de resurser som behövs.

Det är alltför många lärare som inte känner till vad SPSM erbjuder.

Elevhälsan ska enligt förarbeten till skollagen bidra till att skapa miljöer som främjar elevernas lärande, utveckling och hälsa. Den har ett särskilt ansvar för att undanröja hinder för varje enskild elevs lärande och utveckling. Trots att elevhälsan enligt gällande styrdokument i huvudsak, ska arbeta hälsofrämjande och förebyggande, saknas ofta förutsättningar för ett sådant arbetssätt.

Hälsofrämjande och förebyggande

På många skolor arbetar istället elevhälsan mer med att åtgärda problem som redan har uppstått. Ofta dominerar dessutom ett medicinskt perspektiv inriktat mot diagnostisering över den pedagogiska bedömningen, trots att det skollagen föreskriver är ett bredare hälsofrämjande och förebyggande uppdrag.

Även tillgången till elevhälsa är ofta otillräcklig idag, ofta saknas någon av alla de olika kompetenser som ska ingå i elevhälsan. Samarbetet mellan lärare och elevhälsa brister ofta och en del skolors förebyggande och hälsofrämjande arbete genomförs ofta av lärare utan medverkan av elevhälsan. Insatser inriktade mot elevernas psykiska behov omfattas dessutom sällan av elevhälsoarbetet och psykologkompetens saknas ofta helt. Även när psykolog finns på skolan är denne ofta uppbunden av enskilda elevärenden och därför inte involverad i det förebyggande arbetet.

Utredning pågår

Regeringen har tagit till sig Skolkommissionens förslag att tillsätta en utredning som ska se över hur elevhälsan kan förbättras. Lärarförbundet följer nu utredningen och bevakar särskilt att det förebyggande arbetet får en förstärkt roll samt att kunskapsspridningen om arbetssätt och metoder inom elevhälsoområdet utvecklas.

Andra viktiga uppgifter för oss att bevaka i utredningen är att pröva hur lagstiftningen kan skärpas så att huvudmännen avsätter tillräckliga resurser för elevhälsa och att skollagens formulering om krav på ”specialpedagogisk kompetens” ändras till krav på tillgång till specialpedagog eller speciallärare. Elevhälsan behöver också ges en tydligare inriktning mot stöd i den pedagogiska verksamheten och inte domineras av ett medicinskt perspektiv.

Elevhälsan avgörande för många elever

Utöver detta behöver regering och riksdag se till att de särskilda satsningar för att utbilda fler speciallärare och specialpedagoger som beslutats får genomslag. Det finns farhågor om att de nya platserna inte kommer att tillsättas eftersom förutsättningar för studierna är för dåliga. Här har stat och arbetsgivare ett gemensamt ansvar att skapa mer gynnsamma alternativ för studiefinansiering och bättre möjligheter att kombinera arbete och studier.

Inte sällan blir skolor med en bra elevhälsa också skolor som blir attraktiva arbetsplatser för lärare att verka i. Huvudmännen borde därför se att satsningar på elevhälsan både kan förbättra arbetsmiljön och också spela stor roll i konkurrensen om lärarna.

Rätt utformad kan elevhälsans arbete vara ett oerhört värdefullt stöd för och komplement till oss lärare. För många elever kan insatserna från en väl fungerande elevhälsa faktiskt vara avgörande för om de ska lyckas i skolan. Det borde vara värt att satsa på!

Det är hög tid att skrota skolpengen

Debatten måste tas längre än bara till begränsning av de privata bolagens vinster. Det gäller att förhindra orimliga överskott, men också att säkra att resurser riktas dit de mest behövs, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Debatten måste tas längre än bara till begränsning av de privata bolagens vinster. Det gäller att förhindra orimliga överskott, men också att säkra att resurser riktas dit de mest behövs, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Begränsning av vinstuttag löser inte problemet med att vissa skolor kan göra överskott medan andra skolor underfinansieras. ­Kärnproblemet är skolpengens konstruktion.

Nyligen presenterade regeringen sitt förslag till vinstbegränsning för privata aktörer inom skola och omsorg. Lärarförbundet har tagit tydlig ställning för att de skattemedel som går till att finansiera skolan ska användas till verksamheten och inte plockas ut i vinst.

I dag har många skolor och förskolor svårt att få ekonomin att gå ihop. Samtidigt går de stora friskolekoncernerna med betydande vinst. Hur kan det komma sig? Svaret är att skolpengssystemet gör det möjligt.

Resursfördelningssystemet

Skolans resursfördelningsystem är den stora boven i dramat, som ger upphov till vinsterna, men också till en skev fördelning mellan olika skolor. Här ligger i mycket orsaken till den minskade likvärdigheten i svensk skola.

Visst ska man vara upprörd över att det i dag går att plocka ut skattepengar som är tänkta att ge eleverna en utbildning med hög kvalitet och lärare rimliga löner och arbetsförutsättningar. Men det är viktigt att angripa orsakerna och inte symptomen. Även med en vinstbegränsning så kommer mest troligt de som vill sko sig på skattemedel hitta fiffiga vägar att göra det.

Debatten måste tas längre än bara till begränsning av de privata bolagens vinster. Det gäller att förhindra orimliga överskott, men också att säkra att resurser riktas dit de mest behövs.

Friskolekoncernerna

Skolornas och förskolornas största kostnader är personalkostnaderna. Det är enkelt att öka intäkterna i förhållande till kostnaderna genom att i skolan fylla på klasserna, och i förskolan hålla nere andelen förskollärare. Den som i dag kan fylla en klass med fler elever ökar sina intäkter utan att kostnaderna ökar. Den som tappar elever förlorar intäkter, men har inte mindre kostnader.

När Lärarförbundet jämfört klasstorlekar talar allt för att detta är orsaken till att friskolekoncernerna kan göra stora vinster. Koncernskolorna har betydligt fler elever per lärare än de kommunala skolorna. Intressant i sammanhanget är att övriga fristående skolor har färre elever per lärare än de kommunala skolorna.

Ersättningssystem baserat på faktiska kostnader

Det är hög tid att slopa skolpengssystemet och ersätta det med ett system baserat på de faktiska kostnaderna för varje barn och utifrån socioekonomiska faktorer. Då blir det inte möjligt att göra vinst genom att hålla nere antalet lärare eller fylla klasserna till bristningsgränsen.

Ett ersättningssystem baserat på faktiska kostnader gör också skolans finansiering mindre ryckig och mer stabil. En tillkommande eller bortfallande elev ställer då inte ekonomin på ända. Även relationen mellan hem och skola kan bli mer samarbetsinriktad, i stället för att likna en kundleverantörsrelation.

Så låt debatten handla om hur lärare och elever i skolan ska bli vinnare i stället för skolföretagen. Vilket parti ska bli först med att kräva skrotad skolpeng?

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstran


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 2/18



Fakta om Lärarförbundets tidningar

Lärarförbundet är Sveriges största och starkaste fackförbund för lärare och skolledare. Det ska vi fortsätta vara. Men det är inte en position som är självklar. Vi måste vara beredda att förändras i takt med omvärlden och de krav som du som medlem ställer på Lärarförbundet.

Vi ska alltid, alltid vara en plats där dialogen mellan medlemmar står i centrum på en demokratisk arena. Vi ska kunna ge den hjälp och stöd som efterfrågas och snabb och professionell service när du behöver det. Vår kommunikation ska vara ett viktigt verktyg för att stärka våra gemensamma fackliga framgångar och läraryrkets utveckling. Våra tidningar ska erbjuda intressant och relevant läsning och bidra i din professionella utveckling. Genom träffsäker och djupdykande journalistik ska vi ge dig som läsare allsidig, bred och relevant information och nyhetsvärde såväl som professionell utmaning och bekräftelse.

Det är bakgrunden till att förbundsstyrelsen gett kansliet i uppdrag att skapa Sveriges bästa medlemskommunikation och reviderat det redaktionella programmet för förbundets tidningar. Besluten kommer att innebära en del förändringar för tidningsavdelningen och för Lärarförbundets övriga kansli. Men beslutet har förorsakat en debatt med många missförstånd som jag nu vill reda ut.

Inget granskningsförbud

Fakta är att Lärarförbundets tidningar kommer ha en lika viktig roll som förut när det gäller att granska skolan, skolarbetsgivare och myndigheter från ett lärarperspektiv. Det finns heller inte något förbud i det nya redaktionella programmet mot att tidningarna granskar Lärarförbundet, även om tonvikten inte ligger där. I klartext: Om Lärarnas Tidning framgent hittar missförhållanden hos Lärarförbundet är det, precis som tidigare, upp till chefredaktören att bedöma om det finns något nyhetsvärde och om det ska tryckas i tidningen.

Chefredaktörerna ansvariga utgivare

Alltjämt gäller att Chefredaktörerna är ansvariga utgivare och stöds av Tryckfrihetsförordningen. Det är också Chefredaktörerna som leder journalisterna i deras arbete – ingen annan kommer att ge journalisterna uppdrag.

Beslutet innebär inte några nedskärningar eller planerade besparingar. Det är inte heller någon outsourcing av tidningsproduktionen – en väg som en del andra fackförbund valt. Däremot förväntar vi oss att få ut mer effekt av den samlade tidningsproduktionen i form av effektivare spridning och samarbete med andra delar av Lärarförbundets anställda.

Större effekt för pengarna

Bakgrunden till det är att Lärarförbundet i dag har mer än 50 centrala digitala kanaler och lägger en bra bit över 100 miljoner kronor årligen av medlemmarnas pengar på kommunikation och tidningar – utan samordning mellan produktion eller distribution. Ska de summorna kunna försvaras måste medlemmarna få större effekt av de pengar de betalar. Förbundsstyrelsen beslut innebär att vi ska dubbeljobba mindre och därmed använda medlemmarnas resurser mer effektivt.

Vi ska ha de bästa och mest relevanta medlemstidningarna. De är en viktig del av medlemserbjudandet. Vi ska också ha den mest närvarande och smartaste kommunikationen.

Inga färdiga förslag finns

På Lärarförbundets kansli finns nu en styrgrupp som leder arbetet med att utveckla vår medlemskommunikation. Det gäller hela förbundets kommunikation, inte bara tidningarna.

Arbetet är i sin uppstart. Det finns ännu inga konkreta förslag, vare sig vad gäller samarbetsformer, hur digitaliseringen och en förstärkt medlemsdialog ska genomföras eller hur - eller ens om - organisationen behöver justeras. Berörda medarbetare och chefer i organisationen kommer ges utrymme att både bidra och tycka till i den processen.

När chefen för tidningsavdelningen valde att säga upp sig från Lärarförbundet uppstod en vakans i styrgruppen för den process som nu förestår. Vakansen i styrgruppen kommer att fyllas med en person som har journalistisk och publicistisk kompetens.

Mer samarbete på förbundskansliet

Det beslut som har fattats har alltså syftet att säkra att Lärarförbundet lägger de gemensamma resurserna på det som gör skillnad och som efterfrågas av våra medlemmar. Vi ska dra nytta av att vara Sveriges enda lärarorganisation som organiserar hela professionen och visa på såväl kollektiv styrka som hur våra olikheter berikar, kompletterar och är förutsättningar för varandra. För att så ska ske gör vi förändringar som också rör vår kommunikation.

Hela Lärarförbundet, inklusive våra tidningar, ska vara som en extra kollega för medlemmarna. En kollega som ger stöd och information, som uppmuntrar såväl som utmanar. För att kunna vara en bra extra kollega så ska vi bli bättre. Vi ska öka tempot i digitaliseringen. Samarbetet ska öka på kansliet. Fokus ska läggas på medlemsdialog och interaktion. Journalistik och kvalitetstidningar är därför fortsatt viktigt i relationen med medlemmarna.

Allt kan därför inte förbli exakt som det varit. Vi behöver förändra hur vi involverar, engagerar och kommunicerar i det förbund som vi tillsammans äger och utvecklar.

Läs även "Frågor och svar om ny inriktning för förbundets kommunikation"

Ämnesbetyg eller kursbetyg?

Om gymnasieskolan ska förändras från kursbaserad till ämnesbaserad så måste genomförandet få ta tid, utredas noga och ha en bred politisk förankring, skriver Johanna Jaara Åstrand.

Gymnasieminister Anna Ekström säger att regeringen avser att tillsätta en utredning om ämnesbetygen. Ministerns vilja är att på sikt byta betygssystem från dagens kursbetyg till ämnesbetyg.

Det är en oerhört omfattande reform som regeringen därmed öppnar dörren för och det är bra att en medvetenhet om vikten av att skynda långsamt verkar finnas hos ministern. Det är helt nödvändigt att en sådan reform utreds noga och även får ta tid under genomförandet.

Det finns för- och nackdelar med ett återinförande av ämnesbetyg. Å ena sidan skulle det bidra till en gymnasieskola där undervisningen blir mindre fragmenterad och där eleverna får tid och fler chanser att prestera. Dagens kursbetyg tenderar att skapa en stress för både lärare och elever. Eleverna får efter varje avslutad kurs betyg de sedan inte har någon möjlighet att förbättra. Många – både lärare och elever - vittnar om den oerhörda press det ger och att det kan vara en bidragande orsak till de många avhoppen i gymnasiet. Jag vet att många lärarkollegor menar att ämnesbetyg i gymnasieskolan både skulle kunna minska arbetsbelastningen och ge pedagogiska fördelar som skulle vara positiva för elevernas lärande.

Ska ett återinförande av ämnesbetygen landa rätt så måste det göras med eftertanke, noggrannhet och i bred politisk enighet.

Å andra sidan skulle det medföra en omfattande och turbulent förändring i en gymnasieskola där reformtakten varit hög under lång tid. Ska skolan återigen förändras måste förändringen vara oerhört väl genomarbetad och även i detaljer konstruerad på ett sätt som håller på lång sikt. Om så inte sker, utan att en stor reform istället hastas fram är risken stor att gymnasielärarnas arbetsbelastning ökar.

När Lärarförbundet för ett och ett halvt år sedan gjorde en undersökning bland gymnasielärare visade den att många är övervägande positiva till att återinföra ämnesbetyg. Men frågan är komplex, och lärarna är inte lika positiva i alla ämnesgrupper. Vissa ämnen i gymnasieskolan, till exempel matematik och språk, har kurser och moment som bygger vidare på varandra och har en tydlig koppling från en kurs till nästa.

Så att skynda långsamt är helt nödvändigt i en gymnasieskola som under de senaste fem åren fått genomgå många politiska reformer. Ämnesbetyg kan på sikt, och med de förbehåll som nämnts, vara rätt väg att gå. Men ska ett återinförande av ämnesbetygen landa rätt så måste det göras med eftertanke, noggrannhet och i bred politisk enighet.

Kommentarer:

Kjell
Kjell Arvedson

Ett problem som inte löses med ämnesbetyg är att antalet ämnen är mycket stort (nio ämnen som börjar med bokstaven a!), och att en del ämnen bara innehåller en kurs. Ett annat är att många elever bara har en kurs i ämnet, och då är ju kurs- och ämnesbetyg samma sak. Så införande av ämnesbetyg, utan andra genomgripande förändringar av själva kursideologin, innebär att många elever får något eller några betyg färre, men inte särskilt många färre.

  • Skapad 2018-02-12 10:49

Sätt lärarna främst i avtalsrörelsen

För att skolan ska kunna klara sin samhällsviktiga roll, så krävs avtal med arbetsgivarna som bygger på en särskild prioritering av läraryrket, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

För att skolan ska kunna klara sin samhällsviktiga roll, så krävs avtal med arbetsgivarna som bygger på en särskild prioritering av läraryrket, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Förhandlingarna om ett nytt avtal för över 200 000 kommunalt anställda lärare har startat. För Sveriges framtids skull måste ­läraryrkets löner och arbetsvillkor förbättras under många år

Sveriges framtid byggs i skolan. Det är i mötet mellan elev och lärare i en likvärdig skola med hög kvalitet som grunden läggs för vårt samhälles demokratiska utveckling, välstånd och konkurrenskraft.

Tillgången på behöriga och välutbildade lärare är därför så viktig. Men i dag är lärarbristen ett akut samhällsproblem som riskerar att eskalera ytterligare, eftersom läraryrket inte uppfattas som attraktivt och lockande. Stora löneskillnader i förhållande till andra akademikeryrken är en viktig orsak. Livslöneutvecklingen är negativ, vilket gör att många väljer bort lärarutbildningen. Det är därför helt nödvändigt att den tendens till ökade lärarlöner som funnits de senast åren fortsätter och förstärks.

Löneutveckling som ger lön för mödan

För många erfarna lärare är fortfarande byte av arbete eller arbetsplats den enda möjligheten att åstadkomma en reell löneutveckling, vilket ofta sker på bekostnad av kontinuitet och trygghet för eleverna. Det ökar pressen på dem som är kvar samtidigt som de inte har en löneutveckling som ger lön för mödan. Erfarna och yrkesskickliga lärare måste garanteras en löneutveckling som speglar deras arbete, ansvar och betydelse för elevernas resultat.

De statliga satsningar som gjorts på lärares löner har visserligen varit nödvändiga, men på grund av brister i genomförandet har de också medfört en hel del omotiverade löneskillnader. Konkreta åtgärder måste till för att hantera de uppkomna negativa effekterna av de statliga lönesatsningarna.

Hög arbetsbelastning och brister i arbetsmiljön

Till en situation med otillräckliga löner kan läggas en orimlig arbetsbelastning, markant höga sjuktal och bristfällig arbetsmiljö. Det är oacceptabelt att lärare i dag har en arbetssituation som leder till bland de högsta sjuktalen på hela arbetsmarknaden. Tillräcklig tid behöver säkras för långsiktig planering, för- och efterarbete, kompetensutveckling, enskilt och i kollegiet. I dag tar lärares och skolledares arbetstid helt enkelt slut långt innan arbetsuppgifterna.

Hög arbetsbelastning, ett ökat antal anmälningar om hot och våld, större barn- och elevgrupper, ökad administrativ börda och otillräcklig tid utgör exempel på nuvarande arbetsmiljöproblem. Men det stannar inte där. Ökade krav vid betygssättning, ett ökat antal elever, många nyanlända och elever som inte får det stöd de har rätt till är vardag vid många skolor. Vi behöver fler lärare — inte färre.

Skolans samhällsviktiga roll

För att skolan ska kunna klara sin samhällsviktiga roll, så krävs avtal med arbetsgivarna som bygger på en särskild prioritering av läraryrket. Ges vi lärare tiden, arbetsförutsättningarna och en konkurrenskraftig lön för att göra det jobb vi med stolthet valt, så leder det till ett attraktivt läraryrke som i sin tur kommer att leda till bättre skolresultat.

Sverige har inte råd att ännu en gång bortse från skolans och läraryrkets avgörande betydelse för samhällets utveckling.

Det är vad avtalsrörelsen måste handla om.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstran


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 1/18

Ska man räkna med att bli sjuk av läraryrket?

Många lärare som är sjuka blir det till följd av en osund arbetsmiljö. Såväl vägen tillbaka till jobb efter sjukdom som hållbara och hälsosamma arbetsmiljöer är A och O i lärarbristens Sverige.

En färsk undersökning som Lärarförbundet gjort i samarbete med Novus, visar att 34 procent av lärarna inte hinner med stora delar av sitt uppdrag som lärare under ordinarie arbetstid. Ytterligare 55 procent anger att de inte hinner med delar av sitt uppdrag. Nio av tio lärare hinner med andra ord inte fullt ut med sitt uppdrag under ordinarie arbetstid.

Obalansen mellan krav, tid och resurser gör att lärares arbetsbelastning är mycket hög jämfört med de flesta andra yrkesgrupper på arbetsmarknaden. När ekvationen inte går ihop leder det i sig till en enorm samvetsstress.

Höga sjuktal för lärare
Därför är det inte överraskande att lärare inom fram för allt förskola och grundskola är kraftigt överrepresenterade när det gäller sjukskrivningar. Det visar den senaste statistiken från Försäkringskassan. Den visar oss också att psykiska diagnoser är den främsta anledningen till sjukskrivning inom skola, för både män och kvinnor.

Så länge grundproblemet kvarstår kommer vi att se höga sjuktal bland lärare. Lärare, precis som andra yrkesgrupper, behöver tid för sitt uppdrag – men i takt med att arbetsuppgifterna ökar förväntas lärare att springa allt snabbare och utföra mer jobb på samma arbetstid. Resultatet blir att lärares fritid ägnas till jobb och att sjukskrivningarna ökar.

Ett tydligt tecken på att den ohälsosamma arbetsmiljön för lärare inte tagits på tillräckligt allvar är att bara hälften av alla arbetsplatser inom skolan arbetar systematiskt med att förebygga stress, enligt Arbetsmiljöverket. Många arbetsgivare saknar allt för ofta tillräckliga kunskaper om arbetsmiljöarbetet.

Rekordstor lärarbrist
Det svenska skolsystemet är sedan flera år tillbaka hårt ansträngt av pensionsavgångar, stora barngrupper, många elever med annat modersmål och att allt för få unga valt att utbilda sig till lärare. Strax före jul presenterade Skolverket en prognos som visar att dagens rekordstora lärarbrist på cirka 60 000 utbildade lärare fram till år 2031 kommer att växa till cirka 80 000. Det inte ett hållbart framtidsscenario. I den här allvarliga situationen borde arbetsmiljön stå högt på dagordningen för arbetsgivare och politiker.

Därför är det inte så lite upprörande att Försäkringskassan börjat tillämpa en allt hårdare policy mot sjukskrivna lärare. Den som varit sjukskriven 180 dagar uppmanas säga upp sig och söka andra jobb. Till och med sjukskrivna lärare som ingår i en rehabiliteringsplan och har återgått till sitt lärarjobb på deltid uppmanas att säga upp sig och söka andra arbeten. Lärarna blir så att säga straffade dubbelt; både av den dåliga arbetsmiljön men också av att nekas ersättning när man inte orkar längre.

Rimlig chans att återkomma i arbete
Till följd av regeringens krav på minskade sjuktal hävdar Försäkringskassan att det är bättre att sjuka lärare avslutar sina lärartjänster och söker andra jobb som inte medför samma stress så att de kan hålla sig friska. Det är förvisso ett erkännande av att arbetsmiljön i skolan brister, men konsekvenserna blir naturligtvis helt absurda och ett slöseri med kompetens och resurser.

På grund av Försäkringskassans rigida linje tvingas lärare med sorg lämna det yrke som de en gång med stolthet och glädje valt. Om regeringens mål är att fler ska förlora sin sjukersättning, ja då har den lyckats. Men om målet är att fler ska komma tillbaka till arbete så krävs helt andra åtgärder.

Regeringen borde snabbt se till att ändra direktiven till Försäkringskassan så att man bedöms under en längre tid utifrån sitt kompetensområde, innan en prövning sker mot hela arbetsmarknaden. I lärarkrisens Sverige borde det vara självklart att lärare som blivit sjuka av sitt jobb ska få en vettig chans att komma tillbaka. Och roten till lärares höga sjuktal ligger i bristerna i arbetsmiljön. Det är där regeringen borde ställa de stenhårda kraven – inte på de sjuka.

Nyårskrönika 2017

2017 var ett händelserikt år med flera milstolpar och framgångar för Sveriges lärare. När vi blickar in i 2018 kommer många viktiga utbildningspolitiska frågor att stå i debattens centrum och där vi lärare tillsammans kan visa vägen framåt.

Det kanske allra viktigaste för Lärarförbundet under året var den stora och unika medlemsdialogen. Inte mindre än 36 000 medlemmar deltog genom fysiska eller digitala möten. Mängder av tankar och åsikter fördes fram. Totalt investerade medlemmarna över 400 000 minuter i skolans och läraryrkets framtid.

En orsak till att vi för den här dialogen är att den skolpolitiska debatten allt för ofta förs utan att förslag och ståndpunkter är förankrade med oss i lärarprofessionen. Vi behöver vända perspektivet så att lärare och skolledare är med och sätter agendan. Helt enkelt tar ut rätt kurs! Vi som kan läraryrket och skolan bäst, är de som också måste formulera visionen för den skola vi vill utveckla och verka i.

Medlemsdialog pågår.

Vad sa då medlemmarna? Ja, först av allt gavs en övervägande positiv bild av läraryrket och lärarvardagen år 2017 – trots att utmaningar verkligen inte saknas. Lärarna är ganska överens om vad som krävs när det gäller skolans och läraryrkets utveckling. Bland annat vikten av att ha behöriga, kompetenta och engagerade kollegor som man får möjlighet att samarbeta med, liksom att det finns tillräckligt med tid för planering, uppföljning och reflektion. Högt på listan kommer också att det finns förutsättningar att ge särskilt stöd till de barn och elever som behöver det och att undervisningen sker i en lugn och trygg miljö.

Trots att det finns mycket att förbättra i skolan utrycker de flesta lärare att de trivs på jobbet. Och det vanligast förekommande ordet för att beskriva läraryrket är glädje!

Årets utredning

I april kunde Skolkommissionen lägga fram sitt betänkande. Efter två års intensiva diskussioner, analyser och avvägningar fanns äntligen en plan för skolan där politiken, forskning och lärare är överens om vägen framåt. Delar av kommissionens förslag utreder regeringen ytterligare, bland annat frågorna om professionsprogram och lärares arbetsbelastning. Här ser vi med spänning fram mot utredaren Björn Åstrands resultat under det kommande året.

Skolkommissionens djärva helhetsgrepp har ännu inte levererats av det politiska systemet. Men det behöver ske! Ska vi skapa en skola där alla elever får samma chans, där kunskapsresultaten höjs och där vi har lång kö till lärarutbildningen, ja då måste alla politiska partier se bortom sina käpphästar och ideologiska låsningar för att hitta en gemensam väg som vi som är verksamma i skolan kan lita på gäller för lång tid. 2018 finns ännu chansen att nå ökat samförstånd om skolan och göra Skolkommissionens förslag till en gemensam färdplan.

Årets miljarder

Regeringen beslutade att tillföra sex nya miljarder till skolan de kommande åren. Pengarna ska fördelas baserat på Skolkommissionens förslag, det vill säga med hänsyn till olika kommuners socioekonomiska situation. Ett viktigt och nödvändigt beslut för en mer likvärdig skola.

Bild SundsvallSamtal om arbetsbelastning, utveckling och lön med ombud och förskollärare vid Matfors skola, Sundsvalls kommun.

Årets framgång

Det blev ett ja från riksdagen till obligatorisk förskoleklass till sist. Under hösten klubbades beslutet. Det är något som Lärarförbundet har kämpat för länge. Beslutet innebär att elevers rätt till utbildning i förskoleklass stärks och att förskoleklassen behåller sin viktiga roll som bro mellan förskola och grundskola. Förskoleklassen kvarstår som en egen skolform med oförändrat syfte, uppdrag och innehåll.

Ytterligare ett steg framåt var regeringens initiativ att alla nationella gymnasieprogram ska ge grundläggande högskolebehörighet (länk). Grundläggande högskolebehörighet är ofta helt avgörande för ett livslångt lärande, det vill säga för att studera vidare eller sadla om senare i livet. Hoppas nu att beslutet verkligen kan lotsas igenom riksdagen under det kommande året.

Årets bakslag

Men året innehöll inte bara segrar. Riksdagen röstade tyvärr igenom regeringens förslag om att de nationella proven i ökad utsträckning ska styra betygsättningen. Sällan har kritiken från såväl lärare som forskare varit så massiv. Lärarförbundet hade önskat större tillit till lärares förmåga att under längre tid och med en större bredd av olika examinationsformer bedöma elevernas kunskaper. Men tro mig, när det blir uppenbart att betygsinflationen inte kommer att minska till följd av det här beslutet, så kommer omprövningens tid. Vi kommer igen!

Årets revolt

Hela kraften i #Metoo innebar ett välkommet reningsbad. Sexuella trakasserier och övergrepp hör inte hemma i skolvärlden, eller någonstans i samhället. I #MeToo-uppropen #tystiklassen, #räckupphanden och #ickegodkänt beskrevs en oacceptabel verklighet. Det är oförsvarbart att det sker övergrepp mellan elever, mellan elever och lärare och även att skolledare och lärare förgriper sig på kollegor. Vi behöver fortsätta synliggöra destruktiva könsnormer, trakasserier och diskriminering och tillsammans stå upp för den förändring som måste ske i kraft av #Metoo under 2018.

Årets mätningar

Svenska åttondeklassare visade sig vara i topp i ICCS som visar kunskaper i demokrati- och samhällsfrågor. Det gick också kraftigt uppåt för svenska elever i PIRLS som undersöker elevers kunskaper i och attityder till läsning i årskurs 4. Svensk skola presterar bra trots lärarbrist och skyhög arbetsbelastning. Och hur bra kan skolan inte bli om vi lärare skulle ges bättre förutsättningar?

Årets brist

Jo, det är lärare som fattas – i år igen. Det är inte de lärare som finns i skolan idag som är problemet. Det är alla de som inte finns där! Prognoserna från SCB och Skolverket spår fortsatt stor brist under lång tid. Om inte mer händer så kommer närmare 80 000 lärare fattas ännu om 15 år. Fler insatser för att öka attraktiviteten i läraryrket måste till. Det nyårslöftet skulle behöva avläggas under ed från alla politiska partier från höger till vänster.

Året som kommer

Nu träder vi in i ett 2018 som kommer bjuda på både utmaningar som möjligheter. Avtalsrörelsen för över 200 000 kommunalt anställda lärare har precis börjat. Lön och arbetsbelastning, yrkes- och kompetensutveckling står i fokus. Vi har inte råd att vänta längre på att förbättra status och villkor för Sveriges viktigaste framtidsyrke.

På avtalsrörelsen följer valrörelsen där skola och utbildning kommer stå högt på dagordningen. Vi ska slåss för att visa att allting börjar med en bra lärare. 2018 ska bli året då alla verkligen förstår att det är vi lärare som bygger Sveriges framtid. Vilken riktning vi vill ha för Lärarförbundet och läraryrket ska vi tillsammans slå fast vid nästa års Kongress. Stora utmaningar väntar alltså under det kommande året. Det ser jag verkligen fram emot.

Gott nytt år!

LBild KnivstaLärarförbundets stolta ombud i Knivsta beredda att slåss för uppvärdering av sitt yrke.

Mer måste hända för att öka läraryrkets attraktivitet

Prognos efter prognos visar att bristen på utbildade lärare inte bara är akut – bristen riskerar växa ytterligare om inte mer görs. Nu senast presenterade Skolverket en larmprognos som måste färga både avtalsrörelsen och valrörelsen.

Skolverkets nya prognos om rekryteringsbehovet av lärare fram till år 2031 bekräftar den negativa bild som getts av andra prognoser. Om åtgärder inte vidtas så kommer det saknas omkring 80 000 lärare om 15 år. Allra störst väntas bristen bli på förskollärare, yrkeslärare och ämneslärare.

Detta är allt annat än ett hållbart framtidsscenario. Hundratusentals elever riskerar att få genomgå stora delar av sin skolgång utan att möta utbildade och behöriga lärare. Såväl arbetsgivarna som staten måste förstå att dagens prognos är en alarmklocka som ljuder på absolut högsta volym.

Vad är det då som behöver göras för att fler ska vilja bli och förbli lärare? Frågar vi de lärare som valt att lämna yrket för andra branscher, säger de med enad röst: högre lön, bättre arbetsvillkor och mer inflytande över yrkesutövandet. Då är många beredda att stanna i yrket och fler beredda att komma tillbaka. Det är inte svaret på hur läraryrket blir ett attraktivt högstatus som saknas – det vet i. Det som behövs är att få lösningarna på plats.

Dessutom borde regeringen vidta åtgärder som säkerställer att lärarutbildningen fungerar bättre. Regeringen borde följa upp att utbildning i alla ämnen verkligen ges och ge kompletterande uppdrag till lärosäten ifall vissa ämnen saknas. Där volymerna är små behöver regeringen gå in med särskilda resurser, så lärosätena kan erbjuda ämnen trots att det inte blir ekonomi i dessa. Små grupper med mellan 5 och 15 studenter är idag inte ekonomiskt möjliga för lärosätena, men är viktiga för den totala lärarförsörjningen i landet. För ämnen där det är svårt att få upp studentvolymer behöver lärosätena bli bättre på att samordna sig så att inte utbildningar ges på för många platser.

För att minska avhoppen behöver lärarutbildningarna dessutom få mer resurser, så att den lärarledda tiden kan öka och skapa möjligheter till mer sammanhållna lärarutbildningar. Att få möjlighet att läsa ihop med ett och samma kamratgäng skapar social sammanhållning och en starkare läraridentitet. Tyvärr är dagens lärarutbildning ofta uppsplittrad så att lärarstudenter blandas med andra studenter. Utbildningsprogram som är sammanhållna med mycket lärarledd tid har betydligt färre avhopp.

Regeringen borde vidare överväga former för förstärkt studiestöd till de yrkesaktiva som är beredda att växla över till läraryrket, så de inte behöver yrkesarbeta i kombination med studier. Det behövs också bättre möjligheter att läsa in behörighet och behörighetskomplettera för de som är yrkesverksamma lärare, men som saknar behörighet.

Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson träffar helt rätt när han kommenterar den nya prognosen med orden att det är en helt avgörande ödesfråga att fler väljer att utbilda sig till lärare – inte bara för skolan utan för hela samhället.

Regeringen och arbetsgivarna måste ta honom på orden. Såväl avtalsrörelse som valrörelse behöver ha lärarbristen som punkt 1 på prio-listan. För den larmsignal som dånar nu duger det inte med att utrymma lokalerna. Nu måste den nationella samling för läraryrkets attraktivitet, som pågått centralt under några år, få effekt hos varje lärararbetsgivare och beslutsfattare.

Vi kan inte ge oss förrän kön till lärarutbildningen är lång och konkurrensen om lärartjänster stor. Allt annat är att lämna generationer av Sveriges framtid i sticket.