Lärarförbundet
Bli medlem

Skolans dag påminner oss om att staten måste ta ett större ansvar

Att riksdagen öppnar på Skolans dag är en händelse som ser ut som en tanke. För skolans problem behöver verkligen komma upp högre på våra nationella politikers dagordning.

Idag firar vi Skolans dag. Det är en dag att hylla alla lärare för det viktiga arbete som görs varje dag i klassrummen runt om i landet. I år sammanfaller Skolans dag med riksdagens öppnande. Det är en händelse som ser ut som en tanke. Ni som är riksdagsledamöter måste se till att staten tar ett större ansvar för skolan. Inte så att ni ska vara inne i alla detaljer, det klarar lärarprofessionen bättre på egen hand, men ni måste säkra att det finns tillräckliga ekonomiska resurser. Kommunerna klarar den uppgiften allt sämre.

Sex av tio kommuner har skurit på skolan

Redan före pandemin kunde vi se hur många kommuner lade besparingar på sin verksamhet. Sex av tio kommuner har skurit ner på skola och utbildning de senaste tre åren. Nu riskerar dessutom sysselsättningen att sjunka som en följd av den ekonomiska nedgången i pandemins spår, vilket leder till minskade skatteintäkter till kommunerna.

De ständiga neddragningarna och besparingarna tär på skolan och möjligheterna till utbildning av hög kvalitet, vilket medför allvarliga konsekvenser för vårt samhälle på lite längre sikt. Utan en skola av hög kvalitet kan Sverige glömma framtida exportframgångar, innovationer och välfärd. För grunden för Sveriges framtid läggs obönhörligen i skolan.

Fantastiska lärarinsatser trots otillräckliga förutsättningar

Tack vare insatserna från fantastiska lärare och skolledare så fungerar de allra flesta förskolor, fritidshem och skolor. De flesta riktigt, riktigt bra. Det är ingen tillfällighet att Sverige har förbättrat sig i den senaste PISA-undersökningen. Det beror på lärarkårens hårda arbete – trots otillräckliga förutsättningar.

Men allt fler skolor larmar om allt tuffare nedskärningar. Och förutsättningarna mellan olika skolor skiljer sig åt allt mer. Ofta sägs det från riksdagens talarstol att skolan ska vara likvärdig. Det är den inte idag. En elevs framtid kan i dag vara beroende av vilken skola hen går i. Skolsverige dras isär. Här har ni riksdagsledamöter en gigantisk uppgift. För det krävs pengar för att jämna ut skillnaderna.

Skolan budgetregulator i många kommuner

Skolan har blivit till en budgetregulator för många svenska kommunpolitiker. Arbetssituationen har steg för steg försämrats. I takt med att resurserna minskat har tempot drivits upp och sjukskrivningarna ökat. Samtidigt som kommunpolitikerna stramat åt, så har påbuden från rikspolitikerna om hur lärare ska sköta sitt jobb växt lavinartat. Friheten att själv bestämma över det pedagogiska upplägget har beskurits. Kraven på lärarna att administrera och dokumentera har istället fått ta mer och mer tid i anspråk. Våra riksdagspolitiker borde ägna mindre energi åt att detaljstyra oss lärare och lägga mer energi på att se till att staten tar ett större ansvar för skolans finansiering.

Regeringens budgetproposition otillräcklig

Och visst är det bra att statsministern och centerledaren Annie Lööf igår gav besked om att kommunerna ska få ytterligare tio miljarder i statsbidrag nästa år. Men det är faktiskt sex miljarder mindre i generella statsbidrag än vad kommunsektorn fått i år. Så det är på långa vägar för lite för att få stopp på besparingarna och istället möjliggöra nya satsningar. Bara utbildningsområdet skulle sannolikt behöva någonstans mellan 15 och 20 miljarder ytterligare nästa år jämfört med i år. Då skulle man kunna hantera utbildningsbehoven och häva besparingarna.

Statligt ansvar för skola och utbildning

Vi lärare och skolledare har världens häftigaste yrke och vi sätter en stolthet i vårt yrkesval. Vi vet att vårt arbete lägger grunden för hela samhällets framtid när alla barn får de kunskaper som de behöver för ett bra liv som kunniga och delaktiga samhällsmedborgare. Därför behöver ni riksdagspolitiker se till att staten tar ett större ansvar för att investera i skola och utbildning.

Håll riskbedömningsarbetet aktivt!

Ett nytt läsår har tagit sin början under fortsatt pandemi. Frågan som många ställer sig är om vi som arbetar inom skola och utbildning kommer att kunna hålla smittspridningen nere. Svaret är att det hänger på våra arbetsgivares förmåga att ge goda förutsättningar.

När utbildning och skola nu drar igång för fullt efter sommarsemestern är det helt nödvändigt att hålla riskbedömningsarbetet aktivt på våra arbetsplatser. Situationen kan förändras snabbt så riskbedömningarna måste hela tiden göras löpande.

Riskbedömning är färskvara

Riskbedömningar ska rimligen redan ha gjorts under våren. Men inför ett nytt läsår måste skyddsombud och rektor uppdatera sina riskbedömningar. För Lärarförbundet står det skrivet i sten att ingen huvudman för skola och utbildning ska kunna springa ifrån sitt ansvar för en säker arbetsplats. Folkhälsomyndighetens rekommendationer måste efterföljas. Som huvudman och arbetsgivare måste man alltid kunna lösa situationen. Annars måste arbetsplatsen stängas.

Arbetsgivaren har alltid ett ansvar att undersöka, riskbedöma och åtgärda arbetsmiljöproblem. Riskerna ska åtgärdas, de allvarliga först. Allt ska dokumenteras för att senare följas upp.

Den som ser att rutinerna brister bör alltid påtala detta för närmaste chef och kontakta sitt skyddsombud. Om riskbedömning åsidosätts och inget händer kan skyddsombudet agera med stöd av arbetsmiljölagen.

Trånga lokaler

Förutsättningarna för fysisk distansering är ofta svåra i många skolmiljöer, och ställer stora krav på huvudmännen att anstränga sig mer än vad som hittills skett. När till och med utbildningsministern på dagens presskonferens uppmanar lärare att ”möblera klassrummen luftigt” lär de allra flesta lärare undra var de ska hitta den luften. Så ser inte klassrummen ut i det stora flertalet av våra skolor.

Om lokaler är för trånga, så måste extraordinära lösningar tillgripas. På många håll skulle det gå att hyra in tillfälliga lokaler för att skapa större ytor. Ja, det medför ökade kostnader för huvudmannen, men det är i så fall priset för att kunna hålla skolor och förskolor öppna. Kan inte rekommendationerna för smittskyddssäkerhet efterlevas, så är det distansarbete eller nedstängning som gäller.

Om exempelvis lösningen för att hindra smittspridningsrisk är att hyra in sig i nya lokaler eller beställa extra städning, så måste en rektor få det stödet uppifrån. Huvudmännen måste stötta sina rektorer i arbetet mot smittan.

Arbetsgivaren har ansvaret

En situation som varit svår att lösa i för- och grundskolor under våren är trängseln vid matsituationer. Detta är en situation som är mycket viktig att riskbedöma och hitta lösningar på. Hur ser till exempel lokalerna ut, är det möjligt att hålla avstånd och finns det tillgång till handfat? Arbetsgivaren har ansvar för att ta fram instruktioner för hur personalen kan förhindra smittspridning i samband med matsituationen.

Huvudregeln nu är att undervisning sker i skolans lokaler, men under vissa förutsättningar kan distansundervisning behöva bedrivas, till exempel när lärare i riskgrupp inte kan vara på plats i skolan. Detta måste arbetsgivarna ta särskild hänsyn till. Det är rimligt att dessa lärare ges möjlighet att distansarbeta och som fackförbund ska vi ställa det kravet på arbetsgivarna.

Fel med fysisk kick-off

Det finns oroande rapporter runt om i landet om skolor och förskolor som planerar större fysiska möten och kick-offer. Det här är fel - större fysiska möten eller kick-offer ska undvikas så långt det går.

Folkhälsomyndigheten och Skolverket är tydliga med att stora fysiska sammankomster inte ska genomföras om det inte är absolut nödvändigt. Digitala möten är alltid ett alternativ. Min uppmaning till våra skyddsombud och fackligt förtroendevalda är nu att om större möten är på gång i er kommun eller på er arbetsplats - riskbedöm omedelbart.

Dialog nyckeln till bra systematiskt arbetsmiljöarbete

Erfarenheterna från våren visar att nära dialog och samverkan mellan fack och arbetsgivare är oerhört viktigt för att det systematiska arbetsmiljöarbetet ska fungera. Hoppas alla tar vara på den insikten.

Håll dig uppdaterad genom att följa Lärarförbundets nyhetsbrev med aktuell information om corona för dig som arbetar i skolan.


Skola under pandemi: Gör inte om grundskolans misstag i gymnasieskolan

I stort sett allting i skolan har gått bra under vårens pandemi. Det var budskapet från Skolverket och SKR på Folkhälsomyndighetens presskonferens häromdagen. Den bilden överensstämmer knappast med hur det stora flertalet lärare upplevt situationen.

Det huvudsakliga budskapet på presskonferensen tycks ha varit att klargöra att Skolverket och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) inte kan förväntas ta ansvar för hur det ska gå att bedriva skola och utbildning under hösten. Det ansvaret ska delegeras så långt som det bara går, gärna till de enskilda lärarna. Allting ser ju så annorlunda ut från kommun till kommun, skola till skola, klassrum till klassrum, ansågs det. På presskonferensen gavs nästan intrycket att ingen skola i Sverige är den andra lik.

Det handlar om arbetsbelastningen!

Nu är det ju inte riktigt så verkligheten ser ut. Problembilden är till stora delar likartad mellan de flesta skolor – inte minst när det gäller riskerna för ökad arbetsbelastning till följd av pandemin. Få lärare i Lärarförbundets medlemsled verkar tycka att huvudmän, myndigheter, eller regeringen fullt ut har tagit det ansvar som gör att lärare kan hantera sitt arbete på ett sätt som inte förorsakar en orimligt stor arbetsbörda.

Lärarförbundet lät i våras Kantar-Sifo göra en enkätundersökning om arbetssituationen för Sveriges lärare under pandemin. Inte mindre än 67 procent – två av tre lärare – svarade att deras arbetsbelastning har ökat under pandemin. Undersökningen visade att 65 procent av lärarna är oroliga att deras kollegor ska bli sjukskrivna på grund av arbetsrelaterad stress. Varannan lärare uppgav sig vara orolig för att själv drabbas av arbetsrelaterad ohälsa.

Sätt en realistisk ambitionsnivå för skolan

Lärarförbundet gjorde därför ett upprop som vi kallade Sätt en realistisk ambitionsnivå för skolan. Lärarna fick där själva möjlighet att rangordna vad som behöver ske. Sju av tio uppgav att extraarbete med att undervisa både närvarande och frånvarande elever inte är hållbart och att kraven i lagar och läroplaner måste anpassas till de förutsättningar som råder under pandemin. Varannan lärare efterfrågade tillräckliga stödfunktioner för att avlasta lärarna och säkra undervisningen.

Dubbelarbete ingen framgångssaga

Det ska självfallet sägas att regering, myndigheter och huvudmän har vidtagit en hel del bra åtgärder kopplade till skolan under pandemin, men det måste också sägas att det fattas en hel del. Tyvärr riskerar de misstag som under våren gjordes beträffande grundskolan nu överföras även till gymnasieskolan.

Ändrade scheman med elever både i klassrummen och på distans var verkligen inte någon framgångssaga i grundskolan under våren. Detta ledde till ett väldigt tungt dubbelarbete och en kraftigt ökad arbetsbelastning. Nu riskerar även gymnasieskolan belastas med mycket extra planering som landar rätt ner i lärarnas knä.

Lätta på kraven!

Och det skulle verkligen vara välkommet med lättnader i de skoljuridiska regelverken som sätter upp en lång rad olika måsten för oss lärare. Den tillsyn som Skolinspektionen utför borde för det första ta en tillfällig paus samtidigt som det för det andra lättas på exempelvis kraven på utvecklingssamtal och kraven som omgärdar bedömning och betygssättning. Här har regeringen en hemläxa att göra.

Skolverkets generaldirektör må säga att han tror att ingen förväntar sig att samma krav ska gälla i vanliga fall. Men problemet är att samtliga krav i lagar och författningar faktiskt gäller – även under pandemin- så länge inget annat beslutas. Det är faktiskt högst anmärkningsvärt att när alla andra branscher skruvar ner resultatmål och anpassar kraven efter pandemins förutsättningar så råder det omvända i skolans värld. Där har till och med kraven blivit fler när lärarna nu förväntas planera, genomföra och följa upp både när- och distansundervisning parallellt. En undervisning som dessutom ska leva upp till samma kvalitetskrav som i normala fall.

Lärare ska vara lärare

Många huvudmän har också en ordentlig hemläxa att göra för att säkerställa att de basala kringfunktionerna kan upprätthållas. Lärare ska inte behöva använda sin arbetstid till uppgifter utanför läraruppdraget, som exempelvis städning eller teknisk service. Detta är ingen omöjlig uppgift, men det fordrar en genomtänkt beredskap. Något som spär på lärarnas oro är också det faktum att många kommuner skär ner på skolan. Det handlar om besparingar på stödpersonal såväl som på lärartjänster.

Systematiskt arbetsmiljöarbete viktigare än någonsin

Sveriges lärare är beredda att ta sitt ansvar. Det har redan varit ett faktum under en tuff vår. Men om arbetsförutsättningarna under långt tid är orimliga, så blir till slut situationen ohållbar. Pandemin sätter därför extra fokus på hur viktigt det är med ett systematiskt arbetsmiljöarbete för att vi ska må bra på arbetet, vara friska och för att minska smittspridningen. I den situation som råder måste arbetsgivarna verkligen vara måna om att riskbedöma och vidta åtgärder som sedan följs upp på varje arbetsplats. Detta i nära samverkan med skyddsombuden. Det här hade SKR gärna fått betona på presskonferensen.

Det regering, huvudmän och myndigheter tillsammans måste anstränga sig för att åstadkomma är arbetsförutsättningar som gör att lärarna ska orka upprätthålla en bra skolverksamhet. Det ingår inte i lärarnas yrkesansvar att kompensera för bristfälliga förutsättningar. Det ansvaret kan aldrig delegeras neråt till lärarna själva.

Kommentarer:

Anonym
Anonym

Hej,
Fortfarande inte ett ord till oss som undervisar på universitetet. Vi är helt bortglömda i all er information om covid-19 i de uppdateringar ni publicerar. Förutom att ha varit helt osynliga i allt opinionsbildande arbete ni gjort med lärarlyftet (jag tjänar numera mindre än vad de lärarstudenter jag utbildar kommer tjäna...) så är vi även helt osynliga på Lärarförbundets sidor och publikationer när det kommer till pandemin. Eller finns det sidor jag missat? Finns det en lönerörelse för statligt anställda lärare som jag missat? Vägled mig gärna.

  • Skapad 2020-08-12 22:19

Enade vi stå – söndrade vi falla

I dag är lärarna skilda åt i två separata fackliga organisationer. Det är inte svårt att se att det skulle finnas stora vinster med att i stället samlas i en enda, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Läraren.

I dag är lärarna skilda åt i två separata fackliga organisationer. Det är inte svårt att se att det skulle finnas stora vinster med att i stället samlas i en enda, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Läraren.

Framtiden för läraryrket är inte ödesbestämd. Vi lärare kan själva staka ut kursen, men för att nå framgång måste vi vara starka och välorganiserade.

2020-talet startade med en pandemi. Hur lyder fortsättningen? Hur påverkas läraryrket? Eller rättare sagt; hur påverkar vi själva läraryrkets framtid, så att makten över vår profession inte hamnar helt i händerna på politiker, företag och olika intressegrupper? Vi lärare måste ta makten över vårt yrke.

Orosmoln

Orosmolnen i framtidsprognosen för det kommande decenniet är många. Kommunernas allt svårare ekonomiska situation i spåren av pandemin, en svagare arbetsrätt för oss anställda, en hypersnabb digitalisering och den ständiga bristen på behöriga lärare – för att nu nämna några.

Det fordras politiska beslut som rustar svensk utbildning för framtiden. Sveriges lärare behöver konkurrenskraftiga löner och en arbetsmiljö där det råder balans mellan krav och resurser.

Läraryrkets framtid

Vi ser hur kommuner och friskoleföretag efter coronavåren pressar på för att permanent införa nya oprövade metoder för distansundervisning – allt i syfte att sänka sina kostnader. Vi lärare måste utgöra den starka motkraft som sätter pedagogiken främst.

Under 2020-talet står mycket på spel för läraryrkets framtid. Lärarkåren behöver själva komma med lösningar. Och för att få genomslag måste vi vara många som står enade. En ensam kvist kan brytas. Men ett knippe med många kvistar håller emot.

Lärarnas organisering

I dag är lärarna skilda åt i två separata fackliga organisationer. Det är inte svårt att se att det skulle finnas stora vinster med att i stället samlas i en enda. Inte minst skulle vi slippa lägga tid, resurser och energi på att förklara varför vi är två olika organisationer. Full kraft skulle kunna läggas på att rekrytera de som ännu är oorganiserade. För lärarkåren blir aldrig riktigt stark så länge det finns många lärare som inte är fackligt organiserade.

Alldeles oavsett om Lärarnas Riksförbund säger ja eller nej till en ny lärarfacklig organisering på sin kongress om några veckor, så måste vi vara redo att vässa oss för att möta 2020-talet. Sveriges lärare behöver under alla förhållanden en stark facklig organisation som samlar lärare i samtliga skolformer och kan representera den breda lärarprofessionen. För mig betyder det att finnas i medlemmarnas vardag, våga tänka nytt, lyssna och bygga den fackliga verksamheten utifrån medlemmarnas engagemang. Och att växa.

Ju fler medlemmar desto mer kraft bakom våra ord och desto svårare för motparterna att bryta lärarkårens berättigade inflytande över sitt yrke. Med eller utan Lärarnas Riksförbund, så behöver en stolt profession samlas i en stark facklig lärarorganisation.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Magasinet Läraren utkommer med 10 nummer per år. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Läraren nr 6


Även skolledare måste ha rätt till semestervila

Lärare och skolledare har just nu en välbehövlig semester, men många skolledare kan inte koppla bort sitt arbete ens under semestern. Bemanningen inför höstterminen måste säkerställas och det är inte någon enkel uppgift i lärarbristens Sverige.

Förra sommaren var fyra av tio skolledare i kommunala grundskolor tvungna att arbeta under sin sommarsemester för att lösa oförutsedda rekryteringsbehov. Situationen den här sommaren är sannolikt inte bättre. Stora pensionsavgångar, växande elevkullar och den skriande bristen på behöriga lärare fortsätter att utmana skolan.

Tuff uppgift säkra lärarbemanningen

Rektorer står inför en tuff utmaning att se till att eleverna så långt som det är möjligt möts av behöriga lärare efter sommaren. Samtidigt har flera av Lärarförbundets senaste undersökningar visat på att rektorerna redan nu är slutkörda till följd av de påfrestningar som coronapandemin lagt på dem.

Tre av fem skolledare uppger att arbetsbelastningen har ökat under pandemin. Dessutom anser över hälften av skolledarna att de inte hinner med sitt uppdrag under ordinarie arbetstid. Det här är inte en rimlig situation. Mår inte chefen bra är risken stor att inte heller personalen kommer att må bra och i förlängningen inte heller eleverna.

Lätta på trycket för landets skolledare

Till detta kommer att coronapandemin fört med sig att så många som varannan lärare uppger att de är oroliga för att de kommer att behöva sjukskriva sig för stress om pandemin fortsätter till hösten. Rektorerna måste alltså både fokusera på rekrytering och att ta hand om sin allt mer stressade personal.

Det här skulle vara en utmaning för de flesta chefer, men till saken hör att en offentligt anställd skolledare ansvarar för omkring 40 medarbetare. Det kan jämföras med den genomsnittliga chefen på svensk arbetsmarknad som ansvarar för strax under 20 medarbetare.

Vad behöver göras?

Så vad behöver göras för att lätta trycket på landets skolledare? Ja, först och främst borde kraftfulla insatser tas för att pressa ner lärarbristen.

För det andra borde skollagen skärpas så att alla huvudmänregelbundet måste förvissa sig om att rektorerna har tillräckliga förutsättningar för att klara sina uppdrag. Idag hanteras detta väldigt olika bra mellan olika huvudmän.

Skolledarna måste ju också, för det tredje, verkligen tillförsäkras den semestervila som de har rätt till. Här måste huvudmännen som arbetsgivare tydligare avkrävas sitt arbetsmiljöansvar. För det fjärde borde regeringen ta initiativ till en nationell riktlinje om 20 medarbetare per chef i skolväsendet för att säkra goda arbetsvillkor för hela skolans personal.Och sist, men inte minst, borde – i spåren av Coronakrisen – Skolinspektionens granskningar stoppas under hela 2020 för att hålla tillbaka arbetsbelastningen för skolledarna.

Dags att bry sig om skolans ledare

Det borde vara självklart att alla skolledare ges möjlighet till återhämtning och tillräckliga förutsättningar för leda en så samhällsviktig verksamhet som utbildning. Det är hög tid att beslutsfattarna inom skola och utbildning börjar bry sig om sina skolledare.

Friskolorna får för mycket betalt

Dagens skolpeng gör att friskolorna överkompenseras och kan gå med stora vinster. Det beror på att kommunerna ska erbjuda alla barn en plats i en skola nära hemmet och ha en beredskap för att ta emot nya elever. Skolpengen till friskolorna behöver justeras ner.

Få vet hur skolpengen egentligen fungerar. Det gör att debatten om grundbeloppet till friskolor, den så kallade skolpengen, ofta blir ganska snedvriden. Den debatt som i våras uppstod efter att Björn Åstrands utredning om en mer likvärdig skola föreslog att skolpengen ska beräknas på ett nytt sätt, tyder på att många har dålig kunskap om hur det går till idag.

Nödvändig skärpning

Många tycks tro att skolpengen per automatik är det belopp som en skola får per elev. Så är inte fallet, utan skolpengen är faktiskt bara ett sätt att räkna ut hur mycket resurser som ska gå till en enskild huvudman för dess elever. Huvudmännen kan sedan ge hur mycket pengar den vill till skolan, vilket kan vara både mer eller mindre än vad skolpengen genererar.

Björn Åstrand föreslår i sin utredning, att kommuner ska ”göra ett avdrag för de merkostnader som hemkommunen har till följd av sitt ansvar att dels erbjuda alla barn i kommunen en plats i en skola nära hemmet, dels ha beredskap att ta emot nya elever” när de beräknar hur stort grundbeloppet ska vara. Det här en välkommen och nödvändig skärpning jämfört med de avdrag som kan göras idag.

Hänsyn till variationen i elevkullar

Varför är det då rimligt att det sker ett avdrag? Dels är det på grund av det övergripande myndighetsansvaret som kommunerna bär, som även tidigare utredningar pekat på. Men det som är nytt i denna utredning är att den visar att det uppstår en kostnad för kommunerna när de ska hantera hur antalet elever varierar mellan åren – vissa år är elevkullarna små, andra är de stora.

Kommunerna har ett lagstiftat ansvar för alla elevers skolgång och måste se till att det finns skolor på rimligt avstånd i hela kommun. Det innebär att det kan uppstå tomma platser, till stor del på grund av att elevkullarnas storlek varierar år för år, men också för att elever inte alltid bor där skolorna finns, flyttar eller byter skola. Detta problem har inte friskolorna på samma sätt, eftersom de på ett helt annat sätt kan hålla ett konstant elevtal.

Friskolorna tjänar på dagens system

Beroende på var i elevtalscykeln en kommun befinner sig – om det är få eller många elever – kommer de uppstå olika mängd med tomma plaster i de kommunala skolorna. Ett år när de tomma platserna – av tillfälliga demografiska skäl – är många kommer den samlade kostnaden för dessa att spridas ut på färre elever. Konsekvensen är att år när elevkullarna är små blir skolpengen, allt annat lika, högre och när de blir stora blir den, allt annat lika, lägre.

Björn Åstrands utredning visar tydligt hur friskolorna tjänar på att få samma skolpeng som kommunerna, framför allt när de sistnämndas skolor har många tomma platser. Utredningen har jämfört två år. Ett år med normalstora elevkullar och ett med extra stora elevkullar, och finner då att friskolorna är mer överfinansierade när elevkullarna är mindre – precis det utfall som beräkningssättet av skolpengen bör ge.

Ändå tydligare blir det när man i utredningen tittar på år 2011 när elevkullarna var som minst. Då gjorde också friskolorna sina största vinster, vinster som har krympt i och med de ökande elevtalen i kommunala skolor de senaste åren. Också detta är helt vad man kan förvänta sig bör ske.

Ineffektivt användande av skattemedel

Det här betyder att antingen får kommunerna göra avdrag för de tomma platser som uppstår eller så kommer vi över tid betala mer för våra skolor än vad som annars skulle behövas. Det betyder i sin tur ett högre skatteuttag än vad som skulle behövas.

Därför är det förvånansvärt att se att det framför allt är lågskatteförespråkare som inte förstår varför skolpengen behöver anpassas till hur många tomma stolar som uppstår i kommunala skolor. För den som vill hålla nere skatten borde varje onödig utgift beaktas. Att inte räkna med tomma stolar när skolpengen beräknas är verkligen en helt onödig utgift.

Björn Åstrands förslag i utredningen ”En mer likvärdig skola” är efterlängtade och rättar till ett systemfel som bidragit till snedfördelningen av resurser och gynnat friskolorna ekonomiskt. Nu är det upp till politikerna att se till att förslagen genomförs. Det är dags för en rättvis fördelning mellan elever och en mer ansvarsfull hantering av våra skattemedel.

Lärare har jobbat in sommarledigheten

Lärare är skyldiga att arbeta 40 timmar i veckan utslaget på hela året – precis som de flesta andra på arbetsmarknaden. Sommarlov är alltså ingen extra lång ledighet för lärare. Varenda minut är inarbetad tid.

”Tre skäl att bli lärare: juni, juli och augusti.” Känns påståendet igen? Eller ”Ni lärare har det ju bra som är lediga hela sommaren”. Myten om läraryrket som ett arbete med mycket ledighet är märkligt nog inte helt utrotad. Faktum är att lärare inte är mer lediga än andra. Ofta är det precis tvärtom.

Sommarledigheten är inarbetad tid

När andra grupper på arbetsmarknaden arbetar ungefär 40 timmar i veckan, så arbetar de lärare som har så kallad ferietjänst betydligt mer än 40 timmar i veckan under terminstid. Skillnaden mot många andra yrken är alltså att årsarbetstiden är fördelad på ett annat sätt jämfört med vad som gäller för de flesta andra yrken.

Anledning till detta är förstås att det är enklast att organisera skolverksamheten om lärarna arbetar när eleverna befinner sig i skolan. När sommarlovet för eleverna infaller får sedan läraren ta ut de timmar de redan jobbat in. Totalt sett ska alltså en lärare arbeta minst 40 timmar i veckan utslaget på hela året. Precis som de flesta andra yrkesverksamma.

Ferietjänst respektive semestertjänst

Det finns också en hel del lärare som genom särskilda avtal har så kallad semestertjänst, alternativt någon variant på semestertjänst som passar skolverksamheten bättre. Semestertjänst är den anställningsform som de flesta andra yrkesgrupper på arbetsmarknaden har. Läs gärna mer i den här intervjun med Robert Nilsson, Lärarförbundets expert på arbetstidsfrågor, för att få veta mer om vad som gäller när det handlar om lärares arbetstid och ledighet.

Lärare toppar stressundersökningar

Myten om lärare som en yrkesgrupp med mycket ledig tid är med andra ord felaktig när man ser till den avtalade årsarbetstiden. Än mer missvisande blir den om man ser till lärares verkliga arbetsinsats. De 1767 avtalade årsarbetstimmarna stannar ofta inte där. I praktiken arbetar lärare många fler timmar. Av pliktkänsla och av samvetsstress.

Det finns naturligtvis många yrkesgrupper i samhället som arbetar mycket och arbetsrelaterad stress har blivit allt mer utbrett i arbetslivet. Lärare tillhör dem som ofta toppar dessa undersökningar.

Dokumentationshysterin – en tidstjuv

När lärare är stressade och inte hinner förbereda lektioner som man vill och behöver eller följa upp elevers lärande riskerar det ofrånkomligen att gå ut över eleverna. Och det är då samvetsstressen smyger sig på. Lärare ställs ofta inför valet att lägga många långa timmar utöver den avtalade arbetstiden, eller att låta eleverna bli lidande. Läraren, som inget hellre vill än att utmana, stötta och peppa sina elever, har inte alltid tid över till detta – som ju borde vara kärnuppdraget. En stor tidstjuv har blivit de ständigt ökade kraven på dokumentation.

Hälften av dokumentationen onödig

En Novusundersökning som Lärarförbundet lät genomföra i vintras visar att mer än varannan lärare tycker att minst hälften av det dokumentationsarbete de ägnar sig åt görs i onödan. En stor majoritet uppgav att de hellre skulle använda tiden till planering och uppföljning av undervisningen, men att de inte kan göra det på grund av den tid som går åt till att tillgodose krav från myndigheter, huvudmän och föräldrar som måste dokumenteras.

Sommar och återhämtning

Ett par veckors längre sommarledighet som består av redan inarbetad tid väger knappast upp den höga arbetsbelastning som för många lärare blivit vardag. Men självklart är det angeläget att ta vara på den återhämtning och välbehövlig vila som ges nu under sommaren. Det gäller för oss lärare, likväl för alla andra sommarsemestrande yrkesaktiva.

Efterlängtad sommar efter Coronavåren

Den här vårterminen blev pandemi, Corona och Covid-19 konkreta begrepp för oss alla. Nu lämnar vi en tuff vår bakom oss, ser fram mot sommaren och tar vunna erfarenheter med oss in i nästa läsår.

För ett par veckor sedan hördes Den blomstertid nu kommer från skolavslutningar runtom i Sverige. En arbetsam vårtermin kunde sjungas ut. En vårtermin som ingen hade kunnat föreställa sig på förhand. Pandemin ställde allt på ända och förändrade väldigt mycket i vårt samhälle. Hela Skolsverige försattes i en extrem situation. Lärarkåren har klarat uppdraget även under dessa förhållanden, men det har slitit hårt och vad väntar i höst?

Påfrestande coronavår

Lärare och rektorer kan verkligen känna sig stolta över sin insats under Coronavåren. Arbetsbelastningen har varit tung för många – ofta från en redan hög nivå. Det är också uppenbart att övergången till hel eller delvis fjärr- och distansundervisning har varit långt ifrån smärtfri.

På sätt och vis är de problem som följde i spåren av pandemin delvis de samma som skola och utbildning ständigt brottas med. Men nu i kubik – den höga arbetsbelastningen, de omfattande och detaljstyrande kraven på hur och när elevernas lärande ska dokumenteras, tekniska hjälpmedel med bristande funktionalitet, otillräcklig teknisk support och inte minst tidstjuvarna som stjäl fokus från kärnuppdraget. Det vill säga situationerna då lärare tvingas rycka in som städare, rastvakter, extra hjälp i skolmatsalen, vaktmästare eller it-tekniker.

På toppen av allt detta fanns smittrisken som ett ständigt närvarande hot för alla de lärare som pliktmedvetet gick till skolor, förskolor och fritidshem varje dag under våren. Smittläget ställde höga krav på hygien och distanseringsregler i skolmiljön. En uppgift som inte varit helt enkel för samhället i stort, men som ofta är nära nog omöjlig när det handlar om barn.

Fjärrundervisning och fjärrstyrda lärare

Vi lärare har länge sett hur vår arbetsbelastning har spätts på i takt med att bristen på behöriga lärare har vuxit, samtidigt som läraryrket gjorts mer fjärrstyrt genom fler obligatoriska moment och fler rapporteringskrav. Det fjärrstyrda läraryrket har under pandemin försetts med ytterligare en dimension – undervisning via webbkamera. Är detta framtiden för läraryrket? Inte om lärarna själva får råda.

Lärarförbundet har under pandemin genomfört ett antal enkätundersökningar som visar hur lärare och skolledare upplevt vårens arbetssituation. Resultaten finns nu samlade i rapporten Ett ohållbart uppdrag.

När det gäller undervisning på distans med digitala verktyg ser en förkrossande majoritet av lärarna stora risker med utvecklingen. En helt central fråga för Lärarförbundet framöver blir att påverka så att den digitala utvecklingen i skolan verkligen sker med en stark vetenskaplig grund, med fokus på kvalitet och med metoder som är förankrade hos lärarprofessionen. En kraftig majoritet av lärarna anser att det varit mycket svårare än vanligt att lära eleverna det de ska. De flesta är också väldigt oroliga för att kollegorna eller de själva ska sjukskrivas på grund av arbetsrelaterad stress om pandemin fortsätter.

Är det värsta över nu?

Vi vet inte hur smittläget utvecklas i höst. Kanske återgår vi till ett normalläge, kanske har har vi det värsta framför oss. Alldeles oavsett behöver både regeringen och ansvariga beslutsfattare hos våra huvudmän förstärka sin beredskap.

Ansvariga politiker behöver klargöra att förväntningarna på skola och utbildning vid händelser som pandemier inte kan vara lika höga som under normala förhållanden. Det borde finnas särskild lagstiftning för krissituationer som inbegriper skola och utbildning och som sätter ordinarie skollagstiftning och styrdokument ur spel.

Huvudmännen har också ett jobb att göra för att säkerställa att de basala kringfunktionerna i utbildningsverksamheten kan upprätthållas även vid kriser. Lärare ska inte behöva använda sin arbetstid till uppgifter utanför läraruppdraget, som exempelvis städning eller teknisk service. Detta är ingen omöjlig uppgift för huvudmännen, men det fordrar en genomtänkt beredskap.

Sommaren – målsnöre och tid för återhämtning

Sommar och semester för alltid med sig en obestämbar, dallrande förväntan. Och förutom vila och avkoppling markerar sommarens ankomst alltid ett viktigt målsnöre. Batterierna får en chans att laddas inför det kommande läsår som i skolans värld kan ses som det verkliga nyåret.

Med hopp om ett gott nytt läsår med bättre förutsättningar än under Coronavåren önskar jag alla en skön sommar. Ta hand om er och njut av Sommarsverige!

Professionen måste få driva digitaliseringen av skolan

Det är bra att majoriteten i Sveriges riksdag har hållit huvudet kallt och inte rusat iväg och öppnat fältet fritt för fjärr- och distansundervisning, utan istället lagt större tyngd vid skolans kvalitet.

Under onsdagen fattade riksdagen beslut om att anta regeringens proposition om bland annat fjärrundervisning och distansundervisning. Beslutet anger krav och villkor för i vilka situationer undervisning får bedrivas på annat sätt än som traditionell närundervisning i klassrum.

Lång resa fram till beslut

Resan fram till dagens beslut har varit lång och riskfylld för oss som värnar om kvaliteten i skola och utbildning. Redan i slutet av 2017 lämnade utredningen Entreprenad, fjärrundervisning och distansundervisning sitt betänkande. Utredningen föreslog att fjärrundervisning ska kunna ges i alla ämnen utom de praktisk-estetiska, och i upp till 50 procent av undervisningen i gymnasieskolan och i gymnasiesärskolan och upp till 25 procent av undervisningen i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan.

Lärarförbundet var kritiska till förslagen. I vårt remissvar framhöll vi att det är viktigt att grundprincipen för det svenska skolväsendet är att läraren ska finnas fysiskt närvarande i klassrummet.

Propositionens huvuddrag

När utbildningsminister Anna Ekström i mars i år lade fram regeringens proposition till riksdagen var det uppenbart att ministern på flera punkter lyssnat på Lärarförbundet. Regeringen menade att fjärrundervisning bara ska tillåtas i något fler ämnen och årskurser än idag och att fjärrundervisning endast ska vara möjligt om huvudmannen trots upprepade ansträngningar inte lyckats anställa behöriga lärare. Alternativt att elevunderlaget är så begränsat att ordinarie undervisning leder till betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter. Propositionen ställer även upp krav på elevgruppstorlek och handledares tillsynsansvar.

Lobbykampanj i coronakrisens spår

Sedan kom coronakrisen. Regeringen utfärdade en tillfällig förordning som under pandemin gav huvudmännen möjlighet att bedriva skolverksamhet genom distans- och fjärrundervisning. Både SKR och Friskolornas Riksförbund satte samtidigt igång ett massivt lobbyarbete för att påverka riksdagens beslut om regeringen proposition.

De menade att huvudmännen även efter coronakrisen i stort sett fritt borde få välja form för undervisningen – helst helt utan statliga regler. Närundervisning i klassrum skulle då inte längre vara den självklara grundprincipen för svensk skola. Det vore en farlig väg.

Nödundervisning under pandemin är ingen förebild

Den undervisning som skett under Coronavåren kan inte jämställas med den undervisning som sker under normala förhållanden. Begreppet nödundervisning har seglat upp i forskningslitteraturen som ett träffande begrepp.

Lärarförbundet har under våren genomfört enkätundersökningar som visar att coronakrisen verkligen inte handlar om någon framgång för utbildningskvaliteten. Tre av fem lärare uppger att utbrottet av coronaviruset har gjort det svårare att lära eleverna det de ska. Det gäller särskilt lärare som gått över till fjärr- och distansundervisning – hela 86 procent av gymnasielärarna svarar att det är svårare. Sex av tio lärare anser att en snabb digitalisering kommer att göra det svårare för skolan att klara kunskapsmålen. Åtta av tio att skolans sociala mål riskerar att sättas åt sidan.

Statens uppgift att garantera kvaliteten

Vissa riksdagspartier har visserligen lyssnat mer till påverkanskampanjen från skolans arbetsgivare och låtit sina ställningstaganden färgas av deras lobbyarbete. Men riksdagsmajoriteten valde till slut att anta regeringens proposition utan förändringar.

När riksdagens beslut har fått verka en tid, så hoppas jag att även de partier som ville öppna dörren för fjärr- och distansundervisning på vidare gavel tänker om. Den digitala tekniken leder till att staten behöver ha en stark kvalitetsreglerande roll gentemot huvudmännen. Det är lätt att rusa iväg och kasta beprövade erfarenheter åt sidan för något nytt, men ofta är den typen av lättsinne försedd med en prislapp – en skola som riskerar att prestera allt sämre.

En stor brist i den proposition som nu antagits är förövrigt att hela vuxenutbildningen lämnas oreglerad. Här behöver regeringen återkomma, annars är risken stor att kommuner och fristående utbildningsanordnare snabbt går för långt med svåra kvalitetsförluster som följd.

Digitalisering och ekonomi

Under de närmaste åren medför kommunernas kärva ekonomiska situation en stor risk för såväl nedskärningar som en övertro på digitaliseringen som verktyg för att utveckla undervisningen, lösa lärarbristen och sänka kostnaderna. Risken är stor för en kortsiktig kostnadsjakt. Ser vi inte upp kan detta snabbt sänka kvaliteten i svenskt skolväsende.

Det gäller för staten att både hålla i kraven på kvalitet och styra resurser till skola och utbildning. Risken är i själva verket stor för dyra felinvesteringar i digital teknik som i sig äter upp ekonomiskt utrymme för skola och utbildning.

Sätt lärarprofessionen i förarsätet

Digitaliseringen har en tydlig plats i utvecklingen av skolan, men måste vila på en stark vetenskaplig grund och på metoder som är förankrade hos lärarprofessionen. En bra undervisning inbegriper så många fler dimensioner än att bara föreläsa för eleverna via en skärm. Digitaliseringen behöver styras av lärarnas professionella bedömningar av vad som är god undervisning.

Pandemiläxan för politikerna: En rimlig ambitionsnivå

Vårterminen 2020 visade vad undervisning under en pandemi innebär. Ska det fortsätta så? Regeringen och huvudmän behöver skapa en beredskap för att göra arbetsbördan för Sverige lärarkår rimlig att bära.

Vårterminen går mot sitt slut. En vårtermin som inte liknar någon annan. Mycket stängdes ner på grund av pandemin, men skolor, förskolor och fritidshem ansågs så samhällsbärande att de skulle fortsätta ha öppet. Gymnasier, vuxenutbildning och högskola på distans – övrig utbildning på plats, men med mycket annorlunda förutsättningar och med inslag av distanslösningar.

Skicklig men sliten lärarkår

Sveriges lärare och skolledare har ännu en gång visat att samhället kan lita på vår yrkesskicklighet och vårt ansvarstagande. Men det har sannerligen inneburit hårt arbete för att få verksamheten att fungera under en pandemi. Nu står sommaren för dörren. Många lärare är med rätta slitna och slutkörda efter det som varit. Arbetsbelastningen är under normala omständigheter hög ­– men för många har den nu varit extrem.

Redan före coronakrisen var lärarkåren satt under hård press. I många delar av landet har antalet barn och elever ökat. I hela landet ser vi att allt färre utbildade lärare finns att tillgå. Samtidigt har krav på dokumentation av elevernas lärande och detaljerade regleringar av lärarrollen blivit fler.

Det är i det sammanhanget man ska se pandemin. Från en redan hög arbetsbelastning och en stor lärarbrist, så har smittläget fört med sig ytterligare press och ytterligare arbetsuppgifter. Oavsett om undervisningen nu sker på distans eller med många barn, elever och kollegor frånvarande, så gäller det för oss lärare att räcka till. Det är verkligen ingen lätt uppgift.

Tusentals lärare bakom upprop

Under våren genomförde Lärarförbundet ett upprop som vi kallade Sätt en realistisk ambitionsnivå för skolan. Uppropet satte fokus på att kraven på oss lärare måste minska under pågående pandemi och också vikten av att skydda personalen i skolor, förskolor och fritidshem från smitta. Tusentals lärare ställde sig bakom våra krav som överlämnades till utbildningsminister Anna Ekström.

I nästa steg fick lärarna själva möjlighet att rangordna vad som behöver ske. Sju av tio uppgav att det framför allt behövs en rimligare arbetsbelastning, det vill säga att extraarbete med att undervisa både närvarande och frånvarande elever inte är hållbart och att kraven i lagar och läroplaner måste anpassas till de förutsättningar som råder under pandemin. Varannan lärare efterfrågade tillräckliga stödfunktioner för att avlasta lärarna och säkra undervisningen och fyra av tio ansåg att en av de viktigaste åtgärderna är att riskgrupper ska kunna jobba hemifrån eller få stanna hemma med ersättning.

Lärarsveriges massiva vädjan

När Lärarförbundet för ett par veckor sedan arrangerade en digital manifestation fick utbildningsministern lyssna direkt till hur lärarna upplever arbetssituationen och svara på lärarnas frågor. Exempelvis om hur regeringen kommer hantera en situation med en uppsjö av anmälningar till Skolinspektionen efter pandemin, om vikten av att se de problem som distansundervisningen medfört för stora grupper av elever, om behovet av stöd till skolledarna, med mera.

Ingen kan missta sig på lärarsveriges massiva vädjan till utbildningsministern och andra ansvariga politiker: Ambitionsnivån för skolan måste vara realistisk och stå i proportion till de förutsättningar som faktiskt råder för oss lärare. Pandemier kan inte innebära att förväntningarna på skola och utbildning förblir opåverkade. Den läxan måste beslutsfattarna göra under sommaren. För ingen vet med säkerhet om pandemin tar ny fart under höstterminen.