Lärarförbundet
Bli medlem

Sätt press på din kommun att bli bästa skolkommun!

Är det någon poäng att utse Sveriges bästa skolkommun i ett läge där kommunerna skär ner på skola och utbildning? Svaret är definitivt ja. Alla kommuner bär alltid ansvaret för sina prioriteringar. Bästa Skolkommun är ett verktyg för att påkalla det ansvaret.

Fyller verkligen Lärarförbundets kommunrankning Bästa skolkommun något syfte med tanke på alla de nedskärningar som nu görs på så många skolor? Ja, en besparingsvåg sveper fram i många kommuner. Skatteintäkterna räcker inte till när kostnaderna ökar för allt fler äldre och allt fler yngre och när arbetslösheten stiger.

Samtidigt har regeringen valt att inte höja statsbidragen till kommunerna ens i närheten av vad som behövs för att motsvara behoven i kommunerna. Staten saknar inte ekonomiskt utrymme, men regeringen har tyvärr valt att prioritera annat. Följden bli att många kommuner fortsätter skära i sina kostnader för skola och förskola. Men det är precis just därför som Lärarförbundets kommunrakning är viktigare än någonsin.

Varje kommun kan välja att sätta skolan först

För kommunernas besparingar på utbildning är – trots regeringens föga lyckade kommunpolitik – inte oundvikliga. Varje kommun kan prioritera. Varje kommun kan välja att sätta skolan först – eller att inte göra det.

Handlingsalternativen blir mer drastiska när resurserna är knappa, men valen måste fortfarande göras och varje kommunledning hållas ansvarig för sina prioriteringar. Politikerna kan välja att satsa på skolan och låta andra kommunala ansvarsområden stå tillbaka – alternativt höja kommunalskatten. Skolbesparingar är inte ödesbestämda. Varje kommunledning har val att göra. Val som de måste hållas ansvariga för.

Investeringar i utbildning ger mångdubbelt tillbaka

Kommunpolitikerna borde förstå vilken oerhört kraft som ligger i att satsa på bra utbildning. Det samhället investerar i utbildning ger långsiktigt mångdubbelt tillbaka genom framtida skapande och kreativitet, jobb och konkurrenskraft. Den som inte värnar och vårdar skola och utbildning bygger heller inte framtiden. Det finns alltså goda skäl för att sätta skolan först.

Följaktligen finns det anledning för Lärarförbundet att även i den här situationen genomföra den årliga skolrankningen och utse bästa skolkommun. Vi utkräver ansvar och pekar på brister och förbättringsområden. Det är ett sätt för oss som facklig organisation att lokalt i varje kommun trycka på, skapa debatt och dialog för att få fram de rätta besluten för skolan.

Låt lärare vara lärare

Alla förbättringar i skolan kostar heller inte pengar. Bästa skolkommun är inte bara ett verktyg för att visa hur mycket landets 290 kommuner väljer att satsa på skolan – det är också ett verktyg för att synliggöra behov av andra åtgärder.

Vi vet att lärare varje dag gör uppgifter som inte tillhör kärnuppdraget – allt från administrativa pålagor för att rapportera och dokumentera, till att städa, fixa vikarier och kopiera. Det går ofta att förbättra arbetsorganisationen och faktiskt se till att vi lärare får vara just lärare.

Bestäm er – bli bästa skolkommun

En nyckel till framgång är just att lärarkompetensen används till det som har betydelse för elevernas lärande. Lita på att vi lärare och skolledare tar vårt yrkesansvar bara vi får använda vår tid och kompetens till det som spelar roll för eleverna. Då får kommunerna fler som både vill bli och förbli lärare och skolledare.

För den kommun som vill klättra i Lärarförbundets skolrankning har jag ett tips: Bestäm er för att verkligen prioritera skolan och för att få till stånd den lokala dialogen med oss lärare och skolledare. Jag garanterar att det leder till framgång.

Lärare är en del av lösningen!

Idag firar vi Väldslärardagen och uppmärksammar rätten till utbildning och hur mycket den betyder för vår gemensamma framtid.

Världslärardagen, World Teachers’ Day, instiftades 1994 av Unesco och firas nu i över 100 länder. Det är en dag då vi ska hylla alla lärare världen över för den betydelsefulla samhällsinsats som vi gör varje dag. Men också för att påverka så att vikten av skola, utbildning och lärarfackligt engagemang ges större genomslag i vårt land, såväl som i alla världens länder.

Investeringar i utbildning ger mångfalt tillbaka

Vi lärare vet att vårt arbete i mycket lägger grunden för framtiden. Bakom varje barn och elevs lärande och utveckling finns en lärare. Och vår gemensamma framtid beror just på deras förmågor som kunniga och delaktiga framtida samhällsmedborgare.

Alla de utmaningar som världen står inför hänger på kunskaperna hos den framtida generationen. Det samhället investerar i sin lärarkår, det kommer mångfalt tillbaka. Därför är det så viktigt att kämpa för en förskola och skola som får tillräckligt med resurser för att klara sitt uppdrag.

Vi behöver uppmärksamma betydelsen av goda villkor för läraryrket. För trots att läraryrket är en bärande pelare för samhällsbygget, så är bristen på lärare enorm.

Lärarbristen är global

I Sverige saknas över 65 000 behöriga lärare – det är allvarligt. Globalt saknas det mer än 2,7 miljoner lärare – en fullständigt ohållbar situation som betyder att många barn får växa upp med stora brister i sin grundläggande utbildning. I vissa länder är det inte ovanlig att ett klassrum rymmer upp till 100 elever och bara en lärare.

Ändå är det 70 år sedan som FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna antogs och där utbildning räknas som en grundläggande rättighet. Trots det saknar drygt 60 miljoner barn i världen tillgång till skolgång överhuvud taget.

Räknar man in möjligheten att gå i högstadiet och gymnasiet handlar det om över en kvarts miljard barn och ungdomar. En nästan ofattbar siffra. Fortfarande år 2019 är utbildning inte något som kommer alla till del.

Lärare i solidaritet över gränserna

Rätten till offentligt finansierad utbildning av god kvalitet för alla och ett livslångt lärande är viktiga inslag för att säkra ett lands demokrati och välstånd. Lärarorganisationer världen över är med och kämpar för detta mål. För den fackliga tanken går längre än nationsgränsen och bygger på att vi blir starkare om vi håller samman och visar solidaritet över gränserna.

Lärarförbundet stödjer uppbyggnaden av oberoende, starka och demokratiska lärarfackliga organisationer i många länder. Vi gör det för vi vet hur viktigt det är med fria fackföreningar för att utveckla demokratin, fördela världens resurser mer jämlikt och skapa schysta arbetsvillkor. Läs gärna mer om Lärarförbundets internationella arbete här.

Utbildning gör världen bättre

Det går inte att bortse från att vi lärare är en väldigt viktig del av lösningen på många av världens stora utmaningar. Inte minst för att skapa hållbara, demokratiska och jämställda samhällen utan krig, svält och fattigdom. Kunskap och utbildning är svaret på så mycket av dessa utmaningar.

Utbildning i hela världen är även en nyckelfråga för att klara klimatkrisen. Vi behöver ta tillvara de forskningsrön som redan finns och omsätta dem i praktisk handling, vilket ofta kräver just utbildning, och vi behöver också nya vetenskapliga språng och nya innovationer. I den omställning som krävs är det våra kunskaper som ger oss tekniken och de politiska och samhällsomdanande verktygen för att ta oss an förändringen.

Kunskap avgörande för att möta klimatkrisen

Vi som människor behöver lära oss att bli klimatsmarta och därför är vi lärare en del av lösningen. Lärarförbundet har inom Education International tagit tydlig ställning för att vi ska arbeta för att regeringar antar utbildnings- och forskningspolitik som gör det möjligt att säkerställa att människor kan leva på en hållbar planet.

Så låt Världslärardagen påminna om vilken betydelse för vår gemensamma framtid som läraryrket har. Om hur viktigt det är att vi är många som påverkar våra politiker att investera i utbildning. Och hur viktiga vi lärare är för varandra. Det gäller i hela världen. Och det gäller också här i Sverige.

Lärarnas pensioner måste hänga med i utvecklingen

Idag är det Tjänstepensionens dag! För många innebär tjänstepensionen flera tusenlappar varje månad i pension.

Som medlem i Lärarförbundet kan du räkna med att vi, ditt fackförbund, varje dag kämpar för bättre villkor i din anställning. Det gäller också din pension – något som många kanske inte tänker på.

Tjänstepensionen är uppskjuten lön

Tjänstepensionen är uppskjuten lön och en viktig del av din försörjning som pensionär. Kollektivavtalets största ekonomiska förmån utgörs av tjänstepensionen och är därför något som Lärarförbundet och de andra fackförbunden jobbar hårt för att värna och utveckla. Det behövs särskilt i en tid när många arbetsgivare är inriktade på att sänka sina kostnader.

Pensionsvillkoren ska alltså ses som en viktig del i att göra läraryrket mer attraktivt. Idag saknas 65 000 behöriga lärare och rekryteringsbehovet framöver växer. Sveriges kommuner och landsting (SKL) uppskattar det totala rekryteringsbehovet fram till 2031 till 187 000 heltidstjänster. Det går inte att bortse från att även lärarnas pensionsvillkor måste vara konkurrenskraftiga om fler ska kunna lockas till att bli lärare.

Kommunsektorn släpar efter

Din pension består av tre delar; 1. Allmän pension från staten (orangea kuvertet), 2. Tjänstepension från arbetsgivaren och 3. Privat sparande. Tjänstepensionen har blivit en allt viktigare del av din inkomst som pensionär och styrs genom de kollektivavtal som Lärarförbundet tecknar med arbetsgivarna.

I många branscher har avsättningen till tjänstepensionen ökat de senaste åren. Men tyvärr har Sveriges kommuner inte följt med i den utvecklingen, vilket riskerar att ge många lärare en sämre pension än om vi valt ett annat yrke.

Nu startar vi centrala förhandlingar med SKL

Därför har Lärarförbundet begärt förhandling med SKL om högre avsättningar. Samtliga fackförbund inom den kommunala sektorn står bakom kravet. Tillsammans representerar vi drygt en miljon anställda i kommunal sektor. Förhandlingarna påbörjas nu under hösten.

Tjänstepensionen för kommunalt anställda lärare måste vara konkurrenskraftig och göra läraryrket mer attraktivt – särskilt i en tid där rekryteringsbehovet kommer att vara mycket stort under lång tid framåt. Nu ska vi få arbetsgivarna att inse att det också ligger i deras intresse.

Vill du veta mer om din pension? Logga in här.

Så får vi mindre stök i våra skolor

Det är för många lärare som i dag möter stökiga situationer och som lämnas ensamma med att hantera dem, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Det är för många lärare som i dag möter stökiga situationer och som lämnas ensamma med att hantera dem, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

När ordningsstörande händelser inträffar, så måste lärare tillförsäkras det lagstöd som krävs för att kunna skapa studiero även i svåra situationer. Det stödet och den tilliten måste ges till Sveriges lärare.

Många lärare tvekar att gripa in i stökiga situationer i skolan. Det visar en färsk undersökning som Lärarförbundet låtit göra. Över hälften av lärarna uppger att de har tvekat att ingripa i en ordningsstörande situation på grund av rädsla för att bli anmälda. Drygt 4 av 10 svarar att de är osäkra på hur de ska agera när en elev vägrar lämna klassrummet trots att de har visat ut eleven. Omkring en tredjedel är osäkra på hur de ska agera när en elev vägrar lämna ifrån sig sin mobil eller andra föremål.

Lagstiftning med många luckor

Varför upplever så många lärare att detta är oklart? Svaret är att gällande lagstiftning innehåller många luckor. Skollagen ger lärare rätt att använda den disciplinära åtgärden utvisning ur klassrummet, men om eleven vägrar har lärare inte tydlig rätt att fysiskt ingripa för att få eleven att lämna klassrummet.

En elev som beter sig störande kan blockera en hel lektion genom att vägra. Läraren är å ena sidan skyldig att gripa in för att skapa studiero, å andra sidan är det oklart vad läraren egentligen kan göra. Läraren har också tillsynsansvar för utvisade elever även när de lämnat klassrummet. Hur det ansvaret ska kunna upprätthållas är svårt att förstå.

I dag läggs ett extremt tungt ansvar på läraren att lyckas göra ett exakt korrekt ingripande. Ingripandet kan annars dra igång en process som pågår i flera år. En process som ofta blir slitsam och kräver omfattande dokumentation, utredning, samtal och redogörelser. Faktum är att när ordningsstörande händelser inträffar, så har vi lärare varken det lagstöd eller det handlingsutrymme som krävs för att på riktigt kunna uppfylla yrkesansvaret i förhållande till vårt uppdrag och vår yrkesetik. Det lagstödet och den tilliten måste vi få.

Lärare ska inte behöva vara rädda

Långt ifrån alla lärare möter de här problemen i sin vardag, men alla lärare kan förr eller senare få utåtagerande elever eller möta en klass som är i en stökig fas. Det Lärarförbundet vill understryka är att lärare aldrig ska behöva vara rädda för att oavsiktligt göra fel för att bringa ordning och studiero i klassen. Så kristallklart måste det bli med regler och ansvar.

Vi lärare är i allmänhet bra på att skapa studiero. Det råder inte kaos i svenska klassrum. Proportionerna ska inte förloras i den pågående debatten. Men det är för många lärare som i dag möter stökiga situationer och som lämnas ensamma med att hantera dem.

Tydliga befogenheter för lärare att ingripa är nödvändigt, men långt ifrån generallösningen för att skapa en lugn och trygg studiemiljö. I enkäten pekar lärarna själva på att den långsiktiga lösningen handlar om tillräckliga resurser för särskilt stöd, tid för att planera undervisningen, en bra elevhälsa samt en väl fungerande rastverksamhet.

Föga överraskande handlar det alltså om att politikerna måste satsa på de bärande förutsättningarna för en bra undervisning. Det är själva fundamentet för ett bra studieklimat.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand

Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 10/19

Svagt söktryck till lärarutbildningen handlar om läraryrkets villkor

Det blev ännu ett läsår med svagt söktryck till lärarutbildningen. Det visar antagningsstatistiken för höstterminen. Sveriges politiker är svaret skyldiga att ta fram en plan för hur skolan ska kompetensförsörjas med behöriga lärare.

Statistik som Universitets- och högskolerådet (UHR) tagit fram åt Tidningarnas Telegrambyrå (TT) visar att antalet antagna till alla typer av lärarutbildningar minskade jämfört med förra höstterminen. Totalt antogs 13 831 denna höst, jämfört med 13 995 förra hösten.

Utvecklingen går år fel håll

Minskningen är förvisso liten, men utvecklingen fortsätter röra sig åt fel håll. UHR:s sammanställning visar också att hälften av höstens alla lärarutbildningar inte fick några reserver. Alla behöriga sökande kom alltså in utan konkurrens. Det ökar tyvärr risken för avhopp.

Svensk skola är i akut behov av fler behöriga lärare. Skolverket och Universitetskanslersämbetet (UKÄ) bedömer att det skulle behövas antas över 23 000 studenter årligen för att klara kommande pensionsavgångar och tillflöde av elever. Redan idag saknas nära 65 000 utbildade lärare, förskollärare och skolledare. Till år 2031 är prognosen att det kommer saknas närmare 80 000 lärare. Så många som 3 av 10 lärare i grundskolan är idag obehöriga.

Lärarbristen har sedan länge tagit ett fast grepp om skolsverige och påverkar hela samhället negativt. Det stora antalet obehöriga leder till kvalitetsbrister och till en högre arbetsbelastning för oss som är behöriga lärare.

Den pedagogiska segregationen

Det är dessutom extremt stora skillnader mellan olika skolor och kommuner vad gäller lärarbehörighet. På vissa skolor är gott och väl 9 av 10 lärare behöriga, på andra skolor är det tyvärr inte ovanligt att de obehöriga är fler än de behöriga. Andelen behöriga lärare skiljer sig så påtagligt utifrån ett starkt socioekonomiskt samband.

Vi har i praktiken en kraftig pedagogisk segregation som försämrar likvärdigheten i den svenska skolan. Det är elever som i slutändan drabbas och som i värsta fall sätter spår för hela deras liv.

Så får vi utvecklingen att gå rätt håll

Hur vänder man den här negativa utvecklingen? Ja, lösningen ligger inte i en omvälvande totalreform av lärarutbildningen, vilket jag skrivit tidigare om här. Det vore en återvändsgränd som bortsåg från de verkliga orsakerna till varför studenttillströmningen är för svag.

Det borde istället stå klart för våra politiker både i kommunerna och i riksdagen att det långsiktigt inte finns några genvägar. Läraryrket måste locka och då måste arbetsbelastningen bli rimlig och lönen matcha andra jämförbara yrken. På lite kortare sikt borde politikerna göra en massiv satsning på vidareutbildning för de tiotusentals obehöriga som idag jobbar som lärare. En hel del obehöriga har delar av en pedagogisk utbildning. Gör det lätt för dem att komplettera och ge dem betalt under studietiden.

Sluta se skolan som en budgetregulator

Arbetssituationen för lärare och skolledare har försämrats stegvis. Skolan har blivit till en budgetregulator för svenska kommunpolitiker. I takt med att resurserna minskat har tempot drivits upp och sjukskrivningarna ökat.

Samtidigt som kommunpolitikerna stramat åt, så har påbuden från rikspolitikerna om hur lärare ska sköta sitt jobb växt lavinartat. Friheten att själv bestämma över det pedagogiska upplägget har beskurits. Kraven på lärarna att administrera och dokumentera har istället fått ta mer och mer tid i anspråk. Våra riksdagspolitiker borde ägna mindre energi åt att detaljstyra oss lärare och istället se till att staten tar ett större ansvar för skolans finansiering. Det skulle öka intresset för fler att välja lärarbanan som sitt yrkesval.

Efterlyses: Plan för skolans kompetensförsörjning

Staten och huvudmännen måste tillsammans göra mycket mer för att kön till lärarutbildningen ska ringla lång och kön ut ur läraryrket bromsas upp. För tyvärr har 38 000 utbildade lärare valt att lämna yrket i förtid.

Kom ihåg att en skola inte är en skola bara för att det står på väggen ovanför ytterdörren. Det blir en skola först när eleverna faktiskt får möta lärare med den utbildning som krävs för att kunna ansvara för en undervisning av hög kvalitet.

Vi lärare och skolledare förväntar oss att ni som är kommunpolitiker tar ert ansvar som arbetsgivare. Och att ni som är nationella politiker och våra yttersta förutsättningsgivare tar ert ansvar. För det är mer än hög tid att ta fram en nationell kompetensförsörjningsplan för skolan som på allvar möter lärarbristen.

En starkare lärarkår

För att öka den fackliga styrkan för Sveriges lärare har styrelserna för Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund beslutat att inleda en diskussion om hur en helt ny facklig organisering av lärarna skulle kunna utformas.

För mindre än ett år sedan beslutade Lärarförbundets kongress om en ny vision och en ny inriktning för förbundet med en delvis ny identitet som fackligt professionsförbund och en ny medlemsparagraf. Sedan dess har vi fått förnyad fart på rekryteringsarbetet och Lärarförbundet står på många sätt väl rustat för att möta framtiden.

Vi har gått igenom en förändringsresa, lyft fram vår yrkesstolthet och blivit mer medlemsnära med ett tydligt fokus på att driva frågorna om minskad arbetsbelastning, ökat inflytande och höjda löner. Vi har satt en agenda för en stark profession med betoning på yrkesansvaret, den vetenskapliga grunden och yrkesutvecklingen.

Men vi som har förtroendet att leda Lärarförbundet just nu har också ett ansvar att rannsaka oss själva och startar därför en process för att se över möjligheterna att än bättre svara upp mot medlemmarnas behov och förväntningar när det gäller att stärka läraryrkets villkor och status.

Ny organisering av Sveriges lärare?

Styrelserna i Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet har därför enhälligt fattat beslut om att föra upp frågan om en helt ny organisering av landets lärare på respektive förbunds kongresser. Syftet är att pröva om och hur detta kan öka vår fackliga styrka. Avsikten är att brett involvera medlemmar och förtroendevalda i diskussionen.

Bakgrunden till beslutet grundar sig i den utvärdering av samverkansavtalet som vi gemensamt genomfört under våren. Utvärderingen visar att nuvarande ordning inte gynnat våra medlemmar eller gjort lärarfacken starkare, att konkurrensen inte lett till en högre anslutningsgrad eller bättre avtalslösningar och att nuvarande organisationsidé tveklöst skapar merkostnader för båda förbundens medlemmar. Den tid och de resurser som idag läggs på att konkurrera och i vissa fall positionera oss mot varandra skulle istället kunna förstärka arbetet med att se till att arbetsgivarna gör vad de ska och att politiker fattar de beslut som krävs.

Handlar inte om samgående

Lärarförbundet kommer att kalla till extra kongress i maj 2020 och i god tid innan dess hämta in medlemmarnas syn på saken. Om kongressbesluten i båda förbunden sedan öppnar för att skapa en helt en ny organisering av Sveriges lärare, så kommer det att krävas ytterligare en kongress för att fatta dessa beslut.

Det bör betonas att det inte är aktuellt med ett regelrätt samgående förbunden emellan, utan diskussionen handlar om att undersöka möjligheterna att bilda en helt ny organisering som ger ökad facklig styrka. Parallellt med denna diskussion kommer Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund att utveckla sitt samarbete när det gäller villkor, utbildningspolitik, medlemsnytta och förhållningssätt till rekrytering inom ramen för gällande samverkansavtal.

Kraftfullare tillsammans

I en tid då pressen är hård på offentlig sektor med stora nedskärningar i flertalet kommuner och många medlemmar upplever en ökad arbetsbelastning krävs en kraftfull facklig styrka med hög organiseringsgrad i samtliga skolformer. Våra resurser i de två lärarorganisationerna borde därför kunna samordnas och tas tillvara bättre än i dag, inte minst i samband med avtalsrörelserna.

Styrelserna i Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund har gemensamt konstaterat att det i dag finns ett omfattande och väl fungerande samarbete på lokal nivå. Tyvärr tvingas vi också konstatera att befintlig samverkan inte har lyckats leverera tillräcklig medlemsnytta. Därför behöver vi undersöka nya vägar och arbetsformer.

Handlar om att stärka läraryrkets ställning

På kort sikt innebär det beslut som nu fattats ingen skillnad för medlemmarna. Lärarförbundet fortsätter att arbeta i enlighet med de kongressbeslut som finns och utifrån det samverkansavtal med Lärarnas Riksförbund som finns redan idag. Sedan får den fortsatta diskussionen visa vägen.

Jag är övertygad om att en mer samlad organisering av Sveriges lärare skulle stärka läraryrkets ställning i Sverige. Och jag hoppas och tror att diskussionen om en ny organisering ska utmynna i något som gör att lärarkåren kan agera kraftfullare tillsammans.

Nolltolerans mot hot och våld i skolan

Hela samhället måste mobiliseras mot hot och våld i skolan. Ingenting annat än nolltolerans får accepteras.

Antalet anmälningar om hot och våld i skolan fortsätter att öka. Det visar statistik från Arbetsmiljöverket och som Dagens Nyheter redovisar och som även Lärarnas tidning skriver om här.

Sett över en femårsperiod har anmälningar om hot i skolorna ökat med 35 procent. Anmälningar om fysiskt våld har ökat med oroväckande 89 procent. Enligt Arbetsmiljöverket är ökningstakten i skolan större än inom andra samhällssektorer.

Mer måste göras för att pressa tillbaka våldet

Det går förstås inte att säkert veta om benägenheten att anmäla har ökat, men risken finns att det också finns ett stort mörkertal. Den ökning som siffrorna visar kan inte betraktas som någonting annat än en ytterst allvarlig utveckling och en signal om att mer måste göras för att pressa tillbaka våldet och skapa en god arbets- och lärmiljö. Trygghet och säkerhet är en grundförutsättning för att vi lärare ska kunna lyckas med vårt pedagogiska uppdrag.

De allra flesta skolor landet runt är lugna och trygga skolor utan förekomst av allvarliga hot eller våldssituationer, men vi måste sträva efter nolltolerans och utvecklingen tycks nu gå åt helt fel håll. När det normala bryts handlar det väldigt ofta om situationer med utåtagerande elever där kontrollen på olika sätt förloras. Det är extremt viktigt att sådana händelser anmäls, utreds och får konsekvenser. Annars så kommer situationen inte att kunna förbättras.

Arbetsgivaren är alltid ytterst ansvarig

Varenda skolarbetsgivare måste ta sitt ansvar så att det alltid finns ett aktivt förebyggande arbetsmiljöarbete som innefattar handlingsplaner, kompetensinsatser och riskbedömningar och också en fungerande företagshälsovård och elevhälsa. Alla skolhuvudmän måste erbjuda stöd och ha etablerade säkerhetsrutiner. Lärare ska aldrig lämnas ensam med ansvaret att hantera situationer som spårar ur. Det är arbetsgivaren som är ytterst ansvarig för en god arbetsmiljö.

Våra politiker behöver ta trygghet och säkerhet på våra skolor på stort allvar. Men det gäller att vidta rätt åtgärder som faktiskt ökar tryggheten i våra skolor. För det är lätt hänt att försöka framstå som handlingskraftig genom att föreslå spektakulära åtgärder som till exempel omfattande kameraövervakning eller metalldetektorer. Men det gör knappast skolmiljön mer trygg och mindre hotfull. Och våldet kan lätt flytta utanför kameralinsens öga.

Hela samhället måste hjälpas åt

Dialog och samarbete med föräldrar och vårdnadshavare är förstås centralt. Men förekomsten av hot och våld är inte sällan präglat av sociala omständigheter som familje- och hemsituationer eller av medicinska omständigheter. Alla relevanta samhällsaktörer som polis, socialtjänst och hälso- och sjukvård behöver öka sina kontaktytor med skolan. Hela samhället behöver mobiliseras för att få en skola fri från hot och våld.

Självklart blir det arbete som görs i skolan mer framgångsrikt om vi lärare verkligen får tid att ägna oss åt våra elevers lärande och deras behov. När det görs nedskärningar på skolan i de kommunala budgetarna får det kanske inga omedelbara effekter, men på sikt blir det alltid eleverna som får betala priset. I vissa fall kan bristen på stöd och resurser faktiskt ligga bakom obehagliga incidenter som annars kunnat förhindras. Det är en insikt som gärna får leta sig in i hos såväl riks- som kommunpolitiker.

Alla beslutsfattare och samhällsaktörer måste hjälpas åt nu. Alla skolledare, lärare och elever måste få känna trygghet i skolan.

Ge skolan mer resurser, regeringen!

Statistiken visar att svensk skola är långt ifrån den resursstarkaste när det gäller själva kärnan i verksamheten; personal och undervisning, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Statistiken visar att svensk skola är långt ifrån den resursstarkaste när det gäller själva kärnan i verksamheten; personal och undervisning, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Sverige satsar mindre än OECD-snittet på undervisning och personal i skolan. Jag tvivlar på att majoriteten av svenska folket verkligen vill ha det så.

Allt fler skolor och förskolor brottas med sparbeting och knappa resurser. För många av Lärarförbundets medlemmar innebär det en ökad arbetsbelastning som ytterligare höjer tempot och stressen – från en redan för hög nivå.

Fortsatta besparingar

I en undersökning som Lärarförbundet gjorde förra året uppgav fem av tio lärare att arbetsbelastningen är för hög. Var femte lärare uppgav att de har svårigheter att varva ner varje dag. Varannan lärare att de ofta har en bristande sömn som får konsekvenser på funktionsförmågan. Jämfört med de flesta andra yrkesgrupper är detta höga och alarmerande tal.

Men många kommuner har fortsatt att göra besparingar på skola och förskola. Kommunerna pressas av att barn, unga och äldre blir fler, vilket ökar kostnaderna för utbildning och leder till allt större barn- och elevgrupper. Till detta kommer prognoserna om en annalkande lågkonjunktur. Sveriges kommuner och landsting (SKL) räknar med att kommunerna kommer att sakna 20 miljarder kronor 2022. Regeringen borde skjuta till medel till skolan i den budgetpropositionen som presenteras inom kort. Annars blir läget ohållbart.

Men Sverige satsar väl redan väldigt mycket på skolan, kanske någon invänder. Tyvärr är det inte riktigt så. Till skillnad mot vad många tycks tro, så tillhör Sverige inte toppskiktet när det gäller resurser till skolan.

Sverige under snittet för OECD

OECD samlar regelmässigt in statistik (Education at a Glance) över vad som kallas Primary school, det vill säga grundskolans klass 1 till 6. Sett till hur mycket som läggs per elev relativt BNP per capita hamnar visserligen Sverige i nivå med snittet för OECD. Men i Sverige är till exempel skolmåltiderna fria, en kostnad som bara finns i ett par ytterligare länder. Sverige har även en geografi som gör att vi har högre kostnader för exempelvis små skolor och skolskjutsar.

Hur är det då med resurserna för själva undervisningen? Det svaret får vi genom OECD:s data om personalkostnaderna för skolan relativt BNP per capita per elev. Sverige hamnar här klart under snittet för OECD. I topp ligger Sydkorea, Storbritannien och Norge. Statistiken visar att svensk skola är långt ifrån den resursstarkaste när det gäller själva kärnan i verksamheten; personal och undervisning.

Allt mindre tid

Frågan är om majoriteten av svenska folket verkligen vill att det är så här vi ska prioritera mellan olika samhällsområden? Tillåt mig tvivla.

Kvalitet kräver tid, det vet alla. Trots det har lärare fått allt mindre tid för det som är själva kärnan i uppdraget: undervisningen och den pedagogiska utvecklingen. Under drygt ett decennium har en våg av reformer sköljt över skolan, utan att tillräckligt med tid och resurser har vikts för det.

Våra politiker i regering och riksdag behöver sluta ålägga lärarna nya krav och måsten och istället växla upp statens ansvar för att säkerställa skolans fulla finansiering. Det handlar om balans mellan krav och resurser. Det handlar om balans mellan politik och tillit.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand

Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 9/19

Framtidssäkra Sverige

Det vi satsar på skola och utbildning i dag ger mångdubbelt igen i framtiden. Ekonomisk tillväxt och kunskap är kommunicerande kärl, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Det vi satsar på skola och utbildning i dag ger mångdubbelt igen i framtiden. Ekonomisk tillväxt och kunskap är kommunicerande kärl, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Staten måste ta större ansvar för skolans finansiering. Höstens budgetproposition behöver innehålla mer resurser till kommunerna så att de klarar att finansiera behoven i förskola och skola.

Just nu pågår överläggningarna mellan finansministern och företrädarna för regeringens samarbetspartier om budgetpropositionen som ska lämnas till riksdagen i mitten av september. Förhoppningsvis inser politikerna hur oerhört viktigt det är att kommunernas ökade ekonomiska utmaningar leder till att staten kliver fram och ökar statsbidragen.

Inte minst skolan och förskolan är i intensivt behov av mer resurser. Lärare och skolledare behöver få en rimligare arbetsbelastning och barn och elever det stöd som de behöver. En växande befolkning kräver också investeringar i fler förskolor och skolor.

Ökande kostnader för utbildning och omsorg

Många av Lärarförbundets medlemmar upplever hur skolan och förskolan blöder. Kommun efter kommun sparar och skär ner på barn och utbildning. En enkät till Lärarförbundets lokalavdelningar i vintras visar att sex av tio kommuner lägger mindre pengar på skolan i år än förra året. Arbetssituationen är på många håll ohållbar. Ofta är det de elever som har störst behov som drabbas hårdast – det är de extra resurserna som försvinner först.

Kommunerna pressas av att barn, unga och äldre blir fler, vilket ökar kostnaderna för utbildning och omsorg. Gruppen i arbetsför ålder ökar inte i samma takt och eftersom kommunernas intäkter till övervägande del bygger på inkomstskatter så uppstår underskott. Staten har däremot bredare och mer robusta skattebaser, bland annat på konsumtion och fastigheter, och skulle kunna bistå med finansiering av välfärdens kärnområden.

Vikande konjunktur

Utvecklingen med allt fler äldre och yngre och relativt sett färre i arbetsför ålder, samtidigt som konjunkturen försämras, innebär att hela det kommunala välfärdsåtagandet sätts under stark press. Under 2018 gick 69 av landets 290 kommuner med underskott. Så många har det inte varit på över 15 år. I år räknar så många som 110 av totalt 290 kommuner att gå med minus.

I Lärarförbundet brukar vi säga att allt börjar med bra lärare. Med det menar vi att den grund som läggs i förskolan, fritidshemmet och i skolan påverkar enskilda människor under hela livet, vilket i sin tur påverkar samhällsutvecklingen. Våra förutsättningar att utöva vårt yrke på ett bra sätt avgör så mycket av vår gemensamma framtid.

Utbildning och kunskap ger välstånd

Kunskap är makt, brukar det sägas. Men kunskap ger också välstånd. Befolkningens utbildning och kunskaper har en allt större betydelse för den ekonomiska utvecklingen i ett land. Därför är det så viktigt att inte slarva med skolan och lärares arbetsvillkor. Det vi satsar på skola och utbildning i dag ger mångdubbelt igen i framtiden. Ekonomisk tillväxt och kunskap är kommunicerande kärl.

När finansminister Magdalena Andersson och de andra politikerna gör sina avvägningar om hur statsbudgeten ska sättas samman, så är det så oerhört viktigt att de bär med sig det perspektivet på utbildning och kunskap. Kom ihåg att det vi satsar på skola, fritidshem och förskola i förlängningen framtidssäkrar Sverige.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare

Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 8/19

Stoppa stoppen för livslångt lärande

Politiker från höger till vänster talar högtidligt om behovet av ett livslångt lärande. Det förpliktigar, för det finns många politiska beslut att fatta som skulle underlätta för fler att utbilda, omskola och förkovra sig.

Begreppet livslångt lärande kopplas ofta till omställning på arbetsmarknaden. Men det handlar minst lika mycket om ett bredare bildningsperspektiv för att genom hela livet kunna vidareutveckla, bredda och fördjupa sina kunskaper. Om att se bildning som en del av det som ger livet mål och mening.

Grunden för bildning läggs förstås redan i förskolan och skolan. För att sedan kunna fortsätta en livslång bildningsresa behövs ett utbildningssystem utan inlåsningseffekter och höga trösklar. I Sverige har vi länge arbetat för att det ska vara möjligt för alla att gå in och ur utbildning under livet, men fortfarande återstår många hinder. Här följer några tankar om vad som kan göras för att minska stoppen och för att Sverige ska ta några rejäla kliv framåt mot ett samhälle som verkligen präglas av livslångt lärande.

Professionsprogram

Under några år har Lärarförbundet drivit frågan om att inrätta så kallade professionsprogram. Tanken är att såväl skolan som läraryrket vinner på att lärare och skolledare utvecklas under hela yrkeskarriären. Professionsprogrammet är tänkt att på ett mer systematiskt sätt kvalitetssäkra kompetensutvecklingen och att ge den enskilde rätt till en struktur för att fördjupa och bredda sina kunskaper. Nu hoppas vi att regering, riksdag och arbetsgivare kommer att se till att förverkliga professionsprogrammet under de närmast kommande åren.

Lärarbristen

Det största och mest problematiska stoppet i utbildningssystemet idag är faktiskt lärarbristen. Tre av tio lärare i grundskolan är obehöriga idag och skillnaderna mellan skolor enorma. Det skapar stora kvalitetsskillnader för eleverna. Skillnader som riskerar att följa med och hämma elevernas kunskapsresor genom hela livet. Därför är det så viktigt att läraryrkets attraktivitet ökar så att fler vill bli lärare och att nya vägar inom lärarutbildningen sjösätts snabbt, till exempel i syfte att göra det enklare att plugga och jobba samtidigt – och senare i livet.

Se till att yrkesprogrammen ger högskolebehörighet

Gymnasieskolans yrkesprogram innefattar inte högskolebehörighetsgivande kurser i sitt grundupplägg. Dessa kurser måste eleverna välja till särskilt. Detta bidrar till att elever väljer bort yrkesprogram och att yrkesprogrammen får lägre status. Utan högskolebehörighet begränsas den enskildes möjlighet till livslångt lärande. Alla gymnasieprogram borde ge högskolebehörighet.

Tänk nytt kring gymnasieskolans introduktionsprogram

Introduktionsprogrammen ska ge obehöriga elever möjlighet att komma in på ett nationellt program eller leda till arbete. Men av de elever som påbörjade språkintroduktion 2013 är det bara 14 procent som har slutfört programmet med examen. Det sätter naturligtvis ett massivt stopp för vidare steg i kunskapsresan.

Den låga examensandelen måste ses mot bakgrund av att eleverna inte alls, eller i begränsad utsträckning, gått i grundskolan i Sverige. De har ofta erfarenheter från skolsystem med stora problem. För det andra utgör svenska språket en stor utmaning för eleverna. I många fall skulle eleverna inom språkintroduktion vara betjänta av att slutföra sina studier inom vuxenutbildningen istället och läsa sammanhållna utbildningspaket – snarare än inom gymnasieskolan. Här behövs ett nytänkande.

Möjligheterna i till vuxenutbildning varierar

Alla som inte har en genomgången grundskoleutbildning prioriteras enligt lag först när det gäller rätt till vuxenutbildning. I de fall den gruppen är stor, så räcker vuxenutbildningens resurser till färre andra. Det kan medföra ett stopp för den som inte har genomgången gymnasieutbildning om kullarna i gruppen utan grundläggande utbildning är stora. Rätten till vuxenutbildning borde vara starkare för alla.

Svårt få yrkesvux för omskolning

Den som har genomgått ett program på gymnasieskolan och som exempelvis fem-tio år senare skulle vilja arbeta inom ett yrke som har en yrkesutbildning på gymnasial nivå, till exempel kock, har svårt att komma in på utbildningen. Det beror på att alla som saknar grundskola eller gymnasieskola prioriteras före.

Rimligt på sätt och vis, men får som konsekvens att den som redan genomgått ett gymnasieprogram enbart kan komma in om antalet sökande inte är tillräckligt många. Det finns några få utbildningar som ges inom folkhögskolan, men i övrigt har den som redan gått ett gymnasieprogram svårt att kunna justera ett programval som gjordes som 16-åring. Det borde finnas fler möjligheter att göra den yrkesväxlingen.

När yrkeshögskolan leder till en återvändsgränd

Eftergymnasial utbildning inom yrkeshögskolan har expanderat kraftigt under senare år. En genomgången yrkeshögskoleutbildning är dock sällan påbyggbar för den som sedan vill utvecklas vidare. Exempelvis så kan en gymnasieutbildad barnskötare läsa till specialistbarnskötare under två år på yrkeshögskolan. Men om personen sedan vill utbilda sig vidare till förskollärare på högskolan så finns ingen möjlighet att bygga på yrkeshögskoleutbildningen.

Yrkeshögskoleutbildningen kan möjligen valideras med några poäng, men till och med det är ganska krångligt idag. Det vore ju så mycket bättre om en fördjupning för barnskötare istället innehöll en del av en lärarutbildning, så att den enkelt kan byggas på under yrkeslivets gång.

När högskolan leder till en återvändsgränd

Tänk er att en grundskollärare som har arbetat under många år i skolan vill gå vidare till att jobba inom förskolan. För att göra det krävs en förskollärarexamen och som systemet ser ut idag måste personen börja om och läsa en hel förskollärarutbildning. Några poäng kan sannolikt tillgodoräknas, men det saknas en bryggutbildning som gör det möjligt för grundskolläraren att relativt enkelt bli förskollärare.

Sverige ingår i den europeiska referensramen för kvalifikationer, EQF och har inom ramen för denna skapat en svensk kvalifikationsram, SeQF. Trots det är det svårt att fördjupa sina kunskaper från till exempel nivå 5 (bland annat yrkeshögskola) till nivå 6 (högskola) utan att gå långa omvägar. Det saknas också möjligheter att bygga på sina kunskaper inom samma nivå fast med en annan inriktning.

Ingen instans har idag ett samlat ansvar för kompetensförsörjningen i Sverige. Många myndigheter har deluppdrag inom en sektor, men ingen har ett övergripande strategiskt helhetsansvar. Kanske är det just det som behövs för att vi ska bli ett samhälle präglat av livslångt lärande?