Lärarförbundet
Vår medlemsservice Lärarförbundet Kontakt håller extraöppet till kl.19.00 för frågor som rör facklig vägledning →
Bli medlem

Vi lärare står stadigt i coronakrisen

Vi lärare fortsätter att stå stadigt och upprätthåller undervisningen så gott det går. Alla i vårt samhälle kan faktiskt dra sitt strå till stacken för att det ska kunna förbli så krisen igenom.

Gymnasie- och all eftergymnasial utbildning har övergått till att bedrivas på distans. Grundskolor, fritidshem och förskolor är i dagsläget öppna, men läget kan komma att förändras om smittskyddssituationen skulle kräva det. En viktig sak nu är vi att vi tillsammans hjälps åt och att vi hörsammar råd och anvisningar från ansvariga myndigheter.

Följ myndigheternas rekommendationer

Lärare har en utsatt position genom alla de barn och elever vi möter varje dag. I den situation som vi nu befinner oss har vi absolut inte råd med att den personal som är kvar i skolor, förskolor och fritidshem går in i väggen eller drabbas onödigt hårt av hög sjukfrånvaro. Våra huvudmän får inte släppa på sitt arbetsmiljöansvar – det är tvärtom viktigare än någonsin att vara lyhörd för hur vår arbetssituation utvecklas under kommande veckor.

Vi måste hela tiden kunna ha två tankar i huvudet samtidigt, att å ena sidan vara ytterst försiktiga och beakta smittorisken och å andra sidan upprätthålla våra arbeten så att undervisningen och samhället fungerar. För de två hänger ihop. Ju mer vi begränsar smittan desto större chans att förskolor och skolor fortsätter att ha öppet, vilket i sin tur gör att vi kan fortsätta spela roll för barn och elevers utveckling samtidigt som de som arbetar i sjukvården kan fortsätta att gå till sina arbeten.

Alla kan ta sin del av ansvaret

Jag får som förbundsordförande många brev av både medlemmar och andra som vill dela sina tankar och erfarenheter, ge kritik eller komma med beröm, ställa frågor eller komma med synpunkter. Förra veckan blev jag både stärkt och glad över förskollärare Anneli Ahlby från Visby som i en mejlväxling med mig skriver:
”Jag hoppas ju innerligt att vi är en av de förskolor som får fortsätta ha öppet för de barn vars föräldrar har just samhällsviktiga jobb. När barnen kommer med tankar och frågor om det som händer, svarar vi och samtalar för att de ska få utrymme för den oro som smittats av sig på dom, och vi bekräftar att de är trygga och har det bra på vår förskola. Vi tar oss iväg på promenader i vår lilla fina stad, leker i ruinerna, klättrar i träd, går till havet och kastar stenar i vattnet, tittar på vårblommor i botaniska trädgården. Vi gör det jag önskar att alla barn i hela världen fick göra, för att vi har möjlighet att erbjuda våra barn den här fantastiska miljön.”

Det är underbart beskrivet och går inte att uttrycka bättre! Vi lärare drivs av exakt det Anneli så bra beskriver. Självklart så tar vi därför fullt ut vår del av ansvaret för barn och elever också under de här omständigheterna. Föräldrar och allmänhet kan hjälpa oss genom att ta sin del av ansvaret. Och kommuner och enskilda huvudmän har förstås huvudansvaret för att verksamheten kan fortsätta. Som huvudmän behöver de ge rimliga förutsättningar för personalen att möta behoven hos de barn och elever som finns på plats. Det ansvaret är helt centralt, men vi kan alla bidra till att det ska fungera.

Förskolans stora betydelse

Anneli skriver till sist ”Det är intressant att förskolan som ofta kämpar med för stora barngrupper, ont om pengar, små lokaler och andra tuffa situationer nu är en av de viktigaste frågorna på regeringsnivå. Nu ser allmänheten hur viktiga vi är, det finns nog inget ont som inte har något gott med sig.” Kloka ord.

Tack Anneli och tack alla ni som står stadigt i våra skolor och förskolor nu när det stormar. Och tack också till alla er föräldrar som förstår att det lärarna behöver just nu det är ert helhjärtade stöd.

Många lärare slår knut på sig själva

En lösningsfokuserad lärarkår arbetar nu febrilt med undervisningen i förskolor, fritidshem och grundskolor och på distans i gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Det är ett pressat läge med en hög arbetsbelastning för många lärare.

Coronasmittan för med sig att många kollegor och elever är sjuka eller hemma för att de har eller precis har haft tecken på symtom. Det gör att lärare tvingas täcka upp för varandra samtidigt som de ansvarar för den ordinarie undervisningen. Nu rapporterar många lärare att de dessutom förväntas ordna distanslösningar för de elever som är hemma men inte riktigt sjuka. För lärarna har det blivit ett mycket mer omfattande arbete än vad som vanligtvis sker när en elev är frånvarande. Många lärare slår knut på sig själva för att lösa situationen.

Distansundervisning

I gymnasieskolan och vuxenutbildningen har ett febrilt omställningsarbete genomförts den sista veckan. Vi har verkligen sett prov på en kreativ lärarkår som har arbetat för att hitta nya lösningar. Det är inte en enkel utmaning. Många skolor saknar fungerande it-lösningar, datorer eller digitala plattformar för att kunna bedriva undervisning på distans. Det finns också elever som inte har en väl fungerande internetuppkoppling hemma eller lärare som inte har en kamera i sin jobbdator och därmed inte kan köra videoundervisning. Det här skapar såklart en hel del problem.

Vi vet att det finns stora brister i it-supporten. Lärarförbundet presenterade för bara för några veckor sedan en rapport som visar att var tionde lärare inte har tillgång till någon it-support alls. Av de som får it-support svarar majoriteten att de inte får it-support samma dag som ett problem uppstår. It-stödet behöver stärkas upp hos huvudmännen för att underlätta för distansundervisningen.

Det krävs såklart stora insatser att ställa om skolan från det som var planerat till att undervisa på distans. Både när det gäller vilka kurser som ges och hur de ska kunna ges. Vi lärare kommer lösa mycket av undervisningen, men alla måste vara medvetna om att det inte kommer att fungera till hundra procent. Ett särskilt fokus är såklart att se till att eleverna i trean på gymnasiet och i årskurs 9 ska få sin undervisning och sina betyg.

Andra arbetsuppgifter än undervisning

När många är sjuka eller hemma av smittskyddsskäl, uppstår det förstås också problem med bemanningen hos en del huvudmän. Det förekommer nu att lärare tillfrågas om att hjälpa till med exempelvis kök eller med städning. Sådana situationer behöver naturligtvis lösas, men det lärare och rektorer behöver göra är att bedriva undervisning så bra som det bara är möjligt under rådande omständigheter. Det förekommer även att annan skolpersonal omplaceras inom kommunen, trots att de alltjämt behövs i skolan som IT-tekniker, administratörer och skolkuratorer.

Kommunerna borde istället rikta fokus på hur människor som permitterats inom näringslivet skulle kunna komma till nytta. SAS har gjort en överenskommelse med Sophiahemmets högskola om en snabbutbildning av permitterad personal till sjukvårdsbiträden. Kommunerna borde omgående ta liknande initiativ och SKR (Sveriges kommuner och regioner) behöver ta täten.

Ambitionsnivån

Det är viktigt att alla inser att samma krav som i ett normalläge ställs på undervisningen inte kan ställas nu. Det borde vara självklart, men någon sådan riktlinje har ännu inte kommit från regeringen. Många elever och lärare är frånvarande och det gör det omöjligt att ge alla elever det som de enligt skollagen ska ha rätt till. Gränsen mellan vad som är frånvaro respektive närvaro har också blivit mer flytande när elever som i princip är friska ändå är hemma. En del föräldrar ställer krav på lärare och rektorer att skolan ska ställa upp med speciallösningar för de elever som hålls hemma.

Vi lärare är ansvarstagande och lösningsorienterade och kommer åstadkomma massor av nya kreativa undervisningssituationer. Men ambitionsnivån kan inte vara densamma nu som i ett normalt läge. Regeringen borde snarast ge tydliga direktiv om att vi inte kan ha samma krav på skolan i den här situationen som vi har annars. Allt annat är helt orealistiskt.

Fjärrundervisning fordrar ett strikt regelverk

Samspelet mellan lärare och elever är helt avgörande för en bra undervisning. Regeringen gör rätt som är relativt restriktiv med att ge huvudmännen stora friheter att bedriva fjärrundervisning.

Redan i slutet av 2017 lämnade utredningen Entreprenad, fjärrundervisning och distansundervisning sitt betänkande med ganska långtgående förslag om att låta skolans huvudmän relativt fritt använda metodiken fjärrundervisning. Utredningen föreslog att fjärrundervisning ska kunna ges i alla ämnen utom de praktisk-estetiska, och i upp till 50 procent av undervisningen i gymnasieskolan och i gymnasiesärskolan och upp till 25 procent av undervisningen i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan. Sedan dess har frågan beretts vidare i regeringskansliet och det har också bedrivits viss försöksverksamhet.

Utbildningsministern har lyssnat på lärarkåren

Lärarförbundet har ställt sig kritisk till utredningens förslag. I vårt remissvar framhöll vi vikten av att värna grundprincipen att läraren ska finnas fysiskt närvarande i klassrummet. Detta för att kunna bygga en god relation till eleven, se elevens utveckling och samarbeta nära med övriga lärare och rektor kring eleven. Vi ser fjärrundervisning endast som en lösning i vissa undantagsfall när det finns ett litet, utspritt elevunderlag när det verkligen inte går att på annat sätt få tag på behöriga lärare.

För drygt en vecka sedan presenterade så utbildningsminister Anna Ekström till slut en lagrådsremiss om fjärrundervisning. Utbildningsministern har lyssnat på Lärarförbundet och på flera punkter förbättrat förslaget jämfört med den statliga utredning som tidigare lämnat sina förslag till regeringen. Det är förstås välkommet. Webbkameror kan inte ersätta mötet mellan lärare och elev och därför är det viktigt att fjärrundervisning kringgärdas med tydliga regler och krav för att inte rucka på utbildningens kvalitet.

Närundervisning måste vara huvudregeln

Regeringens förslag innebär visserligen att fjärrundervisning ska tillåtas i något fler ämnen och årskurser än idag, men jämfört med det tidigare utredningsförslaget blir regelverket betydligt mer återhållsamt. Det ska endast vara möjligt att erbjuda fjärrundervisning om det inte finns någon lärare som uppfyller skollagens krav på legitimation och behörighet inom huvudmannens skolenhet och att huvudmannen trots upprepade ansträngningar inte lyckats anställa en sådan. Alternativt att elevunderlaget för en viss skolenhet är så begränsat att ordinarie undervisning inom skolenheten leder till betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter för huvudmannen.

Lagrådsremissen anger också att det ska tas fram föreskrifter för elevgruppstorlek och att det ska finnas en handledare närvarande i klassrummet i grundskolan, och att handledaren ska vara tillgänglig i gymnasieskolan. Förslaget är att handledarens tillsynsansvar ska regleras så att hen får vidta de åtgärder som en lärare får vidta och som är befogade för att tillförsäkra eleverna trygghet och studiero.

Det som är mindre bra i förslaget är att regeringen föreslår att handledaren inte behöver finnas tillgänglig i klassrummet i gymnasiet. Fjärrlärararen måste kunna räkna med närvarande stöd på plats, och de flesta elever behöver en närvarande vuxen som tillser lektionen. Här har regeringen landat fel.

Bra fjärrundervisning är svårt...

Fjärrundervisning är svårare att genomföra för att säkerställa kvaliteten än vad som är fallet med närundervisning. Lärarens ansvar för fjärrundervisning inbegriper betydligt många fler dimensioner än att bara föreläsa för eleverna via en skärm. Läraren behöver kunna följa elevernas utveckling, uppmärksamma deras frågor eller behov av stöd och förtydliganden, ge löpande återkoppling, upptäcka och signalera om en elev riskerar att inte nå målen, individanpassa undervisningen och ofta även bedöma och betygssätta eleverna. Läraren behöver också samarbeta med övriga lärare kring eleven och mellan ämnen, samverka med elevhälsa och andra stödfunktioner i skolan samt ha dialog med föräldrarna.

...och fjärrundervisning är inte billigare

För en bra skolverksamhet med fjärrundervisning krävs alltså att fjärrläraren omgärdas av en organisation som omfattas av ett systematiskt kvalitetsarbete. Fjärrundervisning är följaktligen inte någon billig lösning – som en del tycks tro.

Teknik och underhåll kostar, undervisningsgrupperna behöver vara mindre och både fjärrläraren och handledaren behöver kompetensutveckling samt ordentlig planeringstid såväl enskilt som med handledaren. De kommunpolitiker som tror att deras budgetar kommer att visa stora plustecken om lärartjänster köps från fjärran är i själva verket fjärran från verkligheten.

Nu har regeringen dessbättre tagit till sig att fjärrundervisning fordrar ett förhållandevis strikt regelverk och inte hörsammat de röster som ville ge huvudmännen stora friheter att ersätta traditionell undervisning med fjärrundervisning. Gott så.

IT-strulet i skolan måste upphöra

IT-strul är vardag för många lärare idag och en allt viktigare arbetsmiljöfråga, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

IT-strul är vardag för många lärare idag och en allt viktigare arbetsmiljöfråga, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Digitaliseringen genomsyrar hela samhället och skola och utbildning är naturligtvis inte något undantag. Utmaningen är att göra det på rätt sätt.

Ofta är förväntningarna från beslutsfattarna enorma om vilka snabba vinster som ska komma ut av ny teknik. Men stora teknikskiften är sällan problemfria.

Digitalisering som universalmetod

Detta kan vara bra att ha i bakhuvudet i en tid då politiker och byråkrater över hela kommunsverige uttalar sin starka tilltro till digitalisering som universalmetod att relativt snabbt åstadkomma sänkta kostnader. Det finns goda skäl att inte automatiskt falla in i detta mantra. Teknikskiften är tvärtom ofta förenade med såväl stora investeringskostnader som utbildningskostnader – och inte minst utvecklingskostnader. Det tar tid och resurser att anpassa och justera tekniken till lösningar som fungerar effektivt i verkligheten – inte bara på ritbordet. Användarvänlighet är ofta ett eftersatt område.

IT-strul

I skolans värld lever vi i en digitaliseringsprocess som vi säkerligen ännu bara sett början på. Den går inte spikrakt från klarhet till klarhet. Vägen är betydligt krokigare och påverkar vår arbetsmiljö på ett sätt som inte bara är positivt.

Digitala verktyg kan vara en viktig och helt suverän hjälp för att förbättra undervisningen. Men, en förutsättning är ju att tekniken fungerar och utgår från en väl genomarbetad pedagogik. Och det är lite si så med den saken. Det visar sig när Lärarförbundet granskar hur lärare upplever de digitala verktygen som finns i Sveriges skolor. IT-strul är vardag för många lärare idag och en allt viktigare arbetsmiljöfråga.

Negativ stress

Lärarförbundets undersökning av den digitala arbetsmiljön i skolan visar att nästan hälften av lärarna störs på hälften av lektionerna. Fyra av tio uppger att detta leder till minskad studiero. Fler än hälften svarar att de inte har tillgång till it-support samma dag som ett fel inträffat. Sex av tio lärare uppger att dokumentationen av elevers kunskapsutveckling i lärplattformar inte fungerar som ett verkligt stöd för elevernas lärande.

Brister i själva tekniken eller i stödet runt tekniken sätter alltså käppar i hjulet och leder till försämrade förutsättningar för lärares yrkesutövning. För lärarna går väldigt mycket tid förlorad och bidrar till negativ stress. För eleverna innebär det att lärandet och studieron störs och att de lär sig mindre än vad de skulle kunna göra. För huvudmännen medför IT-strulet kostnader som varje år kan räknas i miljardbelopp.

Lärare är experter på lärande

Den digitala utvecklingen i skolväsendet är för viktig för att slarvas bort så här. För det första måste skolans huvudmän bli kunnigare när det gäller digitala lösningar. För det andra behöver huvudmännens val av digitala verktyg vara väl förankrade hos de lärare som ska använda dem. Lärare är experter på lärande. Använd den expertisen! För det tredje måste staten bättre axla sitt övergripande ansvar för samordning och kunskapsstöd. Dyra och digitala verktyg som inte fungerar måste bli undantag snarare än regel.

En sak är nämligen säker. Ingen IT-lösning i världen kan kompensera för en ohållbar arbetsmiljö för oss som undervisar eleverna.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand


Johanna Jaara Åstrands ledare
Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 3/20



Fokusera på rätt saker för att minska stöket i våra skolor

Varje stökigt klassrum innebär förlorade möjligheter till lärande. Därför är det utmärkt att regeringen tar fram en plan för trygghet och ökad studiero i skolväsendet. Men fokus måste läggas på rätt saker.

Utbildningsminister Anna Ekström avlossade i veckan startskottet för det utredningsarbete som ska ta fram den nationella planen för trygghet och studiero i skolan. Studiero är en viktig fråga och det är välkommet att regeringen agerar.

Det behövs inget mobilförbud

Utredningen, som beräknas vara klar i december 2020, ska bland annat lämna förslag som stärker skolors möjligheter att ingripa vid ordningsstörningar. Det är bra och jag hoppas att det kommer att utredas grundligt ur ett lärarperspektiv.

Mindre lyckat är att utredningen ska lägga tid och kraft på frågan om förslag om ett mobilförbud i klassrummen. Mobilernas vara eller icke vara i klassrummen kan lärare och skolledare bestämma över själva utan att några ytterligare riktlinjer behövs från staten. Det regeringen och utredningen istället borde fokusera på är det förebyggande arbetet och att definiera lärares tillsynsplikt.

Glöm inte förebyggande och relationsskapande insatser

Avgörande för att minska ordningsproblem är att det finns resurser för att kunna sätta in extra stöd i tid. Idag nekas många elever stöd trots att lärare påtalar behovet. Det är inte en bra grund för studiero. Ju fler elever som får den hjälp de behöver – desto lugnare blir det i klassrummet.

En annan och viktig faktor är vikten av att aktivt kunna arbeta med att skapa förtroendefulla relationer och att se till att ordningsregler respekteras. Lärarna behöver garanteras tid för detta, liksom för att planera och utveckla undervisningen och gärna få möjlighet att arbeta i mindre elevgrupper.

Lärares ansvar och befogenheter är för otydliga

I höstas släppte Lärarförbundet en rapport som belyser problembilden och vilka åtgärder som behövs för mindre stök och ökad studiero. Rapporten visar att studieron i den svenska skolan är ett relativt utbrett problem. Det gäller inte generellt – majoriteten av skolor, lärare och elever upplever inte bristande studiero som ett problem – men det finns ändå alltför många klassrum där lärandet störs av stök och höga ljudnivåer.

Framför allt visar rapporten att det är för otydligt i skollagen vilket ansvar och befogenheter lärare har när stökiga situationer uppstår. Över hälften av de i undersökningen tillfrågande lärarna uppger att de har tvekat att ingripa i en ordningsstörande situation på grund av rädsla för att bli anmälda. Fyra av tio lärare svarar att det inte är tydligt vilka befogenheter de har.

Skärp skollagen och definiera lärares tillsynsplikt

Skollagen behöver skärpas och det behöver ges hög prioritet i den utredning som nu drar igång. Lärares tillsynsplikt är ett centralt och tungt ansvar i yrkesutövningen, men trots det så är det inte stadgat i någon lag och saknar en egen definition. Lärarförbundet kräver att regeringen gör en översyn av skollagen just i syfte att förtydliga lärares ansvar och befogenheter och att se till att lärares tillsynsplikt definieras samt att definitionen av kränkande behandling ses över.

Lärare ska inte behöva tveka

Dagens otydliga lagstiftning gör att en lärares ingripande kan dra igång en process som sedan pågår i flera år, trots att läraren varit skyldig att ingripa. Processen kräver omfattande dokumentation, utredning, samtal och redogörelser. Nuvarande hantering är inte rimlig och sätter en enorm psykisk press på enskilda lärare.

Det regeringen behöver göra i sin kommande plan är, för det första, att prioritera de förebyggande och relationsbyggande insatserna i hela skolväsendet. För det andra att införa ett tydligt regelverk för hur ordningsstörande situationer ska hanteras, så att lärare aldrig ska behöva tveka i en ordningsstörande situation. Levererar regeringen kan jag lova att det ger effekt.

Myrsteg räcker inte för att vända lärarbristen

Det går att relativt snabbt förbättra lärarbehörigheten på landets skolor. Staten skulle kunna lansera en rejäl satsning på validering och behörighetskompletterade utbildning till många av de obehöriga som i dag undervisar i skolorna.

I grundskolan är bara sju av tio lärare behöriga idag. I gymnasieskolan åtta av tio. Bristen på behöriga lärare tenderar fortsätta minst hela 2020-talet, enligt analyserna från UKÄ och Skolverket.

Situationen borde självfallet föranleda ett intensivt politiskt intresse och återfinnas bland toppfrågorna på den politiska dagordningen. Inte minst med tanke på alla högtidliga uttalanden om hur viktigt det är att Sverige står sig som framstående kunskapsnation, så borde vi få se prov på politisk dådkraft. Kan man tycka.

Inget fel – men det krävs mer

Förra veckan beslutade regeringen att den avsätter 135 miljoner kronor årligen på att förlänga det så kallade Lärarlyftet till 2025 och tar bort kravet att lärare måste undervisa i det ämne de fortbildar sig. Syftet är att låta lärare bredda sin behörighet till fler ämnen och på så vis förbättra lärarbehörigheten i skolorna. Ändringarna träder i kraft den 15 mars och bygger på en överenskommelse mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna.

Det är inget fel på regeringens och januaripartiernas beslut. Nej, det är välkommet och bra. Men. Det är myrsteg!

Vi lever sedan länge med en alarmerande situation. Bristen på behöriga lärare är enorm. Det handlar om ett långsiktigt allvarligt hot mot Sveriges framtida utveckling. Det skulle behövas rejäla sjumilakliv – inte myrsteg.

Lärarbristen går att lösa

Regering och riksdag har slående svårt att göra kraftfulla insatser när det gäller lärarbristen. Men det kan ju inte vara så lätt, tänker kanske någon? Det är mer fel än rätt.

Det stämmer att långsiktigt kan en god lärarförsörjning bara tryggas genom att läraryrket ges konkurrenskraftiga löner och en rimlig arbetsbelastning. Regeringen kan i och för sig på många sätt bidra med förutsättningar för detta. Men visst, det är naturligtvis ett långsiktigt arbete med många aktörer inblandade.

Det finns dock snabbare sätt att i rådande läge förbättra situationen. Så, nej, det är inte så svårt att göra ordentliga och kraftfulla insatser mot lärarbristen om den politiska viljan finns. En effektiv reform vore nämligen att rikta en bred palett behörighetsgivande insatser mot de obehöriga som redan är anställda i skolorna.

Sju av tio obehöriga villiga att utbilda sig

En enkätundersökning som Lärarförbundet presenterade för drygt ett halvår sedan visar att hela 49 procent av de obehöriga går eller har någon gång påbörjat en lärarutbildning. Hälften av dessa svarar att de har en termin kvar och endast tre procent sju terminer eller fler. Nära sju av tio uppgav att de är beredda att påbörja en utbildning inom två år om förutsättningarna är de rätta.

Det staten borde göra är att i samarbete med kommunerna rulla ut en mer omfattande satsning på validering och behörighetskompletterade utbildning till de många obehöriga som redan idag undervisar i skolorna. Ett kraftigt utbyggt Lärarlyft, med andra ord.

För att svensk skola under 2020- och 2030-talen ska kunna fortsätta leverera utbildning av hög kvalitet, så krävs ett mer samlat grepp kring lärarbristen. Regering och riksdag måste på allvar börja leverera de reformer som faktiskt krävs.

Anställningstryggheten är under attack

Vi ställer oss inte bakom attacken mot anställningsskyddet och uppluckringen av kravet på att uppsägningar ska vila på saklig grund, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

Vi ställer oss inte bakom attacken mot anställningsskyddet och uppluckringen av kravet på att uppsägningar ska vila på saklig grund, skriver Johanna Jaara Åstrand i sin ledare i Lärarnas tidning.

En dramatisk förändring av spelreglerna på svensk arbetsmarknad hotar. Lärarförbundet ställer sig helt avvisande till den urholkning av anställningsskyddet som seglat upp som ett reellt hot.

Inom arbetsmarknadspolitiken pågår omtumlande saker. Den anställningstrygghet som många hittills betraktat som självklar på svensk arbetsmarknad kan vara på väg att försvagas. Bakgrunden är att regeringen, Centern och Liberalerna i januariavtalet för ett år sedan kom överens om att arbetsrätten ska göras mer fördelaktig sett ur arbetsgivarnas synvinkel. De fackliga organisationerna och arbetsgivarna har först fått chansen att enas i avtal. Men om parterna inte kommer överens – då blir det lagstiftning. Så lyder hotet från januaripartierna.

Regeringens utredare

Regeringen har tillsatt en utredare som ska lägga förslag på fyra områden; undantag från turordningsreglerna, lägre kostnader för att säga upp människor, stärka arbetsgivarnas ansvar för kompetensutveckling och en översyn av anställningsskyddet, bland annat för visstidsanställda. Den sista maj i år ska allt vara färdigt. Om inte arbetsmarknadens parter har kommit överens då är det meningen att regeringen ska lägga ett lagförslag på riksdagens bord.

Inom det kommunala området har parterna redan enats om att hålla staten borta från regleringarna som skyddar anställningstryggheten. Här finns en överenskommelse som också permanentar de turordningsregler som prövats i sektorn och säkrar rätten till omställningsinsatser vid arbetsbrist. Från och med den 1 maj är tanken att avtalet träder i kraft.

Det grundläggande anställningsskyddet

Men på det privata området är situationen helt annorlunda. Där attackerar Svenskt Näringsliv det grundläggande anställningsskyddet. I ryggen har arbetsgivarna hotet om lagstiftning och har kunnat sätta hård press på sina motparter. Blir det lagstiftning hotas anställningsskyddet även för statligt och kommunalt anställda.

Nu har vi hamnat i ett läge där Svenskt Näringsliv fått med LO och PTK på en avsiktsförklaring som riskerar luckra upp anställningsskyddet. Lärarförbundet har inom PTK röstat nej till avsiktsförklaringen, men en majoritet av TCO- och SACO-förbunden inom PTK har dessvärre sagt ja.

Saklig grund-kravet

Avsiktsförklaringen innebär att det som kallas för saklig grund-kravet vid uppsägningar kan slopas. Det skulle öppna upp för fler uppsägningsmöjligheter på grund av personliga skäl. Det vill säga ingenting annat än att sannolikheten ökar för att den enskilde ska mötas av beskedet att inte duga som arbetstagare.

Föga överraskande stormar det ordentligt internt i LO. Flera förbund har hoppat av den laddade förhandlingen, vilket kan resultera i att LO ändrar sitt ställningstagande. Ytterst lär detta avgöras av LO-kongressen i vår.

Då aktualiseras risken för lagstiftning och ett avgörande på politisk väg. Den socialdemokratiskt ledda regeringen ska dock ha klart för sig var Lärarförbundet står. Vi ställer oss inte bakom attacken mot anställningsskyddet och uppluckringen av kravet på att uppsägningar ska vila på saklig grund. Det borde inte en socialdemokratisk regering heller göra.

Johanna Jaara Åstrand
Lärarförbundets ordförande

Följ och kontakta mig på Twitter @JohannaJAstrand

Johanna Jaara Åstrands ledare
Lärarnas tidning kommer ut varannan vecka under terminstid. I varje nummer finns en ledare skriven av Johanna Jaara Åstrand.

Läs ledaren i Lärarnas tidning 2/20

Lita på lärarna Centerpartiet!

Närodlat är bra för förskolan och skolan också.

Ett av Centerpartiets kännetecken är strävan bort från centralstyrning och regleringar uppifrån. Avreglering, decentralisering och självbestämmande har länge varit partiets honnörsord – en inriktning som centerpartisterna själva benämner närodlad politik.

Men på ett område har Centerpartiet inte varit särskilt aktivt med att försöka tillämpa det närodlade perspektivet. Jag talar om utbildningspolitiken. Dessa frågor har under alla åren med Alliansen i huvudsak överlämnats till Liberaler och Moderater att utforma. Nu är spelplanen förändrad och Centerpartiet skulle kunna spela en central roll inom utbildningspolitiken och applicera sin närodlade profil på skolans och förskolans värld.

Manegen är på många sätt krattad för ett parti som vill profilera sig för att minska detaljstyrning av oss lärare och för rektorer. Det finns ett starkt kunskapsstöd för att en sådan förändring bidrar till ökad kvalitet. För ett och ett halvt år sedan överlämnande nämligen Tillitsdelegationen sitt huvudbetänkande till regeringen. Delegationen argumenterar, med starkt forskningsstöd, för att mer tillit och eget handlingsutrymme är nödvändigt för yrkesgrupperna inom i framför allt skola, sjukvård och omsorg.

Det skulle behövas ett större respektavstånd från politikens sida i relation till den välutbildade lärarprofessionen – det vill säga färre och mindre detaljerade krav och större friutrymme för lärares professionella bedömningar.

Under ett antal decennier har vi sett hur ­autonomin för lärarkåren med små steg i taget har inskränkts genom mer regler och kontroll. Allt större tyngd har getts till dokumentation och rapportering om elevernas lärande, nationella kunskapsprov och fler skyldigheter för lärarna. Den ökade administrationen och detaljregleringen har skapat en ökad stress och en ökad arbetsbelastning, vilket också är en viktig orsak till läraryrkets minskade attraktionskraft.

I dag åläggs vi lärare att kartlägga alla elevers kunskapsutveckling vid styrda tillfällen oavsett behov. Det skulle behövas ett större respektavstånd från politikens sida i relation till den välutbildade lärarprofessionen – det vill säga färre och mindre detaljerade krav och större friutrymme för lärares professionella bedömningar.

I en undersökning som Lärarförbundet genomfört i samarbete med Novus uppger lärarna själva att mycket av det de tvingas dokumentera är sådant som inte är relevant eller betydelsefullt för elevernas lärande och kunskapsresultat. Nära hälften av den utförda dokumentationen anses inte vara ändamålsenlig. Sex av tio lärare anser att mindre administration och lägre krav på dokumentation är den viktigaste åtgärden för att minska arbetsbelastningen. Om dokumentationskraven minskade uppger nio av tio lärare att de skulle använda tiden till bättre planering av undervisningen.

Dokumentationen stjäl alltså tid från planering och uppföljning av undervisningen, samtidigt som den skapar minskad trivsel bland lärarna. Det är med andra ord öppet mål för Centerpartiet att gå i bräschen för en politik med mer närodlad dokumentation.

När Centerpartiets ledande kommunpolitiker från hela landet i helgen samlas på partidagar här i Uppsala borde de uppmärksamma varandra på att partiet behöver anlägga det närodlade perspektivet också på utbildningsområdet.

På samma sätt som Centerpartiet tidigare har medverkat till att rensa i byråkrati och regelverk för småförtagare, så borde partiet nu få till stånd en upprensning i styrdokumenten för skolan. Centerpartiet borde använda sitt inflytande till att pressa utbildningsministern att tillsätta en generalutredning med syfte att lätta på dokumentationskraven.

Som starkt kommunparti har Centerpartiet dessutom ett jobb att göra i varenda kommun där partiet har inflytande. Varje kommun borde granska och gå igenom sina lokala dokumentationskrav på sina förskolor och skolor och ta bort alla krav som inte direkt åläggs i de statliga författningarna. Vad vore väl naturligare än att just Centerpartiet tog sig an uppgiften att anta en riktigt närodlad utbildningspolitik?

Johanna Jaara Åstrand
Förbundsordförande Lärarförbundet

Debattartikel publicerad i Upsala Nya Tidning (UNT) den 31 januari 2020. Artikeln återfinns även bakom betalvägg här.

Rätt att avskaffa direktanmälan till Skolinspektionen

Liberalerna har tagit ställning för att avskaffa möjligheten till direktanmälan till Skolinspektionen. Det är ett välkommet besked och något som Lärarförbundet krävt länge. Nu återstår för regeringen att bekänna färg.

Liberalernas skolpolitiske talesperson Roger Haddad skriver på SvD debatt att möjligheten att direktanmäla lärare till Skolinspektionen bör avskaffas. Det är glädjande att Liberalerna valt att lyssna på Lärarförbundet. Haddad pekar på att det utvecklats en osund kultur bland elever och föräldrar att i stor utsträckning anmäla lärare till myndigheten. Liberalerna vill istället att anmälan ska gå till huvudmannen i första hand, något som Lärarförbundet länge krävt.

Stressande och arbetskrävande process

Tusentals anmälningsärenden blir varje år föremål för hantering mellan Skolinspektionen, huvudmännen och skolorna. Förutom den omedelbara effekten av ökad resursåtgång vid myndigheten, så påverkas också lärare och skolledare av en ökad arbetsbörda i form av administration och dokumentation.

Utredningarna tar inte sällan lång tid och det i sin tur skapar stress och oro i en skolverksamhet som ofta redan kämpar hårt för att klara vardagen och för att få till en bättre arbetsmiljö. Även om det naturligtvis inte är meningen, blir en anmälan i sig ett slags budskap om att det kan vara fel på en person eller en verksamhet.

För att Skolinspektionen ska kunna skaffa sig en bild av hanteringen måste samtal, mail, planer, beslut, med mera, skickas in till dem. Ofta behöver dessa sättas in i ett sammanhang för att det ska bli begripligt för en utomstående, vilket medför ytterligare skriftväxling. All skolpersonal som varit inblandad måste kanske samlas vid ett par tillfällen, så att inget missas.

Dialog bättre än anmälningar

Det är begripligt att man som förälder tar till alla medel som står till buds när det gäller de egna barnen. Men en anmälan till Skolinspektionen är sällan en lösning – snarare tvärtom. Som förälder vill man ju att alla inblandade ska agera snabbt och hitta flexibla lösningar.

Det är viktigt att förstå att Skolinspektionens uppdrag enbart handlar om att ta ställning till om det begåtts ett fel enligt regelverket. Konstruktiv dialog eller ett lösningsorienterat arbetssätt ingår inte i myndighetens uppdrag. När en anmälan väl är inskickad låses tyvärr ofta positionerna mellan de inblandade istället för att fortsätta att diskutera lösningar med elevens bästa i centrum. I själva verket skulle många anmälningar kunna undvikas om huvudmannen ges möjlighet att skapa en dialog mellan anmälaren och den berörda skolan.

Istället för dagens anmälningar direkt till Skolinspektionen borde alla klagomål i första instans istället hanteras av varje skolhuvudman. Först när så har skett bör en anmälan kunna överklagas till Skolinspektionen. Det är utmärkt att Liberalerna nu väcker den här frågan och pressar regeringen att agera.

Lärarförbundets rapport om studiero

Det är tydligt att man på Liberalerna partikansli noga läst och tagit till sig mycket av det som framkommer i Lärarförbundets uppmärksammade rapport om studiero i skolan. Lika välkommet som förslaget om ett förändrat anmälningsförfarande är att Liberalerna även anammat Lärarförbundets krav om en genomlysning av regelverken som styr lärarnas befogenheter för att upprätthålla ordning och studiero.

Det krävs ett systematiskt arbete för att bygga goda relationer i våra skolor. Ordningsregler och förebyggande insatser är långsiktigt det viktigaste för att åstadkomma ett bra studieklimat. Men i de fall ordningsstörande situationer uppstår, så måste de kunna hanteras. Därför krävs en lagstiftning som ger lärare rätt att agera och som skyddar lärare när de utför sin skyldighet att upprätthålla ordning och studiero. Det är utmärkt att Liberalerna nu ansluter sig till kravet att få till stånd den nödvändiga genomlysningen av lagar och regler.

Det är ett faktum att lärare har en högre arbetsbelastning än många andra yrkesgrupper. Men lärarna borde få slippa både den osäkerhet som följer av ett haltande regelverk vid ordningsstörande situationer, likväl som risken att drabbas av en osund och stressande anmälningskultur.

Kommuner – använd de ökade statsbidragen till skola och utbildning!

För att rusta Sverige för framtiden måste kommunerna nu använda de ökade statsbidragen till behoven i skola, förskola och fritidshem. Staten måste också snarast ge långsiktiga besked om fortsatta ökningar av statsbidragen de kommande åren.

Det ekonomiska läget i kommunsektorn är ansträngt. De demografiska förändringarna, i form av fler barn och fler äldre, kommer att sätta ett successivt allt hårdare tryck de närmaste åren. Prognosen för BNP-tillväxten har också justerats ner, vilket i förlängningen kommer att nedföra att kommunernas skatteintäkter kommer utvecklas sämre än de vad som varit fallet de senaste åren.

Minns vad partierna lovade i valrörelsen

Rapporterna om kommuner som gör besparingar på skola utbildning har det senaste året duggat allt tätare. Detta trots att de politiska partierna i valrörelsen för bara drygt ett år sedan skickade ut ett helt annat budskap till väljarna.

Då saknades inte superlativen om hur viktigt det är att satsa på välfärden Inte minst på skola och utbildning. Ett budskap som är lika sant idag som det var då.

För en bra skola och förskola är nyckeln till framtiden för alla unga individer som växer upp och en förutsättning för deras förmåga att bidra till samhället i framtiden. Det samhället investerar i utbildning ger mångdubbelt tillbaka.

Statsbidragen måste öka i relation till behoven

Något som är centralt för kommunerna är vilka ekonomiska förutsättningar som staten ger för kommuner i allmänhet och utbildning i synnerhet. I regeringens budgetproposition i höstas var det tämligen uppenbart att statsbidragen till kommunerna var alldeles för låga i relation till behoven.

Regeringen och de så kallade januaripartierna (Centern och Liberalerna) valde nämligen att prioritera annat före kärnan i välfärden; vård, skola och omsorg. Det här har ytterligare förstärkt pressen på kommunernas ekonomi. Trycket på regering och riksdag att förstärka kommunernas ekonomi – och därmed resurserna till skola och utbildning – har sedan dess varit hårt. Inte minst från Lärarförbundet och de andra fackliga organisationerna inom välfärdssektorn.

Nödvändig höjning

Och förra veckan började det äntligen hända saker på politisk nivå. Först meddelande regeringen och januaripartierna att kommuner och regioner skulle tillföras 5 miljarder kronor ytterligare redan i år. Igår höjdes budet ytterligare när Vänsterpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna tillsammans presenterade att de är överens om att höja beloppet till 7,5 miljarder kronor. Dock drog dessa partier samtidigt bort en halv miljard kronor i riktade statsbidrag till kommunerna för lärarassistenter, så satsningen är inte fullt så stor som den först kan ge intryck av.

De höjda statsbidragen till kommunerna är så klart inte bara välkomna – de är helt nödvändiga. Lärarförbundet har tidigare gjort bedömningen att det egentligen skulle behövas cirka 10 miljarder redan i år. Nu har vi kommit en bit på vägen och nu ska vi se till att kommunerna verkligen använder en betydande del av tillskotten till skola och utbildning.

Behövs långsiktiga besked

Något som är viktigt att komma ihåg är dock att det ännu inte finns tydliga besked från regering och riksdag om resurstillskotten för de kommande åren efter 2020. Det vill säga hur mycket mer pengar som kommer kommunerna till del 2021, 2022 och därefter.

För det kommer att behövas ytterligare resurser. Antalet äldre och antalet barn och unga fortsätter öka successivt under 2020-talet. Det medför ökade kostnader för kommunerna.

Så länge staten inte är tydlig med om statsbidragen till kommunerna kommer att fortsätta räknas upp, så finns en risk för att vissa kommuner fortsätter skära i sina kostnader. Det behövs långsiktiga besked.

Lita på att Lärarförbundet både kommer fortsätta trycka på kommunerna att verkligen använda resurstillskotten de nu får till skola och utbildning. Och lita på att Lärarförbundet kommer fortsätta trycka på riksdag och regering att fortsätta utöka statsbidragen de kommande åren.