Lärarförbundet

Läraryrket svårt drabbat av ojämställd arbetsmiljö

Kvinnodominerade yrken har sämre arbetsmiljö, vilket också är huvudförklaringen till kvinnors sämre hälsa. Vi kan se det tydligt i de olika läraryrkena, där de mest kvinnodominerade också är mest drabbade.

I den anglosaxiska debatten pratar man ofta om en feminisering av vissa delar av samhället, det kan gälla mindre trevliga aspekter såsom ”a feminization of poverty” till att kvinnor kommit in på områden som länge varit mansdominerade. Kvinnor har alltid funnits på arbetsmarknaden i väldigt högutsträckning. Perioden med hemmafruar var kort och omfattade bara delar av det svenska samhället. Ett yrke som varit öppet för kvinnor under hela den moderna tiden är läraryrket, eller iaf del av det som varit riktat mot yngre barn. Och andelen kvinnor har ökat inom övriga lärarkategorier kontinuerligt fram till våra dagar.

Vi vet att kvinnor har högre sjuktal än män, samtidigt som de lever längre. Det har funnits ett antal olika hypoteser till hur detta kan komma sig. I dag råder det koncensus bland forskare om att det är en sammansatt fråga, men att en viktig aspekt är arbetsmiljö för kvinnor. Ett problem är att när kvinnor kommer in på mansdominerade branscher så är rutiner och utrustning anpassade till män. En annan förklaring, som historiskt spelat stor roll, är kombinationen av att förvärvsarbete och hushållsarbete – ”det andra skiftet”.

Det finns många exempel på att det inte ser bra ut när det gäller arbetsmiljön för läraryrkena, och ju mer kvinnodominerat läraryrket är desto sämre ser det ut.

Enligt arbetsmiljöverket är ingen av dessa hypoteser någon avgörande förklaring till att fler kvinnor än män har en dålig arbetsmiljö. Den stora förklaringen är i stället att kvinnodominerade branscher ofta halkar efter i villkor (och även lön). Och där kommer alltså även läraryrket in. Läraryrket delar en hel del villkor med andra kvinnodominerade branscher såsom ett stort antal medarbetare per chef. Det är ett uppenbart arbetsbelastningsproblem för skolledare, men även ett problem för medarbetare – att dela en chef med många andra anställda är en klar överrisk för ohälsa.

Lärare toppar mindre smickrande lista

Det finns många exempel på att det inte ser bra ut när det gäller arbetsmiljön för läraryrkena, och ju mer kvinnodominerat läraryrket är desto sämre ser det ut. För det mest kvinnodominerade yrkena, förskollärare och lärare i fritidshem kan vi utläsa i Arbetsmiljöverkets statistik att de ligger bland de mest utsatta yrken på en mängd olika områden, både när det gäller fysisk och psykisk arbetsbelastning.

På följande områden tillhör förskollärare och lärare i fritidshem topp fem:

  • Sjuknärvaron
  • Bedömer att de inte kommer att orka jobba fram till ordinarie pensionsålder
  • Upplever att man har alldeles för mycket att göra
  • Upplever att arbetet är psykiskt påfrestande
  • Kan inte koppla av tankarna på jobbet under fritiden
  • Svårt att sova pga tankar på jobbet håller en vaken
  • Uttröttad i kroppen varje vecka
  • Utsätts för buller så att man inte kan samtala i normal samtalston under minst en fjärdedel av arbetstiden

Och det här får givetvis konsekvenser. Förskollärare och lärare i fritidshem ligger på topp fem även när det gäller sjuktal, enligt försäkringskassan, med en enorm ökning av sjukskrivning pga psykiska orsaker sedan 2011.

Övriga lärarkategorier ligger inte heller bra till, men bättre än förskollärare och lärare i fritidshem. Och det verkar finnas en tydlig koppling till andel kvinnor även i läraryrkena. Ju fler män i kategorin desto bättre arbetsmiljö och lägre sjuktal, för både män och kvinnor. Det visar tydligt på att det finns en statushierarki även när det gäller arbetsmiljöproblem. Frågor som antal medarbetare per chef och samvetsstress får inte samma uppmärksamhet som fysisk arbetsmiljö. Och att även skola och förskola kan ha dålig fysisk arbetsmiljö strider mot slentrianbilden av fysisk arbetsmiljö.

Inga skäl att misströsta

Men trots att siffrorna pekar åt fel håll för tillfället finns det inga skäl att misströsta. Vi vet oerhört mycket mer idag om vilka insatser som behövs för att förbättra arbetsmiljön. Det handlar ”bara” om att våga prioritera frågor om arbetsbelastning, fysisk arbetsmiljö och systematiskt arbetsmiljöarbete, trots knappa budgetar och stora välfärdsbehov.

Läs mer om Lärarförbundets arbete för kvinnors rättighet till utbildning


Så kan skolor utarmas och andra skolor göra vinst

Elisabet Mossberg, ordförande för Lärarförbundet Göteborg bloggar om de konsekvenser som en ojämn resursfördelning kan få. Vissa skolor drar vinst och andra skolor att hamnar i en ond spiral. Därför behöver Likvärdighetsagendan genomföras tillsammans med fortsatta satsningar på skolan.

I skolan har vi länge levt med konkurrensen från andra skolor, både fristående och kommunala. När tre elever försvinner från en klass och två från en annan på en och samma skola går inte ekonomin ihop. Fast organisationen redan är lagd måste skolan skära ned. Som alla vet har vi läsår i skolan och budgetår följer kalenderåret. Risken är att skolan går back och måste "hämta hem" detta nästa år. Då svider det. Antingen kan klasser bli större än 30 eller så tas specialpedagogik bort. Kanske elevassistenter för elever med särskilda behov inte behövs? Grupperna på fritidshemmet kanske blir större. Det blir en oerhört ryckigt och svårt att planera.

Eftersom Göteborg har en resursfördelningssystem mellan stadsdelarna som ger mer pengar i utanförskapsområden är det en vinstaffär för friskolor att rekrytera från just dessa områden. Eleverna tar med sig skolpengen från stadsdelen och det betyder mer pengar i kassan för mottagande skola. Inget bostadsområde är homogent och de första som flyttar från ett utanförskapsområde är de som är motiverade att studera och ofta har handlingskraftiga föräldrar. Så kan skolor utarmas och andra skolor göra vinst.

Mindre resurser men bestående behov

En del av skolorna som tappar elever hamnar i en ond spiral. Resurserna blir mindre och behoven består. Skolans elever får sämre elevresultat och ännu mer utanförskap och krossade framtidsdrömmar. Det kan leda i sin tur till att det blir oroligt och bråkigt på skolan. I vissa fall har det närt en gängkriminalitet och mord i skolans närhet.

Lärare får extrem arbetsmiljö

Jag tror inte att skolan är den enda anledningen till denna grymma utveckling, men väldigt många föräldrar har ofta sörjt att deras barns skola drabbats av nedskärningar när skolan är i stort behov av resurser. Vad händer med lärarna i denna onda spiral? Precis det du kan tänka dig, de får en extrem arbetsmiljö och i lärarbristens tid byter de arbete till skolor där det är lättare att jobba. Istället borde huvudmän med skolor med den här problematiken satsa på lärarna, både lön och resurser. Se till att lärarna får arbetsglädje.

Systemet vi har har skapat orättvisor! Kanske kan Likvärdighetsagendan, om den realiseras, hjälpa till att göra skolsystemet mer likvärdigt. Men för att det ska bli så måste även huvudmän, exempelvis Göteborg, göra satsningar på många skolor för att locka och behålla lärare i utanförskapsområden. Med rätt förutsättningar kan vi tillsammans göra skolan mer likvärdig.

Kan man verkligen bara lära sig på svenska i svensk skola?

Adriana Sturesson är en del av Lärarförbundets referensorgan för referensorgan för likabehandling och mångfald.

Adriana Sturesson är en del av Lärarförbundets referensorgan för referensorgan för likabehandling och mångfald.

Adriana Sturesson besökte SETT Syd och ställde två frågor med besökarna: Kan man verkligen bara lära sig på svenska i svensk skola? och Kan alla elever ta en examen från svensk skola? Här är hennes reflektioner efter samtalen.

Jag var på SETT mässan 1-2 november och fick ha en dialog kring två frågor med medlemarna, här kommer mina reflektioner:

Kan man verkligen bara lära sig på svenska i svensk skola?

Här gick diskussionen mer på att man kan lära sig på flera olika språk och jag träffade många flerspråkiga lärare som naturligtvis tyckte att man kunde lära sig på flera olika språk. jag fick prata med en förskollärare som verkligen tykte att det var synd att arbetsgivarn inte tänkte på hon talade flera olika språk.

Jag funderar över alla nyanlända lärare och barn som kommer till skolan, alla kunskaper de bär med sig och som vi ibland inte tar till vara. Barnen får inte alltid en chans att testa alla sina kunsaper på deras modersmål. Vi saknar helt enkelt det viktigaste resursen i en svensk skola: lärare. Vi har ett otroligt arbete framför oss för att förstärka statusen fär lärare i modersmål. De är nycklen i att kunna säkerställa de nyanländas utbildning.

Ett steg i att kunna ge elever fler chanser att klara skolgången är att införa minoritet status till arabiska, som är nuförtiden det andra största talade språk i vårt land.

Nästa fråga jag diskuterade har en anknykting till de senaste larmrapporter angående gymnasieskolan, där en tredje del inte klarar av att fullfölja sina studier.

Kan alla elever ta en examen från svensk skola?

“det borde man kunna”

“ja , jag tycker det”

“Det beror på”

“nej, definitivt inte”

“inte som skolan ser ut idag”

Svaren varierade mycket kraftig när jag ställde min andra fråga, jag noterade en alldeles underbart pedagogisk optimism från både förskollärare och förskolechefer. Kan deras verksamhet med strävansmål istället för uppnående mål skapa den här underbar tron på varje individs utveckling? Jag hade gärna lånat lite grand av den positivismen till grund och gymnasieskolan. Det är uppenbart att vi saknar resurser: specialpedagoger, speciallärare och, att lärare saknar tillräcklig planeringstid för att kunna nå alla elever.

Jag kommer i framtiden att ställa mig en fråga lite oftare och kanske ställa den till andra: Utgår vi alltid från att alla elever i våra klassrum kommer att lyckas?

Tack för underbara samtal.



Ibland måste man agera för att inte vara ”en liten lort”

Eva-Lena Embretsen, verksamhetsledare vid Pedagogiskt Utvecklingscentrum Dalarna, skriver om hur vi lärare måste stå upp emot att nazister marscherar på gatorna.

Nyligen, 1 maj, utspelade sig något i Borlänge som jag länge trodde var en omöjlighet i Sverige. Den nazistiska organisationen och partiet Nordiska motståndsrörelsen marscherade på gatorna med skottsäkra västar under sina enhetliga vita skjortor, fanor symboliskt pekande utåt mot motståndarna och plexiglassköldar i det yttre ledet. En mycket tydlig symbolik för att de är hotade men beredda att försvara sig. De är själva mycket nöjda med sin manifestation och skriver så här på sin hemsida:

”Demonstrationen i Borlänge som totalt dominerade bland de gatuaktioner som hålls i staden den 1 maj innehåll flera olika trevliga inslag. Kraftfulla tal hölls av Motståndsrörelsens representanter som både sändes live på internet i Nordfronts regi och bitvis hördes i SVTs sändning. Med taktfasta ramsor och bestämda steg tågade demonstrationståget genom Borlänge.

Mötesstörare, som varit ett problem för nationella sammankomster historiskt sett, misslyckades totalt med sitt uppsåt att hindra demonstrationen. De som fick närkontakt med organisationens aktivister tillrättavisades effektivt.”

Som vanligt skrivs det rena lögner. De dominerade inte totalt – men de var skrämmande många. 150 uniformerade och lika många i en civilklädd svans (vilka skrämde mig nästan lika mycket). Vi som manifesterade under paraplynamnet ”Dalarna mot rasism” var enligt arrangörerna 1000 personer och även om man räknar med en arrangörs benägenhet att överdriva så var vi i alla fall dubbelt så många som nazisterna. Till det kommer ett rekordstort V-tåg och dubbelt så många i (s)-leden som förra året. Deras väg var kantad av människor som på olika sätt gav uttryck för sin avsky men också ett stort antal nyfikna.

Men det är också en del som stämmer i deras text. De fick mediatid och de hördes och syntes, både före, under och efter själva tåget. Polisinsatsen var också effektiv i att hindra bråk.

Nå, nu till min poäng med att skriva om detta i bloggen. Hur ska man som lärare ställa sig till detta? Hur bemöter man elever eller kollegor som uttrycker sympati med vitskjortorna? Det är inte lätt men vi måste ta en dialog! Nu är det ingen tid att förlora längre! Vi kan inte riskera att fler unga söker sig till dessa våldsbejakande, segregerande rörelser för att de inte mött vuxna som inte lyssnat på dem och tagit ett seriöst samtal med dem. Finns inte dessa vuxna runt ungdomarna måste skolan kompensera för detta. Skolverket och Forum för levande historia har gett nio lärosäten i uppdrag att arrangera en kurs som ska stötta lärare i detta. http://www.skolverket.se/kompetens-och-fortbildnin... Den kursen hoppas jag blir fullbelagd överallt!

”Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort” (ur Bröderna Lejonhjärta).

Till min glädje såg jag ordförande i Borlänges lokalavdelning på Jussi Börlings torg där manifestationen ”Dalarna mot rasism” höll till med sång, dans, tal om att bryta normer och bejaka mångfald. Några lärare till såg jag också. Men om man betänker att det är 2 mil mellan Borlänge och Falun och inte så långt till andra mindre lokalavdelningar, så hade vi kunnat vara tusentals lärare och förskollärare där. Självklart är det orealistiskt att alla skulle ha tid och möjlighet men vi kunde ha varit många, många fler i alla fall. För att vara drastiskt i jämförelsen: nazisterna var mångdubbelt fler än antalet lärare som ställde upp mot rasism, kanske fanns det t o m fler lärare bland nazisterna….

Jag som skrivit detta heter Eva-Lena Embretsen, är verksamhetsledare vid Pedagogiskt Utvecklingscentrum Dalarna vid Högskolan Dalarna. Legitimerad grundskollärare 1-7, genuspedagog, fil mag pedagogik och ledamot i Lärarförbundets referensorgan för likabehandling och mångfald.

​​​Författaren Chimamanda Ngoze Adiche tycker att "Alla borde vara feminister."

Elisabet Mossberg, förbundsstyrelsen och lärare i svenska, SO och bild i årskurs 1-7 , skriver om boken "Alla borde vara feminister" som delas ut till alla elever i årskurs två i gymnasieskolan.

Författaren Chimamanda Ngoze Adiche tycker att "Alla borde vara feminister."

»Genus spelar en viktig roll i hela världen. Och jag skulle gärna vilja att vi i dag börjar drömma om ett annorlunda samhälle. En rättvisare värld. En värld med lyckligare män och lyckligare kvinnor som är ärligare mot sig själva. Och det är så här vi ska börja: vi måste upp- fostra våra döttrar annorlunda. Vi måste även uppfostra våra söner annorlunda.« – Chimamanda Ngozi Adichie

Citatet kommer från författarens bok "Alla borde vara feminister" som i sin tur bygger på hennes tal från 2012.

Hon berättar enkelt och rakt personliga berättelser från sitt eget liv hur kvinnor och män behandlas olika för att de är just kvinna eller man. Det är inte bara olika utan orättvisa. Hon menar att vi formas att bli människor vi egentligen inte vill vara. Män har förväntningar på sig att vara "the hard man" och kvinnor förväntas behaga mannen. Dessa berättelser får du som liten och följer dig hela livet. På det sättet blir de Sanna.

Alla borde vara feminister ges ut i samarbete med Sveriges Kvinnolobby, FN-förbundet, TCO, LO, Teskedsorden, Unizon, Gertrud Åström och Albert Bonniers Förlag. Boken distribuerades som en gåva till alla elever i årskurs två i gymnasieskolan 2015. http://www.svd.se/alla-bor-fa-chansen-att-vara-fem...

Till boken finns en lärarhandledning med många bra förslag på övningar.

Läraren ska se till att undervisningen till innehåll och uppläggning präglas av ett jämställdhetsperspektiv. Gymnasieskolans läroplan

Med Chimamanda Ngozi Adiches Alla borde vara feminister kan elever få en förståelse för feminism, ojämställdhet och kanske några hoppfulla tankar att det går att göra något åt det. För författaren berättar rakt och humoristiskt sina egna berättelser som går rakt in i hjärtat.

Läs boken eller lyssna på hennes tal. Du kommer att bli inspirerad.


Vi måste välkomna alla nyanlända lärare

Räck ut din hand till dina nya kollegor, skriver Adriana Sturesson, lärare som kom till Sverige för 16 år sedan. Hon berättar om sina erfarenheter att komma som lärare till Sverige och hur viktigt det är att välkomna nyanlända lärare.

Hej och välkomna till vår blogg: Lika för lika!

Mitt namn är Adriana Sturesson och jag kom till för Sverige 16 år sedan som utbildad lärare i pedagogik och engelska. Jag är legitimerad lärare åk 7-9 och gymnasiet i ämnena: pedagogik, spanska och engelska. Jag arbetar både på grundskola och gymnasiet och undervisar främst i spanska steg 1-5.

Jag betraktar mig själv som en f.d. "nyanländ lärare". När jag kom till Sverige, för 16 år sedan, ville jag inget annat än att kunna fortsätta min karriär och kunna använda mina kunskaper för att få ekonomisk trygghet och bilda en familj, jag hade drömmar som så många andra om att kunna köpa ett boende där mina barn skulle kunna växa i trygghet.

I dag har jag ett underbart hus och en fantastisk familj, men vägen till min legitimation och en fast anställning var väldigt lång, det tog mer än 12 år. Precis innan jag flyttade hit, var jag ”head teacher” och pedagogiskt ansvarig på en internationell skola i Mexiko City, jag var även adjunkt i pedagogik på ett universitet.

Jag är övertygad om att vi måste hjälpa alla nyanlända lärare att ha en kortare väg till arbetslivet, men framförallt en rättvisare väg som tar vara på deras kompetenser, därför välkomnar jag regeringens nya satsning om ett snabbspår.

Jag håller med Maria Rönn, när hon säger att:

"Det är viktigt att snabbspåret siktar mot lärarlegitimation och inte blir ett sidospår som leder till något annat, bort från läraryrket. Att tidigt få kunskap om det svenska skolsystemet och att möta kollegor på plats i skolan, är viktiga framgångsfaktorer.”

Nyanlända lärare behöver möta erfarna kollegor som kan ge dem en värdig introduktion om vårt skolsystem. Ingen ska behöva börja en anställning utan att ha fått sina kompetenser validerade och utan grundläggande kunskaper om skollagen och läroplanen. En språkinlärningsprocess ända från grunden till en akademisk nivå måste få ta tid och ska ges tid. Att lära sig behärska ett annat språk på en akademisk nivå är ett livslångt projekt.

Alla nyanlända lärare ska känna sig välkomna och få stöd på de nya arbetsplatserna. Alla kommer att behöva facklig representation, samt kunskap om rättigheter men även om skyldigheter.

En nyanländ lärares bakgrund kan vara väldigt annorlunda mot tillvaron i Sverige Jag kommer från Mexiko där våra klassrum ibland saknar fönster, där det kan bli mycket kallt på vintern inomhus eftersom våra fönster saknar isolering, där det är normalt att gå inomhus med utekläder. Därför var det helt normalt för mig att komma första arbetsdagen och sitta med jackan på i lärarnas personalrum; jag kommer aldrig att glömma blicken den dagen, eller kommentarerna.

Att ta sig igenom kulturella trösklar är ingen lätt uppgift, speciellt om man är ensam.

Räck ut din hand till dina nya kollegor, de kommer säkert att behöva en trygg hand och dina kunskaper för att kunna ta sig igenom olika hinder.

Min kärlek till läraryrket har alltid visat sig vara starkare än alla tuffa trösklar jag har gått igenom i mitt lärarliv, och nu är min förhoppning att kunna hjälpa andra genom mitt arbete i Lärarförbundets referensorgan i likabehandling och mångfald. Tillsammans är vi starkare!

Adriana Sturesson är lärare på grundskola och gymnasium och ledamot i Lärarförbundets referensorgan för likabehandling och mångfald. Du kan diskutera med henne på Twitter: @adriswar