Lärarförbundet
Bli medlem

Elouise: Jag vill hjälpa unga på samma sätt som mina lärare hjälpt mig

Ett nytt verksamhetsår innebär en ny styrelse. Här skriver Elouise, styrelsens kontaktperson för de lokala kommittéerna och vårt internationella arbete, om frågor hon stött på under sin utbildning och om varför hon älskar det studentfackliga arbetet.

Mitt namn är Elouise Johansson. Jag bestämde mig redan under min gymnasietid för att jag ville bli lärare. I min värld fanns det inget bättre yrke. Precis som mina lärare skulle jag få arbeta med att stötta unga människor och skapa självkänsla hos dem. Jag märkte vilken enorm utveckling jag och mina klasskamrater genomgick under vägledning av mina lärare.

Jag visste att några av mina vänner haft en stökig uppväxt och jag förstod att utan de vuxna som fanns och stöttade, stärkte och trodde på dem skulle mina vänner inte vara de trygga och starka människor de är i dag. Inte heller skulle jag ha det brinnande intresset för språk, historia och politik som jag har i dag. Utan mina lärare skulle jag inte tro att jag kan göra skillnad. Det förstod jag under mina år på gymnasiet och jag insåg att jag ville hjälpa unga på samma sätt som mina lärare hjälpt mig.

Efter några år av jobb och resor bestämde jag att det var dags. På universitet fick jag träffa nya människor och läsa spännande kurser, men jag insåg också att läraryrket och vägen dit kanske inte skulle bli så lätt. Med alla kursmål som ska bockas av, hur ska eleverna få tid att faktiskt lära sig? När kommer vi få lära oss om ledarskap och hur vi gör när vi planerar vårt läsår? Frågor som dessa besvarades med en axelryckning från mina lärarutbildare. Jag insåg också efter min praktik att det inte bara fanns utvecklingsområden i min utbildning, utan också stora frågetecken angående mitt kommande yrke. Jag började känna mig lite vilsen och tvivel huruvida jag gjort rätt val började gro. Jag ville få svar på frågor och jag behövde en plats där jag kunde få verktyg att göra något åt min växande frustration. En nyfunnen vän berättade för mig om ett studentförbund och efter första mötet med drivna människor som verkligen trodde på förändring var jag fast.

Genom arbetet med Lärarförbundet Student och de människor jag har träffat här har jag fått en helt ny syn på läraryrket. Jag har också fått en ny syn på mig själv och mina förväntningar på och uppfattningar om skolvärlden och vårt samhället. Jag känner mig aldrig så levande som när jag får möta studenter från olika delar av landet, med olika erfarenheter och funderingar kring vår utbildning och vårt framtida yrke. Genom dessa möten har jag fått bekräftelse på att jag är inte ensam. Vi är många som ser hur viktig skolan är för samhället.

Nu ser jag fram emot ett nytt år där jag tillsammans med en grymt bra styrelse och nationell kommitté med engagerande studenter, kommer få arbeta för att förstärka och utveckla vår utbildning och vårt kommande yrkesliv!

Daniel: Jag vill förändra världen, en unge i taget

Daniel Darpe, lärarstudent och Lärarförbundet Students sekreterare med passion för bildning. Foto: Sofia Gustafsson

Daniel Darpe, lärarstudent och Lärarförbundet Students sekreterare med passion för bildning. Foto: Sofia Gustafsson

Ett nytt verksamhetsår innebär en ny styrelse. Här skriver Daniel som är sekreterare för Lärarförbundet Student, om sin väg mot läraryrket och ambitionen om att bli världens bästa lärare.

Jag heter Daniel och studerar till lågstadielärare vid Uppsala universitet. Valet att bli lärare var inte självklart och kom inte lätt. Inte förrän vid fyllda fyrtio, mitt i en livskris om vad jag skulle göra med resten av mitt liv dök lärare upp, igen. Funderingar på att bli lärare hade funnits tidigare, men det var först när jag fick egna barn som de tankarna började ta form och kännas verkliga.

Jag har hunnit med att utbilda mig till både snickare och datatekniker. Ett tag borrade jag brunnar, och en vända som FN-soldat till Bosnien och Hercegovina har jag också hunnit med, så ni ser ju att nästa naturliga steg i livet kunde ju inte bli annat än att bli lärare.

Fackligt engagemang fick jag med modersmjölken och gick med i Byggettan redan som sextonåring. Under min tid som datatekniker var jag engagerad i Unionen och var ett tag klubbordförande på min arbetsplats. Att jag gick med i Lärarförbundet min första dag på universitetet kändes mest som formalia. Då hade jag egentligen inte någon tanke på fackligt engagemang innan jag skulle börja arbeta fyra år senare. Men ni kan aldrig gissa vad som hände sen:

Det var under Skolforum 2016 på en ”Framtidsspaning” med Ditte Karlsson, dåvarande ordförande för Lärarförbundet Student. Hon frågade om jag ville engagera mig i Lärarförbundet, tyckte väl att mitt gnäll skulle göra större nytta i facklig kamp än genom att gå runt med en knyten näve i fickan. Jag hade ingen aning om vad Lärarstudentmötet (LSM) var och inte förstod jag heller vilket fantastiskt arbete som bedrevs på lärarutbildningar runt om i landet, men Ditte gav mig en grundkurs i Lärarförbundet Student och några veckor senare var jag på mitt första LSM. Det var för ett år sedan. På 2016 års LSM valdes jag att representera Lärarförbundets studenter som styrelseledamot. Det finaste uppdrag jag har haft, och jag ska göra mitt yttersta för att driva vår politik och att stötta er i den fackliga kampen ute på universitet och högskolor.

Nu är jag inne på mitt fjärde och sista år på utbildningen, och hittills har det varit en mycket spännande resa. Som ni kanske vet så har vi lågstadielärare eleverna i de flesta ämnen, vilket har tagit mig runt på de flest av Uppsala universitets förträffliga institutioner. Under min utbildning har jag varit ute på tre väldigt givande praktikperioder (VFU), i lärarutbildningen är praktiken ett väldigt centralt moment, och den chans vi studenter har att utveckla våra praktiska färdigheter, men för många studenter blir den här tiden inte den goda erfarenhet den är tänkt att vara. Därför driver Lärarförbundet student krav på att nationella riktlinjer tas fram så att den för lärarstudenter så viktiga praktiken ska hålla en hög och bra standard.

Min ambition är att bli världens bästa lärare, en expert i alla mina ämnen. Inte bäst i den bemärkelsen att jag vill vinna priser och gå på galor och vara med i TV, utan bäst för mina elever. Jag vill vara den som gör skillnad för dem. Jag vill förändra världen, en unge i taget, en klass åt gången.

För att jag och alla andra lärarstudenter ska lyckas med att bli de bästa lärarna behöver vi en förändrad lärarutbildning, med fler lärarledda lektioner, med en naturlig koppling mellan teori och praktik. Läraryrket kräver djupt ämneskunnande och ett praktiskt handlag att lära ut det. Ingen som på allvar vill förbättra den svenska skolan kan låta bli att titta på lärarutbildningen.

Allt börjar med en bra lärarutbildning.

Gott nytt verksamhetsår!

Nu blir 2016 till 2017. För Lärarförbundet Student betyder det att ett verksamhetsår tar slut och ett nytt tar vid.

2016 har varit ett år som passerat snabbt som en silverpil. Ändå har vi hunnit med en massa. Tillsammans har den nationella kommittén och de lokala studerandekommittéerna utvecklat Lärarförbundet Student och visat på hur viktiga lärarstudenters röster är i den utbildningspolitiska debatten. Vi har blivit än mer synliga på lärosätena och framgångsrikt lyft frågor som är viktiga i lärarstudenters vardag.

Vårt påverkansarbete har gett resultat. Flera positiva nyheter för lärarstudenter och lärarutbildning har kommit. Exempelvis ökar antalet sökande till lärarutbildningarna och ministern för högre utbildning och forskning utlovade ett förändrat ersättningssystem för högskolor och universitet. Nu utreds också hur ett språkutvecklande arbetssätt kan bli en del i alla lärarutbildningar och hur introduktionsperioden för nya lärare kan säkras.

För oss har det varit en glädje att se den positiva kraft som finns i lärarstudenter och vilka konstruktiva saker vi kan åstadkomma när vi arbetar tillsammans. För oss, som varit ordförande och vice ordförande under året, har det inneburit många utmaningar och erfarenheter. Och visst är det lätt att bli sentimental när saker tar slut?

Men slutet på något betyder också början på något nytt.
Matilda har valts att efterträda Petter och har en ny stark styrelse och kommitté att leda. När 31 december blir den första januari byter vi av varandra och blickar framåt mot 2017.

För vi har många utmaningar framför oss! Vi ska fortsätta att utveckla organisationen och det viktiga arbete vi påbörjat under 2016. Lärarförbundet Student är Nordens i särklass största lärarstudentorganisation med över 30 000 medlemmar. Tillsammans har vi en stark och konstruktiv röst! Under 2017 kommer Lärarförbundet Student fortsätta driva de frågor som är viktiga för oss lärarstudenter, med fokus på de frågor vi valde på Lärarstudentmötet.
Dessa är:

- Att samma utbildning ska ge samma examen
Oberoende av vilket lärosäte lärarutbildningen ges på ska en lärarubildning ge en examen på avancerad nivå och samma lärarutbildning och inriktning ska ge samma möjlighet till generell examina.

- Att nyexaminerade garanteras introduktion i yrket
Alla nyexaminerade lärare ska få en god introduktion i yrket, inte minst genom att garanteras en introduktionsperiod.

- Att ämnesdidaktisk kompetens hos lärarutbildare garanteras
Alla lärarutbildare som undervisar i ämnesdidaktik ska ha didaktisk utbildning.

- Nationella riktlinjer för verksamhetsförlagd utbildning, VFU
Nationella riktlinjer som garanterar en god VFU ska tas i bruk av samtliga lärosäten med lärarutbildning.

- Andraspråksperspektiv i lärarutbildningarna
Samtliga lärarutbildningar ska stärka sitt språk- och andraspråksperspektiv.


Vi hoppas att alla firar in 2017 på bästa sätt och hinner få några dagar ledigt från studierna.

Nu minns vi det som varit och se fram emot det som ska bli!

Vi ses 2017!

Petter Ådahl
Avgående ordförande

Matilda Gustafsson

Avgående vice ordförande och tillträdande ordförande

Hur upplever Sveriges lärarstudenter sin VFU?

VFU-möten har anordnats runt om i landet.

VFU-möten har anordnats runt om i landet.

Den verksamhetsförlagda utbildningen är den främsta möjligheten för lärarstudenter att knyta samman teori och praktik. Under 2016 har Lärarförbundet Student arbetat hårt för att lyfta fram lärarstudenters åsikter och tankar kring VFU:n, för att på så vis kunna påverka den i rätt riktning.

Lärarförbundet Student har tidigare fått signaler från våra medlemmar om att kvaliteten på den verksamhetsförlagda utbildningen varierar, mellan olika lärosäten men också från fall till fall på den lokala orten. Med anledning av detta har en av våra prioriterade frågor i år varit att verka för att nationella riktlinjer tas fram, som garanterar alla lärarstudenter en likvärdig och utvecklande praktik, oavsett lärosäte och studieinriktning.

För att bilda oss en uppfattning av hur kvaliteten varierar har vi under året gett våra lokala studerandekommittéer i uppdrag att undersöka vilka erfarenheter lärarstudenter har av sin VFU – såväl positiva som negativa. Vi har samlat in åsikter på olika möten runt om i landet. På vissa lärosäten har man organiserat diskussionsträffar, på andra tyck-till-event eller diskussionscafé. Deltagarna har delat med sig av sina erfarenheter och åsikter och fått chansen att diskutera med varandra.

En mängd av olika erfarenheter har framkommit och vissa mönster har kunnat urskiljas. Lärarutbildningarna har på senare år blivit allt mer akademiserad och de teoretiska kunskaperna har prioriterats högre än metodik och andra praktiska inslag. De teoretiska delarna är naturligtvis oerhört viktiga men samtidigt måste lärarstudenter också få chansen att utveckla sina praktiska förmågor. Det som tydligt kan urskiljas på samtliga lärosäten och det är att de allra flesta värdesätter VFU:n högt. Lärarstudenter ser fram emot sin VFU och finner kontakten med barnen och eleverna mycket givande. Men tyvärr är långt ifrån alla nöjda. Nedan följer en sammanfattning av de synpunkter som varit vanligast förekommande.

Handledning

Föga förvånande är att kvaliteten på handledningen har spelat en oerhört stor roll för hur utvecklande studenterna upplevt sin VFU. Både positiva och negativa erfarenheter av handledare har utgjort en stor del av de åsikter vi fått in. Många studenter, på flera lärosäten runt om i Sverige, har lyft erfarenheter av handledare som varit otroligt inspirerande och motiverande. Det finns massor av engagerade och hårt arbetande handledare som gör sitt yttersta för att ge studenten viktiga verktyg inför det framtida yrket som lärare.

Men mitt i allt det positiva framträder tyvärr också en hel del negativa erfarenheter. Den allra vanligaste kritiken har varit att en allt för stor del av handlederna saknat handledarutbildning och varit dåligt insatta i uppdraget. Många menar också att tiden för handledning varit allt för knapp och i vissa fall har handlederna upplevts så pass stressade att studenterna känner sig som en belastning.

Många konstruktiva förslag för att motverka dessa problem har lyfts fram av lärarstudenterna själva. Ett av de allra vanligaste förslagen, som framkommit vid samtliga lärosäten där studien genomförts, är att det bör finnas ett krav på att handledare ska ha genomgått en handledarutbildning för att få vara behöriga att handleda. I anknytning till detta har också många betonat att lärarna själva också måste garanteras den tid och resurser de behöver för att genomgå en sådan utbildning.

Rättssäkerhet och bedömning

En återkommande fråga som lärarstudenterna lyft fram handlar om rättssäkerheten i bedömningsprocessen av deras VFU. Det har i många fall upplevts oklart vilka delar av studentens insatser som väger tyngst i bedömningen och vem som faktiskt ska bedöma studentens insatser.

Många har framfört synpunkter på att de skriftliga arbetena som studenten genomför har haft en oproportionerligt stor betydelse för det slutgiltiga betyget. Många menar också att det är orättvist när examinatorn endast varit närvarande under ett eller ett par tillfällen och således riskerar få en skev bild av hur studenten klarat av undervisningen under perioden.

En annan konsekvens av att examinatorerna spenderar relativt lite tid på plats med VFU-studenten blir att handledarens omdömen i praktiken är vad som spelar allra störst roll för bedömningen Men det är ofta tveksamt om handledaren känner till sin roll samt har kompetens och befogenhet nog för denna typ av avgöranden. Oklarheten i bedömningar upplevs som ett särskilt stort problem i de fall när handledaren helt och hållet saknat handledarutbildning.

Tid: Fokusera på rätt saker!

En del av studenterna som deltagit i undersökningen har framfört att den gärna skulle kunna få utgöra en ännu större del av studietiden. Samtidigt har det framhållits att den tid som redan finns bör nyttjas på ett mycket bättre sätt.

Detta beskrivs delvis som en organisatorisk fråga där till exempel påsk- och höstlov inneburit att en vecka av VFU-perioden gått förlorad, i något fall har även förberedelser inför nationella prov upplevts som allt för tidskrävande.

Rörande tidfördelningen har dock de flesta synpunkter handlat om att de teoretiska uppgifterna fått uppta en alldeles för stor del och i för låg grad kopplats till verksamheten i skolan eller förskolan. Mycket tid går åt till att skriva rapporter med vag koppling till själva verksamheten.

Upp till bevis!

Lärarutbildningen är en starkt politiserad utbildning som stundtals får motta oproportionerligt mycket kritik. Saklig och nyanserad kritik från de som själva har erfarenheter av utbildningen måste dock tas på största allvar av såväl politiker som lärosäten. Sveriges lärarutbildare måste ta sitt ansvar och se över de brister som lärarstudenter identifierar. I detta arbete är samordningen lärosäten emellan en avgörande faktor.

Det är tydligt att VFU:n är en viktig och engagerande fråga för Sveriges lärarstudenter. En uppsjö av åsikter har framförts vid de olika lärosätena, varav de allra vanligaste som förekommer vid alla lärosäten sammanfattats i detta blogginlägg. Vi i Lärarförbundet Student kommer inte sluta att kämpa för att den verksamhetsförlagda utbildningen ska stärkas och vidareutvecklas!

/ Studerandekommitténs VFU-grupp

Vad innebär det att sitta i studerandekommittén?

Delar av 2016 års studerandekommitté

Delar av 2016 års studerandekommitté

​Snart är det äntligen dags för årets Lärarstudentmöte! 25-27 november samlas lärarstudenter från hela Sverige utanför Stockholm. På LSM så kommer det bland annat att väljas en ny nationell studerandekommitté och styrelse. Vad innebär det att vara en del av studerandekommittén?

Lärarförbundet Students studerandekommitté består av en ordinarie ledamot och en suppleant (ersättare) från varje lärosätesort med lärarutbildning. Studerandekommittén blir alltså en grupp engagerade studenter från hela landet med olika erfarenheter och bakgrund.

På vissa orter har den lokala studerandekommittén förrättat ett val för att utse sina representanter. På andra orter är det färre studenter som engagerar sig vilket gör att nomineringarna sker på mötet. Många är nya och funderar på vad det innebär att sitta i studerandekommittén.

Vi som suttit under 2016 blickar nu tillbaka på det gångna året och minns ett år fyllt med skratt, glädje och nya erfarenheter. Samtidigt som man ibland har slitit sig i håret så har året framförallt varit mycket givande. Vi har lärt oss otroligt mycket och har haft väldigt kul på vägen. Några av oss hoppas få fortsätta i kommittén ett år till, andra kommer börja jobba som lärare.

Att sitta med i kommittén innebär att man åker på kommittémöten fem gånger om året, varav två möten är till för både ordinarie och suppleant. I år har mötena hållits i Lärarnas Hus på Stora Essingen i Stockholm, vilket ger känslan av att man gör något viktigt. Mötena brukar pågå från klockan 11 på lördagen till kl 15 på söndag. Sover gör vi på hotell.

För att vara med i nationella studerandekommittén behövs inga förkunskaper. Det som krävs är att du läser till någon form av lärare och är intresserad av att påverka utbildningen. Är du engagerad och vill företräda studenterna vid sitt lärosäte kommer du att bidra till vårt arbete. Vi lär av varandra och utvecklas tillsammans.

På våra möten jobbar vi tillsammans med de handlingsprogramspunkter som beslutas på LSM, man träffar kommittékollegorna, anställda inom olika områden på Lärarförbundet, och ibland även politiker. Vi jobbar även med hur Lärarförbundet Student ska synas utåt, delar idéer på vad man kan göra på de lokala lärosätena och stöttar varandra i arbetet. Vissa event genomförs på alla representerade lokala orter medan andra görs lokalt. Mellan mötena brukar vi hålla en del kontakt och planera vårt arbete. Under mötesdagarna arbetar man intensivt, men på kvällarna äter vi god mat samt hittar på roliga aktiviteter runt om i Stockholm. Det brukar vara kanonkul och en bra möjlighet att knyta kontakter med de andra studenterna i kommittén.

Vi som suttit i kommittén ett eller flera år tycker att vi under det gångna året har vi fått lära känna många underbara och härliga personer från hela landet. Vi har delat erfarenheter för att kunna locka till oss fler medlemmar som vill engagera sig och lyckats påverka politiken och lärarutbildningen i rätt riktning. Men vi har även utbytt råd med varandra om andra saker, till exempel om man skrivit hemtentor.

Vi har fått vänner för livet, helt enkelt.

/ 2016 års Studerandekommitté genom,
Anna Larsson, Växjö
Kimberly Rundqvist, Halmstad




Är man förberedd på yrkeslivet som nyexaminerad?

"Som nyexaminerad lärare har jag den senaste forskningen i ryggen", skriver Matilda Gustafsson. Foto: Sofia Gustafsson

"Som nyexaminerad lärare har jag den senaste forskningen i ryggen", skriver Matilda Gustafsson. Foto: Sofia Gustafsson

​Är man förberedd på yrkeslivet när man är nyexaminerad? ”Praxischock” och ”hundår” är ord som ofta används när det pratas om nyexaminerade lärares första tid i yrket. Men behöver det verkligen vara så? Vice ordförande Matilda skriver om sina tankar efter diskussioner med yrkesverksamma lärare.

"Är man förberedd på yrkeslivet när man är nyexaminerad?"
Det var en av de frågor jag diskuterade med besökarna i Lärarförbundets monter under mässan Skolforum när oktober blev november. Läskigt många lärare får ett lurigt leende på läpparna när de hör frågan. Lika många svarar med eftertryck: ”neeej, verkligen inte!” För mig som blivande lärare är det lite nedslående. Vad är det egentligen lär mig under de här fem åren som utgör min utbildning? Kommer jag kunna omsätta allt teoretiskt jag lär mig till en framtida praktik?

När lärare får utveckla sitt ”neeej, verkligen inte!” finns det ofta konkreta exempel bakom den spontana reaktionen. Att stå handfallen inför kollegor som saknas, att inte veta hur en terminsplanering ser ut eller att sakna verktyg för att vara en ledargestalt var bara några av de att-satser som Skolforum-besökare nämnde. Kommentarer som ”efter fem år i yrket kände jag att jag faktiskt visste vad jag höll på med. Ungefär!” haglar tätt.

De lärare jag träffade på skolmässan är inte ensamma om att utrycka sig sådär. I UR:s nya (och hyllade) serie ”Skolpojkarna” förekommer liknande samtal mellan de deltagande lärarna. Några av dem uttrycker att den ”riktiga” lärarutbildningen börjar efter universitetet. Att det finns vissa saker man inte kan lära sig under utbildningen. Är det verkligen så det borde vara?

Kanske är svaret både ja och nej.
Utbildningar måste begränsas. För en komplex yrkesroll som läraryrket är det kanske extra svårt. Vad ska finnas med och vad ska prioriteras bort? Yrket är mångsidigt och innehåller flera komplexa delar. Kanske är vissa av dem såna saker som lättast lärs in genom praktiska erfarenheter. Att ha fullständigt ansvar för en kurs eller en elevgrupps lärande, till exempel. Hur lär man sig att hantera det ansvaret? Kanske kan inte utbildningen lära ut det. Väl i yrket uppstår kanske en praxischock, kanske står man pall. Oavsett reaktion är det sånt man vill få diskutera med en mer erfaren kollega.

För kanske är det vissa saker man lär sig först i yrket. Frågan är på vilket sätt man ska lära sig dem. ”Praxischock” och ”hundår” är inte de mest konstruktiva sätten att utvecklas i yrkesrollen. Ett professionsprogram som hjälper dig att kontinuerligt utveckla din profession och metaförståelse av densamma skulle vara ett bättre sätt. Att som nyexaminerad garanteras ett bollplank i form av en erfaren kollega med tid avsatt för detsamma borde vara en självklarhet.

Är vi solklart helt handfallna som nykläckta lärare?
Nej, det är vi såklart inte. Som nyexaminerad lärare kommer jag med den senaste forskningen i ryggen. Kunskap om styrdokument, skolsystem, lärandemiljöer och olika undervisningsstilar finns färskt i mitt minne. Jag riskerar inte att falla in i gamla mönster, för jag har inga. Jag är kreativ och (förhoppningsvis!) förväntansfull och ivrig att få utforska hur just min praktik kommer att se ut och hur jag på bästa sätt kan få använda mig av all den nya (och moderna) kunskap jag bär med mig. Ur den synvinkeln borde nyexaminerade lärare snarare ses som en tillgång för hela lärarkollegiet. Låt oss smitta skolan med entusiasm och tipsa om den bästa litteraturen. Som nyexaminerad minns ja de senaste titlarna i mitt ämnet. Och jag tipsar gärna!

Finns det saker man inte kan lära sig i lärarutbildningen? Det är en svår sak att svara på. Men en sak är säker: nya lärare måste vilja stanna i yrket. Tillsammans måste vi göra vårt bästa för att de ska kunna bidra med sina kunskaper för att utveckla skolan.

"Inlärningssvårigheter får inte hamna mellan stolarna."

I Lärarförbundet Student arbetar vi för att alla lärare får grundläggande specialpedagogisk kompetens. Läs om varför Kimberly tycker att specialpedagogik är en viktig del av lärarutbildningen.

Någon gång under mellanstadiet kom jag fram till att jag ville bli lärare när jag blev stor. Jag vill hjälpa och stötta elever som har det tufft i skolan.

Själv trodde jag att jag var trög och dum i huvudet under min tid i skolan. När andra i klassen hade läst klart en text hade jag hunnit läsa en tredjedel. Långt senare fick jag veta att det fanns ett namn på vad jag hade: Dyslexi. Jag förstod att bokstäver inte vanligtvis hoppar runt och flyter samman så som jag upplever att de gör. Från första klass fram till högstadiet fick jag gå till specialläraren. Detta för att jag var långsam, hade svårt med inlärning och att lärarna trodde att jag behövde sitta i lugn och ro.

Många av mina minnen av skolgången består av att sitta med några klasskamrater i ett litet och mörkt rum i en annan del av skolan. Oftast var det tyst i det lilla klassrummet vars fönster vette ut mot lågstadiets skolgård, där andra barn lekte.

Vi elever som fick gå till specialläraren hade olika svårigheter med matte och svenska. Här fick vi sitta i lugn och ro och arbeta i vår egen takt utan att känna oss stressade av klasskamrater som, till skillnad från oss, arbetade snabbt med sina uppgifter. Där satt vi. Ett mörkt rum där de gröna långa skrivborden skärmades av med jämna mellanrum av furuskivor skilde oss från varann. Vi kom in, hälsade och intog våra platser. Vi tände lampan och öppnade våra böcker. Ibland satt jag och tittade på skiljeväggarnas hålmönster och försökte urskilja olika former.

Oftast satt vi och arbetade i våra skolböcker med olika uppgifter. Om vi behövde hjälp, om vi fastnade på ett mattetal eller stavning fanns alltid denna äldre dam där för oss. Vid jul kunde hon bjuda på pepparkakor och på fredagar kunde hon ibland plocka fram ett spel. Då njöt vi. Jag tror att hon gjorde det för att vi skulle tycka att det var mysigt att komma till henne och kanske för att vi inte skulle sakna våra klasskamrater.

Jag vill som framtida lärare kunna inkludera alla elever. Jag vill kunna hjälpa alla. Jag tror att nyckeln för det är de specialpedagogiska delarna av min utbildning. Min utbildning måste förbereda mig väl för den verksamhet som väntar, för de olika elever jag kommer att möta. Jag måste få förutsättningar att se alla mina elevers behov och kompetens för att identifiera när elever är i behov av stöd. Det ställer krav på mina utbildare: de måste erbjuda mig och mina framtida kollegor den specialpedagogik verksamheten kräver.

Ibland längtar jag faktiskt tillbaka till det lilla mörka klassrummet som låg i en annan del av skolan. Längtar efter att få sitta i min egen värld, utan press och störande ljud. Där jag inte visste hur långt fram de andra var i matteboken och där vi alla hade svårt för att skriva.

Till mina framtida elever skulle jag vilja säga: Jag lovar att jag ska göra allt jag kan för att hjälpa er. Till min hjälp har jag min utbildning och mina erfarenheter. Jag vill inte att någon elevs inlärningssvårigheter hamnar mellan stolarna.


Kimberly Rundqvist
kommittéledamot Lärarförbundet Student
och lärarstudent vid Högskolan i Halmstad


"Jag kunde aldrig ana hur givande och kul det är att arbeta fackligt!"

Alexandra Unge valdes nyligen till styrelseledamot i Lärarförbundet Student. Nu berättar hon om varför hon valde att utbilda sig till förskollärare och varför hon valt att engagera sig fackligt.

Hej!

Jag heter Alexandra och studerar till förskollärare vid Karlstads universitet. Det är med glädje jag reflekterar över mitt yrkesval. Jag har valt att arbeta som lärare i den första delen av utbildningssystemet. Jag har valt att arbeta i förskolan där grunden för det livslånga lärandet ska läggas. Min examen närmar sig med stormsteg och det är med spänning och förväntan jag ser fram emot att få börja arbeta!

Mitt intresse för utbildning väcktes under tiden jag bodde i vårt grannland Norge. Efter att jag tagit studenten flyttade jag till Oslo och fick chansen att arbeta som barnskötare på en förskoleavdelning med barn i åldrarna 1-3 år. Jag fick efter en tid ett utvidgat ansvar till att även få arbeta som förskolans musikpedagog. Mina erfarenheter i Oslo fick mig att inse att jag brinner för utbildning och att läsa till förskollärare blev ett självklart val. Inte visste jag då vilket fantastiskt, glädjefyllt och komplext yrke jag gett mig in på!

Idag är det tre år sedan jag påbörjade min utbildning vid Karlstads universitet. Utbildningen har gett mig möjligheter att förvärva viktiga kunskaper inför mitt framtida yrke. Men samtidigt har utbildningen haft sina brister. Pedagogiskt ledarskap, konflikthantering och specialpedagogik är tre delar som jag känner att jag fått alldeles för lite av. Jag har ända sedan min första tid på utbildningen känt att det finns flera förbättringsområden.

För knappt ett år sedan fick jag möjligheten att åka iväg på Lärarstudentmötet i Stockholm, inte visste jag då vilket spännande arbete jag precis höll på att påbörja! Jag fick träffa lärarstudenter från hela Sverige, engagerade lärarstudenter med ett brinnande intresse för läraryrket och lärarutbildningen. Det var en inspirerande och motiverande helg som fick mig att inse att jag som lärarstudent faktiskt har möjligheten att påverka. Jag har möjlighet att påverka min lärarutbildning och min framtida yrkesprofession. Det var mitt första steg in i Lärarförbundet Student!

Jag har under det här året varit ledamot i Lärarförbundet Students nationella studerandekommitté. Jag har samtidigt arbetat aktivt i vår lokala studerandekommitté på Karlstads universitet. Vårt mål lokalt är att det ska vara lätt och roligt att engagera sig! I Karlstad har vi anordnat ”Tyck-till-event” och tävlingar, erbjudit föreläsningar och inspirationskvällar. Vi har även infört något som vi kallar ”Veckans rättighet” för att på ett enkelt sätt nå ut till lärarstudenter om vilka rättigheter de som studenter och framtida lärare har. I våras hade vi premiär för vår Pedagogiska pub! En mötesplats där lärarstudenter tillsammans med yrkesverksamma lärare får chansen att samtala om pedagogik och lärande! Ett forum som skapar möjlighet för inspiration, nya idéer och kontakter. Och vilka kvällar vi haft, det är så underbart att se vilket intresse och engagemang det finns bland lärarstudenter. Jag kunde aldrig ana hur givande och kul det är att arbeta fackligt!

Förra helgen blev jag invald i Lärarförbundet Students styrelse. Det känns oerhört ärofyllt och spännande! Jag ser fram emot att få fortsätta driva Lärarförbundet Students viktiga arbete framåt, nu i en ny roll.

Alexandra Unge

”Viktig seger för Lärarförbundet Student”

Petter Ådahl, ordförande Lärarförbundet Student, applåderar regeringens utspel.

Petter Ådahl, ordförande Lärarförbundet Student, applåderar regeringens utspel.

​Regeringen vill att språkutvecklande arbetssätt ska ingå i samtliga lärarutbildningar. Inte en dag för tidigt, enligt Lärarförbundet Student.

Helene Hellmark Knutsson (s) säger att språket är nyckeln till alla andra ämnen. Alla lärare, oavsett ämne och skolform, behöver ha kunskap om hur man utvecklar språket och språkinlärningen. Ministern bedömer att förändringen kan vara gjord om ungefär två år.

”Det här är en viktig seger för Lärarförbundet Student. Regeringen har bevisligen lyssnat på oss lärarstudenter. I dag lägger vi bubbel på kylning och hoppas kunna fira inom två år. Nu gäller det att lärosätena får goda förutsättningar att jobba med den här frågan” säger Petter Ådahl, ordförande Lärarförbundet Student.

Språkutvecklande metoder är något många lärarstudenter i dag saknar i sina utbildningar. Lärarförbundet Student har flitigt uppvaktat både regering och lärosäten för att uppmärksamma behovet. Lärarutbildningarna har, trots många detaljerade examensmål, inte förmedlat språkutvecklande kompetens. Tidigare har regeringen öppnat för att eventuellt se över förordningen, något som nu ser ut att resultera i en förordningsändring. Lärarförbundet Student välkomnar regeringens intention och ser fram emot kommande remissrunda. ”Det är viktigt att det språkutvecklande perspektivet inte isoleras utan följer med genom hela utbildningen och vävs samman med bland annat ämnesdidaktiken” säger Petter Ådahl.

Förutom förslaget om språkutvecklande arbetssätt har regeringen gett Björn Åstrand, dekan på Karlstad universitet och ledamot i Skolkommissionen, i uppdrag att utreda hur introduktionen i yrket kan bli bättre för nyutbildade lärare och hur fler lärarkategorier kan inkluderas i legitimationsreformen. Introduktionen i läraryrket är i dag många gånger obefintlig och Lärarförbundet Student välkomnar att regeringen nu ser över detta. Hälften av alla nya lärare får inte någon introduktionsperiod överhuvudtaget, trots att detta är ett brott mot skollagen.

Läs om regeringens förslag i Lärarnas tidning: http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/201...

Lärarförbundet Student i Dagens Samhälle tidigare i år om språk- och andraspråksperspektiv: http://www.dagenssamhalle.se/debatt/fel-tvinga-all...

Höstterminen är här!

Tommy, suppleant i studerandekommittén för Mälardalens högskola.

Tommy, suppleant i studerandekommittén för Mälardalens högskola.

HT16 har börjat. Oavsett om du läser första eller sista terminen på din utbildning betyder en ny termin ny kunskap, nya kontakter och ny kraft att engagera sig. Lärarförbundet Student har en späckad höst framför sig och såklart ska du vara en del av den.

Utanför mitt fönster lapar studenter den sista sensommarsolen samtidigt som evighetslånga nollningsramsor går på ständig repris. Höstterminen 2016 har precis börjat och universitet och högskolor runt om i Sverige är fullsmockade med nya och gamla studenter.

Många lokala studerandekommittér har i dagarna välkomnat nya lärarstudenter tillika medlemmar. Ta chansen att prata med dina engagerade lärarstudentkamrater eller din studerandeinformatör när de står i infodisken på just ditt lärosäte. Vad kan ni tillsammans göra för att utveckla lärarutbildningarna, läraryrket och svensk skola? Eller kom fram och fråga hur du hittar på universitetet eller vad som händer i staden som du pluggar i. Min erfarenhet säger att det är en riktig guldklimp du kommer få prata med.

Lokalt har planeringen av kommande års arbete precis börjat på många håll. Många lokala studerandekommittér ordnar uppstartsmöten för alla medlemmar på orten. Det finns alltså alla möjligheter att nu engagera sig i Nordens största lärarorganisation – Lärarförbundet. Kanske vill du också påverka Lärarförbundet Student på nationell nivå? Då är det dags att börja nu!

Bland annat kan du påverka genom att ge förslag på vad vi ska arbeta med under 2017. Lärarförbundet Student är en nämligen demokratisk organisation som styrs av medlemmarnas förslag, intresse och beslut. Som medlem kan du motionera om vad vi ska arbeta med. Du kan lämna motioner individuellt eller så kan ni göra det tillsammans i er lokala studerandekommitté.

Sista dag att lämna in motioner är fredag 30 september.

När du väl skrivit dina motioner så ska du såklart se till att de också blir verklighet. Genom att åka på vår årliga kongress, Lärarstudentmötet 27-29 november, är du med och beslutar om Lärarförbundet Students framtid. På Lärarstudentmötet samlas ett hundratal studenter från hela Sverige för att diskutera, påverka, utbyta erfarenheter och välja sina representanter.

Vill du vara med och påverka mer än en gång per år ska du satsa på att väljas som representant från ditt lärosäte in i den centrala studerandekommittén. Fem gånger per år träffas den centrala, eller nationella, studerandekommittén, med representanter från alla Sveriges lärosäten.

Senast den 30 september ska nomineringarna till den centrala studerandekommittén göras för att alla medlemmar och valberedningen utifrån dessa personer ska kunna ge förslag på en styrelse.


Välkommen till HT16 och Lärarförbundet Student! Vi ses och möts i engagemanget för bättre lärarutbildningar.