Entusiastiska lärarstudenter över hela Sverige förbereder sig inför en ny termin, för att antingen påbörja eller fortsätta sin utbildning. Detta för att bli en del av och utöva världens viktigaste profession, läraryrket. Men lärarutbildningarna är i dag varken likvärdiga eller alltid av hög kvalité. Därför arbetar vi i Lärarförbundet Student för att förbättra och utveckla våra utbildningar och på så sätt säkerhetsställa att den svenska skolan får kompetenta och kvalificerade lärare.

Inför terminsstarten har vi skickat ett brev till lärarutbildare vid varje lärosäte med lärarutbildning hela Sverige, där vi upplyser om tre mycket efterfrågade punkter hos lärarstudenter.

• Specialpedagogisk kompetens

Alla barn och elever har rätt att få sina behov tillgodosedda och för att garantera det krävs lärare som är kunniga kring barn och elevers utveckling. I dag saknas ofta kunskap hos nya lärare om hur specialpedagogiska behov kan identifieras och vilka skyldigheter skolan har. Alla lärarutbildningar behöver ge studenterna en grundläggande specialpedagogisk kompetens av hög kvalitet.

• Språkutvecklande arbetssätt och andraspråksperspektiv

Språket är nyckeln till ny kunskap. För att examinerade lärare ska kunna nå alla elever krävs att lärarstudenter får med sig metoder för att arbeta språkutvecklande och en grundläggande andraspråkskompetens från sin utbildning. Grunden för en språkutvecklande skola läggs i lärarutbildningarna.

• Verksamhetsförlagd utbildning

Den verksamhetsförlagda utbildningen är en viktig del av alla lärarutbildningar. Med nuvarande utformning är det under VFU:n som teori och praktik har bäst förutsättningar att mötas. Därför behöver VFU:n tydligt kopplas till resten av utbildningen. I dag upplever många studenter att så inte alltid är fallet. VFU-perioderna måste hänga ihop med resten av utbildningen och ges i rätt verksamhetsinriktning och ämne. Dessa förutsättningar är grunden för att lärosäten tillsammans med utbildade handledare ska kunna utforma kvalitativa VFU-perioder.

Du kan läsa brevet i sin helhet här.

Lyft gärna dessa frågor lokalt i det lokala studerande-fackliga arbetet. Lärarutbildare besitter kunskap som är viktiga för skolan. Det är de som utvecklar framtidens lärare.

Sommarkurse var som vanligt populär, och av de som anmält sig hade en grupp studenter från hela Sverige fått möjlighet att delta. Förmidagen inleddes med ett välkomsttal från Lärarförbundet Students ordförande Petter Ådahl, där han lyfte vikten av engagemang och kunskapsutbyte, samt en ”vem är här-övning” med Maria Karlsson. Även en presentationsrunda hanns med innan en, för många långväga resande, välbehövlig lunch.

Med alla mätta och glada drogs kursen igång med en föreläsning av Maria Karlsson och Malin Hjorth. Med stöd från denna samlades deltagarna i grupper baserade på inriktning för att diskutera egna erfarenheter från sin utbildning, praktik, tidigare skolgång med mera. Många givande samtal och intressanta tankar vädrades och delades senare i den stora gruppen. Ett uppskattat tillfälle då de blivande gymnasielärarna fick lite insyn i hur det fungerar i de yngre klasserna men även tvärtom. Här var även ämnen intressanta att jämföra, hur de kan skilja sig åt i olika områden men även likheter och hur man kan hantera problem som kan uppstå. I viss mån fortsatte dessa samtal under fikat och ledde oss vidare till dagens andra föreläsning med Ingrid Lindgren Andrén och Lisa Heino. Föreläsningen handlade om vision och verklighet ”Skolan är nyckeln till integration” var ledord för föreläsningen. En väldigt lärorik föreläsning om nyanländas rätt att gå i skolan och vikten av fungerande kommunikation.

Så var första dagen avklarad. Ett quiz under middagen och frivilliga kvällsaktiviteter återstod. Det fanns möjlighet att samlas i det gemensamma tv-rummet på vandrarhemmet eller, om man ville få vara ifred, gå in på sitt rum och koppla av. Ett gäng spelade kubb medan ett gäng satt i gräset och hade trevligt. Efter en lyckad första dag var det ett helt gäng trötta lärarstudenter som till slut sa god natt för att återses på frukosten dagen efter.

Pigga och utvilade samlades deltagarna på lördagsmorgonen för att lyssna till en föreläsning om Det globala klassrummet/verksamheten som hölls av Karin Sandahl. I grupper definierade vi ordet ”hem”. Bland annat: vad är det, vad innebär det, vad betyder det. Vi tittade även på en rörande film om just hem (som går att hitta på youtube genom att söka ”home global action goals”). Via detta kom vi in på identitet. Frågan som ställdes ”Vad är det som gör dig till dig?” togs upp och efter lite betänketid parade vi ihop oss med någon som vi inte pratat så mycket med tidigare under helgen. Tillsammans kom vi på flera olika aspekter och utvecklade en vidare förståelse både för oss själva och för varandra.

Efter lunch träffade vi teatergruppen Tage Granit från Stockholm. Först spelade de upp två olika situationer för att ge en bild av rasism i förskola och skola. Situationer som uppstår i den dagliga verksamheten, vilka vi blivande lärare kommer att bli tvungna att hantera. Den ena scenen spelades upp igen men nu ropade deltagarna (som agerade publik) ”Stopp” när de ville ändra eller lägga till någonting. Med många önskemål och förslag blev scenen mycket längre. Vi hann även med en andra scen. Den interaktiva teatern var ett mycket uppskattat inslag, som för många visade sig vara bättre än förväntat. Många positiva kommentarer hördes om teatergruppen och upplägget. Diskussionerna om hur man kunde gjort annorlunda fortsatte även under fikat och vidare in på nästa moment – även dagens sista. Open Space har bara en regel: använd fötterna. Frågeställningar med grund i årets tema formulerades och lades ut på olika platser. Varje deltagare var fri att gå till vilken grupp man ville och när man kände att man sagt vad man kunde om frågan gick man vidare till en annan fråga man fann intressant. Detta fortsatte tills alla frågor som formulerats ventilerats och alla fått säga någonting om det de velat.

Framåt kväll hade det äntligen slutat regna utomhus så efter middagen fick deltagarna gå en tipspromenad med frågor om Lärarförbundet och Lärarförbundet Student. Några frågor svårare än andra men ett lag prickade in alla rätt. Stort grattis!

Sista dagen handlade om "Att undervisa nyanlända". Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt och metoder, förutsättningar för framgångsrik undervisning, framför allt för nyanlända, och genrepedagogik är bara några av aspekterna som gicks igenom. Med detta och bra litteraturtips gick vi vidare till lunch.

Dagen och helgen började därefter att avrundas och som sista inslag presenterade deltagande representanter från den nationella studerandekommittén Lärarförbundet Student lite närmre. Kommittén och dess arbete samt hur vi jobbar presenterades tillsammans med vad man själv kan göra om man vill engagera sig. Slutligen avtackades alla som ställt upp och gjort kursen så bra som den blev.

/ Leila Testouri, Karlstad Universitet

Stina Björkenor, Högskolan Jönköping

Anna Larsson, Linnéuniversitet

Den frågan ställde vi till Sveriges framtida lärare över hela landet under den globala kampanjen Global Action Week. En kampanj som varje år uppmärksammar FN:s fjärde globala utvecklingsmål om god utbildning för alla.

Vårt mål var att få en bild av vad Sveriges lärarstudenter anser att de behöver i sin utbildning, vad de behöver för att i framtiden kunna inkludera varje barn och elev i sin undervisning. Vad de behöver i sin utbildning för att kunna skapa en inkluderande skola, förskola och fritidshem.

Ett mönster har kunnat urskiljas bland svaren vi fick in. Lärarstudenter anser att lärarutbildningen behöver ett normkritiskt perspektiv, mer specialpedagogik och ett andraspråksperspektiv i lärarutbildningen.

Vad är normalt? Hur ska vi kunna inkludera alla om vi har en bild av att vissa människor är normala och andra inte? Vi behöver synliggöra normer. Vi behöver erövra kunskap om vilka normer som finns, vad normer gör med oss och vad vi kan göra för att förändra exkluderande normer.

Vi ska kunna möta varje enskild individ och ge den de bästa av förutsättningar för att lyckas! Alla vi människor behöver stöd av något slag, några mer än andra. Men hur kan vi i vår profession identifiera vilka behov barn och elever har? Hur kan vi ge stöd? På vilket sätt ska vi ge stöd? När ska vi ge stöd? När är det andra professioner som ska stötta? Vi lärare behöver specialpedagogiska kunskaper, verktyg och metoder för att kunna ge varje barn och elev de bästa av förutsättningar för att lära och utvecklas.

Vi lever i ett mångkulturellt samhälle, många barn och elever i den svenska förskolan och skolan har ett annat modersmål än svenska, för att kunna möta dessa elever och barn på bästa sätt behöver vi ett språk- och andraspråksperspektiv i vår utbildning. Vi behöver få kunskap om hur vi kan arbeta språkutvecklande med varje barn. Vi ska skapa en god utbildning för alla, för att kunna göra det krävs det att vi kan möjliggöra för alla att utveckla sitt språk.

När vi läste de argument och åsikter som kom in under Global Action Week blev vi övertygade om att dessa tre delar generellt behöver stärkas i lärarutbildningarna. Vi tror att det mönster som framkom bland svaren vittnar om tre nödvändiga delar som alla behövs i vår utbildning, tre delar som behövs för att vi ska vara rustade och kapabla till att i vårt framtida yrke kunna inkludera alla.

Vi vill tacka varje lärarstudent som engagerade sig och delgav sin åsikt under Global Action Week. Det är ert engagemang som möjliggör för oss att fortsätta arbeta för en bättre utbildning!

/ Lärarförbundet Students centrala studerandekommitté genom Alexandra Unge (Karlstad).

Hur oändlig sommaren än må verka kommer den att ta slut. Det fantastiska med det är att det blir höst. Och höst innebär nya lärarstudenter, nytt engagemang och ett nytt Lärarstudentmöte! Lärarstudentmötet är Lärarförbundet Students årsmöte. Där kommer vi att besluta om vilka frågor vi vill driva under 2017. Till Lärarstudentmötet inbjuds delegater från alla lärosäten som ger lärarutbildningar. Är du intresserad av att delta? Ta kontakt med studerandeinformatören eller den lokala studerandekommittén som finns på ditt lärosäte! Finns ingen studerandekommitté är det hög tid att en startas. Kanske du blir dess första ordförande?

Kom ihåg att alla studerandemedlemmar kan motionera till Lärarstudentmötet! Prata om motioner i era lokala studerandekommittéer och fundera kring hur du tycker att Lärarförbundet Student kan utvecklas. Vad tycker du att vi ska arbeta med under nästa år? Motioner skickas in via Lärarförbundets hemsida (motionsdatabasen öppnar varje höst!) och måste vara inne senast den 30 september. (Mer info kommer! Håll utkik!)

På Lärarstudentmötet kommer vi också att välja vår nya centrala studerandekommitté och styrelse för 2017. I år är det andra gången de nya nomineringsreglerna gäller. Varje lokal studerandekommitté väljer en ordinarie ledamot och en suppleant till den centrala studerandekommittén. Dessa val måste vara valberedningen till handa senast den 30 september!

Vi uppmanar därför alla lokala studerandekommittéer att redan nu fundera kring vilka kandidater ni vill framföra. De kandidater som, den 30 september, inkommit som ordinarie ledamöter till studerandekommittén kan valberedningen föreslå till styrelsen. Till ordförandeposten kan alla medlemmar nomineras. Är du sugen på att engagera dig mer? Ett styrelseuppdrag är både utmanande och spännande!

Läs mer om Lärarstudentmötet här: https://www.lararforbundet.se/artiklar/lararstuden...

Några saker att fundera på till nästa termin, alltså. Till dess: en fantastisk sommar väntar på oss. Ta vara på den! Vi kommer bland annat spendera den på lärarutbildningskonventet i Malmö, i Riksdagen, på Island, på vår sommarkurs och i Almedalen. Men vi tänker också ta oss tiden att vara lediga. Läsa böcker som inte är kurslitteratur eller från någon skolmyndighet.

Tack för den här terminen, och ett särskilt gigantiskt TACK till vår kära centrala studerandekommitté! Tack för ett fantastiskt arbete! Det är så roligt att se hur vi utvecklas, och hur mycket vi kan göra tillsammans. Under de fem månader vi haft har diskussioner, skratt och arbete avlöst varandra och nyskapande idéer haglat. Tack för att ni vill ge av er tid och engagemang, och tack för att vi får leda er!

Trevlig sommar!

Petter Ådahl, ordförande.

Matilda Gustafsson, vice ordförande.

"Välj ett ämne med hjärtat och det andra med hjärnan!” Så löd den något tillspetsade uppmaningen till oss studenter på ämneslärarprogrammet med inriktning mot gymnasiet. Det går att tycka lite vad man vill om logiken i den uppmaning (borde man inte välja båda sina ämnen åtminstone delvis av hjärtat, och kan inte hjärtat och hjärnan råka vilja samma sak?), men jag som valt att läsa samhällskunskap ”av hjärtat” fick mig hur som helst en rejäl tankeställare: Vilket biämne borde jag välja för att vara säker på att kunna få ett lärarjobb efter min examen?

Frågan skulle visa sig vara svårare att besvara än vad jag trodde. En samhällslärarstudent kan nämligen inte välja något av No-ämnena eller de moderna språken tyska, franska eller spanska som biämne, trots att det är lärare inom just dessa ämnen som det råder störst brist på.

Innan jag kände till hur systemet fungerar var planen att jag skulle läsa tyska, men det visade sig alltså inte möjligt. I stället fick jag välja ytterligare ett ämne ”med hjärtat”, nämligen historia. Om det hade varit möjligt att kombinera samhällskunskap med tyska hade jag efter min examen förmodligen varit betydligt mer eftertraktad än jag kommer vara med min nuvarande ämneskombination.

Vilka ämneskombinationer som varit möjliga att läsa har varierat över tid. Fasta kombinationer slopades helt och hållet i och med 2001 års lärarutbildning för att återinföras tio år senare då den senaste reformen av lärarutbildningen trädde i kraft 2011. Den dåvarande regeringen motiverade åtstramningen med att man ville öka anställningsbarheten och hänvisade till en utredning av Statskontoret, där ett antal rektorer ska ha uttryckt sig kritiska till det då fria valet av ämnen.

Det är lätt att förstå hur rektorerna i undersökningen resonerat – när en lärare med en viss ämneskombination slutar är det förmodligen mest kostnadseffektivt att försöka hitta en ersättare med samma ämneskombination. Problemet är bara att lärare inom vissa ämnen är långt mycket svårare att hitta ersättare för än andra. Att exempelvis ersätta en lärare med ämneskombinationen religionskunskap och historia lär i de flesta fall inte vara särskilt svårt. Inom dessa ämnen utbildas det i dag faktiskt fler lärare än vad som behövs.

Nej, en rektors verkliga huvudbry lär snarare infinna sig när en lärare inom låt säga kemi och fysik lämnar arbetsplatsen. Inom dessa ämnen är behovet av lärare akut och lär fortsätta vara så om inte kraftiga åtgärder tas för att locka fler studenter till dessa utbildningar.

Till de viktigaste av åtgärder för att locka fler lärare till bristutbildningar hör förstås konkurrenskraftiga löner och arbetsvillkor. Men också åtgärder som riktar sig direkt mot lärarutbildningarna är av stor betydelse. Lärarförbundet Students ordförande Petter har tidigare skrivit om behovet av att dimensionera lärarutbildningarna så att flest utbildningsplatser finns inom de inriktningar och ämnen där behovet av lärare är som störst. I ämneslärarutbildningarnas fall skulle också fria ämneskombinationer ha en positiv effekt för att få fler behöriga lärare inom bristämnena. Det är bättre att en student som valt ett ämne för vilket behovet på arbetsmarknaden är lägre har möjlighet att välja ett andra ämne där bristen är större.

Genom hänsyn till individuella preferenser kan fria ämneskombinationer dessutom bidra till att locka studenter till bristämnesutbildningarna. Därför arbetar Lärarförbundet Student för att reglerna kring låsta ämneskombinationer slopas. Vi tror att dagens regler ställer till mer problem än de hjälper svensk skola.

/ David Huss

Opinionsansvarig och sekreterare.

Tanken med prognoserna är att lärosäten med lärarutbildning ska kunna anpassa antalet platser på utbildningarna efter arbetsmarknadens behov. Detta är viktigt för att råda bot på lärarbristen och se till att rätt lärare utbildas. I dag är lärarbristen ojämnt fördelad över skolform och ämne, något som innebär att samtidigt som vissa utbildningar läggs ner på grund av för få sökande så utbildas andra lärarkategorier rakt ut i arbetslöshet. Givetvis är det ett stort slöseri med såväl individens som samhällets resurser.

Anledningen är delvis att högre utbildning i dag inte dimensioneras utifrån någon annan aspekt än studenternas eget intresse. Grundtanken är att efterfrågan från studenterna (på utbildning) ska styra utbudet (kurserna som lärosätena ger). Denna marknadslösning ger universitet och högskolor pengar enbart utifrån hur många studenter man registrerat och examinerat. Detta innebär att populära utbildningar, som gymnasielärare i historia, byggs ut medan mindre populära med få sökande, läggs ner på grund av bristande lönsamhet. Några undantag finns, exempelvis för läkarutbildningen, men i grunden styrs alltså fördelningen av högskoleplatser utifrån studenternas individuella intresse.

Regeringens ambition är att UKÄs och Skolverkets prognoser, som ska komma vartannat år, ska stödja lärosätena att dimensionera antalet platser på lärarutbildningarna utifrån arbetsmarknadens behov. Detta är något Lärarförbundet Student arbetat för under många år, då vi tror att det är bättre för såväl individen som samhället om mest resurser läggs på att utbilda lärare som behövs i den svenska skolan. I dagens läge behövs nästan alla lärarkategorier ute i skolorna, så problemet är relativt litet, men fortfarande är en aktiv dimensionering viktig för att se till att rätt sorts lärare utbildas.

Regeringens beslut är välkommet och ett första steg mot att ge såväl studenter som lärosäten en stabil kunskapsgrund att stå på när man fattar sitt utbildningsval. Det går dock att ifrågasätta om regelbundna prognoser räcker för att universiteten och högskolorna ska prioritera om i sitt programutbud. Det saknas fortfarande incitament för att lärosätet att utbilda rätt lärare, då ersättningssystemet även framgent kommer utgå från antalet studenter och tagna poäng.

Lärarförbundet Student menar att det behövs en aktiv dimensionering som ser till att utbildningar genomförs även i de ämnen med få sökanden. Vi behöver utbilda fler lärare och framförallt behöver vi utbilda fler lärare i de ämnen och skolformer där behovet är som allra störst.

DN: Skolverket ska se över lärarbehovet

UKÄ: Rapport 2015:17

/ Petter Ådahl, ordförande

Hej!

Mitt namn är Linda Strandh och jag sitter som suppleant i den nationella studerandekommittén för Lärarförbundet Student Norrköping. Just nu är jag på slutspurten av min tid som lärarstudent på Linköpings universitet campus Norrköping. Det innebär att jag just nu skriver mitt examensarbete, ett arbete som jag anser är mycket viktigt! Jag skriver om mobbning och hur lärare i fritidshem arbetar för att motverka att det förekommer på skolan och i fritidshemmet.

Jag har fått genomlida i princip hela min grundskoletid med att vara mobbad. Jag brinner för att motverka och förebygga mobbing och nu skriver jag alltså om det i mitt examensarbete! En av de bästa sakerna med att skriva examensarbete är att man kan nörda ner sig i ett ämne som man är intresserad av. Jag tror det bästa sättet att stoppa mobbing är med hjälp av kunskap angående ämnet, kunskap som jag hoppas att detta examensarbete ska kunna ge skolpersonal. Inget mer barn ska behöva bli mobbad på grund av okunskap angående detta.

När jag är klar med mitt examensarbete så vet jag redan nu vad jag ska göra. I höst börjar jag jobba som lärare i fritidshem och där hoppas jag att med hjälp av allt jag läst kunna göra min nya arbetsplats till en plats där mobbning inte kan förekomma. Genom att kunna ge mina blivande kollegor den kunskap jag har angående detta ämne.

Jag är väldigt nervös och samtidigt glad över att få börja jobba! Jag har tidigare varit på min kommande arbetsplats under mina två första verksamhetsförlagda utbildningar. Första dagen jag kom dit träffade jag rektorn i personalrummet. Det var väldigt roligt, då han var glad över att se mig - en helt vanlig student! Jag tror att jag kommer att trivas på den här skolan jag ska jobba på då jag redan varit där och känner många i personalen.

Satsa allt ni kan och sluta aldrig att drömma. Du kan klara allt så länge du inte ger upp!

/Linda Strandh

Språket är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. I förskolan ska vi förankra respekten för de mänskliga rättigheterna och för demokratins grundläggande värderingar. I en demokrati har alla rätten att få sin röst hörd. Utan ett språk har du ingen möjlighet att ta ställning eller uttrycka din åsikt. Mitt ansvar som förskollärare är att ge varje barn de bästa av förutsättningar för att utveckla sitt språk. Det är först när de tillägnat sig ett språk som de kan få sina röster hörda och därmed få chansen att påverka det samhälle de lever i.

Förskolan behöver genomsyras av ett språkutvecklande arbetssätt. Detta för att varje barn ska kunna få bra förutsättningar för att utvecklas och lära. Men för att kunna arbeta språkutvecklande behöver vi först en lärarutbildning som genomsyras av ett språk- och andraspråksperspektiv.

Jag studerar till förskollärare vid Karlstads universitet. Under min tredje termin läste vi en kurs som heter “De yngsta förskolebarnens språkliga, matematiska och estetiska lärande”. En kurs där vi fick kunskap om hur man kan arbeta språkutvecklande med barn i förskolan. Vi fick arbeta med våra egna uppfattningar och tankar, tänka nytt, se annorlunda på den situation vi kommer möta i framtiden. Jag hoppas att man får chansen att göra det i alla lärarutbildningar. Vårt förhållningssätt påverkas av våra tankar. Att få brottas med sina tankar är viktigt för att kunna utvecklas i sin profession. Vi lärde oss att se språket som en kompetens, inte en egenskap. Att inte se ett flerspråkigt barn som ett barn med bristande kompetens i svenska, utan som ett barn med kompetensen att kunna tala flera olika språk.

Det fundamentala för ett barns utveckling är att kunna göra sig förstådd och kommunicera med sin omgivning. Barnet kan tillägna sig flera språk om det får möjlighet att höra och använda sig av de olika språken i sin vardag på förskolan. Vi behöver ge plats för språket och skapa meningsfulla sammanhang. Varje barn behöver gott om talutrymme varje dag och det är vi pedagoger som ska skapa tid och rum för det. Lekpedagogik är ett gestaltande arbetssätt där man bygger upp en lekvärld tillsammans. Barnen får en gemensam grund då man utgår från en bok eller en berättelse. Genom att låta barnen läsa boken på sitt språk kan man inkludera alla och leken kan berikas genom barnens olika erfarenheter och tolkningar. I leken stimuleras fantasin och förmågan till symboliskt tänkande utvecklas. Barnen kan stärka sin förmåga att kommunicera, samarbeta och lösa problem.

I Sverige råder en norm om enspråkighet. I förskolan har vi möjlighet att utmana den normen. Vi kan sträva efter att använda oss av olika uttryckssätt. De vuxnas förhållningssätt till språk påverkar barnens attityder. Nyfikenhet och intresse för språk kan bidra till en stimulerande språkmiljö. Vi kan uppmärksamma de olika språk som finns i barngruppen och uppmuntra barnen till att använda de språkliga resurser de har. Vi kan skapa en egen kultur tillsammans, en inkluderande kultur där alla får möjlighet att språka och utvecklas av varandra.

Har jag kompetensen att ge alla barn det de är värd: en likvärdig utbildning? Jag tror det viktigaste för mig som framtida förskollärare är att vilja och våga se styrkorna i varje barn. Att se en barngrupp med flerspråkiga barn som en barngrupp rika på språk, inte en barngrupp med bristande kompetens. Att våga tro på varje barn. Att stimulera varje individ till att använda hela sin förmåga. Genom ett sådant förhållningssätt tror jag att jag kommer kunna stärka varje barn som människa och lägga grunden för ett livslångt lärande.

Alexandra Unge
Förskollärarstudent och ledamot i Lärarförbundet Students nationella studerandekommitté

59 miljoner barn i världen berövas rätten att gå i skola, trots att FN:s fjärde utvecklingsmål slår fast att alla barn har rätt till en inkluderande och jämlik utbildning.

Den här veckan är det Global Action Week. Det är en vecka för att uppmärksamma alla barns lika rätt till utbildning. Utbildning är en mänsklig rättighet som tåls att stridas för både en och hundra gånger. Lärarförbundet Student kommer att uppmärksamma veckan genom att fråga lärarstudenter: “vad krävs i din lärarutbildning för att du i ditt framtida yrke ska kunna inkludera alla?” Det är en komplex och stor fråga.

Hur kan jag som blivande lärare nå fram till alla mina elever? Och hur kan jag garantera att de känner sig sedda som individer samtidigt som de ingår i ett stort kollektiv? I Lärarförbundet Student vet vi att en sak är avgörande: språket.

Alla barn har rätt att utveckla sitt eget språk. Genom språket kan ny kunskap erövras och identiteter utvecklas. Vilka är vi utan språk? Alla som någon gång försökt lära sig ett främmande språk vet hur smärtsamt det är att inte behärska modersmålets fingertoppskänsla. Hur fullständigt idiotisk en kan framstå i de mest vardagliga situationer bara för att orden fattas. (Klassikern är när backpackaren säger “estoy muy caliente!” till spanskläraren utan att förstå misstaget.)

Att lära sig ett språk innebär mer än kunskap om grammatik och semantik. Det kräver att varje dag, varje ny situation blir en språkutvecklande situation. Därför är det avgörande för alla elevers lika rätt till utbildning att alla lärare arbetar språkutvecklande.

Och hur får alla lärare kunskap om språkutvecklande arbetssätt? Hur blir lärare lärare?
Svaret ligger självklart i lärarutbildningarna. För att vi lärarstudenter ska bli så väl förberedda som möjligt för vårt kommande yrkesliv, och kunna inkludera alla våra framtida elever, krävs lärarutbildningar av hög kvalité. Det kräver lärarutbildare som inte räds att tala om elevers olika förutsättningar och lärares avgörande roll för elevers utveckling. Det krävs lärarutbildare som inte ber lärarstudenter prata om litteraturanalys utifrån “en homogen, högpresterande innerstadsskola”.
Det krävs lärarutbildare som vet hur verkligheten ser ut och som förstått att nyckeln till all kunskap, oavsett om det är matematik eller slöjd, är språket.

Därför är det viktigt att alla lärarstudenter, från första dagen på lärarutbildningen, får utmanas att tänka språkutvecklande och resonera kring ämnen ur ett flerpråkighetsperspektiv. Det måste genomsyra allt. På det sättet kan vi göra skillnad, på riktigt, precis som vi drömde om när vi påbörjade våra lärarutbildningar.

Alexandra Unge
Angelina Peña
Stina Björkenor
Matilda Gustafsson

ledamöter
Lärarförbundet Students studerandekommitté

Efter 15hp på kompletterande ämneslärarprogrammet hade jag min första VFU. Jag minns att det kändes såväl nervöst som spännande att slängas in mitt i terminen på en skola jag aldrig tidigare satt min fot i. Dessutom med en erfaren, men okänd lärare, som med en höks uppsyn hela tiden följde mina steg. Efter några dagar, när jag etablerat en kontakt med min handledare och lärt mig elevernas namn, insåg jag hur mycket jag behövde och skulle komma att lära mig under min utbildning.

När jag och mina kursare kom tillbaka för VFU-seminarium var vi som ett gäng 8-åringar som nyss haft sitt första sommarlov. Alla höll på att spricka av erfarenheter som bara var tvungna att ventileras. Alla ville berätta om sina upplevelser, misstag och framgångar. Jämföra skolor, handledare och de läromedel man fått använda. Kursansvarig fick fösa oss ut ur klassrummet.

Jag tror inte bara min klass var intresserade av att diskutera VFU. Den verksamhetsförlagda utbildningen är utan tvekan ett av de vanligaste diskussionsämnena på lärarutbildningarna. Inte bara för att det är under VFU:n vi lärarstudenter på allvar kommer i kontakt med vårt framtida yrke. Vår VFU är inte en jättestor del av utbildningen, men den är enormt viktig för hur utbildningen i helhet blir. En bra VFU med förberedda och utbildade handledare som öppnar upp för dialog och vågar ställa krav är kanske det viktigaste i hela utbildningen.

Tyvärr finns det dock också en annan orsak till att VFU:n diskuteras så flitigt runt om i landet. Som ordförande för Sveriges största lärarstudentorganisation är det uppenbart för mig att många studenter inte får den VFU de behöver eller förtjänar. Jag har slutat räkna antalet skräckhistorier från studenter som berättar om allt från VFU i fel ämne och årskurs till minimal undervisningstid och handledare utan tid eller möjlighet att handleda. Kvalitén på VFU:n verkar variera kraftigt.

Under det senaste Lärarstudentmötet beslutade lärarstudenter från hela landet därför att Lärarförbundet Student aktivt skulle driva frågan om att ta fram nationella riktlinjer för VFU:n. Tanken är sedan att samtliga lärosäten ska använda och följa dessa.

Vi har självklart egna erfarenheter av såväl bra som dåliga VFU-perioder, och idéer på vad som krävs för att alla lärarstudenter ska få en bra VFU. Men vi behöver också fler medlemmars berättelser och förslag på vad som kan förbättras.

Därför kommer vi under året ordna VFU-möten över hela landet där vi samlar alla lärarstudenter och deras erfarenheter. Först ut är Uppsala som på onsdag håller sitt VFU-möte.

Tillsammans kan vi kartlägga vad som fungerar, vad som kan bli bättre och vilka förväntningar vi som studenter har på vår verksamhetsförlagda utbildning. Så kontakta din lokala studerandekommitté och hör när ni kör VFU-möte eller hur du kan engagera dig i frågan.

Har du erfarenheter du vill dela med dig av? Maila david.huss@laraforbundet.se och berätta om såväl dåliga som goda upplevelser under din VFU.

/ Petter