Lärarförbundet
Bli medlem

Världslärardagen, den femte oktober

Idag är det Världslärardagen och vi blir åter påminda om lärares viktiga uppdrag; att utbilda framtidens samhällsmedborgare. Men bristen på lärare blir mer och mer påtaglig och samhällets framtid står på spel.

Vi behöver 32 miljoner grundskollärare år 2025 för att varje barn i världen ska ha tillgång till allmän grundskoleutbildning. Bara i Sverige kommer det att saknas 65 000 lärare. Men med rätt politiska beslut går lärarbristen att hejda. Lärare är en investering för länders framtid, för hållbar utveckling och för en bättre värld. Detta är ett faktum.

I utbildnings- och utvecklingsmöten mellan länder betonas behovet av en ökad investering i lärarutbildning. Vad dagens barn kommer att möta i vuxen ålder kan inte förutses, och därför behöver dagens och morgondagens lärare kompetens och kunskap som ger dem möjligheten att möta varje barns lärandebehov. Det kräver i sin tur en lärarutbildning som har hög kvalité världen över.

Vi i Lärarförbundet Student betonar vikten av examen på avancerad nivå i alla svenska lärarutbildningar. Vi anser att alla lärare i alla skolformer ska få samma förutsättningar för forskning inom vårt yrke. Vi är övertygade om att skolan behöver utvecklas inifrån av proffsen som finns i denna verksamhet. För att det ska vara möjligt behöver alla få just examen på avancerad nivå. Det skulle stärka skolan och med det utbildningen för barn och elever, samhällets framtid.

Skolans och lärarnas viktiga roll för vår framtid går inte att överdriva.

Alla lärare är olika fast lika i sitt huvuduppdrag och vi vill ta tillfället i akt och visa alla hur fantastiska och viktiga lärare är. Visst har väl även du haft minst en lärare som betytt det där lilla extra? Som var inspirerande, eller kanske inlyssnande eller en förebild? Om svaret är ja, uppmanar vi dig att lyfta just denna lärare och sprida hens betydelse för dig. Vi kommer denna vecka köra kampanjen #minlärare på sociala medier, för att delta behöver du bara ta bilder eller berätta om din/dina bästa lärare och dela i social medier med #MinLärare.

Allt börjar trots allt med en bra lärare, även din resa.


Vid pennan
Internationella Gruppen, Lärarförbundet Student

Lärarutbildningen är underfinansierad

Lärarförbundet Students medlemmar är, likt dagens debattörer i GP, kritiska till hur resurserna för högre utbildning fördelas. Nuvarande system fokuserar på kvantitet istället för kvalitet och lärarutb drabbas hårt, visar vår rapport.

På den svenska lärarutbildningen läser kloka, engagerade och kompetenta studenter. Studenter som önskar få verktygen att bli den läraren som eleverna minns. Ni vet, den där läraren som man långt efter att sista lektionen är slut fortfarande minns och tackar. Den där läraren som ser varje individ och har förmågan att få dessa att även se sig själva, sin utveckling och sina möjligheter. Den där läraren som lyckas med skolans kompensatoriska uppdrag och är en del i att ge alla elever samma chans och möjligheter, oavsett bakgrund. Den där läraren som trollbinder genom sitt driv, sin passion och sin kunskap i sina ämnen. Den där läraren som allt börjar med.

På den svenska lärarutbildningen arbetar lärarutbildare med enorma kunskaper som inte vill något hellre än att få utbilda och utveckla nästa generations lärare. Det finns forskare som lägger ner timme efter timme för att ge såväl lärare som studenter fler verktyg för att nå framgång i klassrummet. Det är personer som ger sitt yttersta för att skapa svensk skolas framtid - genom forskning och beprövad erfarenhet.

Tyvärr ges inte alltid de förutsättningarna av samhället som skulle behövas för att dessa personer ska kunna utveckla svensk skola på det sätt som behövs.

Lärarförbundet Students rapport, "ökade resurser för ökad kvalitet”, visar att en överväldigande majoritet av lärarutbildarna på den svenska lärarutbildningen anser att utbildningen saknar resurser för att kunna erbjuda en utbildning av hög kvalitet. Våra medlemmar vittnar om en lärarutbildning som alltför ofta saknar koppling mellan teori och praktik, vilket gör att yrkesmetodiken och den akademiska utbildningen går som två separata spår som sällan möts. Våra medlemmar vill bli den där läraren eleverna minns, men anser att en förutsättning för det är att de kunskaper de får också testats i praktiken. Lärarstudenter behöver tid och möjlighet att reflektera, diskutera och se kopplingen mellan sin egen yrkesutövning och forskning.

Det är en åsikt som delas av universitetens lärarutbildare. Problemet är att lärarledda timmar kostar pengar. Pengar som lärarutbildningen inte har.

Resurstilldelningssystemet för högre utbildning är problematiskt. Det baseras på antalet studenter och deras prestation, vilket förstärker bristen på ämneslärare i till exempel kemi och fysik, samt ger ekonomiska incitament att öka genomströmningen. Som grädde på moset är resurserna för låga vilket direkt påverkar lärarutbildningens kvalitet negativt. Dessa faktorer leder i kombination till svårigheter att utveckla högre utbildnings kvalitet.

Vi i Lärarförbundet Student vet att allt börjar med en bra lärare. Vi vet också att våra 27 000 medlemmar önskar få vara just den där fantastiska läraren. Det finns därtill inte en lärarutbildare som inte vill ge studenterna de verktyg, den tid och den kunskap som krävs för att detta ska lyckas.

Därför behöver vi förändring. Lärarförbundet Student vill se en rejäl satsning på alla delar av lärarutbildningen och vi vill se ett förändrat resurstilldelningssystem.

Varför? Jo, för att allt börjar med en bra lärare som gått på världens bästa lärarutbildning.

Vid pennan
Ditte Karlsson
Ordförande Lärarförbundet Student

Rapport: "Ökade resurser för ökad kvalitet": http://res.cloudinary.com/lararforbundet/image/upl...
Debattartikeln i GP 27/8-15: http://m.gp.se/nyheter/debatt/1.2813719-skrota-ora...

Vem vinner på normkritik?

På fredag, under Pride, har Lärarförbundet Student ett seminarium om normkritik och vilka som gynnas av det. Varför? För att precis alla gynnas av det.

Normkritik är, tillskillnad mot vad namnet antyder, inte ett förhållningssätt som kritiserar normer. Normkritik är snarare ett sätt att ifrågasätta samhällets normer. Detta för att synliggöra dem och de maktstrukturer de för med sig, vilket i sin tur ämnas leda till att öka medvetenhet om hur samhället är uppbyggt och vilka maktstrukturer som påverkar det. Ett normkritiskt förhållningssätt lägger fokus på normer, de som följer dem och de som har makt på grund av att de är just normföljare.

Varför är då normkritik så viktigt? Dels bidrar normkritik till ett mer demokratiskt samhälle. Ett samhälle där alla grupper får synas och höras. Ett samhälle där det inte bara är normen som dikterar villkoren utan där alla människor får vara delaktiga. Det normkritiska förhållningssättet öppnar upp för att prata med grupper snarare än om dem vilket gör att de som bestämmer bättre kan representera samhället. Dels bidrar normkritik också till en personlig utveckling. Individen blir mer öppensinnad och får lättare för att sätta sig in i andra människors synsätt, levnadsvillkor och vad som kan göras på ett individuellt plan för att alla grupper i samhället ska få det lite bättre. Denna individuella utveckling leder på lång sikt även till en utveckling av samhället.

Visst låter det bra? Så, varför finns det kritik mot normktitik? Ett argument mot att arbeta normkritiskt är att det tar tid och är krävande. Det är sant, det tar massa tid och är väldigt krävande. Att få syn på de normer en själv följer och den makt det ger är svårt. För det betyder att för att situationen ska bli bättre för de normbrytande grupperna behöver en själv ta ansvar för sina privilegier. Det är inte alltid en rolig insikt att få. Skolverket konstaterar även i sin rapport
Diskriminerad, trakasserad, kränkt? (2009) att det enda sättet att förebygga mobbning och diskriminering är att arbeta just normkritiskt. I rapporten framgår att normbrytande beteende är den vanligaste orsaken till mobbning i skolan. Normkritik gör att normbrytande beteende inte bara ska bli mer accepterat utan att det även blir en naturlig del av samhället.

Lärarförbundet Student har i år valt att arbeta med att ett normkritiskt förhållningssätt ska genomsyra lärarutbildningen på grund av de aspekter som tas upp ovan. Ett steg för att uppnå detta är att förstå hur vi alla gynnas av ett normkritiskt förhållningssätt och varför det är så viktigt att skolan genomsyras av ett sådant perspektiv. Om detta handlar Lärarförbundet Students seminarium på Stockholm Pride som äger rum 31/7 kl. 15:00-15:45 på Ekoteket. Där får forskaren Renita Sörensdotter, Sveriges elevråd - SVEAS ordförande Matilda Hellström och Lärarförbundet Students ordförande Ditte Karlsson diskutera just vem som vinner på normkritik. Hoppas vi ses där!

Vid pennan
Likabehandlingsgruppen
Anna Johan Westerdahl, Nina Kimhag, Kim O'Connery Göst, Karro Olofsson


Betygsinflation sker även inom högre utbildning

Lärarförbundet Student tycker att det är hög tid att vi lyfter problematiken kring resurstilldelningen för högre utbildning. Godkänns studenter av ekonomiska skäl eller för uppnådda kunskaper? Vi lärarstudenter vill inte att det ska finnas några tvivel - vi vill bli godkända på riktigt!

Det är allmänt känt att svenska skolor får en skolpeng per elev som ska täcka utbildningskostnaden. Fler elever resulterar därmed i mer pengar för skolan. I media har lärare vittnat om att systemet med skolpeng i vissa fall lett till att de känner sig pressade att sätta så kallade “glädjebetyg” för att locka och behålla elever (SvD 2013). Om detta lett till att svensk skola lider av betygsinflation är omdiskuterat, men mycket tyder på att någon grad av betygsinflation förekommer (Skolverket 2012).

Samma sak sker i princip inom högre utbildning. Varje universitet/högskola får en viss summa pengar per student. Merparten av pengarna ges först efter att studenten klarat sin helårsprestation - det vill säga att 60 hp blivit godkända. När det gäller utbildningsområdena VFU och Undervisning så ges 54,1% av resurserna först när studenten är godkänd (50 738 kr för VFU och 38 673 kr för Undervisning). Denna siffra sticker ut i jämförelse med övriga utbildningsområden. Där ges en större del av de ekonomiska resurserna i början av utbildningen. Lärarutbildningen får alltså en större andel av resurserna först efter att studenten blivit godkänd. Konsekvensen blir att lärarutbildningen går miste om 38 673 kronor för varje student som underkänns.

Vi tvivlar inte på att universitets- och högskoleanställda är professionella i sin bedömning, men nuvarande system riskerar att placera de anställda på ett sluttande plan där gränsen för vad som anses vara godkänt successivt sänks. Lärarförbundet Student menar att nuvarande system skapar ekonomiska incitament att godkänna studenter. Detta då lärosätets ekonomi är beroende av en god genomströmning av studenter. I P1:s Kaliber vittnar flera lärare om att de känner sig pressade att sänka kraven för att godkänna studenter. En av de intervjuade universitetslärarna säger “[D]et är klart att det är ingen som säger att vi ska sänka kraven för att få igenom de här studenterna, men de facto tror jag att vi gör det, och ett av de oroande skälen till att vi gör det är ju också den typen av ersättningssystem som vi har inom högskola, där genomströmningen av studenter syns i vår budget.”

Om det förekommer att studenter godkänns på grund av nuvarande ersättningsmodell bör detta tas på stort allvar. Det hotar kvaliteteten på högre utbildning och leder i förlängningen till en utbildning som inte är likvärdig.

Lärarförbundet Student vill se för en förändrad ersättningsmodell där en större andel av lärosätets anslag ges i början av utbildningen. Det minimerar risken att studenter godkänns av fel anledning. Om detta kommer Lärarförbundet Students frukostseminarie i Almedalen att handla om.

Vårt mål är att varje lärarstudent ska bli godkänd tack vare sina kvalitéer och kunskaper – inte för att lärosätet är beroende av de pengar ett godkänt betyg genererar.

Väl mött!
Lärarförbundet Student

Tid: 8.00-9.00
Plats: Studentgatan 1, TCO-parken

Vid pennan
Opinionsgruppen

Situationen för ämneslärarutbildningen är ohållbar

Min debattartikel i Metro den 13 april.

Min debattartikel i Metro den 13 april.

Lärarförbudet har yttrat sig till utbildningsdepartementet om en rapport för en mer flexibel ämneslärarutbildning. Apropå det bloggar Ditte Karlsson, ordförande för Lärarförbundet Student, om det katastrofalt låga söktrycket till ämneslärarutbildningen i årskurs 7-9.

Tidigare i år uppmärksammande vi i Lärarförbundet Student faktumet att söktrycket till ämneslärarutbildningen årskurs 7-9 är katastrofalt lågt. Vi har redan i dag en stor lärarbrist i Sverige och värre ska det bli. Om 10 år kommer vi sakna 65'000 lärare. Inte minst på högstadiet, att döma av söktryck.

I kölvattnet av vår debattartikel har jag ofta fått frågan varför det är så viktigt att få fler sökande till just årskurs 7-9? Gymnasielärarna får ju behörighet att undervisa i årskurs 7-9, vilket borde innebära att de som helt enkelt inte får jobb i gymnasiet kan söka sig till högstadiet? Det är med en viss skepsis jag tagit mot dessa åsikter.

Att få behörighet och att ha kompetens kan en anse borde vara likställt, men med dagens lärarutbildning är så inte fallet. Normen för gymnasielärarstudenterna är att de inte har VFU i högstadiet och de läser ämnesdidaktik riktad mot gymnasiet. De förbereds helt enkelt på att undervisa i gymnasiet, en skolform som är frivillig och som föreliggs av ett aktivt val av eleverna i fråga.

Högstadiet är obligatoriskt och därutöver är eleverna i åldrarna 13-16, vilket vi nog alla, handen på hjärtat, kan erkänna inte var en fullt lika mogen eller enkel ålder att befinna sig i som gymnasieåldern. Självklart måste vi respektera dessa elever och ge dem de bästa förutsättningarna att blomma som individer samt kunskapsmässigt - gör vi det med lärare vars utbildning enbart riktar sig mot äldre elever, men som bonus, får behörighet att undervisa på högstadiet?

Att situationen för ämneslärarutbildningen årskurs 7-9 är ohållbar delas av regeringen. Hur den kan förbättras och bli mer attraktiv har därför utretts och svaret, som utredaren kom fram till, är att göra den mer flexibel. Det ska vara möjligt att korta ner den samt ha fler ämneskombinationer. Nu är det dags för mig att känna skepsis igen.

Först och främst brukar vi i Lärarförbundet ofta betona vikten av att lyssna till professionen - det är lärarna som besitter expertisen - som lever och verkar i skolans verklighet. På samma sätt är det lärarstudenterna som är experterna på lärarutbildningen. Hur kan en utredning av lärarutbildningen, och faktumet att få söker till en viss del av denna, inte anses relevant att rådfråga studenter om? Vilka sitter på svaren till varför de valt bort årskurs 7-9? Vilka kan komma med åsikter och tankar som kan hjälpa att förstå det låga söktrycket? Lärarstudenterna, så klart.

Vi i Lärarförbundet Student ställer oss väldigt frågande till varför utredningen helt saknar studentperspektiv samt undrar om utredaren därmed kommit fram till en korrekt slutsats?

Vi, som är studenter och har ett konstant studentperspektiv på vårt arbete, möter ofta förklaringen att studenterna valt bort årskurs 7-9 då de ändå får denna behörighet när de läser mot gymnasiet. Varför minska sina möjligheter på arbetsmarknaden genom att välja en utbildning som inte ger lika bred behörighet? Vi tror inte att det främsta skälet beror på brist på flexibilitet, vi tror det beror på att lärarstudenter är strategiska och noggrant tänker genom sina val. Att faktumet att utbildningens eventuella ökade flexibilitet skulle ge ett ökat söktryck är jag skeptisk till.

Jag är besviken över bristen av studentperspektiv och det är min övertygelse att om detta tagits med skulle utredningen inte enbart gett en mer korrekt bild av situationen men även kunnat ge en mer korrekt bild av hur förbättringar, utveckling och framtida kvalitetssäkring bör ske. Nu är jag mest skeptisk.

Pedagogstudentenes Landsmøte - en arena för utbyte

Den 16-19 april var Lärarförbudent Students internationellt ansvariga Angelina Pena och vice ordförande Erik Johansson, på Pedagogstudentenes Landsmøte i Oslo. Pedagogstudentene är Lärarförbundet Students systerorganisation i Norge och är en del av norska Utdanningsforbundet.

Under de fyra dagarna diskuterade de norska lärarstudenterna om den politiska inriktningen och organisationsutvecklingen för verksamhetsåret 2015/1016. Dessutom valdes en ny styrelse, vice-ordförande och ordförande för organisationen.

På dagordningen fanns flera frågor som på många sätt liknar de som diskuteras i Sverige och i Lärarförbundet Student. Läraryrkets status och professionsutveckling stod högt på agendan i debatten. Bland annat debatterades frågan om likvärdiga lärarutbildningar över hela landet med nationella riktlinjer för vad dessa bör innefatta.


En annan debatterad fråga var opinionskapande för de praktisk-estetiska ämnena. Där tog Pedagogostudentene råd och exempel från Lärarförbundet Student angående vikten av kreativitet för skolan, elever och samhället i allmänhet.

I och med det goda samarbetet mellan Lärarförbundet Student och Pedagogstudentene, finns en enorm potential att lära av varandra och ta stöd av varandra när det gäller utbyte av erfarenhet och råd, både för opinionsbildning men också för att utveckla organisationernas struktur och uppbyggnad.


Pedagogstudentenes medlemmar och förtroendevalda visar upp ett fantastiskt engagemang under Landsmøtet genom de öppna och inkluderande debatterna, som hölls med en otroligt god stämning genom hela mötet. Detta inspirerar oss i Lärarförbundet Student att fortsätta utveckla vårt årsmöte, Lärarstudentmötet, och har gett oss många idéer om förnyelse.


Vi i Lärarförbundet Student vill tacka för en väldigt trevlig helg och önskar Pedagogstudentene lycka till i det kommande arbetet. Vi hoppas på ett fortsatt gott samarbete mellan våra organisationer i framtiden.


Vid Pennan
Erik Johansson
Vice ordförande Lärarförbundet Student
Angelina Pena
Internationellt Ansvarig Lärarförbundet Student

Sommarkursen 2015

"Från ord till handling - skolans värdegrund i praktiken", det är rubriken på årets sommarkurs som går av stapeln 12-14 juni. För dig som är medlem är det självklart gratis och vi står för resa, boende och mat under dessa dagar. Varför inte ta chansen att förkovra dig inför ditt kommande yrkesliv?


På lärarstudentmötet röstade våra medlemmar genom en handlingsprogramspunkt som handlar om att vi ska verka för att normkritik ska genomsyra lärarutbildningen. Diskussionerna gick vilda och många menade att normkritik, värdegrund och yrkesetik är nästintill bortglömda delar av lärarutbildningen. Det till trots att som yrkesverksam ska hela ditt arbete bygga på detta - det står i både skollag och läroplan.

Vi i Lärarförbundet Student tycker att detta är extremt viktigt och vi vill ge våra medlemmar maximala möjligheter till att klara sitt framtida yrke med bravur samt bli så skickliga lärare de bara kan. Därför lyssnade vi på medlemmarna och vad de anser sig sakna i utbildningen när vi planerade årets sommarkurs. Resultatet? "Från ord till handling - skolans värdegrund i praktiken".

Vad kommer då erbjudas dessa dagar? Allt från möten och åsiktsutbyten med studenter från hela Sverige, workshops och föreläsningar med experter på området. Skolverket ska till exempel tala utifrån ett historiskt perspektiv angående värdegrund och varför den är så central i dag. Eva Hunter ska ansvara för ett pass om yrkesetiken och Johanna Lund Rockliffe från "Den Globala Skolan" talar hållbar utveckling och mänskliga rättigheter samt leder en workshop i frågan.

Med tanke på att normkritik ingår i vårt handlingsprogram är jag extra stolt över att ha en av begreppets grundare på plats, Lotta Björkman. Lotta var med och utvecklade den normkritiska pedagogiken vilken hon även har skrivit böcker om. Lotta kommer ge exempel på hur normkritiken kan omsättas i lärarpraktik, både vad gäller socialt bemötande som likabehandlingsarbete och undervisning. På denna workshop kommer vi alltså verkligen gå från det teoretiska till det praktiska, vilket är något våra medlemmar också säger att de vill se mer av i sin utbildning. (Mer info om Lotta finner du här: http://www.bjorkmanspedagogiska.se/)

Så, ta chansen! Anmäl dig till sommarens viktigaste kurs för dig som lärarstudent och ge dig själv möjligheten att förkovra dig inom ett väldigt centralt område i ditt framtida yrkesliv.

Vid pennan
Ditte Karlsson
Ordförande Lärarförbundet Student

Lärarförbundet stödjer strejken i Spanien

Lärarförbundet och Lärarförbundet Student stöttar våra kollegor i Spanien som i dag strejkar mot en reform för högre utbildning. Genom ett solidaritetsbrev, undertecknat Johanna Jaara Åstrand & Ditte Karlsson, vill vi ställa oss på våra spanska kollegors sida i kampen för en likvärdig utbildning.

I dag sänder vi uppmuntran och kraft till våra kollegor i FECCOO och de lärarstudenter i Spanien som går ut i strejk. 

Reformen det strejkas mot öppnar vägen för privatisering av högre utbildning, vilket i sin tur innebär en risk för utestängande av studenter som inte har ekonomiska resurser att betala för en privat utbildning.

Lärarförbundet Student och Lärarförbundet har skickat ett solidaritetsbrev där vi, genom ordföranden Johanna Jaara Åstrand och Ditte Karlsson, uttrycker vår stöttning för strejken samt för en offentlig universitetsutbildning av hög kvalitet som är tillgänglig för alla studenter, oavsett ekonomiska förutsättningar.

Utifrån ett lärarstudentperspektiv kan reformen leda till att söktrycket till lärarutbildningen minskar och att färre examineras. Om färre söker sjunker även lärarstatusen i landet och lärarbristen ökar. Detta medför ett samhällsproblem med färre utbildade lärare i skolorna, vilket i sin tur innebär en risk för sämre kunskap och utbildning för elever och samhälle. Oavsett land. 

Hela världens politiker bör inse att en satsning på utbildning är en satsning på framtiden.


Vid pennan
Lärarförbundet Students Internationella Grupp

"Att vara den man är, det vill säga en individ, olik alla andra människor - är min rättighet som människa."

Varje år den 21:e mars firas World Down Syndrome Day världen över. Dagens syfte är att belysa och ge en röst åt en kategori människor som allt för ofta marginaliseras i samhället. Samtidigt har dagen blivit en symbol för behovet & vikten av alla människors härliga olikheter.

Jag har haft äran att växa upp med en utvecklingsstörd lillebror. Han är en riktig solstråle som kan slänga ur sig de skönaste kommentarerna när han är på det humöret och samtidigt är han en liten jävel som kan vara den tjurigaste individen på planeten när han lägger den sidan till. Han är med andra ord precis lika ombytlig och underbar som alla andra. När jag var 14 år gammal fick jag mitt första sommarjobb. Jag blev ledare på ett av FUB:s läger för utvecklingsstörda barn. Sedan dess har jag varit kvar inom den sektorn och avverkat otaliga timmar i sällskap med just utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna. Handen på hjärtat - få saker har gett mig mer, både vad gäller personlig utveckling och glädje. Dessvärre är det en glädje på tok för få får dela - många människor lever än med enorma kunskapsluckor, om just utvecklingsstörda, och luckorna har sorgligt nog fyllts med fördomar.

I nuläget arbetar jag i ett projekt för mänskliga rättigheter där fokus ligger på att öka kunskaperna om utvecklingsstörningar i U-länder. Som ett led i vårt arbete har vi besökt skolor i Sverige och pratat om detsamma. Min personliga uppfattning är att kunskapsnivån är skrämmande låg. Dessutom haglar fortfarande skällsorden tätt på skolgården och utsattheten för nämnda elevgrupp är stor. Carlbeck-kommittén vittnar i sin utredning från 2004 om behovet av att minska glappet mellan elever i särskolan och övriga skolan, detta bland annat av anledningen att fördomar gror när kunskaperna om varandra inte räcker till. Och kunskap om varandra får vi enbart i mötet med varandra. Därutöver pekade kommittén på att alla elever skulle vinna på en mer inkluderande skola då acceptansen för olikheter skulle öka och mobbningen därmed minska.

Som i så många andra frågor har vi i Sverige kommit en bra bit på vägen att nå ett inkluderande samhälle, men vi är inte där än. Svensk skola behöver ta ett större ansvar och bli mer inkluderande. För ärligt talat: hur ska vi kunna leva ihop om vi aldrig lärt ihop? Och hur ska vi gräva ner fördomarna och hånen om vi aldrig mötts?

I svensk skola har alla elever rätt att vara just de unika individer de är. Ingen ska behöva ändra sig för att hen inte passar in i normen. Det är ofantligt viktigt att vi påminner både oss själva och våra elever om det titt som tätt. På lördag när World Down Syndrome Day firas världen över bär alla vi som vill stå upp för olikheter, på alla sätt och vis, omaka strumpor. Vi rockar helt enkelt sockorna. I helgen kommer Lärarförbundet Student självklart att delta och i morgon kommer dessutom skolor i hela Sverige tjuvstarta genom att elever och anställda uppmuntrats att rocka sockorna för att belysa att annorlunda är bra. Eller, som en av mina elever uttryckte det i dag: "Så glad jag är över att vi är olika! Det hade varit tråkigt annars.".


Vid Pennan

Ditte Karlsson
Ordförande Lärarförbundet Student

Gästblogg: Kopplingen mellan teori och praktik

Björn Appelgren, UR-pedagog, gästbloggar i dag om praxischocken han upplevde som nyexad lärare och på vilket sätt UR kan stötta nya lärarstudenter i den processen. Lärarförbundet Student ser behovet av en större koppling mellan teori och praktik, det gör även Appelgren.

Jag möter ganska många lärarstudenter i mitt yrke som en av @UR_Pedagogerna. När jag frågar dem om lärarutbildningen påtalar nästan alla att de saknar kopplingen mellan de teoretiska delarna och det praktiskta utförandet. Ett svårlöst problem verkar det som. Jag upplevde precis samma sak när jag gick min lärarutbildning (färdig 2009). Vi hade förvisso en VFU-period, men den kändes alldeles för kort och väldigt slumpmässig i sitt innehåll (även om jag var supernöjd med min handledare).

Jag minns också att vi skrev yrkesetiska profiler för hur vi ville, och skulle vara, som framtida lärare. Jag lovade mig där och då att ta alla elever som närvarade på mina lektioner till minst G (dåtidens betygssystem). Inte någon anmärkningsvärt i sig, men i det tänket inbillade jag mig också att närvaron alltid skulle ligga närmare 100 procent. Varje lektion. Inte ska väl lärare behöva jobba med att få eleverna till skolan?

Mitt första lärarjobb, som nyexad lärare, blev ett slag i ansiktet. Jag tog över tre gymnasieklasserklasser som under sin dittills tvååriga gymnasietid hade misshandlats av täta lärarbyten/-avhopp och därför låg långt efter kunskapsmässigt. Närvaron en bra dag, fördelat över alla tre klasserna, var ca 50 procent och på knappt 100 elever skrev jag drygt 60 åtgärdsprogram den första terminen. Jag gjorde det verkligen inte så bra (irriterat och slentrianskrev jag ”kom på lektionerna” i de flesta), men jag visste i ärlighetens namn inte hur jag skulle hantera det. Jag uppleved en enorm känsla av att lämnas ensam med något jag inte klarade av. Ingen hade ens berättat att det fanns IUP och åtgärdsprogram…

Det finns många liknande anekdoter, som jag inte ska fastna i, men de slutar alltid i samma frågor. Hade lärarutbildningen kunnat rusta mig bättre och vad hade jag kunnat göra själv? Jag tänker inte besvara mina retoriska frågor till mig själv i det här inlägget, men jag tror nog att UR (där jag jobbar idag) hade kunnat vara en viktig pusslebit i min förståelse för läraryrket. Inte minst om jag hade sett Sverige Sviker, där ungdomar som haft en tuff skoltid berättar om sina erfarenheter av svensk skola. Då kände jag knappt till UR eller vad UR gjorde, men det gör jag såklart idag.

När jag frågar lärarstudenter om UR ser många ut som frågetecken. Få känner till UR:s uppdrag – att producera utbildningsprogram, som ska kunna användas från förskola till högskola (och där räknas lärarutbildningen in såklart). De lärarstudenter som däremot är bekanta med UR utdelar ofta beröm för att programmen är en bra brygga mellan teori och praktik. Våra program gestaltar det som inte finns plats i böckerna, nämligen praktiken och lärarens vardag, och ett av många exempel är Idrottslärarens drömmar och dilemman. Jag slänger gärna på ett obegränsat antal program i tipshögen, men håller mig till några av våra mest aktuella beträffande kopplingen mellan teori och praktik: Pedagogens retorik, Strategier för läsförståelse, Språket bär kunskapen, Tio lektioner i språkdidaktik, Friare kan ingen vara, DropOuts och Sexualkunskap

Två personliga favoritprogram är vidare Lärandets idéhistoria och Världens bästa skitskola. Dessa program går till och med rakt in i vissa delkurser, enligt respons från flera olika lärarstudenter på olika lärarutbildningar.

I ett försök att underlätta för det kollegiala erfarenhetsutbytet (här i betydelsen lärare lär lärare och/eller lärare lär lärarstudent) har jag och mina kollegor i @UR_Pedagogerna också paketerat ihop våra radioprogram Skolministeriet, Lärarrummet och Barnaministeriet i mer lättöverskådliga ämnesingångar. Ett liknande försök pågår med UR Samtiden, där vi samlar deras föreläsningar om skola och skolutveckling sorterat på sändningsår. I dessa radio- och föreläsningspaket kan man lyssna till aktiva lärare och prominenta forskare och skolpersonligheter. Om lärarutbildningen är dålig på att erbjuda möten med aktiva lärare kan vi i alla fall erbjuda ett digitalt möte på detta sätt.

Avslutningsvis hopas jag att det här inlägget har gett dig något nyttigt för just din lärarutbildning. Vill du komma i kontakt med oss är det bara att e-post. Annars finns vi på vår blogg, Twitter, Facebook, Storify och Instagram.


/Björn Appelgren