Lärarförbundet
Bli medlem

Fråga Specialpedagogen!

Anna Bengtsson, specialpedagog

Anna Bengtsson, specialpedagog

Elevhälsoteamen kan innehålla många olika yrkesprofessioner börjar vi märka. En profession som många lärarstudenter kanske redan har mött under VFU:n är specialpedagogen. Vi intervjuar här Anna som berättar för oss om hur hon brukar arbeta i elevhälsoteamet.

Hej! Vad heter du och vad arbetar du med?
Jag heter Anna Bengtsson och arbetar som specialpedagog på en F-6 skola med ca 280 elever. Skolan ligger lantligt i en kommun i Västra Götalands län.

Hur länge har du arbetat som specialpedagog?
Jag har arbetat som specialpedagog sedan 2008. Innan det arbetade jag som lärare i 12 år.

Vilken är din roll i elevhälsoteamet?
Som specialpedagog är jag tillsammans med speciallärare den profession som bidrar med den specialpedagogiska kompetensen i elevhälsans tvärprofessionella arbete. En vanlig missuppfattning är att den specialpedagogiska kompetensen innebär en expertkunskap kring de elever som är i störst behov av stöd. Jag har märkt att denna förväntan ibland blir ett hinder som ofta leder till att specialpedagogens kompetens bara används på individnivå och därmed endast kommer några elever till del. Jag skulle istället beskriva det som att den specialpedagogiska kompetensen handlar om att bidra till att bredda skolans lärmiljöer och göra dem tillgängliga för alla elever. Den specialpedagogiska kompetensen ska användas även på grupp- & organisationsnivå och främst i det förebyggande och främjande arbetet.

Så vad innebär det här lite mer konkret då?
Ja, det här uppdraget delas med övriga professioner inom elevhälsan och med lärare. Därför är samverkan inom skolan avgörande. Ett första exempel det som kallas EHM – elevhälsomöten, en modell som jag tillsammans med kollegor utarbetade när jag var anställd på Bergsjöskolan i Göteborg.

EHM möjliggör kontinuerligt samverkan mellan lärare och elevhälsans professioner kring elever, grupper och lärmiljöer. EHM blir som att kontinuerligt ta temperaturen på verksamheten för att möta lärarna där de är. För att fånga upp det som oroar och det som är svårt men också det som fungerar bra. Utifrån lärarnas utmaningar ägnas mötet sedan åt att lära av och med varandra för att utveckla arbetet vidare. Varje möte mynnar ut i en konkret planering hur arbetet ska fortsätta, på alla nivåer. Planeringen dokumenteras i det vi kallar spindeldokument och arbetet följs upp systematiskt så att all berörd personal hålls informerade om hur arbetet fortgår. EHM är navet i skolans elevhälsoarbete och ersätter traditionellt elevhälsoarbete där lärare ofta får stöd av elevhälsan i ett senare skede genom att göra anmälningar till elevhälsoteamet. EHM minskar därför glappet mellan lärare och elevhälsa. Många skolor kämpar fortfarande med att överbrygga det här glappet.

På EHM bidrar jag som specialpedagog med ett relationellt perspektiv – förståelsen för hur elevers behov uppstår i mötet med lärmiljön. Jag bidrar med kompetensen att kartlägga och analysera för att få syn på samband mellan lärmiljön och elevens behov. Det handlar också om att synliggöra hinder & möjligheter så att riskfaktorerna kan undanröjas och friskfaktorerna stärkas.

Har du några exempel på hur arbetet tillsammans med lärare kan se ut?
Jo, den specialpedagogiska kompetensen tas tillvara i samarbete med lärare för att skapa goda och tillgängliga lärmiljöer. Detta till exempel genom

• en utredning om behov av särskilt stöd och eventuellt utarbetande av åtgärdsprogram.
• uppföljning och utarbetande av extra anpassningar.
• analys av arbetet med extra anpassningar för att få syn på mönster på gruppnivå som i sin tur används för att utveckla undervisningen och ”bredda lärmiljön”.
• vid bedömning av elevers kunskapsutveckling utifrån exempelvis bedömningsstöd – på individnivå men också på gruppnivå.
• lärande besök/observationer av undervisningen som följs upp genom samtal.

I den specialpedagogiska kompetensen ingår också att kunna leda och föra kvalificerade samtal, något som används i det arbete jag har nämnt tidigare eller vid t ex handledningstillfällen. Andra tillfällen är när jag leder överlämningar inom skolan eller mellan skolor eller vid lärande samtal där kollegiet har läst gemensam litteratur. Alla dessa moment, som jag har beskrivit, finns inbyggt i organisationen som en del av skolans rutiner vilket betyder att jag som specialpedagog har flera möjligheter till samarbete med lärare utöver det som sker mer spontant.

Min specialpedagogiska kompetens tas också tillvara på organisationsnivå där jag i samarbete med skolledning leder skolans pedagogiska arbete.

Kan du nämna några viktiga komponenter i ditt samarbete med lärare och ser du några utvecklingsområden i det samarbetet samt i elevhälsoteamets arbete i stort?
I mitt fall får jag använda den specialpedagogiska kompetensen så som det är tänkt, det vill säga på individ-, grupp- & skolnivå både i det åtgärdande OCH i det förebyggande och främjande arbetet, det är ingen självklarhet utan en utmaning för många skolor.


Det allra viktigaste för att få till ett nära samarbete mellan specialpedagog och lärare i det förebyggande och främjande arbetet med fokus på att skapa breda, tillgängliga lärmiljöer är att det finns tid och plats för det här arbetet, inbyggt i organisationen. För att det ska bli möjligt behöver skolledningen ha kunskap och förståelse för hur den specialpedagogiska kompetensen kan tas tillvara. I ett välfungerande samarbete mellan skolledning och specialpedagog kan bra organisatoriska förutsättningar skapas. Det ökar chansen för att lärare redan i planeringen men också i uppföljningen och i utvärdering och utveckling av undervisningen – kan dra nytta av specialpedagogens kompetens. 


Tack Anna för uttömmande svar på våra frågor! Nu vet vi mer om hur vi kan arbeta med specialpedagoger i framtiden.

Fråga skolpsykologen!

Mattias Norlund, skolpsykolog

Mattias Norlund, skolpsykolog

Vi fortsätter temat kring fokusfrågan om psykisk ohälsa och intervjuar en skolpsykolog om arbetet i elevhälsoteamet!

Hej Mattias! Vem är du och vad gör du?

Hej! Mattias Norlund heter jag, jag jobbar som skolpsykolog på lite olika skolor i Västerbotten och i Norrbottens inland. Mest jobbar jag på en skola i Sorsele. Det är en F-9 skola med totalt 234 elever. Det är en kommunal skola i glesbygd, trots att den ligger i kommunens centralort.

Spännande! Hur länge har du arbetat som skolpsykolog?

Jag har arbetat som skolpsykolog i två år ungefär. Tidigare har jag arbetat med ungdomar på andra sätt, både inom habilitering och på en SiS institution. Arbetet på SiS institutionen handlade om att utreda ungdomarnas problematik, med syftet att identifiera framkomliga vägar och rekommendera insatser för att få en ungdom på rätt bana igen efter sluten ungdomsvård eller psykisk ohälsa.

Vilken är din roll i elevhälsoteamet?

Min roll är att stå för ett vetenskapligt psykologiskt perspektiv på eleverna i skolmiljön. I praktiken innebär det att jag lyfter ett sådant perspektiv i möten med vårdnadshavare, personal och liknande. Jag utför i arbetet som skolpsykolog nivåbedömningar, jag handleder lärare i elevärenden, utför observationer i klassen med mera. Jag har en del samtal med elever också, men kuratorn tar de flesta elevsamtalen. Kuratorerna jag möter är alldeles fantastiska i min mening. I praktiken kan en som skolpsykolog hamna i en situation att om inte kuratorn ”räcker till” kan det ofta handla om en problematik som skall hanteras inom primärvården eller BUP istället. Tiden är en viktig faktor att väga in i vårt arbete också. Det kan vara svårt att hinna med exempelvis elevsamtal beroende på omständigheterna i den specifika tjänsten.

Jag kan ju egentligen bara tala för hur arbetet går till på de skolor jag arbetar på, men mitt intryck är att det kan vara lite utav en djungel av olika teorier och insatser cirkulerar. Dessa kan ibland även sakna vetenskaplig förankring och tyvärr saknas ibland också beprövad erfarenhet. Då kan en väl säga att det blir lite av skolpsykologens ansvar att visa vägen, angående hur det vetenskapliga läget ser ut och vad som därför är en lämplig insats i ett ärende med en elev.

Vad tycker du är extra viktigt i ditt samarbete med läraren?

Den allra viktigaste komponenten tror jag är prestigelöshet. Lärarna sitter med kunskap om eleven som jag oftast inte har. Det kan ju vara hur eleverna fungerar i vardagen, i ett klassrum och liknande. Jag besitter istället kunskaper om psykologi och vilka sådana aspekter som kan spela in, detta är kunskaper som lärarna istället oftast inte har. Om båda har ett öppet sinne så brukar det gå att hitta lösningar på de flesta situationer. Det kanske är en floskel men samarbete är verkligen nyckeln. Sen är det såklart viktigt att alla får tillräckligt med tid för att utföra sitt arbete också.

Hur ser samarbetet med lärare ut nu och ser du några utvecklingsområden däri eller i elevhälsoteamens arbete i stort?

Jag tycker att samarbetet fungerar väl i enskilda ärenden och det fungerar alltid allra bäst när vi väl har kommit in i själva ärendet. Vi är mitt uppe i att förändra hur vi inom elevhälsan organiserar oss just för att komma närmre lärarna. Detta är definitivt ett utvecklingsområde, vi har nu börjat rotera runt bland arbetslagen och kan på så sätt lösa vissa ärenden vid sittande bord, tillsammans med arbetslagen. Jag tror att det då blir tydligare för exempelvis lärare hur vi i elevhälsan tänker kring olika utmaningar.

Tack Mattias! Nu vet vi lite mer om vad vi ska tänka på i samarbetet med skolpsykologen, när vi är yrkesverksamma lärare.

Fråga kuratorn!

Marcus Johansson, skolkurator

Marcus Johansson, skolkurator

Lärarförbundet Students fokusfråga om psykisk ohälsa har resulterat i bland annat att öka kunskapen om hur lärare kan samarbeta med elevhälsoteamen, när exempelvis psykisk ohälsa upptäcks. Därför har Julia Norman intervjuat Marcus Johansson om hans roll som skolkurator.

Hej Marcus! Vem är du och vad gör du?

Hej! Jo, jag är Marcus från Göteborg och min yrkesroll i skolan är kurator. Jag arbetar på en ganska stor högstadieskola, med ca. 400 elever, i en kommun i Västra Götalands län.

Väldigt övergripande kan man säga att mitt uppdrag som kurator är att bistå med ett psykosocialt perspektiv på det hälsofrämjande och förebyggande arbetet som sker i skolan. Lite mer konkret kan mina arbetsuppgifter vara väldigt varierande. Det kan vara allt från enskilda elevsamtal till att bedriva gruppverksamhet i klasser, utifrån olika teman. Tillsammans med pedagoger kan vi kuratorer ha som en form av konsultation som innebär att om en pedagog lyfter en oro kring en specifik elev så kan vi bistå med hur hen kan tänka utifrån ett psykosocialt perspektiv. Vi kan också göra klassobservationer om behovet finns. Om det exempelvis upplevs svårigheter i en klass så kan vi vara med i klassrummet under en period. På så sätt kan vi bidra med ett nytt perspektiv och om det behövs kan vi ge råd om hur pedagogen skulle kunna tänka kring arbetet i just det sammanhanget.

Utöver det har vi också ganska mycket kontakt med vårdnadshavare. Allt som oftast utifrån ungdomar som vi träffar i samtal men också om de vill få information om stödinsatser utanför skolan. Vi har även mycket kontakt med verksamheter och professioner utanför skolan såsom socialtjänst, barn och ungdomspsykiatri, fältassistenter och ungdomscoacher.

På min skola sitter vi kuratorer också med i trygghetsteamet. Det är en arbetsgrupp som arbetar med tryggheten på skolan på en förebyggande och främjande nivå. Vi har också uppgiften att samla in kränkningsanmälningar.

Arbetar ni mycket tillsammans med lärare?

Javisst, det gör vi! Vi är exempelvis ofta med på elevkonferenser eller under möten med vårdnadshavare, elev och mentor och i vissa fall även med rektor. Det kan handla om att elevens skolgång inte flyter på som den skulle kunna göra. Då kan vi sitta med och gemensamt lyssna in vad eleven och vårdnadshavaren har att säga. Så kan vi tillsammans prata om vad vi på skolan måste göra för att det ska bli bättre. Så jag skulle säga att det är ganska vanligt, och väldigt viktigt, samarbetet mellan pedagogen och skolkuratorn.

Det är också verkligen en framgångsfaktor att vi får flera olika perspektiv kring en elev, det är oftast då resultatet blir allra bäst.

Vilka ingår i elevhälsoteamet på din skola?

På min skola är det rektor och biträdande rektor och det är framförallt rektorn som leder arbetet i elevhälsoteamet. Sen är det jag och min kuratorskollega, ja vi är två kuratorer på skolan. Det är skolsköterska, två specialpedagoger, studie och yrkesvägledare, socialpedagog och en skolpsykolog. Jag tror att samtliga professioner brukar finnas med i teamet, kanske att mindre skolor inte har en socialpedagog?

Arbetar teamet ofta tillsammans?

Jo, det gör vi endel men det kan vara lite olika. Exempelvis om förhållandena kring en elev rent socialt är bra och hen främst uttrycker pedagogisk problematik. Då blir det framförallt specialpedagogen som kopplas in. Sen kan det också vara det omvända att det fungerar pedagogiskt men inte lika bra socialt då kanske bara vi kuratorer kopplas in. Ibland kan även flera professioners kompetens krävas kring en ungdoms problematik.

Vi träffas dessutom en gång i veckan i elevhälsoteamet. Då lyfter vi dels saker på organisationsnivå men även fall med enskilda elever. Den som lyfter fallet förklarar problematiken och frågorna för resten av gruppen och vi som får höra om fallet bidrar med våra perspektiv. På så sätt kan alla bidra med sin kunskap och vi får en bedömning från den samlade kompetensen i elevhälsoteamet. Det är förhoppningen att samtliga yrkesroller har fått bidra med sitt perspektiv i alla fall.

Om jag som lärare har lyft en viss problematik delges jag då informationen som kommit fram under dessa möten?

Det ska ju i regel gå till så, speciellt om ett arbetslag lyfter ett fall med elevhälsoteamet. De brukar fylla i en blankett där de beskriver vad oron grundar sig på och om det har gjorts några anpassningar eller så. I de fallen är det extra viktigt med återkoppling till pedagogerna. Det kan vara viktigt också eftersom att det är pedagogerna som i huvudsak träffar eleverna. Men vi får vara lite försiktiga vad gäller vilken information vi måste föra vidare till pedagogerna och vilken som kan stanna hos oss. Jag som kurator kan kolla med eleven om det är okej med hen att jag säger vissa specifika saker till mentorn. Om jag får godkännandet så kan jag informera mentorn och om inte så får det stanna mellan mig och eleven. I ett sådant fall har jag inte lika mycket kontakt med mentorn. Men det är verkligen viktigt att mentor och pedagoger får information för att kunna underlätta elevernas skolgång.

Har ni gemensamma möten tillsammans med pedagoger och mentorer?

Tidigare läsår har vi som lyfter ett visst fall också ansvarat för att informera berörda parter utanför elevhälsoteamet. Vi arbetar just nu med hur vi ska arbeta detta läsåret. Det kan hållas möten mellan pedagoger, som på vår skola, mötena som sker i arbetslagen varannan vecka kan vara ett forum där elevfall kan lyftas. En diskussion som förs på vår skola är om vi från elevhälsoteamet skulle kunna bli inbjudna hit om vi har varit inkopplade. Det är två sätt som den här återkopplingen kan ske på.

Något speciellt som kan behövas i samarbetet med pedagogen, vilka svårigheter kan finnas i kommunikationen?

Hmn… bra fråga! Rent schematekniskt kan det ju finnas svårigheter. Exempelvis om Jag har ett möte med en elev där svårigheter i klassrummet tas upp, men som eleven själv inte vill ta upp med pedagogen. Då kan jag istället prata med pedagogen om det här. Ibland kan då samtligas scheman vara väldigt späckatde och vi får arbeta för att få till fem minuter tillsammans. Det brukar visserligen alltid gå att lösa, men det kan vara en praktisk utmaning.

Det jag i sådana fall kan uppleva är egentligen frågan om vad pedagogen verkligen behöver veta. Hur en gör de avvägningarna, men det är också något en lär sig snabbt. Där jag arbetar upplever jag att all personal verkligen är lyhörd för att lyssna in andras perspektiv och kunskap. Att ha möjligheten att samla kunskapen på det sättet är väldigt positivt.

Ser du några utvecklingsmöjligheter i elevhälsoarbetet?

Ja, det har jag varit inne på tidigare men att all personal arbetar så integrerat som möjligt. Att all personal är skolpersonal mer än något annat, det tror jag att vi verkligen vinner på. Att elevhälsoarbetet kan integreras i det dagliga arbetet som utförs på skolor tror jag att vi kommer väldigt långt på. Det blir nog kvalitativt väldigt mycket bättre än att arbeta som i isolerade öar. Jag tror också att eleverna märker det här och det sänder vissa signaler till dem. Det blir inte det där åtgärdandet utan skapar istället möjligheter till det främjande och förebyggande arbetet.

Ja, det låter bra tycker vi. Med vår samlade kunskap kommer vi längre. Både jag och Marcus ser det här utvecklingsområdet som stort men görbart. Tack så mycket Marcus för att vi har fått kika in i din vardag som skolkurator!

Lärarutbildning numera “Ett sexigt ämne” (Lärarförbundet Student på Skandinaviska lärarutbildningskonventet)

Lärarstudenterna Elise och Frank från de norska Pedagogstudentene och Julia och Elisabeth från Lärarförbundet Student njuter av fin natur och underbar samarbete.

Lärarstudenterna Elise och Frank från de norska Pedagogstudentene och Julia och Elisabeth från Lärarförbundet Student njuter av fin natur och underbar samarbete.

Elisabeth & Julia från styrelsen befann sig under två dagar på gården Lysebu i Oslo där de deltog i det Skandinaviska lärarutbildningskonvetet. Läs mer om deras intryck och vad de tog med sig därifrån.

Vårterminen har passerat och det efterlängtade sommarlovet är på ingång för många. Det ihärdiga arbetet med att förbättra lärarutbildningarna kommer läggas lite på is, eller snarare i någon park, under någon månad.

Så här två veckor efter de sprängfyllda dagarna på det Skandinaviska lärarutbildningskonventet är vi fulla med inspiration och funderingar kring utveckling av lärarutbildningar och lärarstudenters forskningsmöjligheter. Inte bara omgivningarna vid gården Lysebu i Oslo gav oss nytt syre utan också all information om vad som händer på lärarutbildningarna runt om i Skandinavien. Vi kom fram till nästan lika många likheter som olikheter. Från Sverige gavs exempel på forskarmöjligheter via forskarskolor efter examen och från Norge och Danmark gavs andra exempel på hur forskning om eller för lärarutbildning kan bedrivas. Vi fick dessutom veta att Norge har satsat flera miljoner på nya lärares introduktionsperiod, det i relation till vår lagstadgade sådan. En möjlighet som för sällan används.

Vi har samtalat med studenter från Norska Pedagogstudenterne och representanter från Skandinaviska högskolor, professionshögskolor och Universitet. Vi har lyssnat till Norges minister för forskning och högre utbildning Iselin Nybø, Jörgen Tholin huvudsekreterare för utbildningsvetenskap vid Vetenskapsrådet och forskaren vid Quint, Kirsti Klette, som beskrev lärarutbildning som ett numera sexigt ämne att beforska. Nordiska ministerrådet fick vi också möjlighet att prata med under en middag. Sist men inte minst förklarade Frank och Elise från Pedagogstudenterne hur russetiden kan vara, i relation till den variant vi fått se i SKAM.

Ja, det var många möten, samtal och föreläsningar. Och om det var något vi verkligen kom fram till, såhär efter ett EU-val i ett Europa som genomsyras av främlingsfientliga krafter, så var det betydelsen av och möjligheterna som kommer med samarbete. För känslan av att inte vara ensam infann sig verkligen. Vi var många som ville åt samma håll, åt en bra lärarutbildning för alla lärarstudenter. Då temat för konventet var forskningsmöjligheter diskuterades också hur en god möjlighet till forskning för lärarstudenter kan bidra till en bättre lärarutbildning och en bättre omgivning som yrkesverksam. Forskningens vikt blev också tydlig för lärarstudenter i Sverige när UKÄ nyligen lyfte nödvändigheten av forskningsanknytning i lärarutbildningar. Det framkom i deras utvärderingar av grund och förskollärarutbildningarna att just forskningsanknytningen var bristfällig i en stor del av dem. Något som under helgen framkom var också att lärarstudenter i hela Skandinavien lider brist på kopplingen mellan teori och praktik. Även Kirsti Klette synliggjorde i sin forskning att en stark koppling mellan teori och praktik är en av de viktigaste faktorerna för att genomföra bra lärarutbildning. Dessa två betydelsefulla fakta låter vi gro under en skön sommar för att sen ta oss an dem i arbetet vid terminsstart.

Ha en riktigt fin och kraftsamlande sommar!

Vill du läsa mer om Kirsti Klettes forskning, kika här ->

https://www.uv.uio.no/ils/english/research/projects/cate/

Jämställdhet och mensskydd

Vår presidiet Maria och Julia står upp för kvinnors rätt att organisera sig!

Vår presidiet Maria och Julia står upp för kvinnors rätt att organisera sig!

Idag infaller en otroligt viktig dag då frågor lyfts som på olika sätt berör alla och envar: Internationella kvinnodagen!

Såklart berörs även vi blivande lärare i högsta grad av den alltför ofta bristande jämställdheten i vår omgivning och kanske framförallt i skolan. Bristande kunskaper om genus och kön får effekter från förskola till vuxenutbildning och högre utbildning. Det syns genom bland annat stereotypa förebilder i skolan, kanoniserad kurs- och skönlitteratur, en normativt befästande klassrumskultur och den många gånger dikotoma synen på elever i skola och förskola.

Dessa frågor uppmärksammas en gång om året under kvinnodagen men den berör demokratiska frågor som drivs, utsatthet som hämmar, orättvisor som reproduceras och brott som begås varje dag. Detta är verkligheten i Sverige som i nuläget anses vara ett av världens mest jämställda länder. Här tas jämställdhetsperspektivet dessutom upp som en tungt vägande punkt i utvärderingen av lärarutbildningarna. I skrivande stund vilar jag mellan bedömmarsamtalen i just dessa utvärderingar på Universitetskanslersämbetet (UKÄ) i Stockholm. Vi har givetvis diskuterat målet som rör studentinflytande utifrån många olika perspektiv men ett annat mål som alla lärarutbildningar måste uppfylla är jämställdhetsmålet. Drivs en lärarutbildning utan incitament om jämställdhet bör inte utbildningen få drivas. Våra utbildningar påverkas på så sätt från politiskt håll för att ständigt driva frågor kring jämställdhet och utbilda jämställt.

Det finns givetvis mycket kvar att göra i frågan men mycket görs också både politiskt och via civilsamhället. Om vi jämför kvinnors rättigheter i Sverige med hur förutsättningarna kan se ut i vissa delar av världen får vi väl anse oss ha haft förutsättningarna att komma en liten bit på rätt väg. I Sverige står exempelvis inte menstruationen i alllmänhet i vägen för skolgång och utbildning. De psykiska och fysiska problem som kommer med mensen undermineras. Men det tabu som omger denna männniskosläktets viktigaste och den kvinnliga vardagens värsta period har i alla fall i vissa sammanhang utan skam börjat dryftas. Med de ekonomiska förutsättningarna som finns ges vi också möjligheten att medicinera mot mensverk och andra menstruationsbesvär, vi kan möjliggöra bra hygien på toaletter och vi kan dessutom köpa och använda olika typer av mensskydd så att vi alltid ska kunna gå till skolan.

Att kunna gå i grundskolan är en mänsklig rättighet men för vissa kvinnor och flickor är det ingen självklarhet när de har mens. Enligt UNICEF är dessutom utbildning av flickor ett effektivt sätt att minska fattigdomen i världen. Så om du inte vet vad hur du ska bidra till kampen på kvinnodagen så har jag ett förslag till första insats. Bidra till världens förbättring genom att möjliggöra skolgång för kvinnor och flickor som har mens.

Tips på gåvor för en studentekonomi:

Actionade: Mensskyddet, kvinnorättskämpe, skolböcker

Barnfonden: ge bort tygbindor

UNICEF: Skolpaket

Wateraid: Ge bort rent vatten

Vilken helg!

glada ombud på årets Lärarstudentmötet, svårt att hålla fokus under fotografering på slutet av helgen

glada ombud på årets Lärarstudentmötet, svårt att hålla fokus under fotografering på slutet av helgen

Lärarförbundet anordnar varje år sitt högsta beslutande organ: Lärarstudentmötet. Men vad vore väl ett Lärarstudentmöte om inte utmanande, informations späckat och alldeles, alldeles underbart?

Årets Lärarstudentmötet blev verkligen det, alldeles underbart. Inte bara för att jag fick ynnesten att träffa mängder med smarta och engagerade lärarstudenter. Inte för att jag dansade fötterna blodiga med er eller för att jag åt väldigt god mat tillsammans med er. Det var framförallt underbart på grund av de demokratiska processer jag fick vara del av och utmanas i på grund av er! Bestämdhet och fasta värderingar fick stå på ända för att slutligen mötas i gemensamma i beslut. Jag hörde kommentarer om att debatten var hätsk, ödmjuk, kompromissande och ihärdig. Det känns nästan omöjligt att alla dessa olika intryck handlar om ett och samma möte. Det är för mig allt annat än vanligt och det var med stolthet och nästan lite glädjerus jag lämnade Lärarnas hus i söndags på grund av det goda samtalsklimat som vi tillsammans skapade. Vi skapade tillsammans ett utrymme för en hätsk debatt som samtidigt var ödmjuk och kompromissande. Det är något som bara kan hända när alla närvarande vill komma fram till de bästa besluten för alla.

Två nya externa fokusfrågor och tre interna fokusfrågor rikare blev vi i helgen. Internt kommer 2019 därför fokuseras kring hållbart engagemang, arbete med de organisatoriska förändringarna Lärarförbundet Student står inför och sist men inte minst ska vi arbeta för att lyfta studentengagemanget gemensamt i TCO, paraplyorganisationen där Lärarförbundet samt 13 andra fackförbund ingår. Externt ska vi fortsätta att lyfta konstruktiva lösningar på lärarbristen, men nästa år tillkommer även arbetet med att lyfta vikten av att alla lärarutbildningar lär oss att upptäcka och motverka elevers psykiska ohälsa, en fråga som kanske aldrig varit så aktuell som nu. Vi ska dessutom arbeta med kvalitetssäkring och utveckling av de ständigt aktuella verksamhetsintegrerade utbildningsmomenten.

Vi ser att 2019 kommer bjuda oss på ett viktigt, engagerande och omvälvande påverkansarbete. Säkert kommer vi möta stora utmaningar och just därför kommer vi också ha ett utvecklande och spännande år 2019 tillsammans!