Lärarförbundet
Det är många som ringer till oss just nu och väntetiden kan ibland vara lång. Har du frågor om din faktura kan du läsa mer här. →
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Lärarstudentbloggen

Vi marscherar för skolan!

Linnea Lindqvist, rektor på Hammarkullsskolan och förtroendevald i Lärarförbundet Skolledare Göteborg samt initiativtagare till Skolledarupproret

Linnea Lindqvist, rektor på Hammarkullsskolan och förtroendevald i Lärarförbundet Skolledare Göteborg samt initiativtagare till Skolledarupproret

På lördag och söndag samlar skolmarschen till en gemensam demonstration mot nedskärningar i skolan. Här berättar Linnea Lindqvist, rektor i Göteborg, medlem i Lärarförbundet och initiativtagare till Skolledareupproret varför hon marscherar och varför andra borde följa med.

Den 12 - 13 oktober är det Skolmarschen på flera platser i Sverige. Vi som startat skolupproren har gjort det för att protestera mot nedskärningarna. Vi menar att antingen behöver kommunerna få mer pengar, eller så behöver det statliga uppdraget på skolan minska.

Jag startade skolledarupproret i våras eftersom det är dags att vi rektorer börjar säga ifrån. Ska vi lyckas skapa opinion mot nedskärningarna och sätta frågan högst upp på den politiska agendan så måste vi rektorer börja säga ifrån. Det är vi som ska göra jobbet och genomföra politikernas nedskärningsbudgetar.

Rektorer har en svår situation eftersom vi ska se till att medarbetarna har en bra arbetsmiljö i enlighet med arbetsmiljölagen, vi ska se till att eleverna får den utbildning de har rätt till i enlighet med skollagen och vi ska se till att ha en budget i balans i enlighet med kommunallagen. Det intressanta är att det alltid är kommunallagen som får företräde.

Hur kan jag som rektor agera på budgetmötena när jag blir tillsagd att göra nedskärningar? Kan jag ens göra något? Som anställd kan jag inte arbetsvägra, men jag kan påvisa konsekvenserna och ställa motkrav. Vi rektorer behöver vara tydliga med våra huvudmän att vi absolut kan förklara medarbetare övertaliga men att det också innebär att arbetsuppgifterna medarbetaren har försvinner. De arbetsuppgifterna kommer inte att bli utförda. Om jag som rektor förklarar en kurator övertalig så betyder det att jag inte kan genomföra sociala utredningar. De kommer då förbli ogjorda. Om jag ska förklara en elevassistent övertalig så betyder det att eleven inte får stöd, och det betyder att eleven behöver tas om hand, kanske i en central SU grupp om eleven inte kan gå i en reguljär klass utan assistent innan assistenten förflyttas eller sägs upp. Om en elevassistent blir övertalig betyder det inte att läraren ska lösa undervisningen för eleven utan elevassistent. Om jag förklarar en administratör övertalig på halvtid så betyder det att jag inte kommer kunna göra all administration, hälften kommer bli ogjord. Om antalet personal i fritidshemmet minskar så betyder det att elever inte kommer kunna få plats i fritidshemmet. Att det blir färre personal på fritidshemmet betyder inte att färre personal ska ta hand om fler elever. Det kommer leda till arga vårdnadshavare som behöver fritids för sina barn. Det kommer synliggöra hur situationen ser ut i många kommuner. Minskade resurser måste börja innebära ett minskat uppdrag.

Alla är överens om att lärarbristen är ett av våra största problem inom skolan. Vi läser i tidningen med jämna mellanrum att studenter hoppar av lärarutbildningen i förtid. Det kommer även förslag på lösningar med jämna mellanrum. Lösningarna är ofta antingen professionsutveckling eller högre lärarlöner. Bara lärarnas löner ökar så kommer fler att vilja bli lärare. Jag gör en annan analys av vad som krävs för att komma tillrätta med lärarbristen. Orsaken till att vi har lärarbrist är att skolan är organiserad utifrån principen att vi hela tiden ska bli billigare och samtidigt bättre. Vi ska sänka kostnaden och öka kvalitén samtidigt. Jag menar att det inte går. SKL gick för någon vecka sedan ut och sa att 99% av alla kommuner kommer att skära ner i välfärden 2020. När politikerna lägger budgetar så skriver de ofta in ”generella effektiviseringskrav” Att effektivisera, dvs att hitta bättre sätt att arbeta behöver inte vara fel, tvärtom. Men att lägga in generella effektiviseringskrav, dvs att kostnaden ska minska men man berättar inte hur det ska ske leder till att glappet mellan krav och resurser ökar. Vi blir färre personer som ska utföra samma arbete. Försäkringskassan skrev i sin senaste årsrapport att höga sjuktalen inom skolans värld har att göra med brister i arbetsmiljön. Jag menar att bristerna i

arbetsmiljön i skolan står i direkt relation till nedskärningarna. Lärares undervisningstid har ökat sedan usken försvann. Dokumentationen läraren är ålagd att göra ökar och detta i kombination med ökad undervisningstid gör att uppdraget blir ohållbart. Ska fler vilja bli lärare i framtiden behöver vi styra skolan på ett annat sätt. Vi behöver se till att skolan får en stabil finansiering och vi behöver göra upp med principen att vi hela tiden kan bli billigare och bättre. Vi kan bara komma tillrätta med lärarbristen om vi ändrar skolans styrning.

Jag menar att rektorerna måste ta sitt ansvar när det gäller frågan om nedskärningarna. Det ger mer effekt om vi som ska utföra arbetet säger ifrån. När vi ställer motkrav och ifrågasätter huvudmännens beslut så skapar vi möjlighet till förändring. Gör vi detta tillsammans, som ett skolledarkollektiv så kommer det ge effekt, det är jag övertygad om. En bråkig rektor kan huvudmannen göra sig av med, men de kan inte göra sig av med en hel rektorsgrupp i en kommun när rektorerna går ihop och säger stopp. Det måste finnas en rektor på varje skola. Det är rektorernas marknad nu. Det är stor brist på skolledare och desto svårare uppdraget blir att genomföra desto svårare kommer det bli att rekrytera rektorer. Vi behöver ta diskussionen med våra huvudmän om vad som ska bort när resurserna minskar. Vi behöver vara tydliga med att vi självklart ska ha en budget i balans, men att det innebär också att uppdraget behöver minska eftersom vi också är skyldiga att ha en verksamhet i balans, om man tänker att eleverna ska få den utbildning de enligt lag har rätt till.

Vi ses på gator och torg den 12-13/10 då vi kollektivt säger ”Det räcker nu” till våra politiker som fortsätter skära ner i våra skolor.

Med detta sagt är det rektorns angelägenhet såväl som vår angelägenhet, som lärarstudenter, att nedskärningarna får ett stopp och att satsningar på skolan istället blir verklighet. Detta särskilt med tanke på att vi behöver vända en trend av lärarbrist och möjliggöra en attraktiv arbetsmiljö där vi vill, och kan, vara fler som jobbar för en bra skola.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här