Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Lärarstudentbloggen

Titus tankar om skolan, aktierna och riksdagen

Titus Fridell, styrelseledamot Lärarförbundet Student

Titus Fridell, styrelseledamot Lärarförbundet Student

​Alla argument har redan lagts fram och debatten är på sätt och vis redan avgjord. Opinionen för ett vinstutdelningsstopp på den så kallade välfärdsmarknaden har varit stor och stabil under flera år. Ändå händer inget. Men vi har fått ett nytt varnande exempel.

Jag hade en lärare i latin som berättade med sin oslagbara entusiasm att 'banca' och 'rotto' i förlängningen kom från latin och betydde 'bord' och 'sönderslagen'. Ordet 'bankrutt', sa han, har sitt ursprung i att de bord vid vilka de första bankirerna satt i norra Italien blev sönderslagna av arga sparare och investerare när banken inte kunde betala ut vad de var skyldiga. De var då bankrutta.

Om denna etymologiska berättelse är med sanningen överensstämmande vet jag inte men nu har vi hur som helst ännu ett exempel på varför aktiebolag på börsen inte ska äga vår välfärd.

Nyligen försökte investerare på Wall Street i New York tjäna sig en hacka på att satsa pengar på att ett företag som äger en butikskedja skulle sjunka i värde på börsen och kanske till och med förklara sig bankrutt. Börshajarna lånade aktier som de sedan sålde i hopp om att kursen skulle falla så att de kunde köpa tillbaka aktierna billigare och lämna tillbaka lika många men mindre värda aktier och behålla mellanskillnaden – en så kallad blankning. En hel massa människor gillade inte spekulanternas agerande så de köpte aktier i det där butiksföretaget så att värdet på aktierna steg kraftigt. Ett par hedgefonder förlorade massor med pengar och det började ryktas om att hedgefonderna istället kanske skulle bli de som fick erkänna sig bankrutta.

Men poängen är att alla företag på börsen är känsliga för det här, om än i väldigt olika graDet är svårt att spekulera omkull giganter men på den internationella arenan är svenska välfärdsföretag småpotatis. Finns man på börsen så blir man föremål för spekulation och vill det sig illa kan man gå omkull eller bli uppköpt av någon ful figur. Eller så förlorar hälften av Sveriges skolor helt plötsligt hälften av sina pengar för att någon hedgefond bestämt sig för att det vore en bra affär för dem. Det är klart att vi alla kan motverka det genom att stödköpa aktier i företag som äger svenska skolor så att vi istället äger skolorna tillsammans. Men det finns ett klart lättare sätt att äga skolan tillsammans som inte blandar in hedgefonder och spekulation över huvud taget och det är att äga skolan offentligt. Som vi gjorde på den tiden vi hade en av världens bästa skolor enligt internationella mätningar.

Idag ställer vi inga krav på den som vill äga en svensk skola. De behöver på inget sätt visa sig lämpliga eller kapabla utan det räcker med att ha pengar nog för att köpa, vilket riskkapitalbolag har. Nu ska ni få veta varför riskkapitalbolag så gärna köpt in sig i svensk skola under åren. Vi harnämligen inga vinstbegränsningar för de som verkar på en marknad där det allmänna måste köpa tjänsten nästan oavsett hur undermålig den är, och detta inom en sektor där efterfrågan är stabil och förutsägbar vilket leder till mycket säkra intäkter, så risken är dessutom mycket låg. Trots den låga risken var avkastningen på kapital nästan dubbelt så hög inom välfärdssektorn som inom övrig tjänstesektor under 2014 enligt SOU 2016:78. Och inte nog med det. Sektorn är inte ens kapitalintensiv, slog utredningen fast. Vinsten kan alltså inte heller motiveras med att företagen investerat en massa pengar, för det har de inte.

Eftersom de här välfärdsföretagen inte har så mycket kapital kan man fråga sig varför de köps och säljs för så stora summor. Utredningen menar att det bland annat beror på att varumärkena i sig är värda mycket pengar. Men vi har också sett hur snabbt varumärken kan tappa i värde och till och med bli en belastning istället. Som när Carema, som vid det laget var ett extremt välkänt varumärke, såg sig tvungna att byta namn till Vardaga. Ett sådant plötsligt tapp i varumärket kan alltså kraftigt sänka värdet på företaget just för att de inte har så mycket kapital och ett abrupt fall i värde är ett perfekt tillfälle att blanka företagets aktie så att det blir bankrutt.

Ett argument som brukar anges för att motivera de höga vinstutdelningarna till välfärdsföretagens ägare är att de skulle vara så fasligt effektiva. Det finns ingen anledning att tro det. Studie efter studie visar att det inte gör någon större skillnad om en skola drivs av en privat aktör eller en offentlig ur effektivitetssynpunkt. Ibland är det ena lite effektivare och ibland det andra men allt sammantaget har vi inga skäl att tro att privata aktörer på välfärdsmarknaden ökar sektorns effektivitet. Det spelar hur som helst ingen roll ur ett skattebetalarperspektiv eftersom vi inte sparar pengar även om de skulle vara så effektiva som det påstås. Kan ett företag som driver skola plocka ut så stora vinster borde vi ju sänka ersättningen de får nästa år nästan lika mycket som den vinst de delade ut året innan så att vi faktiskt sparar pengar på deras effektivitet. Men inte ens de som använder effektivitetsargumentet förespråkar att skattebetalarna ska få del av vinsten.

Så vad kommer då vinsten egentligen ifrån? Nedskärningar. Vinstutdelande skolor har i snitt färre lärare per elev och lägre löner till lärarna. Hade vi drivit våra offentliga skolor på samma sätt hade vi kallat det nedskärningar. Men det här är nedskärningar som inte ens leder till lägre kostnader för det allmänna. Genom att tillåta vinstutdelningar inom skolan skär vi ner på skolan utan att spara pengar. Och vi vill inte ens spara på skolan utan satsa mer men det är ju inte lönt om pengarna inte går till utbildningen.

Det hela är i själva verket ganska okontroversiellt. Nästan alla är överens om att vi borde avskaffa det här världsunika systemet med obegränsade vinster i välfärden. Nästan alla väljare vill säga. De enda som håller emot folkviljan är de som kan genomföra den; politikerna i riksdagen. De flesta partier företräder inte sina egna väljares intressen, ett förhållande som lett till att USA i ett par studier klassats som mer av en oligarki än en demokrati. På den här punkten gör vi dem sällskap. Det är ett fåtals ekonomiska intressen som styr riksdagens lagstiftning på det här området, inte folkets upprepat demonstrerade oomkullrunkeliga vilja.

Vid pennan, Titus Fridell

Frågor & Svar